Senaste kommentarerna i forumet

Tack snälla söta miss lyckad ❤❤

Trodde aldrig jag skulle säga det men det står öl i mitt kylskåp. Hade ju svurit att aldrig låta alkohol komma in i detta hus. Fan också att jag är sådan mes. Ja, det är ju såklart inte mina öl utan min mans. Fem stycken 3,5 or. Tack och lov triggar de mig inte utan tvärtom. Men!! Det vet väl inte min man? Hur kan han inte förstå hur olämpligt det är? Men jag tror på allvar att han tror att min nykterhet varit lätt från start. Men så är det ju inte. Hade det stått fem öl i kylen första veckan på min semester hade jag förmodligen druckit av dem. Men tack och lov hade min man inte ens tanken på att ställa det här då. Han hade nog tankar om att dricka men inte här hemma.

Hur som helst, de står där och är vidriga. Men det är så skönt att jag inte går runt nu och funderar på att öppna en. Gud så skönt. Jag tycker att handtvålen i badrummet ser godare ut!

Nu ska jag sätta på lite kaffe och försöka göra ett litet litet litet städryck hemma. Kanske. Eller så dricker jag bara kaffe och spelar ett spel med barnen istället. Orkar inte städa. Har det så hektiskt på jobbet att jag knappt lever när jag kommer hem. Undrar hur många av mina arbetskamrater som tar ett glas vin ikväll pga jobbstressen? Jag kan faktiskt tro det är ett par stycken. Och imorgon kväll dricker de vidare och vaknar sega på lördag. Tyvärr har samhället skapat den onda cirkeln åt oss. Kravfyllda jobb och romantisering av alkohol. Den ekvationen blir bara så fel... fastän det stora massan verkar känna tvärtom? Till dess det går för långt.

Kram till er alla ❤

Hej ❤

Vad jag känner igen din beskrivning.... det ängsliga, nervösa och irriterade beteendet. Särskilt det irriterade. Och oavslappnade....

Som du vet dricker min man igen och jag tycker redan jag märker att han är rastlös och nervös när han är ledig om han inte ska dricka. Kan tänka mig dividerandet inne i hans hjärna.... det där dividerandet som stressar en så oerhört mkt när man dricker för mkt. Ska jag eller ska jag inte?? Nervös nervös till dess att beslutet är taget. Usch. Jag avundas honom det inte. Det intressanta är att han nog inte ens själv vet det jag vet om hans mående. För han förtränger. Och jag struntar i honom och att ens kommentera nåt...

Vad skönt att du har vänner runtom dig som kan hjälpa dig med huset om det behövs. Tack och lov att du lyckades bli fri från alkoholen.

Hoppas du bor in dig ordentligt i ditt fina hem och att din son får en härlig oas av lugn hos dig. Och hoppas pappan ger sonen det goda av sig själv och struntar i alkohol när han är där.

Massa kramar!

Visst gör det ont när knoppar brister.. Varför skulle våren annars tveka.. Eller hur den nu går Karin Boyes dikt . Det är sant, alla separationer är jobbiga. Att förändra något oavsett om det gäller alkoholberoende, skilsmässa, bryta med vänner osv är tufft. Men när allt stabiliseras så känns det bra. Ja bedrövad sambo , sonens pappa får ta sitt ansvar. Han är och har alltid varit en pappa som bryr sig. Men som många andra par så har jag stått för "innejobbet" och han hus och trädgård. Jag gillar matlagning osv så det har inte varit tungt. Nu får även jag fixa med mitt hus, värmepanna osv. Det blir en utmaning men som tur är har jag många som kan hjälpa mig.. Det hade varit värre om jag supit bort vännerna då blir man ensam... Märker att alkoholen swishar förbi i mitt synfält genom reklam, affärer restauranger. Ser tydligt personer som har a-problem. Det syns på utseendet och det ängsliga, nervösa eller irriterade beteendet. Jag är otroligt tacksam att jag fick möjligheten att förändra mitt liv till något friskt, utvecklande och befriande.. Tack forum och universum❤️✨✨✨

Du har säkert mycket sorg och svek som finns i dig. Många behöver gråta. Så gör det. Lite synd att du inte kan dela det med någon, det är också läkande. Jag tycker du är otroligt stark och känns mycket mer beslutsam. Det verkar som om du börjar förstå dig själv på ett annat sätt än tidigare... Stor varm kram till dig...

