Senaste kommentarerna i forumet

Igår kväll så läste jag några inlägg här på forumet. Och damn vilka mardrömmar jag hade! Drömde givetvis jag var full och gjorde bort mig ? tack gode gud så var det ju bara en dröm ?

från en annan surgubbe :--))) Men som tänker köra ända in i kaklet !!

igår hade du ju födelsedag lilla PI :-)) Grattis :-))

Jo jag vet att jag kan berätta då han själv har stora erfarenheter under sin uppväxt till alkoholens misär och lidelse, något han fått betala dyrt för i vuxen ålder.
När vi träffades drack jag väldigt sällan men när han kom in i mitt liv mådde han inte bra och det var mycket A i hans liv då och när han i höstas bad mig dricka lite mindre så kände han att det var hans fel att jag faktiskt drack vin varje helg nu, för att han tog in det i mitt hem! (Då sa jag ju inte till honom att det var varje dag.SKAM.Hur kan denna präktiga kvinna med högt anseende vara alkis?)

Så ja han är orolig för mig och jag vet att han skulle stötta mig men jag kan inte lägga mer tyngd på hans axlar just nu då han är i stor kris själv. Han har inget sunt förhållningssätt när han dricker och jag fick honom att ändra sina vanor när vi träffades. Det tog några år och jag är rädd att om han skulle dricka just idag så skulle det inte vara en bra kombo med hans mående och det är han medveten om!

Dagen då jag ska berätta kommer nog och så länge jag inte dricker alkohol gör han heller inte det! Så det blir en vinst för hans mående med nu när jag inte kommer dricka något! Win-win ❤️

Tack för dina kloka ord ❤️
Kram ?

Tack för fina ord. ♡

Jag var helt övertygad om att jag aldrig skulle kunna berätta för min man. Men nu i efterhand förstår jag att det var räddningen då. Någon som vet gör att jag håller igen. Skam antar jag, men det fungerar.

På sikt kanske jag måste söka hjälp. En stor skräck och känsla av nederlag, därför försöker och kämpar jag på egen hand.

Tror du att du skulle få stöd hos din man/partner? Jag visste att min man aldrig skulle döma, men har läst hos andra här att de inte fått samma förståelse. Vet du att han ställer upp på dig - berätta! Det är en sådan lättnad. Om du orkar, läs mina inlägg från mitten av november och en vecka framåt. Den 20:e berättade jag. Lättnaden! En milstolpe!

Lycka till! ♡ Kram

En stor nykter och varm kram sänder jag i retur!

Gör mycket. Jag har dejtat under min nykterhet.För mig har det kännts spännade ?. Att få känna nervositeten i magen.Tankarna vad som kan ske och hur det känns osv. Och man kan lära känna någon och kunna prata utan att ha A i kroppen.Så för mig har de bara varit positivt.Jag har alltid varit ärlig direkt med att jag inte dricker osv. Och jag har bara fått bra respons och de har inte blivit en större sak av det.De är i sitt eget sinne/tankar som jag tror att man förstorar upp det. De är bara två st som ska träffas och lära känna varandra.Mer komplicerat behöver de inte vara ? Sen blir det som det blir.Inget är säkert vare sig med en nykter A eller någon som inte haft ett beroende.Men att få känna fjärilar i magen är inte fy skam ??

Så härligt att vi fortsätter att vara nyktra..Du är en fin man som stöttar många och hjälpte mig flera gånger när livet var tungt..Tack för fina råd och styrka..Kram

Jag gick med på dejtingsida.Hittade många män som var nykterister..Tyvärr så har vissa bytt beroende fast dom ljuger för sig själva och andra att dom är fria. .Jag tror ändå att det dyker upp kärlek till dom flesta som söker det..tids nog..Sen finns ju massor av människor som haft en aktiv alkoholist dom lämnat..Det kan ju vara lurigt om dom inte jobbat bort eventuellt medberoende..Nu när vi är nyktra så har vi tiden, lusten, och den rena kärleken att erbjuda en partner..Som inte solkas ner av fyllegräl, missunnsamhet och sjaskigheter...Kram

humoristiskt och djupsinngt, som så ofta! Men så har du ingen? dam som går runt och tar ned dig på jorden dagligen,,, Bra-dåligt?

Hej Behöverlitestöd!
Tack för att du skrev hos mig, det var fint❤️ Jag känner det du känner och jag vet vad det handlar om. Jag är mentor för mig själv då jag ständigt måste påminna mig om det faktum att jag ska hålla mig på land då det är där jag hör hemma men skriv gärna och berätta mer om dig själv. Kanske kan vi hjälpa varandra, att känna att man inte är ensam och veta att det finns en väg bort ifrån alkoholen vi tror vi behöver är så viktig. Det finns ett sätt och det man vinner när man tagit sig ur det är frihet. Det jag känner idag är frihet och inte förrän nu inser jag vad det ordet verkligen innebär.
Men även jag tvivlar ibland, fortfarande. Det är en tung insikt att man bär på en kronisk sjukdom.
Skriv igen, skriv vad du vill få ur dig, jag finns här❤️

Om du söker efter den där personen som ska förändra ditt liv, ta dig en titt i spegeln..Kram

Huvudet på spiken!

