Senaste kommentarerna i forumet

Har hamnat i en riktigt trög svacka.

Sover och har huvudvärk mest hela tiden.

Var på möte med en annan gammal grupp igår. Ungefär hälften av personerna kände jag igen sen för fem år sen.

Ska försöka hålla båda grupperna levande så att jag kan välja som jag vill och vad som passar. Bor mitt emellan tre små städer och har fyra grupper att välja mellan men det blir för splittrat att gå till alla.

Försöker tänka på framtiden men jag har noll energi just nu. Sjukskriven en vecka till... inte läge för några omvälvande beslut de närmaste dagarna.

Har du funderat mer på morgondagens evenemang?

Jag vet för egen del att även lite dricka sätter igång hela karusellen igen och de vita dagarna skulle vara borta. Nu hade det knappast blivit lite dricka för min del om det varit god tillgång... men oavsett, det är så tradigt att starta om just när man kände sig lite duktig.

Hoppas du hittar en lösning som iaf. känns ok. Kanske inte bra men iaf. ok för tillfället.

Lycka till!

Fortsätter läsa i din tråd framöver.

Kan känna att jag är stark just nu, men vet av erfarenhet hur snabbt det kan ändras. Är ödmjuk inför det faktum att suget kan komma snabbt. Ska verkligen försöka stå emot den här gången. Tycker ju att det gått långt över förväntan den första veckan, så håller i det så långt det bara går. Strategin blir just nu alkoholfri öl. Ha det gott!

att du förmodligen klarar denna höst bättre.D-vitamin kanske du redan äter för måendet. Det finns ju massor av goda och nyttiga frukter och bär även på vintern. Jag brukar kolla i frysdisken i affären.Dom har massor att välja på.Jag tror mycket av vårt mående kan påverkas även av vad vi stoppar i oss.Kan mågott-hormoner påverkas av vår omgivning och av motion, så tror jag att även maten påverkar oss psykiskt.Mycket är ju forskat kring också.Du får gå till badhuset mer..Där finns både ljus och värme (bubbelbad, bastu)..Kram

...med 9 dagar :) har inga råd att ge då jag som mest har hållit upp en månad men du verkar stark i din vilja, håll dig kvar där. Fundera ut lite strategier om någon frågar om du vill dricka på övernattningen. Jättebra att ta med dig egen alkoholfri dricka! Lycka till

... dina ord och tankar betyder jättemycket ?! Kram

Kan du vända "besviken på mig själv" till "ledsen för min skull". Ge tröst till dig själv istället för anklagelse.
Du är ju inte en annan person eller sämre för att du drack några kvällar.
Inte mindre trovärdig eller svagare.
Din inställning har ju inte förändrats, eller hur?
Självförtroendet kan få en knäck när man upptäcker hur lätt det är att gå utanför den värderade riktning man egentligen vill följa.
Så är det att vara människa, ett virrvarr av val som ska göras, i en salig blandning av känslor och erfarenheter.
Vi är begåade med ett känsloregister som är till för att leda oss. Skuld och skam finns för att påtala att vi gjort något som inte gagnar oss eller våra närmaste. Så vi kan korrigera.
Men bara om den uppfattas som en vägledning och inte förlamar oss.
Därför blir jag glad att du skriver att du förstår hur det blev som det blev och att du använder det för att lära.
Att berätta vad som händer i med och motgång är ju precis det som hjälper både dig själv och andra.
När det känns som man sviker andra här är känslan naturlig. Så har jag också känt.
Fast man bidrar ju till att andra som brottas med liknande svårigheter känner sig mindre ensamma i sina egna snedsteg.
Gott att du är på banan!
Kram

Hej allihopa.

Vad bra du formulerar det AlkoDHyperD. Att det finns blinda fläckar. Så är det verkligen och det känns för mig som att det är nu ganska långt in i nykterheten som jag inser det. Bitar faller på plats allt eftersom tiden går. Just därför är jag så tacksam över att jag orkat och klarat mig så här långt. Tillräckligt långt för att inse så många saker, vilket hjälper mig att forsätta på den här vägen.

