Senaste kommentarerna i forumet

Och välkommen.
Två år är ju fantastisk, jag jagar två månader.
Grattis.

Sen det där med vänner, nyktra och onyktra.
Mina ska alltid ta en öl, om vi ses.
Har aldrig tänkt på det tidigare, då jag gillar öl ☺️
Men nu har det blivit ett hinder, jag undviker dom där möten på krogen eller hemma på helgerna.

Hoppas det löser sig, att du lyckas hitta rätt vänner att va nykter med

Jag har en hjärna som tjatar och alkoholen är listig, falsk och stark. I dag har jag varit på möte och jag tog upp min situation. Jag fick sånt bra stöd, så mitt beslut blev att jag avstår från festen. Jag beslutade att ringa kompisen och lägga korten på bordet. Det har jag gjort och det blev jättebra hela alltet. Hon förstod och jag åker till henne i veckan som kommer istället.
Jag är lättad.
Trevlig helg.

Jag sitter själv i en liknande sits, är i ungefär samma ålder, och vet sedan tidigare försök att det tar några veckor för att få den första stapplande styrkan och komma in i ett mer målmedvetet tänkande. Men tro mig, det är värt det! Ångesten är hemsk, och tyvärr är det en fas man måste igenom. Fördelen är dock att samtidigt som skiten går ur en, och ångesten härjar, byggs ett nytt självförtroende sakta men säkert, även om det sker undermedvetet och man inte märker det. Vi är för unga för att bränna ljuset i bägge ändar! Beröm dig själv för att du vågat ta steget! Ett lugnt liv där man kan lita på sig själv förtjänar alla! Jag har gjort ett par försök, men halkat tillbaka p.g.a att jag inte gav mig tid att hitta nya sociala sammanhang. Har redan blivit en ensamvarg p.g.a alkoholen så den här gången vet jag att jag måste ställa in mig stenhårt på att vara "osocial" fram tills jag fått tillbaka styrka och självförtroende tillräckligt för att bära min nykterhet med stolthet och tacka nej till de sammanhang som innebär en risk. Min teori är att vi har en massa triggers och att man får försöka ducka sammanhangen där det finns triggers, fram tills de slutar vara just triggers. Nu ser vi till att klara helgen!

Idag har tankarna om vin kommit upp väldig väldigt mycket! Även tanken att köpa! Tänkt - vad mysigt de skulle varit med 2 glas vin i fårtöljen o bara mysa framför tv ! De är sådan naiva tankar. Jag vet att de inte blir 2 glas, större chans att de blir 2 l. Vet inte om de är suget som spökar eller om de är rastlösheten eller om själva vanan finns så inprentad att jag "saknar" dom "stunderna"! Jag sitter vid stationen nu och velar! Läser alla mina egna anteckningar i mobilen, läst från och till här hela dagen för att ändra tankebanorna! Nykter i 9 dagar nu får fan inte ge upp redan! Så arg/ledsen jag blir av detta beteende och på mig själv! Jag vet ju vad jag ska göra, vad som är rätt så varför ens vela! Försöker påminna mig hur jag mådde dom första dagarna och alla konsekvenser A gett mig! Men även dom positiva stunderna/tankarna under denna vecka..! Gud vad tankar/känslor kan förändras på ett ögonblick ?

Jag är så gammal att jag minns när tv:n kom till norrlands inland... Vi satt med hakorna nedramlade och tittade på allt där ute i världen, bl.a. häpnade vi över att den första repliken när folk träffades var "Would you like to have a drink?" Herregud – dom drack sprit som vi drack kaffe!! Kunde det verkligen spegla verkligheten? Eller var det en produktplacering av alkoholindustrin? undrar jag så här i efterhand!

Hej! Jag har mina gamla vänner kvar till viss del.Men väljer att umgås i nyktra sammanhang..Vad har du för intressen? Många hobbys och andra aktiviteter innefattar ju inte alkohol..Det kanske finns någon aktivitet du vill pröva på och på den vägen träffa vänner? Själv håller jag på med yoga och är med på nyktra afterwork evenemang.Det har varit allt ifrån att ta hand om sina fötter till dans..Kolla runt i din omgivning, det kan vara spännande med nya vänner..Kram.

