Senaste kommentarerna i forumet

Ja livet är inte enkelt. Att jobba på djupet med sig själv är nog det svåraste jag gjort i hela mitt liv.
Nykter är jag men gud ska veta att det inte är lätt.
Tankar och känslor kommer och går, det jag aldrig får glömma är att jag har en sjukdom och den är lika livshotande som canser.
Om jag inte tar hand om mig så bryter den ut igen och jag kommer att gå under.
Jag har nog aldrig känt av den rädslan som finns i mig just nu, rädslan att jag inte kan lita på mig, lita på att jag kan stå emot, att jag ska göra saker mot mig som skadar mig bara för att inte behöva höra det som snurrar i mitt huvud.
Varför ska mitt liv vara så svårt?
Att ställa en dunk framför mig och göra prsessen kort med alla tankar är den enklaste på kort sikt, då slapp jag all för en kort stund, MEN SEN DÅ!!!
Jag försöker lämna över till min högre makt men det funkar inte heller.
Gud varför ska livet vara så svårt???

Härligt att läsa. Hur och varför du väljer att leva ett nyktert liv spelar ingen roll. Allt kommer bli bättre utan alkoholen. Kämpa på. Dagar som nykter blir till månader och år.

In på det nya året nykter. Tänker på vad jag läst i trådarna och är övertygad om att det är bara full avhållsamhet för min del som gäller framöver. Det har varit ett långt 2017 utan riktig glädje över livet.
Jag har varit trött och nere i mitt drickande och trots detta fått en chans på ett jobb jag så gärna vill ha. Det är på prov och om en vecka ska detta utvärderas och jag får besked om det blir en fortsättning och i vilken form. Oavsett hur det blir kommer jag att förbli nykter.

Igår tränade jag spinning och kunde om igen konstatera att jag har dålig kondition. Hängde med men fick fuska med motståndet ett par gånger för att inte säcka ihopa. Fick kraftig ångest i omklädningsrummet efteråt så jag skippade bastu och dusch på gymet. Åkte hem istället och duschade. Kände att detta är något som hoppar upp i samband med mitt beslut om nykterhet.
Jag är stukad och vill inte visa upp mig, inte riskera att behöva prata träning eller hälsa. Har inget stort utrymme för ytlighet. Hoppas det går över med tiden.

Idag vaknar jag förkyld, alldeles täppt och ont i halsen. Det gör inget för jag har semester och har planerat att bara vara hemma. Ska klippa mig idag och handla på apoteket på vägen så kan jag ägna mig fullt ut åt min förkylning ett par dagar.
Var hos tandläkaren i mellandagarna och allt var bra. Nu när jag sitter här så inser jag att jag omedvetet/medvetet planerat en total omstart väldigt noga.

Jag behöver gå ner i vikt och det är viktigt nu att inte ersätta vinet med socker och fett. Det är ju ett gyllene tillfälle att ha tagit bort x antal kalorier från den dagliga dieten och att inte ersätta dem med något. Hur lyckas man med det? Bara genom att göra det. Ja, vi får se - det viktigaste är trots allt nykterheten just nu.

Tittade på den vackra vinflaskan som står som en inredningsdetalj på köksbänken - den har stått där sedan nyårsafton (eftersom jag var nykter blev det vin över när gästerna gick hem) och kände absolut ingenting. Tänkte att där kan du stå och se vacker ut - för vacker är du. Vacker och förrädisk - vinindustrin vet precis vad den gör. Mannen får dricka den om han vill - annars får den bli vinäger.

Ser fram emot den andra dagen 2018 med tillförsikt - vet att det kommer att bli kämpigt ibland men så är livet och det blir inte bättre med vin.

På tal om alkohol och bilkörning. En dag som denna kör jag helst inte bil. Men det beror numera inte pga av eget intag av alkohol, utan av andras intag av alkohol. Hur ska jag veta att den bilist jag möter eller kör om faktiskt är nykter? Enkelt - det vet jag inte, men jag kan ju tyvärr gissa mig till hur många som suttit och räknat timmar och promille idag. Eller blåst i alkomätaren.

