Senaste kommentarerna i forumet

Att man gör om det igen och igen och igen. Trots vad det orsakar en. Det är så jävla märkligt. Det är en sjukdom. Det är inte friskt. Det är verkligen som att man skulle lägga handen på plattan, bränna sig riktigt rejält. Det luktar bränd hud och blir en blåsa och så fort det har slutat värka gör man om det igen.

Vad händer i hjärnan?
Varför slås ens överlevnadsinstinkt helt ut?
Om man t ex en gång druckit för mycket, spytt i skogen, vaknat livrädd och blåslagen?

Hur i helvete kan det komma sig att man vill ta den risken igen?

Alltså - vad händer i hjärnan?
Det är ju som det här med att föda barn på något sätt.
Många som har gjort det minns att det gjorde så fruktansvärt ont att de just då aldrig någonsin vill vara med om det igen. Och vid nästa förlossning är det som att man påminns om hur ont det gjorde, man hade glömt, faktiskt.

Jag blir inte klok på det här.
Jag vet också att jag skulle kunna glömma bort igen, varför alkohol och jag inte är en bra kombination. Det är läskigt. Det är sjukt. Jag vill verkligen aldrig någonsin dricka alkohol igen. Det händer att jag drömmer att jag gör det. Jag har vaknat och gråtit för att jag i en dröm varit så full att jag inte kan gå och i drömmen var det så verkligt. Jag var lealös och mina ben bar mig inte.

Att vakna och inse medan tårarna rann, att det bara var en dröm, var underbart.

Att kunna ”allt” i teorin, och vara som en ”klokbok” som någon så fint uttryckte det, men ändå inte fixa att leva som man lär. Mycket tung insikt, men så jävla mänsklig. Även om du för egen del känner att du är beredd att ”skita i allt och släppa taget” så vill jag vädja för dina barns skull: Ta hjälp! Ring alkohollinjen, gå på AA, gå till psykolog, terapeut whatever. Skriv här - råd andra så kanske du råder dig själv samtidigt på något sätt. För dina barns skull. Oavsett hur det blir - fortsätt skriv!

Håller med båda föregående talare. Det man inte kan påverka lägger man på is tills det är påverkbart, ödsla ingen energi på att älta och oroa dig. Det hjälper inte, det stjälper. (Lätt att säga jag vet) Sen tycker jag AA är ett bra förslag, om inte annat så visar du på ett konkret sätt att du tar tag i problemet. Både för dig själv och andra.
Hoppas du håller dig flytande, du klarar det här! Krama dina barn❤️
Kram Amanda

är jag där nu.
Eller snart.
Utmanar på alla fronter.
Förmodligen för att slippa be om hjälp själv. Eller av gammal erfarenhet av att inte bli tagen på allvar. Klarar mig själv för att det alltid varit det enda alternativet. Brist på tillit till alla utom mig själv.
På något sätt är det lockande. Att bara skita i allt och låta sig falla fritt...

Sägs sätta stopp för pågående eskalerande alkoholism.
Varken mer eller mindre.

Var och hur du ska hitta stoppet är skrivet i stjärnorna.
För hos dig själv kanske du inte hittar det i nuläget?
Väldigt många behöver hjälp utifrån.

Är det där skon klämmer?
Att behöva släppa taget och kontrollen om det du redan egentligen tappat kontrollen på?

Det drev duktiga ullabulla till både medberoendeterapeut och alanon.
Att behöva inse att trots den superstarka människa jag trodde att jag var så brast det till slut ändå.
Jag tappade helt fotfästet och kände att allt gungade.
Allt jag trodde på och alltid hade förhållit mig till höll inte längre.

