Senaste kommentarerna i forumet

Har ni ett rum ledigt över... lets say jul-nyår?! Nej, förresten det funkar inte med Katten....

Jag bara älskar er! Dig och hunden. Längtar alltid efter att höra från er. Värre än a!

Vad härligt att läsa. Det är ju precis så det ska kännas. ❤️

Vad tyckte hunden??

sitter mina betingade reflexer fast förankrade någonstans djupt nere i mitt undermedvetna. Jag har i två veckors tid jobbat långa dagar, jag har sovit i en gillestuga, på en madrass på ett betonggolv, och jag har i stort sett bara jobbat, ätit och sovit. Förra helgen tillbringade jag hemma, även denna helg sitter jag framför min dator i mitt hem. Inga problem där; jag gillar att jobba, speciellt med den typ av uppgift jag är inblandad i nu. Det som överraskade mig var hemresorna; tankar på att koppla av med något alkoholhaltigt poppade upp som gubben ur lådan. Inget att höja på ögonbrynen åt kanske, men i mitt fall var det många, många år sedan jag bara var helgdrickare. Ändå fanns de där: de där märkliga känslorna som viskar förförande i örat att fredagkvällen skall offras på Bacchus altare.Det blev inte mer än en svag fläkt från fornstora dar och inget jag föll för, men jag blev ändå överraskad över hur länge de har legat där nere och jäst i väntan på det rätta tillfället.

En arom av annat slag väntade mig när jag klev in genom dörren i går kväll. Den förde mig tillbaka till åttiotalet, då jag jobbade för ett danskt företag och vid ett tillfälle blev bjuden på Gamle Ole; en ost som likt surströmming helst ska avnjutas utomhus. I mitt fall handlade det dock om en råtta som någon gång, troligen tidigt i veckan, gått i min fälla under diskbänken och sedan legat där och mognat till ett stadium då knappt ens en gam skulle visa något intresse för dess kvarlevor. Ett par rejäla arbetshandskar och dubbla soppåsar tog hand om problemet men doften dröjde sig kvar rätt länge. Där får man för att man bosätter sig på vischan.

Ha en bra dag alla!

Hoppas allt är väl med dig och din fyrbenta kompis! / mt

... att hitta stabiliteten igen, strålande ☺!

Att du stod emot trots allt. Själv är det ganska prick 4 månader tror jag. Nu kör vi vidare på den fräscha vägen ☺!

Hej alla. Jag har haft en svacka på riktigt. Jag fick biverkningar av en medicin och blev riktigt deprimerad. Först var allt frid och fröjd men gradvis fick jag kroppsliga symtom som var väldigt konstiga och så småningom högre ångest och sen depression. Usch. Först idag läste jag ALLA biverkningar och kunde notera check på flera av de ovanliga. Nu när jag har mått dåligt så har jag faktiskt haft sug vid flera tillfällen som värst i går kväll och idag. Det är som den där sura känslan av ledsenhet i bröstet triggar beroendet hos mig och jag har fått allt mer intensiva tankar på vin. Jag har i alla fall INTE druckit något och slutat med medicinen som jag hoppas ska lämna kroppen inom några dagar. Det känns bra att skriva här. Jag var vid ett vägskäl både igår och idag. Firar tre månader i morgon och tanken på det hjälpte mig faktiskt över krisen. Kram alla,

Kul att det går så bra och grattis till dina 50, jag firar 90 dagar i morgon! :)

Tråkigt att du känner dig nere. Lägg nu inte sten på bördan nu utan var lite snäll mot dig själv. Först och främst skulle jag vilja säga att folk har så fullt upp med sig själva att de sällan eller aldrig ser eller kommer ihåg var man har gjort. Tänk på hur du ser på andra. Kommer du ihåg alla detaljer från andras festkvällar? Och är man inte på det stora hela rätt tolerant? Visst kan något uppfattas som en kul grej, men det sjunker undan fort för folk har ett mycket större drama i sina liv, nämligen sig själva och hur de uppfattas.

Jag tror att ångest och oro för sådant man har gjort på fyllan osv är bra att prata om med någon riktigt bra vän eller kanske ännu hellre med någon som man har en neutral relation till, som har tystnadsplikt (som en kurator, psykolog, präst eller diakon). Genom att välja nån man inte känner personligen kan man prata fritt och känna sig trygg och inte behöva känna att relationen belastas av vad man berättat. Du kanske kan återuppta kontakten om du tyckte den fungerade?

