Senaste kommentarerna i forumet

Du kommer dit du oxå. En dag i taget, sakta men säkert. Det blir lättare och lättare ju längre tiden går ❤❤

Kan bara säga, riktigt bra jobbat. Längtar själv till den dagen jag kan säga att man varit fri från skiten i ett år.

Riktigt starkt!

En tanke efter att ha läst tråden igen är din ensamhet och utsatthet. Vad bra att du pratar med en psykolog. Vet inte hur du känner inför AA men jag tycker det är otroligt skönt för att just bryta känslan av ensamhet. Kanske kan du prova om det finns någon grupp nära dig? Det är väldigt skönt att bara lyssna på andras berättelser om man inte vill prata själv. Ingen dömer eller kommenterar vilket är väldigt skönt när man själv känner mycket skuld och ånger.
Sköt om dig!

Ett år är strålande, fantastiskt bra jobbat!

Tack snälla AlkoDHyperD ❤ ditt svar värmde mycket.

Idag är jag så trött fast jag slutade jobbet tidigt. Kollade nyss om jag hade feber men det hade jag inte. Har iof gjort mkt sedan jag slutade. Jag vet inte jag. Antagligen är det hösten som gör det. Känner mig trött som bara den varje kväll.

Disken står i högar i köket. Men alltså jag orkar inte ta bort det! Så nu ligger jag i ett bad istället. Tänker att det är så här mitt liv är nu. Förr hade jag tagit några öl tidigare i eftermiddag (om jag var i en drickperiod vill säga) och då hade jag orkat göra skinande rent hemma plus massa annat. Men nu när jag inte vill dricka så får jag acceptera att jag behöver ta ett bad istället för att greja. Och sedan hoppas jag orkar mer imorgon. Det är ju bättre att jag lyssnar på kroppen än att lura den med alkohol för att jag ska tro att jag orkar lite mer än vad jag egentligen gör.

Nu har jag iaf börjat med vitamintillskott. Med vitamin D och annat. Iof är det knappast konstigt jag är trött. Det är kolsvart ute.

Nyss åt vi middag. Vi hade lite läsk kvar så jag gav barnen fast det bara är onsdag. Tog ett glas till mig själv. Min ena son frågade mig vad det var i mitt glas och jag sa att det var samma som i deras glas. Då sa han "jaha det såg ut som sånt som bara vuxna får dricka". Med tanke på deras ålder har jag inte pratat alkohol med dem nångång men ikväll sa jag till honom "vet du, jag dricker bara sånt som barn också kan dricka". Det var skönt att säga det sådär odramatiskt.

Sedan tänker jag vidare lite... på hur mina barn blivit stora det sista halvåret. Och vad vansinnigt tacksam och lättad jag är över att jag slutade i tid!!! Innan de börjar oroa sig. Eftersom jag ofta drack medan jag hade hand om dem. Jag gick inte ut med vänner och drack när de inte såg utan jag smögdrack ur skåpet förutom ibland om vi drack vin på helgen. Men då skämdes jag att ens visa att jag hade ett vinglas. Det var sällan jag kände mig full men det räcker med så lite så lite för att man ska märka det på någon. Och nu kanske jag förskönar.... jag kände mig nog visst full oftare än vad jag vill erkänna.

Men iallafall. Jag är stressad inombords.... känner press och stress för allt och inget. Men jag vet att det är hösten, jag vet det. Så jag låter mig själv känna såhär. Försöker att inte få panik av det även om det känns jobbigt ibland. Jag är sjukt glad att jag redan slutat med alkoholen för hade jag inte gjort det än så hade jag varit i full fart nu med drickandet utan att kunna stoppa det förrän innan jul. Så har det varit förr. Men inte nu. Stressen triggar inget sug tack och lov. Ska bara rida ut detta nu och försöka andas.

Ha en fin kväll och god natt allihop ❤

Tack
Sjukdomen är stark men det är vi som har den oxå ❤

Till din nykterhet och 1 år det är verkligen bra gjort.
Du är så klok i det du skriver och jag kan bara hålla med.
Välkommen!

