Senaste kommentarerna i forumet

Men säkert så fylls mitt inre hålrum.
I vilan,i lugnet.
Trots att världen snurrar ungefär som förut så ramlar småbitarna på plats.
Fyller ut hörnen och innandömet.
Jag visste ju att hon fanns där.
Jag har ju en gång (flera gånger faktiskt)
Varit en balanserad och harmonisk människa.

En som vetat hur livet ska levas,åtminstone mitt eget.
Men i takt med att ansvarsbördan runt mig ökade så försökte jag greppa det omöjliga
Leva även deras liv eftersom de gjorde det så dåligt ;-)

Men nu,då det är jag i mitt alldeles egna centrum med tillfälliga gäster som jag bjuder in och även säger hejdå till så blir det bättre balans.

Min cirkel är min och nu när det åtminstone är en centimeter hög tröskel runt mig så märker jag åtminstone när någon bumpar till på den där centimetern.
Både på väg in och på väg ut.
Skönt och tydligt.

Du klarar det här jättebra ?

Jag vet att jag borde ha skrivit mer här inne, men som jag nämnt tidigare saknas inspirationen. Hösten är inte min favorit-årstid, så det påverkar naturligtvis, jag känner mig lite håglös och trött. Men ibland så kommer det en sådan där dag då man känner att livet är gott och framtiden ljus, idag var en sådan. Mulet men friskt, ett tunt molntäcke gav ett ljus som förstärkte färgerna hos de blad som nu är på väg att visa upp sig från sin mest färgsprakande sida. Min morgonpromenad blev lång, lugn och behaglig.

Vad gäller min nykterhet så har jag de senaste veckorna befunnit mig i ett sinnestillstånd där alkohol är en icke-fråga. Jag tänker helt enkelt inte på det; jag har inga sug, jag tänker inte på vare sig de negativa effekterna av drickandet eller de positiva av att inte dricka. Mitt återfall skrämde mig rejält, kanske var det exakt det jag behövde för att en gång för alla lägga det livet bakom mig. Jag hoppas i alla fall det, jag vågar inte riktigt tro på det än, men när en innerlig önskan att jag kan fortsätta så här: bara leva mitt liv sådant det är utan att ha den där ständiga, destruktiva följeslagaren i hälarna. Kanske gör det mig sårbar, kanske gör det mig starkare, framtiden får utvisa, i vilket fall som är det ett tillstånd jag länge har velat uppnå.

Ha en bra dag!

Nu är vi några som vill höra hur det är med dig, Heueh!

Bra att du tagit dig upp igen. De flesta vet vid det här laget att alkoholism är en svår sjukdom som man aldrig blir fri från. Bra att du talat med din kollega, bett om ursäkt, men förklara att du är alkoholist som kämpar med nykterheten, ersätt flaskorna och gå vidare. Se framåt. Vart vill du? Vart ska du? Se inte bakåt och vältra dig i självförakt och ångest. Det kommer bara föra dig närmare alkoholen igen. Nä ruska på dig, se sjukdomsbilden i sin helhet. Du kan ju t e använda återfallet som en lärdom för att ta större ansvar för att hålla dig nykter framöver.

Jag är på konferans några dagar. En hel del alkohol för många, men inte mig och några fler..Vi är många från vår Kommun här , så det är roligt att träffa gamla arbetskamrater..Badade jacussi idag..Ingen drack öl..Men hade inte stört mig på det ändå..Ser att många flamsar och blir högljudda..Jag är med lite grann, men lägger mig tidigare för att få bra med sömn..Kände lite sug igår..Pratade med några arbetskamrater om a-problem..Det är skönt att göra det så jag känner trygghet i nykterheten..Bra skogsfrun med te istället för alkohol..F-n vad bra DU är med 7 veckor❤❤❤Jag är glad för din skull..Fortsätt så..Jag fick sms av en dotter hon skrev att jag är stark..Jag skrev tillbaka att hon inte behöver oroa sig och att jag aldrig mer kommer att dricka....Livet brukar bli lättare när man klarar av sin nykterhet på ett vettigt sätt..Så känns mitt liv just nu, långt hemifrån..kram..

Över mig själv
Över mina barn
Över mina vänner
Över min partner
Över mina föräldrar, syskon osv.
Aldrig någonsin tar det stopp eller slut om jag inte själv bestämmer mig för att det får vara nog.
Alltid är det någon som jag försöker göra nöjd eller glad.

Inte så att jag är så himla självuppoffrande och genomgod.
Det handlar om egoism många gånger.
Jag vill tillfredsställa mitt eget ego som skriker högt på bekräftelse.
Och kan jag då inte klappa egot på huvudet och säga,såja lugna dig nu så fortsätter det gapa.

