Senaste kommentarerna i forumet

Likadant med tankar..Det är handlingen som gör skillnad till det sämre eller förhoppningsvis till det bättre..Jag har känt att känslorna går upp och ned. Jag vill aldrig mer dricka.Jag tänker inte dö av alkoholrelaterade sjukdomar..Gratulerar dig till ett vitt gott år..Det finns sorg hos många som slutar dricka.För mig finns bara lättnad att slippa befatta mig med giftet..Det är normalt att vara nykter och onormalt att vara full..

Har skett en antal gånger för mig att jag har drömt något relaterat till A! En gång öppnade jag en ölburk med tänderna av en konstig anledning. Jag drack inte men kände smaken på läpparna. Så fy vad härligt det var att vakna och förstå att de endast va en dröm ?
Tycker inte att de är så konstigt att man drömmer om A pga de har varit en sådan stor del i sitt liv ?

Du ska inte ha dåligt samvete.Vabben betalar vi in via skattesedeln och om det fattas folk på jobbet är det en facklig fråga..Njut av att ta hand om dig och dina barn.Det är inte i alla länder man har det så förspänt..Krya på er..❤

att det redan är oktober. Tiden bara rinner iväg. Nykter en dag i taget. Går på AA-möten ett par gånger i veckan. Lever i 12-stegsprogrammet. Och i denna stund är allt ok.

Vanligt att drömma att man gör det "man inte får" ifall man nu slutat med alkohol, godis eller annat skit!

i en Alanon bok.
Den handlade om vikten av att släppa på stoltheten.
att erkänna sig sårbar och mänsklig.
att inte hålla fast vid sina övertygelser in absurdum.
Att våga be om kärlek.

Och där slåss jag med mig själv just nu.
Jag har kämpat så hårt med att komma dit jag är.
Verkligen grävt i mitt innersta efter kraften som ibland varit väldigt svår att hitta.

Hittat den och ropar heureka.
Sen har jag fallit igen och känt mig svag och sårbar osv.
Och just denna sårbarhet,denna hudlöshet är ju det som gör mig mänsklig.
Som gör mig till den människa jag är
Där jag erkänner mina svagheter,mina brister och den som vågar visa att jag visst behöver.
Andra människor
Bekräftelse
Kärlek

Men nädå,i dagens samhälle ska vi minsann upp på hästen igen.
Nu har du fallit Ullabulla,tänk inte sådär.
Du är stark,du klarar det här.

Och jag har känt mig så kluven,lurad och på något sätt så falsk ibland när jag stått där i min rättrådighet.
För jag vet ju,innerst inne när jag varit som mest nöjd och harmonisk.
I samklang med en annan människa som vill mig väl och som jag håller av.
När man är trygg i viet och känner att man bär hela vägen,till döddagar.

Kalla det kärlek,kalla det beroende jag vet inte vad som är det rätta namnet.
Men det är jag och det är vad jag behöver.

Att fortsätta sträva och söka och jaga efter mitt jag ska jag förstås fortsätta göra.
Finna lugn och trygghet i att bara vara ,med mig själv.
För även där kan vilan finnas.
Men egentligen i grunden så är jag någon annan.

Hur ska jag då tänka?
Vad är rätt för mig?
Alla dör vi ensamma,men fram tills dess så kan jag ju faktiskt välja hur jag tillbringar mina dagar.

Min historia är lik din på många sätt. Jag är också en kvinna som pressade mig till att vara duktig för andra och i jobbet. Som en utbrändhet som mynnade i detsamma som du gjorde förutom att jag satt kvar i bilen.
Tiden som följde innebar mycket skam o skuldkänslor för min del.
Jag läste böcker om skam o skuld och när tiden gick så kunde jag också släppa min skam. Jag är en bra människa men min handling var inte bra. Så hoppas jag att du också kan tänka.

Jag valde de människor jag kunde berätta för och de reagerade bra för de kände mig ju innan och vet vem jag är. Ingen kunde väl förstå att detta hade hänt. En del människor kunde jag inte berätta för, jag var heller inte skyldig berätta för alla.

De som hjälpte mig då är nu mina allra bästa vänner. Vi har kommit mycket nära.

Jag tror det är bra att prata om det och allt som hände, med de människor som är bra för dig, skriv här på forumet om det som du känner du vill skriva om. Du måste inte skriva om just att du gjort det här som både du och jag gjort. Du är så mycket mer än just den här handlingen tänker jag. Du är en bra och unik människa.