Spira något i mig som jag inte känt på länge, jag har något som känns som lycka, vad är det? När
kände jag något sådant förut, vet knappt vad jag pratar om.
Ni hör, det svänger snabba från djup sorg till något som jag tror är lycka, hur gick det här till??
På AA pratar vi om den högre makten, som jag själv uppfattar det, vet inte om jag har funnit min högre
makt?
Livet är sorg, glädje om vart annat och det är livet, det viste jag inte då lite bestod av smusslande och drickande.
Ha en fin dag, du som läser min tråd.
kram

Det är vad du är i nu. Känner igen det där med GBP jag har också blivit alkis på grund av den, hoppas i dag
att de verkligen tar reda på om man är en beroende personlighet och då ska man inte bli opererad, så är det bara.
Men slå inte för hårt på dig, du har kört bil full det är ju inte ok, som tur blev det bara plåtskador som du skriver.
Nu jobbar du med dig själv, ser till att du får verktyg att inte ta till alkoholen igen och kämpar.
Var snäll mot dig, det hjälper inte att slå för hårt på dig, det kan leda till att du faller i drickande igen.
Bra att du får träffa vuxenpsyk och kan få berätta historien och få förhoppningsvis stöd där.
Vad som är viktigt är ju härifrån och nu, gjort är gjort, det kan du inte ändra på, det enda du kan
ändra på är hur du behandlar dig själv. Känner verkligen med dig och hoppas att du kommer ur
kaoset som finns och kan tänka klart i den här situationen.
För mig blev AA den hjälpen jag behövde där får jag det stöd och hjälp jag behöver, av människor
som har suttit i samma båt och som i dag är nyktra.
Ta hand om dig, var snäll mot dig.
Kram

Jag har försökt Googla efter svar, men jag hittar inga. Det får mig att känna mig ännu mer ensam i allt detta. Och efter att jag har Googlat mår jag ännu sämre. Att Googla på straff/grov rattfylla/smitning väcker bara fler frågor och får mig att måla upp ännu mörkare scenarier i mitt huvud.

På fredag ska jag till vuxenpsykiatrin. Jag hoppas att de kan hjälpa mig att "lätta på trycket" för jag blir snart galen!
Jag är förvånad över att tiden bara går utan att någonting händer... Soc var dock både snälla och snabba. Utredningen gick fort, och jag blev (tack och lov) inte underkänd som mamma! Transportstyrelsen var också snabba. Men i tre månader har jag kämpat och försökt hålla ihop. Jag vågar som sagt inte ens svara i telefonen och i början vågade jag inte ens gå till affären av rädsla för att någon skulle känna igen mig och konfrontera mig. Jag är egentligen ingen dålig människa. Jag försöker så jävla gott jag kan, ändå blev det helt fel!

Jag var beredd på kritik i stil med ”som man bäddar..” och jag är ju fullt medveten om att allt detta är mitt eget fel. Det ekar i mitt huvud, om du inte hade..
Det är så jävla tungt. Det känns som att jag går omkring och leker ”normal vardag”. Jag försöker uppträda normalt fast sinnet är mörkt och jag har svårt att fokusera på mina arbetsuppgifter.
Tröttheten ligger som en tung filt över mig. Jag har oerhört svårt att motivera mig att stiga upp ur sängen varje morgon.
Vi har bokat en semesterresa i slutet av november, men jag vågar inte ens glädjas över det, eftersom jag inte vet när/hur mitt framtida öde kommer att avgöras.
Ska jag själv vända mig till en advokat/offentlig försvarare, eller ”får” jag en sådan. Ska jag betala advokat/rättegångskostnader?
Jag har så många frågor som surrar i mitt huvud, men ingen att fråga.

Hur kunde det bli så här?! Frågor som blir många! Jag kan verkligen förstå! Detta hade kunnat vara jag!
Vi vet så här skulle det inte bli! Ordentliga och jobbat livet ur sig! Någonstans innerst inne visste vi att vi behövde hjälp men inte en aning om hur??
Detta blev din vändning och jag önskar du får rätt hjälp nu! Samtalsstöd, verktyg mot stress och självkärlek❤️

Kram till dig!!