Tack ni fina. Det värmer då ni säger att min resa ger hopp, hade nog aldrig tänkt att det skulle bli så att jag och min resa skull påverka andras tillfrisknande.
Det har verkligen varit krokigt och svårt många gånger. Men nu känner jag tillförsikt och även hopp för att det ska gå vägen.
De äkta känslorna börjar titta fram och med det även sorg och oro som jag dövat med alkohol.
Men det konstiga är att även om sorgen river i mig så har jag inga tankar på alkohol, det är så skönt.
Det är i sociala situationer jag måste lära miig umgås utan a, det är lite svårt och kräver engagemang.
Men för varje gång som jag klarar det så får jag en erfarenhet och lär mig av situationen och hur jag ska handskas och gå vidare.
Jag säger inte att det är lätt, men för varje gång blir jag starkare och förhoppningsvis går det bättre och bättre med möten med andra människor.
Nu har jag även berättat för sonen hur jag varit och att alkohol inte längre är ett alternativ för mig.
En liten bit i taget stänger jag dörrar bakom mig.
Men jag varken kan eller vill lova någon mer än att jag ska vara nykter 24 timmar framåt.
En fin dag till er båda och alla andra. ??⭐️??

Finaste Gunda. Så bra att du kommit över till det vidare livet! Har själv en bra bit dit men du inger hopp,
Kram

Jag vill också skicka en Styrkekram ? Så roligt att du kommit ända hit. Du inger så mycket hopp. Men inte roligt med sorg och ångest. Starkt av dej att inte döva känslorna med alkohol. Du kommer att klara detta också! Kram ?

Du är ju inte någon som "glömmer"
Att läsa på forumet, när du bara kommit en liten bit in i nykterheten efter ett återfall. Nej, det är alltså någonting som inte är som det ska. Något allvarligt med hälsan, eller annat i familjen, men det mest troliga är väl trots allt drickat....
Det fina i den saken är att det - som du ju vet - är något vi omedelbart kan åtgärda. Hoppas du snart checkar in, och att inget allvarlig hänt. Som du ju vet bryr vi oss. Nu ska jag inte tjata mer på dig ;-)
//PP

❤

Klok, balanserad och genomtänkt...så tydligt det blir, skillnaden mellan den i levande livet impulsstyrda och känslomässigt labila "Hyde" och den reflekterande och skrivande "Jekyll" .
Läkaren som tog sig an mig sa något liknande. Att jag är så klarsynt och insiktsfull. I samband med att jag förklarat mina svårigheter och berättat en del av min historia för att ge en bild av hur farlig jag skulle kunna bli för mig själv om paniken tar över. Då gäller det verkligen att ha bra och lättillgängliga argument för tänk-hjärnan. Jag använder STOPP! och uppskjutande, för de är mantran som kräver minimal tankeverksamhet och ger lite tid, tid som är nödvändig för att hitta tillbaka till klokheten.
Ibland använder jag kompromisser. När jag tänker göra något riktigt skadligt kan jag välja ett mindre irreversibelt eller skadligt alternativ. Man kan undra vad det är för behov jag vill tillgodose där. Varför inte istället välja något oskadligt eller långsiktigt välgörande för mig själv?
Som till exempel nu. Jag har order om att skydda hjärtat från ansträngning och försöka hitta sätt att varva ner och sänka pulsen. Jag började snusa igen efter att ha slutat ett par veckor innan jag blev sjuk. Onödigt, eller hur?
Så, nu har jag inte snus hemma.
Vad gör jag istället?
Röker!
Man kan ju undra hur jag tänkte där...
Jo, det är mycket lättare att sluta röka eftersom jag egentligen avskyr stanken och eftersom det är helt oförenligt med konditionsträning och jag måste dessutom smyga för alla. Men ändå....hjärtat mår ju inte direkt bättre av att jag plötsligt börjar röka när det är meningen att jag ska göra vad jag kan för att minska påfrestningarna!
Ok, tre cigaretter kvar och nikotinplåster/tuggummin på lager. Ska även hämta ut betablockerare på apoteket och med dem lär jag inte må särskilt bra om jag röker. Så, avslutat kapitel.
Klok, balanserad och genomtänkt. Jo, kanske. Om alternativet var att dricka eller fortsätta snusa kanske en kort period av rökning var ett "bra" alternativ...
Alltså, odla blommor eller virka grytlappar hade ju varit ännu bättre ;-)

