Senaste kommentarerna i forumet

Hej Ms Lyckad!
Jag vill bara påminna dig om att du aldrig varit där du är om det inte varit absolut nödvändigt för dig. Att separera och fysiskt flytta ifrån ett hem är ett stort och livsomvälvande steg. Du är långt utanför din bekvämlighetszon, och självklart kommer oro över det samt sorg och saknad över ditt gamla liv och din sambo upp nu när du är i en fredad zon. Det kan också vara så att din ilska omvandlas till snällhet/varma känslor för att ilska är en otillåten känsla för dig (reaktionsbildning). Jag har själv det problemet, att när jag varit arg ett tag så kommer min aggressionshämning och sen när jag inte får leva ut min ilska så kan det vändas till att jag får varma känslor för personen jag borde vara arg på. Väldigt knepig försvarsmekanism.

Din sambo verkar inte ha förstått allvaret när ni separerade eller så är han väldigt ego och utgår från att världen snurrar runt honom? De flesta personer som är måna om att rädda sitt äktenskap/samboskap försöker ta itu med sitt missbruk när de står inför en liknande kris men jag vet inte om jag läst i din tråd någonstans att han ens försökt? Du skriver att han varit nykter ett tag, men kommer han fortsätta vara det? Har han verkligen gjort allt för att sluta dricka och rädda ert samboskap, och för att du ska förstå att han menar allvar? Har han tagit hjälp från beroendecentrum, AA och liknande? Jag tycker mig inte ha läst det? Och har han inte gjort det inför en sådan här stor förändring, ja då är han ju inte mycket att ha som sambo helt enkelt. Jag tycker inte att jag har läst han ha stöttat dig heller? Jag håller med Bedrövad sambo, skriv plus och minus, läs igenom hela din tråd. Tyck inte synd om din sambo och tänkt inte på vad som kunde ha varit med honom utan skapa ditt drömliv nu. När du har kommit igång med det så kommer du träffa någon som förtjänar dig. Stor kram

Bedrövad sambo. Min f. d har varit nykter ett tag också. Kanske därför lättare att glömma det eländiga. Jag ska läsa tråden från början. Kollade även på anhörigsidorna för att få lite hjälp och igenkänning. Listan behöver jag nog bara tänka på just nu för att förstå att jag har gjort rätt. Allt kan inte gå på räls känslomässigt. Det vore konstigt. Kram..

komma tillbaka nu, efter mitt återfall. Det var en månad sedan och man kan tycka att det inte borde ta så lång tid, men det har det gjort. Det var ju inte ett särskilt långvarigt återfall, men de psykiska konsekvenserna blev värre än jag har kunnat föreställa mig. Jag har känt mig komplett misslyckad, jag har haft känslan av att jag är ett hopplöst fall, att jag aldrig kommer att uppnå en självklar och sorglös nykterhet, och så har jag mest suttit och grubblat och inte fått något gjort, varken med mig själv eller i jobbet. Det där tror jag är en av de största riskerna, för mig i alla fall, med att ta ett återfall efter lång tids nykterhet. Det kunde ju lika gärna ha blivit så, att jag inte hade kommit ur det just av den anledningen; jag kunde ha gett upp och sett det som mitt öde att supa ihjäl mig.

Tack och lov blev det inte så, mycket tack vare det här forumet och min önskan att vara fullständigt ärlig här inne. Här finns många goda förebilder; folk som inte sticker under stol med sina återfall och sina destruktiva tankar och det hjälper mig oerhört mycket. För mig tror jag ärligheten är nyckeln till ett nyktert liv, kan jag vara ärlig här inne så är jag det ju också mot mig själv och då blir livet lite lättare. Jag kan naturligtvis inte säga säkert att jag aldrig mer kommer att dricka, men just nu känns det i alla fall som om jag har hittat tillbaka till den sköna väg jag vandrade på för inte så länge sedan.

Ha en fin dag alla!

Jag har senaste tiden som nyckter börjat fundera på varför jag började dricka och skapa ett beroende?? Någon mer än jag som har dålig självkänsla är svartsjuka mm?? Kan det vara en del av beroendet? Skriv gärna och berätta vad ni tror? Varför ni har ett beroende? Jag har börjat läsa jätte mycket på kvällarna som gör mig somnlös! Jag hittar massa saker om varför man började med alkohol! Jag hade ju kraftig ångest redan innan jag drack varje dag tror jag! Eller tänker man mer när man ska sova?

Skriv plus och minuslistor! Med att leva med honom, och att leva ensam. Svart på vitt. Läs din tråd från början!

Har varit nedstämd idag. Känner en stor saknad efter mitt liv med sambon. Glömmer bort all skit vi har haft. Tänker på sambons fina sidor och vilken bra man han är om han inte drack... Kramade om honom idag, kändes ledsamt..Skrev sms om att det hade varit fint om vi någon gång i framtiden kunde bli ihop igen om han ville välja nykterheten..Konstigt att känslorna bara kan ändras över natten? Känner mig konstig överlag. Svårt att minnas och glömmer ibland att vi har separerat...Det är väl någon slags känslomässig krisreaktion. Det är nog bara att stå ut.