Åh vilken hemsk situation. Du ska ha rätt till en adviokat om det blir rättegång. Eftersom jag själv "snedtänt" på liknande sätt en gång kan jag förstå din ångest. I ungefär samma livssituation. Tack o lov åkte jAg inte fast. Dock på samma sätt helt fixerad vid "att göra listan".Otroligt läskigt så här i efterhand.
Har du en historia av offentligt fylleri? Annars kanske du faktisk kan förklara hur Gbg op fungerar och vilka effekter den får bl a på att tåla alkohol. Det finns vård som straff också annars är det kanske fängelse, men jag tycker att det borde finnas så många faktorer hos dig som borde vara förmildrande.
Du borde kanske ta kontakt med en jurist redan nu.
Du måste ta hand om dig! Fortsätt skriv härinne.

Just så är det ADHD att känna är viktigt och inte farligt, det för en framåt även om det gör ont.
Det känns alltid lättare när skrivit av sig och det kommer ut i ljuset.
Att sätta ord på det man känner är viktigt det lättar och man ser klarare på situationen.
Jag mår bättre nu, efter lite vattengympa och efter det ,AA möte.
Men sen jag slutade dricka så har humöret åkt berg och dalbana. Otroligt ledsen ena timmen så mera neutral efter en stund. Sen eländet igen. Det måste vara så här just nu förstår jag, förut dövade jag med alkoholen nu finns inte det.
Så det är bara att hänga med i svängarna och förhoppnings släpper det med tiden.
Jag har ju mina vänner i AA som stöttar och ni här det är trygghet för mig
Även om jag inte har längan efter alkohol så finn ju det kvar som påverkade mig att dricka det försvinner ju inte av att a är borta, tvärt om då kommer ju allt upp i drager och man behöver ta itu med problemen.
Tack att ni alla finns ??

...för de flesta, eller kanske alla. För den som dricker mer eller mindre kontinuerligt hjälper antabus för säkerställa en tillräckligt lång nykterhet för att lära om beteenden. Här gör det nog mest nytta.
Men låt oss säga att det är mirakelkuren för alla alkoholberoende. Då krävs det att den tas under tvång/kontroll eller att man har tillräcklig motivation och uthållighet för att ta den regelbundet och under lång tid. Att den inte ger för svåra biverkningar och fungerar ihop med andra eventuella mediciner. Att förändring av tankar och beteenden sker innan man slutar med medicinen.
För mig är nog uthålligheten, eller tanken på att jag skulle kunna äta antabus i ett år och ändå inte vara "klar", den största anledning till tvekan. Hur många år skulle behövas? Och isåfall med besök på någon mottagning varje vecka för att ta den. Före återfallet i januari hade jag varit nykter i ett år. Utan antabus. Men även om jag fått detta under det året skulle det ju inte hjälpt...
Jag äter flera mediciner som inte går så bra ihop med antabus. Den ena minskar antabuseffekten och den andra får minskad effekt av antabus.
Till sist tänker jag så här. Många blir hjälpta. Man bestämmer sig en eller två gånger i veckan och sedan behöver man inte längre hamna i konflikt med sig själv. Inget val inget tanketrixande. De som själva väljer att göra så - kloka nog att ta det säkra före det osäkra - har redan en stark beslutsamhet och kanske skulle klarat sig ändå.
De som måste tvingas eller övervakas vid distribuering får visserligen en nykter period, men kanske inte ändrat tanke- och beteendemönster. Stor risk att återgå till samma när "kuren" avslutas. Och det är nog osannolikt att man orkar fortsätta år ut och år in.
Tyvärr krävs det nog mer än antabus. Men allt som hjälper är bra.

tycker jag var rätt ord från en ovan. Du är i en otroligt svår situation nu. Du skriver så fint och beskrivande om hur du ser att du hamnade här. Det kommer säkert vara en svår tid ett tag till med många saker att hantera men tänk ändå om detta kan vara vändningen. Du har många fina och viktiga år framför dig. Skulden och skammen du känner är säkerligen det största straffet att bära men om det går försök vara snäll mot dig själv nu. Du har fått en chans. Ingen har kommit till skada. Härifrån kan du starta om och skapa det liv du förtjänar och önskar. Skriv gärna här när det är tungt. All lycka till

