Senaste kommentarerna i forumet

Mycket bra jobbat...Jag läste i pi314s tråd något som fastnat hos mig.Det kvittar om det går massor med år, så försvinner aldrig beroendet.Har även läst forskning om ämnet att det blir spår i hjärnan som minns vad man är beroende av.Det går ju heller inte att tro att man kan ta lite droger efter många års uppehåll. Alltså ligger beroendet och lurar i hjärnan för att vid rätt tillfälle slå till igen och man sitter fast i träsket .Kram.

Jag har hållit upp förut flera gånger minst lika länge. Skillnaden då har varit då att uppehållet varit temporärt. Det är det inte den här gången.

Fortfarande bråkar tankarna i huvudet med varandra; en sida säger att jag kan dricka längre fram. Den andra säger: det var inte det som var mitt beslut: Mitt beslut var för alltid!!!

Just därför är det stort! :)

Tack Morgondag för ditt inlägg. Fester blir nog aldrig samma sak när man är nykter dessvärre. Men jag trivs egentligen bättre i mindre grupperingar med människor jag har en djupare relation med, än stora och stökiga fester med en massa anonyma ansikten. Jag har också uppnått en ålder där man går på fest för jubilarens skull snarare än man går dit för att festa loss och träffa någon, så jag tycker det känns helt ok i alla fall.

Ha en fin kväll nu alla hjältar som kämpar därute!

Jag vet att det finns massor av män och kvinnor som inte dricker alls av olika orsaker.Vissa har sett fulla anhöriga under uppväxten,andra är rädda att bli ett fyllo till förälder, sen finns det många som inte gillar att vara fulla mm. Tyvärr så är akoholen inplanterad sen barnsben hos många av oss.Vi är uppväxta med supandet, som det faktiskt är på sk.fester..Hoppas och tror att vi människor ska fatta att alkohol är ett gift som förstör och förgör både män, kvinnor och barn..Efter dessa allvarliga ord önskar jag dig lim och din famil, en härlig helg.Kram

Bett om svar som svävat i luften.
Haft föraningar om,Men ändå inte velat se.
Och tänker,vad har ullabulla rätt till?
Vad är viktigt för henne och vad kan hon leva med.

Och det är så svårt när man försöker förhandla bort essensen i sitt eget jag.
När man försöker ta ifrån sig själv rättigheter som borde sitta som ett smäck.
Kanske kräver jag för mycket.
Kanske vill jag för mycket.

Ju närmare jag kommer mitt inre ju svårare blir det att dribbla med sanningen.
Förut var jag expert på dimridåer som jag lå ut även för mig själv.
Det är betydligt svårare nu och förstås ett friskhetstecken.

Men att få de rätta svaren som inte är lögner men som just därför inte riktigt räcker till i ullabullas värld är svårt att tugga i sig.
Men det är just vad jag ska göra och sätta mig själv på lite paus.

Inte agera,inte tvinga fram utan bara invänta.
Svaren kommer att komma till mig så småningom..

Skönt att du mår bra. Nej, nu låter vi inte a-djävulen lura oss. Med beslutsamhet och ett jäklar-anammar så står vi emot. ? Du är stark och kommer att fixa det! Kram

Till snart 3 månader, och skönt att du mår bra. Så bra kämpat! Jag blir så glad för din skull, och du inger hopp för en annan också. Fortsatt trevlig helg. Kram ?

Det där är ju mycket intressant och viktigt. Att vi tänker på att det finns ol medicinska och andra orsaker till vårt beteende och att vi borde ha mer förståelse för det. Själv lutar jag ju mycket just nu åt anknytingsteorin vad gäller orsakerna till missbruk. Något som du, Heueh, nosade på för ett tag sedan? Ok, inte medicinsk, mera psykoanalytiskt orienterad förklaring, men ändå. Allt som bidrar till att vi förstår oss själva bättre är av värde. Förståelse istället för skuldbeläggande.

