Senaste kommentarerna i forumet

Så glad för din skull! Vi var här en hel del samtidigt, du var här då jag hittade hit. Hösten 2011 skrev jag in mej. Det går att bli nykter. Och visst är det ett billigt pris att betala att vara lite udda ibland. Vi har vår frihet och helt andra valmöjligheter. Mera möjligheter än begränsningar. T.ex kan jag åka och handla nu utan att behöva fundera på om jag har alkohol kvar i blodet. Det tycker jag är en stor frihet.

Ser att det är sju år sen ditt första försök att bli nykter. Tänker på att det snart är sju år sen jag satte ner foten och känner mig "jämngammal" - det blev starten till förändring också i vårt liv.
Ha det gott och njut av livet! / mt

4 nyktra år PP!

Ja Lim , det gäller att inte dras med i julstressen .. utan behålla lugnet och kunna njuta av december o alla ljusen ⭐️ Det känns som även stress är en farlig fiende och i kombination med A .. så är det verkligen risk att det inte blir så bra .. det har både du o jag fått erfara .. Försök att sänka kraven ... fixa o greja med det som du tycker är kul .. drick julmust och ät lussebullar .. och kom ihåg att de behöver inte vara hembakta .. går lika bra att med köpta .. ?

.

Karma så till vida att din strävan mot ett bättre liv och mående nu börjar ge lite tillbaka till dig...
Du är värd det!

Låter också väldigt likt honom, att tänka på hur han var när han drack är ett sätt att hålla sig borta från att dricka och spelar rysk roulette om han skulle av någon anledning få för sig att ta ett glas samt att det går bra att vara bland folk som dricker bara det inte blir för mycket.
Jag vet hur jag ska göra och kommer inte backa. Vet också vad jag ger mig in på och hoppas på att vi kommer fortsätta prata lika öppet om det.

Tack för omtanken <3
Kram

Jo jag är medveten om att risken som finns, aldrig kommer försvinna. Men jag anser att vi pratar väldigt öppet om det och det hoppas jag ska fortsätta. Tänker dock att om han skulle trilla tillbaka så sluter han sig nog mer och kommer inte vilja prata om det.. risken finns. Åandra sidan finns det risker med det mesta, att kliva upp ur sängen är en risk och köra bil.. bl.a.

Tack för ditt svar, jag kommer fortsätta följa min magkänsla ?

Och jag känner mig stabil mitt i min osäkerhet, labilitet, rädsla, ensamhet, mitt tvivel, min sårbarhet. I min livslust och styrka. Min mänsklighet. Värdighet.
Jag behöver inte dricka. Vill inte.
Ibland mår jag skit, för det mesta är jag glad - mitt i all kaos.
Jag tar smällarna när de kommer.
Det som hänt, tror jag, är att jag följer med istället för att kämpa emot. Känslorna, livet, det som kommer. Accepterar. Ser mig själv med mer värme och medkänsla.
Varandet, när mitt naturliga sätt att hantera genom att agera är uttömt, är inte längre lika livsfarligt. Plågsamt, ja, men acceptabelt.
Jag är fortfarande en ”doer”. Och rastlös.
Ha en go lördag!

Är jag men jag har lovat mig att aldrig jobba ihjäl mig för eleverna. Vem tackar dig för det när du som du nu gjort kraschat? Ingen endaste tyvärr. Starkt av dig att ta tag i detta med körkortet. Visst du ska vara tacksam över att ingen blev skadad. Jag tror att psykologen vill få dig att inse vad som kunnat hänt för att du OM det kanske mot all förmodan skulle ens tänka dig att sätta dig i en bil onykter så ska du tänka tillbaka. Som fackligt aktiv också kan jag bara säga att det du inte hinner på jobbet får du ta nästa dag, Sänk kvaliten, inte du som ger dig förutsättningarna för en god arbetsmiljö. Var egoistisk, tänk på dig själv och ditt mående samt familj.

Inget ont som inte har något gott med sig. Det gäller att tänka positivt.

Vad nu? ?

Ligger i magsjuka. Och det finns få saker som kan få en att vara mindre sugen på alkohol. ? Särskilt bra en fredagskväll.

Trevlig helg på er!

