Senaste kommentarerna i forumet

i flera dagar nu. Det handlar om en ganska elak förkylning med alla tillbehör; feber, snuva och hosta. Det har inte varit några direkt upplyftande dagar, hunden måste ju få komma ut oavsett så jag har pulsat i snön på darriga ben och med kallsvetten rinnande i ansiktet, flera gånger om dagen. Normalt brukar min taktik vara att rulla ihop mig i ett hörn och bara sova tills det går över men även om det är en metod som jag har kopierat från just hundar, har min lilla kompis ingen förståelse för det när behovet tränger på.

Ett annat problem är att övertyga min familj och mina vänner om att jag faktiskt är sjuk. Av naturliga skäl går ju deras första tankar i riktning mot att jag har tagit ett återfall. Det får jag leva med; jag har ju tagit åtskilliga fler återfall än jag har varit sjuk i min dag så jag är väl medveten om problematiken. Tyvärr får det till följd att jag i min iver att få dem att tro på mig när jag ringer dem, överdriver det hela så till den grad att det får drag av skämtteckning. Jag målar upp en bild av mig själv med vattenflaska på huvudet och febertermometer i munnen, nerbäddad i en säng med tredubbla täcken, rödmosig i ansiktet och med en näsa som droppar oavbrutet.

Och dom blir helt övertygade om att jag dricker igen, och så ringer dom vid alla tider på dygnet för att kolla om jag sluddrar eller så. Människor med andra kroniska sjukdomar, som till exempel diabetes, tillåts bli förkylda men är man alkoholist så anses man tydligen immun mot allt. Och kanske är det så; när jag drack så var jag väldigt sällan förkyld. Eller så var jag för full för att märka det.

Ha en bra dag alla!

att man blir lugnare och mer harmonisk, och kan utföra vardagsbestyr i ett mer sansat tempo, när man lever i friheten utan alkoholen och sug.

Jag har ett arbete med många stressmoment och hög arbetsbelastning. Ofta var det förr stressen på jobbet som utlöste drickandet. Nu märker jag att jag dels blivit mer stresstålig, men dels också att jag ibland kan planera och omprioritera så det blir lite uthärdligare.
En annan viktig sak är att nu när jag alltid är nykter, så kan jag vila och återhämta mig betydligt bättre när jag är ledig. Det är viktigt och nyttigt.

Härligt att det fortsätter att gå bra med ditt liv i frihet utan alkohol. Tack också för att du fortsätter att dela med dig Lim.
Ha en rofull söndag, med vila och utan stress.

Alla ni med M-nick, tack! Ni fick mig att tro på värme och medmänsklighet igen. Tonen på forumet blev ett tag vad jag inte orkar med, svag som jag är just nu.

Gillar många gånger människor som vågar provocera och ironisera, men inte alltid här, det enda stället där jag är vapenlös, naken, oskyddad. Föredrar som sagt att peppa andra, men när till och med det är fel för vissa... ja, då blir det för mycket.

Fantastiska illusioner, MM, bilden av båten kommer jag att bära med mig. ♡

Så kanske ni förstår varför det är svårt för mig att vara till hjälp och kan ge lite konstruktiv kritik.
Människans hjärna är en fyrkantig sak som inte gillar att bli provocerad, den har extremt svårt att ta till sig det som inte passar in i den redan förutbestämda framtiden.
Den väljer konstant lidande, jag vill vara gift, jag vill inte vara gift. Jag vill ha barn, fan va jobbigt med barn. Jag vill ha ett bra jobb, helvete va trist det är att jobba. Konstant projecerar den sitt tillkortakomande på framtiden.
Jag vill dricka, fy fan för att dricka. Jag ska sluta dricka, nu vill jag dricka. Jag är en alkoholist, nu måste jag lida.

Det finns inget att identifiera sig med. När en inser det kommer allt lidande att upphöra.
Hjärnans reaktion på det är; fy fan, det låter jobbigt, verkar som att jag kommer få jobba för att få till det. Jag väljer att lida lite till.

