Senaste kommentarerna i forumet

...att sluta dricka alkohol!

Jag har lagt till "och börjat leva" efter mitt namn här "Sluta festa" för det är så jag känner det!

Jag har bytt ut fyllor, minnesluckor och bakfyllor mot livskvalitet, aktiviteter och självrespekt.

Suget kommer att ligga och lura i bakgrunden men jag SKA klara det framöver också.
Jag vågar inte släppa min livlina här helt och hållet så jag fortsätter skriva här...

Tack för att ni finns..?
Kram

Helt rätt!

Jag är glad för din skull. Vad bra att du greppade situationen hos läkaren..Så rätt...Du har varit stark och lärt dig mycket om dig själv och just ditt sätt att vara beroende av alkohol. Du har på ett bra sätt gjort förändringar som krävs..Mycket bra jobbat!! kram..

Hu en sån otäck mardröm jag hade inatt. Drömde att jag tog ett ordentligt återfall, värre än alla gånger innan och ångesten och skammen var så total. Jag var så besviken, så ledsen, så ångerfull. Undrade hur fan det blev såhär, det går ju bra nu. När jag sedan vaknade så trodde jag fortfarande att det var på riktigt, att det hade skett. Tog ett tag att inse att det bara var en hemsk dröm, men skönt när det sjönk in. Fortsätter på den vita banan och det känns skönt. Trevlig helg!

Känner som du, ilskan är det enda som gör att man orkar.....släppte garden när han började på AA och lät mina känslor komma fram igen, jag blev tyvärr ett emotionellt vrak, pendlar mellan kärlek och någon form av hat...hjärnan blir helt slut, man fungerar inte. Skönt för dig att du känner dig stark nog att genomföra, jag är inte där ännu.

Ännu en nykter erfarenhet och minne! Kram ❤️

Och jag mår bra.
Ser på det jag skrivit att jag var verkligen stressad och ångestladdad.
Men jag har träffat många fina människor den här gången, flera drack inte alls. Några tog någon öl och lite vin ingen var full.
Om jag druckit så hade jag varit den som varit fullast, jag hade smygit lite i bilen sen hade jag haft en flaska jag tömt synligt. Så otroligt skönt att sitta tillsammans med dessa och vara helt med.
Tack för att ni stöttade mig alla fina här.
En ny härlig upplevelse i husbilen.
Sov gott! ??

Du gjorde det inte. Drack inte! Wow! Kämpa på. Du är en stark förebild för mig här på forumet - jag älskar att läsa allt du skriver. Så klok och balanserad och genomtänkt! Nu skall du bara ta hand om dig själv. Och grattis till att du skippade vodkan. F-n vad lätt det är/skulle vara.........Nej!

Det är ju mest positivt, men som du och många skrivit är separation en jobbig fas i livet. Jag är glad att även du mår gott.. kram❤

God morgon. Idag sov jag till 8 och det var såååå skönt och välbehövligt. Har druckit en kopp kaffe och nu ska jag ta en till. Igår var vi på kalas inne i stan och efteråt promenerade vi hem på kvällen. Barn och vuxna. Det var så skönt ute och det var härligt att titta på folk. Jag är sällan ute på stan efter 19 när affärerna stängt.

Vid en gata passerade vi en restaurang som såg så mysig ut utifrån. Men en av väggarna var helt täckt av vinflaskor. Folk satt i baren och pratade. Det såg jättemysigt ut. Men trots att det såg sådär mysigt ut så blev jag inte sugen. Jippi!! Jag kunde se på det utifrån, som om det vore en scen ur en film, konstatera att det såg härligt ut, och gå vidare helt nöjd med vår sköna kvällspromenad. Det är exakt denna känsla jag önskat kunna uppnå. När inte ens ett lockade scenario triggar mig att vilja dricka. Jag skulle faktiskt kunnat gå in där om vi inte hade alla barn med oss, och ta en kaffe eller en läsk. Men säkerligen såg det mysigare ut utifrån genom fönstren. Ofta ser det ju extra speciellt ut just när man tittar in utifrån sådär.

Miss lyckad, förut innan jag bytte yrke så jobbade jag också kvällar, helger och hade även sovande jour. Fördelen med det var att jag slapp den där söndagsångesten när helgen är slut. Och veckorna blev inte såhär inriktade på måndag till fredag och sedan helg. Men jag valde att plugga till ett yrke som har kontorstider för att kunna vara ledig när barnen är lediga eftersom min man alltid jobbar konstiga tider och alltid har gjort det. Kan sakna ob-tillägget också ? Finns verkligen fördelar och nackdelar med allt.