?

Frågor är jag specialist på ? Men jag får anstränga mig att tona ner dom ??
Men som jag skrev så tycker jag att de du skriver (som många andra nu även har skrivit) är intressant. Och de du skrev ang att de *finns i sig själv* har jag alltid varit säker på.Men att tro och tycka är ju en annan sak än att riktigt känna. Har varit med om dagar där hela jag och mina tankar varit "överens" och den bästa förklaringen är att jag har känt en oerhört befrielse just då.Att man bara är.Men sen sker de något (inget i praktiken) och jag "tappar" fokus! Och jag börjar ha konflikt mellan hjärnhalvorna igen och jag ältar! Inte endast ang mitt beroende.De kan handla om vad som helst.Ibland kommer även självömkan och de är ingen fin och vacker känsla alls. Jag vet om att de inte hjälper mig eller någon annan för den delen.Lev för att bli bättre istället, för jag kan inte förändra det som har varit.Och intellektuellt så vet jag det men sen tar nog *egot* över precis som du har beskrivet det. Och jag har aldrig tänkt på att de kan vara *egot* som är problemet/tar över. Har aldrig kunnat sätta ett "ord" på de..(ca så)..?

Min frågor kommer men få komma pö och pö för annars blir det för mycket ? Och sen vet jag hur jag kan reagera om jag inte tar in saker långsam och få reflektera. Jag reagerar efter känsla direkt.Som ett åskmoln ?. Och kommer koncentrerar mig på små detaljer som är oviktiga..!

Tack för det fina citatet! Det har blivit ett nytt valspråk hemma hos oss.Väldigt användbart!
Du kommer alltid med tänkvärda inlägg. Tack för det också.

.... och hur långt du kommit! Grattis till dig ?
Kram PimPim

Ja precis Emma79. Helt rätt!!

Och jag måste ju erkänna att jag kan bli lite provocerad av "finsmakarna" för jag tycker att de förskönar sitt eget drickande men tycker att folk som dricker för mkt på ett mindre tjusigt sätt gör fel. Alkohol är alkohol oavsett form och pris. Och man blir lika full på en fin flaska vin som på en billig tetrapack liksom.

Men trots det så är jag ändå glad att inte min man är sån. För jag kanske hade lockats nångång av den fina fasaden.

Idag blev jag erbjuden en "fin" flaska vin i gåva. Sa som det var, att jag slutade för över ett år sedan. Och inom mig smyger sig en liten liten känsla av att glas rött vin hade varit härligt nu. Men samtidigt vet jag att det var många år sedan jag drack på ett sätt som inte gjorde att jag mådde dåligt (om nånsin). Så den där lilla känslan får stanna där. Och det är okej att jag känner den. För jag ska inte och vill inte ha vin egentligen.

När jag läser om mitt sista stycke i det här inlägget klarnar det igen... vadå fin flaska vin? Det är etanol blandat med en gäst dricka som färgar av sig på tänderna och som luktar illa och ger ångest och illamående. Att den dessutom är dyr är ju bara idiotiskt och slöseri på pengar.

Nä, jag vill inte ha. Jag älskar mitt kaffe, vatten och juice.

Kram alla!

Så får jag då en ny insikt som gäller mig och kanske någon annan som kallar sig medberoende.
Att just fallet,från löftet om nykterhet.
Blir även mitt fall.
Mitt misslyckande och min bitterhet.
Tänk att som beroendeperson få bära både sitt eget och den anhörigas börda av skam och skuld.

Och jag som medberoende får alltså ta del av det fall som inte är mitt.
I vilket syfte kan man undra?

Att slippa bära mina egna misslyckanden och blicka inåt,det hajar jag.
Men i vad inbillar jag mig att situationen blir bättre om jag också delar på bördan av att min anhöriga har fallit igenom.
Varför kan jag inte segla vidare utan att sjunka eller fälla ned seglen?

Såklart delar man ett gemensamt liv där ett återfall eller drickande drar ned livskvaliten på hela familjen.
Men i alla fall?

Varför är löftet som ju förmodligen kommer att brytas så viktigt.
Vad lägger vi anhöriga in i det som gör så ont när det bryts?

Hoppet om ett bättre liv?
Inbillningen i att den vi lever med inte är så beroende som vi någonstans vet att de är.
Chansen att få häva ur oss vår egen bitterhet för att livet inte är som vi vill att det ska vara?

Att vi ser den som dricker som den som förstör och dominerar våra liv så totalt så vi förblindas i de lösningar som ju ändå finns där.
Att gå,att välja sida.
Att lämna,eller stanna kvar och acceptera faktum.
Att vi lever med en människa som är sjuk i en beroendesjukdom.

