Senaste kommentarerna i forumet

Ett lugn har infunnit sig.
Även idag skulle jag kunna dricka. Just nu. Jag har en helflaska vodka hemma. Jag är ensam. Träningen är avklarad. Inga barn hemma, ingen som ska hämtas, inget mer som ska göras idag. Hade det varit för en vecka sedan skulle halva flaskan redan varit uppdrucken.
Och jag är inte det minsta orolig för att mr Hyde ska vakna.
Trots att jag inte fått respons från min nyfunne vän, mer än sporadiska sms.
Inser att jag inte kan hänga upp mig på andra.
Det är jag som måste klara detta. Får jag draghjälp är det bara en bonus.
Just nu känner jag mig ensam, längtar efter närhet, är otålig och lite orolig för att ha gått för långt.
Ändå.
Jag är jag. Nöjd med mina val den senaste veckan. Uppfylld av en ny slags tillförsikt.
Egenterapi.
Arbetet jag gör med mig själv har ibland stått frustrerande stilla, ibland tagit flera steg bakåt, och rätt var det är känns det som ett stort kliv åt rätt håll. Någonting faller på plats.

som i början av ett tillfrisknande är på minus.
För att sen väga några ynka gram och så småningom närma sig någon sorts ursprungsform.
Men ursprungsformen är rätt ung,behöver byggas på med hela livet och hela bagaget men med mer sunda förtecken.
Det kan gå rätt snabbt.

Jag har fått höra att även om man fastnat i en viss fas pga missbruk eller dåligt mående så kan man med experthjälp reparera den utveckling som ändå liksom löpt parallellt i lönndom.

Det är där jag är nu.
Det poppar liksom upp dagar och en verklighet som är verklighet fullt ut.
Ibland handlar det om enstaka händelser som hjälper mig att nå Nirvana,andra gånger är det en allmän känsla som infinner sig.
Jag antar att det är sinnesron som gör sig påmind.

Vilken bra kompis det är.
En som håller en i handen och talar om att allt kommer att bli bra om du litar på mig.
Och man faktiskt känner att det är sant,på riktigt.

Idag är en sån dag.
Jag har tagit beslut som grundats i mig själv och för mig själv trots en rätt turbulent utanförhistoria.
Så behåller jag fokus på mig själv och är mig själv trogen.
Skönt,nytt och betryggande

Tack snälla gulliga Lerigen och miss lyckad. Det var så skönt att få svar ❤ Jag kände mig lite ynklig och ensam igår.

Min man sover givetvis fortfarande. Men jag har bjudit in barnens kompisar att leka. Och jag har dammsugit och hängt upp tavlor (spikat så det stått härliga till). Jag kan anpassa mig när han sover pga nattjobb. Då dämpar jag mig. Men bakissovande visar jag ingen extra hänsyn till. Detta är en av två lediga dagar i veckan jag har och då ska jag göra allt jag behöver och vill göra. Åtminstone det som går. Jag behöver saker ur sovrummet också men det kan jag gå med på att vänta med.

Ska snart ut till affären. Skönt att solen skiner.

Tänk vad allt känns lättare på dagen än på kvällen/natten. Idag är jag stark.

Kramar till er alla!

Heueh, du är en överambitiös kille, kan man lugnt säga. Slappna av så ordnar det sig! Du kommer att känna igen mig utan problem. Jag är nog din syster!

Det är väldigt olika i olika grupper hur det fungerar med inställning etc. De som gjort programmet vet ju att dedet hjälpt dem. Då tycker de ju att det är en bra väg men i min hemmagrupp så är allt rätt och få där som tror på samma Gud som mig.

Vi är dock runt 25 varje gång, senast 30 stycken. Men att bara vara där ger mycket, gemenskapen och så ?

Viktigast är ju att alla har samma grundproblematik, och att få höra hur andra haft det etc. Då blir det mer påtagligt än att man glömmer bort sina egna problem och vill testa igen. ?

