Senaste kommentarerna i forumet

Det är lite som när min mamma dog. Samma natt – jag övernattade i hennes då tomma lägenhet–, hörde jag kyrkklockorna vagt sjunga,... liksom inuti väggen! Hon bodde i närheten av kyrkan, men dess fysiska klockor ringde verkligen inte mitt i natten...! Ändå gjorde dom det. Jag är inte det minsta psykotisk och har aldrig haft hallisar. Nykter var jag också. Gick ut i trappuppgången och lyssnade, men där rådde tystnad. Hela byn sov, utom jag. Och klockorna ringde svagt, men ändå.

Tack PP, Miss Lyckad och Vapenlös. Det värmer att ni läste min reflektion.?
Nu är det den sista dagen på 2017. Ett år som varit väldigt upp och ner. Jag har fortsatt min resa i nykterheten och är på väg mot 2 årsdagen. Det andra året har varit både extremt givande men oxå stött på många prövningar. Vardagen och livet kommer i kapp mig och det är nu jag behöver ta vissa beslut. Beslut som kommer i från mig själv och inte genom påtryckningar ifrån omgivningen och samhällets ekorrhjul.
Men idag är det nyårsafton. Förra året bröt jag ihop och var sur och irriterad. Då blev det ett AA-möte innan jag anslöt mig till festligheterna. Idag gör jag annorlunda. Barnen har fått bestämma hur de vill fira. Blir middag ute och sedan åka hem och mysa. Jag ska köpa en stor Pommac som vi kan skåla med. Lite hattar har jag nog sparat från tidigare fester. Har en skön känsla i kroppen trots att jag inte gillar dessa firarhelger.
Årets nyårsafton känns annorlunda men jag tror att det oxå handlar om att vi gör annorlunda. Gör vi rätt för oss så blir det rätt.
Ett gott slut önskar jag er.
Varm kram
Ellan❤️

som vi fick oväntat av en grannfamilj. En vanlig bondkatt och min första tanke var att den var ganska ful med väldigt långa ben. Den blev en kär familjemedlem och vi sa alltid att den egentligen var en älg med sina långa ben. Efter många år blev katten överkörd, den hittades men gick inte att rädda. Veckorna därefter såg jag/vi älg vid tre tillfällen på olika platser där jag aldrig nånsin sett älg tidigare. Det är överhuvudtaget sällsynt att se älg där vi bor. Jag tillåter mig att tro att det var kära kisse som visade att hon var fri och lycklig? Det finns mycket i livet vi inte helt kan förklara och förstå. Bara att förhålla sig ödmjuk inför?✨? / mt

Grattis till dig. Vilken resa du har påbörjat. Tacksamhet, frihet och kärlek på det. Härlig läsning. Nu tar vi oss an 2018.?
Kram
Ellan❤️

Hej

Gillar ditt sätt att uttrycka dej. Tänkte först inte skriva något. Men ditt inlägg om fjärilar väckte tankar hos mej. Jag går mycket promenader. Och under flera veckors tid var det 3 st fjärilar (blåvingar)
som flög ihop på samma ställe.Som jag upplevde det en yster dans. Tidigare det året förlorade vi tre hästar i ett åsknedslag. Tänk vilka tankar. Men i mitt stlla sinne undrade jag om det var dom Klart det finns en annan förklaring. Men ändå.
Intressant att läsa om din kamp. Min man har också problem men han öppnar sig inte om det. Att läsa dina inlägg öppnar mina ögon om hur han har det.

Vilket helt underbart inlägg miss lyckad. Du har verkligen skapat dig ett underbart liv.

Tror du att det är nykterheten som gjort det möjligt? För det tror jag om det mesta positiva som sker numera. Ofta iallafall.

Jag ser verkligen upp till dig ❤ njut av den fina tillvaron du byggt upp och jag önskar dig ett 2018 som fortsätter på detta nya friska fina spår. Gott nytt år!

Det är inte fel eller skadligt att längta. Även efter något som är skadligt och ”fel”.
Bra att du satte ord på din frustration. Du skapar strategier som kan hjälpa senare, när du inte längre har antabus som krycka.
Kram

Det du beskriver i första inlägget, så mänskligt och så förståeligt utifrån det du går igenom.
På grund av sjukdomen har du tvingats till förändringar du kanske inte själv var motiverad till.
Den upplevda maktlösheten då smitvägen till lättnad genom alkohol har smällts igen framför näsan på dig.
Sorgen över förlusten av det egna valet, förlusten av en gammal vän (förvisso en falsk sådan som dessutom bidragit till hälsotillståndet som berövat dig denna ”vänskap”)
Oron inför framtiden och hälsan. Kommer jag alltid må så här?
Och så kommer tankefällan om att det inte går att glädjas, inte invagga sig själv i tro att lita på en positiv känsla för då kommer det bakslag.
Kan du se dig själv i det du nu går igenom? Förstå dig?
Du skrev så fint i din gamla tråd om hur du fokuserat på sonens behov av en pappa och hur värdefullt det var att natta honom nykter.
När man mår dåligt är det lätt att fokus hamnar i de egna inre upplevelserna.
Kan du både se och tillåta det som finns inom dig och samtidigt lyfta blicken utåt, till det som är värdefullt, där du är värdefull och behövd? Utan att för den skull kräva av dig själv något särskilt sinnestillstånd.
Vilka värden är viktiga för dig?
Kram och gott nytt år❤️

Och helt fel ute har jag nog inte varit i mina tankar om dissociation, såsom att jag zoomar ut i vissa anknytningsrelaterade känslolägen. Men kanske är även besattheten en typ av dissocialtion. Är den råa, tilltufsade, självsvådliga och egenmäktiga bulldozern mr Hyde inte bara ett sätt att ursäkta behovet att döva?
Jag fick en tanke som inte var ett sug utan mer en impuls att iklä mig identiteten som de senaste periderna av brutalt supande varit förknippad med.
Formulerade den för mig själv och en vän.
”Jag kände för att bli mr Hyde alldeles nyss. Hinka i mig ren sprit och bete mig fullkomligt oansvarigt.
Men det är inte effekten av alkoholen jag vill åt, den kan jag få bara genom att vara i nuet och i mina känslor. Det är bilden av mig själv, identiteten som mr Hyde, så som jag ser mig utifrån när jag går in i den.”

Och senare samma kväll kom tanken igen.
Jag gick igenom situationen och mina känslor.
Sorg och uppgivenhet i samband med att jag inte blivit förstådd och lyssnad på av ett av barnen. Som lade sig på en redan skuldtyngd period i samband med min exmakes bitterhet för att ha blivit ”utsparkad”.
Jag fick nu ta emot missnöje och protester från sonen - så som det brukar vara när jag tar föräldrakommandot för att jag bryr mig om barnens långsiktig hälsa - och trots att jag gjort allt ”rätt” genom kärleksfulla gränser och kontakt.
För att jag är den enda som vågar vara förälder.
Jag förstår att barnen behöver detta, möta och kunna visa motstånd tillsammans med någon som alltid finns där.
Jag är tacksam för att de litar på att jag är trygg och stark nog för att ta emot deras frustration från andra områden i livet, men ändå kändes det orättvist.
Där och då kom jag på att mr Hyde kanske är syndabocksrollen extrapolerad. ”Om jag ändå uppfattas som den dåliga kan jag lika gärna se till att det finns konkret anledning att uppfatta mig så. ”
Kontroll genom att göra skulden begriplig.
Jag behövde inte spela ut den rollen. Såg mönstret, kände in mig själv och lät sorgen komma ut i tårar när jag var ensam senare.

Ville bara skriva och önskar er alla här i forumet ett Gott nytt år..❤️

Önskar er många leende ikväll vare sig vad ni gör. Denna dag är inte mer speciell än någon annan dag.Så lägg ner stressen,pressen och alla "måsten" och bara ha en avslappnad och kul kväll ?

Så ännu en gång önskar jag er en härlig och njutbar kväll ❤️?❤️

Kram
Tina

Som mulletant skriver om.
Hur man inom sig själv reser upp murar och hinder.
Rum man inte vill gå till.
Antingen för att man inte hittat nyckeln,eller det gör för ont.

De valven öppnas av sig själv bakåt och inåt och har inga dörrar.
Inga ord och tankar utan bara förnimmelser av känslotillstånd som gör en gott.
Rum man inte varit i men som vid närmare betraktelser har en massa att ge till en om man vågar gå in.

I samtal med exet var han lite förskräckt över hur sårbar jag verkade nu.

Och jag fick säga,men det här är jag.
Den ömtåliga kärna jag skyddat med min sjukdom medberoende.
Jag har kapslar in mig själv i omsorg och liv för andra.

Varit duktig flicka och inte velat blicka inåt.
Just för att jag någonstans visste att hon var känslig och lite hudlös den där själv som bodde därinne.

Att blotta sig själv och få reaktioner på att man inte längre är den stålkvinna man varit känns lite blandat.

Han behövde förstås att jag var stark.
För att balansen i vårt liv skulle upprätthållas.

Nu med mindre ansvar och mer tid för mig själv så har jag klätt av mig lager efter lager av oönskad hud.

Kvar står essensen av det som är jag.
Inte alltid stark.
Men sann och ärlig för det allra mesta.

Igår var en fantastisk dag med sinnesro i varje por.
Förberedelser för nyårsfest idag och fantastiskt vinterväder här i norr där jag bor.

Ullabulla håller på att landa,inte tryggt och stadigt.
Mer lätt som en fjäder trots min rätt stadiga kropp.

Men början på min snitslade bana är lagd.
Flaggorna med mina ingredienser börjar vara nedkörda längs banan.

Önskar er alla ett gott nytt år med nya försök till ett bättre och friskare liv.

för respons! / mt

För att du skriver ibland. Jag behöver sanna historier där någon som du behåller din nykterhet.

Gott nyktert nyår!

För att du skriver ibland. Jag behöver sanna historier där någon som du behåller din nykterhet.

Gott nyktert nyår!

Har läst hela din tråd nu på morgonen och känner att, ja, det går! Jag kommer också att klara det. Jag har verkligen slutat dricka!

Din berättelse är viktig, den ger hopp och du är en förebild för mig!

Gott nyktert 2018!

för respons. Jag önskar er båda ett Gott Nytt År! / mt

för din fina fastän ledsamma berättelse om Peter och Rudolf. Jag befarar att många barn skulle känna igen sig i berättelsens kärna.
Jag önskar dig en trevlig nyårsafton och ett riktigt Gott Nytt År! / mt

Det dröjde ända tills nyårsafton innan Peter kände sig kry igen. Vid det här laget var han lite sur på föräldrarna; dom hade fortfarande inte kommit sig för med att byta hans nya overall trots att dom hade åkt och handlat flera gånger. Hur skulle han kunna vara förståndig och klä på sig ordentligt när allt han hade var de gamla slitna skidbyxorna? Visserligen hade han fått nya fina moon boots i julklapp, så fötterna frös han inte om, men rumpan kändes nästan bar på grund av hålen i byxorna. Hursomhelst tänkte han inte sitta inne längre; han måste ju ändå släppa ut Rudolf så varför skulle han inte kunna göra hunden sällskap? Och kanske leka lite med kälken. Han skulle säkert hinna åka i en timme eller två och ändå hinna in innan föräldrarna vaknade. Han bestämde sig för att göra det och också för att inte säga något till dem.

Banan han hade kört upp på födelsedagen hade snöat igen, men han kom tydligt ihåg hur han hade kört så det behövdes bara några få turer så var den fin igen. Problemet var Rudolf; han ville inte åka med på kälken, men gjorde ändå sitt bästa för att hänga med nerför backen. Följden blev att han kom farligt nära ibland och Peter var rädd att han skulle köra omkull om hunden kraschade in i honom. Han kom ihåg hur svårt det hade varit att ta sig fram i den djupa snön och eftersom ingen vuxen var vaken än kunde han bli kvar där ute ett bra tag. Så efter bara ett par åk smög han sig in i stugan igen, det skulle säkert bli tid att åka mer senare.

Så mycket mer blev det nu inte, det var ju nyårsafton och gästerna började anlända redan innan det blev mörkt. Nog fanns det frivilliga till att följa med honom ut i backen, men de pratade om att de också ville prova och det räckte för att Peter skulle ställa undan kälken i ett hörn i garaget och gå in till sina böcker och sin TV. Inte tänkte han låta några vuxna åka på hans fina nya kälke inte! Han mindes förra året då de hade kört sönder hans pulka; dessutom trodde han inte att hans bana skulle hålla för de vuxnas vikt, risken fanns att han hade blivit tvungen att göra en ny. Resten av nyårsafton blev rätt jobbig, maten var av det lite mer exotiska slaget; Peter hade föredragit korv med mos. Fast visst var det kul att sitta med de vuxna och äta och skåla, och han fick ju också skicka iväg några raketer vid midnatt även om han undrade varför han fick göra det just nu, resten av året fick han ju knappt cykla ensam på gården ens. Vid det här laget var de vuxna så skräniga att han tyckte det var rätt skönt att få gå och lägga sig.

Fortsättning följer…

Stort grattis till dig som verkligen hittat rätt :)
Du har en viktig historia att berätta i din livstilsförändring.
Hoppas många läser din tråd.
Kram.

Är tacksam och ödmjuk för att jag blivit nykter..Hela livet börjar kännas underbart just nu..Jag är pigg, glad, frisk och fräsch..Barnen med respektive mår bra..Ekonomi och jobb är stabilt..Den nya mannen längtar jag efter jämt..Känns ömsesidigt?AA grupperna känns bra..Inget att skämmas över, känna skuld för..Alllt känns härligt nästan jämt..Att våga lita på att livet kan vara underbart är en utmaning..Men om man aldrig vågar det så känner man aldrig känslan..Allt kan ske..Både bra och dåligt..Nu flyger jag in i 2018 på nya sköna vackra vingar..Nykter, förälskad och glad..Kram❤️??✨

Har precis börjat här i det här forumet. Men att få min man nykter är min högsta önskan. Så det är skönt att läsa en tråd där det går gått bra. Men min man erkänner inte att han har problem. Han inte insett hur illa det är. Det är väl just det som jag har ett brottas med. Han blir arg när jag tar upp det.

Tack:) känns redan bättre:)
Det va inte kul fick gå hem från skolan för att sova 1-2t. B.la. så det va mycket trötthet. Men tror den börjar avta nu. Är så lycklig för varje dag just nu! Känner mig som en helt ny person. Nu försöker ja dricka alkohol fri öl på olika ställen. Och försöker hitta mina favoriter. På nyår blir det Herrljunga cider alkoholfri så klart å alkoholfri öl som ja köpt. Ser framemot ett nytt år med mycket möjligheter och ett helt nytt kapitel!!

Gott nytt år!

... lyckas med konststycket att ge mig perspektiv. Plötsligt, när jag läst en stund, har jag inte bara en vidare omloppsbana; det är som att jag kretsar runt en helt annan planet. Allt det vi dras med, vi människor, är jordiskt och tungt och sliter. ET visar på ett alternativ och ett enkelt förhållningssätt gentemot smärta som funkar alldeles utmärkt på mig - tills jag glömmer bort alltihop och åter vandrar krumryggad med tunga, packade plastpåsar som skär in i handflatorna. Det är liksom något helt annat. Ja, läser du Tolle så ser du hur du påverkas, Stingo. Jag ska inte tjata ihjäl dig om hans förträfflighet.

Tack själv, Renée! Lycka till på din resa!

Ja, jag fortsätter på den snitslade banan och hoppas att ingen tagit bort några band. Om så är fallet tar det mig faktiskt bara lite längre tid att hitta rätt igen, för helt vilse tänker jag inte irra omkring.

Lena Nyman,
va bra skrivet!!

Ska läsa om (och om) igen.
Tack!

Vänliga hälsningar / R