Senaste kommentarerna i forumet

Sökte hjälp, blev anmäld till soc igen. Det är vår policy så nu har jag varit på soc igen och fått förklara mig varför jag sökte hjälp hos akutpsyk. "Vi gör så för att skydda dig och din familj" Jag tänkte tyst dra åt helvete med era floskler" Så mitt hjälpsökande har inneburit mer problem än innan. Bra svenska systemet. Man ber om hjälp och får problem. Jag har börjat söka andra jobb och det känns bra och på måndag har jag konsultation med min terapeut som jag betalar för själv. Ska försöka komma igång med träningen igen så kanske en del av stressen försvinner. Alkohol har det dock inte blivit någon.

Hej @AndyAndyAndy! Vad bra att du skriver här om ditt mående! Grymt bra jobbat med 4,5år! Det är viktigt tror jag att skriva med andra nyktra alkisar här på forumet när man inte går på AA för annars tappar man lite sanningen om hur illa det var när man drack och plötsligt har man kanske druckit det där första glaset som väcker beroendet och då är det inte säkert att man någonsin ser fönstret öppna sig för att bli nykter igen. Du har kämpat dig igenom separation och behöver vara utan dina barn varannan vecka, sånt är väldigt slitsamt. Jag tycker det hjälper mycket att skriva om mina känslor för hand på papper, att skriva tills pennan nästan går av sig själv, där får jag kontakt med mina känslor och får liksom tag på sånt jag inte förstår med mitt mående annars.

En jätteviktig del i att blivit nykter är att lära sig ha kontakt med sina känslor, inte vara rädd för dom utan låta sig känna det man känner. I en ångestattack försöker jag tänka att den går över, snart kommer toppen och sen kommer det dala igen, andas! Sedan skriver jag ofta på forumet när jag mår dåligt och får då bolla med andra som hjälper mig reda i mina tankar. Stor kram❤️

@Ljusmorgon Jag har skrivit lite nu, ett bland de senaste inläggen i min tråd om just detta med när tanken går åt att det är väl lika bra att jag dricker! Läs gärna och skriv hur du tänker❤️Kram

@Sisyfos Tack för ditt kloka inlägg...som vanligt så kloka och fina inlägg från dig!

Jag har alltid haft lätt för att gråta. Så mycket som jag har suttit både på behandlingen och på möten och gråtit. Fast just nu känns det lite svårare att gråta....fast nu när jag skriver så känner jag dem...tårarna..som lägger sig så att blicken blir lite suddig. Jag försöker verkligen tänka positivt..inte lägga energi på saker som jag inte kan påverka men det är så svårt. Vissa dagar på jobbet går jättebra. Det är oftast de dagar som jag har haft samtal på ett eller annat sätt med föräldrar. När jag får tillbaka min yrkesidentitet den som är anledningen att jag är på jobbet men andra dagar så känner jag mig helt ensam...som i en bubbla. Jag har ju en kollega som har jobbat ca 20-25 år på min arbetsplats (vet inte exakt hur många år) och jag har jobbat 6,5, år. Hon har ju gått in i en del ärenden i mitt team. Hon har pondus och hon brinner för jobbet. Så det är hennes ord som gäller. En annan kollega från ett annan arbetsplats som sitter på min arbetsplats just nu han delade med sig av sina reflektioner igår till mig och han ser vad jag ser och känner. I em ska vi ha kuratorsträff dessa två arbetsplatser gemensamt. Ska bli intressant! Äntligen någon form av gemensam träff! Men, jag har resignerat lite ...orkar inte strida för vissa saker...det är inte värt den energin som det tar från mig. Jag har sökt ett annat jobb men jag är osäker på om jag ens får komma på intervju men jag måste göra något annat. Jag kan inte vara kvar på denna arbetsplats till min pension. När man har det tufft på sitt arbete behöver man ha det bra på sin fritid. Och...ja...det är väl inte det att jag inte har det bra....men tröttheten gör att jag inte orkar så mycket....jag behöver komma in i sammanhang med andra människor...andra sammanhang än möten...men på något vis.....fast jag har inte energi till att ta initiativ till det. Den här tröttheten gör mig ibland väldigt ledsen.

