Senaste kommentarerna i forumet

vinter på riktigt förrän nedersta steget på trappan upp till förstubron har försvunnit. Nu är det vinter på riktigt. Jag har plogat och skottat för att hålla den borta en tid till, men nu har jag gett upp, nu går jag futtiga tre steg ner till den snötäckta marken. Jag klagar inte, tro inte det, det är skönt att vi äntligen fått ett rejält snötäcke som ser ut att bli kvar en stund. På sätt och vis är det väl tur att jag gillar snö, här är vintern längre än sommaren. En annan fördel är att när våren väl kommer kan jag uppskatta den fullt ut.

Fast ibland blir det lite jobbigt, det får jag ju medge. Jag har just varit ute och plogat, jag får göra det rätt ofta eftersom min lilla plog inte klarar särskilt djup snö. På båda sidor om min uppfart växer buskar, med en höjd på cirka tre meter är dom rätt imponerande. På sommaren är det som att köra genom en tunnel av grönska, om solens strålar dessutom silar ner genom lövverket blir det rent ut sagt romantiskt. Inte så mycket på vintern dock. De kala grenarna tyngs ner av snön och skrapar mot bilens sidor när man kör förbi, likt en automattvätt från helvetet.

För att råda bot på detta otyg så måste jag ruska snön av grenarna och för att kunna göra det måste jag sträcka mig in i busken för att få tag i stammen. Gissa vart snön tar vägen då? Just det, rakt ner på mig, det verkar som den gör sig lite extra besvär för att lirka sig in i alla de små öppningar i mina kläder som jag inte trodde fanns. Jag behöver i alla fall inte skotta efter det; all snön befinner sig på min person. När jag sedan har kommit in och fått av mig snörkängor, jacka, tröja och andra persedlar har snön sedan länge smält och är på väg nerför min rygg med en snigels hastighet. Om någon ställde sig och sjöng "ja se det snöar..." i det läget skulle smockan hänga i luften...

Ha en härlig dag alla!

Tack kära du!!
Och förresten är det faktiskt din förtjänst att jag fick en klarare syn på hur jag ska förhålla mig till andras problem och liv. Jag har tidigare känt att jag många gånger passerat den där gränsen, gränsen mellan uppriktig omsorg och att tillfredsställa ett behov hos mig själv. Det har då resulterat i självförakt och jag ser mig själv som en hemsk människa. Men jag har förstått att så enkelt är det ju inte. Varken du eller jag är dåliga människor, tvärtom tror jag! Däremot har vi olika svårigheter vi måste ge akt på och arbeta med.
Insikt har vi båda och hälften är vunnet eller hur?
Jobba på, jag tror vi båda kan vinna våra strider☺️❤️?

Skönt å höra!! Började också undra hur du har det❤️
Kram!

Nykter, trött och fortfarande i sinnesro ?
Tack för omtanken.

Men du, det var bara en tanke som automatiskt gav dig en gammal känsla som du brukar dricka på. Det betyder inte att du behöver agera på den. Dessa känslor kan komma lite då och då och är inget bakslag. Jag ser det som att vi lär oss. Stannar upp och reflekterar över känslan som infann sig. Ensamhetskänslan har varit en av mina största faror. Jag har då boostat mig med extra AA-möten för att få känna tillhörigheten med andra.
Hur ställer sig din man till din start på ett nyktert liv? Stöttar han dig och kan du berätta hur du känner?
I början av nykterheten är vi väldigt sköra och behöver all stöttning vi kan få.
Ta hand om dig,
Kram
Ellan

Kram ♥️!

Just att det tagit mig så lång tid att förstå att jag är lika mycket en beroendepersonlighet som ni på andra sidan.
att min drog är att få hjälpa för att få min kick.

Ni häller ju i er något som uppenbarligen leder till tillfällig lycka och sen olycka.
Så enkelt att avskärma och begränsa till just det.
Sen måste ni förstås ta en massa andra fajter som kommer sig ur av varför ni börjat dricka för mycket och effekterna och skadorna som uppstått i drickandet.

Men medberoendet är så komplext.
Börjar som en omsorg och slutar gärna som en besatthet.
I alla fall för mig.
Och först när man plockar bort ingredienserna så ser man sina fällor men vill ändå kliva dit igen.
För att det är enklast så.
För att jag får min belöning så.

Precis som för er..
Därför svårt att avgöra vad som är en sund omsorg och vad som är osunt och leder en in på vägar man inte vill gå.
Men som du säger,jag jobbar på det.

Och kram till dig också Amanda.
Du verkar ha huvudet i verkligheten och din övertygelse är stark.
Du kommer att grejja detta.