Nu känner jag mig redo att gå vidare, jag jobbar på mitt tillfrisknande och
har bra hjälp av min sponsor på AA.
Det känns befriande och glädjefullt att jag har kommit så här långt, men
det har verkligen inte varit lätt.
Jag vet ju att jag har en lång väg att gå fortfarande då jag vet att mitt jobb bara
är i början, men jag vet också att jag har stöd och någon som håller mig under armarna.
Jag har stödet hemma, här på forumet och på AA.
Så det är hoppfullt.

Alltid så kul att se var och en som känner sig stabil i nykterheten. Resan dit är tuff, och inte så konstigt att många kämpar.
så har även jag, men nu är det ett par år sedan jag formligen bodde på forumet. Läser ibland några strö inlägg i att förändra sitt drickande, men följer inte längre allt. Alkoholen är en riktig dynga och det känns ibland lite jobbigt att så många har så stora problem. Men det går ju, eller hur?!
I vilket fall, glad för din skull, och hoppas många andra insprireras av din framgång!
//PP

Då har jag smakat Tillmans olika drycker. De är lätt mousserande. Svartvinbärsdryck är nog den godaste. Det är en ekologisk dryck från Dalarna. Den är inte helt sockerfri, men är det fest så är det ?
Annars bubbelvatten med pressad citron är gott.

Det värmer att få välkomnandet hit och det är så skönt att veta, att du och andra följt min kamp.
Jag har nog aldrig tänkt mig som förebild men verkligen glädjande om det blir så.
Jag hade inte kommit någonstans utan er all här och jag hade verklige. Inte hittat till AA heller.
Jag tackar min högre makt att jag hittade hit ???⭐️

till det vidare livet!

Jag har ju följt dig och din kamp Gunda, sedan du började på forumet i oktober förra året. Din positiva utveckling har varit mycket givande att följa. Din kamp är ett bra exempel på att man kan ta sig upp ur alkoträsket, och att man inte ska ge upp även om det är tungt och medför något felsteg eller bakslag i början på kampen. Du är därmed ytterligare en viktig förebild här på forumet.

Jag önskar dig en fortsatt positiv utveckling i friheten Gunda.

För välkomnandet.
Ja jag läser och skriver också överallt och jag tror det är viktigt.
Att hitta AA är nog det viktigaste steget jag tagit hittills.
Min sponsor menar också att vi ska ta det lugnt med stegen och att vi ska göra det grundligt. Så än är jag i steg ett.
Jag förstår att det är en jobbig prosess att gå igenom stegen, men att få lära sig massor om sig själv blir nog både bra och svårt men nyttigt.
Kram

Välkommen över hit Gunda! Jag är nog lite överallt och läser och det handlar mycket om att inte glömma hur det faktiskt har sett ut och kunna inge hopp. Att genom AA:s program titta på sitt inre och lära sig leva efter programmet är en spännande resa. Tungt, jobbigt, utlämnande, utvecklande och så klokt. Sunt förnuft helt enkelt. Jag har tagit det väldigt lugnt med stegarbetet. Tvärtemot hur jag levt innan så det finns nog en mening med det. Steg 4 är jag nu i och hela mitt inre skriker stopp! Men det vore den enkla vägen känner jag så ett djupt andetag och så kör jag på.
Det är intressant detta med att titta på värderingar, tankar och alla känslor vi bär på. Och att de faktiskt går att förändra.
Stort lycka till,
Kram
Ellan

Lustigt, jag började skriva där idag men hann aldrig kolla ordentligt så postade inte det. Jag har som du varit anhörig till a missbrukare redan som liten. Först som dotter, sen syster och sist nu som partner. Tycker såklart att vara partner var jobbigast och under lång tid. Man har ju ansvar för barn också. Min mamma skilde ju sig också från pappa som var a-beroende. Det är hon som gett mig styrka och handlingskraft. Hon köpte hus ensam på 70-talet och hade ansvar för 5 hemmavarande barn. Det är skönt att höra lim att du är stabil i din nykterhet. Min f.d sambo var också nykter flera månader. Tror det handlade mest om vita knogars nykterhet. Er situation löser sig säkert på något sätt. Tror inte du står ut i flera år i alla fall. Du kommer säkert på hur du ska göra. Din man bestämmer hur han vill göra med sitt beroende och du bestämmer hur länge du vill vänta på hans nykterhet...Enkelt? Nej, men logiskt..Hoppas du sover gott och vaknar pigg till jobbet.. kram

Vad skönt att du flyttat in nu i ditt alldeles egna hus. Det var många år du och din ex sambo levde ihop! Jag tycker du är så stark som flyttade. Nu har du en sån stor chans till det slags liv du vill ha. Och en nykter man sedan när du är redo låter perfekt.

Många kramar ??