Och då stirrar jag runt och ser då någon stackare som jag haffar tag i och beslutar mig för att hjälpa.
Lyssna till,ge en hand eller på något sätt ge min missriktade omsorg som de aldrig bett om.

Men att stanna upp, ge mig själv vaakum och vila i nuet,i naturen och i mitt eget liv kan vara stört omöjligt.
Just för att det är skåptomt där det borde bo en människa.
Hon kan jag ju ändå inte hjälpa så jag söker mig utåt istället.
Tvingar på andra min omsorg,tvångsmässigt.

Jag kan se det nu,då jag inte längre agerar såhär annat än ibland då jag tappar kontrollen.
Men jag fortsätter se andra runt mig som beter sig lika sunt som jag själv tidigare.
Och då är jag där minsann och ger pekpinnar och säger att..
Och så är allt igång igen.

Att bara göra ingenting,att inte agera tala,predika moralisera verkar ibland omöjligt.
För jag är ju så djäkla genomtänkt och klok och vet precis hur allt ska vara..

Det är inte lätt att ta tjuren vid hornen. Först sluta med a den kommer känslorna man dövar som ett brev på posten.
Men nu är det bara att kämpa på, göra sin läxa och förhoppningsvis komma ut på andra sidan helare och starkare.
Jag gör min läxa och jobbar på i 12 stegen, jag tror att mycket kommer att lösa sig.
Det var en person som sa på sista mötet "jag är tacksam att jag är alkoholist, då kan jag jobba med mig själv på rätt sätt, jag hade inte kommit så långt med mig själv utan detta".
Det ligger nått i det!

Jag känner igen mej, är också rastlös samt ofta lättirriterad. Men jag kommer ofta i konflikt med vänner (har ingen man att bråka med ;) eller nån av mina syskon. Jag är ofta osäker och har dålig självkänsla. Det kan som du skriver, ta för stora proportioner i vissa sammanhang. Men du är stark och har ju klarat så mycket.
Hoppas du mår bättre och att värken gett med sej.
Kram ?

Hej och välkommen! En inte helt ovanlig kombination detta med att vara alkoholist och ha en utmattningsdepression på det. Det svåra är att veta vad som är vad. Drickandet ökar stressnivån i kroppen något enormt. Där till leva ett aktivt liv med högpresterande arbeten och allt annat kan ju bara sluta på ett sätt. Jag har varit nykter i snart 18 mån och det första året var jag helt fokuserad på nykterheten. Det andra har jag jobbat med det senaste halvåret. När vi låter bli alkoholen kommer verkligen allt i fatt oss. Jag tror att det är något vi behöver gå igenom både fysiskt och mentalt. Du kanske behöver hjälp för att lösa detta? Har du tittat på olika alternativ? Bra att du inte skriver och kör bil samtidigt... ?
Kram
Ellan

Den känslan är fin! :) Jag tänkte bara kolla läget och uppdatera hur det gått med festligheterna. Den där fredagen jag berättade om då min kompis ville att vi skulle dricka vin blev en tekväll istället och det var jättetrevligt. Sen har jag varit på en fest och druckit alkoholfritt och det har också gått jättebra. Så allt är toppen nu, jag är fortfarande nykter. På lördag är det 7 veckor. Pepp på dig!

Bra jobbat. Var stolt. Jag skulle bara säga att glädje och sorg, rädsla, oro, ångest och ledsenhet och stress och... allt ingår i livet. Men vi har tidigare försökt fly från dessa känslor med hjälp av alkohol. (Jag har framförallt försökt hantera stress och uppjagadhet med alkohol, och det gick ju sådär). Så det är naturligt med upp och nedgång och att känna sig konstig då och då. Att vara nykter handlar inte bara om att hålla sig ifrån alkohol utan nu behöver man också lära sig att hantera dessa jobbiga känslor. Sen kan man ju lugnt säga att det är bra att vara av med ångesten och den depressiva effekten som alkoholen i sig själv ger. Det minskar totalen av dåligt-mående. Jag vet att det finns bra böcker på temat som förklarar självhjälpsmetoder av Åsa Nilsonne och Anna Kåver. Det eller terapi kanske kan vara något? Träning är ju jättebra för det ger ju endorfiner som lindrar många besvär och sänker adrelanin mm. Men om det inte räcker så finns det flera vägar att gå. Jag försöker ha kul och utöva min hobby så mycket jag kan och hela tiden undersöka fler sätt att ha roligt. Goda vänner är viktigt också, nån att prata med eller bara att ha några man kan ha roligt tillsammans med istället för att sjunka ner i det svarta. Kompispromenader är min favorit: ta med hunden och åka ut i naturen, gå och bara prata.

