Senaste kommentarerna i forumet

Så är det, viktigt och modigt att dela också det mörka och svåra i våra liv / mt

Livet blir meningsfullt först när man deltar... den meningen fastnade hos mig. Och hos mig stämmer den så väl in. När jag känner att jag är en del av något hittar jag mening. Det behöver inte vara stort, har inte så höga krav numera, men just känsla av att tillhöra. När jag var barn valde en anhörig den andra vägen, att avsluta sitt liv. Anhöriga, dvs vi, upplevde kaos av sorg, ilska och dysfunktion skapades på ett sätt som jag inte förrän nu som vuxen och med timmar av terapi kan förstå. Att våga prata om de mörka tankarna, att våga skriva om det tyngsta och för många skamfyllda känslorna är viktigt. Jag kan idag förstå den hopplösa känslan, känslan av att vilja försvinna. Det är därför jag tror så starkt på att finna en delaktighet, en mening och att vi människor ser varandra för de vi egentligen är och hur mycket vi har gemensamt. En vän till mig lämnade oss förra året på samma vis och det var tungt. Samtidigt som jag vet hur sjuk hen var så uppstår många varför. Varför kommer jag aldrig få svar på men vi behöver våga prata om det mörka. För precis som du skriver, det finns ingen ångervecka.
Tack Ikaros för att du vågar skriva om detta och delar din historia.
Kram
Ellan

Under mer eller mindre långa perioder under mitt liv har självmordet varit närvarande i mina tankar. I bland har det fungerat som tröst genom vetskapen att där fanns en yttersta väg ut. En väg ut när allt kändes som mörkast. Vid flera tillfällen agerade jag under berusning på ett sätt som tydde på att jag sökte döden. Omgivningen har räddat mitt liv flera gånger.
Den senaste perioden med mer eller mindre uttalade självmordstankar varade under några år. Jag sökte på nätet efter lämpliga metoder och umgicks med tanken nästan dagligen. Sedan hamnade jag i en situation där jag blev allvarligt sjuk. En lunginflammation som jag inte behandlade höll på att leda till min död. Jag frös och insåg under febern att döden var nära. Tankar på vänner och anhöriga som avlidit upptog mina tankar. Men jag kämpade. Nu efteråt märker jag att de gamla självmordstankarna är borta. De tvättades bort under min sjukdom. Varför och hur vet jag inte men borta är de.
Möjligen försöker jag numera att acceptera livet som det är. Mitt hjärta är under utredning och jag har ont i ryggen. Man har konstaterat ärrbildning efter en diskbråcksoperation samt artros i vänster höft som förmodligen kommer att kräva operation. Men trots att jag endast med svårighet för närvarande kan gå 50 meter har jag ingen önskan att avsluta livet. Tvärtom vill jag nog vara med ett tag till. Livet blir meningsfullt först när man deltar har jag börjat förstå.
Ja, detta var några rader om den yttersta utvägen. En utväg som inte har någon ångervecka. Det finns nog alltid alternativ som är bättre än döden.
Ikaros

Det våras för själen :) Det är dig väl förunnat att få må bra! Äntligen. Det har varit en uppförsbacke på senaste tiden. Man måste klättra upp på berget för att få njuta av utsikten... Bra klättrat kära du! Kram

...har gett mig sol och fågelkvitter! Är så sugen att gå och sätta mig i solen och käka en go lunch ute med bubbelvatten till. Kunna njuta av den känslan, inte av känslan när vinet intar mina vener för då är det ju inte våren jag njuter av utan vinet. Det vill jag ju inte. På en dryg vecka nu har mitt huvud klarnat till, som om jag fått en klubba slagen på hjässan och vips så ser jag saker och ting så mycket klarare! Denna känsla gillar jag ?

Kram PimPim

Vad härligt att du mår bra!

Solen hjälper onekligen...

Och beslutsamhet = klart och tydligt. Försök att hålla kvar känslan ?

Åh, Mary, det är klart att vi hjälper varandra, växeldrar (även om jag behövt mera av det ett tag).