Du kommer att ha trevligt på festen, ta bilen hem till hundarna när du känner att du fått nog av alla festande vänner. Sova ut och vakna och må bra. Så litar jag på att det blir när du har en bra plan. Ha en fin helg! :)

Roligt att du skriver i min tråd och tack för dina fina ord.
Det är så skönt att ha alla sinnen vid full vigör i alla situationer.
Men det viktiga är nog att man är förberedd på det som kan hända och påverka suget som kan slå till på en sekund. Att man har verktyg att ta till ifall att.
Jag ska på en fest nu i helgen och jag är lite rädd för vad som kan hända, då jag vet att det kommer att drickas i massor. Hade jag kunnat vara hemma så skulle jag, men för att inte såra en av mina bästa vänner så kan jag inte avstå.
Men mitt bästa verktyg är bilen och att jag har hundarna hemma. Vi har ingen som kan gå hem hill oss och rasta dem så vi måste åka hem tidigt.
Det andra jag ska göra är att gå på ett AA möte på lunchen det stärker mig otroligt.
Livet kommer att utsätta oss för situationer som vi bara inte kan undvika och då måste vi ha en framförhållning så att vi är beredd, för mig vore det förfärligt om jag trillade dit igen, då vet jag inte var det kan sluta.
Lycka till du också. ???

Nu har jag kollat om hela Doctor Foster på Netflix för att kunna se säsong två. För det första är det skrämmande hur lite jag kommer ihåg? När jag försökte minnas den utan att ha sett de första avsnitten mindes jag inte ett skvatt. När jag började kolla började jag känna igen delar och efter ett tag kom jag ihåg handlingen. Efter ett tag. Det är skrämmande vad alkohol gör med minnet.

Men det andra jag tänkte på var: FY FAN vad de dricker överallt och hela tiden på TV!!! Jag älskar verkligen brittisk TV, gärna kriminaldraman, men i varenda avsnitt hälls stora skvalpande vinglas upp ur klunkande flaskor med tjusiga etiketter och min alkoholhjärna jublar och tycker att det ser "såå normalt" ut. Det ser till och med helt normalt ut när de stöter på svårigheter och därför dricker mer som när Dr Foster halsar direkt ur flaskan vid ett tillfälle. Helt normalt ser det ut att trösta sig med lite vin när det är motvind. Alkoholhjärnan säger att lösningen på mitt problem är att ha en massa vin hemma hela tiden (rött, vitt, rosé... ) för då behöver man inte ha det där dividerandet i huvudet om att köpa-inte köpa utan man kan ta några glas vin när man kommer hem, helt normalt "som alla andra gör".

Nej, ni kan vara lugna: jag håller inte på att trilla dit. Jag vill bara kasta ur mig de tankar som gnager i huvudet när jag ser på TV. Men det är som du säger Ms lyckad. Har man väl trillat över kanten så sitter nog ränderna och rutorna i hjärnan för alltid. Så man får vara extra försiktig.

Tack alla för gratulationerna, på lördag är det tio veckor. :D

Tiden sniglar sig fram här på forumet. Det känns som jag varit nykter ett halvår men så är det inte. Jag är stolt men jag känner att mina försvar har sjunkit undan lite. Inte så att suget har återvänt men min alkoholhjärna gör sig påmind med glorifiering av alkoholen. Det är bra att kunna komma in och läsa här på forumet då, både min egen tråd och även andras trådar, både de som lyckats och de som riktigt sitter i skiten och vill ur för femtioelfte gången.

Ett friskhetstecken jag noterat är att själva vanan att ta till alkohol i alla möjliga och omöjliga situationer faktiskt är helt borta. Ibland slår mig tanken att förr hade jag tagit något som hänt som en förevändning för att få gå till systemet och handla vin: firande, oro över något, en lättare konflikt osv. Allt hade varit skäl nog att handla vin. Nu behöver jag det inte längre. Jag trodde att jag skulle ha svårare att hantera känslor utan alkohol. Faktum är att jag tycker det är enklare. Jag ringer en vän bara när det behövs. Och på det stora hela så gillar jag mig själv mer nu när jag är stolt över mig själv så jag mår faktiskt bättre även av den anledningen.

Tack alla igen för pepp! Jag är också väldigt glad att min tråd betyder något för några mer än mig själv. Det är en stor hjälp att både skriva och läsa här. Kämpa på Ms Lyckad, Jojo, Vapenlös, Ellan, nystart, blancanna, Morgondag och alla andra antialkoholsuperhjältar <3. Kram och godnatt!