Fick ett värmande mail från kollegan som inleddes med orden "bra att du vågar se dig själv, sanningen är enda vägen". Att det finns människor som väljer att inte trycka dit andra i en sådan här situation. Hennes besvikelse är så klart enorm men det lättade trycket över hjärtat så mycket för stunden.

Denna tragiska handling är så typisk för min problematik, en ovilja att säga sanningen, att sticka huvudet i sanden, att välja kortsiktiga lösningar före hållbara. Grunden i mitt missbruk är ångest, ångest över att vara till lags, att bli älskad, att ingen får vara arg på mig. Som ett stort barn i många avseenden när det gäller att hantera konflikter och stress. Ofta i konflikt med lojalitet mellan familj och jobb.

Känner mig ändå starkare nu än under hela denna återfallsperiod, jag ska tillbaks ur det här helvetet!

Sitter på jobbet och bor återigen hemma hos familjen så det går framåt på det planet.
Skrev i mitt tidigare inlägg om att jag tagit några återfall under sommaren. Det värsta av dessa förutom mitt återfall förra veckan skedde i början av Juli.

Under 10 dagar var jag och min familj husvakter åt min kollega som var på semester med familjen. Under slutet av denna period drack jag upp mellan 2-3 flaskor av deras sprit utan att ersätta den, hur jävla dum får man bli!!!

Hon har inte påpekat detta men jag känner att detta förgör mig inombords och så klart bidragit till fortsatta återfall under sommaren. Kollegan är tyvärr sjuk i dag och vi har inte träffats fysiskt sedan semestern startade. Min chef vet om detta sen i går och i dag kände jag att jag var tvungen att skriva ett mail och berätta då jag inte kan vänta att berätta detta tills vi ses. Har sådan ångest för vilka konsekvenser detta kommer få för vår framtida arbetsrelation och så klart för dessa vansinnigt integritetskränkande handlingar....

Stort tack för peppen!

Att åldras.
Att ta avsked.
Att i och med det kunna gå vidare och framåt.
Kanske inte mot något bättre.
Men mot något annat.
Så svårt och ibland så nödvändigt.
De år jag haft bakom mig har varit tuffa,både pga yttre men också inre press.
Att fortsätta vara den jag varit.
Att fortsätta leva ett liv som tidigare passade mig.
Yttre ramar som liksom höll ihop det inre livet.
Men när då de yttre ramarna revs så föll också innandömet som ett korthus.
Eller var det kanske tvärtom?
Det vet jag inte och det spelar inte så stor roll.
Att som nu känna att det är tomt och rent,inte bara tomt och tomt känns bra.
Det får vara den mylla som jag nu ska plantera nya frön i.
Jag önskar mig själv lycka till.

Två riktigt bra nyktra erfarenheter: 1) man kan träffa kompis och 2) gå på fest utan att dricka alkohol! Grymt bra gjort att du förberedde dig noga - och genomförde! ??????

Redan september. Sommaren har gått fort. Mycket att göra med barn och barnbarn. Idag först gym och sedan kaffe med tanter. Livet går vidare. Nykter en dag i taget.

Så BRA! Att bli full på livet, att njuta med barnen är bara det bästa! Du fyller på med styrka och du förmedlar det vidare till oss andra! Tack!

Ha en fin dag! Kram?

Det har nyligen varit två tillfällen jag oroat mig lite för, dels kompisen som skulle komma på besök. Det som hände var att vi båda drack te när vi träffades, och det var inget mer tjat om alkohol. Sen var jag på en fest och hade med mig alkoholfritt bubbel med låg sockerhalt som var supergott. Jag hade roligt. Jag drabbas inte av samma eufori som när jag gjorde när jag brukade dricka men det var skönt att klara av det och ha en trevlig kväll utan att tycka synd om mig själv när alla andra dricker och blir fulla. Och det var skönt att vakna fräsch som en nyponros och ha energi att ta itu med dagen även om det blev sent. Det verkar inte heller som att alkoholfritt vin sätter igång något sug hos mig. Skönt, för det var kul att gå på fest och känna sig som en i mängden. :)

Jag har klarat av två fester nu genom att dricka torrt alkoholfritt mousserande vin med låg sockerhalt: Rawsons Retreat. Det har gått hur bra som helst och det är underbart att både kunna vara delaktig (och nykter) och vakna på morgonen och vara klar i knoppen och må bra och vara stolt över mig själv. :)