Se framåt, du kommer beta av bit för bit och det kommer göra dig gott.
Så var det iallafall för mig. Att ta tag i allt och få livet att rulla på är bra.

Livet går verkligen vidare och du kommer inte tänka på det här varje stund. Låt ingen vara elak mot dig för detta som hänt. Sug åt dig av det som är bra för dig, ja det har jag förstått att du gör, det är bra.

Böcker jag bl a läste är Skamfilad av Göran Larsson o Kristendom för ateister av Olle Carlsson

Jag följer dig här på forumet.

Tack AlkoDHyperD och Jasmine!!

Jag känner cyberkramen ❤

Idag är jag hemma med sjuka barn. Känner även själv av halsen så jag är väl snart sjuk jag med.

Får alltid skuldkänslor gentemot mina arbetskamrater när jag är hemma... det märks snabbt på mitt jobb när folk är borta och de som är där får det lite kämpigt ibland. Men barnen kommer först, så är det ju.

En fördel, förutom att jag får en extra dag med barnen, med att vara hemma är att jag kommer att kunna köra någon tvättmaskin, plocka i ordning i barnens rum etc. Sånt som jag alltid halvstressar med på kvällarna annars. Försöker tänka så för att slippa känna mig som en jobbsvikare.

Och så kanske vi kan göra nåt halloweenpysssel. När vi ändå är förpassade till att vara inomhus.

Hoppas ni alla har en bra dag såhär den 17 oktober ❤

Kram!

Ett underligt fenomen. Jag förstår inte varför, kanske för at jag har bara förträngt förut?
Nu, när ett årsgränsen kommer inom kort, börjar jag känna sorg att jag inte dricker.
Ni vet, att man inte får vin till god mat och är spiknykter på festen. Konstigt egentligen, det kände jag inte lika starkt förut.
Förut kände jag mig duktig att jag avstod, en duktig flicka som är stark och lever upp till sina egna (eller andras...) förväntningar.
Nu börjar sorgen blir så påtagligt att jag blir besatt av den. Tänker på vin varje dag och jag är inte längre duktig, jag är normal, som andra som inte är alkoholister. Efter ett år kan man inte belöna sig själv för det att man inte dricker.
Kanske kommer sorgen nu för att jag har aldrig släppt fram den tidigare?

Superbra jobbat! Kommer ihåg när du slutade dricka.Du var så beslutsam..Se där, nu har du 3 fina vita månader bakom dig..Vad du är bra..Kram❤

Keep on fighting! Vi alla har samma känsla i det stora. Lever själv och i perioder tror jag det är orsaken, sen är det stress som saboterar etc. Hela världen snurrar så fort att man vill hoppa av karusellen ibland.

Upp på hästen. Torka bort dammet och se inget nederlag, utan se det som ett insläppt mål men matchen leder du fortfarande!

Försök att fånga lärdomar av snedsteget. Du har ju visat för dig själv att du kan, och skrev ju så avskräckande om allt skit giftet för med sig för dig.
Ja, vad vill du fylla dit liv med? Vad mår du bra av? Någon slumrande hobby eller intresse? Du verkar ju ha en hel del tid för dig själv, så att hitta ngt där andra är involverade kanske kan vara ngt.
Blicka framåt!

Det gick ju så bra...
De senaste veckorna har jag druckit 1-2 glas rött vin till god mat och det gick bra, triggade inte sug efter mer.
Det är fruktansvärt mycket stress och ansvar på arbetet Nu.
I torsdags köpte jag en box gott rött vin...Det sista drack jag igår.
3 liter på 4 dagar, fan också.
Jag är egentligen inte sugen på så mycket vin, mer sugen på att "komma ifrån" stress och för mycket ansvar. Att fly ifrån problem som JAG måste lösa på arbetet...
Jag ligger här i soffan och är så trött nu. Jag har inte gjort bort mig och har ingen bakfylleångest,
Jag bara är så trött på att alltid behöva prestera..
Just nu skulle jag bara vilja få vara ifred och slippa ha en knuta/klump i magen.
Jag ska sluta med vinet igen, jag tror inte att den biten blir så svår.
Men vad ska jag göra med mitt liv?? Ensam utan man i mitt privatliv och ensam om ansvaret på jobbet...och trött, trött, trött!!
Jag är egentligen en positiv person men nu känner jag mig gnällig....
Kram

Tack för dina inlägg vännen! :-)

Härligt att du befinner dig i värmen! Det låter verkligen skönt.

