Senaste kommentarerna i forumet

Tack för dom orden. Behövde dom <3

Fint svar att vända på det. Så känner jag oxå inför mitt beslut om förändrad livstil! ??

Jag har funderat mycket kring det som jag läser att du nu funderar kring.

Jag har kommit fram till att i början när jag ändrade mitt liv och slutade dricka, kändes det som att jag är en dålig människa med problem med alkohol.

Nu några år senare ser och känner jag att jag tänkte fel då.

Att erkänna för sig själv och kanske andra är INTE att erkänna att man är "en dålig usel" person med problem med alkohol, det är faktiskt att visa sig själv och andra att man tar ansvar.
Att man ser ett bekymmer och gör något åt det.

Det är bara klokt, smart, modigt och helt rätt.
Förstår du hur jag tänker?

Att be om hjälp betyder inte att man är sämre eller dålig.
Det betyder att man är klok och ansvarsfull.

Så känner jag idag och så ser jag på det idag.
Men det var inte lätt för mig då för tre år sedan.
Hmmm.
Vet inte om mina ord blir till någon hjälp för dig men jag hoppas att du inte tvivlar på dig själv utan klarar att gå med huvudet högt och känna att du försöker ordna ett fint liv till dig, där du får må bra och känner att du är värdefull.

Stor kram!

Jag vill verkligen slutat. Jag hatar att dricka. Jag hatar att bli nån som jag inte är. Kanske jag formulera mig lite knasigt,men det jag menar är att,tänk den dagen då jag verkligen blir sjuk (förkylning,magsjuk osv) kommer mitt jobb att tro på mig? eller troro dom jag är hemma o dricker.'Varje gång jag är lite trött, måste jag förklara mig då?
Fördtår du hur jag menar?
Jag vill inte att mitt jobb ska ha tappat förtroende för mig....

Du är välkommen och du kommer att finna fina människor där som inte dömer dig.
Det är stort och jag önskar dig ett fint möte.

Vist är det med bävan vi berättar första gången det är nog helt naturligt. Nu har du stängt en dörr bakom dig och du kan gå vidare. Jag tror att det bara kan komma gott ur det.
Att man har ett tvivel kan bero på att man egentligen inte vet om man vill sluta med alkohol och vill inte bli kontrollerad.
Var stolt över dig det är nu ett tillfrisknande kan börja.
Kram

Så starkt av dig att sluta och kunna fortsätta låta bli drickat trots det sammanhang du lever i.
Inte konstigt att du blir vilsen utan alkohol när det är en så stor del sv både ditt sociala liv och ditt arbete. På din beskrivning verkar det vara ont om sammanhang där detinte förväntas finnas. Du är jui princip omgiven sv det båepå jobbet och fritiden...inte heller konstigt om du skulle kännasorg eller saknad - trots att du for illa av detliv du levde. Blir ju ett tomrum att ta bort utan att lägga till.
Jobbet kanske är svårt stt förändra, men har du andra intressen, eller vänner som inte dricker? Eller är det möjligt att få med dignågra av dna vänner på et nyktraspåret? Hitta på något tillsammans som är helt oförenligt med alkohol? Kanske föreslå det som ett "projekt"? Det skulle nog vara lättare för dig att hitta glädje nykter om du inte var ensam i det.

Funderar starkt på att gå nu på fredag. AA har ett av alla möten då. Tror det måste bli så ?

Tror någon där uppe är med dig :-)
Hoppas nu att du får din lediga dag, så att du kan uträtta det som inte hinns med riktigt.
Sen att få hjälp för både dottern och dig, bara så bra.
Ja öppenhet öppnar dörrar och stänger dem vi inte vill ha öppna.
Stor kram

?❤️

Besök från soc som jag själv bett om. Har en fantastisk kontakt där för min dotters skull, men nu gällde det hela familjens situation efter skilsmässan och min sjukdomstid.
Hon ska jobba för att jag får ersättning en dag i veckan för att vara hemma, gå på skolmöten och samtal hos familjebehandlare. Där kan jag även få stöd för egen del.
Så underbart att kunna vara helt öppen med allt utan att bli dömd eller missförstådd!