Då var det dags att släppa taget och förstå att jag behövde hjälp,på allvar.
Men du kanske inte är där än.

problemet. Att jag någonstans vet att jag kommer att klara upp detta. Förmodligen är det också så det blir. Men.
Det måste ju finnas en gräns. För kroppen. För psyket.
När går jag över den?
När är inte galenskapen längre något jag anar, eller (smått allvarligt) skämtar om. När tröttnar vännerna?
Jag är alltså en person som blir beundrad, ingen sätter sig på, leder och coachar. Inte av falsk marknadsföring, utan till och med trots att jag är helt öppen med mina diagnoser, ADHD, alkoholberoende...
Jag berättar öppet om detta och är ändå betrodd. Vilket kan vara en nackdel just nu. För jag kommer undan med vad som helst!
Därmed kan resan in i helvetet pågå.
Jag tänkte för en stund sedan, om jag blev konfronterad, tvingad. Om det blev helt uppenbart att denna stålkvinna som alltid reser sig faktiskt riskerar att falla för gott och behöver hjälp. Vad skulle krävas? Ingen tar en fajt med mig. Är det det jag längtar efter?
Jag vet inte.
Kanske är detta mitt allra sista återfall. Det känns nästan så. Inte fan kommer jag tillåta det att gå åt helvete. Och om det gör det har jag klättrat därifrån förr. Jävla sjukdom, detta!

....får ju också skriva här! Om du själv vill d.v.s. Jag tycker du ringar in det så bra, för oss periodare, att: motivationen minskar när man "lyckas" dricka utan allvarliga konsekvenser..... Precis så känner jag också! Men lurar sig själv att man har någon slags kontroll - men vet hur det ändå slutar med största sannolikhet?! Och visst kan det vara så att du slutade i förtid igår - för att kunna "ha nåt kvar" till idag. Känner igen det också. Takes one to know one!:-) Men att låta spriten ta över tror jag inte är något alternativ - även om det faktiskt kan kännas så ibland. Typ, lika bra att jag blir ett fyllo på riktigt...?! Låta allt fallera. På riktigt. Nä, det är inget alternativ...... det är bara att FÖRSÖKA bryta. Ta sig upp ett par pinnhål. Bryta, stå ut, genomleva - och kanske i slutändan gå stärkt ur "situationen"! Och du: Is är hal, även för Bambi. Men även om den är hal så kan den vara tjock - och säker att vistas på. På med broddarna bara... Jag tror att du ändå har rätt tjock is att stå på, faktiskt - även om du inte känner det just nu. Du brukar ju vara "klokbok" här på forumet - och ett fantastiskt stöd för många av oss andra. Nu gäller det bara att vara klok mot dig själv.... Hoppas innerligt att du kan stoppa - och återgå till den trygga stig du var inne på innan du hamnade på en tillfällig återvändsgränd.....

... när får man fatt i den igen? Dyker den bara upp eller behöver man hitta ännu en botten längre ner i träsket?
Än så länge verkar du ha "kontroll", men eftersom du själv anser dig vara en alkoholist och dessutom har trott att nästa återfall skulle vara slutet så kan man ju fundera vart detta ska sluta....
Ska vi som har följt dig bara "sitta och titta på"? Ska vi provocera? Eller bli förbannande?

Ja, jag hoppas verkligen för dig, din hälsas och dina barns skull att du hittar din motivation igen utan att behöva få ett hjärtstopp eller att du har en rejält besviken tonårsdotter som inte litar på sin mamma längre, då hon inte t ex har kunnat hämtats när hon behöver sin mamma.
Vi behöver den klarsynta och stöttande förebilden här på forumet också.

KRAM!

Som att du vore din egen antabus.
I form av insikt,planering kontroll osv.
Fram till det totala sammanbrottet när du toksuper.
Och då vaknar alla larmklockor till och du lyckas få stopp på tåget.
Har jag förstått det rätt då?

Så fantastiskt bra beskrivning av det dubbelsidiga i ens natur när man lyckas mörka sanningar.
Nåja,tids nog så har du antingen hävt upp det hela eller trillat dit.
En gång till.

Att för evigt och evinnerligen sätta stopp för dårskap är svårt.
Om dårskapen någonstans ger en det man vill ha,befrielse och lättnad.