Att få ordning på kaoset låter väldigt bra, tycker jag. Det får bli veckans ledord!

Bamsekram

Åh, snälla berätta mer...
Vad hände och hur kom du vidare?
Hur reagerade omgivningen?
Jag vill så gärna prata med någon som förstår...

.....

Läser dina inlägg och tänker att du är stark! Stark och klok. Jag har väldigt svårt att säga nej när det bjuds på vin i sociala sammanhang, typ när du blev hembjuden till din vän som ville dricka vin. Det var inspirerande att läsa om hur du tackade nej...

Hoppas du har haft en fin söndag kväll!

Visst är det fint när kärlek kan uppstå?

inte låta bli att skratta lite gott åt era små fina rader till varandra :) Tack för nöjet !

att det ska bli tråkigt utan a. Men så är det ju inte nödvändigtvis. Man får en andra chans! och med en bitter erfarenhet i bagaget som ger livet en extra dimension,

är det nog när jag känner att jag inte måste:
Äta,äga ,kontrollera eller leva genom min partner

Tro att min partner bär ansvar för min lycka.
Tro att lyckan bara finns i viet.
När mitt jag fått en stor och viktig plats i mitt liv och bär själv.

För att så småningom bjuda in även mitt jag i viet om jag vet att hon får vara trygg

Möten som berikar en och gör att man känner att själen vidgas och får näring är gott.
Möten som dränerar och tynger är dåligt.
Svårare än så är det nog inte.

Jag saknar sans och balans. Han är bipolär. Klokare och mognare och mer självinsiktsfull än de flesta. Jag känner mig ung och omogen i jämförelse.
Lugnet kanske kommar av att det inte måste bli en kärleksrelation av detta. Att det räcker med att äntligen känna att man inte är ensam med all historia av galenskap och mörker som finns men ändå tillåter att livet fortsätter.
Som berikar samtidigt som det tynger.
Som gör själen gammal oavsett fysisk ålder.
Vittne till varandras liv. Ja.

till sitt liv.
Som inte bara är en själv är viktigt.
Att isolera sig i utanförskap,missbruk eller självvald ensamhet på fel grunder är förödande.
Men om man hittar lugnet i nuet, i ensamheten är det befriande.

Att känna att man är ett med allt och med sig själv på samma gång.
Inte ensam och utanför,utan just i ro med sig själv.

Kanske kan den "unge mannen" vara just det vittne du behöver.
En sorts förhoppning eller framtid.
Ett kanske som räcker för att du ska orka vara med dig själv och i dig själv i tillfrisknande en dag till.

Jag har i mitt eget liv förstått att jag måste vara i självvald isolering trots att jag levt i en typ av relation i 2.5 år.
Förstått att jag inte är hel nog för att kunna ta emot en annan människa fullt ut trots att mitt medberoende och relationsberoende skrikit åt mig att göra just det.

Men nu börjar mitt inre och yttre jag närma sig varann och jag håller sakta på att bli hel.
Kanske att jag så småningom kan gå in fullt ut i relation till den man jag nu älskar.
Kanske inte.

Men framför allt,i honom har jag också det vittne jag behöver till min resa.
Och han har samma sak i mig då han gör en liknande resa med sig själv.

Så sällan i livet vi är helt redo.
Och att då förhoppningsvis då möta någon som är på samma plan och samma fas är kanske dumt att önska.

Låt det vara som det är och hitta de stråk av lycka du kan i det.

Du stretar på i din ensamhet. För barnen och för dig. Skulle vilja ruska om din man riktigt ordentligt just nu, för jag kan riktigt känna sorgen som finns där tillsammans med den enorma styrkan. Har upplevt den i så många år. Min man var passiv av självömkan och handlingsförlamning och inte bakfylla.
Men ensamheten är likadan.
Jag drev mig själv till återfall.
Du skriver här istället, och jag önskar det var möjligt att skicka en riktig kram. Blir en cyberkram istället❤️

Spännande.
När jag hör det från någon av mina patienter brukar jag tänka att det kommer att bli bra här.
En person som är nyfiken och finner förändring och utmaningar spännande oavsett hur svåra problemen är eller hur stora utmaningar det handlar om har redan de inneboende verktygen.
Och du ska ha stort tack för stöttning i min tråd förresten!