Något som jag ser fram emot är den konsert som min man och jag ska gå på ikväll. Det ska bli jättetrevligt. Vi ska först äta mat, har förbeställt paj och sallad. Imorgon samtal med min terapeut så himla skönt! Och på fredagem ska jag till företagshälsovården tillsammans med min chef, trepartssamtal. Kanske känns det lite ljusare efter dessa tre olika händelser så att jag kan vila i det till helgen.

Idag börjar jag senare pga kuratorsträffen i em så nu behöver jag gå in i duschen. Kom faktiskt ut på en promenad vilket var skönt!

Ha en bra dag alla kära forumvänner! Kram!

Tack @Andrahalvlek❤️ Jag kom på att jag hjälpt andra under en period i en helt annan fråga som pumpat mig på energi så även om jag inte hjälpt att föra budskapet vidare på forumet på ett tag har jag ändå hjälpt, det gör mitt samvete lite lättare🙏

Tack @vår2022 ❤️ Jag tror att du aldrig hamnat i tvivel eftersom du aldrig halkat ur forumet. Du glömmer aldrig för du läser och välkomnar nykomlingar kontinuerligt. Jag har inte prioriterat det och därför ”glömt” förskönat lite och därför glidit lite. Jag har rätat upp mig igen för jag blev så rädd! Jag har lyssnat på massor av poddavsnitt av alkispodden (fortsatt där jag slutade på avsnitt 68 typ) med Roger och Johan, tycker dom är helt underbara❤️Jag har också erkänt här på forumet om mitt tänk och det lättade en del på trycket, jag har erkänt för mig själv i min dagbok där jag tidigare förskönat lite ifall den hamnar i orätta händer men nu skiter jag i det! Jag ska skriva ärligt i den för annars hjälper den inte som den är menad.

Tack @Miriam ❤️ Jag har själv lärt mig mycket av andras berättelser och därför känns det viktigt för mig att dela min här, hjälper jag någon så är det fantastiskt.
Det är så viktigt för mig att granska mig själv när något skaver och ett sånt skav där jag får tanken att det är väl lika bra att jag dricker! Då jävlar måste jag dra i handbromsen! Stoppa allt! Sätta livet på paus och granska mig själv, lyssna inåt, skriva här, få andras tankar om mina tankar och sedan finna skavet och hitta lugnet och tillbaka till min övertygelse om att ett alkoholfritt liv är det ända livet som är värt att leva för mig❤️

@Detblirbättre Det är så otroligt viktigt att vi fyller på oss själva med nyktra fakta när dom där tankarna kommer, då är det alkoholjävulen som fått luft och vittring på en chans och han är slug. Det är så viktigt med att aldrig glömma! Aldrig ta första glaset! Hitta det som skaver och göra något åt det! Vi vill inte tillbaka till det destruktiva lidandet vi gjort oss fria från❤️🙏

Jag börjar gråta varenda gång jag går in och läser och även när jag läser mitt eget..men det är nog bra. Kram till alla som kämpar 🥰❤️

@himmelellerhelvette. Så glad jag blev när jag loggade in nu såg dina två svar. 🥰Har varit ovanligt trött ett par dagar. Hjärnan har inte riktigt fungerat. Och idag kände jag mig otäckt nära i tanken att dricka. Jag blev så ledsen över en sak och i kombination med tröttheten så tyckte jag väl synd om mig själv. Men det är en otäck känsla när någonting i en har lust att ge upp. Det är så blandade känslor i den destruktiva känslan på något sätt. För tvärtom är det ju fantastiskt när man har motivation och ett djävlar anamma. Men jag kände mig gladare och lugnare när jag läste om att vi går igenom liknande saker. Jag ska läsa igen och svara mer när jag sovit men tack igen för dina ord och alla tipsen. ❤️❤️🙏kram

@Himmelellerhelvette tack för din fina och insiktsfulla text! Lite så upplever jag det också, att anledningen till nykterheten suddas ut. Har den senaste tiden haft samma känsla, ”det var väl inte så farligt”. Men det var det ju. Smygdrickandet, gömda flaskor, ångesten mm mm!

