skrev Emma79 i Ett ärligt försök!

Ja, det blir en kick i sig att vakna pigg!

O även om man är lite trött går det bort med en dusch o en kaffe ☕️❣️


skrev Vinäger i Ett ärligt försök!

...att få glädjen över att vakna nykter, blandad med tacksamhet, på morgonen att bli starkare än känslan av meningslöshet och stress, det vill säga sug efter A, på eftermiddagen/kvällen.

Ha en fin dag, nu håller vii! ♡ Kram


skrev Inuet i Någon mer som blivit helt frisk?

Fint skrivet. Jag förstår mycket av det du skriver, kanske inte just det om att forma ett nytt jag och att vi har olika delpersonligheter i oss. För mig var det mer en insikt i att "jag" inte existerar, det finns ingen identitet, jag är ett väsen. med det försvann allt, jag har inte längre åsikter eller värderingar, rätt eller fel, jag är bara varande och frid. Jag kan när jag vill vara i nuet och vill jag använda hjärnan till något så gör jag det och kan sen återvända till att observera.

Det har gett mig frihet från alla problem, jag kan inte ha problem, det finns inga problem. Det är som det är och inget kan förändra det. Det är också så förståelsen för att jag aldrig har varit en alkoholist kom, det var bara "jaget eller egot" som var det. Frid eller människans sanna essens kan inte ha ett beroende, det kan bara skapas i tankarna.

Det kan låta som åsikter eller värderingar, men det kommer från sant vetande. Det var det som "upplevelsen" berättade för mig. Jag fick sanningen om livet/ livets mening och det gjorde mig fri. Fri från allt.

När du skriver att du inte visste vem du var, kände du dig identitetslös då?
Har du känt att du fått veta saker som du inte skulle kunna tänka ut?


skrev Ellan i Någon mer som blivit helt frisk?

God kväll,
Till och börja med var det genom att förstå själva beroendesjukdomen och hur den faktiskt fungerar. Har läst väldigt mycket kring just denna och det var en viktig del för mig själv i början av min nykterhet. När insikten om hur det faktiskt såg ut för just mig själv kom så började själva resan. För mig handlar det otroligt mycket om vilka tankar, normer, värderingar, känslor jag burit med mig sedan barnsben och hur det har format mig. Att sedan börja titta på det och känna på det... då växte det fram, starkare och starkare. Vad jag vill, vad jag tycker, vad jag vet osv är liksom inte ett måste längre. Svårt att förklara... men många gånger får jag stanna upp och börja om eller släppa taget om ”jaget”. I början visste jag knappt vem jag var eller vad jag egentligen visste. Det var länge ett varande... Låter flummigt men för mig var vilsenheten tuff i början men nu kan jag se att det oxå var en omstart.
Att forma mitt nya ”jag”... jag tror starkt att det finns olika delpersonligheter i oss. I mig är beroendepersonligheten en del, kritikern en annan osv. Under mitt andra år i nykterheten började en annan del växa fram och den formar sig sakta men säkert. Jag är inte den jag har trott att jag är och det är en enorm frihetskänsla. Det är oxå tufft och fortfarande är detta varande en nyckel. Jag kämpar inte mot något, jag strävar inte och det är då jag växer. I dessa stunder av lugn, ibland i form av meditation och ibland i rörelse, kommer insikterna. Ett par gånger har de varit fysiskt kännbara. En av gångerna rörde det sig om min uppväxt och jag hade länge kämpat med att förstå hur allt var osv. Sedan släppte jag det för jag låste mig, blev blockerad. Mycket terapi har det blivit.? En tid senare så kom insikten till mig. Den känslan var fysiskt på ett sätt som är svår att beskriva.
Det här blir långt ser jag nu när jag skriver... men att släppa kampen och sluta leva så mycket uppe i huvudet hels tiden. Ett större varande...
Nåja så tänker jag.
Kram
Ellan


skrev Vinäger i Ett ärligt försök!

Kul att du hänger på, Emma79! ?

Tack Mirabelle för fina ord. ♡ Så är det förstås, en bedrift i sig. Så lätt att bara se bakslagen. Kanske ska använda det nick Tragikomisk föreslog: Jagäger!

Nu håller vi! ♡ Kram


skrev Behöverlitestöd i Hög på min egen förmåga.

Tack för dina inlägg och öppenhet..gör mycket för någon som jobbar i rätt riktning.... simmar i vågorna och behöver gå upp på stranden istället för att guppa runt i havet och inte veta om man ska drunka....fast att man ser land.....och vet att det inte kommer bli bra om man simmar längre ut....kallsuparna värre och värre. .... men när man simmar lite innåt lungnar sig vattnet igen och man kommer ihåg hur skönt det är att bara flyta runt. ....där kommer kampen....GÅ ILAND....men skönmålar det fina havet även om jag vet att simmar jag för långt ut kommer det ta mig. Ska bara motivera mig helt i land....vet att havet är lömskt ...förförande...


skrev Mirabelle i Ett ärligt försök!