Å såg nu att du skriver samtidigt som mig miss lyckad. Tack fina snälla gulliga du ❤❤❤❤❤

Ingen fara Sisyfos. Man skriver ju så lite av det som pågår och lämnar ute så många saker att det inte går att göra sig en hel bild av situationen.

Miss lyckad, jag känner verkligen att du kan förstå mig. Jag kanske kan ordna en ny mailadress jag kan ge dig på nåt sätt. Ska kolla upp det så snart jag kan. ?? Gud vad skönt och underbart att du bor i ett helt A-fritt eget hem nu ?? och ett din nykterkänsla är tillbaka ???

Många tankar snurrar runt i mitt huvud ikväll. Orkar inte skriva så mycket nu och tänker mer och mer på att jag snart hör hemma mer på anhörigsidan.

Jag har nästan känslan av att jag aldrig druckit nånsin?? Det är så märkligt egentligen. Blir inte sugen nånting. Helgen har passerat och inte en enda sekund har jag tänkt på att dricka. Inte helgen innan heller.... eller den innan. Det är skönt.

Trots det jobbiga som pågår nu så är det ju bra att jag är så stark som jag är i min nykterhet. För det är jobbigt för min man att jag är nykter tror jag. Han säger han är glad att jag är det men jag tror han skulle bli lättad om jag sa att jag ska börja igen. Vad enkelt för honom. Så det är tur att jag inte vill dricka. Om jag ville det hade det varit så lätt att göra det. Ingen hade höjt på ögonbrynen.

Det är en stor sorg i mig att inte få dela den här övertygelsen med min man. Vi gjorde det fem månader ungefär. Men sedan klarade han inte mer. Och då sa han någon vecka innan att det är så skönt att inte dricka, att vara ren och frisk. Men pang så var det tydligen inte så skönt längre? Nu är det plötsligt jätteviktigt att dricka när han är ledig.

Han fungerar som avskräckande exempel på mig också. Bakis, Stinkande. Snart är ölmagen tillbaka också. Den som hade försvunnit. Jag ser redan att han gått upp i vikt runt magen tycker jag.

Jag städade min stora garderob idag. Provade kläder och hittade plagg jag köpte för cirka 8-9 år sedan. Då hade jag min första period av att dricka för mycket. De kläderna är helt för stora för mig nu så jag kastade dem. Då hade jag inte barn så jag drack mer då än vad jag gjort efter det.

Jag vet inte vad framtiden har att vänta. Men nykter kommer den vara. Det ska den vara. Mitt i ångesten så tröstar det mig. ❤

Godnatt alla!

Hur går det? Nu förstår vi bättre lite av din bakgrund. Påminner en hel del om mig/oss. Jag har haft en partner som druckit för mycket under många år. Med en massa tråkiga följder. Sen började vi dricka ihop. Resten är historia. Hoppas jag. Jag fattar att du har det skitjobbigt med en önskan om stabilt familjeliv. Skriv gärna. Jag saknar dig...

Historia på facebook om tjej som fått på båten av date hon varit på.
Med hänsyn till att hon var lite rund och då kunde han inte "gå igång" på henne.

Hennes svar var bra och kraftfullt.
Men det satte igång mig och mina tankar.
Jag hade nog bara tagit emot och försökt anpassa mig till kritiken.

Som att någon,bara för att denne tagit sig tid att analysera eller tänka till kring mig har rätten att kritisera mig.
Och att jag då per automatik ska lyssna och ge denne person rätt.

Hur tänker jag där?
Varför låter jag denne någon definiera vem jag är och också rätten att forma om mig till någon annan,mer "rätt" människa?

Varför saknar jag kraften att stå på mig?
Varför ger jag andra människor rätten till mina privata rum?
Visar jag sån svaghet så att jag blir ett offer för andras galla?
Eller är jag så förändringsvillig så jag söker och bekräftar de dåliga sidorna?

Eller,eller..
Tänkvärt i alla fall.

(ser att du ändrade autokorrens gin till "fin") Och hej(a) på dig, Gunda! Jag följer med spänt intresse din historia åsså!

Säger jag också!

Haha

– jag tycker INTE vår Heueh ska ha en gin-dag!! Varken med eller utan flicka. Så de så.

Dessutom utspelande sig på den tiden när unga kvinnor enbart doftade blomma och sket rosenblad om ens det!

Lustigt, den där affischen av och med Albert Engström med devisen "Kräftor kräva..." införskaffade jag i tonåren och hängde upp i hallen därhemma, – jag tyckte om bilden på arg Albert, kräftornas (som inte förekom i vårt Norrbotten = exotiska) röda färg mot det svart-vita och den underbara allitterationen k-k-, d-d som jag i och med det upptäckte. Men, mina föräldrar tyckte inte om den, utan den plockades ned. Långt senare förstod jag att det hade med deras så dåliga erfarenheter av spritkulturen att göra att man inte ens ville höra talas om skiten, än mindre propagandan för den. Detta tabu kom förstås att trigga mig lite senare...

Ja du bjuder på många goa skratt ??
Ha en fin dag utan flickor på utedass!