Senaste kommentarerna i forumet

Jag skrev detta i en en annan tråd, känns som det passar här också rätt bra. Även jag sitter i samma båt som du är det gäller partnerskap och det är nog mer slut än än jag vill inse.

"Fick också ett återfall, i måndags. Det va min väckarklocka att jag VILL inte dricka mer. Hade då varit nykter från november till sommaren då jag provade att smådricka lite. Visionen om att kunna dricka "normalt" låg inom mig under den här tiden. Det ökade och ökade och till slut så brast det. Stupfull, och jag va tillbaka på ruta ett igen. Men det kändes så jävla skönt att inse att jag kan inte dricka och jag kommer aldrig kunna det, inte ens en folköl. Så resans väg är olika för alla, men jag tror att de flesta kommer till ett uppvaknande förr eller senare. Hur man kommer dit är ju olika säkerligen. Men ge inte upp, ta det minut för minut, timme för timme, dag för dag. Det är mitt råd, se det inte så långsiktigt. Varje sekund är en seger.

Att inte vilja är inte "jag får inte". Och det är väl det man vill komma till.

All lycka till. Kör hårt och vet att du är inte ensam."

Du har bestämt dig att göra en livsstilsförändring när det kommer till alkoholen. Du berättar på ett tydligt sätt hur det är för dig och vilka steg du redan tagit. Du berättar om saker som motiverar dig, din partner och framförallt hur du själv mår efter konsekvenser som kan uppstå i samband med att du dricker mer än du vill.

Du märkte att det var en utmaning att bara bestämma sig, du söker nu efter fler knep att klara detta med sug när du bestämt dig för att inte dricka. Fler beskriver det som du och det finns många sätt att klara av att hantera det på.
Läs gärna och skriv mer här så kommer du säkert på flera strategier som kan vara hjälpsamma för dig.

Ibland behöver man skriva flera gånger innan man får svar. Igen, välkommen!

Vänliga hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

Kan muslimer festa så ska nog vi också kunna utan alkohol ?

?

Grattis till tid Detgårbättre. Impulser och handlande efter första tankarna är just det som styrt oss i det aktiva och det är precis som du säger. Låter vi dessa styra oss så går det som det gått förut. Tack för din respons

Tack för ditt stöd det värmer. Dom flesta dagar går bra men ibland så svajar det till men jag antar att vi alla har dessa dagar. Har du lång nykterhet?

... du skriver! Jag känner igen mig i det där med att vara lättirriterad och den dåliga eftersmaken av att vara irriterad på sina barn. Bra att det blev en "lugn" dag för er! ❤️

Hej allesammans.

Jag känner mig lite full i skratt. Jag övar ju på att tåla lite röra runt mig. Inte städa som en pedant hela tiden. Nu har vi dock möblerat om hela huset och skiftat rum och gjort så att barnen får ett varsitt rum. Det tar tid och det blir såååå rörigt. Men jag skakar av mig pedantheten. Försöker nästan njuta av kaoset för sånt här kaos lär jag aldrig uppleva igen kanske ? Barnen har haft det ovanligt roligt hemma i röran för de har hittat saker de glömt. "Åååååå DEN HÄR!" och så tar de upp nåt gammalt skrynkligt papper och börjar rita på det ?

Det är intressant att göra livets alla saker utan något som är med och dämpar eller förstärker upplevelserna. Allt är bara vad det är. Och eftersom jag övar på att lyssna på mig själv mer så blir jag också mindre lättirriterad och hjälp vad mkt skönare livet är då. Just att vara irriterad mot mina barn är något jag hatar att vara. Min pappa var ofta irriterad när jag var barn. Det var så hemskt. Sån vill inte jag vara. Men när jag mår dåligt och är stressad är jag ofta irriterad. Och då blir jag ännu mer stressad och mår ännu sämre eftersom det är så hemskt att vara irriterad och lättretlig. Men idag tycker jag att jag fått lite utdelning äntligen av mina försök att prioritera viktigare saker under dagarna. Och så har jag aktivt tänkt på att inte varva upp mig så lätt för allt. Och det har trots ommöbleringskaos gjort detta till en båda glad och avslappnad dag. Och jag känner mig som en bättre mamma och det är det viktigaste för mig ❤