Nu har jag ändå kört tre timmar idag för att komma hem igen från nyårsfirandet. Varje gång jag tar bilen en sådan här dag, så känns det så oerhört skönt att - i vart fall för egen del - inte behöva fundera längre på hur många timmar som gått. Bara att hoppa in liksom. :-D

God fortsättning på det nya året! Bamsekram

Tack Äntligen fri, Lim, Nyttan och Ellan för era fina ord. Jo det är så Lim att hade jag varit kvar i A-träsket så hade det varit enkelt att stanna kvar i en tärande relation.. Mina stora barn har sagt till mig att jag skulle skilja mig från deras far, för att han drog ner mig i dyn.. Det är så att det är lätt att som beroende drar ner andra. Man vill ju gärna ha andra att supa med. Jag är lycklig nu.. Jag önskar att jag håller mig nykter resten av mitt liv..Jag önskar att min familj och mina vänner har det bra. Jag önskar att min "nya man" och jag blir lyckliga tillsammans. Jag önskar att alla människor får ha ett så gott liv som möjligt.Man kan önska vad man vill...Men vi måste själva göra förändringar som gynnar vår hälsa och våra relationer. T ex att sluta dricka alkohol..Kram <3

Ja precis det tror jag med. Jobbigt den tid man har tröttheten. Men nu e man väldigt glad att den är borta just nu iallafall.
Skönt att man kanske oxå kan bli av med stressen. Stressar mycket å får sen ångest för det. Över saker jag gjort när ja varit stressad. Och tappar matlusten.
Nyår gick faktiskt sjukt bra. Jag drack alkoholfri öl, skumpa och cider.
Första nyktra nyår ever! Och det första jag inte har minnesluckor ifrån. Hade jätte kul och mina vänner sa att jag verkade ha det roligare och dom märkte ingen skillnad på mig bara mindre slöddrig. Men den tycker att jag är lika social som vanligt. Och jag får lite placebo effekt och kände mig lite berusad. Detta är nu 9de veckan för mig. Och är det bästa jag gjort!:) Är så glad. Börjar träna oxå.
Hoppas ni har haft ett bra nyår!

Så nu börjar det nya året. 2017 slutade bra och 2018 började bra. Dvs alkoholfritt. Känns så himla skönt.

Nu ska jag bädda rent i sängen och imorgon ska vi på en liten resa. En resa jag aldrig hade orkat göra förr denna tid. Men nu har jag energi till och med 1 januari, efter jul och nyår och allt vad det innebär.... så har jag energi!

Är så tacksam över att få vakna upp till det nya året utan vara bakrusig och ångestfull. Tänker fortsätta vara nykter. Inga planer eller önskan att få dricka alkohol igen, till min familjs och min glädje. Hoppas på att jag fortsätter ta "bra" beslut under året. Jag upprepar ALLT BLIR BÄTTRE UTAN ALKOHOL.

Fick mig att bli lite sorgsen med tanke på vad jag eventuellt tidigare lämnat för avtryck. Men det är egentligen framtiden som räknas. Ska bli fint att få barnbarn någon dag i framtiden, det ser jag fram emot!
//PP

Tack det samma! Nu är det så avlägset att det faktiskt börjar bli knepigt att minnas hur galet det var. Är verkligen mer än en Fair chance tycker jag. Ser idag faktiskt ljust på tillvaron, och inte minst framtiden. Kanske precis så det ska vara årets första dag. Lite spännande på något sätt, och har en känsla av att bra saker finns runt hörnet, bara att ta för sig.. ??
//PP

Vad kul att läsa att du kommit till insikt att du vill förändra ditt liv till det bättre och att du valt bort alkoholen som bara förstör för en själv på alla sätt.Grattis till dina nykta dagar och fortsätt på den vägen:) Jag har själv varit nykter i 10 dagar nu så det blev en nykter jul och nyårsafton och det ångrar jag inte alls utan är stolt och tacksam över mig själv att jag valde att vara det:) Så idag var det underbart att vakna pigg och utvilad utan att känna ångest och självförakt och skam. Jag är med dig på din resa och vi är i samma båt så vi kan hjälpas åt att ro årorna tillsammans så blir det lättare så ror vi oss ifrån det djupa vattnet vi varit på och tar sikte på land där vi kan stå stadigt och tryggt på torra land:)