Vad ska jag svara på det?
Mår förhållandevis bra, har haft en fin helg, tror att jag har kontroll - vilket jag givetvis vet att jag inte har - eftersom det är när jag dricker utan allvarliga konsekvenser som motivationen bryts ner. Det är så mitt beroende funkar. Jag lurar mig själv fast jag vet att jag lurar mig själv till jag inte ens orkar lura mig själv men skiter i sanningen.
Har alltså åter fyllt på spritförråden och druckit både i förrgår (faktiskt för en gångs skull i sällskap, alltid något) och igår i form av återställare på eftermiddag/tidig kväll, därefter endast vatten och te. Och här är det lurigt. Vaknade imorse helt utan alkoholsmak i munnen eller dimmigt huvud. Men begäret är starkare än någonsin. Kanske slutade jag innan flaskan var slut igår endast för att kunna dra ut lite till på det och ha kvar tills idag.
Jag är förmodligen ute på riktigt hal is. Har fått tankar om att ge upp, låta spriten ta över, lägga mig platt.
Kanske bör jag inte skriva förrän jag åter är motiverad. Känns lite som en ulv i fårakläder just nu.

Hoppas att allt går åt rätt håll för dig - och att du är på banan igen!!! Önskar dig all styrka att styra skutan vidare i rätt riktning:-)

Massor med gott bete och nyttiga, knapriga morötter önskas! Och ibland lite fri galopp så flätorna dansar på den lilla!

Fast jag tror ju att du kan påverka straffet kanske om du vänder dig till en jurist. Det finns olika omständigheter med op o depression och utmattning som kanske går att beakta.
http://lawline.se/answers/4938
Håller med om att psykologen verkar helt oduglig och borde gå en fortbildning.

Att göra dessa insikter! Ja, en månader eller tre är för lite, så även i mitt fall.
Jag höll ut hela sommaren och trodde det räckte men nej!
Så sunt att känna och att det är okej för så är det!
Kram och tack för att du delar med dig!?

Ja härda ut ja för mittt barns skull. Skönt att veta att det finns fler i samma läge iaf.

God morgon!
Sitter på McDonalds och dricker mitt kaffe. Missade min buss till jobb pga j znooza ett par gånger för mycket! Har absolut ingen diciplin här men de är ju
ingen chockerande fakta hihi ? Men härligt var de ??

Jag läser och läser och jag tar in allt vad ni skriver. Lärdom och råd ska man aldrig nochalera och vem vet just den saker någon skriver blir ett uppvaknande eller något som kan hjälpa en att fortsätta att hålla sig nykter! Som PP skriver så mår man hyfsat bra nu (fler timmar av positiva än negativa) Men de är senare jag kan bli orolig för. När allt har lagt sig och man sk börjar leva med sin nykterhet som vanligt. De är förmodligen då de blir svårare! Vardagliga problem som kan störa, prövningar /test (man kan ju inte alltid sitta hemma och gömma sig) kanske glömma hur det va eller hitta ursäkter när det är en tråkig dag och får för sig att en öl är inte så farlig. Eler hur kan jag egentligen vet om jag är en alkoholist? Jag har ju aldrig prövat att sluta så de var kanske endast denna paus jag behövde eller att drickandet blev endast en vana inte att jag är en alkolism bla bla! För de är så, jag har aldrig testat att sluta, har inte trott att jag skulle klarat det och även har jag nog inte velat heller! Så de blev 5 år av hårt destruktivt drickande och åren innan va långt ifrån alkoholfria dom heller. Så jag skulle bara lura mig själv att börja dricka igen! Jag får börja gilla någon annan dryck! För i slutändan så gillade jag smaken av öl och vin (beror ju på vilken sort) men får bara gilla läget ??

Ha en underbar dag

Men det är faktiskt såhär. Den dagen det händer något, då agerar du och löser det. Det är enormt energikrävande att älta samma tankar om och om igen, speciellt när du inte kan påverka när det blir förhör etc.