Igår var de tredje gången jag va på AA. Jag håller fortfarande fast vid att programmet inte är något som passar mig riktigt. Jag håller inte med om vissa saker och även stör jag mig på vissa. Och de där med Gud och högre makt ingår i det. Vet om att dom prövar "inbilla" en att Gud och högre makt kan vara vad som helst, men för mig kommer de alltid betyda något övernaturligt/religiöst! Och den uppfattningen kommer inte ändras! Och även att många där tror att AA är den enda rätta/riktiga vägen som fungerar. Och de tror jag inte på. De är min vilja och motivation som gör att jag håller mig nykter (och sen finns de klart en bakomliggande orsak att man vill säga Hejdå till A) inte AA eller Gud. Men att gå dit och lyssna (kanske i framtiden prata) kan nog vara "nyttigt". Att lyssna på dom som har varit nyktra i många år men även dom som är lika nya som mig. För i slutändan så har vi ju samma problem så få lite lärdom och påminnelse kan ju inte vara fel. ?

Men igår så öppnade jag munnen och sa ca 3 meningar och en av dom va - Mitt namn är TJ och jag är alkoholist. Jag har alltid vetat om de och inte levt i förnekelse, och jag har skrivit ordet (Alkoholist) tiotals gånger.Men jag har aldrig uttryckt de verbalt till någon annan. Det kändes nog lika konstigt som när jag skrev det här första gången. Jag vet ju inte vem ni är men att erkänna de för någon gör så det känns så verkligt på något sätt. ( och de är det ju) Att höra sig själv säga de kändes väldigt konstigt!

Ha en super dag ni allesammans ?

Är ett bra sätt att tänka när man har mycket omkring sig. .. Du är viktigast i ditt liv, glöm aldrig det.. Din man bör tänka att han är viktigast i sitt liv.. Tyvärr så gör alkoholberoendet att vi väljer a framför allt annat i livet. Du har valt annorlunda lim , och det ska du vara otroligt stolt för.. Du är värd det bästa. Stor varm kram till dig och barnen.. Ha en fin Söndag❤️

Handlar ju det om i grunden när man gör slut med giftet. Man bryter med en ovana eller ett beroende. Man gör slut med en falsk 'vän' och en illusion av att det lyckliga och mysiga behöver gå via alkoholen. Man bryter med starka krafter i samhället, man går lite emot strömmen.
Ibörjan får man kämpa för att stå där, men sen hittar man sitt sätt och känner alla vinsterna.
Det riktiga livet kommer tillbaka. Man hittar nya vanor och nya bekantskaper. Man öppnar upp för nuet och låter var dag ha sina utmaningar och möjligheter. Oron och ångesten klingar av, det beror ju framförallt på att man har sin motion, men också att man valt att inte hälla i sig giftet, som just driver ångesten och oron. Man sover allt bättre och vaknar alltmer utvilad.
Sakta sakta blir man starkare och självkänslan och självtilliten återvänder. Det kommer att ordna sig. Framtidstro.
Vilken spännande väg man valt!

Läser det du skriver.. och lider med dig .. det är din mans val att välja ..
Välja att dricka eller att inte dricka .. och som du säger så finns det ingen tidsmaskin
att spola tillbaka på det som man har missat ..
Som jag önskat att jag gjort mitt val Mycket Tidigare ..det var jag som valde att gå ..
Nu ..Väljer jag Livet och Mina Barn .. Och att inte dricka .. Lim .. Kämpa på ..
Kramar Lerigen

Jag har inte skrivit här hos dig innan men jag har läst. Vilket gör att jag har lite svårt att gå med på att du kallar dig själv medioker. Dina ord är ju dina, oavsett hur lång tid det tar för dig att formulera dem så kommer de ifrån dig. Och jag tycker om att läsa det du skriver för en av de saker jag uppskattar här i livet är en välskriven text. Ord som bygger meningar som faktiskt betyder något, förmedlar något. Det gör dina inlägg, jag har både skrattat och känt hugg i hjärtat.
Och det min vän, gör dig inte speciellt medioker.
Jag brukar tänka att jag är många saker men tråkig är inte en av dem och jag har en bestämd känsla av att detsamma gäller dig...
Ha en fin kväll, förhoppningsvis även väldoftande?
Kram, Amanda

Jag brukar kunna ana det omedvetna tillsammans med det medvetna.
När det finns en risk att jag går emot min medvetna vilja trots olika strategier kan jag på ett plan vara vagt medveten om det.
Ibland kan jag hålla mig till planen, men känner mig inte säker på mig själv. Söker jag då hjälp kan jag ta emot den eller strunta i den.
Just nu känns det bra. Mindset är i synk. Jag känner mig mer säker än på länge.
Idag hade jag möjlighet att dricka. Ingen som skulle köras. Sprit hemma (vet, dumt, men vill inte hälla ut så mycket och har inte haft någon att ge den till. Ska göra det under veckan och nu är faran över för denna helgen)
Och valde att vara nykter. Ville vara nykter.
Ingen ambivalens. Vill inte mer.
Berusar mig på vila, musik och läsning ☺️