Idag läste jag en persons uppdatering på en plats på nätet.... om hennes alkoholism. Henne följde jag förut och då höll hon sig nykter 3 månader. Jag tyckte hon var så duktig som orkade, för det gjorde inte jag själv. Men hon är djupare i "skiten" nu igen efter månader av stor konsumtion. Alltså räckte inte tre månader. Det är mycket det också men inte om man har ett alkoholmissbruk. Tyvärr. Det tar tid.

Känner mig så tacksam att ord knappt kan beskriva. JA jag kan sakna det.... att ta ett glas. Men det är så sällan och så onödigt att det går lika bra att vara utan.

Men nej, säker går man aldrig. Inte från en drog som är norm i samhället där man lever. Men man kan återvinna makten över sig själv.

Jag känner också att min höstdeppighet är mycket mildare än de år jag druckit. Den kom men försvann. Känner mig då och då låg pga solbrist och mörker men när jag tänker på andra höstar så är jag ju superglad jämförelsevis. Alkoholen verkligen drog mig ner i deppig gyttja. Och ångesten som jag hade både natt och dag förr... den kommer bara väldigt väldigt sällan.

Så vad jag ville skriva är väl ge inte upp bara för att det inte känns bra på en gång. Låt kroppen och sinnet läka i sin takt och ta inte det första glaset.

Kramar!

Ja, kan se tydligt nu varför jag tappade fokus, försöker fånga lärdomar i detta och tar med framåt på resan

Tack för välkomnandet! Såg efter mitt ovanstårnde inlägg att du skrivit. Nja, är inte riktigt säker på hur jag hanterar suget. Har ju haft många år på mig att träna... tyvärr! Tänker mycket på hur negativt detta påverkar min kropp, ja, hela mitt liv. Vill bryta innan jag ger upp allt för A. En dag i taget verkar vara en bra strategi för de flesta. Nu måste jag rusa. Ha det gott!

- och det har inte ens varit jobbigt. Hmmm... Är dock inte den som ropar hej för tidigt, är mycket medveten om att suget kommer att dyka upp.

Prövning nummer 1 var helgen, vilken gick utan större längtan, bara ett snabbsug på söndagen. I morgon blir det prövning nummer 2, en stor sådan. Ska i väg till ett ställe med övernattning, där alkoholen flödar. Kom på mig i natt att dividera med mig själv om hur jag ska göra. Spiknykter eller ta lite - som ju tenderar att bli mycket. Just nu känns det enkelt, men... Även om jag skulle kunna ta förhållandevis lite, vilket jag klarar ibland, är jag rädd att jag blir påmind om hur härligt det är i stunden och vilja ha tillbaka det när jag är hemma igen.

Håll tummarna för mig, jag tänker iaf ta några alkoholfra öl med mig och kämpa emot som bara den.

Det enda du alltid ska ta ut i förskott är glädje. Det värsta som kan hända är att du har varit glad i onödan.

Ha en fin dag!

Tror att du tänker helt rätt angående mötena. Känner du dig trygg med gruppen har du det viktiga stödet när du väl behöver det. En gammal Viktväktarsanning: ”Ibland behöver du gruppen, och ibland behöver gruppen dig.” När du mår bra är du en positiv förebild för andra ?

Bra att du hittat hit Vinäger! Här finns det mycket stöd och inspiration. Har du några strategier för vad du kan göra om/när suget kommer?

Vi tar dåliga (felaktiga) beslut ibland, speciellt vid stress, nedstämdhet eller liknande när vi ger oss mindre tid till att reflektera våra tankar. Men misslyckande är det inte. Det tar tid att nå det man siktar efter. Men vi blir bättre ju mer vi tränar, tänk bara när vi skulle börja gå...