Slår mig att det är årsdag igen. 4x365 dagar och nåt år måste väl varit skottår, så det borde ju ge 1461 alkoholfria dagar. Tänker allt mindre på det som varit. Känns inte heller som om förändringen (om den nu fortsätter) är direkt märkbar. Ja, kanske att energin och engagemang fortsätter att öka?!
I vilket fall är jag ju tacksam för vart jag står, att jag till slut lyckades vända den nedgående spiralen, ja att jag är vid liv.
Kan leva med att vara den avvikande "nykter, vill inte på något sätt riskera att falla tillbaka till eländet som ett drickande dagligen för med sig.
Det är nu sju år sedan mitt första försök att sluta dricka. När jag ser tillbaka har tiden gått så fort. Blir så tydligt hur viktigt det är att ta vara på livet! Ha en fin helg alla!
//PP

På något sätt är det ju så att någon som har uttalat att de haft ett problem anses ha en risk att falla tillbaka. Därför är många av oss oroliga för att vara ärliga med vår bakgrund. Jag tror inte du tar för lätt på detta, och du bör följa din magkänsla. I många relationer uppstår det ju problem under resans gång, och jag ser ärligheten hos din partner som positiv, och inte något som gör att du måste backa. Lycka till!
//PP

undrar om nån kan ge dig råd i den frågan ? Det är nog ett beslut du måste ta själv, tyvärr.

Du känner honom bäst och jag tror du har en magkänsla att gå på ?

Jag är nykter alkoholist och jag har heller inga problem med att folk dricker runt mig OM det inte blir för mycket. Då drar jag mig undan för det blir jobbigt att se hur jag en gång gjorde. Jag har en stabil nykterhet och har förmånen att få haft det så i några år men jag vet ju att mitt återfall bara är ett glas ifrån katastrofen. Min medicin mot återfallet är att påminna mig om hur det en gång var.

Spontant känner jag att ni kanske skulle vänta ett tag innan ni sätter er med stora skulder och stort ansvar ?

Kram ♥

En del av de som skriver här på forumet.
De som kämpar så hårt med att hålla en länk kvar till alkoholen.
Antingen för att de inte har så stora problem,om än dock problem.
Eller de som helt enkelt inte har förmågan eller kraften att sluta.

Jag som då har en massa beroenden,men inte till just alkohol är rätt fascinerad av de inläggen.
Där de gång på gång kommer fram till att de faller.
Men upp på hästen igen och så påt igen.
Och faller.

Jag menar inte att på något sätt ringakta deras försök.
Jag tror nog bara att det kanske är samma kamp som vi alla människor för inom oss själva.

Jag borde inte,jag måste avstå eller dra ned.
Men jag vill inte.
Just detta ordet vill..
Så länge man inte vill så kommer det inte att gå om man är beroende av en substans,kärlek eller någon sorts görande.

Hur mycket viljestyrka kan man uppbåda och i vilket läge.
Jo när det kostar mer än det smakar.
Om och om och om igen.
Då kanske man på allvar överväger att släppa taget om det som egentligen skadar en på djupet.
Ger ringar på vattnet så att hela ens liv blir påverkat i negativ riktning.

Jag är själv där på andra plan.Även i mitt fall så smakar det fortfarande för bra.

Om än jag i mina klara stunder ser vad jag borde göra.
Varför är det så svårt att vara människa.
Varför kan man inte bara fatta rätt beslut och hålla fast vid dom?

Läste utdrag ur bra bok.
Hur man kunde välja E4:an och köra på. Sen kommer då skyltarna som talar om för en att man borde välja en viss sak. Eller kanske tom väja för att något farligt kommer i vägen som skrämmer en eller är för svårt.

Då skulle man helt enkelt välja att strunta i skyltarna och fortsätta framåt.
Försöka läsa vad det stod på skyltarna på andra sidan vägen.
Eller tom skriva texten själv.
Så enkelt och så tydligt.

Inga är så anti rökning som ex-rökare. Du har blivit likadan fast med alkohol ? Och folk i din omgivning kan gott höra det! Vrider de på sig av obehag så har de nog själv problem.

Ja Lerigen, alldeles snart kan vi börja julpynta. Men jag tycker det är skönt att det är ett par veckor kvar för jag är inte riktigt redo för jul än. Så säger jag nu men säkert står jag här om en vecka redan och byter ut lamporna till adventsstakar ? Så brukar jag göra haha. Det ska bli mysigt. Lite snö vore kul också när december kommer.

