Senaste kommentarerna i forumet

Grattis och härligt att läsa dina rader nyttan.

Andras ordnapelar ingen roll, tyvärr måste man göra om sina nisstag tills man förstår själv vilken väg man måste gå. Blandmissbrukar jag med, kämpar efter ett nytt återfall, tack för ditt inlägg, gav mej hopp och en gnutta styrka :) ha en fin dag

Hejsan,

Du har varit iväg hemifrån, stressat, jobbat hårt, varit nervös, varit riktigt sjuk och håller samtidigt på att jobba med vikten. Så ja, det är nog högriskläge när du kommer hem. MEN nu vet du också om det och kan förbereda dig på det. Det är alltid svårt att råda hur någon annan ska göra, men jag själv hade gjort så här:

* Laddat mentalt varje dag - för att jag ska komma hem och vara nykter och må bra. Inte förbjuda mig att dricka, utan tänka att jag väljer ett bra nyktert liv för mig själv.
* Berättat exakt hur läget är för mannen. Berättat att det kommer bli tufft och att jag vill ha stöttning. Inte lagt ansvaret på honom, men ärligt bett om hjälp helt enkelt. Bett honom att påminna mig om att jag inte vill dricka och att det är det som gäller nu.
* Planerat in något roligt med barnen.
* Planerat in välbehövlig vila och försökt sova mycket.
* Planerat så att jag är sysselsatt den tid då jag vet att suget kommer (för min del oftast mellan kl. 16-18 - före middagen).
* Sett till att jag unnar mig något gott, mumsigt, roligt, så det inte bara bli offertankar rörande alkoholintag och viktväktarna.
* Prioriterat nykterheten framför "fall" rörande mat/godis m.m.
* Undvikit att bli alltför hungrig.
* Laddat upp med alkoholfria alternativ som är goda och som känns festliga (om det inte triggar förstås).
* Sysselsatt mig och undvikit att vara ensam.
* Sett till att komma ut i naturen, tagit långa promenader och sett till att få mycket frisk luft.

Sedan är det "bara" att verkligen, verkligen stålsätta sig. Inte bli rädd, utan iaktta suget när det kommer. Hur känns det? Var känns det? Hur starkt känns det? Vilka känslor är det egentligen som vill komma upp? Vänta in. Snart släpper det. Ta fem minuter i taget. Iaktta. Ta fem minuter till. Iaktta. Ta fem minuter till. Efter 15-20 minuter brukar det ha släppt helt och du blir allt starkare.

Lycka till!

Vilket borde varit titeln på den här tråden från början. Nu när jag efter så många år av passivt läsande, mycket lärorikt, äntligen startar en egen tråd blir jag närmast lamslagen av självkritik. Vad tusan kan jag skriva som inte skrivits om och om igen? Och bra mycket bättre dessutom. Min resa till och från ett beroende är verkligen inte unikt. Dricker man för mycket, för ofta eller av fel anledningar så hamnar man ju där till slut. Inget konstigt med det! Min smala lycka i sammanhanget är väl att jag alltid vetat att det är så det fungerar. Att jag inte behövt lura mig själv. Aldrig tänkt "att jag kan sluta när jag vill" osv. I stället har jag väl alltid vetat att det kommer en dag när jag måste välja väg. Alkohol på heltid, eller göra något åt det.

Som typisk ensamdrickare, även om jag också har levt en period med ett umgänge med andra som också vara glada i spriten, ställer man väl inte till det så mycket för sig. Vilket är bra i och för sig. Visst har jag gjort bort mig vid något enstaka tillfälle, men det är obetydligheter. Drunknar i all ångest jag har för att bara finnas till och vara så knäpp som jag är. Det händer inte så mycket heller när man sitter ensam och konsumerar det man har köpt hem. Jag har alltså inte upplevt så mycket av dagen-efter-ångest som många andra. Skönt, kan man tycka. Men, jag tror också att det blev ett hinder. Livet fungerade, så mycket som det nu kunde fungera, rätt ok vare sig jag ägnade mig åt att hälla i mig höga veckoransoner eller inte.