I dag är det alltså vårdagjämning, bara tanken på det gör åtminstone mig gladare. Försöker att filtrera bort all snö och endast känna de varma solstrålarna i mitt ansikte. Det finns hopp!

Det finns hopp även om mig. Läser, trycker hjärtan och kommenterar lite här och var. ❤ Ett friskhetstecken. Känner endast beslutsamhet vad gäller A, inget sug alls. Är helt klart inne i en ny fas. Jag mår bra!

Jag som nästan glömt bort räknandet av dagar kom på att det var den 19:e jag verkligen bestämde mig för att jag vill leva ett nyktert liv, 19 november alltså. Fyra månader sedan.

Ska inte tjata om att vägen varit krokig och kartan felvänd ibland, så att jag kört vilse ett par gånger. Irrat omkring och undrat var jag befunnit mig.

Det viktigaste är att jag nu är rätt. Och det är jag. Det är jag helt övertygad om. Kaxigt? Ja, kanske, men ödmjukheten inför kommande utmaningar finns där. Den behåller jag och använder till förebyggande åtgärder. Mina än så länge nödvändiga strategier.

Tack till er alla som stöttat mig på vägen! ♡ Nu håller vi!

Hello Ntwrq. Nu har det gått ytterligare en månad. Hur har det gått för dig?
Jag är inne på dag 32 av nykterhet. Mår som en gudinna :-) Gruppsamtalen är väldigt givande och vi har faktiskt jäkligt roligt. Känner inget sug öht och på denna väg vill jag fortsätta vandra.

Hej Ullabulla

Läste just ditt inlägg och slås igen av hur mycket erfarenhet många av er har och fortsätter att få. Du är en av dem som bidrar på ett så fint och ödmjukt sätt. Dina tankar och texter väcker alltid reflektion hos mig. Tack.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

att du förmedlar viktiga saker! Tack! / mt

Jag kan se dig framför mig lim..Du sitter på en stol och blundar och njuter av solens strålar, runtom gnistrar snön vit..Att förstöra en sån fin stund med alkohol är bara sunkigt ..Snart blir solen starkare och vi också i vår nykterhet...Kram

med dina sjöäventyr miss lyckad.

Du kommer att klara det bra. Lite spänd och pirrig innan är naturligt och bra, då är man mer skärpt.

Styrka och kram!

”Lugnet finns inom oss men alkoholen lurar hjärnan att tro att bara A kan ge oss det.”

Det är så sjukt det där, hur 17 kunde det bli så?

Och nu ( jag är en månad in i nykterheten ) : Lugnet.

Jag brukade yoga på söndagskvällar. I en och en halv timme låg jag i avslappnade positioner och fnulade på hur/vad/vart det skulle drickas på kvällen. Får nästan andnöd när jag tänker på det.

☀️

Ditt surrande var precis vad jag behövde läsa :) Jag vill verkligen hamna i det där naturliga lugnet du beskriver. Din skildring ger hopp och tro på att det är dit jag är på väg. Lugnet väntar bortom det inre dividerandet. Önskar dig en fin vecka!

God kväll allihop.

Den här helgen har varit otrolig. Solen har varit framme och det har varit helt underbart. Jag har suttit i bara vanliga kläder och druckit kaffe. Metervis med snö runt oss men vi har skottat fram plats att sitta på. Helt fantastiskt. Jag känner solen i ansiktet ännu, flera timmar efteråt.

En annan nästan lika fantastisk sak som solen självt är att jag inte blev triggad till att vilja ha A. Detta väder var förut en stor (!!!) trigger för mig. Nu kunde jag fullt ut njuta av vädret utan att vilja åka iväg och köpa nåt (och därmed också bryta den magiska och härliga stunden för mig och för barnen som lekte så kul med sina kompisar ute).

Jag försökte liksom pressa fram ett sånt där fakesug och tänkte att jag skulle kunna köpa en öl. Men tanken rann av mig direkt och jag glömde bort att jag ens tänkt det. Det känns väldigt positivt och hoppfullt för mig att möta ytterligare en vår nykter och att den inleds såhär lätt.