När jag tänker på jul så blir jag direkt lite stressad. Men jag ska verkligen försöka att lugna ner mig. Vill inte bli en sån som blir stressad av jul för då kan vi lika gärna sluta fira. Det sista vi behöver är väl ytterligare anledning till stress. Det vi behöver är lugn och ro och själslig återhämtning. Inte ännu mer hets och materialism... Så jag ska låtsas att jag är ett barn när jag tänker på jul. Då blir det otvunget och mysigt mest. Och så får man dricka massa god julmust!

Efter midnatt har jag varit nykter i 9 månader. 10 februari har det gått ett år. Jag tycker om att den här vintern blir som en slutspurt mot årsdagen för det motiverar mig att orka med vintern. 10 februari är det fortfarande vinter men den börjar gå mot sitt slut då. Önskar det fanns nån som ville fira det med mig ? Men jag tror de flesta skulle störas av ett sånt firande. Min man skulle nog kunna vilja fira mig för jag vet att han är stolt över mig. Men resten... jag tror mest det skulle besvära dem. Det är ingen som förstår. De förstår nog varken alkoholberoende eller att man kan vilja vara nykterist heller. Nog för att jag tycker några verkar bry sig om alkohol lite för mkt men det är inget de personerna nånsin skulle hålla med om. Eller erkänna. De vill vara i sin bubbla där alkohol är fint och sofistikerat medan jag direkt vill spräcka bubblan och hävda att alkohol aldrig kan vara fint. Det är en omöjlighet, för det är ofint av sin natur. Det är ett gift som skadar och det kan inte vara fint hur mkt folk än försöker hävda det. Det är lögn.

Bla bla bla vad jag skriver och skriver. Jag har varit sjuk hela veckan och det gör att jag har för mkt tid till att tänka ?

Godnatt allihopa!

Jag tror som bedrövadsambo att det är tiden som måste få gå. Men jag kan tänka mig det är svårt när du påminns hela tiden om honom genom barnen.

Kanske är det ännu jobbigare när det är barnen som kommer till skada... då blir man maktlös på nåt sätt. Det är svårare att bearbeta nåt som inte händer direkt mot en själv men händer de man älskar mest och vill skydda.

Hoppas det känns lite bättre idag. Många kramar till dig ❤

Härligt Lim att du kan njuta och må bra av livet ... trots mörkret ? och snart är det advent och vi får tända ljus o pynta ... Livet blir ännu ljusare ?

Om jag ska utveckla det så har det nog varit någon sorts sanningssökande i allt detta resursslöseri.
Så många förljugna bilder,attityder och relationer folk haft till mig och i viss mån även jag till dom.
Så har jag nu i den senare delen i mitt vuxna liv gått till ytterligheter med att försöka reda ut saker,få fram sanningen på bordet.
Förändra saker till det bättre.

Att jag i den kampen också blivit fartblind och väldigt trött har jag inte riktigt förstått.
Att bara lugnt och fint kunna konstatera att så här är det,och det här kan jag göra i min egen cirkel har varit en omöjlighet tidigare.
Vad hjälper det om jag städar i min egen cirkel om de andra inte städar i sin.

Men det gör det.
Mitt förhållande till omvärlden blir så mycket lugnare om jag kan inse det självklara.
Inget annat är egentligen föränderligt.
Annat än ibland och på ytan om jag tvingar fram lösningar som jag ofta gjort tidigare.
Som inbegripit andra personer än jag själv.

Välja mina strider och hushålla med min energi är viktiga ledord i mitt liv. Då känner jag mig som mest harmonisk. Som ung kastade jag mig in i allt med hull och hår, helt fartblind. Och det slutade alltid med en krasch mentalt.

med fjärde steget. Trots mitt ett år långa själsinventering så blir jag liksom inte riktigt klar med vem jag är.
Men nu börjar det komma till någon sorts avrundning.
Just med hjälp av alanons häfte där man mer ingående får inventera sig själv så får jag också tydliga signaler på vad det är jag behöver jobba med.

Och det kanske inte riktigt var de bitar jag trodde jag skulle jobba med.
Det som varit min ledstjärna,min energi,mitt mod min framåtanda och min kanske lite buffliga framtoning bör mattas.
Just för att jag ska bli mer lagom.