Du måste inte "se det som" en jättebedrift, du måste inse att det faktiskt och absolut ÄR en jättebedrift! Det är fantastiskt bra med så många helvita dagar. Och ännu bättre är det just för att du har slirat litet, frestat ödet, och ÄNDÅ inte fallit tillbaka in i vanedrickandet. Du rockar! Vi håller! Kram


skrev Vinäger i Ett ärligt försök!

...utan att falla tillbaka i vanedrickandet. Tre kvällar (varav fredag och lördag helgen som var) av 114 har jag druckit mig berusad, dock inte i närheten av någon karatefylla. Inser att jag räknar dagar trots att jag inte tänkt göra det på ett tag.

Måste se det som en stor bedrift - jämfört med det tidigare dagliga drickandet/supandet - annars tappar jag all motivation. Ytterligare ett par gånger har jag tagit typ ett par öl, men utan berusning.

I dag är det också dag 3 av 100 nya fräscha! Vill köra helvitt igen, som de första 60 dagarna i mitt nyktra liv. Har därför lovat att hänga på Liten stor, som även han kämpar som en furie mot A. Mirabelle är också med på resan och självklart får den som vill följa med.

Dag 3/100, nu kör vi. Häng på! ♡


skrev Inuet i Någon mer som blivit helt frisk?

Hej

Spännande läsning och kul att du kommer i kontakt med din essens. Hur kommer det sig att du upptäckte att det fanns ett ego?
Hur menar du med att forma ett nytt jag?


skrev miss lyckad i Äntligen på rätt väg!!

Detta är mina erfarenheter alltså inte en sanning för alla..AA är bra för att där finns riktiga människor som har kommit olika långt med sitt beroende. Man får hjälp stöttning och råd. Vi kan ventilera och dela med oss av våra svårigheter med missbruk, men även stötta andra. Det är ofta välkomnande och kamratlig stämning..Nackdelar: Det kan sitta personer där med a-sug och berätta om det på ett lockande sätt..Det kan finnas personer man ogillar..Det kan finnas personer som har andra missbruk som dom döljer. Man måste åka till mötena och passa tider..Tror att det gäller att hitta sin grupp, som passar. Det finns underbara grupper som fungerar mycket bra och tvärtom...Forumet: Här kan man läsa helt anonymt, lära sig av andra..Man kan scrolla bort personer som dricker eller som romantiserar alkoholen..Man kan välja personer som passar mig själv..Forumet finns tillgängligt dygnet runt..Behöver inte åka någonstans och kan besöka forumet var man än befinner sig..En bra AA grupp är mäktig att besöka..Forumets tillgänglighet är otroligt bra..Kram❤️


skrev Paddan70 i Räkna dagar

Ja laddar nu för tuffare dagar känns fortfarande bra
2 mån 3 dagar i dag
En dag i taget


skrev heueh i Reflektioner

och är det inte bra så är det inte slut. De orden uttalar den obotlige optimisten Sonny i filmen Hotell Marigold om och om igen. Ett bra exempel på hans outsinliga positivitet är att när en grupp engelsmän flyttar in på hans nedgångna och ödsliga hotell så sätter han upp en skylt vid entrén: "Nu med gäster!"

Som äkta svensk så tänker jag naturligtvis: jahaja, så när det äntligen blir bra så är det slut! Så jag gör vad jag kan för att skjuta upp det så länge det går. Jag tror inte att det bara är vi alkoholister som har en tendens att förstöra för oss själva, många av dem som vinner på lotteri har ju till exempel slut på pengarna inom en alldeles för kort tidsrymd. Andra människor är avundsjuka på grannar, vänner och kollegor trots att de själva har det alldeles utmärkt bra. Vi vill helt enkelt inte ha det för bra, för vad kommer att hända då? Hur går man vidare?

Att bli nykter är en stor utmaning men jag tror att många här inne kan intyga att det är en minst lika stor, kanske större, utmaning att hålla sig nykter. Vardagslivet har naturligtvis sina motgångar men de är ju förhållandevis små jämfört med vad det innebär att ta ett återfall, så livet kan ibland kännas lite tråkigt. För en alkoholist är det enkelt: ta ett återfall så blir livet eländigt igen.

Men om man nu inte vill ta ett återfall, vad gör man då? Allt eftersom åren går så lär man sig att vissa mål kommer man helt enkelt inte att uppnå; personligen börjar jag nu inse att jag aldrig kommer att äga en ö i Bahamas så kanske är det där det ligger: sätt ett ouppnåeligt mål så blir det aldrig riktigt bra och då tar det heller inte slut. Å andra sidan: kanske är det bättre att nöja sig med det man har och försöka hitta det positiva i de små sakerna. Livet behöver ju faktiskt inte vara slut bara för att man är lycklig.

