Senaste kommentarerna i forumet

Jag astnade för några rader i ett annat inlägg - tyvärr kommer jag inte ihåg vem som skrev dem - om våra ursäkter för att dricka...alla problem man kan rada upp som anledning till att man drack/vill dricka blir ju bara ännu värre om man lägger på alkohol också.
Trötthet - varför dricka och bli ännu tröttare
Ekonomiska bekymmer - varför dricka och bli ännu fattigare
Fysiska sjukdomar- varför dricka kroppen sjukare
Psykiska besvär - förvärras av alkohol
Ensamhet...i längden blir man ensammare ju mer man väljer flaskan framför andra aktiviteter

Du har det verkligen tufft med dina sjukdomar.
Lätt att i din situation tänka: skit samma, mår ändå dåligt, vad är meningen med att vara nykter? Och ge upp.
Men du gör inte det. Vad är dina skäl, rabbitgirl?

Kram

Att må dåligt en längre tid efter att ha druckit så mycket och länge som du gjort (antar att det ar mycket eftersom du behövde avgiftas) är snarare regel än undantag, men om du inte är hjälpt av de mediciner du fått kanske man behöver se över dem.
Dessutom kanske regelbunden öppenvårdskontakt vore bra. Har du det?
Hur ser din plan framåt ut?

Bra skrivet.
Du är en skrivarbegåvning.
Idag är min första nyktra dag. Behöver stöd från er alla att klara denna dag utan alkohol.
Läst många inlägg och inser att jag inte är ensam.

är jag tämligen bra på. Så till exempel kan jag, som så många andra, stundtals inbilla mig själv att jag kan dricka socialt, men det är också en egenskap jag kan utnyttja på ett positivt sätt. På senare tid har jag börjat äta lite mer godis på kvällarna än jag mår bra av. Som en överårig hillbilly sitter jag där i tv-soffan och pöser medans handen, likt ett mudderverk, är i ständig rörelse mellan godisskålen och munnen. Det märks både på vågen och midjemåttet, så nu senast köpte jag en burk med blandat godis som jag inte tycker särskilt mycket om. Jag är nämligen för snål för att slänga något ätbart och jag kan inte heller förmå mig att köpa nytt, godare godis förrän jag har gjort slut på det jag har. Så nu äter jag bara några få bitar per kväll, när desperationen blir som värst.

På samma sätt har jag faktiskt lyckats sluta röka en gång; jag började röka pipa, vilket jag varken tycker om eller har kunnat lära mig hur man bär sig åt med och eftersom jag inte kunde förmå mig att köpa cigarretter förrän piptobaken var slut så slutade jag hellre. Jag har aldrig tordats prova, men det borde fungera på samma sätt med drickat: Bourbon är en dryck jag finner ytterligt motbjudande; inte ens i mina mörkaste stunder har jag lyckats svälja detta avloppsvatten. Munskölj, handsprit och spolarvätska står högre upp på listan över desperationsdrycker än denna smörja. Jag tror att för jänkare är detta gift ett mandomsprov; likt surströmming är det för alla svenskar som är bosatta söder om Sundsvall.

Man ser det tydligt i barer; folk som beställer in en Jim Beam och stjälper i sig den som om det handlade om att dricka brinnande bensin och sedan, efter en tids grimaserande, stolt ställer ner glaset med minen hos en som just besegrat ett sårat lejon. Herregud, dom har ju inte ens lyckats stava rätt; whiskey, hur uttalas det egentligen? Det är som med alla de där fuskprodukterna från Kina som översvämmar marknaden; man ändrar en bokstav och tror folk är dumma nog att gå på det: Roläx, Addidas eller MacDouglas. Så ja; jag tror att jag skulle kunna ha en flaska Bourbon hemma och ja; jag tror att det skulle hindra mig från att köpa äkta vara när sugen kommer, men jag törs inte testa. Det vore som att kittla Djävulen själv, han kanske skrattar ett tag men förr eller senare tröttnar han och då blir det inte lika roligt...

Ha en skön söndag!