Du laddar verkligen batterierna denna helg. Så underbart att du trivs fint att vara nykterist och slippa ha en massa tankar om alkohol i huvudet.. Funderade på saker idag. Om en förälder mår dåligt på grund av olika beroenden eller av otrohet hen eller partnern varit det. Eller att föräldern av andra orsaker har en massa jobbiga tankar i huvudet, då är det omöjligt att vara en närvarande förälder. Om barnet eller ungdomen berättar om sina problem så är det ju svårt för en förälder att ens orka lyssna och ta in. Det slutar ju med att barnet den unge slutar att anförtro sig.. Det är ju ingen idé.. Den som säger att barnen inte tar skada av förälderns beroende och mående har inte tänkt till. Dessa funderingar fick jag av att jag har barn mellan 13-32 år. När äktenskapet var stabilt kunde jag bygga på förtroenden med barnen. Andra perioder hade jag fullt upp med mig själv och var säkert mentalt frånvarande stundtals.. Lim jag läser dina rader och blir så glad. Du låter beslutsam stark och välmående .Kram❤️

Å nej snälla miss lyckad. Jag känner din omtanke och din förståelse av hur jag har det.

Alkohol är egentligen det enda problemet vi har. Alla andra problem räknar jag med i ett äktenskap och de gör inget i det stora hela. Men alkoholen... det är som ett svart moln.

(Här skrev jag mer om min man men tog bort det. Vill fokusera på allt det härliga med mitt eget nyktra friska liv).

Jag har i alla fall varit nykter så pass länge nu att jag räknar mig själv som nykterist. Igår fanns både öl och vin i sällskapet men klockan 20 gick jag in och städade! Hade trevligt fram till dess men sedan blev jag trött.

Det står fortfarande folköl i vår kyl såg jag imorse. Samma burkar som sist. Jag knölade ner dem längst ner i kylen för de tar plats där annat kan stå. Bra saker.

Idag var jag och barnen i skogen. Hade med oss mat och fika. Det var underbart!!!! En fantastisk söndag. Jag har pratat med barnen om allt mellan himmel och jord. Det blir så i skogen medan det hemma kommer så mkt emellan.... städning, tv, kompisar, laga mat etc. Idag satt vi och tittade ut över vattnet vid skogskanten och åt maten och pratade i en timme. Inga störningsmoment förutom en ihärdig geting. Önskar vi får många fler sådana helger framöver nu i den härliga hösten. Att bli full av livet istället för av alkohol. Det är lycka alltså rakt igenom!

Nu ska jag göra något som kallas guldmjölk. Googla recept och prova vettja! Jag vet att jag är fånig men jag struntar i vaniljextraktet som ska vara i eftersom det innehåller alkohol. Säkerligen helt ofarligt i sådan liten mängd. Men ändå. Jag kastade vår förra flaska i ren protest när jag insåg den innehåller 35% alkohol.

Jag är så lycklig över mitt nyktra liv. Jag är verkligen det. Varje dag som passerar gör mig än mer säker på hur rätt jag gör.

Ha en fin kväll allihop ?

Kunde inte somna, låg vaken till 5 i morse, vände och vred på mig. Lyssnade lite på en bok, sen försökte sova, men min tinnitus
gjorde sig påmind så fort jag stängde av boken, det var som ett ekorrhjul.
Hade ont i benen efter springandet på volontärjobbet, var upp och tog ett par Alvedon för att lindra, jo det hjälpte mot värken, men
nä det gick inte att sova.
Sen sov jag till ca ½10 så lite sömn har jag ju fått i alla fall. Men jag är trött, har ont i fötterna.

Tittar ut genom fönstret så får jag se grannen med sallad i handen från mitt land ????? börjar fundera om han tar sig
friheter :( men det visar sig att maken utan att prata med mig har lovat honom min odlade sallad :(.
Då poppar det upp alla gånger som han gör så, i stort och i smått, lovar människor saker utan att berätta för mig.
Det gör mig heligt förbannad, han har tydligen inte lärt sig nått.
Att grannen tog lite sallad, vad gör det, det är ju inte det som är problemet utan det är min man att han inte
pratar med mig. Jag försökte säga att,, om någon kommer och säger att de vill låna din motorcykel och jag hämtar
nycklarna och säger varsågod utan att fråga dig, hur skulle det kännas?? Han fattar nada, bara tjatar om att ja jo jag
lovade han sallad.......... Vad gör man då man inte får gehör för det som är viktigt för mig, att få vara delaktig i det
som händer?? PRATA MED MIG VILL JAG SKRIKA!!!!!
Min känsla av värdelöst poppar upp och jag förstår ju att det här tar för stora proportioner i mig, det är min mindervärdighets
känsla som finns där, den jag alltid har känt.
Hur jobbar jag bort det???

hjälper är verkligen sant. Jag har läst en del av din tråd och börjar förstå djupet i det du skriver.
Säger som Dionysa, åker snålskjuts på dina insikter.
Jag brottas med mig som vi alla gör brottas med oss själva, för att hitta det egna jaget, att
läsa och begrunda hur andra tacklar livet och utmaningarna är så oerhört viktigt känner jag.
Tack!