Så jag tror nog att jag ansluter mig till Sonny i hans tolkning: Det kanske tar tid innan det blir riktigt bra, men med rätt attityd så blir det alltid bättre.

Ha en bra dag!


skrev Pi31415 i Tredje gången gillt

Ja, och det är ett trevligt liv.

Ett betydligt mer okomplicerat liv. Bara just detta att slippa alla dessa tärande och ältande, ständigt närvarande och ofta ångestfyllda tankar, på och kring alkohol. Bara det ger stora vinster och betydligt bättre livskvalité.

Du kan också nå dit. Du kan också få uppleva det Maribelle.


skrev j_r i Tankar,reflektioner och det vidare livet

Okaaaaj! Jag och många andra verkar fundera på dejtande och vara nykterist.

Är singel och jag känner inte att det är något problem att vara nykter på dejter MEEEN att behöva berätta varför, är jag mer orolig över.

Jag antar man oroar sig i onödan. Men ja..så till er alla där som suttit i samma situation. Kan ni berätta om eran erfarenhet? Tack på förhand?


skrev Ellan i Någon mer som blivit helt frisk?

Hej,
Jag förstår en hel del vad du skriver... tror jag. Känner igen mycket av det. För mig handlar det mycket om att se och känna mitt nya friska ”jag” växa fram. En del som aldrig fått möjlighet att finnas. Det starkt destruktiva egot har tagit all plats. Jag älskar att umgås med mig själv och utforska mitt inre. Iaktta tankar, observa dem och känslor som dyker upp per automatik. Ibland är det riktigt komiskt och jag kan skratta åt dem och ibland sorgligt och obehagligt. Jag ser det som att jag tränar mig själv och formar något nytt. Det är utmanande men väldigt utvecklande. Har försökt sätta ord på det för andra och vissa ser ut som frågetecken men min terapeut greppade det och även min sponsor. Jag får fortfarande på mina möten och delar om det som ligger mig nära för dagen. Sår jag ett frö hos någon så är det gott gör jag inte det så ligger det heller inte i mina händer. Jag känner en oerhörd varm känsla inom mig när jag lyckas observera och vara medveten om mina tankar och mönster. De finns där, kommer och går. De förändras och ibland är det rofyllt, ibland rörigt. Jag blir bättre på det...
Så din fråga huruvida vi kan påverka andra som inte riktigt har hittat sin väg kan jag inte svara mer specifikt på. Undermedvetet tror jag däremot att vi gör det genom att bara vara de vi är, på gott och ont. Jag kan önska att andra ska få hitta sitt eget lugn men inte på mitt sätt utan på sitt alldeles egna vis. Det kan vara tufft att höra delningar som är starka och där beroendepersonen fortfarande har makten men det ser jag som övning och låter det inte påverka mig.
Så tänker jag kring mitt tillfrisknande och det nya jag har hittat inom mig.
Kram
Ellan


skrev MondayMorning i Ett ärligt försök!

Det finns appar som räknar dagarna åt en. Jag använder sober time men det finns fler. Kram! ❤️


skrev Mirabelle i Räkna dagar

Skönt att det känns enkelt just nu iaf :) Då kan du samla kraft, så du har att ta av om det känns tuffare sen. Jag har också varit nykter i över två månader nu. Det känns "meeeehhh", men det kommer nog bättre dagar :)


skrev Vinäger i Ett ärligt försök!

...iaf upp till hundra. Skickar över en räknemaskin annars, till russinet. ?

Japp, jäklar vad vi håller nu, både dagar och russin. Kram ♡


skrev Mirabelle i Tredje gången gillt

Vilken trevlig läsning du bjuder på :) Varma gratulationer till den nyktra tillvaron! Jag längtar till den dagen då det inre dividerandet är överstökat och nykterheten känns självklar, varje dag.


skrev Mirabelle i Ett ärligt försök!

Men du får sköta räknandet :) Min hjärna känns som ett grillat russin... Ja jag vet, jag måste alltid vara värst. Läste om hjärnor som krympte till vindruvor i en tråd o ba' "Oh lyckos er... den som ändå hade en druva... MIN hjärna..." Russinet skramlar runt där inne i vinnarskallen och luktar bränt ;)

Nu håller vi!


skrev Vinäger i Ett ärligt försök!

Självklart hänger jag på. Skrev ju ett tillägg om att jag kommer att ha koll på dagarna ändå. Passerade 100 dagar för ett par veckor sedan, med ett par snedsteg, men ändå med endast en (1) fylla. Kommer inte att räkna bort alla nyktra dagar de senaste snart fyra månaderna men lägger gärna till ytterligare 100.

Någon annan som är på?

Kom igen, nu kör vi. Heja oss!


skrev Inuet i Någon mer som blivit helt frisk?

Jag menar, han ser ut som en hobbit och han utstrålar samma energi som hobbitarna i första sagan om ringen filmen. Echart tolle alltså.