Alla tips mottages :)

Alla blir saliga på sin egen tro. Gott så.

ständig resa utan mål..........

Tankarna identifierar inte dig, vem är det då som dömer möjligheten att jag inte tänker?
När en människa identifierar sig med JAG, så är det dina tankar om dig själv som gör det. Jag vill, jag gör, jag är...
Det här är också grunden till varför människor blir beroende och varför människor känner känslor som existens inte har. Hat, ilska, sorg, avund, vanmakt, harm osv...
Redan som barn blir du lärd att identifiera dig som jaget och ger dig ut på ett sökande efter något som inte finns, allt detta skjer i tanken.

Det du gör i ditt svar är också utifrån dina tankar, dömande. Du har tankar om vad som är bra och dåligt, rätt och fel. Det är grunden för dömande. Något som inte passar in i "egots" världsbild, döms ut och det som passar in godtas, egot skapar identitet.
Jag är en snickare, jag är en man, jag är svensk, jag är tror inte att det går att sluta tänka, jag är en alkoholist. Allt det här skjer i tanken.

Vem är det som observerar tanken?

Det där var riktigt klokt... Det finns inget mål. Det handlar om att hålla sig flytande, och bli uppdragen av hjälpande händer när man sjunker <3 Nu drar vi upp dig i båten igen! Var beredd att sträcka ner händerna efter någon av oss andra... Vi paddlar på. Kram

menar du dej själv ?
Tankarna identifierar inte mig som person..nej det vet vi ju alla så det är inget nytt under solen.
Men att du inte skulle producera en enda tanke i nuet för att hjärnan ska få vila ..nä det köper inte jag. Men jag hoppas du mår bra med ditt icke-tänkandet.
Jag kommer att fortsätta att använda min hjärna iaf.

Nästa gång tanken kommer att dra till SB. Ta en time out. Kör in på en parkering, ät en banan och ta en take away latte med extra mycket socker i och
prata med dig själv i 20 minuter.

Resonera med din egen hjärna och ställ frågorna:
1) Hur vill jag må imorgon när jag vaknar? Bakis eller pigg?
2) Vad blir konsekvenserna om jag väljer att gå in på systemet nu? Igen - spela hela filmen i ditt huvud..
3) Klarar jag av att göra ett bra val till? Bara ett val till och åka härifrån?

Du kommer förmodligen fram till följande:
1) Nä jag hatar att vara bakis och ofräsch. Huvudvärk - illamående - ångest från helvetet.
2) Jävla konsekvenser det blir om jag tar ett glas vin för jag kan ju inte stoppa där som andra kan.
3) Ja jag klarar av ett bra val till.

Nu har det gått 20 minuter, kaffe och bananen är i magen och har stillat din socker/energi dipp.
DÅ tar du ditt beslut om du ska gå in på SB eller inte.

Hjärnan har svårt att känna skillnad på alkoholsug och sockersug.
(ta en banan + kaffe INNAN du beslutar dig för att dricka)
Ett sug håller sällan i sig längre än 20 minuter.

Det är fullständigt möjligt.
Vad som menas med sluta tänka är en insikt om att det inte är tankarna som identifierar dig. När en inte har någon identitet behöver inte hjärnan användas till meningslöst tänkande utan den kan vila och en kan befinna sig i medvetandet, vår existens.

Allt blir stilla och en lever endast i nuet.

..fattar inte vad du pratar om ?
Sluta tänka ! ? Det är ju inte ens möjligt.

Tänk dig att vi sitter i en stor båt. Och vi paddlar av helskotta. Åt alla håll och kanter. Det stormar och vi är utan flytvästar.
Nån trillar i och vi hjälps åt att få upp personen i båten igen. Och då fortsätter paddlandet. Alla försöker hålla näsan ovanför vattenytan.
Vi hjälps åt att se till att inte någon sjunker.