Ändå är det ju så att jag, som många andra, inrättade livet för att kunna fortsätta med att dricka mig bort från tillvaron. Mot slutet valde jag bort mer och mer som inkräktade på tillfällen till att njuta av ruset i lämplig mängd. Och så blir det ju till slut. Alkoholen tar mer och mer plats. Dessutom kommer beroendet att skapa sin egen logik. Sitt eget berättigande. Sin egen orsak och verkan. Med min lite dystra syn på livet och mig själv blev det ett sätt att låta bli att göra något. Leva i ett status quo, och må bättre för stunden.

Lustigt nog, så här drygt två år senare som alkoholfri, så har jag svårt att riktigt minnas hur det var. Vad det var som var så där nödvändigt med berusningen. Jag känner ingen längtan efter alkohol över huvud taget. Inte smaken, i den mån jag nu upplevde någon smak egentligen, och inte heller efter effekten. Jag vet ju att det för inte så länge sedan var väldigt viktigt. Det var det ju! Men om jag försöker minnas hur det kändes så känner jag bara ett visst obehag. En avtrubbning som känns främmande. Jag kan inte förklara det.

Kanske kan man verkligen ställa om sig själv på det sättet? Eller också är det en del av något genetiskt. Finns tendenser i min familj att vara fixerat vid särintressen, men också tappa intresset och hitta något annat. Nu går jag inte och inbillar mig att jag är fri från ett beroende eller "botad" från alkoholism. För så fungerar det ju inte. Jag är bara tacksam att ha kommit hit. Antagligen kommer jag vid något tillfälle att trilla dit igen, det är väl mer regel än undantag att det blir så. Av erfarenhet, för jag har gjort upprepade kortare uppehåll de senaste 10 åren, vet jag att det är svårt att komma tillbaka till nykterhet med en gång. Svårare att starta om så att säga. För närvarande är det inget som bekymrar mig. Men jag läser på det här forumet regelbundet. Antagligen för att hålla min övertygelse levande. Jag har valt det här tillsvidare. Ett liv utan alkohol.

Tack, fina du! Håller med dig, många blir nära vänner här. Tänkvärd analys, att vi vi vill att andra ska klara sig för att det även ökar våra egna chanser. Man vill ju gärna se sig som en förebild, så chansen ökar även för oss som klarat oss ett tag. Tror att det blir så äkta för att vi lämnar ut oss på ett annat sätt när vi är anonyma. En förmån att få känna all gemenskap här på forumet. Ha en fin dag! ♡

God morgon, och tack alla för uppmuntrande ord! ♡

Suget försvann helt relativt snabbt och i dag vaknar jag upp utan fylleångrst, illamående och huvudvärk. Är så tacksam för det!

Dag 52, nu håller vi i det här! ♡

Minns ni (om ni har ett par år på nacken) det lilla tecknade paret som fanns i veckotidningar på 70-80-talet ”Lycka är ....” och så någon gullig text om något enkelt i vardagen....Vad sjutton hette den serien?

Tänker att lycka är just små händelser människor och natur emellan som ibland är så flyktiga att vi knappt hinner uppfatta ögonblicket. Som bakfull blir dessa små ögonblick svåra att uppfatta - och då faller jag ner i min ensamhet.

Hoppas att ni alla får en underbar nykter dag!

Uppe med tuppen och tystnaden i huset är ljuvlig. Lyssnar jag hör jag bara min gamla tinnitus. Den håller en annan frekvens utan alkohol - tyvärr måste jag erkänna att det är en högre frekvens som stör mig lite mer än det lägre surrandet som pågår när jag är bakfull. Kanske är det övergående, kanske kan jag vänja mig.