Du känner. Det är en gåva och en förbannelse. Om du inte har någon att dela dem med irl, och de känns tunga att ha för dig själv, kan du kanske skriva lite här.
Samtidigt som det låter sorgset, det du beskriver, låter det också skönt på något sätt, att släppa fram tårar...
Stor kram❤️

Kan bara säga att jag helt håller med PI i hans resonemang. Är till och med osäker på att antabus är mer effektivt än utan. Vi är alla olika. Jag har inte ätit någon, vilket inte betyder att det är den rätta vägen. Kampen får ta den tid den tar. Ältandet och förhandlandet med sig själv. Jag tror till och med att för vissa kan antabus kanske försvåra. Det kan ju vara som att delegera en del av ansvaret till preparatet, och alkoholisten kan missa en del av bearbetning. Det är svårt och kan vara tungt att bli nykter. Just därför har jag enorm respekt för alla som kämpar. Med eller utan medicin.
//PP

Det är som du säjer naturligtvis inser att djupet av problemet inte fanns med i mitt tänk där.
Tack för din kommentar som visade större insikt än mitt inlägg.
??

Sådan dagar har jag också tunga som bly. Man vill ingenting eller ja dra en filt över huvudet förstås.
Ofta är det några dagar och då isolerar jag mej gärna vill bara vara ifred.
Fast jag vet att det är fel för bättre att söka sej utåt. Men man blir inte gladare av att dricka vin då igentligen inte jag .
Utan blev än deppigare och sorgen.
Kanske skiner solen imorgon både ute och innombors. För den tittar ju fram tillslut ?❤

I många fall har du rätt till en offentlig försvarare som kan förklara vad straffet kan bli och vara med dig på förhör och vid den kommande rättegången. Får du något samtalsstöd? Om inte, se till att få det, för förståelse att du mår dåligt och när du dessutom har en lucka. Jag skickar en stor kram och tycker det är bra att detta blev ett uppvaknande.

att komma med en del motargument till ditt resonemang Bittebitt.

Om antabus vore ett så förträffligt medel mot alkoholism, ja då skulle ju inte detta forum, AA, alkoholmottagningar etc. behövas. Problemen vore ur världen för oss alkoholister.
Men så är det inte. Själv har jag aldrig tagit antabus, men kan självklart inse att det fyller en funktion för de som inte klarar inledningen på en nykterhet. För de som behöver hjälp i början på uppbyggandet av en hållbar nykterhet.

Att man behöver ägna mycket tid och kraft till tankar för att undvika att börja dricka igen, anser jag vara befogad. Eller tydligare självklar. Det är ju med hjälp av det sunda förnuftet som man måste besegra "driften" och suget efter alkohol som utgår från beroendehjärnan. Som sitter i reptilhjärnan. Skulle man försöka bevara en nykterhet med icke-tankar på alkohol och allt därikring, så är risken stor att den instinkt-liknande driften från beroende-/reptilhjärnan snart över igen.

Den tid som ägnas åt tankar kring drickandet så länge man är aktiv alkoholist överträffar den tid som behövs för sunda förnuftet att bygga en nykterhet. All den tid med planerande, döljande, ljugande etc. för att kunna fortsätta sitt negativa och destruktiva leverne. Plus all den tid då man är berusad och knappt kan tänka. Det blir mycket mer tid än den tid som behövs för förebyggande tankar i början på nykterheten.
Med tiden, och allt eftersom nykterheten blir hållbar och självklar, behövs till slut knappt någon tanketid alls på och kring alkohol. Den blir en icke-fråga.

Detta forum har för många av oss varit en guldgruva, där vi kunnat hämta och utbyta tankar och funderingar kring hur vi ska kunna börja leva ett nyktert liv. Många är vi som håller på att, eller har, lyckats bli nyktra. Det hade vi knappast klarat med bara antabus och att försöka icke-tänka på alkohol.