Men ingen av oss kommer någonsin komma fram som sitter i denna båt för det finns inget mål.

Det finns ingen strand. Ingen klippa som kan rädda oss. Vi som har sjukdomen kommer alltid befinna oss
paddlande därute på det stora havet.

Jag är inte heller frisk så att jag skulle kunna dricka, men jag anser inte att det är ett problem. Problem skapas endast i hjärnan i form av tankar och sprider sig i kroppen i form av känslor. Efter mitt "uppvaknande" så ser jag ifs inte poängen med att dricka alkohol.
Det som har varit det märkligaste tiden efter är att jag inte "kommer ihåg" hur alkohol smakar eller hur det känns att vara full.

En förmåga jag har fått nu är att se och höra igenom egot, det har blivit ett stort problem och anledningen till att jag slutat gå på möten. Det blir ett stort empatiskt lass att bära när jag lyssnar på alla offer och kränkta egon som söker "sin" väg ur helvetet.
Jag kan se deras lidande precis som det var för mig och hur ont det gör i de människorna. Alla söker ett slut på lidandet och jag känner att jag inte har något svar att ge...

Det bästa jag kan komma på är SLUTA TÄNK! Det är grunden till alla problem i hela världen. Men det kommer inte hjälpa någon som inte förstår skillnaden. Det blir snarare mer kränkande för egot.

Tack Sisyfos för ditt inlägg. Hoppas det är bra med dig? Ja det var bra saker du skrev och jag håller med om att det är viktigt att prata och vara öppen och inte dömande med sina barn.

Jag är rätt dålig på att läsa på forumet numera. Kollar aldrig in på det vidare livet ens fastän jag borde "höra dit". Orkar liksom inte riktigt.

Livet och nykterheten går ju upp och ner och pga det håller jag mig ändå kvar här. För trots att det går så bra så vet jag ju inte hur det ser ut om några månader.

Olika saker har gjort mig upprörd de senaste dagarna. Och idag när jag promenerade med barnen till affären på kvällen slog det mig hur INGENTING just nu gör att jag vill dricka. Mådde illa av att tänka mig att dricka så jag klarade inte ens av att tänka klar tanken. Gud vad jag hoppas det är såhär mitt liv alltid ska vara när det kommer till alkohol. Exakt ALLA mina föredetta triggers har östs över mig de senaste dygnen men inte en enda gång skulle jag tänka mig att ta ett glas. Varken när jag är arg, ledsen, stressad, trött eller uttråkad. Tvärtom. Det absolut sämsta jag skulle kunna göra är att dricka. Jag är så glad över att det är så jag känner. Inte bara att jag förstår det rent intellektuellt utan att det är min naturliga känsla. För då behöver jag inte anstränga mig alls för att låta bli att dricka.

Jag har också insett att jag blivit lugnare som person. Simpla saker som att packa i varor i matkassarna, hänga tvätt eller gå till bussen med barnen.... jag gör de med ett lugn i kroppen som jag inte hade förr. Då var jag hela tiden spänd och skyndade. Jag gör saker lite långsammare nu och det är skönt. Detta gäller hemma.... på jobbet är det tvärtom. Där stressar jag ihjäl mig just nu. Men tack och lov är det bara mer kaffe jag vill ha pga det.

Tänk att man faktiskt kan gå från att vilja ha alkohol flera gånger i veckan och alltid hitta en anledning att dricka till att inte ens klara av att tänka på ett glas med A utan att må lite illa. Att A är det sista man vill ha. Varje dag hela tiden oavsett sinnestillstånd. Det är ganska häftigt ❤

Godnatt allihopa ❤

Hahah ja det var ett bra tips! To the end! i början är allt roligt men det är slutet som avgör ;)
Stort grattis till dina 2+1,5 år. Grymt jobbat!! ??

Och ja jag ska ta tag i att acceptera. Det finns folk som är allergiska mot mkt, kan dom acceptera kan jag!

