Senaste kommentarerna i forumet

Mod, ork att stå ut! Ork att vara snäll mot dig själv. Tack för att du delar med dig!
Det hjälper oss andra!
Kram ❤️

Högvarv - utmattning. Dessa svängningar. Cyklade till jobbet efter en ganska kort nattsömn. Tog i rejält förstås - för att jag kan. Innan jag åkte såg jag att jag glömt planera in ett möte som jag skulle till på kvällen. Räknade ut att jag ändå skulle hinna cykla de fem milen hem efter jobbet om jag kastade i mig maten och tog en snabbdusch.
Så länge det går i ett hinner jag inte känna trötthet, och med nästan två timmars resväg pga cyklingen var det pang på direkt när jag kom fram. Hög på endorfiner, glad över nyvunnen energi, nästan lite jobbig för omgivningen, men de är vana och i små portioner orkar de (nästan) med tempot både i tal och tanke. Hann ikapp ett par veckors administration på en halvtimme efter lunch. Sedan kom tröttheten. Och insikten om att jag kommer att vara utmattad i ett dygn efter kvällsmötet. Hade glömt att jag varit väldigt sjuk för inte så länge sedan och återhämtningen efter hård träning tar mycket längre tid.
Som tur var såg kalendern ganska tom ut inför morgondagen så jag tar en semesterdag, efter en viss tvekan. Bra val!
Men jag tvekade faktiskt för att det lämnar en blotta för beroendehjärnan att lirka sig in genom. Trötthet efter att ha varit på högvarv gör mig skyddslös på något sätt. Eller triggar en längtan efter paus.
Men, om jag inte bromsar, inte tar en ledig dag utan bara kör på, blir jag ännu tröttare och ännu mer sårbar...
Imorgon börjar jag med vila. Sedan simning och bastu, sedan skapa lite ordning i kaoset här hemma - för att minska risken för uppgivenhet inför min brist på struktur . Dottern skulle komma hem från pojkvännen imorgon kväll. Hoppas hon inte ändrar sig. Hoppas ex-maken ber mig köra de yngre barnen till honlm (det blir sent för dottern har träning till halv åtta). Hoppas att jag därefter återhämtat mig tillräckligt för att koppla på tänkhjärnan och fått tillbaka sinnesron. För den finns där, om jag bara låter den komma ikapp.
Gonatt alla där ute

Och när tvånget att kontrollera (för att undvika katastrofen) blir för överväldigande skapar vi vår egen katastrof. Bättre förekomma än förekommas. Eller vi...kan ju bara tala för mig själv. Men så ser jag många likheter med er på anhörigsidan också, inser att jag är både beroende och medberoende.
Kram

Jag ser ju ett mönster i beteendet hos min sambo, och mönster måste ju brytas, nu är snart hela listan med "problem" som tynger min sambo avbetad, och ju mindre problem som finns på den ju mer verkar vi få, jag tror hen vet vad det riktiga problemet är, men hen vill inte, därav riktas problematiken över mot mig, men nu råkar det vara så att jag vet vem jag är och vad jag gör, jag har gett min sambo alla möjligheter att börja vilja "leva" som man kan ge, framförallt tid kärlek och tålamod och jag kan ju tycka att valen hen tar är hens väl.

Vad härligt att höra! Grattis. Din tråd var en av dom första jag läste i när jag verkligen på allvar började inse att jag hade problem. Nu har jag varit nykter i tre dagar och börjat träna och det börjar spira av lycka i mig. Tack för att du delar med dig. Kram

Hej
Jag kommer självklart ihåg dig.
Tack.
Hur mår du?

Jag träffar många människor som har lyckats sluta dricka alkohol och jag är själv en "sådan".

Min ångest är borta.
Helt otroligt.

Men mitt första år var hemskt svårt.
Det jag ser är att de som lyckas hålla sig nyktra är de som på allvar går till botten med sitt mående.