Vad underbart! ?

?❤️

Vad fina ni är. TACK!

Vad glad jag blir av dina ord.

Det är verkligen en sjukdom.
En hemsk sådan, det betyder INTE att man ska dalta eller pyssla om den med alkoholproblem men det kan hjälpa en att förstå det obegripliga och kanske även förstå varför inget man gör tycks hjälpa.

Har tyvärr inte läst något du har skrivit så jag känner inte till din situation. Jag vill ändå säga: Glöm inte dig själv. ❤️
Alkoholen fördärvar din anhörige och den ska INTE få dig också.
Det blir ju lätt så eftersom att alkoholproblem drabbar många runtomkring på olika sätt.
Sömnproblem.
Oro.
Övervakande.
Stress.
Och så vidare.
Inte en härlig tillvaro. ?
Ta hand om dig. Det är det viktigaste du kan göra.

Kram

Det känns som jag har så mycket sorg i kroppen så jag skulle vilja bara sätta mig och gråta och gråta,
låta tårarna flöda och försöka hitta vad det är som gör min sorg.
Men jag gömmer mina tårar biter mig i läppen så jag får sår, mannen ser inte mina tårar, kan inte visa honom
dem, på mötet kommer några få tårar, då jag håller in dem, svullen insida av läppen är det jag får.
Vad är det som händer mig??
Men det som är skönt i allt elände så tänker jag inte dricka som det känns just nu så aldrig mer.
Men jag ger bara löfte till mig att det blir inget de här 24 timmarna som jag har framför mig.

en lång och varm tröstekram till dig Gunda? / mt

Förstår att det gjorde ont i mammahjärtat ❤️ Känner igen det från min egen separation från barnens pappa. (Dock helt utan missbruksproblematik.) Jag hade skött 80-90 procent i 14 år med barnen. Plötsligt skulle deras pappa sköta 50 procent. Det gick sådär. Men jag lät honom göra misstagen, och han steppade upp rejält efter ett tag. Försök att coacha sonen i att ställa krav på pappan, istället för att det ska komma från dig.

Sorgen och ångesten river i mig, är så fruktansvärt ledsen men vet inte riktigt vad det står för. Var på
AA möte och det var inte så många där, men delningarna var tankeväckande och verkligen värt all
lyssna på, men samtidigt blev jag så fruktansvärt sorgsen, har nog mycket sorg i kroppen, som jag på
något sätt måste få ur mig.
Vad är det som gör mig så ledsen?? Körde hem och såg nästan inte vägen då tårarna rann och regnet strilade
på fönstret.
<3

Jag måste bara gratta dig. Strongt gjort du är jätteduktig. Själv så är jag anhörig till en alkolist och jag fann tröst i dina ord "att ha alkoholproblem innebär att man gör om det igen och igen trots att man mår dåligt av sitt beteende"

Faktan och verkligheten.
att ljuga för sig själv så infernaliskt att vi tom tror på det själv.