Känner mig förstås misslyckad just nu. Trillade dit efter i mitt tycke oerhört lång tid som icke-berusad - om än inte helvit. Mitt mål uppnåddes inte och jag är besviken, en helt naturlig känsla.

Har under kampen känt ett beroende av att räkna nyktra dagar. Då jag trillat har motivationen att resa mig igen bland annat bestått av att se mina lyckade dagar - inte de få jag inte "hållit".

Är en person som hellre peppar än låter mig peppas. Här på forumet har jag äntligen tillåtit mig att vara liten och svag. Har tagit till mig alla glada tillrop och blivit otroligt glädjefylld av alla som lyckats skriva en nykter dag.

Har också gripits av medkänsla med alla som kämpat som tokar och inte alltid nått ända fram. Tänk att få hjälpa dem framåt, stötta, ge dem beröm för de dagar (eller timmar) de klarat.

Här är vi alla lika - våra historier må se olika ut, men inför alkoholen är vi kvinnor/män, unga/gamla, fattiga/rika, helt enkelt vanliga människor som kämpar mot giftet.

Vill så gärna se ett lyckligt slut för alla - även mig! ♡

Ja det finns många som vill ha hjälp här så välkommen hit. Du kan hjälpa här genom att dela dina erfarenheter.
Jag är ju frisk på sätt att mina värden är bra. Men jag skulle ju inte kunna ta t.ex en öl utan att trilla dit så i det avseendet är jag isf fortfarande sjuk.
Jag har dock inte någon fotboja som heter alkohol runt vristen längre, det upplever jag som min frihet.

Hej monday morning.
Vad jag menar med frisk är:
- fri från tankar på alkohol.
- inget sug, dåliga känslor att dricka på.
- ersätter inte alkoholen med nya beroenden.
Jag menar alltså inte att en bör dricka, utan frihet ifrån beroendet. Som att en aldrig varit alkoholist.

Mitt ego dog när jag insåg att vi inte lever genom våra tankar utan genom vårat medvetande. Det gav mig total frihet och jag blev också i den stunden fri från alla mina beroenden, dvs fri från min hjärna.

Varför jag startat tråden är pga att jag vill finna en väg där jag kan hjälpa andra, men som det är nu kan jag inte gå på möten längre.

Så jag skulle gärna vilja veta om det finns fler som är helt friska och hur ni agerar för att hjälpa andra?

Min terapeut lärde mig att acceptera: andra kan dricka men jag inte inte.
Man får lära sig spela hela filmen.

Även min hjärna drar åt det hållet ibland. Efter 2 år (återfall) och nu 1,5 års nykterhet.
Nä det var nog inte så farligt. Alla överdriver. Jag drack inte så mycket.

Spelar då upp hela filmen i mitt huvud. Vad händer efter de 2 ölen?
Ja då tar helvetet vid och det blir jävliga konsekvenser.
Det hjälper mig att inte ta det första glaset.

2 månader. Grattis. Bra kämpat då du gjort den värsta tiden.
Kämpa på.....

Kram

MM

Härligt att höra roger roger!!
Ja man får verkligen vara på sin vakt. Tror efter ett tag man gärna vill inbilla sig att" äsch det var inte så farligt"
Hjärnan vill lura än. Men även idag är det en bra dag?

Hur dog ditt ego? Vad menar du med frisk från beroendet?
Jag är en frisk och passiv alkoholist :)