Jag får en väldigt lugn känsla inombords när jag på riktigt suttit ute både en lördag och söndag helt ledig i solen med en skön nästan semesterkänsla utan att vilja ha "nåt mer". Det känns som att cirkeln är sluten på något sätt. För ett år sedan hade jag varit nykter lite över en månad. Jag kände det redan då att det var ett beslut som skulle hålla. Jag visste att jag skulle klara det. Inte utan att få kämpa ibland förstås men jag kände att det var nu eller aldrig. Valet var att sluta eller att sjunka ner till nån botten av självhat och självmordstankar. För det var dit jag var på väg.

Jag är så glad att jag upplevt den här dagen utan att förhandla med mig själv om jag ska eller inte ska dricka. Jag minns fortfarande hur utmattande det var att dividera kring att dricka eller inte. Det förtog hela glädjen av den soliga dagen, varelse jag bestämde för att dricka eller inte. Jag var aldrig lugn inombords. Möjligtvis efter en öl. Men vet ni.... Nu har jag det lugnet hela tiden. Det lugnet jag sökte efter i alkoholen. Lugnet finns inom oss men alkoholen lurar hjärnan att tro att bara A kan ge oss det.

Nu känns det som att jag bara skrivit en massa surr men jag skrev det jag tänkt på efter den här helgen och jag vill bara få ner det på pränt innan det är dags att sova.

Godnatt ❤

Något har hänt. Sedan jag skrev om att få en inre ro har jag upplevt skillnad. Eller om det var tanken på att söka hjälp som utlöste det. Låter kanske banalt, men jag känner mig mer tillfreds.

Har inte haft tillstymmelse till sug efter alkohol. Vad det beror på vet jag inte, men jag tänker ta tillvara känslan. Det var flera veckor sedan sist jag inte behövde kämpa med näbbar och klor. Äntligen!

Vet inte hur länge, men just nu är jag nykter och mår riktigt ok. Trygg och beslutsam. Förhoppningsvis kommer jag snart igång med att peppa andra igen. Tycker om och får energi av att göra det.

Tack Lerigen, som alltid blir jag inspirerad av dina kloka ord. ♡

Ha en fin kväll alla kämpar, nu håller vi! Kram

Ska åka på kurs inför sommarens båtjobb..Spännande och lite osäker på adresser jag ska till..Jag hittar nog..Tänker på att jag började jobba till sjöss som 18-åring..Har ju mer erfarenhet idag än då..Känns som en härlig utmaning. Hoppas allt flyter på bra..Min önskan är att börja helt på sjön..Det är nog min grej..Känner en spänd förväntan inför detta äventyr..Kram

Tack för så mycket insiktsfull läsning
För förståelsen av hur kämpigt livet är om val vi gör eller inte gör.
Om ödmjukhet och visdom ??

Just det Vinäger .. en härlig solig ledig nykter söndag framför oss .. Här o Nu ? ...Och kom ihåg att det är helt ok att få känna sig låg o ledsen ibland .. när tankarna och verkligheten kommer ikapp oss .. Känner så igen mig i ditt förra inlägg .. planering , planering , planering .. alltid stressad och på väg ... Just att leva i nuet och tillåta mig själv att bara vara , tror jag har varit nyckeln till min nykterhet .. Önskar Såå att jag kunde skicka över det lugnet som jag känner till dig .. Jag tror på dig ? Kramar Lerigen

Solen skiner och dagen börjar hoppfullt.

Mirabelle, bara tomma, om än välmenande, peppande ord hjälper inte alltid. Ibland måste vi gräva djupare. Tack för dina ärliga ord, just nu är vi i lite samma situation. Är dock mest rädd för att inte klara av nykterheten. Finns väl i och för sig ett samband, men det måste ju gå även om ens inre inte är läkt, kanske rentav är ett öppet sår.

Jag vill så förtvivlat gärna förbli nykter.

Vara i nuet var det jag skulle försöka. Och nu är jag just det, här och nykter!

