Senaste kommentarerna i forumet

Hemma hos mig har vi såsat bort hela morgonen i sängen och sträcktittat på Ack Värmland :) Det blev sent igår. Vi skrattade gott åt hur "det kan spåra ur" med två flaskor Loka innanför västen ;) Långpromenaden igår var så välgörande så det blir en till idag. Solen skiner och luften är alldeles krispig. Jag vägrar fastna i min vanliga söndagstanke "måste vila och göra ingenting så jag orkar en vecka till". Jag blir deppig av att alltid "göra ingenting" för egen del. Om det är den skeva balansen som krävs så är mitt yrkesliv åt helsicke fel. Då är det dags att förändra.

Om du vill, kan du beskriva vad som bidrog till höstens ’snedsteg’? Kan vara värdefullt både för dig själv och oss andra att se processen beskriven i ord.
Jag är glad att du är tillbaka, iallafall
Kram

3,5 månad är en lång tid i mitt perspektiv. Grattis! Du har rätt i att vi aldrig får glömma att vi har ett problem men jag håller med dig om att det inte får insyra vårt nyktra liv. Någonstans måste man bestämma sig för att vara nykter och sedan får övriga livet ta vid. Vi kan ju inte gå runt och älta det som varit...eller?

Jag försöker att fokusera på allt annat än alkohol och mitt missbruk utom den här stunden då jag är på Forum och när jag lyssnar på mitt ”sluta dricka självhjälpsprogrm” (den finns ju där runt oss ändå). Resten av vår tid måste ju bestå av LIVET. Livet som det är, bra dagar, dåliga dagar, glädje, sorg, roligt, tråkigt...Mitt ”sluta dricka självhjälpsprogram” tänker jag byta ut imorgon till något avslappningsprogram eftersom jag nu anser mig ha slutat dricka alkohol.
Det jag behöver ta itu med nu är helt andra saker. Det som jag dövat med alkoholen. Det vill säga in enorma energi, min svårighet att varva ner och min oförmåga att koppla bort saker när jag väl satt igång ett projekt. Att jag alltid går ”all in” eller ingenting.

Alltså; jag behöver lägga allt fokus på att balansera min energi - inte på min nykterhet - den finns här, den är verklig.

Nu blev det lång text i din tråd - menar bara väl - undrar vad du tänker?

Det vidare livet utan alkohol.

Tvingade mig till Viktväktarna igår trots min envisa nästäppa som letat sig upp i bihålorna och ut i örongångarna. Mycket riktigt var det dryga kilot minus på vågen. Nytt program som kändes krångligt att ta in även om det är lättare att följa än det gamla. Jag ska ge det en ärlig chans. 50% grönsaker om dagen är målet. Nu kommer hela familjen få en utmaning - vi har middagar rätt ofta utan en enda liten gurkbit ens...(när någon annan än jag har middagsansvaret). Vi har bokat solsemester på sportlovet så det är en stor belöning som väntar. Teoretiskt sätt så kan jag ha tappat mina 8 kg tills dess. Ska leta upp min fina baddräkt som jag köpte för 1,5 år sedan och kolla så att gummibanden inte har torkat - tänk om jag kan ha den på mig utan att spräcka sömmarna. Det låter ytligt när jag skriver så här men för mig är det en symbol för hälsa. Inta att vara pinnasmal, utan att vara normalviktig och vältränad. Att ha bra kondition och mota sjukdomarna i grind innebär livskvalitet.

Min förkylning ger inte med sig - igår fick jag ställa in ett kalas. Jag låg faktiskt i sängen i stort sett hela eftermiddagen, var uppe ett par timmar på kvällen och la mig igen 20:00. jag har sovit till 06:00. Vad som är förkylning och reaktion på utebliven alkohol vet jag inte men det viktiga är att det känns bra och jag är så tacksam för att jag har haft semester och verkligen vilat. Just nu vill jag mest glömma att jag har ett alkoholproblem och så tänker jag på alla trådar och alla återfall och att man ska lära sig krypa innan man kan gå. Dygn 11 är ingenting i sammanhanget.