Tack! Vad fina ni är Mulletant och Mollymi!❤️
Och visst är det så som du skriver Mulletant, det finns ingen quick fix, inte till någonting egentligen. Och även när man använder sig av det blir det inte som man tänkt sig... Jag påbörjade min resa i slutet på sommaren förra året och trodde inte jag skulle nå så långt som jag faktiskt gjort... Förvånad står jag ibland och betraktar mig själv och de val jag gör idag, hur mycket enklare det är att älska sig själv när man förlåtit och accepterat sin egen mänsklighet. Jag snubblar ibland, jag dricker inte men faller in i destruktiva mönster. Då kommer självhatet smygande. Men varje gång reser jag mig utan möda, borstar av mina knän och sträcker på mig. Det är ok, jag är ok. Mitt liv har egentligen aldrig varit bättre än såhär men definitivt mycket, mycket sämre. Så varför skulle jag hata mig själv när jag lyckats bromsa och vända skutan? Det finns ingen anledning.
Jag har min familj som jag älskar och de älskar mig men visst, de har sina egna demoner. Inte mina barn tror jag, men vi vuxna. Min bror, mina föräldrar, de drivs ibland av sina demoner men jag kan inte göra så mycket åt det förutom att finnas när de behöver mig. Min man som också är slukad av alkoholen men som inte drunknat ännu, han flyter rätt bra fortfarande och jag sitter i båten och betraktar honom. Redo att sträcka ut handen när han vill sluta kämpa mot vågorna. Men det är som det är nu och ska jag vara ärlig så kanske jag är både egoistisk och lat. Har inte lagt någon energi på att försöka förmå honom till att sluta. För min personliga åsikt är, samt utifrån min egen erfarenhet av mitt eget drickande, att så länge man själv inte vill sluta så går det inte. Det GÅR bara inte. Tvivlar man, vill man behålla en lite lagom del alkohol i sitt liv, sin kropp och själ, tja, då får man fortsätta guppa runt på vågorna försöka flyta fast man inte kan simma. Hur länge man orkar är väl individuellt men faktum kvarstår: Tillslut sjunker man, det är alkoholens natur.
Jag vill inte såra någon men detta är min verklighet. Jag vet hur livet är med alkohol och nu vet jag även hur det är utan. Och det finns ingen tvekan om vad jag väljer. Jag trodde aldrig jag skulle känna att alkohol är fullständigt onödigt för mig, precis lika onödigt som att dricka motorolja...Det fyller helt enkelt ingen funktion och jag har nog aldrig varit mer förvånad. Någonsin.
Kram på er❤️??‍♀️

Snart har jag varit pensionär i 9 år. Tiden då arbetet var ett centralt innehåll i livet börjar försvinna i ett töcken. Jag har lördag och söndag hela veckan och börjar alltmer mot bättre vetande tro att de flesta har det så. Mitt liv är måttstocken. Sedan kommer insikten att de flesta inte enbart arbetar utan de har barn också. Ofattbart för mig i dag trots att mitt liv också var sådant för några årtionden sedan. Jag ser ut genom mitt fönster och lördagen har fått ett annat innehåll. I dag har de arbetande föräldrarna möjlighet att göra något tillsammans med sina barn och barnen får vila från dagis. I dag är kanske dagen för chokladglass och Fanta. Jag glädjer mig åt MacDonalds som jag ser från mitt fönster som gör det ekonomiskt möjligt för barnfamiljer att gå ut och äta.
Att lördagar många gånger för mig varit något helt annat förtränger jag i dag. Jag vill försöka låta mig själv glädjas åt att mycket i livet är positivt. Inte minst detta att lördag och MacDonalds kan vara glädjespridare.
Ikaros

Här kommer en bamsemegastor kram din väg! Jag har lika låg motivation som du. Det är bara rena turen att jag inte har för vana att gå på systemet, och verkligen inte orkar lära mig hur man gör heller. Hurra för utmattning ;) Min stolthet förbjuder mig att be mannen köpa hem vin. Han skulle dessutom vara jobbig nog att ifrågasätta om jag VERKLIGEN vill det, på riktigt, absolut helt säkert.

Huvaligen... Garderoben full med oöppnat... Det är en ofantligt stor utmaning :/ Kan du uppbåda tillräckligt med vilja för att be någon befria dig från förrådet? Eller ge bort i present? Annars kan du ju ställa till med kalas, så att ni gör slut på allt i ett slag? Nya tag är så svårt när det finns där i garderoben :/ Iaf skulle det vara omöjligt för mig... Kram fina du. Du kommer snart igen <3