Hej Alkolist
Du är ju på väg åt rätt håll. Jag har under alla mina år träffat på många som alla trodde var utan hopp men som reste sig sakta men säkert. De valde en knölig väg mot nykterheten och som inte sällan kändes mycket tung. När jag läser Ditt inlägg får jag känslan av att du slagit in på den vägen. Mellan raderna läser jag också att du verkligen vill leva ett nyktert liv något som är fullt möjligt. Det gäller att du hittar det som fungerar för dig. Det här forumet är mycket bra eftersom man här finner såväl bredd som djup om alkohol och beroende.
Alltså välkommen i gänget.
vänligen
Ikaros

Jag tyckte att det var intressant att läsa jag, sen talar du om att det var trist pladder...vi är inte överens. Däremot är vi överens om mycket annat, det var därför jag tyckte att det var rätt roligt att lläsa eftersom jag kände igen mig. Och du, njut medan du kan. Mina barn är nog lite äldre och de blir mindre o mindre gosiga. Saknar det lite ibland. Städa kan du göra sen.

Att skriva är som självterapi. Att sen få respons på det man skrivit är bara en bonus. Du gör helt rätt som taggar ner med städning och hänger mer med barnen. Åren går så snabbt, rätt som det är sitter du ensam framför tv:n. I alla fall utan barn. Disk och dammråttor springer inte ifrån dig!

Hej ❤

Sisyfos tack för din omtanke. Jag ska börja äta D-vitamin. Och fortsätta att vara ute mkt. Jag har tur för i mitt jobb är man ute mkt så de få soltimmarna som kommer kan vi fånga oftare än de som jobbar inomhus jämt. Det kanske är min räddning....

Jag har haft en bra vecka. Nedstämdheten är tyglad även om jag vet att det räcker med ett par dåliga grå regninga dagar för att jag ska bli nere igen.

Jag har skapat väldigt sköna, trevliga och mysiga rutiner denna vecka. Vaknar lite tidigare än vanligt för att ha en lugn morgon. Hinner mysa med barnen när de äter frukost (jag äter innan de vaknar). Sedan när vi åker till deras skolor så försöker jag ta vara på den turen.... prata och skratta medan. På kvällen kan det variera men jag försöker plocka undan lite så det ska vara fint nästa dag. Tvingar inte mig själv att storstäda kl 19 på kvällen om jag inte absolut känner för det. Hmm det där sista övar jag på ännu förresten. Men det är mitt mål att försöka slappna av mer hemma. Jag sitter nästan aldrig still och njuter av livet. Men när jag gör det så säger ofta mina barn "äntligen sitter du med oss!!" Och så kryper de upp bredvid mig. Det är ju värt mer än ett städat hem. Gud... trots att jag skriver detta och menar det så tänker jag på att jag ska ta fram dammsugaren en snabbis. Men jag ska faktiskt försöka att låta bli. Det kommer nytt smuts imorgon ändå så jag kan lika gärna vänta tills imorgon.

Igår höststädade vi gården. Det var så kul!! Vi hjälptes åt hela familjen i flera timmar. Det var som terapi. Detta älskar jag! Har börjat längta efter att bo i lägenhet mitt i stan som jag gjorde förut men igår påmindes jag om hur härligt det är med naturen direkt utanför dörren. Men jag tror att jag kommer att vilja flytta till lägenhet nångång igen. Nära till aktiviteter i stan (bio, café osv). Fast å andra sidan... att ha en baksida att ligga i solen på är inte fel... (om sommaren erbjuder sol till skillnad från denna).

Vilket oroligt tråkigt pladder att läsa ? men det är skönt att bara skriva... för det är trots allt sådana här banala tankar och planer som leder till om man mår bra eller inte... Och som påverkar hur man tar beslut kring exempelvis alkoholen. Får jag ur mig sånt här strunt så pustar jag ut lite. För ibland räckte sånt här surr i min hjärna för att jag skulle vilja tysta det med vin. Sluta grubbla och planera över de minsta små sakerna som man inte ens vet om man lever till att få se.

Att tysta surret. Det var det jag försökte göra med alkohol. Nu skriver jag bort det istället hoppas jag.

Förresten morgondag... siesta låter inte dumt. Eller vila iaf. Det är nåt jag ska försöka göra mer av... vila.

Kram till er alla och ha en mysig kväll!