Idag ser jag fram emot att träffa min lilla kvinnogrupp som jag hållt ihop med i 12 år. Vi träffas regelbundet, ca 10 ggr om året, och pratar om livet och olika livsåskådningar. Vi delar erfarenheter och lite djupare insikter. Flummigt kan man tycka så jag berättar aldrig om min lilla grupp för någon. Den är min, och bara min. Från början var vi 8 kvinnor men nu är vi 4 kvar. Ibland bjuder vi in någon ny person men det har vi inte gjort på länge. Det ska bli skönt att bara vara tillsammans i denna energigivande konstellation. Ingen i gruppen dricker alkohol.

Imorgon är det tillbaka till arbetet - jag ser verkligen fram emot att komma igång och ta vid där jullovet satte punkt. Går tillbaka med insikten att allt har sin tid och att allt det som inte blev klart innan jul inte har påverkat verksamheten något nämnvärt. Ibland hetsar man lite för hårt på saker som inte har någon större betydelser för det stora hela. Allt kommer att bli som det ska och företaget kommer att växa i lagom takt under detta 2018. På torsdag har jag min heldag med ledningen - det blir bra.
Jag kommer i alla fall nykter och med ny energi. Med en klartänkt hjärna och en vilja att satsa helhjärtat på affärsidén. Kompetensen har jag och jag ska hitta självsäkerheten som kanske slirar lite utan vinet. Nu måste jag hitta ett sätta att boosta min förträfflighet utan vinet. Inser att det har haft den påverkan på mig - blir kaxig och självsäker när jag dricker 1-2 glas vin (vad som händer på glas 3-4 är något helt annat) och på något sätt så hänger den kaxigheten med mig dagen efter trots min bakfylla. Det är verkligen konstigt. Verkligen konstigt. Jag kommer att vara tvungen att vara mig själv - helt och hållet - med framsida och baksida.

Ja, kaffet smakar lite mer idag och jag har lite lättare att andas. Lagom frisk tills imorgon. Måndag och arbetslivet tar vid. Jag tycker det är spännande och har höga förväntningar.

När solen går upp ska jag gå på promenad - det sägs att det är minusgrader i Sverige idag.

och godmorgon med en kram, mulletant!

Tack för dagen första skratt? Ha en fin trettondag i det pågående livet / mt

sexuellt överförd åkomma med nio månaders inkubationstid och 100% dödlighet.

Men medan man befinner i detta ändliga liv, kan man försöka skaffa sig erfarenheter och kunskaper så att man kan komma till insikt om hur man får en bra livskvalité.

Det får man genom att vara nykter!

... med riklig motion och fräsch kost. Tar ett lite mer 'omfattande' tag denna gång,d v s skippar också sötsaker, vilket blev min lilla tröst under min 4-månaders nyktra period förra året. Socker är ju ett 'gift' även det sägs det, skippar det inte helt och hållet förvisso.
Men märker redan efter 6 dgr att vågen visar ett par kilo mindre, vilket var behövligt. Några kilon till ska väck innan jag är nöjd, om några veckor borde jag vara där?. Blir betydligt trevligare att se sig själv i spegeln.
Fortsättning följer...

Igår kom de upp en tanke i huvudet på mig.Jag har lyckats att vara nykter i ca 3 1/2 månad nu. Jag läser mycket ang beroende/missbruk och lyssnar på andras åsikter med öppet sinne.För jag "går" runt och tänker -Hur ska jag hålla mig nykter.Jag måste hålla mig nykter.De finns en slags rädsla nästan hela tiden.Förnodligen pga jag inte litar på mig själv! Men jag glömmer en viktig sak. -Jag är nykter!❤️ men istället för att njuta och leva RIKTIGT så tänker jag på vad som kan ske.Jag är 5 steg framåt och lever inte i nuet.Jag säger att jag lever dag för dag men egentligen lever jag imorgon dagen.
Så länge jag tänker - På vad som KAN ske så lever jag inte i min ljuvliga och fantastiska nykterhet.(För de är det som de faktiskt är ?) Sen att man ALDRIG får glömma att man har ett problem/beroende är en annan femma.De är jätte viktigt men jag vill inte att de ska insyra mitt liv.
Jag vill bli hel igen.Vill börja på riktigt se framåt.Men jag har fortfarande ingen aning om hur jag ska leva mitt liv.Men någonstans måste jag börja. Men jag kan inte låta mitt beroende vara i fokus för då hämnar jag andra tankar och känslor.För så länge jag tänker -Hur ska jag hålla mig nykter.Så är det som att jag bara väntar att något ska ske. Jag måste börja "leva" och med det så lever jag även i min nykterhet.Och då inte endast i nykterheten. (Att så länge jag inte dricker så är allt bra)

Detta är lättare sagt än gjort ???De är bara någon tanke som jag arbetar på ?