Jag gick in på toaletten och grät lite så att barnen inte skulle se. Ringde min man också och sa att jag undrar var han är och så. Känns bättre nu. Fortfarande inte okej men nu är ångesten som rasade i bröstet nästan borta. Nyss var nästan en panikattack på väg kändes det som. Min tröskel är så låg när det kommer till min man och drickandet. Jag kastas in i ångesten direkt. Men det är inte konstigt.

Tänker på alla barn som upplever sina föräldrars drickande. Hur de hoppas att föräldrarna nångång ska bry sig tillräckligt för att sluta dricka. Menar inte att skuldbelägga de som försöker sluta för både sin skull och anhörigas... utan de som faktiskt inte ens försöker fast de vet vad mycket skada de gör. Om min man åtminstone försökte men då och då föll.... då hade det inte gjort såhär ont tror jag. Han visar ingen ånger alls.

Undrar om han tror att jag kommer att stanna med honom för resten av mitt liv om han fortsätter dricka? Kan han ens tro nåt sånt? För det kommer jag absolut inte att göra. Tänk sedan när barnen är stora och det blir han och jag här hemma. Ska då jag sitta där bredvid honom när han dricker? Vänta på honom att vakna ur bakruset? Sitta ensam hemma när han är ute och dricker? Det är ju en ren omöjlighet.

Det känns lite bittert att jag vet att vi kan ha det bra ihop men att han väljer att leva med alkoholdjävulen som närmsta allierad. All tid han missar med oss.... en dag kommer han nog att ångra sig men inse att det inte finns nån tidsmaskin att sätta sig i för att åka tillbaka och ställa allt till rätta.

Nu när min ångest lagt sig så känner jag mig tacksam igen. Så tacksam för att jag inte sitter här med ett glas vin bredvid barnen. De har en helt klartänkt och närvarande mamma med sig dygnet runt oavsett veckodag.

Imorgon är en ny dag. Helgen är så kort och jag blir ledsen då när den enda lediga tiden solkas ner av nån annans val.

Men allt har ett slut...

Kram till er alla ❤

God kväll allihop!

Ja månsken, visst är det märkligt hur det är... Hoppas du har det trevligt på festen ikväll med en god läsk ?

Ikväll när klockan var efter 18 hade jag sådan lust att gå ut på en promenad, hitta nån kul lekpark till barnen eller gå och köpa kakor... Vad som helst. Men det var mörkt ute och dessutom kallt. Jag känner mig orolig i kroppen. Min man är inte hemma och jag anar att han dricker... ikväll igen. Jag avskyr den här känslan. Det förstör så oerhört för mig. Hade jag vetat det här hade jag tagit med mig barnen hem till min mamma eller nåt ikväll. Inte suttit här med magont.

Jag måste prata med honom om hur jag känner igen. Oron och nervositeten som växer i mig.

Jag hatar alkohol.

men tillsammans ska vi fronta rädslan och skammen!

Medicinen är inte mot depression alls, men tack i all fall för stöd och pepp bedrövadsambo och Morgondag.

- dig villi jag gärna möta. //"Dionysa"

Tja, kanske är jag det, men i så fall inte specifikt för kvinnor, snarare är jag rädd för alltför nära relationer med andra människor. Jag har alltid en känsla av att jag förr eller senare kommer att bli avslöjad som den skrala representant för vår djurart som jag egentligen är. Visst finns det väl delar av min karaktär som inte är alltigenom usla, men på det stora hela tror jag nog att jag är en vemsomhelst, en medioker typ som sitter i ett hörn och studerar golvet i ett desperat försök att undvika ögonkontakt med alla som kan tänkas vilja söka kontakt.

Denna min sociala ängslan lägger hinder i vägen för mitt deltagande i aktiviteter som jag egentligen skulle vilja ägna mig åt, som till exempel träffen på Riddargatan i november. Det skulle vara kul att delta och jag har tid och möjlighet, som det ser ut nu i alla fall, men f.n vet om jag törs. Först och främst är det ju det här med anonymiteten, jag är rädd om den men hur kul blir det om jag inte kan träffa människorna bakom pseudonymerna? Jag skulle gärna gå som Heueh i en innerlig förhoppning att alla andra också dyker upp under sina forumnamn så jag kan sätta ansikten på alla de människor jag bryr mig så mycket om här inne.