Det är svårt att skiljas från människor man har haft i sitt liv, och som man lärt känna.Ibland är valet ens eget ibland någon annans.Det är nog bra att känna sig ledsen och låta sorgen lämna kroppen, som sonen sa till mig igår. Tidigare var känslorna bedövade av alkohol.Jag grät då också men hade glömt det nästa dag..Både skratt och gråt blir mekaniskt på något sätt med a i kroppen. Likadant med alla känslor och sinnen. Ingenting blir äkta utan bara överdrivet eller känslokallt..Bastuplanerna ändras litegrann.Jag vill att snickaren som ska hjälpa mig gör det med känsla..Därför avvaktar jag med ett erbjudande jag fått från billiga men okända snickare..Viktigare att det blir bra än snabbt. Kan nog stämma på flera saker i livet...

Det ser jag fram emot, har en inbokad om en månad. Det har ju varit brukligt att springa mellan baren, toaletten och sittplatsen och missa halva konserten..... Jag har inte skrivit så mycket förut men jag har last mycket du skrivit och du är en inspiration.

... läst lite grann, den är ju en 'tegelsten'.... ;-). Vilken fantastisk resa du gjort på många sätt, inspirerande! Kram!

Att lämna unga människor åt sitt öde, när de knappt klarar av att laga mat typ, suger verkligen. Vet inte vem man ska lägga skulden på egentligen. Föräldrarna? Samhället? Ibland känns svikna ungdomar som "sommarkatter", vem fan ska ta hand om alla? Utvecklingen är katastrofal!

Hoppas allt är väl med dig..Ja livet förkortas för många på grund av alkoholen..Det är något jag använt i mitt konsekvenstänkande när jag blev/blir sugen på att dricka a..Kram

Träffade yngsta dotterns fd pojkvän idag.Han har varit ett stort stöd för henne under vårt alkoholmissbrukande.Han är en mycket glad kille men som har det tufft med adhd och drogproblem.När dottern var ihop med honom slutade han droga.Han har tagit återfall och dricker nu också mycket alkohol.Det kändes hårt i hjärtat när jag såg att han blev ledsen när vi åkte..Det är starkt av dottern att lämna honom, det är jag glad för.Men det känns hårt att veta att han mår så dåligt.Hela hans barndom är präglad av pappans otrohetsaffär och familjens dåliga mående pga det.Jag smsade honom och talade om att han är en fin kille som har en ljus framtid om han väljer att ta hjälpen han får..Jag tackade honom för hjälp och stöd..Dottern träffar numera en annan kille med ordnade förhållanden vilket såklart är bra..Jag har ändå en klump i halsen när jag tänker på hennes fd kille..Hoppas, hoppas att det går bra för honom❤

Av det lilla du skrivit kan man ändå anta att du gjort en stor förändring de senaste 1,5 åren, från behandlingshem och LVM till att ha ett sammanhang och värdefulla relationer.
Med ett långt gånget missbruk bakom sig kan förändring vara svårare på olika sätt. Hjärnan skadas av missbruk, vilket gör att man kan ha svårare för att härbärgera känslor och svårare att styra sig själv mot långsiktiga mål. Det kan också finnas en sårbarhet för stress.
Kanske finns även en del av de faktorer som bidragit till ditt missbruk kvar. Inre eller yttre.
Eftersom du skriver här, och eftersom du skapat dig ett sammanhang värt att leva för har du förmåga till förändring. Bakom dig har du säkert både segrar och förluster när det gäller kampen mot alkoholen. Det kan kännas hopplöst när man faller tillbaka i gamla mönster gång på gång, men vad har du för alternativ?
Förändring är en process. Så länge du rör dig, eller strävar efter att röra dig, i riktning mot det du vill ha, det liv som du önskar och sätter värde på, är du i den processen.
När du sträckt ut handen mot oss andra här är även det en del i förändringsprocessen.
Och eftersom du nu skrivit, här kommer en fråga:
Om du hade förmåga att förändra, hur skulle du vilja förändra? Vad skulle du göra som du inte gör idag?
Skriv gärna mer

Tack för ditt riktigt bra meddelande.

Dagen då jag slutade kom, ikväll blir det exakt en vecka sedan sista klunken. Känns väldigt bra. Jag är HSP och det är nog en av de stora anledningarna till att jag druckit, för att orka vardagen och all stress hemma osv. Nu försöker jag hitta nya vägar att hantera detta och att inte ta saker så personligt. Det blir nog mycket gym framöver som substitut. Du kan följa min tråd jag startat om du vill.

Avslutar med att jag är imponerad av dig och grattis till att vara nykär, det måste vara fantastiskt!