Ha det så gott och njut av din dag så gott du kan:)

Vad skönt att det är att slippa skiten och allt den för med sig. Tänk att vi till slut insett att vi inte alls blir så roliga och smarta när vi dricker, som vi trott - tvärtom! Pinsamt, men skönt uppvaknande. ♡ Kram

Ja, det är helt klart att vår Heueh är en författare! bland många andra här på forumet... Tyvärr är det väl så att författarmanteln i sig kan vara tyngande.... att berättandet då blir nedtyngd av krav och förväntningar... Bra därför att freewheela så här på nätet ett tag! Det är ju också att bli,... vara... författare – och nå många läsare! Som man kan interagera med!

Tack för berättelsen! Tänkte att det var så det skulle sluta, så sorgligt. Än värre att den är verklighetsbaserad.
Och jag har sagt det förr... du borde skriva en bok.

Ja, utan a. har vi en chans att upptäcka oss själva. Allt blir mer "på riktigt". Jobbigare kanske på sätt och vis, – men bättre.

Ja, utan alkohol blir livet mer hanterbart. Då har man ju en "fair chance" åtminstone! Vi önskar oss ett nytt nyktert år, PP och alla andra kamrater!

Hade idag på morgonen anledning att leta igenom badrumsskåpet. Plötsligt hittade jag den välanvända alkoholmätaren. Vilka otroligt dåliga minnen som kan vara förknippade med en sak! När jag drack som mest användes den inte bara till att undersöka när jag var körbar på morgonen. Jag tyckte den var fiffig då jag med hjälp av den och dryckeslogg kunde hålla mig säker på att inte vara påverkad när jag åkte till jobbet, samtidigt som jag nästan maxade drickandet till den gräns jag trodde mig kunna bryta ner. Men allt för ofta var jag tidigt på morgonen orolig för att jag inte hade lyckats nyktra till. Oerhört obehagliga minnen. Minnen jag inte vill glömma, men idag åkte den i alla fall i lådan till återvinningen. Har inte för avsikt att någonsin behöva oroa mig mer för att köra onykter. Tyvärr nog många som våndas för just det idag efter gårdagskvällen. Till alla som startar med goda förutsatser inför 2018 önskar jag framgång och att få slippa alkoholens elände. Ta vara på er
//PP

Gripande berättelse ur ett barns perspektiv, – ett försummat, ensamt barn som dränkts i prylar, som om det var det enda ett barn behövde och med syfte att hålla honom på avstånd så att de vuxna kunde leka vidare utan att drabbas av dåligt samvete...! Men verkligheten kom så småningom ifatt dem. Undrar hur de vuxna egentligen hade det och resonerade.
Det här var en berättelse ur verkliga livet om jag förstått Heueh rätt?

Det gör ont och svider i hjärtat även om jag från den första delen förstod att det var åt detta håll det lutade...
Men smärta är en bra påminnelse, samma känsla jag fick när jag började läsa din berättelse har jag haft i många år, känslan av att berättelsen som är mitt liv inte kommer sluta väl. Känslan av att mina barn till exempel kommer gå samma öde till mötes som Peter....
Den känslan har avtagit och nu försvunnit i takt med att mina nyktra dagar blir fler och fler. Men jag vill inte glömma den, inte glömma hur det känns att se avgrunden obönhörligt komma närmre.
Glömmer jag blir det farligt. Jag bär med mig Peter som en påminnelse.
Tack Heueh.
Kram Amanda

Sitter på jobbet, gårdagen var nykter och rolig. Vet att jag kan ha roligt utan alkohol egentligen. Och numer blir jag inte alls rolig med a i kroppen. Dum elak somnar ramlar gör bort mig blackouts. Fyllorna skänker inte ens tillfredsställelse längre. Nej fy sjutton vad skönt att inte vara bakis. Även om jag är rätt så trött. Ha en underbar nyårsdag. Kram