Det handlar inte "bara" om att sluta dricka alkohol.
Det handlar om att lära sig att leva känner jag.
För om man inte kan leva utan alkohol har man inte bara ett beroende man har kanske även andra svårigheter som lagrats under alla år man har druckit och/eller funnits där redan innan...
Menar inte att man måste ha druckit varje dag, det kan räcka med att man är van att använda alkohol som en krycka i möten med människor.
Hur gör man när man plötsligt inte dricker och "måste" vara närvarande i alla situationer?
Att dricka var ju som att trycka på en "pausknapp" från känslor.

Det kan vara ganska "osynliga" svårigheter i ens mående, men som försvårar livet och relationer.
Jag tror att många av oss med a-problem är ganska rädda människor. Jag var i alla fall det och har jobbat och jobbar med mina rädslor. Rädslan kan visa sig på olika sätt. Precis som hos barn - vissa är tysta, andra pajasar, en del kaxiga, andra slår på sig själva...
Vi är individer.
Viktigt att komma ihåg.
Och det jag skriver är bara mina tankar och funderingar. :)

Det har tagit mig tre år att inse och känna dessa förändringar.
Det har varit otroligt, otroligt tufft.
Som att plöja en åker i ökenhetta typ. Men det har gett resultat att göra det jobbet.

Att stå vid sidan av som du gör måste vara fruktansvärt tärande. Mitt råd till dig är att verkligen, verkligen ta vara på dig själv. Ta hand om dig och kanske tänka: okej, alkohol och dåligt mående förtär min sambo. Det ska INTE få förstöra mig också.

❤️ Kram

Nu ligger man här med ångest igen.... Hade sett fram emot förra helgen i tre månader då jag äntligen skulle få komma ut och se ett bra band i en annan stad. Bokade hotell och väntade in dagen. Den kom, jag tog tåget dit och hotellet var super. Väl på rummet så togs flaskorna upp och så börjades det..... Bra musik och ruset kom smygande...kände mig så jäkla glad.... Problemet är att jag inte kan sluta dricka när jag väl börjat.... Hela äventyret slutade med att jag blev utslängd från konserten. Till hotellet och sov i duschen... Hem med tåget dagen efter med en jävla ångest.... Så här blir det varje gång..... Nu ska jag verkligen försöka, men jag vill inte sitta inne resten av mitt liv. Frågan är om jag törs prata med folk utan alkohol... Vill så gärna kunna göra det då jag är lite av en ensamvarg i veckorna..... Ville bara skriva av mig lite....

Tack för dina kloka inlägg och reflektioner.
De känns motiverande
<3

God morgon!

Ja Miss lyckad du har förstås rätt i att det finns de som väljer nykterhet. Jag tycker det är synd att det är så få som uttalar det och är stolta över det.

Jag har en person i min släkt som jag umgås mkt med (säger inte vem i familjen pga anonymiteten). Men det är en "perfekt familjefar". Han dricker måttligt har jag alltid tyckt. Det tycker nog alla. Men trots det handlar många av våra träffar om vilka alkoholhaltiga drycker som ska drickas. De är findrickare så att säga i familjen. Sist vi träffades blev jag lite störd av det här för de pratade om viner (som om det vore en vetenskap alla smarta kan). Jag drack som vanligt loka eller cola och jag mådde bra i det. Men det var så trist att det ägnades tid att att diskutera TRÅKIG ÄCKLIG alkohol som om det vore allmänbildning att veta vilket vin man ska välja till fisken. När de diskuterat ett tag sa jag att vatten eller loka passar ju till allt, så välj det så blir det inte fel för er hela tiden med dryckesvalen. Ett problem mindre. Men när jag sa att jag blivit absolutist tittade faktiskt den där släktingen på mig med lite förakt (jag skojar inte). Jag tror att det valet är definitionen av tristhet för honom. Då blev jag så ställd att jag sa "nädå" och helt skojade bort det som om jag inte menade allvar. Men jag menade ju allvar. Men jag kände mig så tråkig när jag sa det ? jag upplever i största allmänhet att det inte är populärt att prata om att inte dricka. De få gånger jag sagt det till folk så vill de inte prata om det. Det är som att de inte ens vill tänka på att det finns nackdelar med deras drickesvanor? Eller fördelar med att inte dricka. På ett sätt förstår jag dem. Alkohol är väl deras guldkant på tillvaron. Så det är väl inget de vill reflektera över tillsammans med mig som inte dricker.