Så härligt att läsa att det går bra för dig! ? fortsätt kämpa mot nervgiftet, jag håller på dig! Styrkekramar ?
Pia

Hon har fått hjälp från någonstans vet inte riktigt var, typ en arbetsterapeut men det funkar inte. Inte att någon annan heller försöker, jag har försökt men nej. Hon är otroligt kreativ en konstnärs själ med många fina idéer. Hon skulle kunna leva på sin konst men hon kommer aldrig till skott. Otroligt synd men så är livet för henne.
Just nu umgås vi inte så mycket då hon tappar intresset för vänner också och byter, sen inte kunna ha mer än en åt gången är hennes dilemma.
hon har det tufft och man får finnas där om hon behöver mig.
⭐️⭐️?

Hej. Har druckit ungefär som du. Nu nykter 22 dar. Med hjälp av Beroendeenheten i min stad. Ring 1177 o hör med dem var du hittar närmaste. Köp även hem B-vitamin. Själv tar jag Antabus nu, funkar bra.
Lycka till! ?

Läser det du skriver Nystart...Och många med dig har varit och är där. Jag funderar, vad händer i dig på kvällen som gör att du tar det där glaset?
För mig var det ensamhet och tristess innan suget satte igång på riktigt och sen var det en kombination av tillflykt från känslor o ett sug/beroende. Jag har inte provat att bara sitta i känslan och tänka att jag är sugen och sen känt att det ebbar ut, en del gör så. Jag sa högt för mig själv att jag var sugen och sen hade jag i förväg redan en plan för vad jag skulle göra. Den planen innehöll ett mål (livet, familj, jobb) och en strategi (i mitt fall träning) som jag ansåg var viktigare och som gjorde mig sysselsatt när jag visste att jag i vanliga fall antagligen skulle dricka. Vid sex på kvällen åkte jag till gymet. Ja - en drog mot en annan - men det spelar ingen roll så länge A byts mot träning tänker jag. När jag kom hem vid nio fanns lixom inte alternativet att dricka. Dopaminet i kroppen hade slagit på o kroppen ville ha nyttigheter... Så höll jag på första månaden...Jag var tvungen att bryta vanan, få momentum och känna att JAG har kontroll.

Jag tror att det ÄR viktigt att tänka en dag i taget...jag gör på liknande sätt: "just nu dricker inte jag" - prova, vilken fras kan funka för dig?

Jag vet inte om jag hade klarat att ta mig hit där jag är idag, snart tolv veckor - snart tre månader - ett kvartal om jag inte fått hjälp. Jag tänker ibland att undrar om jag skulle ta ett glas, hur skulle det vara? Hur skulle jag känna? Men jag slår bort tankarna - för jag vågar inte. Jag litar inte på mig själv att jag skulle klara det, jag är så glad för att slippa tänka på A. Förstå all den tid som jag la på att tänka o planera för A, hur mycket ska jag köpa, när kan jag dricka, inte för mycket har möte imorgon, luktar jag, märker nån att jag är full, ser jag bakis ut, fan min hjärna funkar inte idag, jag ska aldrig mer dricka, oh vad gott det skulle vara, om jag bara köper en flaska - men det är ju inte lönt, jag tar tre så har jag i två dagar...Och så höll det ju på - om och om igen, dag efter dag, vecka efter vecka... All den tid kan jag idag lägga på att utveckla mig själv och må ännu bättre.

Förra veckan firade jag med att göra IPL-behandling i ansiktet. Jag vill få bort de ytliga blodkärl som vittnar om A, jag behöver inte dem för att komma ihåg. Det gjorde ont men gick fort och jag ska dit en gång i månaden tills jag är nöjd med resultatet och även om det kostar 2000 kr/gång och jag spontant tänkte att fan vad dyrt det blir, så är det ju inget mot de ca 4000 jag la per månad innan på A... Nu gör de i alla fall nån nytta tänker jag.

Jag tänker att ensam är inte stark, ensam är ensam och att ta hjälp är inget nederlag. Det är en vinstlott som man ger sig själv utan att chansa. Visst kan man få bakslag även med hjälp men det finns sååå många psykologiska fördelar som man inte ska underskatta. Våga välja livet och den där nystarten, att vinna andra halvlek är den del av matchen du vill vinna - eller hur?!

Bamsekramar från en nykär Fanny som sprudlar av energi. (Ja - lite ADHD hjälper såklart till & nu kan jag använda den till något bra❤️❤️❤️)