I början ville jag protestera mot detta.
Man ska ju inte gå mot sin natur,sitt innersta väsen och försöka stöpa om sig i en annan form,det går ju inte.

Men ju mer jag läst och också testat andra förhållningssätt till saker så ser jag att mitt liv blir smidigare,enklare och mer hanterligt.
När jag söker jämvikt istället för ytterligheter.
Någon sorts balans i det jag företar mig oavsett vad det är så mår jag bättre.

Jag kanske inte är lika kul att spegla mig i,vare sig för omgivningen eller mig själv.
Men jag är i mer harmoni och studsar inte så lätt iväg i mina känslovindlingar.

Så det som jag kanske hållit främst med mig själv,det som gjort att min stjärna lyst lite klarare än genomsnittet.Är också den del av mig som jag behöver dämpa för min egen skull.

När jag öser på som mest.
Bygger framtid visioner eller saker som komma skall så tömmer jag också min energi.
Min bensin och står där till slut med en bil som inte rullar längre.

Återhållsamhet..försiktighet,hänsyn
Så långt ifrån buffelullabulla.
Känsligheten finns där,men när jag ska göra min stämma hörd.
Min poäng tydlig så öser jag på,blir övertydlig.
Skriver folk på näsan.
Ungefär som att de vore född i farstun.

Nä,bli lite hemlig ullabulla ;-)
Som en öppen bok till hemlig,kanske mission impossible.
Men man får väl sätta ribban högt och se hur långt man når..

God morgon, en ny dag är här. Det är grått ute men ljuset ute påminner mig om nånting. En tid för 6 år sedan när vi precis flyttat hit där vi bor nu. Jag ångrade flytten det första halvåret för jag var så van vid att bo mitt i stan.

Nu trivs jag här och känner mig avslappnad och ledig när jag kommer hem på vår gård.

Det här är det första året på många år som jag inte håller på att dö inombords av mörkret. Jag tycker det är tråkigt att bli så trött snabbt eftersom det är mörkt som på natten klockan 16. Men jag får inte panik som förr i tiden. Jag kommer absolut att känna så flera gånger i vinter, det vet jag, men just nu 9 dagar in i november så känns det ändå okej. Och så brukar jag inte känna. Den enda förklaringen som finns är ju att jag slutat dricka. Tänk om jag visste om det förut, att jag hade kunnat stoppa mitt dåliga mående. Tänk om jag anat vad mycket bättre livet skulle vara.

Så småningom kommer våren igen. Med sol och gröna träd.

Ha en fin dag allesammans.

från Frankrike kan jag konstatera att all fransk mat är inte så hemsk som jag har fått för mig. Jag jobbar sällan i Frankrike, mycket på grund av språkbarriären; jag talar inte franska och det är få fransmän som talar, eller ens förstår, engelska. Den här gången hade jag en tolk med mig, vilket både underlättar och försvårar. Jag känner ju inte den här människan, så jag har ingen aning om hur väl han lyckas översätta nyanserna, själva stämningsläget i det jag säger. Det hela blir väldigt sakligt och opersonligt, föreställer jag mig. En trevlig person var det dock, med en intressant metodik när det gällde val av restaurang. Han stoppade helt enkelt folk på gatan och bad dem rekommendera ett bra ställe. Följaktligen åt vi på små krogar utanför de stora stråken, och gott var det, alldeles fantastiskt gott.

I övrigt måste jag säga att jag har full förståelse för de franska fackföreningarna och deras arbete. Arbetsvillkoren där är en helt annorlunda än vad vi är vana vid. Jag var vid Atlantkusten, i norra Frankrike, och det var inte direkt varmt, kanske tolv grader och med den fuktighet som följer med läget. Inne i industrilokalen vi var kändes det ännu kallare; det var en gammal plåtbyggnad, helt utan uppvärmning. Folk jobbade i täckjackor och varma tröjor och det är varken säkert eller nyttigt för kroppen. Här hemma rekommenderar vi att man jobbar i kortärmat eftersom det minskar risken för att något klädesplagg fastnar i en maskin, men hur ska man kunna göra det när lokalen är kall som en matkällare på vintern? Man undrar hur ägarna tänker, inser dom inte att produktiviteten går ner när folk fryser?

Ha en fin dag alla!

Så glad för din skull ?