Tack för att du skriver och beskriver så bra hur frestelseprocessen kan te sig. För att lite kunna förstå vad det det innebär att vara fast i och lämna ett missbruk har jag iakttagit och reflekterarat över vanor och ovanor jag själv ägnar mig åt. Mycket har jag kunnat känna igen och tänkt det som en fläkt av vad en verkligt beroende ska ta sig igenom och hantera. Det du beskriver om vårkänsla-på-balkongensituationen ger mig välbekanta vibbar - med den skillnaden att jag skulle förhöja känslan med en chokladbit (86%) till kaffet eller liknande .... men inget som skulle riskera hälsan eller livet. En verklig ögonöppnare för mig (och om mig) var när jag kom på mig med en femte.... eller sjunde ... eller nionde patiens på datorn och inte kom på vad jag egentligen hade tänkt göra när jag startade den. Då insåg jag att det kunde vara sanning när maken en gång inte visste hur det kom sig att han stod med en öppnad öl fast han lovat vara nykter. Vidare har jag gjort tankeexperimentet att jag aldrig mer skulle kunna börja en ledig dag med en stor mugg kaffe med varm mjölk... det skulle vara en stor förlust.... och jag insåg alla förluster en missbrukare måste ta sig igenom på vägen till frihet.
- Det gäller att aldrig sänka garden har en klok nykter alkoholist sagt och det äger sin sanning. Lära sig fällorna och vara uppmärksam. Jag önskar dig en skön och fri söndag i solljuset! Själv ska jag delta i Sinnesromässa. Allt gott? / mt

Har läst den här tråden nu och tycker det låter fantastiskt om det skulle vara möjligt att stänga av sina tankar. Tyvärr är jag rädd att jag tvivlar på det. När jag har en ångestattack med panik skenande i kroppen och 150 i puls, ge mej den där on/off knappen. Låter som om meditation är nyckeln,men måste man då inte ha en viss sinnesro för att börja meditera? Fint att det fungerat för dig Inuet men tror du verkligen att det fungerar för alla? Ursäkta att jag är skeptisk men jag reagerar så när jag tror att något är för bra för att vara sant. En annan sak är ju också att jag inte vill stänga av alla tankar. Jag behåller gärna de glädjefyllda och rogivande medan de nu allt överskuggande självkritiska och ångestskapande gärna får försvinna. När jag tänker efter,är det något att sträva efter den här sinnesron. Vem är frisk och vem är sjuk. Det kanske är den deprimerade som ser världen med klarast ögon. Allt elände som sker. Oskyldiga barn som dör som flugor... och jag ska skratta och känna mig nöjd. Finna sinnesro i det kaos vår värld bjuder på. Vilken utmaning!! Mörka tankar för stunden men det finns föralldel ljusare stunder. Tänker på ingreppet lobotomi när man skar av vissa nervbanor vilket fick patienten lugn och foglig. Vad var personens sanna jag? Före eller efter ingreppet.

Skön utsikt ?
Här på forumet hämtar jag kraft då och då och blir glad och inspireras av andras upplevelser. Positiva bilder är mycket viktigt och ibland så glömmer man bort det när man inte jobbar med sig själv. Meditera är något jag ska börja med igen ?
Kämpa på ?
Följ din nya väg mot solen och det kommer svarta moln och regn för att vattna blommorna ☺
Idag har jag bara läst och tittat på film och funderat på om kärlek är något som jag ska orkar tro på igen ?
Det kan ju vara ett jävla göra det dära med att leva med annan människa.
Såg en fin film om kärlek och så tändes gnistan igen ☺ Bilder som berör.

Frid... Ja det är just så j-vla svårt... Vad fint att du står redo att ta hjälp av psykolog. Gå en vända igen. Och igen. Och fanimej igen, om det måste till. Jag förstår rädslan. Tänk om man gräver och finner... tomhet. Bara det. Hur går man vidare då? Nu säger jag fel saker igen. Jag borde ju muntra upp och stärka dig nu... Förlåt. Jag hänger på min sista nerv här och försöker hålla ut. Kram