Och välkommen! Det är nu ett par år sedan jag blev nykter. Gjorde ett försök hösten 2010. Det sabbade jag efter fem veckor, och ytterligare 3 år försvann i drickandet. Den först gången var det svårt i början den andra värre. Jag valde en vecka och var helt själv. Nu är det ju så att vi glömmer. Det har jag tyvärr gjort Med vissa saker, men minns att jag de första dygnen tänkte mycket på att inte dricka och jag var illamående med. Fast det är väl där efter 4-5 dagar det lättar en smula. Jag tror inte du behöver vara rädd för allvarlig kollaps eller så nu, men var observant!
Var beredd på att ladda med massor av tålamod och envishet. Det kommer att dyka upp nästan euforiska perioder, och kanske även nedstämdhet. Det tar mycket längre att komma tillbaka än de flesta tror från allvarligt missbruk. Vad som än händer, fyll inte på med ny alkohol. Kommande försök blir garanterat ännu svårare!
Lycka till
//PP

Hej, jag skulle säga att ångesten är direkt kopplad till drickandet och bristen på självkontroll som beroendet skapar. Jag har inte hunnit "hitta på" så mycket när jag drack som jag har ångest över utan mest druckit på grund av att jag haft svårt att hantera stress/komma ner i varv och hantera känslor. Jag har bara varit nykter i nio veckor men skulle säga att ångesten försvann redan efter ett par veckor. Och den värsta ångesten hängde ihop med att alkoholen går ur kroppen. Det låter som att din sambo inte kan hantera alkohol längre utan ett sug drar igång som gör att hen dricker mer och oftare. Det är inte kul att kämpa mot suget och sin beroendepersonlighet som bara vill ha mer hela tiden. Det påverkar också självkänslan. Att sluta helt kan vara en bra väg att gå.

Dina texter sätter små frön i mig som sakta växer. Orden och formuleringarna letar sig in. Kryper längre och längre in. Knackar på hos mig; väcker något i mig. Små insikter tar form. Saker jag inte vill se. Men som jag måste. Jag ska vattna. Jag ska ta hand om de här fröna och ge dem kärlek.

För jag vill ju så gärna göra annorlunda. Det är i alla fall vad jag intalar mig själv. Men belöningen i att göra som jag alltid har gjort är stark. Trots sin destruktivitet.

Jag ska återkomma till dina ord. Fylla på med frön och vattna så mycket som det behövs. Tack!

Googla på D-vitamin, hjälper mot vinterdepression. Efter den här solfattiga sommaren lär det vara än viktigare för oss som är känsliga för det. Ska genast gå in på apotea.se och beställa! Tack för att du påminde mig ? Även ljusterapi är jag sugen på att prova!

Hej

Lider verkligen med dig när jag läser ditt inlägg om vilka svåra abstinensbesvär du verkar ha. Har själv inte haft så starka abstinensbesvär men det låter verkligen som att du skulle behöva få hjälp med dessa. Förmodar att du har varit inne på Alkohollinjens hemsida och läst om abstinenssymtom och vad du kan göra. Hade jag varit du hade jag ringt 1177 för att få hjälp och råd. Ringde själv dit vid midsommar när jag nästan druckit mig medvetslös och varit vaken flera dygn i sträck....dom var helt underbara där och med hjälp av dom blev det början på min tillvaro med nu 3 månaders nykterhet..önskar dig all lycka till och att du får den hjälp du behöver!
Styrkekramar till dig ? och fortsätt kämpa, jag lovar det blir bättre även om det inte känns så just nu

Hej!
Tack för ditt svar. Det kändes rätt så bra att skriva de igår för jag har aldrig uttryckt/öppnat/erkännt till andra ang mitt beroende. Det kändes konstigt men bra. Jo de har jag verkligen, men nu får jag ta konsekvensen av att jag har tagit fel val om och om igen. Men förhoppningsvis så blir de en väckarklocka för mig ?
Tack för dina råd, ska verkligen tänka på det.

.... som kan ge dig tips och bra tankar kring din kamp just nu. Hoppas du kan få något av dom rätt snart. Som jag skrev igår till dig hade inte jag ngn direkt abstinens att tala om. MEN av det jag läst så kan det kan vara bra att ringa 1177 om man misstänker att man har delerium tremens. Är ju ingen expert på detta, men vet att det kan vara direkt farligt. SÅ mitt tips i brist på annat är att du ringer och ber om tips där för dina kroppsliga symptom.
Annars handlar det mkt om att få i sig bra mat, och funkar inte det finns det hälsosamma smoothies. Du kanske lider av vitamin- och mineralbrist.