Jag tycker du gör det bra fina Ullabulla☺️❤️ Du fortsätter ju att jobba med dig själv eller hur? Då är man på rätt väg och rätt väg borde ju leda till... ja, rätt ställe? Att det tar tid har jag förstått, alla beroenden tar enormt mycket tid och även energi. Så mycket tankeverksamhet jag ägnar åt alkohol. Tänker ju på mitt förhållande till alkohol nästan oavbrutet fortfarande, tuggar mig igen varje del av relationen. Men jag tror att det är bra. Jag bearbetar mitt alkoholberoende. Har ju kommit fram till mycket jag har nytta av. Även om jag ser fram emot den dag då jag inte tänker på det alls längre. Tvivlar dock på att den någonsin kommer.
Vårt beroende är en del av oss, vi måste nog acceptera att vi alltid måste tänka i andra banor än ”vanliga” människor.
Det enda jag önskar mig att det håller en lagomt låg profil...
Om vi fortsätter jobba med oss själva Ullabulla, då tror jag vi klarar oss bra. Vi kan helt enkelt inte ge upp och förtäras, det är inte ett alternativ, eller hur?
Kram till dig denna ruggiga höstdag?❤️❤️?

..dubbelt

Mina vindlingar.
Att bli nykter från medberoende är svårt.
Så länge det finns en olycklig själ i vår närhet som vi kan laga.
Som vi kan lägga vårt fokus på och sätta vårt hopp till.

Jag har samlat på olyckliga själar.
Haft dom som en vissen blombukett i mitt inre att plocka fram.
En och en som jag lagt tid och kraft till så dom får ny kraft.

Godhet och välvilja säger någon.
Nä,supande säger jag på andras olycka.

Nu när jag oftast lyckas avstå så blir mitt liv sakta enklare,mer ångestbefriat och klarare i konturerna.

Ullabulla har fortfarande jobb med sig själv att göra.
Men grovjobbet är klart och detaljerna får jag nog slipa på resten av mitt liv.

Så ja, i mitt fall så har mitt beroende av andra människors olycka eller hjälpbehov varit min livsnerv.

Och när jag till slut började strypa tillförseln av mat till den nerven så har jag svultit.

Min själ har krummat sig och protesterat och försökt förmå mig till att hitta nya olyckssjälar.

Men just nu,idag och allt oftare så är jag lagad och hel.

Dubbelt

...och styrka, vill jag få, ha och ge!

Jaf finner det sorgligt att jag har så mycket kärek över och ingen man att slösa det på...men jag är starkare nu och vissa dagar hel.

Tid gör vassa kanter mjukare, knivskarp smärta luddigare.

Glid inte in på villospåren. Gör upp en plan, var disciplinerad och ta dig dit du vill. Var där i fantasin, på den plats där du vill vara, redan nu och känn hur det skulle kännas ?

...den var fin.

Brutalt ensamt, ja så känns det åtminstone nu. Jag levde ensam i nästan 10 år före Sophie och vet att det kan ha sina sidor, men blir i längden... just ensamt.

Bli hel - ja det försöker jag arbeta på. Men vägen dit ät lång och full av villspår.

Du har fattat ett stort beslut och håller det. Allt blir så mycket bättre utan alkohol.

Du har fattat ett stort beslut och håller det. Allt blir så mycket bättre utan alkohol.

Vad stark du är! Jag vill också nå dit och kommer att ha dig till hjälp när det behövs lite jävlar anamma när det känns svårt. Jag kommer också att bli helnykterist men Förmodligen tar det nog längre tid att nå dit p.g.a. Mängden jag druckit.
Jätte Grattis till 101 dagar??

Du lever ett gott liv nu, lim..Glädjen som kommer av självvald nykterhet är underbar.Tror att det är när andra ställer kravet som beroendepersoner är nyktra med vita knogar och håller på och smyger med alkohol.Våra barn har närvarande och nyktra mammor..Papporna får skylla sig själva.Barndomen går ej i repris inte relationsbygget vi håller på med heller..Varm kram, trots kylan❤

65 dagar blev 101! Än så länge spiknykter, lite jobbigt men inte lika ofta nu! Tänker bara på öl 100 gånger om dagen nu! :) Kan ju gå förbi folkölen på ica utan att känna mig tvungen eller sugen på att köpa! Tackat nej till tvåprocentig glögg, kändes lite barnsligt men har sagt att jag inte ska dricka så... Blir mer och mer säker på att bli helnykterist för varje dag, min pappa, farmor, farfar, mormor, morfar, farbröder och säker lika många till i min släkt har supit bort allt så nu ska inte jag bli likadan! Hoppas bara att humöret och viljan håller i sig. Jobbigt när jobbarkompisar och andra frågar hur länge jag ska vara nykter och hur gör man på nyårsafton??

...om det är svårare att sluta om en druckit kopiösa mängder under lång tid, blivit lobbad, redlös, gjort bort sig, skadat sig själv och andra, supit så att frågetecknen kring om en är eller icke är alkis blivit utropstecken eller om en som jag sippat vin i tid och otid, haft uppehåll, haft koll...men ändå inte koll...druckit fast det inte var tänkt så...haft ångest övet riskkonsumtion, ångest över bilkörning, ångest över sug, ångest över allt och räknat enheter i ensamhet, timmar och dagar, druckit sina/mina glas rödtjut i just ensamhet, längtat till kvällen...längtat efter känslan, försvarat det med att det är så alla som dricker lite vin på fredag kväll känner och känt att det klingar falsk när längtan efter vinet kommer krypande var och varannan dag...