Tack snälla vinäger ❤ ja nykterheten är det viktigaste av allt. Allt annat kommer i andra hand.

Nu har jag kommit in i nåt läge där jag känner att jag måste ta nästa steg. Göra nåt mer än att "bara" (det är verkligen inte bara men ni kanske förstår hur jag menar) vara nykter. Jag måste göra nåt mer. Så då har jag bestämt mig för att det får bli träning. Tycker om att röra på mig och gör det mycket i vardagen oavsett men nu vill jag göra lite mer. Det motiverar mig att fortsätta vara hälsosam. Det handlar inte om vikt eller utseende (jo utseende lite kanske men inte vikt) Utan mer om att peppa mig till att vara nykterist ännu mer. Jag har redan alla anledningar att inte dricka Och jag vill inte dricka men ännu en anledning skadar inte. För på nåt sätt känns det sårbart att jag närmar mig ett år nykter. Tänk om det slår slint i hjärnan Och jag tänker att NU jäklar kan jag dricka en gång i månaden. Jag TROR inte det kommer hända alls men känner ändå nånstans inom mig att jag måste lägga i en högre växel nu ett tag. Träning är perfekt då. Endorfiner, ännu mer orsak att inte förgifta kroppen, sysselsättning etc. Och ett plus är att mina barn vill vara med. Nu har vi tränat hemma tills vi nästan storknade och jag mår kanon.

Nu ska jag ta en dusch och sedan dricka kaffe.

att faktiskt orka göra något mysigt på helgen, kallt men friskt ute kan man säga. Har precis varit ute på långpromenad.

Med mindre hjärnaktivitet.
Den och mitt känsloliv har samarbetat och motarbetat varann så länge.
Nu när vapenvila och tom fred råder ibland så kommer stillheten till mig.

Så välkommet och så tacksam jag känner mig.

Ja, tänk vilken frihet det är att kunna och orka göra (nästan) det vi vill under helgen. Köra bil, promenera, fika... Bara att välja, inga dagen-efter-effekter som sätter stopp. Härligt!

Är säker på att du fixar det nu. Du vet varför du trillade dit. Använd den erfarenheten till att stanna kvar den här gången. Håller med Pi31415 ovan, vänd återfaller till något positivt.

Nu håller vi i det här. Lycka till! ♡ Kram

Min första nyktra fredag på länge (förmodligen åratal?) sammanfaller med första långa djupsömnen på rätt länge... Så jag vaknade rätt groggy och vinglig ändå. Haha. Nu börjar jag bli som folk igen :) Långpromenad står på dagens schema.

De är dina upplevelser och får finnas. Se dig själv med kärlek och värme i rädslan och otryggheten. Det är mänskligt att känna så - och plågsamt. Kanske finns de känslorna där för att hjälpa dig.
Rädsla har ju en överlevnadsfunktion som betyder ”det här är farligt, akta dig!”
Och otrygghet betyder att man behöver söka tröst och skydd. Kanske inte alltid bokstavligt. I ditt fall handlar det kanske om att ge det till dig själv, eller söka dig till människor som du mår bra av.
Otrygghet, rädsla och tvivel på den egna förmågan kanske är något vi alla måste räkna med att ha under en lång period. Om vi kan se det som en del i processen, något fullt normalt och inte en brist eller defekt, slipper dessa upplevelser blandas med skam och rädsla i sin tur. Det är inte känslorna i sig som skadar, utan alla försök vi gör för att slippa dem.
Mental judo. Följa med i och suga upp ”attacken” för att dämpa skadan.
Kram

Önskar så att jag kunde ta tag i träningen, ja, mer än bara långa promenader. Vill känna endorfinkicken. Jaja, är nykter i alla fall, det allra viktigaste.

Imponerad av din långa nykterhet, helt klart en inspirationskälla. ♡

Det är klart det beror på alkostoppet! Nu kör vi!