Ut och ta en promenad, försök distrahera hjärnan med musik du tycker om.

Det kommer att bli bättre och bättre för varje dag, men hjärnan och kroppen behöver lite tid på sig och reparera sig från giftet.

Kram och lycka till!

Hej Lim, har läst delar av din tråd nu, men inte tidigare skrivit i den. Du verkar ju vara stark och trygg i din nykterhet nu när du valt bort giftet i över 7 månader. Jättetråkigt såklart att höra om din mans bruk, kanske funkar det som en påminnelse i allt det tragiska giftet för med sig.
Du skrev ngt om att du ser denna kommande period som en dimma och att du tidigare valt att "mysa" med vin/alkohol under höst och vinter. MEN nu är det väl dags att bygga nya mera hälsosamma vanor? En del verkar behöva lite vitamintillskott under den mörkare perioden, har du provat det? (Är ingen expert på det direkt) Sen har jag hört att en del sätter sig i s k ljusrum några ggr/månad och att detta är uppiggande.

Sen kanske man kan vara lite klyschig och försöka ta med sig det "väder och den årstid" man vill, för att skapa bra förutsättning för att hålla sig på banan.
Själv njuter jag av hösten, den fräscha och friska luften. Man känner att man lever när man är ute och promenerar och joggar. Visst kommer man att längta efter solen och värmen ibland. MEN jag tycker vi bor i ett fantastiskt land och klimat, men olika årstider med olika möjligheter och begränsningar.

SÅ tänk att det inte bara handlar om att "stå ut" närmsta månaderna utan också om att leva och njuta!
Kram och på återhörande!

Tack surkärring för din peppande kommentar ❤

Idag är det så grått ute. Ett enda stort molntäcke på himlen. Mörkt och ruggigt. Och det är nu mina vänner som min kamp mot alkoholen börjar på allvar. Jag har inget sug i den rätta bemärkelsen men jag har en panik som växer i bröstet när jag tittar upp på himlen och solen verkar vara som borttrollad. Det är denna känsla jag vill (brukade vilja) lätta upp med att dricka nåt. Tänker inte beskriva det på ett mysigt sätt, som jag skulle kunna, för då kanske jag startar ett sug. Men helvete. Hur ska jag stå ut med en till höst och vinter instängd. Bara se en meter framför mig när jag går till och från jobbet. Ångest.

Vad gör man?? Och att "mysa med ljus och se en film etc etc" det gör jag redan och kan njuta av det stundtals. Men jag kan inte mysa mig igenom vintern. Nu längtar jag nästan till riktig vinter med snö så att man kan ha kul ute i pulkabacken och bränna lite energi. Usch, jag blir gråtfärdig.

Jag spenderar tid utomhus varje dag oavsett väder och det hjälper lite. Men jag kan också ändå få panik när det är så grått och solen är borta hela dagar.

Att sola solarium hjälpte mig i tonåren när jag kände såhär. Men det törs jag inte längre pga cancerrisken. Men jag minns så väl hur skönt det var efteråt och vad bra jag kände mig.

Aja. Det gäller att kämpa på i alla fall. Stå ut.

Kram till alla och trevlig helg!

Det är linjen jag är inne på också, att ett liv av tokigheter ger känslor och skit I bagaget som används som grund till nya beslut som tas, och tillslut blir allt bara en grötig trasslig soppa och man vet ej vad som är vad, jag är noga med vad jag gör och att göra rätt, det får mig att må bra, men jag är människa och jag gör ju fel, det vet jag, men jag reder alltid upp detta och jag lär mig, sedan går jag vidare, därav kan jag inte köpa att mitt mående tex styrs av min omgivning, för jag väljer ju, och nu har jag en sambo med problem, problem som får mig att må dåligt, men jag kan inte bara sparka ut denne ur mitt liv utan att först göra allt jag kan för min sambo, det skulle ej ge mig sinnesfrid, nu är jag här, för att lära mig, att få förståelse och olikas syn på saker, så jag kan vara säker på att jag gjort allt jag kunde för min fantastiska älskling om jag måste gå vidare för min skull.