2,5 km simning i stilla vatten. Starka armtag. Energin flödar, känner inte kylan. Det går fort, väldigt fort, men pulsen är knappt höjd. Ökar tempot, plöjer genom vattnet. Mer levande än så här kan man inte vara.
Efteråt sitter jag länge och njuter i solen.
Det är en bra dag idag.
Kampen känns inte lika svår just nu.
Ikväll ska jag träffa vänner. Riktiga vänner. Några är oroliga just nu, de som vet att jag vacklar i nykterheten. Ingen skulle döma om jag kom dit berusad.
Nu kommer jag mötas av lättnad.
Kanske måste man, som ni här på forumet, varit där jag är för att förstå kraften i beroendet. Ändå känner jag mig stolt och förväntansfull som ett barn inför att dyka upp spik nykter. Som en vinnare.
Jag är ödmjuk inför nyckfullheten hos mig själv. Därför har jsg aldrig lovat och kommer aldrig lova att jag inte faller igen. Lovar bara att inte ge upp.
Därför kan jag bara säga: det är över för den här gången - och tills vidare. Idag är jag nykter

intresserar mig. Jag läste nyligen om Williams syndrom, som på sätt och vis antyder att gamla föreställningar om själens hemvist kanske inte var helt fel, eller åtminstone bekräftar dem för de som vill tro det. Hursomhelst ger det en del utrymme för egna tolkningar, helt befriade från vetenskaplig validitet. Williams syndrom är en synnerligen ovanlig mutation i generna som medför vissa missbildningar i hjärtat och dessutom gör att den drabbade blir oerhört empatisk, social och vänlig. Personer med denna mutation är genuint intresserad av andra människor och tror alla om gott; så mycket så att de blir sårbara. Det jag finner intressant är kopplingen mellan hjärtat och beteendet. Vi vet ju redan att det existerar en koppling mellan magen och hjärnan, kanske är en större del av kroppen inblandad i uppbyggnaden av vår personlighet än vi hittills trott?

Ha en bra dag!

Tack för bra svar med bra råd, jag ska verkligen försöka.

Och vill bara berätta att jag mår bra och fortfarande nykter i snart 3 månader.
Jag går på möten många gånger i veckan, träffar trevliga människor som ger mig så mycket feedback, delar det som är tungt och även det som käns och fungerar bra.
Jag jobbar med stegen och har kommit en bit på väg.
Livet käns rätt bra och lugnt.
kram och ha en trevlig helg.

.... att läsa om din beslutsamhet, Hyde har ingen chans idag, utplånad och tillintetgjord. Njut av dagen!

Hej
Verkar som du fastnat i ett mönster där alkoholen dövar och lindrar för stunden samtidigt som den sänker energinivåerna och motivationen. Svårt att orka genomföa förändring då, men att inse att detta inte håller i längden och att vilja göra annorlunda är första steget. Om du innan tränat en del finns ju rutinen dör någonstans. Kan du väl ta upp den igen kommer kroppen ihåg och du skapar goda cirklar. Endorfiner, energi och självkänsla.
Måla upp en bild av dig själv. Frisk, stark och nöjd med dig själv efter ett träningspass. Verkar den lockande?
Förändring under pressade förhållanden (tänker att du har det när du skriver att du är ensam med två barn och kanske har höga ambitioner både som mamma och yrkeskvinna?) är som sagt svårt. Se om du kan få en samtalskontakt, t ex via vårdcentralen. Du behöver ju inte nämna alkoholen förrän du känner förtroende. Eller se om du kan involvera en god vän på en "hälsomånad". Träna och peppa varandra.
Kram

Jag ska fira att jag uppnått mogen ålder genom att för första gången vara "mogen" och göra tvärtom mot var rebellen mr Hyde vill. Jag ska TA EMOT stöd och omsorg. Jag ska inte svara på all hjälp jag fått från min omgivning genom att fortsätta sabotera.
Jag ska gå emot mönstret att fortsätta spåret mot helvetet bara för att jag trampat där igen. Jag ska bryta det påbörjade återfallet (även om jag inte druckit på en vecka är jag psykologiskt fortfarande inte ur det).
Jag har ännu inte fått svar från kompisen om han ska åka med mig till festen, vilket hade avgjort frågan för då skulle jag redan nu vetat att jag tar bilen. Men jag ska idag visa mr Hyde att den här gången lämnar jag inte avgörandet åt ödet, hur mycket jag än lurar mig själv att jag visar god vilja genom att toppa oddsen att inte dricka. Lämna beslutet åt omständigheterna är ett sätt att inte behöva ta ansvar.
Idag ska jag gå emot min egen ansvarslöshet genom att själv bestämma. Allt är bäddat och klart för att i sista sekunden kunna vika ner mig för impulsen. Jag kan cykla till bussen och ta den till festen. Men jag ska ta bilen. Jag har beställt vin till maten, men gillar inte vin. Har jag inte sprit med mig, vilket jag inte kommer att ha, dricker jag inte vin. Ingen osäkerhet där iallafall.
Nu är ambivalensen ersatt med beslutsamhet och lite spänning ger det att göra tvärtom, faktiskt. Måste inte gå "all in". Måste inte följa mönstret en helg, sedan en till, sedan en till, sedan vardagar, sedan....
Måste inte vara alkoholisten som triggat igång en period genom att ha fallit en helg.
Ha! Känn på den, beroendejävel! Du trodde du hade mig nu va?!?