Vaknar oförskämt pigg och oförklarligt glad! Känner dessutom lycka. Om det beror på alkostoppet eller inte, har jag ingen aning om. Det är dock garanterat längesedan jag vaknade med just de känslorna en lördag. Huvudvärk, illamående, minnesluckor och med dessa förstås ångest de luxe har ju varit standard tidigare.

Helgförmiddagarna numera är sååå värt nykterheten! Nu håller vi i det här! ♡

Jag ser fram emot dina rapporter om övergången 2-3 månader.
Välkomnar berg och dalbanan!
Sätter upp målbilden för att nyktert liv. Det finns ju så mycket att hinna med!
Stor kram och trevlig helg!

Lördag morgon och får stiga upp tidigt igen. Så täppt i näsan och bihålor att jag inte kan ligga ner och andas genom näsan. Det spränger ut i öronen. Jag hör min tinnitus - inte mycket annat.

Smyger upp och lagar kaffe. Det smakar inte mycket. Tänder granen och tänker att den får vara kvar till Knut. Den slokar lite men har inte börjat barra.

Det vidare livet, livet utan alkohol.

Startade upp datorn igår och jobbade ett par timmar. Blev genomstressad av alla mejl som ramlat in och när jag såg allt som är inbokat i kalandern. Betade av mejlen och insåg att det inte var så farligt. Jag har verkligen kopplat av under denna semestern. 14 dagar med full fokus på familjelivet och min hälsa.

Min hälsa berör ju hela familjen och det har bitvis varit tufft för min man att vara delaktig i mitt slutgiltiga beslut om att bli och förbli nykter. Jag vänder upp och ner på 20 års samvaro med vinet som ständig följeslagare. Det är många vanor som ska ändras och jag tror att min man också radikalt kommer att dra ner på sitt alkoholintag. Hans far var socialt fungerande alkoholist innan han gick bort allt för tidigt i en cancer helt alkohol- och rökrelaterad. Jag tror att om vi stoppar nu, har vi en chans att leva lite längre och framförallt lite friskare.

Igår hade vi gäster och när jag erbjöd mig att skjutsa hem så kändes det ovant och samtidigt alldeles ljuvligt.
När vi körde iväg sent på kvällen upplevde jag det som ett under - jag har ALDRIG i hela mitt vuxna liv skjutsat någon någonstans en fredag- eller lördagkväll. Jag har alltid sett till att någon annan hämtar barnen på kvällen (min man eller kompis förälder). Alltid varit den som lämnar barnen, skjutsat TILL aktiviteten, festen, discot o s v så att jag sedan i lugn och ro kan korka upp min Rioja och sakta sänka mig själv in i dimman utan att någon ser. Alltid ställt upp på vardagar, sådär lite extra, alltid haft ”till godo” på helgerna.

Men det var då och nu har jag ett nyktert liv framför mig och jag njuter av att vakna förkyld och inte bakfull :-)

Symptom på abstinens, ja. Det kryper i mina ben. Det gör det varje gång jag har ett nykter kväll och nu har det hållt på till och från i nio dygn. Samma krypande känsla som när jag varit gravid. Masserar och känner att jag är full av muskelknutor. Hela kroppen är full av muskelknutor.

Förbättringar, ja. Mina exem är i stort sett borta - har för mig att detta även hände sist jag var nykter.
Jag gissar att jag tappat ett par kilo i vikt - fick dra in BH:n ett snäpp igår och det korvar sig inte lika mycket omkring banden som för 10 dagar sedan. Viktväktarna startar idag - jag går ditt trots att jag är sjuk.
Min spruckna blodkärl i ansiktet är inte lika framträdande som tidigare. Nästa höst/vinter ska jag ta bort dem som en belöning för uteblivet alkoholintag. Sparar jag vinpengarna så kommer det att räcka till flera behandlingar.

Och så bäst av allt; jag känner mig alldeles klar i hjärnan och vet exakt vad som hände igår kväll!!

Nu till mitt lilla avslappningsprogram/självhypnos - får sitta upp idag med min nästäppa.

Jag hade rätt... en halvtimme på croisstrainern gav massa endorfiner nästan på en gång. Mina barn hängde också på och tränade. Både situps, armhävningar och andra övningar. Efteråt tog jag en dusch och kände mig helt annorlunda i sinnet.