Och hoppas verkligen att du fixar det. Tar den hjälp du behöver och måste ha just nu.
Stot kram ❤️❤️❤️

Att vi kan dra varandra så att vi så småningom stå med bägge fötterna på jorden.
Tack alla ni fina som fick min trötthet att flyga i väg och att glädjen landade hos mig.
Vi går vidare och står på oss och så tar vi 24 timmars nykterhet eller hur!
Kram ?⭐️??

Så jobbigt för dig, men nu är du här och välkommen tillbaka.
Att ta återfall är nog mer en regel än ett undantag, du är inte ensam.
Hoppas du får en medisin som hjälper och att du kan komma på fötter igen.
Jag var ju livrädd för att berätta för mannen hur eländigt det var, men nu inser jag att det var det bästa jag gjorde, att berätta. Jag har massor med stöd och jag hade verkligen inte kommit så här långt om inte jag berättat. Han håller mig underarmarna om jag är på väg att falla.
Men sen lastar jag inte honom med alla snaskiga detaljer det mår han bara dåligt av.
Sen att jag tog kontakt med AA är min räddning.
Kram ❤️❤️??

Tack för ditt inlägg gällande 10 år :-)! Vi ser alla fram emot att få träffa dem som kan, vill och har möjlighet.

Du ställde en fråga i den tråden som jag svarar här: Vi ska kolla upp det och återkommer till dig.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Så talande och rätt beskrivet.
Jag ser sällan den beskrivningen av de som dricker.

Är det unikt för oss medberoende som då hela tiden agerar för att denna stora katastrof inte ska få grepp och tag om oss.
Om vi är där och sopar och kollar och reder upp saker så ska katastrofen kanske inte få fäste.
Vi ger den inte plats eller utrymme att breda ut sig.
Om vi släpper kontrollen och taget så kommer den som ett brev på posten att infinna sig.
Och förstöra allt i sin väg,som Morran i mumintrollen.

Och när vi förstår att världen inte kretsar runt oss.
Att den kanske klarar sig nog så bra utan vår inblandning så faller vi ihop.
I alla fall jag.
Tack för dina vinklar mulletant,vi kanske ses på riddargatan om jag får ihop alla praktiska saker..

Jag känner samma som dig ang att berätta för sambon. Hur mycket till kommer han att orka ta. Tanken att bli lämnad skrämmer skiten ur mig och jag skulle aldrig klarar det.
Ibland känns det som om att det skulle varit bättre att han aldrig träffat mig. Han förtjänar inte detta och kanske skulle haft ett mycket bättre liv utan mig...

Mycket inspirerande, jag hoppas jag ska kunna göra samma resa en dag. Varje morgon vaknar jag och sager att nu är det slut, men sen blir det ett glas iallafall framemot kvällen. Jag hoppas idag är den dagen, igen.....

Jag ska åka på möte i tätorten. Innan det simmar jag. Väl i bassängen vill jag inte korta ner passet för att hinna handla. Efter mötet har jag träff med dottern för shopping, sedan ett möte till. Idag handlar jag ingen sprit. Imorgon hknner jag inte handla någon. Två dagar att hitta förnuftet

Vad du beskriver det målande.
Det är exakt samma kamp när man är medberoende.
Att kontakta,eller lägga sig i eller råda eller kontrollera.

Man vet så väl att man måste avstå.
Men hittar hela tiden vägar in tillbaka till ett gammalt beteende.
Utan att veta att det är det man gör.

Så fruktansvärt tragiskt att vi låter oss själva ridas av maror som inte är våra egna utan kommer utifrån.
Eller egna är de ju förstås.
Högst personliga och knutna till det lilla jag man har därinne.

Nu raderade jag det välmenta råd jag ändå inte kunde låta bli att ge dig..
Jag håller tummarna att du hittar din väg att hålla dig på banan.

Som jag känner igen hela alltet.
Jag for långa vägar igår för att bunkra upp för ytterligare ångestfyllda dagar. Men! För en stund sedan hällde jag ut allt som var kvar! Det känns genast som en befrielse. Vilken konstig drog alkoholen är!
Nu nya tag!