Så sorgligt. Fint av dej att hedra honom, Peter. ❤

På nyårsdagen vaknade Peter tidigt av att de sista gästerna trampade upp mot loftet, glatt sjungande. Han kunde höra hur de dunkade i väggarna men förstod inte vad de sjöng; det måste vara på något annat språk. Han låg kvar i sängen ett tag och försökte somna om, men det var nästintill omöjligt. Plötsligt insåg han varför; Rudolf var inte i hans rum, tänk om dom hade glömt honom kvar ute igen! Snabbt kom han ur sängen och öppnade dörren och där stod Rudolf, tack och lov! Hunden var nog rätt nöjd med natten, han hade satt i sig en hel del köttbullar och prinskorv och annat gott, dessutom hade han fått springa omkring en hel del. Varje gång någon gick ut hade han följt med, så nu var han nöjd med att få rulla ihop sig på sin dyna i Peters rum och sova lite.

Peter var inte alls på humör för att sova, så han klädde på sig och gick en runda i huset. På vart och vartannat bord stod det glas; de flesta tomma men det fanns också en hel del som bara var halvt urdruckna. Han smakade lite på de olika sorterna men aktade sig noga för de glas som det låg fimpar i. Han hade gjort misstaget att dricka ur ett sådant en gång och blivit väldigt sjuk. Några av glasen innehöll grogg, det var inte så tokigt, ganska sött och gott, så han drack lite och kände sig väldigt vuxen. Han hade gjort så förut, det stod alltid glas kvar på borden när han kom ner på morgonen efter en fest. Han gillade den där känslan han fick efter ett tag; lite yr, lite varm och så kände han sig på något sätt större och starkare. Han beslöt sig för att gå ut en sväng och titta till sin kälke i garaget.

När han kom ut var det bitande kallt, säkert tjugo minusgrader, han borde nog ha tagit på sig mer kläder men han skulle ju bara till garaget en kort sväng. Halvvägs mellan huset och garaget låg hans kälke i en snödriva. Någon hade använt den! Och haft sönder den! I änden på snöret som man använde för att dra den uppför backen hade det suttit ett handtag; det var borta och i stället hade någon knutit en ögla. Han inspekterade kälken noga alltmedan han blev argare och argare. Arg på sina föräldrar för att de inte sade ifrån till sina vänner, arg på de andra vuxna för att de inte respekterade hans grejor, arg på vuxna i största allmänhet för att de blev så dumma när det var fest.

Han bestämde sig för att kolla om dom hade kört sönder hans bana också. Han satte sig på kälken och gled iväg nerför backen. När han väl lämnade husets upplysta fönster bakom sig, det stod en adventsljusstake i vart och ett av dem, insåg han hur mörkt det var; han hade svårt att se banans sträckning framför sig. Visserligen var det stjärnklart men månen var inte framme så han önskade att han hade tagit med sig en ficklampa. Så dags nu, han hade redan börjat få upp ordentligt med fart. Just där vänstersvängen började körde han in i ett gupp som fick honom ur balans och ur banan. Han åkte över ett krön och nerför en mycket brantare sluttning, farten ökade så mycket att han tyckte det började bli otäckt, han hade svårt att hålla sig kvar på kälken.

Plötsligt dök en mörk skugga upp framför honom: det var en klunga fjällbjörkar som han inte lagt märke till förut, nu insåg han att han var långt bort från banan. Han gjorde sitt bästa för att väja men lyckades inte helt, han träffade först en av trädstammarna vilket sände honom av kälken och i ett horisontellt spinn som gjorde att hela världen tycktes snurra runt honom. Därefter träffade han nästa stam och han kände en skarp smärta i högra benet. Sluttningen var brant och han fortsatte ett långt stycke innan han till sist, efter att ha farit över ytterligare ett krön, landade i en djup snödriva. Hans mössa var borta liksom hans ena vante och snart insåg han också att han var barfota. Han försökte resa sig upp, men hans högra ben svarade med en bedövande smärta. Han prövade att krypa men han nådde inte ner till marken genom den djupa snön. Han låg där han låg.