Att vakna varje morgon och ha mardrömmen kvar hemskt.
Nä tror inte heller att du får fängelse eller fotboja. Körkortet åkte förståss rattfylla är ett allvarligt brott så det får man förstå.
Piller kan vara lite ur askan i elden men en krycka under akut tid.
Blandning av alkohol och barbiturater och insomningspimler är rikigt farligt kan ge typ prepsykos symtom,så var försiktig med dom.
Du skulle behöva tas omhand några veckor vila promenra god bra mat någon att tala med vara med.Någon att krama luta dej mot.
Har du ingen nära som kan resa bort med dej några veckor. Eller som du kan resa till.
Finns det inga "vilohem" idag, visst det kostar ju men du måste släppa taget lite.
Andas gråta bara vara, annars är risken att du blir fysiskt sjuk. Bearbeta det som är en kris nu.
Be om hjälp innan du kraschar helt .
Om några år är detta historia och du har gått vidare.
Lycka till ❤

När jag opererades för 15 år sedan nämndes det bara i förbifarten att man ska undvika alkohol. Mitt missbruk eskalerade efter operationen och nu står det som biverkning efter just gastric bypass. Jag känner så igen mig i din berättelse. Att du säger att du är allergisk mot alkohol är precis rätt. Vad som kommer hända efter rattfyllan vet jag inte, men kan inte tro att du får fängelse iaf. Den dagen jag kom full till jobbet körde jag oxå, med 1,7 i promille. Att man gör så är för man inte är kapabel till att fatta bättre beslut i ett aktivt missbruk. Jag hoppas allt går bra för dig ❤

Har läst så många inlägg nu och man blir tagen av att det är en sådan kamp ja strid att avhålla sej från alkohol för väldigt många.
På sätt och vis kan jag förstå vi lever i en så krävande anda idag. Man blir trött tappar gnistan och orken.
Lite vin på kvällen ökar välbefinnandet lugnar ner man blir lite gladare orkar med imorgon också.
Men det är ju just det LITE VIN har den effekten max tre glas.
Därefter är det bara negativa kopplingar.
Men inte varje kväll.
Jag känner människor som druckit iallafall 3 glas vin från unga år och blivit nästan 90 år.
Men förutsättningarna för var och en att klara det är individuell vad har vi för gener med oss och latenta svagheter.
Att alkoholism till stor del är ärftlig har man förstått men alla förbereder nog inte sina barn för att vara försiktig med alkoholen pga risken att utveckla beroende.
Alkoholism är en dödlig sjukdom obehandlad. Men behandlad så har den god prognos och tillfrisknande. Visst vet vi alla det.
Två saker jag undrar över när jag läser är all den tid som läggs på tankarna runt att dricka kontra inte dricka. Det är en enorm energi som läggs där.
Varför äter man då inte Antabus istället ?
Då är det sluttänkt. Det går inte att dricka med Antabus (för de allra flesta)
Rädd för att få det i journalen då du kan spärra den.
En sak som man talade om på 70 talet då var att alkoholister har en sk. B-faktor i blodet vilket gör att man reagerar mer posetiv på kicken alkohol ger. Därför lättare att hamna i missbruk. Är detta sant ?
Då skulle man väl kunna ta blodprov för att upptäcka risken ?
Har själv druckit mer än vad som är hälsosamt för att må lite bättre bli lite gladare ,i perioder,men har inga problem med att ställa om sluta dricka på vardagar och inte överkonsumera på helger.
Skulle bli så fruktansvärt trött på att tänka alkohol så som jag läser att många gör för inser man att mitt drickande förstör mej och allt runt -in med Antabus -. Färdigtänkt !
Sedan kan jag förstå att man tänker hur länge ska jag ta det. Alltid eller 6 mån.
Visst tänker jag någon gång i veckan nu att det skulle vara gott med lite vin,men nej nu lugnar vi ner oss,väntar till helgen
Men en flaka vin på fredag och lördag blir det. Men det är under en hel kväll från 18.00 till 22.00.
Många tycker att det är för mycket så klart men jahg tycker inte bara smaken är god utan också effekten av vinet.
Undrar om någon kan svara på dessa funderingar eller hur tä ler ni andra ?