såg jag en lite speciell film "Manchester by the sea". Egentligen handlar det inte så hemskt mycket om beroende, men beroende finns i bakgrunden och anledning till det att människoöden ändras hemskt. Ett litet snedsteg på fyllan och hela livet rasar. Två barn dör.
När jag såg filmen, fick jag så otroligt stark lättnadskänslan att jag inte dricker längre. Och tacksamheten till gud eller ödet att mina snedsteg på fyllan var bara pinsamma, men jag har inte skadad någon annan eller mig själv. Det var nära många gånger och jag hade helt enkelt tur.
Promenerade i Uppsala i tisdags och tänkte att sätta mig och äta något gott, skulle vara mysigt att dricka ett glas, ingen bekant skulle ha sätt. Sedan kom insikten: så här funkar det inte för dig. Idag kanske blir det ett glas, kanske även två nästa månader klarar du av, men sen blir det bara att köra nedförsbacke i full fart, noll kontroll. Jag hamnade på Max, ha ha. Som tröst åt en liten bakelse till kaffe dagen därpå, satt på ett kaffe och läste en bok. Ok, socker dödar mig också (diabetes) fast inte lika fort, inte lika tydligt. En bakelse per ett halv år kan väl funka.
Jag jobbar hemskt mycket och jobbet ger mig tillfredställelse, njutning, känslan att jag är behövde och mina ungdomar ger mig så mycket energi tillbaka. Jag missköter min träning för att jag började avsky det, min kropp säger ifrån, musklerna blir bara svagare pga min sjukdom. Jag gillar att se snyggt ut, spenderar för mycket på kläder och smink, men samtidigt känner jag att det ingen ide att spara pengar. Försöker täcka min underviktiga kropp med snygga kläder. Jag skrattar. Jag är deprimerad. Jag är trött, trött av sjukdomen. Jag har ångest, oroar mig för allt. Jag längtar efter mer och mer kärlek. Ovillkorlig kärlek. Jag längtar efter mer sex, njutning av orgasmer. Jag får panik inför min operation. Jag utmanar min omgivning. Jag är nyfiken, utforskar, läser, testar nya saker. Jag pratar med mina vänner, bekanta, obekanta. Jag smakar på livet. Längtar starkt efter meningsfullhet. Jag är ironisk, cynisk, extrem. Jag är snäll, dum, oberäknelig, beundransvärd, korkad. Jag gråter. Jag sover och har mardrömmar att jag blir invirad i plastfolie efter min operation så att jag inte kan röra på mig. Jag sover dåligt, snurrar i tydliga kortisolmardrömmar som gränsar till verkligheten, vaknar och somnar om för att befinna mig igen i samma mardröm.
Jag dricker inte. Jag är nykter. Det är mitt och bara mitt val.
Varför bestämmer man sig för att vara nykter?

Gunda och ågrenskan. Jag tittar ut genom köksfönstret och tänker på dig Gunda. Även på er andra på forumet. Det är ganska fantastiskt att vi vet mycket om varandra, men vi kanske aldrig träffas. Vad spännande det hade varit att se varann på riktigt. Jag har nattgäster hos mig inatt. Systerdotter med 3 barn. Vi har alltid kommit bra överens. Hennes föräldrar har också a-problem. Förmodligen kommer dom inte att sluta dricka förrän det händer något drastiskt. Ett par med mycket gott om pengar men drömmarna dom hade blir just bara drömmar på grund av alkoholen. Beroendet gör att man inte tar tag i sina drömmar ej heller gör mer än nödvändigt. Drickandet smusslandes och bakruset tar så mycket tid så det hinns inte med så mycket mer... Tragiskt.. Tur man slipper skiten.. Kram på er❤️

Bra att du börjar skriva. Låter som du har en del abstinens, hade själv inte ngn sådan att tala om när jag slutade, dock har sug dykt upp några ggr.
Men försök sköta de basala sakerna så här i början. Bra mat, mkt vatten, sömn och kanske sköna och uppfriskande höstpromenader.

var det helt avgörande att rensa ut alla troll jag samlat på mig och som hela tiden störde mitt känsloliv och min sinnesro. Det är ju en hel del dumheter som jag samlat på mig efter 20-tals år av drickande och det var ju förödande att låta det ligga kvar i min skalle.
Jag använde(r) AA's 12 steg för att skapa det nya liv jag vill ha och det var otroligt skönt att öppet få berätta om tokigheterna jag gjort och upptäcka att jag inte var ensam om dessa stolligheter och, framförallt, inte bli dömd för dem.