Nu är det så många gånger jag har druckit för mycket sedan jag i juni fick för mig att jag skulle provdricka i sommar. Det är visst en väldigt lång sommar i år då jag forfarande provdricker så här i oktober!! Har inte druckit alla helger men nu i helgen fick jag ett plötsligt infall och drack och drack och drack... Förut så kunde jag lura mig själv i att jag bara har trevligt och alls inte sveper i mig allt jag ser, men nu känner jag och ser det kristallklart från första klunk. Sedan tänker jag, skit i det och bara drar på. Dagen efter har jag fruktansvärd och ångest och känner skam. I dag känner jag att jag längtar tillbaks till den jag var under de åren jag inte drack. Men hur sjutton ska jag orka sluta igen? Vet att jag vill sluta, A är ju ett hemskt gift som kidnappar mig och min hjärna och det är inte så jag vill leva. Finns det någon här som har slutat "igen"? Hur gör jag?

... höra att du mår bättre. Ja, vi är inte själva med detta. Många, många skulle behöva förändra sina ovanor. Vi är modiga som vågar.

Det är du och de dina sååååå värd. Men lura dom inte nu...., eller det är väl dig själv du lurar i så fall ;-). Vad har du att förlora på att vara helt uppriktig? du möter väl professionella personer som tar emot dig konfidentiellt.
Hur som helst så tror jag på dig och håller tummarna, KRAM!

Inspirerande att läsa att du väljer att fortsätta här på forumet och berätta hur du gör i kommande process "det vidare livet". Du är motiverad och stark, härligt att känna så och sätta ord på vad det är som hjälper dig att känna så. Just nu är det renovering och vara med familjen som hjälper dig, hejja!

Vänliga hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

Ville bara titta in och säga att det är fint att du nu i din förlängning av den process du varit i med att förändra dina alkoholvanor berättar hur du nu gör, mår och lever. Det är säkert hjälpsamt för flera att ta del av, se din förändring och få inspiration! Tack!

Vänliga hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

Vet dock inte riktigt hur hjälpen skulle kunna se ut. Min styrka är ofta en resurs, men nu känns den mer som ett hinder.
När det gäller öppenpsyk vill jag helst inte prata med en ssk som jag inte känner och som bara ska göra halvårscheck på puls och blodtryck. Däremot ska jag be henne ordna en tid åt min läkare så fort som möjligt. Får fundera på hur öppen jag vågar vara. Hela min tillvaro hänger på de mediciner jag har därifrån. Samtidigt hänger ju även hela tillvaron på att bryta med alkoholen.
Fram dit håller jag mig på banan.

Som man delar i båda läger.
Oförmåga att sätta gränser för sig själv,drickandet, den som dricker osv.
Var är det rimligt att säga stopp.
Och när då denna rimliga gräns är passerad för länge sen så sätter man skyndsamt upp en ny.
Lite längre bort från en själv och vad man innerst inne egentligen anser.

Och ju länge bort de kommer,desto längre flyttar man från sig själv och sin kärna.
Vad som egentligen är rätt.
Som mina elever sa när jag kom tillbaka efter rasten.
Men fröken,du luktar ju rök?

Och så skulle jag gå in och lära dom vikten av en god frukost..

Förra onsdagen var jag på Mediyoga med en anhörig. Har testat för länge sedan och då började vägen tillbaka från en depression. Sen la jag av. I onsdags hände något efter yogan. En positiv själv bild dök
upp. Efter det orkade jag bestämma mig för att sluta dricka. Har kämpat med a hela livet. Nu har jag varit ren i 4 dagar. Älskar det. Det blir yoga igen!

Tack Morgondag! Det är skönt att du svarar. Annars hade det nog känts som att ropa ut i luften. Det är lite svajigt att vara ny här. Men att logga in här och läsa får mig att inte skämmas så mycket. Och att känna mig starkare. Hittills har jag inte känt abstinens eller sug. Smärtorna i vänster sida verkar klinga av. Hoppa att det inte är kroniskt. Nu börjar min första hela vecka som nykter!