Jag får väl acceptera att min nykterhet är något jag får skriva om här mest. Men jag tänker inte göra som sist igen när jag skojade bort något jag faktiskt menar. Anpassar jag mig efter de som promotar alkohol i tid och otid så gör jag mig själv en stor otjänst i längden. Nästa gång de pratar vin som om det vore viktigt så kanske jag ska gå ifrån bordet en stund. Så slipper jag bli så himla uttråkad och less.

Så. Skönt att skriva av sig detta.

Nu börjar tiden på året då jag alltid druckit som mest. Eller om en eller två månader snarare. Den tiden jag har försökt stå ut med mörkret. Det har varit ungefär så under vinterhalvåret att jag druckit två månader och varit nykter två månader om vartannat. Är alltid nykter på jul och nyår för då brukar jag ha kommit ur drickandet igen. I år ska jag för första gången på flera år vara nykter en hel höst och vinter. Då är det av största vikt för mig att kunna stå för att jag är nykterist. INTE skoja bort det eller skämmas för det.

Vi är starka vi som går mot strömmen!

Nu höll jag på att trilla dit igen.
På att lämna mig själv i öppen storm för att hjälpa någon annan.

Hela jag klev ur mig själv och lämnade skalet att skrida vidare och föreställa mig.

Det känns så tydligt nu när det händer.
Min "lilla flicka" sökte jag också upp mitt i allt detta.

Hon sprang som en tok och hade inte en chans att stanna.

Men jag tvingade henne att stå still en stund.
Sa till henne att jag skulle reda upp situationen så hon kunde vila.

Var i passivitet framför Tv:n hela kvällen och allt känns mycket bättre idag?

Tack alla verktyg,Tack Alanon och tack mig själv för att jag har förståndet på plats ibland.

Att mitt jag har en mycket snabbare återkoppling nu till att jag håller på att kantra.

Jag tror inte heller på tabletter eller andra dämpni gsmetoder.
Det som ska komma ut ska få chansen.
Jag var inte heller beredd på hur mycket dynga det var därinne.

Kämpa på.

jag blir att höra av dig, Levande, och att höra att du fortfarande gör kloka val i livet, trots motgångar. Jag önskar dig allt gott och hoppas att du fortsätter titta in här emellanåt.

Istället för att ha huvudet i torktumlaren, ställ dig utanför och titta på den. Kolla på alla tankarna som tumlar runt där innanför glaset. Runt, runt, snurrar de. Försvinner ingenstans, bara åker omkring därinne. Du kan stå utanför torktumlaren och observera - där for en blå strumpa förbi, oj, där kom en röd tröja, hoppsan, där var strumpan igen.... - eller när du tröttnat, gå därifrån och göra något annat.
Äh, du fattar vad jag menar.
När tankarna bara ältar om samma grejer, eller tycks fara runt i huvudet, kan du skapa distans genom att se dem som en företeelse. Observera vad som händer, dvs tankarna far runt i torktumlaren. På det sättet är det lättare att bara låta dem få leva sitt eget liv och du slipper fastna i dem. Huvudet gör sig säkert bättre på dina axlar än i tumlaren också ;-)

Vad underbart att läsa att du känner lycka. Och att det går så bra för dig.
Jag blir så glad och varm och lycklig av det.