Häll ut spriten! Nu!

Inte leka med elden, eller?

När jag är nykter är jag stålmannen/kvinnan. Det enda som kan besegra stålmannen/kvinnan, ta bort superkrafterna, är kryptonit.
Men om jag kommer inärheten av sprit, min kryptonit, och får den innanför huden - förintad.
Seriernas stålmannen skickar ut kryptoniten i rymden. Långt bort. Han köper inte kryptonit. Skulle aldrig låta den komma nära, allra minst under samma tak.
Varför i helvete skulle stålmannen köpa hem kryptonit?
Ha, ha, ska låsa in den bakom glas med texten "krossas vid nödsituation" (krossa flaskan alltså)
Den får stå kvar en vecka till. Sedan - om den är kvar - kanske jag ger bort den till någon. Kanske någon jag ogillar, någon jag vill ge lite huvudvärk...

Var ett tag sen jag skrev i din tråd. Snart 8 veckor, strålande! Verkligen målande om detta om festen...., visst kanske det skulle vara kul några timmar. Men dagen efter då...., usch och fy. Hoppas du får en god natts sömn!

Och att jag att jag känner din kamp. Otroligt jobbigt och orättvist med sjukdom i en redan pågående strid. Vill lyfta dej lite och berätta att du är väldigt viktig. Vill berätta att du syns i din demonstration med plakat och allt ute u skogen. Detta är inte "början till slutet" detta är bara en dag till. Vi kommer igenom och ut på andra sidan. Du är stark och demonerna som jagar dej har ingen chans i längden.

... så slutar man ju dopa sin hjärna med giftet, som ger konstgjord dopaminkick. Det tar verkar det som en liten tid för hjärnan att stabilisera upp sig. Ja, det är ju en snabb och enkel lindring med alkohol, men sen då. Ja, visst mår vi mkt bättre utan detta gift. Jag har nog mest att tacka på att jag ändrat inställning till giftet, förut såg jag mest det romantiska och förljugna. Det är så skönt att slippa dricka!

..., men kanske ändå inte, känns som jag inte är i närheten av dina utmaningar. Det är väl i o f s snarare regel än undantag att det blir snedsteg, det viktiga är att detta inte blir "början på slutet". Att du hittar din stabilitet igen. Vi kan väl protestera tillsammans på vår breda autostrada! Mot giftet! Mot den förljugna romantiken! OCH för livet, framtiden och tilliten! Visst, vi lever ett andetag eller hjärtslag från evigheten, men låt oss ta den där j-a oron och förpassa den till lämpligt mörkt ställe.

för välkomnandet, det värmde. Så skönt att den oro och ångest du känt blåst undan. Jag har samma upplevelse som du, har också upplevt panikångest för fem år sedan. Det hände en gång och jag blev rejält rädd minns jag.
Det hjälpte mig dels att inte dricka alkohol så ofta för det var under den tiden när jag drack vin som tröst o ångestdämpare och dels gick jag en sömnkurs som hjälpte mig att sova bättre så jag slapp dricka det usla vinet i sövande syfte.
Låter så tokigt alltihop nu men det var så det var. Vilken soppa... Inte helt fri men jag tror att det kommer bli bra nu.
Oro och ångest är nu liten i jämförelse och det är jag så tacksam för.
Det finns ibland en tomhet i mig som jag inte känner igen från innan. Jag tänker att jag vill se om den kan försvinna.
Jag har förstått att det tar tid att komma tillbaka till den rätta verkligheten men jag känner att jag är på god väg och det finns ingen anledning att dricka något mer. Jag mår bättre utan.