Jag vet inte, men det spelar ingen roll, för jag vill inte fundera mera, räkna, hålla koll och sen tappa kontroll, jag tar den istället, kontrollen och har den, genom att släppa mig själv fri ?

Fri från ädla droppar ger glada kroppar, lätta sinnen och goda minnen ?

Jag håller själv på att ta mig ur en relation där han har styrt mig i 1,5 år och jag har svårt att ta mig ur själv. Har gått i terapi och hon har peppat mig att våga ta små steg. De älskar att ha kontroll, speciellt om man blir sjuk, vilken makt! Du är så duktig som fokuserar på din utbildning ?

Tack för ditt svar. Jag har läst om varningstecken nu och en hel del stämmer in. Inte fysiskt misshandlad, men psykiskt. Under de 30 åren jag jobbade var jag en mycket stark person, med självkänsla och självförtroende, men sedan jag blev sjukskriven har det mesta gått i botten. När jag i våras bestämde mig för att omskola mig (jag måste vara aktiv för att må bra) fick jag härhemma bara till svar att "det är för tidigt, du skall nog fortsätta vara sjukskriven". Igår var rena katastrofen, han hade sönder min byrå för han trodde jag gömt flaskor där, vände upp och ned och slet ut saker från min garderob. Jag försöker lägga all kraft på skolan nu, men det känns som han förgör mig fullständigt.

Koppling till den stackars danserskan.
Jag försökte som sagt påverka rollerna i mitt barndomshem och misslyckades.

Lyfte upp en massa tokigheter till ytan utan att få respons eller erkännande.
Kontentan blev förstås att det jag såg kände och hörde inte var sant.

Inte konstigt att jag sen i relation med en alkoholist gärna trodde på hans lögner.
Jag visste ju att min sanning inte var att lita på.

Jag har läst i en del längre trådar på beroendesidan.
Sett de som gjort tvära klipp i sitt drickande och sen klarat att avstå.
De har förstås haft sina själsplågor och inre resa.

Sen också dom som vill hitta ett kontrollerat intåg.
För de går det ofta knaggligare,kanske just för att de har svårt att klippa med sin ovän som gör de illa.

Samma är det för mig.
Jag har klippt i de tyngsta banden som skadat mig mest.

Men hur ska jag fortsätta ha en frisk syn och inte gå igång på de jag inbillar mig behöver mig.
Det är ju inte dom som bör skärpa sig, det är ju jag.

Tack fina Lerigen! Och jag beklagar de prövningar och sorger du gått igenom ??? Men underbart att du är stark nu och alkoholfri!! Allt är lättare utan alkohol. Det gäller bara att ge sig själv chansen att upptäcka det ordentligt.

Häromnatten drömde jag att jag drack två öl på dagen i smyg. Först en nervös för om nån skulle upptäcka det. Och sedan en till i snabbt takt och jag kände liksom hur jag sabbat allt. Men så vaknade jag och kunde pusta ut. Jag hade inte gjort det på riktigt.

Jag har inga tankar alls på att dricka så drömmen förvånade mig litegrann. Men samtidigt är det kanske en bra grej att det händer ibland så att man kan vakna tacksam och lättad och komma ihåg hur skönt det är att drickandet endast sker i drömmar.

Jag är i en period nu då jag känner mig så glad och tacksam för min nykterhet. Jag ser ju min man bakis oftare än vad som är bra. Men jag påminns då också om helvetet med alkohol. Nu på vintern i detta mörker som kommer kl 15 på dagarna så hade jag gått under om jag drack. Energin är låg även utan A. Jag kan verkligen minnas just nu hur det var att vakna mitt i natten med hjärtklappning och rädsla för att dagen efter skulle bli helt förstörd pga illamående och ångest. Det är så fantastiskt att man kan gå från att leva så till att aldrig nånsin ha det så. Helt tack vare mig själv! Jag har makten över mitt liv och mitt mående (till viss del, iallafall den del som handlar om nykterhet).

Ha en fin dag allihopa. Nu ska jag väcka mina älsklingsungar för lite frukostmys innan skolan och jobb.

Kramar till er alla!

Att göra ett dagligt val att inte sträcka ut handen efter det första glaset
lägger grunden för ett liv i frihet, och är ett ganska litet och enkelt val,
men det gör en enorm Skillnad på hur vi lever våra liv.

... är nu slut. Nu blickar jag fram emot lite juleljusare december. Tyvärr har jag fallit ett par/ggr vecka sista veckorna, men nu är det slut med det. Misslyckande, snedsteg, illa illa. Dessa tillfällen har inte varit någon katastrof, men det är inte värt det. Inte på något sätt. Jag vet nog vad det beror på att jag halkade dit för några veckor sedan efter drygt 4 månader av frihet och fräschhet. En dag i taget igen.
Jag behöver ta tag i ett par andra saker också i min livsstilsförändring, var inte redo, men nu är jag laddad.