Ja, visst är det precis som ni skriver, Ullabulla och Bedrövadsambo. Utmana gränserna. Kicken.
Idag pratade jag med en kollega där jag beskrev uppgivenheten och rädslan för hur det kan sluta. När jag sa att det står en öppnad vodkaflaska i mitt rum, sedan fredagens AW, som jag nu är livrädd för, gick hon helt enkelt och tog bort den. Jag sa tack.
För jävlar vad nära katastrofen det plötsligt är. På jobbet har jag aldrig haft sprit. Aldrig druckit. Jo, i fredags innan jag gick ut...en gräns till som överträddes.
Det var inte svårt att acceptera konfiskerandet av flaskan. Iallafall ett gott tecken. Nu är det bara den som ligger hemma kvar. Fan

Tänker mer,vill jag dricka? Nej, inte svårt tacka nej då. ??

Är det skamligt att ha problem med alkohol?
Jag önskar innerligt att det inte vore det för just skammen hindrar ens tillfrisknande.
Min hjärna var så inställd på försvar och att dölja mina problem att rätt tankar och hjälp blockerades från att ta sig in.
Som en mur.
Jag känner att på AA hände något. Där kunde jag släppa på försvaret, mitt huvud kunde ta in och på så vis har jag kunnat inse väldigt mycket.

Bara en sådan sak som att det är jobbigt att tacka nej till alkohol i början, för att det då känns som att man blottar att man har problem.

Så skamligt är det att det kan bli en jobbig situation att tacka nej till ett glas vin "då förstår ju folk att jag har problem."

Att tacka nej är att vara ansvarsfull och klok och att ta makten över sitt mående.
Att tacka nej betyder inte att man döljer något.
Att tacka nej visar att man vill må bra.
Kom ihåg det.

❤️

Ändra beteende när tanken kommer. Stanna upp och reflektera. Kör vi efter tanke/impuls spelar det mindre roll "vad vi vill". Förändring krävs oftast. Själv har jag klarat sju dagar nu. Haft en jobbig kväll, lördags när jag kände mig ensam och väntade på ett samtal från en tjejkompis. Annars varit relativt enkelt. Kommer tanken så slår jag väck den med "jag vill inte". Sen går jag vidare trots att det mesta känns fucked just nu men om ett år lär det väl se annorlunda ut.

Nya möjligheter och livet känns inte längre som en kamp varje dag.
En del av min gamla spirande ande är på plats igen och är inte ute och flyger och far för att leta elände att gotta sig i.
Mina spöken ligger och vilar just nu och jag hoppas de ligger kvar där och krymper.

Idag ska jag bejaka hösten,livet hälsan och att jag faktiskt är ordentligt på plats i mitt nya liv.
Tids nog kommer nya saker att bearbeta eller älta om ett varv till.

Jag läser in lite sånt,(ullabulla självutnämnd psykolog.)
Att det liksom är lite av kittlingen,ska jag klara att lura alkoholen och min egen hjärna eller ska jag trilla
Typ,klarar jag hela klätterväggen eller bryter jag ryggen.
Ännu farligare om det också är någon sorts adrenalinkick du behöver.

Tack Lerigen och Sannah för att ni läser och skriver ❤

Igår var jag på en tillställning som rimligtvis borde ha varit alkoholfri men inte var det. Vi fick två glas, ett vinglas och ett vattenglas. Jag hällde upp vatten i båda mina glas ? det såg lite tokigt ut med två glas vatten framför tallriken ?

Sedan under kvällens gång så glömde jag helt bort att de andra drack vin. Det var nåt nytt! Tidigare när jag varit den enda nyktra bland folk som dricker som jag inte känner helt så har jag liksom inte kunnat låta bli att titta på glasen och analyserat hur de dricker osv. Inte hela tiden men flera gånger under middagen eller vad det nu varit för tillställning. Men igår tänkte jag att de andra också drack vatten. Jag glömde bort att de drack. Jag fokuserade inte på deras glas. Såhär var jag förut, innan jag utvecklade mitt missbruk. Då var jag ofta den enda som inte drack och jag reflekterade inte ens över det eftersom det var så naturligt för mig att inte dricka. Igår kändes det så igen fast bättre för jag har inte behovet av att passa in på samma sätt längre. Nu kommer ingen kunna pressa mig till att falla för ett grupptryck när det gäller alkohol. Förut påverkades jag jättemycket av det.

Godnatt till alla kämpande där ute ❤

Håll i.

Kram