Det är fortsatt skönt att vara nykter.
Första tjänsteresan utan minibar är avklarad. Jag vet att jag klarade en av tjugo resor förra halvåret utan att ta den lilla vinflaskan. Den är inte stor så ibland har jag druckit både den röda och den vita trots att jag inte tycker om vitt vin. Ibland har jag köpt en 37,5 av ett fint vin på väg till hotellet så har jag stått mig ett par timmar på det. Inga stora mängder MEN trots allt ett beroende.
Ibland (rätt ofta) har en hel flaska vin åkt ner den kvällen när jag kommer hem från resan efter att min son lagt sig. Då har jag blivit as plakat på bara ett par timmar och sedan stupat som en gris. Fredag, minst en flaska vin och kanske ett par drinkar som toppats av en Baileys on the rocks. Lördag, minst en flaska vin, kanske 1,5 plus någon liten drink ... söndag, vinslatten ...ibland en hel flaska vin som korkas upp redan runt 16-snåret om vi var hemma.
Sista resan innan jul drack jag två stora glas vin i restaurangen påhejad av servitrisen. Hon såg inte alltför nykter ut själv. Då tänkte jag faktiskt; det här är sista gången jag dricker vin på en tjänsteresa - det här är inte okej. Sedan drack jag den lilla flaskan på rummet medan jag skrev min månadsrapport. Det här är fel. Alkohol och arbete hör inte ihop. Mina medarbetare måste ha sett att jag var bakis dagen efter...Ja, skit i det nu. Nu är det nytt år och nya förutsättningar.

Imorgon är det dags för en heldag med ledningen i mitt företag. Jag är lite lätt nervös men också väldigt förväntansfull. Jag har så mycket jag vill göra med vårt lilla nystartade dotterbolag att jag håller på att spricka. Jag har mycket energi och jag riktar den nu mot yrkeslivet. Jag är mycket medveten om mina begränsningar och jag tränar på att hålla emot, att tänka en gång till, att låta saker ha sin tid. Det är en utmaning för mig. Det kommande halvåret är en utmaning för mig att hushålla med mina resurser. Att lägga min energi på rätt saker och planera in återhämtning. Att delegera ut ansvar och arbetsuppgifter. Hitta bra sätt att följa upp det ansvar jag lämnar ifrån mig. En dag i taget, en vecka i taget och utan alkohol. Det är en förutsättning för att jag ska kunna göra ett riktigt bra jobb!

Jag är nykter på dygn 14 - det känns som en evighet. Det känns som om jag varit nykter i flera månader och att det är otänkbart att dricka igen. Jag har en annan känsla denna gången - samma känsla som när jag slutade röka för 11 år sedan och det är otänkbart att tända en cigarett.

Alla råd är välkomna! Tack för att du gör ett inlägg hos mig! Det betyder så mycket att få feedback på tankarna.

Ja, jag ska ha en beredskap för när suget kan sätta in - är ju på väg dit med stormsteg. Igår på lunchen blev jag alldeles matt och yr och orkeslös. Det berodde säkert delvis på hunger MEN när jag satt mig ner (hade tur och hittade en nästan tom lunchrestaurang där jag kunde sjunka ner i en hörna) tå tänkte jag; det här är abstinens, annars är jag sjuk på annat sätt.

Så, planera för kommande helg och nästa vecka...vad hade du gjort? Torsdag och helgen som kommer är ju stora RISKDAGAR. Hur hade du lagt upp det?

Du segrade! All heder till dig!

Fastän du bäst trivs ensam, har hög integritet, så är du samtidigt väldigt nära oss som läser dig. Du bjuder på en stor hudlöshet och värme som gör att man som läsare känner sig mindre ensam. Viktigt, eftersom alltför stor ensamhet ibland skapar drogberoende, och drogberoendet ensamhet.

Cola är ju supergott!! Och tänk vad mycket bättre du kommer må i morgon! Hatten av för dig!!

Vilken oerhörd styrka!!! Du klarade det och du kan göra det igen! Fantastiskt!!!! Kram ❤️

Ja, herregud, så nära det var. Som en blixt från klar himmel kom suget. Jag visste att jag skulle bli ensam några timmar och plötsligt började jag planera för ett återfall. Helt sjukt!

På vägen hem från jobbet tänkte jag först köpa folköl. Men så kom jag på att det blir färre burkar att dricka och slänga i smyg om jag köper starkare dryck (inte klokt, jag vet...). För säkerhets skull lade jag en flaska starksprit till inköpslistan i hjärnan. Jag menar, den ger ju ännu mer "kvalitet" i förhållande till kvantitet.