Hinner inte vara här så mycket nuförtiden. Och kanske mitt eget behov har minskat att skriva så ofta.
Jag kommer dock inte släppa det helt att skriva i forumet.
Men du och en del andra finns i mina tankar, faktiskt dagligen.
Tänker och önskar att ni har det bra. Så kikar jag in och läser om era resor.
Och blir lycklig

Hoppas du har hittar frihetskänslan i din nykterhet.
Att man inte behöver dricka och heller inte vill.

Varmaste kramen till dig fina Gunda

MM

Jag blir så glad för din skull, för din dotter och för alla runt dig, som får
träffa en så klok och förståndig kvinna/mamma
Jag kan se dig stå där i fönstret och se ut över den vidunderliga utsikten och
njuta i fulla drag av tillvaron.
Att få en bra relation med sina barn är nog det allra viktigaste i livet och ta hand om sig själv.
Vilken klok svärson du har som ger dig verktyg så du kan fixa i huset, lika
har du gett dig själv verktyg att vara nykter och kunna njuta av tillvaron helt och fullt.
Glädje!
God natt kram!

Tack för de orden, vad de värmer. Ja jag ska nog låta alla mina tårar rinna så mycket de vill,
det gör att jag blir renad hoppas jag i alla fall.
Jag är verkligen glad och lycklig att jag hittat min väg och att jag är nykter.
Jag vill aldrig mer ner i det helvetet som jag levde i.
Tack vare alla fina här, min älskade man och mina AA vänner så
med allas hjälp har jag kommit en bra bit på vägen, ja så jag själv också då :D
som gör lite av jobbet själv också. Jag känner en lyckokänsla som jag inte gjort
på många, många år.
Kram

Jag är glad för din skull Gunda att du har hittat ett sätt att vara nykter som passar dig. Vi har alla vårt bagage att bära.Vi kan slänga av lite oro och dåligt mående på vägen.Då blir ryggsäcken lite lättare.Tårar, sorg och gråt väger mycket.Släpp ut det och stegen känns inte så tunga längre..Kram

Hej på er vänner här! Livet går vidare och jag jobbar i stegen, det är min livlina
och mitt sätt att tillfriskna.
Jag har haft några turbulenta dagar och det händer massor i mitt huvud. Jag har nu snart
varit nykter i tre månader och jag är otroligt tacksam att jag har kommit så här långt.
Men det jag dövat med A poppar ju så klart upp nu, då jag inte har den metoden kvar att
fylla mig med vin.
Så vissa dagar känner jag att huvudet är i en torktumlare och det bara snurrar och snurrar
tumlaren drar ur mina tårar och de kommer i floder vissa dagar, jag gråter ofta på mötena,
skäms en hel del för tårflödet, men jag får stöd och många säger att gråt det lättar.
Ja nog är det konstigt att det finns så mycket gråt i en kropp, jag hoppas jag snart
har gråtit färdigt och kan gå på djupet i mig själv, hitta den rätta där inne som kan
leva ett gott liv i ro och förtröstan.
Kram alla fina här, nu är det sängdags för mig.

Hej ebba, tre år sedan jag hittade hit och kommer ihåg dig. Var här med alias tor på den tiden. Kör mina vita perioder varvat med icke vita perioder. Många kloka inlägg från dig.

Blir den det någonsin? Känner flera personer som försökt dricka på fester efter många års nykterhet.Det har ganska snart gått åt skogen.Dom har kört bil i fyllan, skällt ut folk, eller betett sig illa överlag.Jag vill vara nykter resten av mitt liv. Troligen kommer jag att hamna i situationer då nykterheten är i fara.Men jag lovar mig själv att göra allt för att aldrig någonsin dricka alkohol igen.Funderar på att räkna ut hur mycket pengar på ett ungefär jag lagt på skiten och skriva upp den summan på en tavla och hänga upp på väggen...Vet inte hur mycket det kan vara , men ganska många tusen i månaden.Nu används pengarna till mitt hus, mina barn och mig.Jag kan lova er att livet numera mest är en dröm istället för en mardröm.. Kram❤

