Senaste kommentarerna i forumet

Tack för dina tänkvärda ord! Tar med mig dessa i kampen mot skulden och skammen och hoppas att det kan hjälpa mig att gå vidare i allt detta....

Ta hand om dig och tack!
P

Du behöver absolut inte vara ensam! Leta upp närmsta AA-ställe där kommer du att träffa fullt av likasinnade som förstår precis hur det är. Du kan bara komma och behöver inte säga någonting om inte du känner för det, bara sitta och ta in andras berättelser och ingen kommer att ifrågasätta dig....GÅ PÅ AA-TRÄFFAR.

Hej, grattis till nyvunnen hälsa!
Det är inte så lätt att göra en förändring ensam. Man behöver bli sedd och uppmuntrad både i med och motgångar.
Forumet är ett stöd. Vi som läser och skriver här förstår beroendebiten men finns ju tyvärr bara i cyberrymden ?
Nu när du varit nykter en tid kanske det är lite lättare att prata om det med personer i din närhet. Bara en sån sak som att kunna låta bli vinet tänker jag kan öka din självkänsla och även minska eventuell skam förknippad med ditt tidigare drickande.
Det kan ibland vara svårare att bibehålla en förändring än att genomföra den. Ofta för att det inte syns, och då uteblir ju även belöning utifrån. Den energi och motivation som krävs för att förändra en vana behöver näring i längden.
Bra att du börjat skriva här. Responsen kan variera, men du blir sedd, det du skriver blir läst av många fler än de som svarar.
Kram

... Förlåter sig själv och tänker att det är giftet som gjort detta när det kidnappat din hjärna (även om det är du som hällt i dig och är ansvarig såklart). Lätt att säga naturligtvis. Jag försöker omvandla min skam och skuld efter allt dåligt jag gjort till en drivkraft och motor framåt.
Dit vill jag inte igen, någonsin!
Vidare blir jag allmänt arg och ilsken på giftet och den romantik man 'blivit lurad i'
Arg så snart jag känner ett litet sug.
När jag blir ledsen över saker jag gjort med giftet i kroppen brukar jag också tänka: Aha, nu är det den listige a- jävulen som försöker få mig att hitta en anledning att dricka! Men numer är jag starkare än den rösten och bara skrattar åt den, eller blir arg en stund....

Det var några ord från mig, lycka till och blicka framåt mot ett fräscht liv!

skulle jag gärna vandra med dig. Kolla in fåglar och växter och ännu finns det mycket fin svamp. Hittade fina Karl-Johan och kantareller i söndags, mums att stuva med lite lök och grädde... Jag har också ganska lång väg till kungliga huvudstaden men klarar det på en dagsresa. Har inte helt bestämt mig ännu.
Ja, som du skriver, forumet - när det är som bäst - är som en mjuk och väl inboad filt att svepa in sig i. Visst är det många en minns och ibland blir påmind om. Vissa fäster sig i minnet, och i hjärtat, på ett speciellt sätt. Intensiteten och flödet varierar och så även mitt engagemang. Varm kram och njut av livet ??????/ mt

och tack för din hälsning. Minns dej, skriver i din tråd. Kram❤️ / mt

..., då kanske du numer istället för ADHD kan kalla dig ACDC (även om det inte min typ av musik)..... ;-)
Skrattade som tusan när du berättade om björken, ....., såg skogsgläntan framför mig och tänkte på den gamla klassiska filmkommentaren från Nakna Pistolen: 'Nice beavers you got there!'

Tack för era svar. Jag kanske kan prova enbart rosenrot istället, om det kan vara den ingrediensen som har hjälpt mig. Jag går inte på antabus så då tolkar jag det som att den här mängden alkohol inte innebär någon direkt risk i mitt eget fall. Men håller med om att det är lömskt att sälja en så omtalad läkemedelsprodukt utan att varna för innehållet.

Kanske inte skulle gå så långt som stt rekommendera hjärtskada och långvarig sjukdom. Men det behövs ett gästspel i andfåddheten och tröttheten för stt till fullo uppskatta det som innan var en självklarhet.