Godnatt alla ?

Hej igen. Nu sitter jag i soffan och funderar lite på vad jag känt de senaste timmarna. Vemod, lite ledsen och samtidigt glad och tacksam. Trött på dåligt väder och mörker. Lite rastlös. Jag har varit i behov av att göra mycket hela tiden. Haft mkt energi. Hade vädret tillåtit hade jag gått ut och tagit en springtur.

Jag köpte ju en alkoholfri öl och den dricker jag fortfarande. Inser att jag hade ett form av sug. Inte riktigt kanske men nåt liknande. Ville ju inte ha alkohol men jag ville ha det som det gav förut... Ja ni vet, den där inre ron som kommer ibland av A. Känner mig något låg nu för att jag fick den känslan även om den egentligen inte är farlig utan snarare normal för en människa. Att vilja ha ro.

En sån här gång är fysisk aktivitet det bästa för mig så nu ska jag dra fram min crosstrainer.

Kämpa vidare.

Kram!

Tack pi31415 för hjälpen! Nu vet jag att jag kan hitta min tråd igen om jag skulle bestämma mig för att starta en ny. Tack ❤❤

Detta jullov har varit så otroligt mysigt. Vi har gjort många roliga saker. Och nu när det börjar närma sig slutet så blir jag lite vemodig. 1,5 månad av julstämning, julafton, nyår, resa och andra aktiviteter tar slut. Tiden som följer nu är ganska intensiv i det yrke jag har så jag bävar lite inför att börja jobba igen. Men jag måste försöka slappna av.

Jag är i alla fall tacksam för att vi haft sån fin semester.

Idag har vi också haft kul. Och jag köpte faktiskt en alkoholfri öl som jag ska dricka när jag pysslar lite hemma. Vemodet jag har i mig är ett perfekt exempel på när jag brukade dricka förr. Jag har ingen tanke på att dricka men kände ändå att en alkoholfri öl skulle kännas skön. Jag är glad åt att jag faktiskt är väldigt nöjd med att den är alkoholfri och att jag inte önskar att den hade alkohol i sig.

Jag har verkligen fått nog av vintern nu måste jag säga. Längtar så mycket till jag får börja pyssla i trädgården. Jag har lust att gå ut och greja redan nu men det är ju ingen idé ? men jag är så glad över att vi är på rätt sida av året nu!

Trevlig helg allesammans! Och en vit skål!

har kommit en bit på nykterheten, Jullan65, och att du funderar en del över det som varit.

Men, du behöver inte trycka ner dig och må dåligt för att du hade ett återfall. För inte bestämde du dig väl hux flux för att börja dricka stora mängder och bli kraftigt berusad under en längre tid? Nej du tänkte väl (eller rättare sagt din beroendehjärna tänkte) att du skulle unna dig något glas, och att du skulle ha kontroll på intaget. Precis som många av oss andra gjort, inklusive mig. Men det fungerade inte, varken för dig, mig, eller någon annan.
Så se det som att du är en erfarenhet rikare, och har mer kunskap om hur beroendet fungerar. Och att du nu är bättre rustad denna gången.

Jag skrev en gång i min tråd att istället för att älta och bittert ångra det som varit, när det gäller ens beroende och drickande, så kan man vända det till något positivt. Det att man skaffat sig erfarenheter och kunskaper om beroendesjukdomen.
Inte kan vi rå för att vi är så funtade, genetiskt/mentalt, att vi gillar den sinnesförändrande berusningen och kan utveckla ett beroende, och inte kan vi med dessa förutsättningar rå för att vi är födda i ett samhälle och en tid, då alkohol finns invävd kulturellt och traditionellt i nästan alla sammanhang och miljöer.

Det stora och positiva är att vi tar tag i vår situation och påbörjar arbetet med, och resan mot, ett nyktert liv i frihet. Lyckas vi med det (och det gör vi ofta), så har vi gjort något stort och positivt för oss själva. Plus att vi på vägen dit måste bryta med samhällets alkoholnorm. Och sedan måste tacka nej till whiskey-provningar, vin-mingel och öl-hävningar x antal gånger under resten av våra liv.

Så tänk positivt och tro på dig själv Jullan65. Du har kommit långt i befrielseprocessen.

Många varma och nyktra kramar