Som gör att de dricker och kommer att fortsätta dricka så länge de inte väljer och klarar att göra annorlunda.
Jag minns känslan av att låta hela mitt väsen,hela mitt jag gå upp i min drickande exsambo.
Hur jag tycktes bära omkring på både honom och mig själv och allt som också hörde vårt vuxenansvar till.

Allt det och lite till bar jag på när han inte orkade.
Dignade under bördan gjorde jag,men tappert bar jag mitt ok och fick allas lovord.
Men någonstans så kunde jag ju valsen av fylla, bakfylla abstinens vånda och lovord om ett nyktrare och bättre liv.

Jag kunde ju hela trallen och kunde nästan sätta almanackan efter den.
Tryggt och bra på sitt sätt då det ju ändå följde sin invanda rutin.

Betydligt svårare att släppa taget om den som drack och starta upp mitt nya liv.
Som ställde krav på mig och som gjorde att jag aktivt blev tvungen att välja och tycka om en massa nya saker som jag inte hade lust till.

Tvungen att ta nya kliv ut i livet på nya marker och med nya vanor.
Jobbigt,svårt ovant och inte ett dugg spännande.

Men jag gjorde det.
Och här är jag nu.
Lite mer luttrad. Tuffare och ängsligare på samma gång.
För nu bär jag bara mig själv.
Mina egna problem,tillkortakommanden och glädjeämnen.

Inte en massa barlast som inte är mitt.
För första gången i mitt liv så är jag bara jag.
Trots att jag lever i en ny relation så kan jag hantera mitt eget jag på ett helt annat sätt.
Med skarpare konturer om vem jag är,vad jag vill och vad jag behöver.

Några dagar i månaden så faller jag.
Likt en människa med skovliknande sjukdom så faller jag rätt rejält ibland.
Men när jag hämtar mig så kommer jag oftast upp på en lite högre nivå än vad jag var innan.

Jag hoppas och tror att arbetet fortsätter på samma sakteligen uppbyggande sätt.

Jag har sedan i höstas börjat spela schack igen. Det är en utmärkt hobby för den som vill fly vardagen under några timmar och ägna sig åt något som i grunden är helt onyttigt. I går kväll till exempel "försvann" fyra timmar på detta sätt. Och efteråt kände jag mig vederkvickt. De delar av mig som annars ger oro, rastlöshet, tomhet och krav hade inte varit i funktion. Precis det som jag eftersträvar men inte lyckas med när jag dricker. Parallellen är för mig uppenbar och styrks av det faktumet att många duktiga schackspelare har varit alkoholister.
Eftersom jag är en periodisk alkoholist är det ingen nyhet för mig att jag är nykter utan problem men min enkla hobby hjälper mig utan tvekan att leva livet utan droger.
Jag tror att vi alla som har beroendeproblem mår bra av att söka och finna en kravlös hobby. Livet innehåller alltför många uttalade och outtalade krav varför vi definitivt behöver vila från dem ibland, det gäller att söka och finna det som passar. Allt är bättre än att försöka vila på kemisk väg. Låter förnumstigt men är värt ett försök.
Ikaros

Tänk att det redan har gått två månader?

Jag saknar alkohol ibland och även fast jag kan dricka normalt på middagar och sådanna ttillfällen så kör jag helt nykter. Hur länge kan jag inte svara på. Vet bara att jag mår bra som det är nu ?

Jag tycker du är modig som vågade ta samtalet med din man! Själv är jag inte där än men är med på din utmaning!
Kämpa ??✨

Kram ?

Betydligt lättare att bota vanlig trötthet än bakisångest.

..som smuttar kan man ju smutta på någon äppelmust eller sån där god fransk mousserande äpple eller päronjuice.

Det där lät väldigt klämkäckt men vad ska man göra? Man måste ju se det här positivt för det är ju det!

Tack fina ni, Mary, Lerigen och misslyckad för era kommentarer!!

Jag längtar också till soooool och vår och även barnen har fått nog av vintern för länge sedan ?

En tanke slog mig nu som jag ville skriva ner. Förr när jag drack kunde jag störa mig på att jag och min man drack på så olika sätt. Han svepte vinet som en shot mer medan jag ville dricka lugnt och mer "fint". Jag avundades de som kunde dricka i par på ett mer lugnt sätt.

Men nu kom jag på att jag slipper nog bli sugen på A trots att min man dricker, EXAKT pga just att vi drack så olika. Jag festas inte av att gå ut och dricka mig full eller svepa vin. Men hade han druckit mer som jag kunde göra... typ ett "gott" (allt är äckligt men det tyckte jag inte när jag var beroende) vin så hade jag Kanske haft sug ofta nu? Frestats liksom.

Så det är en himla tur att han har ett helt annat sätt att dricka på. Jag frestas ju aldrig nånsin. Dessutom är han alltid bakis efteråt och det är ju väldigt avskräckande.

Himla tur att jag inte är gift med en "finsmakare".

Ha en fin onsdag därute!

Ja, det blir en kick i sig att vakna pigg!

O även om man är lite trött går det bort med en dusch o en kaffe ☕️❣️