Ligger i soffan och njuter av värsta träningströttheten i ryggen på länge. Ser fram emot dito träningsvärk imorgon.
Ja, njuter.
När jag den senaste tiden fått frågan om hur jag mår har jag känt efter lite och konstaterat att, jo det verkar bra. Fysiskt alltså. (fram till lördagen svarade jag så, därefter skippade jag tillägget). Men jag vet inte säkert förrän jag fått svar på magnetröntgen och gjort arbets-EKG.
Idag fick jag svar.

Jag är frisk. MR visade att hjärtat har läkt och arbets-EKG idag gick bra. Jag får träna så hårt jag vill och orkar. Och oj vad jag upplevde att jag orkade när jag sedan åkte och simmade.
Eftersom jag nu inte behöver hålla pulsen nere tyckte läkaren att jag kunde halvera dosen med betablockerare. Halv broms alltså. Kändes som noll broms och turbo!
Sedan fick jag för mig att stycka upp björken som jag mödosamt högg ner i helgen. Med yxa. Har ingen motorsåg som orkar såga genom björkstammar. Efter en timme såg skogsgläntan ut att ha bebotts av ett gäng bävrar på uppåttjack.
Kanske bra att ha kvar den där halva bromsen ett litet tag...

Tänkte mig att du kanske kunde ljuta in flaskan så att öppningen hamnar i betong. Då finns den ju som absolut nödfall... måste krossa glaset för att nås.

Sök tryggheten hos dig.
För du är vacker. Och snäll. Och stark. Det syns i dina texter.
Den som tvivlar är vis, för ingenting är absolut säkert...
Börja där. Och krama den lilla flickan, ofta.

Hur går det för dig? Kram

Insikterna dag tror jag.
Tadaaa..nu rasslade det till.
Stackars ullabulla som inte känner tillit,till någon..snyft.

Och så är det jag själv som jag inte litar på.
För jag har inte vett nog att skydda mig själv.
Det är klart att det blir svårt att fly då
Till var?
Till vem?
Från vad?
Mig själv eller?

Kom just på en händelse, inte så roligt kanske, men under min tunga missbruksperiod på 90-talet fick jag faktiskt en ny flaska. Fattar inte hur de kunde gå med på det. Jag var full. Tappade en vinflaska som förstås gick sönder - vet inte om det var inne på bolaget eller utanför - och bad att få en ny. Jodå, det gick bra....hmmmm

Tack Ullabulla, du fick mig att tänka till.
Dimridåer kan bestå av olika saker och de kan läggas upp mot omvärlden - eller sig själv...
Undrar om jag med alla ord och analyserande sätter upp dimridåer mot mig själv...eller, jag vet att det är så. Och dimridåer som skymmer dimridåerna, som skymmer dimridåerna...så man tror att man gräver inåt och jobbar med sina sår, men ändå inte ser dem.
Om bristen på tillit handlar om tillit till sig själv. Vem skyddar man och vem lurar man?

Ja, det låter ju som en försumbar mängd a. Men om man inte tål någon alkohol, inte ens en lättöl (t.ex. om man medicinerar med Antabus), så är det ju katastrofalt med tillsatser av a som man inte klart deklarerat! Det är som att sälja kakor som innehåller spår av nötter till en nötallergiker! När man dricker lättöl så vet man ju vad man gör. Men mot alkoholmissbrukare är det tydligen inte så noga med upplysningsskyldigheten vad gäller dessa "läkemedel"!
Och när försäljare av naturläkemedel går ut och förser produkten med en uppblåst vetenskaplig medicinsk aura, så tappar i varje fall jag allt förtroende för dem.

PS. Enchinagard använder jag framgångsrikt mot förkylning... Men så har den också visat sig ha en klart bevisad effekt.

Angående skylten där det står två veckors öppet köp....
Typ, öppna, smaka, nä, äckligt, lämna den öppna påbörjade flaskan och få en ny..har tyckt det varit en lite konstig vara att ha öppet köp på. Men, ja, det skulle vara precis min stil faktiskt. Skitbra förslag!
Jag kan gå dit och lämna flaskan och säga "Nä, jag kom på att jag köpte fel, Vodka är ju inte så bra för mig, pengarna tillbaka, tack!"

Tack för svaret:-).