Efter en stund började han frysa så han skakade. Han ångrade bittert att han inte hade tagit på sig mer än han gjort, han önskade att föräldrarna hade bytt hans overall så att han kunde ha använt den, han önskade att han hade tagit med sig Rudolf, men mest av allt önskade han att han inte hade gett sig ut över huvud taget. Han visste inte hur länge han hade legat där när han insåg att det började ljusna, solen måste vara på väg upp. Samtidigt började en behaglig värme sprida sig i kroppen; han slappnade av och plötsligt befann han sig inte längre i en snödriva på fjället: han satt i soffan bredvid sin mamma och läste om Kalle Blomkvist, det var varmt och mysigt och han kände sömnen smyga sig på…

Och så kom det sig att där, för exakt trettio år sedan, på en snötäckt fjällsida badande i solens första strålar, blåste en iskall vind ut det ljus som borde ha fått brinna än i dag.

Jag tror att när vi kan se våra egna mönster och stanna upp, låta bli att agera som vi brukar, det är då vi kommer vidare.
Jag är glad att du såg det❤️
Gott nytt år önskar jag dig!!
Kram✨❤️

Började skriva i går kväll:

Sitter och filurar så här årets sista kväll. Mannen är sjuk, febrig och endast frugan är vaken...

År 2017 - ett mycket händelserikt år - är snart slut. Vad har det gett? Framför allt, vad har det gett för förväntningar inför nästa år?

Det här var knappast året då jag insåg att jag hade alkoholproblem, det förstod jag många år tidigare. Höll uppe med alkohol i en och en halv månad våren 2016 och tror faktiskt på allvar att det kunde ha varit slutdrucket, då jag inte hade inte tagit något under en lååång semesterresa. En panikångestattack höll dock på att knäcka mig, jag var i främmande land och var helt enkelt tvungen att "fylla mig" för att överhuvudtaget komma hem. Sedan fylldes det på...

Men, för att återgå till 2017, vardags-
och tillika smygdrickandet eskalerade och nådde ännu högre höjder. Eftersom jag inte ville, och fortfarande inte vill, berätta om mina problem för någon försvårades ångesten. Det var då jag hittade forumet...

Efter att ha läst och peppats av andras trådar skapade jag till slut en egen. Responsen var otrolig. Efter många tankar, råd, tips och stöd från andra tog jag till slut steget och berättade för min man. Ett helt avgörande steg visade det sig.

Nu närmar sig nykterheten 50 dagar igen (så när som på två folköl, som jag skrivit om och som jag bestämt mig för att inte räkna som ett återfall, då jag inte ens blev berusad). Den här gången tror jag verkligen att det går vägen. Utsätter mig inte för extra potentiellt farliga risksituationer, vill ha ännu mera kött på benen först. Men känner ändå inom.mig att jag kommer att fixa det här.

Mannen, som inte har alkoholproblem, men gillar att ta ett glas på helgerna, har blivit än mer fanatisk än jag. Han frågar hur det är, kramar om när jag inte mår bra och avstår gärna alkohol för min skull. Hur bra får man ha det? ♡

Att prova dricka lite för att se om jag klarar det, finns inte på kartan. Jag vet att det är lätt att trilla dit och vågar absolut inte chansa. Dessutom är det, som flera här skrivit, ingen idé att dricka en eller två glas vin - det är ju trots allt ruset vi vill uppnå - och det får vi knappast av så lite. Speciellt inte när vi under lång tid höjt toleransnivån.

Nu ska jag förbereda lite löjrom och annat gott. Till det ett mousserande vin - självklart alkoholfritt!

Fortsättning:

Så underbart att vakna vid halvsjutiden, pigg och nykter. Ångesten knackar på ibland, men lindrigare och av andra orsaker än när alkoholen var inblandad.

Ha det gott alla kämpar! ♡ Nu håller vi i det här!

Du har 100% rätt i allt du skriver. Min familj och framförallt min son är viktigast. Tyvärr så grumlas mitt sinne lite när jag mår dåligt och då tappar jag fokus. Jag måste finna nya vägar som gör att jag mår bättre. Finnas där för min älskade son ❤. Det är som det är och jag är mitt i processen att acceptera det. Halva hjärnan förstår och andra halvan försöker hitta kompromisser för att leva som jag gjort. Den fria viljan som du skrev om. Tack för en vägledande påminnelse. Gott nytt år på dig med ❤ kram