Min äldsta sover nu och min yngsta sitter bredvid mig och lyssnar på musik och tittar på musikvideos. Han väckte mig imorse för att han ville att vi skulle vakna. Och eftersom att jag inte satt halva natten på den mysiga restaurangen och drack vin så gick jag glatt upp.

Idag ska vi ta vara på den soliga dagen. Din önskan uppfylldes miss lyckad. Hoppas den skiner på dig med och alla andra på forumet. ?

Det värmer verkligen för era fina och tankeställande svar.
Jag är ju inte en som är påstridig inte så. Men det räcker att jag bara säger nått över huvud taget, en åsikt, då är jag rädd för att jag sagt nått fel. Jag brukar berätta för mannen då jag känner så där och han säger oftast stt han inte förstår varför, då han anser att jag inte sagt nått som kan såra.
Det är min självkänsla som jag får jobba med tror jag.
Men i alla fall gick det bra trots att jag kände lite konstiga vibbar från en av damerna. Nu är det en hel dag tillsammans vi får se hur det blir. Men jag tänker fortsätta låg profil. En dag i taget ?❤️⭐️

Tankar hos mig.
Att bullra på kan ju också vara ett sätt att dölja osäkerhet och rädsla i större sammanhang.
I alla fall för mig.

Att dölja det med att vara säker på sin sak,ha åsikter och stå för dom stänger ju samtidigt vägar till den andra personens aura på något sätt.
Att gå in med tystnad och visa med sk öppna handflator att här är jag och jag lyssnar och ser dig är betydligt svårare för mig.
Bättre att ta på sig rustningen och agera stålmannen.
Så Gunda om du klarar att hålla låg profil och kan trivas i det kanske du har ut tom mer av sammankomsten?

Jag följer dig med uppriktigt beundran för din vilja och uthållighet! Jag tänker att det kan vara bra att du inte känner någon i det stora sällskapet du ska vara en del av i helgen. Då är det ingen som har förväntningar på hur du 'ska vara'. Rådet från Dionysa och Ellan instämmer jag, ligg lågt och observera - både andra och dig själv. Det kan bli spännande upptäckter!
Jag kännerockså igen mig i att ta plats och efteråt fundera över om jag varit 'för mycket'... om jag uppfattats av andes som dominant. Tack för dina insikter Ellan, jag tar dem till mig och funderar.
Livet är en lång resa (för den som får vara med) och åtminstone jag lär mig hela tiden.
Allt gott / mt

Jag var tidigt frispråkig. Kunde prata omkull de flesta lärare. Bara för att jag kunde. Det fortgick i många år. Inte en diskussion tog jag mig ur som "förlorare". Tills jag insåg att det dränerade mig på energi. Då lärde jag mig att välja mina strider. Idag håller jag låg profil 9 av 10 gg. Men den enda gången bullrar jag rejält. Mycket mer energihushållande!

Jag kan bli irriterad skogsfrun när dina vänner verkar vilja dra ner dig i fördärvet...Jag har en syster som jag druckit mycket med i alla år. Vi har gjort massor av roliga saker genom åren. Hon dricker också för mycket, men vill aldrig erkänna det. Jag visste direkt att hon är en trigger för mig.Jag undvek henne och sa att vi kan ses dagtid på aktiviteter som är a-fria..Jag valde andra vänner som inte dricker eller inte med mig i af. Du kanske också har vänner som kan hitta på saker utan a? Livet kan bli trist om man känner sig utanför. Kanske lättare att tala klarspråk? Du har klarat dig mycket bra! kram fina skogsfrun med skimrande hy❤

...att du är i balans igen och njuter av att sitta i burspråket och se ut över ditt äppelträd :). (Jag vill också ha ett burspråk och ett äppelträd en dag). Jag har det lite tuffare just nu. En månad och en vecka har gått och de runt omkring mig har börjat tröttna på min nykterhet. Jag känner mig låg och som att jag "härdar ut" just nu. Då är det skönt att gå in här och läsa lite om de som har det bättre just nu. Ha en fin helg! :)

Vet att precis innan jag slutade hade tänkt att"jag dricker för mycket men det är många som gör". Det finns alltid dom som dricker mer än mig. Men jag måste se på mina egna problem. Tror jag att jag har problem så är det så..Lite trist att alkoholen blivit så vanlig i samhället. Framför allt för våra barn. Det är inte roligt när människor runtomkring barnen förändrar personlighet. Bra att du är ståndaktig skogsfrun. Kram