Jag stred på för många fronter och upplevde att jag var ensam med allt. Satt fast i moment 22 inom flera livsområden. Tyckte att mina problem (psykiska, fysiska, ekonomiska, strukturmässiga) förminskades eftersom jag skrek efter hjälp men inte tyckte att jag fick någon.
Och oro. Denna jävla oro. Som finns alltid. För mycket ansvar och för lite handlingsutrymme. Och att inte kunna vila hjärnan genom att träna. Eller, jag har tränat varje dag men blir så förbannat utmattad efteråt och har inget mål med träningspassen (kan ju inte maxa eller utmana mig) så fokus blir sämre och då funkar de inte mot kaoset i hjärnan.
En tanke jag uttalade högt var: jag anses ju frisk och problemfri, ok, då är jag det! Jag tränar på som vanligt då, börjar arbeta under sjukskrivningen och när jag ändå är så frisk kan jag lika gärna skippa det där med att jag är alkoholist också, alltså kan jag dricka.
Protesthandling med andra ord.
Jag drack utan att någon såg det som en protesthandling. Ha, ha, lika jävla dumt som att gå omkring med plakat och demonstera här ute i skogen...

Ja, det är ju väldigt bra detta forum. Man skriver ner sina tankar och får kanske lite respons av andra, även om man inte kan förvänta sig det. Alla vi som är här kämpar ju på mot giftet mer eller mindre tufft/hårt. Visst är det underbart att leva utan giftet, själv är jag 3 månader idag utan det. Visst finns det tillfällen då man kanske tycker att det skulle vara skönt att ta 2-3 öl och känna den där bedövningen och ruset, MEN när man spelar hela filmen med vad som händer sen...., USCH, dessa många negativa konsekvenser och bl a ångest.

Min ångest, hade min första rejäla panikångestattack hösten 2009, har varit av och till under åren. Känt av normala kroppsliga förändringar, hjärtslag (ibland ojämna) som gjort en rädd. Har kollat upp hjärtat flera ggr och är för min ålder i mkt gott skick rent konditionsmässigt och även blodtryck etc.

Hur som helst så har jag sista åren några ggr/dygn varit rätt rädd för att hjärtat ska stanna o s v. MEN när jag är en bit in i nykterheten så har detta i princip försvunnit. Visst känner jag att min kropp lever sitt liv på olika sätt, men oron/ångesten är som bortblåst, vilket såklart är hur skönt som helst.

På återhörande!
//M

Ja Ullabulla tänkt de tanken många gånger.
Tror alla som har ett osunt förhållande till alkohol har stora hål inom sej som man försöker fylla (?) med alkoholens dövande verkan.
Att hitta meningsfullhet också när kvälken kommer eller lediga dagr när man inte behövs eller har krav på sej att prestera. Man har ett behov av att vara duktig visa att man kan och duger.
Men i Sverige har vi det ordnat för oss och vi som är vilsna tappar lite fokus . Det börjar så klart i barndomen och uppåt,själv har jag alltid känt mej älskad sedan jag var liten det är inte alla förunnat. Men meningen med livet, ja det är frågan behovet av en tillhörighet också att liksom hitta sin plats bland alla andra.
Har inte vuxit upp i en kärnfamilj vilket jag saknar för jag längtar efter den gemenskapen en härlig familj med alla runt om.
När det är nöd eller svåra förhållanden då blir man stark för att det är nödvändigt och då har vi en uppgift att fylla som är så tydlig .
Har varit lycklig verkligen lycklig när mina barn växte upp och med deras pappa. Min man togs ifrån mej och mina barn.är nu vuxna.
Blivit fina duktiga människor alla tre som gett mej härliga barnbarn.
Har jobbat i ett krävande yrke och älskat det däremellan och under tiden.
Då var alkohol något som var en guldkant på tillvaron.
Före och efter ja nu har det blivit negativa upplevelser för man söker lyckan igen i några glas vin men lyckan kommer inte den vägen.
Efter två glas vin blir det inte bättre sedan blir det sämre.
Vad vill jag säja jo Alkoholproblem
Är inte bara en sjukdom - också ett sökande
Efter smärtlindring, ångestdämpande sorgregulator ,mening ,gemenskap, lycka och att vara behövd bland annat.
Men alla har vi vår egen problemtik och genetik som jag inte alls berört. Men som också har betydelse.
Läser trådar lider skrattar gråter.
Häng i alla Ni som sliter varje timma varje dag.
Det finns en anledning till att ni har det som Vi har det.
Kram