Du ska bara hålla dig till en plan nu. Ta varje dag och gör det bästa av den. Vad behöver du för att må bra?

Ångesten kommer försvinna med tiden. Du kan bara jobba med dig nu. Allt du inte idag kan påverka, släng det i en svart låda sålänge. Öppna den inte förrän det är något du kan påverka.

Enkelt sagt, men det krävs hårt arbete nu bara från din sida. Så, promenader med musik. Gymma? Vad behöver göras i hemmet för bästa trivsel?

Önskar dig lycka till. Gå på AA, ingen dömer dig där. Du kommer höra historier mycket värre bara än din egen.

Kan trösta dig med att du inte är ensam. Nykter sedan i måndags och mått så bra. Igår var kanon. Idag var det bra, sen helt ok och till sist bara ångest och ensamhet. Det är ju nu jag brukar klunka vin men det vill jag inte. Bara ligga i sängen, glo upp i taket och härda ut - det är min lösning nu. Om jag bara inte saboterat min dator åtminstone ???

.... kan förstå de dubbla känslorna. Ja, lukten av etanolet/giftet är äckligt äckligt...., usch. Men bra att du vaknat och gett dig själv en bra start. En dag i taget, nya vanor skapas, du blir starkare och starkare för varje stund du väljer livet. Jättebra att du skriver och också läser lite trådar!

Jag är så glad! Har fixat två kvällar utan A. En mening kom upp bara: jag vill leva mitt liv i sanning.
Våga se allt jag inte vågar se och förändra eller låta vara. Är ledsen och ändå så glad. Jag och sonen såg på film tillsammans ikväll. Min partner hade druckit whisky och blivit småsluddrig och satt och störde i början av filmen. Stanken av alkohol! Min stackars son! Alltid denna vinstank. Hjärtat brister. Partnern gick och la sig ganska snart och vi såg klart filmen. Bestämde att vi ska se uppföljaren på bio imorgon. Sorg/lycka. Jag tar natt nu.

Idag hämtade jag ut mitt nya körkort, två dagar innan det gamla gick ut ? Alltid ute i sista minuten! Jag tror att det är journalisten i mig som behöver en deadline att jobba mot ? På något sätt planerar jag ju ändå, för jag är aldrig för sent ute.

För ditt inlägg i min tråd, det betyder så mycket ska du veta. Jag hoppas att känslan av lycka fortsätter spira inom dej. Men livet går ju "upp och ner', för oss alla. Det vore ju värre om man inte kände något alls, tänker jag. Själv känner jag mej lite "nere, just nu. Jag är så ambivalent - ibland glad och ibland vill jag bara gråta - utan nån anledning alls. Borde väl egentligen vara glad för att jag klarat 3 hela veckor utan en droppe alkohol. Men känslorna komplicerade. Det blev lite 'flummigt' det här, jag är lite trött också. Efter regn kommer sol. ? Jag tar en dag i taget. Ha en fortsatt helg. Kram ?

Hej!
Tyvärr gör A så man till sist blir ensam, eller känner sig ensam. Vare sig om de är den som dricker eller familjen runtomkring.
Ångesten finns där i bakgrunden hela tiden och den kommer smygande när man inte dricker! De känns som ett slag i huvudet.! Ångest när man dricker, Ångest när man är nykter! Inget man kan fly ifrån
Vare sig om de känns skit nu så har du inte druckit och de är alltid en början och något positivt!
Stå på dig pga de är större chans att allt ordnar sig om du håller dig borta från A
Lycka till ?

Hej där!
Hoppas du snart tittar in och läser det här! Vi vill gärna höra av dig så snart du bara checkar in igen.
Så, det var sista tjatet från mitt håll.
Nu är det ditt drag vännen! ?
//PP

Är fortsatt lite av en sista minuten kille i många avseenden. Måste jobba vidare på det!