Men då dyker å andra sidan spöket upp. Hur ska jag rimligen kunna leva upp till den bild av mig själv som jag byggt upp här inne? När jag skriver har jag tid, massor med tid, att formulera mig; i ett möte ansikte mot ansikte får jag tunghäfta. Jag ska erkänna att jag njuter av den uppmärksamhet jag får här inne; tänk om ingen längre läser vad jag skriver när de upptäcker hur medelmåttig jag egentligen är i verkligheten? Löjligt, jag vet, men faktum är att i verkliga livet är det sällan någon som lägger märke till mig, jag har ett sätt att ställa mig själv på livets sidolinje som jag själv inte alltid förstår. Allt jag vet är att jag trivs där. För det mesta.

Är knappast svaret på långvarig nykterhet.
Jag ringde själv och bad om antabus efter ett race.
Jag mådde så fruktansvärt dåligt och var totalt marinerad av äckel a.
Det var ett sätt att dra i nödbromsen.
Nu tar jag inte längre Antabus. Det är knappast ett läkemedel att stoppa i sig livet ut

Jag har fått rejäla käftsmällar utan Antabus i kroppen men har ändå hålltider mig från a.
Jag vet a gör allt svårare, mer ångest, dålig sömn, passivitet och inte ett skiten blir gjort utan att pimpla vin.
Jag vill inte hamna där igen.
Men Antabus hjälpte mig att bryta och det är jag tacksam för.

Du är nog adhd ?
Jag brukar bomba mina vänner på samma sätt. Tills jag allt för sent märker att de tröttnat för länge sedan. Själv skulle jag bli själaglad över att bli överdrivet kontakt-sökt ?

Det är tyvärr vanligt att det blir värre när man börjar med SSRI, som en biverkning. Men det går över! När kroppen vant sig vid substansen börjar den göra nytta. Otroligt bra gjort att stå emot att dricka. Och faktum är att alkohol hade förvärrat ditt mående ytterligare. Ångesten tar möjligen en paus, men kommer tillbaka etter värre. Som om ångesten kapslas in av alkoholen och sen fullkomligt exploderar. Jag dricker måttligt i vanliga fall men under mina depressioner har jag inte druckit någonting på flera månader. Bara för att inte förstärka ångesten ytterligare. Det är så jävla jobbigt ändå. Styrkekram ❤️

Får man skicka många kommentarer,,,?! Eller är jag ADHD?! automatiskt

du modige, kaxige – är du månne rädd (för kvinnor] ?

Precis så känner jag med. Jag kan inte dricka för någon annans skull! Konstigt att det ska vara mer normalt att dricka alkohol än att avstå. Ikväll är det fest men jag kommer inte dricka annat än vatten/läsk/kaffe och kommer må utmärkt av det. Bra jobbat Lim och kämpa på!
Ha en trevlig lördag!

God morgon!

En ny dag igen. Idag ska vi på stan tror jag för några ärenden. Vad skönt det är att inte få hjärtklappning angående vin... Jag har gått på skitaffären (sb) ganska få gånger i mitt liv om man jämför med många. Anledningen att jag undvikit den är för att jag känt mig så nervös och skyldig därinne. Även förr när jag drack minst av alla jag kände. Ändå har jag känt obehag där. Det är ju en onormal affär egentligen?? Helt konstigt koncept att sälja tusentals olika sorter av ett nervgift och köparna är villiga att stå i enorma köer där också. Tror aldrig jag sett någon i en kö där stå och sucka eller helt enkelt gått därifrån utan att köpa det hen vill ha? Där härdas det ut och eftersom säkert en stor procent av köparna känner lite ångest av att handla där så håller de en god min i kön och låtsas som att det inte gör så mycket att det står 15 stycken före i kön.

Nej, jag har liksom lärt om mig till att tycka om öl för att jag ska kunna köpa på vanliga mataffären. Jag har känt mig generad där också men inte alls som på skitaffären.

Men idag slipper jag den ångestklumpen i magen. En börda mindre att bära med mig i livet.