Gjorde en matchning på min profil på datingsidan...Det vällde fram män som också valde nykterheten, spännande..Så ni som undrar hur man träffar en nykter ny partner..Kanske på nätet☺

.... har varit rätt krassliga i familjen några dagar. Själv åkte man på en mancold.... I torsdags var jag ordentligt sliten, trött o s v + att det hände en tråkig grej på dagen i arbetet. Jag fick sug, försökte skjuta upp, men tyvärr valde jag att gå och dricka några öl på en pub. Illa illa, inte så att jag kände mig sliten dagen efter mer än att jag var sjuk. Har försökt analysera, förstår nog varför. Har dock druckit ett par kvällar till, dock inte mkt. MEN nu är det tillbaka på banan igen. Men jag är ordentligt besviken på mig själv ?. Har inte tränat så mkt sista veckan, men nu kan jag börja snart igen. Har inte viljat skriva ngt, känns som jag sviker en del med mitt misslyckande ?. Men jag ska tbax igen och det nu!

... med så mycket möten jag kan. Känner inte att jag behöver dom jättemycket just nu, men när jag väl behöver stöd vill jag att det ska sitta i ryggmärgen och att jag redan känner mig helt hemma i gruppen oavsett veckodag. Tycker det är skönt att gå dit också, ett välkommet avbrott i småbarnsståhejet och skönt att lyssna/prata av sig lite.

Min fru har inte bestämt sig än ang. anhörigveckan men jag är såklart för det. Finns en förkortad variant också, på dagtid.

38 dagar nykter och har fortfarande svängningar i mitt mående som jag tror är relaterat till min alkoholkonsumtion. Fruktansvärt trött, störning på närminnet, huvudvärk till och från, knas med finmotoriken och ibland balansen. Post Akut Abstinens, kallas det och ska förhoppningsvis ge med sig med tiden..

Tror att min anti-deppmedicin börjar funka, har slarvat med den tidigare när jag druckit.

Länge sen jag kände nån ångest. Det var vardagsmat tidigare.

Imorrn ska jag träffa doktorn, sen dags att snacka med arbetsgivare Vet inte riktigt hur jag vill ha det. Eller, jo... vet hur jag vill ha det, men har ingen realistisk plan ännu för hur jag ska komma dit.

Tack för ditt inlägg, att sätta ord på hur eget beteende kan påverka andra negativt och leda till mindre bra relationer kräver utöver insikt såväl mod som självransakan.

"Jag tycker att det är spännande att känna, men har tendens att antigen fastna i känslan eller använda känslan för att manipulera andra. Jag vill ha uppmärksamhet. Jag vill synas, höras, jag vill vara viktigaste. Jag kan framkalla känslor hos andra, jag kan "tvinga" de att känna saker."

vad ditt inlägg också gör är att öka sannolikheten för andra att våga.

Vänligen

Li-Lo
Akoholhjälpen

Allt rullar på.Hugger lite ved för att värma huset, varför gå på gym liksom..Nykterheten bär jag med mig som ett val jag gjort för att rädda mit liv.Ja ju längre tiden går desto mer tycker jag illa om alkohol och dess följder.Jag har kollat på en datingsida och gått med, första gången i mitt liv.Skrivit klart och tydligt endast vänskap i alla fall till en början och nykterister sökes.Jag har fått kontakt med 1!! Resten av alla, säkert närmare hundra män, dricker alkohol..Sorgligt men sant.Okey, det kanske räcker med 1 man eller vad tror ni? Haha. Det är faktiskt väldigt trevligt att maila med någon som förstår problematiken. Att vara ärlig och öppen om sitt beroende med en främling känns bra.Kände idag att jag börjar tycka väldigt bra om valen jag gjort.Hoppas livet fortsätter att vara gott..Varm höstkram ❤

Det var några dagar sedan du skrev något. Måste ju kolla läget, då du tidigare skrivit nästan varje dag. Hur är det?
Hoppas du har fullt upp med att leva i verkligheten och därför inte haft tid med den virtuella.
Men för att lugna mig kan du väl ge ett litet livstecken, typ en smiley och några ord om hur du har det räcker ?