"Att vara en person som i botten är stark i åsikter men som tryckts ner i grundfamiljen att man inte är något eller att mina åsikter inte är något värt."
Exakt så känner jag att det var eller jag har fått hjälp av min terapeut att förstå varifrån osäkerheten kommer ifrån. Känslan i att vara fel och göra fel. På sikt handlar det ju om att stärka min låga självkänsla men nu idag. Hur hantera det?
Dinonysa skrev bra... att observera och ligga lite lågt i nya sammanhang. Är det något som kan hota din nykterhet tror du? I så fall skulle jag avstå träffen. Den möjligheten finns alltid och nykterheten är nummer ett.
Jag känner med dig Gunda!
Kram
Ellan ❤️

Detta är du värd! När vi stänger dörrar kommer nya att öppnas! Du gör detta bra!

Kram?

Just nu känns allt bra..Jobbet gör mig gott. Inser mer och mer att allt jag gör blir rätt och bra. Jag är lite bräcklig stundtals så lite motgångar kan göra att måendet dippar. Nu sitter jag i mitt burspråk och tittar ut över min trädgård med ett vackert äppelträd...Mitt..Ni hör, jag har alltid sagt vårt eller sambons..Dottern verkar inte vilja bo hos pappan alls..Hon tog studenten i somras och har sökt kurser. Hon är känslig och har farit mest illa av vårt supande tror jag. Jag har sagt till henne att jag kan försörja henne ett år om det behövs. Sa likadant till mellandottern när hon var i samma situation och det har gått mycket bra för henne. Det är inte lätt att vara ung och inte riktigt veta vad man ska syssla med. Yngsta dottern har dessutom gått om 2 år på gymnasiet mycket pga hemsituationen. Allt ordnar sig med tiden. Ska bli spännande att se hur mitt liv utvecklar sig. Kram fina forumvänner hoppas ni har en vit och givande helg..❤

Ja det är nog så jag måste försöka göra. Just nu köns det som jag bara vill lägga mig under täcket och inte åka dig.

Stort sällskap, du känner ingen? Du är otrygg i din spontanitet. Då skulle jag råda... dig att ta det lite piano och kolla läget, känna dig mer bekväm med dig själv och situationen innan du "kör"! Så brukar jag göra och jag känner igen mig i det du beskriver...

Nu börjar mitt rätta jag komma fram, jag börjar förså varför jag dövat känslor.
Min osäkerhet i större grupper har alltid varit min glädje och min akilleshäl.
Jag är en som vågar sticka ut hakan både med glädja och sånt jag inte sympatiserar med.
Men efteråt får jag en sån ångest är så rädd att jag sagt nått som sårat eller att någon tycker illa om mig.
Att vara en person som i botten är stark i åsikter men som tryckts ner i grundfamiljen att man inte är något eller att mina åsikter inte är något värt.
Ångesten drar upp tårarna,
nu i helgen ska jag träffa ett stort sällskap där jag inte känner någon och jag känner mig skräckslagen hur ska jag klara detta.
Jag behöver stöd!!! Hur ska jag fixa detta???

Meen, Heueh! Har du DISKAT KAFFEMUGGEN!! Det var fan i mig de dummaste jag hört! Skäms!

Vem du är och hur du har levt ditt liv.
Jag kommer från medberoendesidan.
Jag har alltså hållit mig drogad med att gå igång och hjälpa andra istället för att hjälpa mig själv.
Att då plötsligt bli av med min drog.
Släppa taget om de som behöver min hjälp har gett mig ett stort tomrum i mitt inre.
En känsla av att ha levt klart som du säger.
Det spelar ingen roll om jag dör,ingen skulle sakna mig och andra dumheter.

Jag tror att det i alla fall för mig handlar om att jag också avstår från drogen att få hjälpa till.
Att ha en plats där jag får mina kickar och får känna mig nöjd med mig själv.

Att då istället rikta om fokus mot mig själv och mitt inre liv har varit en jättetuff resa.
Det var ju alldeles rensopat därinne och jag har fått börja om från början med att fylla upp det igen.

Så jag kan tänka mig (utan att veta) att det ofta är fallet för den som upphör med sin kemiska drog också.
Man har hållit så hårt fast i en snuttefilt istället för att jobba med sig själv.
och utan filt så blir det tvärkallt och svårt att leva ett bra liv.

För mig så svajar det betänkligt ibland, men blir ändå sakta bättre och bättre.
Mitt liv börjar ta form och sen faller jag ned i svarta hål mellan varven.

Utan att ha en regelrätt depression eller utbrändhet diagnosticerad.
Kanske det är fallet för dig också?

Att hålet som uppstått efter alkoholen är svårt att fylla?