Kände mig först så förväntansfull, men så började äntligen andra tankar göra sig hörda: "Ska du verkligen, nu när du klarat det så länge?", "Tänk på hur du kommer att känna i morgon!". Jösses, vilka kloka argument jag hade där djupt inombords. De har ju knappast gjort sig påminda de sista åren...

När den avgörande rondellen närmade sig, tvekade jag in i det sista. Till slut tog dock förnuftet över och jag valde närmaste väg hem, inte via systemet. Först var besvikelsen så stor att jag funderade på att vända, gråtfärdig, inget rus i dag heller... Men händerna på ratten fortsatte att styra hemåt. Tack för det!

Nu sitter jag med en Cola och försöker smälta och förstå det som hände - eller, mer positivt uttryckt, inte hände! Är fortfarande alldeles matt av kampen inom mig. Det värsta suget är borta, men det var inte nådigt när det anföll tidigare.

Min nykterhet var helt klart lättare i början. Hade inte mycket sug alls. Nu får jag kämpa med näbbar och klor vissa tillfällen. Önska mig gärna lycka till, jag behöver det - trots 51 vita, stolta dagar.

Kom igen, nu håller vi i det här! ♡

Det var ju skönt att röra på sig lite. Ökad på mina promenader oxå. Efter att min hund dog ( ålder ) har det inte blivit mkt rörelse. Märkligt egentligen, jag älskar naturen... tillskriver min passivitet till a. Med a blir det mesta ointressant, förutom den då. Idag ska jag vara nykter och den håller helt klart i sig till imorgon bitti, då det är dags för nya beslut . Önskar alla medresenärer ett nykter dygn och fortsatt vita dagar

God fortsättning på det nya året! Hur mår du? Tack för alla varma och kloka inlägg i min (och andras) trådar!
Ha en fin dag. Kram på dig

Hej på dig,

Vad fint PP. Jag blir så glad för din skull. <3

Det har poppat väldigt många minnen här också under senaste tiden. Vet inte riktigt varför, men det är väl så. Kan väl inte säga att jag är där du är än, men det går väl åt rätt håll i alla fall. ;-) En del minnen är verkligen helt overkliga... Kan JAG verkligen ha gjort allt det här...?! Det känns som om det handlar om någon helt annan person. Och på sätt och vis så gör det väl det. Jag är ju inte densamma som när jag drack och tur är väl det. :-D

Ha en fin dag!

Hej Nyttan,

och välkommen hit. Gratulerar till ditt livs bästa beslut - en nykter fortsättning på livet. Härligt och vad bra det går för dig!

Fortsätt och skriv och läs här. Det hjälper så otroligt mycket. Jag hade aldrig orkat/klarat av detta utan forumet och alla fantastiska människor som finns här.

Ett råd framöver, om jag får ge dig det...? Suget kommer att komma och då är det så bra att kunna gå tillbaka och läsa om hur bra man mådde utan alkoholen. Men det är också bra att ha verktyg, som är på förhand uttänkta, om vad du ska göra. Att planera för hur du ska klara av fortsättningen på bästa sätt. Att också vara medveten om att man nu ska börja hantera livet, utan att döva sig med alkohol. Utan vetenskapligt stöd, så verkar det bli skakigt efter ca tre veckor och efter ungefär tre månader, tycker jag mig ha förstått under åren. Men att jobba för sin hälsa och för sin egen skull - som du gör - tror jag är det allra bästa i längden. :-) Att försöka skapa den så viktiga balansen i livet mellan arbete, fritid, hälsa, vila, egentid och familjetid - brukar vara en förutsättning för att komma vidare. Likaså att ta en nytt beslut varje morgon - "oavsett vad som händer idag - så ska jag inte dricka idag".

Heja på och lycka till med ditt nya arbete också.

Tack för dina ord! Det förmedlar så mycket hopp. Och grattis till livet du valt!

Önskar dig ett fantastiskt 2018!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

God morgon!

Tack snälla miss Mary poppins. Jag följer dig här och tycker du är så stark!!

Nu promenerar jag till jobbet. Har sovit tre timmar. Har lämnat barnen på fritids. Vill krama dem dagen lång, mina vackra underbara barn.

Går här i den glittrande snön och känner mig så ödmjuk och tacksam. Imorgon har jag varit utan gift i 11 månader.