Att få släppa ut trollen i ljuset och se dem spricka är en helt underbar känsla ! Jag har nu lärt mig att saker som kan utvecklas till orosmoment i min hjärna tar jag hand om så fort det är möjligt. Jag känner ju att det skaver ju längre jag bär det inom mig men idag är det lättare att lägga det till handlingarna så jag återfår min sinnesro.

Men detta bygger ju på min egen ärlighet och acceptans om att jag är alkoholist och att jag har en genuin önskan om att ha ett nyktert liv med sinnesro och inte bara skruva på korken och sen gå på vita knogar. Och det kan bara jag själv styra över.

Inte alltid hyper. Ibland går jag ner i off-läge också (utan alkohol). Ibland blir jag sittand i timmar, för jag fastnar.
Det är extrema svängningar bara. På och av. Typiskt adhd faktiskt, men de flesta vuxna håller det liksom inuti istället. Jag är fortfarande tonåring...
Hormoner har aldrig påverkat mig, typ pms och sånt. Märker det helt enkelt inte. Eller så är jag bara ouppmärksam.
Egentligen tror jag bara det är bra att få utlopp för energin. Tränar ju väldigt mycket, så rent fysiskt är kroppen inställd på mycket rörelse.

Kollat dina hormoner någon gång på sistone, en sån här lita mer ingående koll? Jag förstår adhd, men du är extremt hyper, och jag fick denna fråga från två kloka terapeuter. Första frågan kom för typ 8 år sedan och jag har bara ignorerad gubben och skrattat åt honom. En annan frågade i december 2016 när jag slutade dricka och jag har också struntat i honom. Tills jag fick diabetes och hög blodtryck, så himla oväntat. Då har de gjort ingående undersökningar och (som jag skrev förut) upptäckte de min hyperkortisol ;) Jag är uppe i varv för 90% av tiden, min kortisolrytm är helt rubbad, men jag har inte så hög överproduktion, så det syndes faktiskt inte på rutinundersökningar. Sköldkörtelhormoner? Katekolaminer?
Första terapeuten (för 8 år sedan) sa till mig att folk med fel anknytningsmönster brukar befinna sig ofta i hormonbalans. Vad som orsakar vad vet man inte.
Förresten, jag börjar landa och slutar få panikutbrott i samband med min sjukdom. Tid att inse att jag kommer att leva med detta också, ha ha.
Kram på fredagen, en sån kvinna som du kommer att dra till sig en bra man inom kort :)

...pratat med rektorn ang ett av barnen, gjort en röjjig spellista till min återhämtningskväll, rökt fyra cigaretter och kedjesnusat (?) tvättat två fulla maskiner, renbäddat två sängar och ska nu till den efterlängtade simbassängen och bastun ? med en avstickare till återvinningen (bara kartong o plast, inga flaskor...) Återhämtning i min egen takt
Det blir nog bra.

Som alla dina texter, Ullabulla❤️

Karusellen.
Att sakta ned farten.
Låta insikterna hinna ikapp.
Illamåendet och ångesten ta plats.
För att efterföljas av friden
Och sinnesron.

Men mellanstationen, vaakumet
Och tomheten kan vara oerhört påfrestande att befinna sig i.

Men när man till slut,pga utmattning eller dåligt mående inte har något val.
Så kommer sakta de nya stråna av de frön man lyckas plantera mellan varven.

Men så kör man ned dom med gräsklipparen,utan pardon.
Man kör på med samma ingredienser,samma fart och mål.
Utan att riktigt veta var man är på väg.
Bara för att det är så man alltid gjort.

Skillnaden nu är att jag ser det.
Oj,satte jag i mig den blå bilen.
Det var ju den röda jag skulle köra.

Så stannar jag och kliver in i rätt bil.
Till slut kanske den blå kan köras till skroten...

.... själen komma ikapp kroppen! Själen och skälen...., alla dina skäl att leva fri och fräsch! KRAM!!

Vad bra att du har hittat hit! Här finns massor av människor som har upplevt liknande problem som dig och som antingen söker sin väg framåt eller har hittat ett förhållningssätt till alkohol som känns bra för dem.

Skriv gärna av dig och hoppas du vill skriva mera! Ett tips kan vara att du startar en egen tråd. Då får du mer direkta svar på dina inlägg. Ibland tar det lite tid innan en tråd kommer igång, så ha tålamod. :-)

Varma hälsningar
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet