Senaste kommentarerna i forumet

Här hemma är det oxå nyktert, min man har passande nog sin vita månad. Det underlättar en del, även om det inte alltid kommer vara så.

Går in på 3 veckor och känner mig bra. Sover bättre, piggare. Lite mer nyfiken på livet oxå. Alkohol är ju isolering. Ska inte rusa iväg och göra 151 saker, men en träningsrunda står på menyn idag. Ledig fredag....för bara några veckor sedan hade jag åkt till bolaget, druckit på dagen och fyllestädat. Sovit nån timme innan gubben kom hem, tillbringat kvällen framför tvn, och sprungit och fyllt på mig med gömd flaska. Hoppats på att ingen märker nåt, eller glad för om ingen var hemma, så jag kunde dricka ifred. Hva jag får ångest av att tänka på det. Nä nyktert 24 h till. Kram

Vi är nog mer komplexa varelser än generaliseringar.
Jag föredrar socker trots att jag nog söker mig till ytterligheterna ?

att motsatser dras till varann - även om det sägs att kaka söker maka. Hellre chili än socker för min del? / mt

Vill bara tacka för att du finns kvar här och skriver! Du fångar känslor och stämningar så att det berör. Vet du, häromdagen hörde jag i lokalradion om en pojke vars liv kunde slutat som Peters. En liten pojke som var ute och vandrade ett par timmar i sträng kyla utan vantar. Den gången slutade det lyckligt, dvs gossen kom tillrätta med livet i behåll och överlämnades till föräldrarna. En får hoppas att de själva inser vad de måste ändra i sitt liv och att de får stöd av de myndigheter som kontaktats. Jag drabbades lite extra illa när jag så nyss följt din berättelse om Peters ensamhet i det materiella överflödet.
Kram och lev väl / mt

Tidigt uppe igen. Gick och la mig tidigt igår efter min dag i huvudstaden.. Med tiden kommer jag säkert att få lite bättre rutiner på hur det egentligen funkar med tåg och flyg. Jag funderar på allt klimatprat och tänker att jag ska bidra och låta bilen stå.

Jo, det gick bra igår. När jag väl var på väg släppte min nervositet och när jag fick bevista den mest makalösa soluppgång samtidigt som månskäran blänkte, ovanför ett tjock molntäcke - då blev jag alldeles stilla inombords. Det kändes faktiskt magiskt och det väckte lite vidare tankar hos mig.

Jag ställer om mitt liv helt och hållet nu - jag riktar all min energi på en sund livsstil och en satsning på yrkeslivet. Jag har stora utmaningar i att lära mig en del nytt i mitt arbete och det är ganska kämpigt. Jag tror, just nu i alla fall, att alkoholen har blockerat en del av mitt logiska tänkande i siffror. Jag har otroligt svårt att få rätt på siffrorna trots att jag förstår sambanden i verkligheten. Svårt att beskriva men jag tror att många S k ”språkmänniskor” förstår vad jag menar. Humanioran har fått ta så många år av mig att jag glömt att utveckla mitt matematiska sinne, trots att jag var en fena på matematik som barn. Nu måste jag lägga en stor omsorg vid den utvecklingen - jag vill bevisa för mig själv att man kan lära i mogen ålder.

Förkylningen är på väg att släppa. Lite rinnnäsa kvar och jag tänker faktiskt köra ett spinningpass nu på morgonen. Det känns som att jag gjort bra val under de senaste dagarna och att jag kan ha tappat ett par hekto till. Vi får se på lördag när det är vägningsdax.

Idag är det fredag och jag har bokat in mys i soffan med mannen och yngsta sonen. Jag tänker gurkstavar och morötter, en alkoholfri drink i glada färger och en bra film. Lördag-söndag blir till att umgås nyktert här hemma - mannen har förklarat sig nykter han också även om han inte dricker så hårt som jag. Man kan säga att han dricker nästan som jag med den skillnaden att han är man och väger 25 kilo mer än jag. Det får ju en annan inverkan men han välkomnar nykterheten även han - han tänker dock inte bli helnykterist som jag. Jag har aldrig sett honom beräkna mängderna som jag gör, aldrig sett honom fortsätta hinka eller starta upp klockan fyra på eftermiddagen. Där emot så ser han alltid till att det finns ett välfyllt barskåp, att det finns fina viner i lådorna och kan på svenskt manér ägna en lördagkväll åt att fyllna till ordentligt i glad vänners lag. Hur mycket han egentligen dricker har jag inte haft tid att lägga märke till i min iver att förse mig själv och samtidigt dölja mina mängder. Åh, så skönt att det kapitlet i mitt liv är slut!

Nu en avslappning och sedan på med träningskläderna.

Listan är ovärderlig - den kommer jag att gå tillbaka till och läsa om och om igen!

Ja, det är mycket på gång och jag tänker att toppa detta med ett par glas vin kan inte göra något bättre - eller hur? Jag brukar läsa i din tråd - har varit med under annat namn tidigare och följde dig då. Det är mycket tacksamt att du går in och delar med dig av dina erfarenheter. Jag behöver ta rygg på någon som lyckats med allt vad det innebär - som delar både bra och dåligt!

Tack än en gång!
Kram

Ja visst är AA bra. Har själv gått i perioder. Men har så svårt att sparka igång mig dit igen. Kanske jag skäms för mitt återfall ändå, fast jag vet ju att jag verkligen inte behöver det. Där är vi alla i samma båt, precis som här fast med ett ansikte oxå. Kämpa vidare, vinsten är ju så stor.

Ja det är riktigt hemskt när adjävulen får klorna i en. Men man lär sig att vänta ut, eller låta det värka ut, som en medresenär uttryckte sig. Var på din vakt, det kan komma ett slag till, fortare än man tror. sen blir det bättre, lite i taget med sugen. Å tänk hur många dgr du varit vit. Beundransvärt o väl kämpat. Kram

Det känns lite som att filbunkarna hittar av chilin i partnerskap.
I alla fall rätt ofta.
Och denna chili behöver liksom påfyllning utifrån.
Filbunken möjligen lite socker.

Och vi dras till varann och svalkar och kryddar om vartannat.
12 stegsprogrammet är fantastiskt,Jag håller bara med.
Som ett långt tjockt rep att hålla balansen med.

Vilken karaktär av dig att motstå frestelsen.
Heja ?

Vad härligt att läsa om din resa, Lim och att du mår så bra! Stor kram

Inom vår familj finns, som i så många familjer, en väl förborgad familjehemlighet som mycket få känner till. Mannen och jag har under hela vårt gemensamma liv varit invigda och sinsemellan öppna om detta. Han har länge grubblat över om han borde dela med sig till ytterligare en närstående men hittills valt att inte göra detta. På senare tid har detta börjat plåga honom alltmer men utan att vi gjort något mera åt saken.

Nyligen kom han i kontakt med en fritidsverksamhet som han blev intresserad av. Jag tyckte det verkade som en jättekul grej. Ganska snabbt märkte jag dock hur han gick "all in" och jag kände en diffus oro som jag inte kunde sätta fingret på. Det nya intresset innebär inget som har med alkohol att göra, jag ser överhuvudtaget inga risker, faror eller något olämpligt med det så jag försökte lägga det åt sidan och ägna mig åt mitt. Jag har mina vänner och ett antal aktiviteter som han inte alls deltar i så självklart kan han välja sitt - men jag blev inte fri från min oro och jag blev inte klar över vad den handlade om.
Efter ett tag kom tanken, och orden, att han drabbats av "mental besatthet" och så kunde jag plötsligt formulera att det inte handlade om aktiviteten som sådan utan det att den nästan totalt verkade uppta hans tankeverksamhet. Efter ett par dagars funderande sade jag detta till honom, att det skrämmer mig att se hur upptagna hans tankar är det nya intresset. Därtill att hans funderingar om att tala med en närstående om "det hemliga" hade kommit i skymundan. Han gick inte i försvar (som jag ärligt talat förväntat mig) utan blev riktigt ledsen och alldeles tyst. Mitt hjärta bultade men jag var ändå lättad över att jag sagt.

I går kväll när jag kom hem berättade han att han tagit tag i det svåra. Han tackade för att jag hjälpt honom.
- Jag ser, sa han, att det nya intresset ersätter och följer samma mönster som det här, och det här och det här tidigare gjort i mitt liv. Tack för att du hjälper mig att se!
Jag lovar att det var överväldigande! Jag funderade.... borde jag ha sagt tidigare, om andra saker, för jag tycker mig ha sett precis det mönster han beskrev. Hur han går intensivt in i något och jag har tänkt att det kan hjälpa honom att hålla tankarna borta från annat som tar emot. Men jag väljer att tro på min tanke att tiden inte varit mogen tidigare. Att den rätta tiden var här och nu.

Så tacksam! Än en gång, det är möjligt att ta makten över sitt liv. För den som är villig och har modet att se och möta sina .... demoner. Ja, demoner. Det ordet skrev forumvännen victoria till mig för många år sen. När du möter demonen, skrev hon, vik inte undan med blicken! Tack för de orden kära vän!

Jag vill också tillägga att 12-stegsprogrammet haft och har en stor betydelse i att se, erkänna, gottgöra och få möjlighet att försonas. Det ger en ram och ett stöd i livets kanske viktigaste uppgift. Att försonas med sig själv, andra och livet som det blev. Och så länge vi lever och finns här har vi den möjligheten.
Allt gott till dig forumvän som läser / mt

Lim .. läser och följer ditt nyktra vita liv .. du är så stark ..
Är inte inne dagligen och läser längre som jag har gjort tidigare ..
men letar alltid upp din tråd och blir uppdaterad om din resa ..
Känner igen mig i så mycket ..
Nu lämnar vi mörkret bakom oss .. och fortsätter våra vita liv ..
mot våren och ljuset .. Många Kramar ..

Var med på aa-möte med en släkting..Det kändes jättebra..Jag känner till hans historia och han min.Alla på mötet jättetrevliga..Vissa med lång nykterhet andra med mycket kort..Det är så fint att människor vågar öppna sig..Vi har alla samma sjukdom men som fått olika konsekvenser för oss..Jag är tacksam att jag har hittat aa.Läser aa s böcker..Ger mig insikter..Har nu hittat en sponsor..Kändes otroligt bra..Släktingen som mådde dåligt har fått rätsida på livet nu..Tack igen universum och alla goda krafter som finns omkring oss..Livet känns fint nu..Inget som bara rullar på,utan förändringar till det bättre sker hela tiden..Hoppas inte det dröjer för länge innan jag får börja hjälpa barn och vuxna som vill sluta missbruka eller som inte kan bo hemma på grund av missbruk..Det målet har jag framöver..Hoppfull och stärkande kram❤

Veckor blir till månader. Häng i. // box

Vad fint att se att du reflekterar över varför det blir som det blir när det går fel. Även om du verkat ta några snedsteg tycker jag den allmänna tonen är positiv och det glädjer mig. Kämpa på!

Basta.

Ha en fin kväll rara ni!

..vad bra den är! Träffande! För det är exakt så det känns. Man sitter frivilligt inlåst i ett skenande tåg som man varken bestämmer hastighet eller destination på! Man skakar med i rasande fart och hoppas bromsarna håller om det skulle behövas.

Men jag har kastat mig ur detdär tåget, rullat av från en godsvagn i full fart sådär som i gamla västernfilmer. När dammet lagt sig ser jag ju att tåget lika väl rusar vidare också utan mig. Jag kan välja en annan väg, ett annat sätt att ta mig fram. I min takt. Dit jag vill åka. Att sitta kvar på vansinnesfärden är faktiskt inte nödvändigt! Men oj vad länge man inbillat sig man måste sitta kvar för att hålla lokföraren glad och nöjd. Men till vilket pris?

Trots att jag kommer från anhörig/medberoendesidan så har jag förstått att jag är lika sjuk som er på beroendesidan.
Min sjukdom är besattheten.
Att hjälpa en alkoholist.
Att bli besatt av en kärleksrelation.
Ett ämne,ett samlande.
Arbetsuppgifter som ger mig rus.

Kanske en liten genetisk gåva jag fått då min dotter är autistisk.
Även om jag är för frisk för att vilja ge mig någon etikett så har i alla fall beroendegenen klistrat sig fast på mig också men i andra former.
Och när man besattat färdigt så byter man till något annat som griper tag i en.
Och driver en ut på nya irrfärder i sikte mot Målet som ska ge en den där lyckan och glädjen.
Vilket det gör,ett tag.
Tills det tappar sin lyskraft,depressionen eller livsledan kommer åsså sjunker man och sen påt igen. På något annat nytt,som återigen ska ge en det där man letat efter.

Kanske lite mindre eldfängt än en drog.
Men likafullt rätt utmattande när det är på sin peak däruppe eller därnere.
Så Ullabulla som nu håller på att vara så himla förståndig ska nu försöka att inte gå all in vad det än må gälla.
Lagom är bäst.

Mycket givande att följa ditt resonemang,, din utveckling! God fortsättning, som sagt!

Igår fick jag ett sug, rött ordentligt. Samtidigt började adjävulen hjälpa till i förberedelserna för ett nytt återfall. Hen var så hjälpsam och lade fram detaljer hur det ska se ut. Sluta med antabusen, dag jag kan dricka, hur mycket och till vilken mat vinet skulle passa. Minimera risken för upptäckt osv. Slutligen talade hen om hur jag skulle klara ett par glas vin, att jag verkligen var värd det. Den sköna känslan o bl.a. bl.a. bl.a. . Det fick bara komma, åt lite och drack kaffe. Accepterade känslan , tankarna och visste långt där inne att det snart klingar av. Vilket det oxå gjorde. Jag varken kämpade emot, förnekade eller agerade, och bekräftelsen fick jag när anfallet klingade av. Det var inte så farligt, ska göra lika nästa gång. Idag får förnuftet råda och en smutt beprövad erfarenhet dvs, det blir bättre och lättare med tid. Och vem har sagt att allt ska vara så lätt jämt då??? Inte jag iallafall . Nykter och förnuftig 24 h till. ?

Grattis och härligt att läsa dina rader nyttan.

Andras ordnapelar ingen roll, tyvärr måste man göra om sina nisstag tills man förstår själv vilken väg man måste gå. Blandmissbrukar jag med, kämpar efter ett nytt återfall, tack för ditt inlägg, gav mej hopp och en gnutta styrka :) ha en fin dag

Hejsan,

Du har varit iväg hemifrån, stressat, jobbat hårt, varit nervös, varit riktigt sjuk och håller samtidigt på att jobba med vikten. Så ja, det är nog högriskläge när du kommer hem. MEN nu vet du också om det och kan förbereda dig på det. Det är alltid svårt att råda hur någon annan ska göra, men jag själv hade gjort så här:

* Laddat mentalt varje dag - för att jag ska komma hem och vara nykter och må bra. Inte förbjuda mig att dricka, utan tänka att jag väljer ett bra nyktert liv för mig själv.
* Berättat exakt hur läget är för mannen. Berättat att det kommer bli tufft och att jag vill ha stöttning. Inte lagt ansvaret på honom, men ärligt bett om hjälp helt enkelt. Bett honom att påminna mig om att jag inte vill dricka och att det är det som gäller nu.
* Planerat in något roligt med barnen.
* Planerat in välbehövlig vila och försökt sova mycket.
* Planerat så att jag är sysselsatt den tid då jag vet att suget kommer (för min del oftast mellan kl. 16-18 - före middagen).
* Sett till att jag unnar mig något gott, mumsigt, roligt, så det inte bara bli offertankar rörande alkoholintag och viktväktarna.
* Prioriterat nykterheten framför "fall" rörande mat/godis m.m.
* Undvikit att bli alltför hungrig.
* Laddat upp med alkoholfria alternativ som är goda och som känns festliga (om det inte triggar förstås).
* Sysselsatt mig och undvikit att vara ensam.
* Sett till att komma ut i naturen, tagit långa promenader och sett till att få mycket frisk luft.

Sedan är det "bara" att verkligen, verkligen stålsätta sig. Inte bli rädd, utan iaktta suget när det kommer. Hur känns det? Var känns det? Hur starkt känns det? Vilka känslor är det egentligen som vill komma upp? Vänta in. Snart släpper det. Ta fem minuter i taget. Iaktta. Ta fem minuter till. Iaktta. Ta fem minuter till. Efter 15-20 minuter brukar det ha släppt helt och du blir allt starkare.

Lycka till!