Minnena och tiden på gården ligger mig varmt om hjärtat. Hade turen att få förlängd behandling så var där i nästan tre månader. Fick bearbeta mycket gammalt som kom upp. Jag håller med dig. Gemenskapen var fantastisk och alla verktyg jag fick med mig. Jag gav mig själv ett löfte och det var att göra precis som terapeuterna sa. Inte gå min egen väg, jag kan detta själv osv. Gå på möten, delta aktivt, fullfölj efterbehandlingen etc. och för mig har det fungerat. Har oxå familj, jobb, hus och vänner kvar. Det är ingen självklarhet. Men gör vi rätt så får vi rätt. Min man gick anhörigveckan och efter en tid deltog jag och barnen i Childrens Program. Grymma saker båda två. Så vi läker som familj oxå.❤️
Klokt av dig att ha en lugn period när du kom hem. Det är en omställning. Jag gick på möten mer i början än vad jag gör nu. Nu går jag 1-2 ggr i veckan. Hittade en sponsor ganska sent men det känns toppen att ha henne genom stegen.
Så fortsätt på din resa och ta hand om dig i nykterheten.
Kram
Ellan

Uppskattar era svar mycket! Tack!

Varit på AA-möte ikväll. Min gamla "hemmagrupp" för sådär sex år sen. Var inte mogen att ta till mig konceptet då tyvärr. Oftast bakis, ville mest hem och dricka igen.

Så mycket jag stökat till sen dess men är lyckligt lottad som har kvar familjen, jobb, hus, ekonomi, körkort och allt annat som inte är en självklarhet efter så många år av missbruk.

Nu känns det väldigt annorlunda och jag gillar att gå på möten. Tar inte till mig allt jag hör men hittar alltid nåt tänkvärt, ibland mycket, ibland mindre.

Känner mig också trygg med att dela det jag vill få ur mig oavsett hur knäppt eller personligt det är.

Katastrofal huvudvärk i två dar nu men ändå glad att vara nykter.

Ledig några veckor till för att försöka hitta nån riktning i livet, sen får vi se vad det blir.

@Ellan: Var du i Blentarp? Slända?
Fantastiska veckor. Den gemenskap som fanns i gruppen känns helt unik. Saknar gänget... dromedarena. ❤

Varför blir det svårare tror du? Kan det bero på mörkret? Hösten? Årstidsbunden depression? Eller hade du sagt 2 mån? Fundera lite över det. Du bör ha hunnit skapa vanan att inte dricka, så om suget ökar är det nåt annat.
Glöm inte varför du slutade.

Helt ny så hoppas jag inte stör tråden. Jag vill och måste ocksp dra ner / sluta. Denna vecka med 3 dagar ledigt, idag druckit 1 flaska vin (vilket brukar bli 2, I fredags 3 o då förvandlades jag till ett monster, anledningen jag är här nu) två dagar ledigt till, och får bara ångest av tanken. Vågar inte lämna mitt rum om jag är ensam. Vad kan man göra?

Kommer. Olika. Sorgen över att inte dricka. Tröttheten. Hjälplösheten. Rädslan, mycket rädsla inför döden. Känsla att jag inte är/var tillräckligt bra mamma. Jag är nog inte typen som är rädd att känna. Jag tycker att det är spännande att känna, men har tendens att antigen fastna i känslan eller använda känslan för att manipulera andra. Jag vill ha uppmärksamhet. Jag vill synas, höras, jag vill vara viktigaste. Jag kan framkalla känslor hos andra, jag kan "tvinga" de att känna saker.
Det är nog därför att vill jag inte fastna i känslan av sorgen över att inte dricka. Fine. Det är faktiskt lite synd om mig att jag inte vill dricka. Men tack vare detta kan jag göra massa andra saker. Och först och främst slipper jag supa ihjäl mig.
Min son har en flickvän som sitter i rullstolen. Hon gnäller inte hela tiden att hon inte kan gå, dansa eller springa. Hon känner säkert en sorg över detta, men hon gör andra saker.
Kanske för att vi har bara ett liv. Det är inte värd att slösa borta tiden på att försöka ändra det som är omöjligt att ändra.