Det är nog en gemensam faktor för både den som dricker och den som är anhörig.
Visst ser man klart ibland.
Visst förstår man att man måste agera.
Men kraften och viljan finns inte att ställa sig upp och gå,eller på annat sätt göra något som skyddar oss själva.
Att bara sitta still i båten och liksom vänta ut något annat,något bättre.
Något som kanske aldrig kommer?

Varför gör vi så mot oss själva?
Vad i detta martyrskap och detta lidande gör det värt det?

Då tänker jag inte bara på det faktum att man kanske är i relation till en som missbrukar.
Jag tänker på livet som stort och de små och stora lögner som vi försöker tugga i oss om det liv vi har eller ser på lite håll.
Att inte orka se verkligheten,bena ut vad som är rimligt eller orimligt.

Vad vi kan påverka och inte.
En sån djungel av känslor och skeenden att försöka omfamna med hjärnan och känslolivet.
Och sen försöka summera detta och ta ställning.

Kanske inte nödvändigtvis agera då vi ofta inte har något med saken att göra.
Men att fjärma sig från problemet som pågår mitt framför näsan på oss.
Att kunna backa in i ett säkert hörn där allt är lite lättare känns nästan som en verklighetsflykt.

Var hittar man det inre rummet som liksom ger en frid men som ändå tillåter en att se verkligheten i fullt dagsljus.

Jag kämpar med detta och lyckas ibland.
Idag är en tung dag och jag försöker bara vara i känslan.
Men den är som en gråsörja och gegga runt mig och jag försöker att inte agera på känslan.

Jag kan ändå inget göra åt det som är.
Jag har inte kraften just nu.

Vi hade middag i mitt gamla hem.. Det gick bra.. Framförallt kändes det som att jag bara ville till mitt egna hem.. Jättebra känsla.. Kan ändå stundtals känna sorg för mina yngsta barn, som har lite svårt att komma till rätta med det nya.. Sonen ringde mig från pappan och sa"vad ska jag äta?" Han glömde bort att jag inte bor där längre.. Men kom på sig snabbt och sa att "jag tar laxen från igår" Det kändes i mamma-hjärtat.. Samtidigt har han fått en frizon hos mig. En stabilare nykterhet hos sin mor och förhoppningsvis snart ett"paradis" till hem där han kan basta( när den blir byggd) vara m kompisar, och leva utan skam och hatkänslor. För han har verkligen hatat alkoholen och vad den gör med oss människor.. Han har sett festandet/misären i allt för många år...

Japp, det gäller att vara ödmjuk och inte ta något för givet eller bli för kaxig. Jag håller mig kvar på "andra sidan" ett tag till verkar det som.

Njut av livet!

Varför inte engagera Hunden i råttjakt? Så han får något annat att pyssla med.

Förälskelse. Den finns en begränsad tid.. Sen får man lära sig älska den nya personen i detta fall oss själva❤️ Håller med lim att man kan sakna lite uppskattning ibland. Jag brukar meditera och då tänka på mina kära på andra sidan. Dom ger mig pepp och stöd i meditationen. "Vad duktig du är , du är en vinnare.." Osv. Jag vet också att flera anhöriga tycker jag är duktig men har exet som inte har lyckats med nykterheten. Då kanske dom inte vill lägga sten på bördan för hans del.Eller vad tror du? . Det gör inget lim.. Jag tycker du har lyckats fantastiskt bra med din nykterhet och dina insikter om beroendet har vidgats.. Du är en fin kvinna mamma och sambo... Varm kram..

Fint att höra att nykterheten består..Läste dina inlägg när jag fortfarande drack...Nu är jag också nykter sen 1,9 år..kram

Fint att höra att nykterheten består..Läste dina inlägg när jag fortfarande drack...Nu är jag också nykter sen 1,9 år..kram