.... är mitt lite småsjuka förslag... ;-). Även om jag inte tror på dödsstraff. Kanske en ritual att ha med sig på näthinnan. Tända en brasa ute i skogen och hälla på elden... Basebollträ... Hammare...
Eller varför inte vattna en blomma med giftet och se hur den reagerar. Hur den återhämtar sig..., stackars blomma.

Eller så bara lämna igen den :-)!
MEN inte ha den hemma för guds skull, flaskan ja, innehållet NEJ!

Skrev alkohyper så träffande.
Javisst har ullabulla såna också.
Min är flykten.
Rent fysisk förflyttning från den jobbiga platsen till en trygg vrå.
Likt ett jagat djur söker jag skydd,så jag inte kan fångas.

Och den jobbiga platsen kan vara vad som helst.
En känslomässig utsatthet,ett blottande.
Att jag liksom skalar av mig huden och visar hur det verkligen står till.
Tillit tror jag också det stavas till.

Om jag visar och får nej eller ett avvisande så tar det mig så hårt och jag måste fort i säkerhet.
Hur kunde jag vara så dum?
Varför blottade jag strupen?

Och ändå är jag en så öppen person.
Ibland tror jag att jag döljer mig i min egen ärlighet.
Sprider ut en massa sanningar och ord för att slippa gräva djupare,till essensen av hur det verkligen är.
Dimridåerna igen...
.

Att lämna tillbaka flaskan till bolaget hade ju verkligen varit ett riktigt bra statement! Kanske till och med bättre än att behålla "tryggheten i handväskan".

Mindre än i lättöl till och med kanske? Då beror det nog på din sårbarhet, och inställning. En del "tål" inte ens lättöl, och för en del är 0 procent alkohol i alla lägen ett viktigt statement. Men jag tror knappast att du börjar "överdosera" medicinen, för det är den ju för dyr för.

Jag har upplevt mig mycket piggare när jag använt rosenrot. Tror det är den nordiska varianten på en liknande ört. Men om den också innehåller alkohol vet jag inte. Men det är tabletter så det gör den sannolikt inte.

...Bolaget brukar vara tillmötesgående med returer, har funkat för mig även utan kvitto... ;)

Åh, min observanta vän, den hade jag "glömt"...Än är väl inte allt helt återställt då, kan tänka.
För många år sedan hade jag en patient som jag behandlade för bl a panikångest. Som alla ångesttillstånd - inklusive tvångssyndrom - har man ofta säkerhetsptgärder i tron att lindra rädslan, en slags problemlösning, som är fullt begriplig. Det är lite fin-lir detta, att behålla viss trygghet för att våga bryta mönster, och samtidigt släppa taget om "säkerhetsåtgärderna".
Hon hade fått benzo utskrivet som hon tog när hon kände något symptom som kunde starta en panikattack. Det säger sig själv att detta bara vidmakthöll hennes rädsla eftersom hon aldrig fick chansen att upptäcka att symptomen klingade av av sig själva.
Så jag uppmanade henne att sluta ta tabletterna ett tag - som ett experiment - vilket hon gjorde, förutom att hon bar med sig en i sin väska hela tiden.
Och, utan att gå in på detaljer, blev hon efter en tids behandling fri från panikångesten. Hon tog inte längre någon ångestdämpande medicin.
Ett halvår senare hade hon fortfarande samma tablett i väskan. Tanken på att hon kunde ta den - i värsta fall - gjorde att hon inte behövde den alls.
Nu är det ju inte alls lika farligt med en benzo i väskan som en flaska sprit i samma hus som en periodare med ADHD, det är som att jämföra att ha dynamit i vedlådan och popcorn (eller nåt) - inte samma risk för katastrof om man slänger dem i brasan...
Men lite så är det ändå jag tänker, tror jag. Den ligger där som en snuttefilt att ta till om-utifall-att och just nu fungerar den som "tabletten i väskan". Jag har inte ändrat mig i frågan om att alkohol är livsfarligt för mig och livslång helnykterhet är min enda chans till ett bra liv. En helg utanför spåret är inte bara ett litet snedsteg. Det tar ett tag innan man är helt och hållet tillbaka i samma mindset som tidigare.
Men jag är fortsatt nykter och just nu är det viktigast. Under tiden jobbar jag mentalt på att hitta tillbaka till beslutsamheten. Kanske fel sällskap att lägga ut en förfrågan om någon vill köpa den ;-)