Vaknar aldrig med illamående och dålig mage och hjärtklappning efter en hemsk natts ångestsömn pga A.

Tre timmars A-fri sömn är en miljon ggr bättre än 8 med a i kroppen.

Ha en fin dag och håll den vit ❤

hundlös under veckan. Han har varit på semester hos min son och det är honom väl unt; där nere rasar det inte snö från taken så att det dånar i hela huset och han får för en gångs skull traska på i snabb takt under promenaderna. Han blir matad med prinskorv på kvällarna och får ligga i sonens säng och mysa så mycket han vill. Jag inbillar mig att det känns ungefär som när jag var ung och fick åka och campa med kompisarna på egen hand, utan vuxna. Hela världen låg för våra fötter: allt var möjligt och allt var inom räckhåll.

Själv stod jag här en morgon, på förstubron med kaffekoppen i handen och plötsligt överfölls jag av en nästan fysisk känsla av ensamhet. Det var som om jag stod på en bergstopp och resten av mänskligheten på en annan; jag visste att de fanns där, kunde se hur dom umgicks och hade kul men jag hade ingen möjlighet att ta mig dit. Det är den värsta formen av ensamhet tycker jag: att tro sig veta att man är den enda som är ensam. Jag har valt att leva ensam och trivs bra med det; men jag vill gärna ha andra människor inom räckhåll, bara utifall.

Då slog det mig; den där känslan är inte okänd för mig, precis så har jag känt det under mina dryckesperioder. Nu när jag tänker efter är det nog den värsta delen av drickandet: den där känslan av total ensamhet. Det spelar ingen roll om jag har haft andra människor i närheten, jag har ändå känt mig isolerad, oförmögen till normal samvaro. Den hemlighet jag burit på har byggt en hög mur mellan mig och andra. Det är nog därför de gånger jag har varit på behandling eller på AA har känts så befriande, jag behöver inte vakta min tunga, jag är bland vänner. Inget jag berättar utlöser höjda ögonbryn eller föraktfulla blickar, ingen ifrågasätter. Precis som här på forumet.

Ha en bra dag alla!

Tjänsteresa.

Dagen igår blev lång. Jag hade bokat ett hotell på "fel" sida stan och fick åka 30 minuter med buss. Maten på hotellet var extremt dyr och jag gick över till en närbutik och köpte lite kvällsmat. I baren satt endast 1 person med en stor stark framför sig.

Jag var trött, uppvarvad och lite stressad efter att ha haft rätt så tuffa samtal med personal.

Tanken på vin snuddade vid min hjärna när jag såg personen i baren, tanken på vin snuddade vid min hjärna när jag trött och ensam på rummet inte ens orkade sätta på TV:n. Ringde hem och kröp i säng 20:30. Inget vin och ingen abstinens. Idag har jag bara lite huvudvärk av min bihållsinflammation

Det vidare livet, så det är utan bedövning. Hårt arbete, ensamma resor och en underbar familj som väntar hemma. Vad kan bli bättre?

Som sagt, jag känner mig stolt. Hör till dem som tycker att det var klart lättast att avstå i början. Var så oerhört stark i mitt beslut.

Överlag har det gått över förväntan, men nu på slutet har det varit riktigt tufft. Det är överhuvudtaget inte många timmar under de har femtio dagarna jag inte tänkt på alkohol. Längtar till dagen då dessa tankar inte upptar lika stor del av mitt liv. Men antar att det är något jag ska igenom.

Jaja, hellre tänka på än dricka skiten... Nu håller vi i det här! ♡ Kram

Och minnen ibland som nästan känns overkliga. Låter konstigt men idag finns inte skuld eller skam kvar. Bara tacksamhet över att det ligger bakom.
//PP

ger förmodligen en mindre komplicerad och i genomsnitt mer lycklig tillvaro Dionysa.

Att ständigt ha det bra och vara lycklig är inte säkert att det är det bästa. Då blir man bortskämd och kanske inte tål minsta motgång.

Att glida fram genom tillvaron på en räkmacka är inte enbart positivt. Majonnäsen blir klibbig mellan tårna, och citronskivan ger torr hud.

Ha en bra måndagskväll!