Och nu är det du som drar mig. Segt, segt att ta sig ur kvicksanden. Alla ni som hjälper till är som rep som läggs under mig, ett och ett, tills det blir ett nät. Hindrar mig att sjunka. Ger stöd att häva sig upp med. Tack! Och var nykter för din egen skull, det är du så värd❤️

Behöver läsa lite framgångshistorier just nu när hjärnan bråkar.
Kram

Du gör helt rätt! Så glad för din skull!
Alla som kämpar här på forumet har stor glädje och nytta av att höra att det går bra för någon.
Själv har jag inte bidragit på sistone, men jag kommer igen.
Kram Rosen

Det värsta är att det aldrig finns någon lindring i alkoholen. Dricker jag är det med ångest redan från det att tanken satt sig. Eftersom jag kan se vart det leder. Insikten är som om ögonlocken fastnat i öppet läge. Jag vill blunda och låtsas som det inte händer, kunna radera verkligheten, ta en fylla och sedan bara gå vidare som om inget har hänt, men kan inte. För jag vet allt för väl att det inte går att göra en lucka i verkligheten. Dricker jag är det inte bara det psykologiska beroendet som väcks utan något ännu starkare.
Insikten slog mig i morse, som ett knytnävsslag rätt i magen. Ångesten som en frossa i hela kroppen.
Mina tankar just nu vittnar om att jag inte kommit ur återfallet, trots att jag är nykter. Tvångstankarna är fortfarande kvar. Hjärnan spårar in på hur och när jag kan skapa ett tillfälle att dricka. Begäret är fysiskt. Trots att jag inte har någon flaska framför mig skakar händerna och sträcker sig efter den. Bilden av vansinnet.
Ångesten ger näring åt tvångstanken. Och trots att jag vet att den skulle släppa - att det enda som kan få ångesten att släppa - är att låta bli, bara stänga alla dörrar, är det rädslan som redan slagit klorna i mig som skriker högst. Rädslan paralyserar mig. Och gör mig helt oförmögen att tänka klart. Fly, fly, fly, skriker den.

Ambivalensen ger ångest. Se här, bara: igår skickade jag ett meddelande till en av mina vänner, som har hand om förtäringen på festen jag ska till på lördag. Jag frågade om det var för sent att byta från alkoholfri dryck till vin (ett glas vin till maten räcker så klart inte, ett glas vin till maten skulle bara fungera som kamoflage till spriten jag skulle dricka i smyg vid sidan om).
Jag visste att hon skulle bli bekymrad och svaret från henne var inte oväntat att hon blev orolig av min fråga, eftersom hon och alla endra i sällskapet vet om mina problem och vet att jag just nu är sårbar. Och mitt svar var att jag hellre dricker med vänner än avbokar för att supa i ensamhet.
På sätt och vis hade jag rätt, för isolerar jag mig har jag tagit ett steg längre ner. Men vad jag också gjorde var att öka ambivalensen och öppna en dörr för beroendedjävulen. Skapa en möjlighet att dricka utan att behöva avstå social samvaro.
Jag till och med lurade mig själv genom att tänka att jag fortfarande kunde låta bli, väl på plats bara säga att jag ändrat mig och alla skulle vara lättade.
Vad jag nu bör göra är att skriva ett nytt meddelande. Förklara att fan for i mig men att jag tagit förnuftet till fånga. Fråga om det är någon från mitt håll som vill ha skjuts och bestämma att jag kör. Så att jag inte kan backa. Stänga den dörren.
Den makt beroendet har över mig är överväldigande. Att se styrkan i det kan trigga fightern i mig och ge mig kraft att vända. Eller förlama mig.
För en halvtimme sedan kunde jag känna kraften komma tillbaka och tänka "i helvete att jag ska dit igen!" minuterna senare vacklar styrkan och jag blir ambivalent igen.

Ja, det är onekligen starka krafter vi har att göra med. Just nu är det riktigt tufft. Dörren är stängd två dagsr framåt. Största faran idag är inte om jag dricker eller inte, för det har jag sett till att inte kunna. Största faran är om jag köper sprit när jag är i tätorten, för gör jag det kommer den drickas. Och vägen tillbaka blir ännu längre.