Igår var jag några timmar hos en vän med mina barn efter jobbet. Jag hade blivit inbjuden och hon sa att hon skulle bjuda på vin. Jag kände mig lite nere då för jag tänkte att jag kanske måste säga att jag inte kan komma. För jag kände att hon ville att vi skulle dricka vin tillsammans som en del av kvällen. Men jag bestämde mig sedan för att säga att vi kommer och när vi väl var där och hon erbjöd vin så sa jag bara snällt att jag ju är alkoholfri. Jag har sagt det förut till henne men jag tror att hon inte förstår poängen med det riktigt så därför tror hon inte att jag är allvarlig kanske? I alla fall så hade vi trevligt och kanske bidrog jag till nåt bra för henne och hennes barn? Hon avstod också vinet och vi drack kaffe sedan istället. Hon hade nog föredragit att vi drack vin men det får hon kanske göra med någon annan vän istället.... Jag kan inte dricka för någon annans skull.

Däremot för att slippa känna sådär som jag kände igår när hon bjöd oss... så kanske jag borde ha alkoholfritt vin hemma i nåt skåp? Så kan jag ta med det. För alkohol kommer jag ju aldrig dricka igen i mitt liv.

När vi kom hem sedan satt min man och drack öl. Jag blev så besviken eller nåt. Tänk att jag som är nykterist ändå möter alkohol så ofta? Det är ju ett under att jag klarat mig såhär långt helt nykter. Underbart i kråksången är att jag inte blir det minsta sugen. Varken på vin till en god middag hos en vän eller en öl i soffan hemma. Noll sug. Blir bara ännu mer trött på skiten.

Ha en fin dag alla som kämpar emot giftet som finns bakom varje hörn och lurpassar på oss. Kram!!

God morgon!
Sitter på tåget på väg till jobb, blir en kort dag pga jag ska träffa lilla mamma och umgås med henne lite ?

Nu har jag varit nykter i 3 v och tre dagar om jag räknar med denna ?Men jag känner att jag kan göra de pga jag vet om att de inte kommer bli A idag. De känns så befriande att redan nu kunna säga de och även vara så pass säker! ? Friheten är de som gör mig så pass motiverad att hålla mig nykter, att de är jag som bestämmer inte A! Men jag tar inte det för givet, jag vet inte vad som kommer att ske imorgon!? Men idag kommer jag inte dricka iallafall! Jag läser trådar här ang där folk vill lära sig att dricka måttligt. Vem vill inte det ? Men ex för mig så vet jag att om jag tar ett glas vin eller en öl så kommer de trigga igång beteendet igen, även om jag nu endast skulle ta ETT glas. Jag kommer vilja ha ett till och då kommer jag tänka på de hela tiden och kommer tappa intresset av den/dom jag umgås med och vad jag gör. Och även är chans stor att mitt humör kommer bli sämre pga jag inte "får" dricka mer. Tänka hur snabbt och långsamt dom andra dricker eller om dom ska dricka mer! Om inte så blir jag nog besviken pga de förstör ju mina chanser att dricka mer osv. Dagen/dagarna efter kommer säkerligen bli detsamma - tänka på A, känna sug av A och garanterat hitta någon ursäkt för att dricka, exempel - Jag klarade ju att endast dricka ett glas igår (som om j vore duktig) ! Men problemet vore ju att jag hade glömt att A hade blivit de centrala och det viktigaste i den situationen! De handlar inte endast hur mycket man dricker de är beteendet som är problemet! De är/ska inte vara A som ska avgöra om kvällen ska bli mysig eller rolig vare sig 1 glas eller 10 ! Så varför är de så viktigt att lära sig att dricka måttligt? Varför chansa? Kontrollerar inte A om man nu måste tränas upp ?
Varför jag reflekterar är pga jag har haft dom tankarna oxå, och är rädd för att dom ska komma senare och starkare! Att när de är som svårast att jag ska pröva inbilla mig något sådant! Eller bli påverkad av att man kan läras sig osv! Jag kan "sakna" första, andra och tredje drinken för då mådde jag så bra. Den berusade avslappnade och härlig känslan ? Men sen åkte de oftast käpprätt åt helvete med den känslan! Och syster ångest hälsade på! De är inte lätt nu men har fler timmar som är bra idag än när jag drack! Det är som att de är tvärtom, dom timmarna jag hade ångest förut har ändrats till avslappnade härlig känslor och stunder och den timmen jag hann dricka tre drinkar är timmen jag har ångest idag pga tankar,
minnen och ånger !
Men de är verkligen sant - En dag i taget..

Ha en ljuvlig dag ni alla ?