Du är verkligen i en sitts som inte är lätt. Att bli övergiven när man som bäst behöver sin partner
kan verkligen vara oerhört svårt.
Försök att inte slå på dig, det gör bara att du hamnar längre er i förtvivlan och elände.
Det är en stor fara i det att du börjar dricka igen. Du har fixat 10 veckor du är verkligen en kämpe
sen det bra du gjort. Vi har en sjukdom som heter alkoholism och vist är det vi som häller
i oss alkoholen, men det finns oftast en bakomliggande orsak.
Jag kan berätta vad jag gjorde för att klara min situation.
Jag har varit med på den här sidan i snart ett år, jag har kämpat fallit rest mig och kämpat fallit igen och rest mig.
Så hände det lite olika saker i livet jag fick en vän här som stötta mig, vi stöttade varandra i en månad
och jag fortsatte att kämpa, ja så klart även hon, när den månaden var slut, så fortsatte jag att vara nykter.
När jag kände att jag inte skulle klara det på egen hand så tog jag kontakt med AA och har varit
med där i ca 6 veckor nu. Jag hade inte klarat det utan att få den hjälpen från människor som
sitter i samma båt. En del av dem har lång nykterhet och delar med sig och ställer upp.
Jag säger inte att du ska göra det jag gjort men det är ett tipps som jag vill förmedla, det har hjälpt mig.
Jag går på täta möten, jag har fått en sponsor som hjälper mig att titta på mig,
Hon hjälper mig att förstå min situation. Jag hade inte kommit så här långt om jag inte haft stödet.
Kram på dig och fortsätt skriva läs massor här, det finns väldigt många kloka människor
på den här sidan.
Kram

Åh, vad ledsen jag blir när jag läser ditt inlägg, Piaka! Ledsen över hur människor dömer och hur du skambeläggs och lämnas ensam när du behöver som mest stöd.
Du har gjort ett fantastiskt arbete som lyckats sluta dricka och hållit dig nykter i tio hela veckor!
Jag vet ju inte så mycket om hur det varit tidigare, hur och när du druckit och om det hänt saker som nu gör att man vänder dig ryggen eller inte litar på din nykterhet. Men oavsett vad som varit är det nu du behöver stöd och uppmuntran i att fortsätta vara nykter. Dömanden har aldrig hjälpt någon. Hoppas det finns andra i din omgivning också, någon som ser det du gör just nu.
Har du hjälp i detta? Du skriver att du tar antabus. Finns det även samtalsstöd där du får dem? Om du ska äta dem året ut har du tid att hitta svaret på hur du ska gå vidare, tid att läka det alkoholen förstört och tid att förstå ditt beteende.
Förstå - för att sedan kunna förlåta dig själv.
Ingen människa väljer att lida, ingen väljer att bli sjuk, ingen väljer att bli alkoholberoende (vilket är en sjukdom). Man väljer att dricka, ja. Men man väljer inte att tappa kontrollen över det. Och när kontrollen väl är förlorad (dvs känslohjärnan lärt sig att alkohol = lättnad av obehag) är det egna valet styrt av känslor och instinkter snarare än logik.
Antabus hjälper dig att slippa välja. Se det som en möjlighet att reflektera och sätta ord på skammen och skulden. Skulden behövs, även om den är smärtsam, för att vi ska kunna veta vad vi gjort fel och kunna rätta till det.
Skammen däremot, den förtär och försvagar. Skammen måste lyftas och granskas.
Kanske har du gjort dig själv eller andra människor illa när du druckit. Men det betyder inte att du är en dålig människa.
Fortsätt skriv här, det är ett bra sätt att lyfta upp skammen i ljuset, bita huvudet av den.
kram från en skamlös

Nu hade jag mycket att läsa i din tråd. En bilolycka under sommaren ändrade mina planer, men håller min nykterhet
Kram från Levande

Det var väldigt fint formulerat . jag önskar dig lycka till....