Jag har tack och lov själv ingen ångest för vad jag hittat på på senare år när jag festat eftersom jag för det mesta druckit ensam, hemma. Jag har använt alkohol för att lugna mig, kunna sova, hantera stress mm. Men för ett antal år sedan gick jag igenom en kris och hade så mycket ångest att jag fick yrsel. Då kontaktade jag en kurator för att prata av mig 10 ggr och komma vidare i bearbetningen. Och det var det mest kraftfulla jag gjort för att komma vidare så jag rekommenderar det verkligen.

Sen kan man göra mycket själv, med hjälp av böcker, ljudböcker, papper och penna mm. Att spela in sig själv och sina tankar kan vara ett sätt: när man hör sig själv så kan man tycka att det inte låter värre än när man lyssnar på en kompis som har det lite tungt.

Sen finns det ett begrepp som heter självmedkänsla och böcker om det. Det handlar om att hitta ett sätt att hantera självkritiken, som faktiskt inte är verklig utan som är ett inre drama man spelar upp för sig själv gång på gång. Man kan arbeta med det och lära om sin hjärna på samma sätt som man behöver lära sin hjärna att sluta dricka.

Här är en bra länk

https://blimeradu.se/sjalvmedkansla-vara-din-egen-basta-van/

Hoppas något av detta kan vara en hjälp!

Ha en fin kväll!

Kollade Starwars med yngste sonen, som fick tanka närhet. Bara det gjorde nykterheten värdefull.
Extra värdefull eftersom jag fick göra några akut-utryckningar med bilen innan, bl a till ledsen liten dotter som blivit lämnad på fel ställe när hon skulle träna, av en pappa som sedan stängt av telefonen ?.
Fast jag kände mig nästan lite falsk när jag i de andra föräldrarnas uppfattning framstod som den ansvarsfulle som ordnar upp efter exmaken...

Härligt det låter med lunch ute på en bänk. Visst är det en date.
Önskar dej en härlig helg ❤️

Ja, jobbigt de dagar då man vaknar till och inser att det är svårt ibland! ? Bara kämpa... blir det bättre så blir det, annars kan man ju skita i allt förr eller senare!

Dricker inte idag. Trodde det skulle vara lätt, men plötsligt darrar händerna - måste ju vara psykisk abstinens eftersom jag inte druckit sedan i söndags - och planen på att åka i exil till den unge mannen grusades av att ett av de yngre barnen valde att vara hemma ikväll.
Nej, ambivalent är jag inte, för jag har redan bestämt mig. Kommer att vara nykter. Lite svårare än jag tänkt bara ?

...jag bad ssk boka tid till läkare framöver, men det är inte där jag kommer att hämta hjälpen. Hade ett långt bra samtal med socialsekreteraren (mer vän än myndighetsperson) utanför "myndighetsrollen".
Men det som får mig nykter idag är kärlek :-)
Spelar ingen roll om den ligger på vänskapsnivå eller utvecklas till något mer. Jag vågade fråga om planer för helgen, under ännu en lite annorlunda middag efter jobbet. Typ, jobbat över en stund, ett huvud kikar in genom dörren
Han: hallå, ska vi käka något ute?
Jag: nja, jag har med mig lasagne. Vi kan dela den. Ute.
Äta medhavd mat på en bänk är också en date, eller hur ;-)
Så planen är att välja något som drar mer än beroendet. Det enda som funkar för mig.
"Beroende är en emotionell sjukdom" Människor måste knyta an. I avsaknad av närhet knyter man an till annat, t ex sprit.
Hoppfull

Tack Skogsfrun, jag läste ditt svar för länge sedan men kände mig nöjd med att bara ta in dina ord, utan att svara, men det uppskattades verkligen det du skrev ❤

Just nu mår jag inte så bra. I början av nykterheten har jag ändå mått relativt bra, jag har fått hjälp hos psykolog och medicinering. Jag kände väl då att "nå men nu är jag nykter och allt faller på plats, skönt, nu mår jag bra igen!". Så mina besök hos psykologen avslutades vilket ändå kändes bra, kände mig nöjd med de möten jag haft där och räknade nog med att det bara skulle bli bättre, och det har det förstås till viss del MEN nu är det lite som att verkligheten har kommit ikapp. Jag har tidigare ganska enkelt kunnat gå vidare efter att ha gjort något som gett mig ångest, då gick det ett par tre dagar sen var det som bortblåst och det var väl egentligen inte så konstigt eftersom jag då drack igen och gjorde nya saker som jag ångrade och då "glömdes" det gamla bort. Jag undrar nu om någon känner igen sig och kan dela med sig av sina erfarenheter, hur tar man sig igenom sig denna ångest och blir "kvitt" den? Jag känner och tror att man måste på något sätt kunna förlåta och acceptera att det inte går att ändra på, men hur? Jag är rädd och orolig hela tiden att något jag gjort ska "komma upp till ytan", staden jag bor i är inte stor, känns bara som en tidsfråga innan man stöter på någon via tex jobb, familj eller vänner som man gjort bort sig för, legat med på fyllan, betett sig dåligt/pinsamt gentemot. Hur gör man? Går det ens? Just nu känns det som att jag springer och springer ifrån ett stort svart hål som bara kommer närmare och närmare emot mig. Jag har gjort så dumma grejer, vill bara förtränga det, vill inte berätta det för allt och alla heller exakt allting då det mer skulle göra skada än nytta men detta tär på mig, har jag insett nu ett tag in i nykterheten. Massa svammel blev det nu ifrån min sida, vet inte om jag fått fram mina känslor och tankar på rätt sätt så att man förstår det men jag hoppas det, och jag hoppas att ni kan dela med er av era erfarenheter, känns som att jag behöver det just nu. Ta hand om er.
Kram

Glad för din skull. Skrev i din tråd. Även jag ska använda vintern till att få ordning kaoset. Allt kommer bli toppen ska du se ?
//PP

Glad för din skull. Skrev i din tråd. Även jag ska använda vintern till att få ordning kaoset. Allt kommer bli toppen ska du se ?
//PP

Tack snälla Jasmine ?❤

Nej irritation mot barnen är verkligen inte kul. Man är ju bara människa så nångång händer det såklart att man beter sig fel mot dem. Men det får inte bli ett normaltillstånd och något som barnen tillsist vänjer sig vid och mår dåligt av. Nu är jag absolut inte så irriterad av mig men jag tänker på det extra eftersom jag mött så mkt omotiverad irritation som barn. Och jag minns vad man trippar på tå för att inte göra den personen ännu mer irriterad. Hua!! Vidrigt är det. Och skrämmande att hela tiden vakta vad man säger eller gör.

Det känns som mitt i natten fast klockan bara är efter 19.

Hmm jag försöker komma på nåt att skriva men det tar stopp. Fredag imorgon ska bli skönt. Och så skönt att inte dricka så att jag riskerar att slösa bort två sköna sovmorgnar. Hoppas det slutar regna snart.... det har öst ner i flera dagar nu och det gör mig lite seg.

Många kramar till er alla ute i höstregnet ❤

Vad härligt det låter miss lyckad ❤ det är underbart att vara nykter!!

Min mamma,nykter alkoholist hade honom som en av sina favoritförfattare.
Ska definitivt kolla in youtubeklippen.

Hej PP-vännen,

hur mår du? Har du det bra? Hoppas allt går bra med det nya och spännande. ;-)

Jag håller på och bringar ordning i min röra, både hemma och på jobbet. Och vet du, trots kaos, konflikter, deltid osv, så mår jag bra. Man kan tydligen lära gamla hundar att sitta - för jag har nu äntligen börjat ta ansvar för mig själv och mitt mående. Klart att vägen är lång, men jag mår faktiskt bra. Ville bara säga det, för vi har följts åt under så lång tid nu och jag har ägnat större delen av tiden åt att gnöla om hur dåligt jag mår. Och du är en av dem som har varit med och stöttat och peppat under hela min "forum-tid". Jag vill också säga TACK till dig för det. Jag tror inte att jag har gjort det, utan jag har nog ägnat mig åt att gnälla lite till istället. Så därför säger jag TACK! (Och nä det är inte ett jag-lämnar-forumet-tack).

Ha världens bästa dag! KRAM

Kära K,

ja, här kommer ett sista tjat från mig också. Jag hoppas verkligen att du återkommer snart, men jag slutar och tjata nu. Du vet ju var jag finns.

Varm kram till dig

Kära UllaBullan,

så fint du skriver... Tack för att du delar med dig av dina innersta tankar. <3

För egen del så sitter jag här, mer eller mindre, nyfrälst. Jag har ju läst en hel del av Eckart Tolle och det ger så himla mycket. Men en lite mer "light-version" - inte i budskap, men i begriplighet - har jag nu hittat i Kay Pollak. Det finns tex åtta föreläsningar av honom på youtube: "Att välja glädje". Jag vet inte alls om detta kommer passa dig eller så, men det har i vart fall snurrat om min världsbild och gett mig jättemycket! Ta en kick vet ja, man vet aldrig. :-)

Kram från mig