@Himmelellerhelvette, vilket fint inlägg du skrivet. Du beskriver så insiktsfullt om vikten av fortsatt arbete med sig själv över tid. Det ser så klart olika ut för alla men du har formulerat viktiga tankar för dig själv som jag tror kan hjälpa dig- att behålla riktningen och nå dina mål även på sikt. Generöst att du delar med dig av det!

Vet du, att jag undrar också om sjukskrivningar. Jag tror att det är olika för olika läkare. Kanske är patienter olika bra på att förklara. Ibland tänker jag att man i möte med läkare och vård tar på sitt Happyface, för det är så man gör när man träffar människor man aldrig sett tidigare. Jag tycker att din trötthet låter allvarlig, Brenda. Kan du få psykologkontakt eller Kurstorskontakt via vårdcentralen?
Det är inte så lätt att hitta rätt och man måste ju egentligen vara frisk för att orka kämpa, men du har rättigheter och just nu låter det verkligen som att du skulle behöva vila. Finns det någon som kan hjälpa dig i vårddjungeln?
Hoppas att du snart mår bättre!

Skönt att du fick längre sjukskrivning. Det är svårt det där med känslor, men det är ju en insikt när man vet att man borde känna sig stolt, men det kommer nog inte helt naturligt för de flesta. Släpper du ut ledsenheten nånsin? Jag tror ibland att vi har varit så duktiga på att proppa in känslor och stänga dörren att det har blivit svårt att ”förlösa” dem.
Kanske gråta en skvätt. Jag tror att man ska försöka lämna negativa tankar och känslor snabbt, men de måste ju bearbetas något. På med något sorgligt och gråt lite. Du har all rätt i världen att vara stolt! Hela behandlingen och eftervården har du klarat… eller klarat vill jag egentligen inte skriva eftersom det inte handlar om att det är en prestation att vara nykter i sig, utan att helt tänka om sina livsstrategier. Det är svårt och arbetsamt och du gör jobbet.
Ha en fin dag VaraFrisk!

@Geggan Åh vilken tur att det gick bra! Det är ju så lätt hänt att man trillar. Jag är livrädd för att trilla och skada mig på ngt vis. Är inte speciellt smidig utan det blir tvärt fall🙈 Var rädd om dig och kanske ngn pensionärspool kan hjälpa dig🤗🥰Kram

@Majaella Hej och tack för att du frågar. Jag har inte orkat leta efter psykologhjälp.
Jag är SÅ trött. Kraftlös intill apati. Jag vet inte hur andra gör för att ”lyckas” bli sjukskrivna, som egenföretagare verkar det vara kört. Alla mina fysiska parametrar är okej. Borde vara glad för det. Men jag hade hellre velat hitta en förklaring till att jag inte fungerar.

Vet inte om det är min region eller min läkare, men här ska en tydligen köra in i kaklet hur trött en än är. På min behandling (som jag betalade ur egen ficka, tillade jag bittert :) ) var de flesta sjukskrivna under perioder eftersom det tar så mycket på krafterna.

Jag kämpar på. Alkohol är ingen lösning. Det vet jag. Gott så.

@Sattva Tack för att du tittade in❤️

Har varit väldigt trött i helgen och trött idag. Kom ut på promenad i lördags och även på bio tillsammans med min man. Vi såg den danska filmen ”Möte i Rom” där Rolf Lassgård medverkar. Småmysig film enligt mitt tycke. Igår var jag på NA-möte. Kändes bra efteråt. Vår dotter kom hem under em och kvällen. Vi hängde m maken när han tog ett dopp i sjön.

Idag har jag fyllt på TBE-vaccinet känns skönt att få ha gjort det. Och, idag avslutades eftervården med smörgåstårta . Varje vecka under ca 60 veckor har jag varit på först behandling under nio veckor och resterande tid på eftervård ett par timmar på måndagem. Jag känner mig redo och inte orolig för min nykterhet men det kommer kännas tomt. Fast jag kommer träffa deltagarna på möten. Det har ändå varit en mötesplats där jag känt mig sedd och bekräftad. Jag försöker tänka positivt när jag är på jobbet men det är inte helt enkelt. Jag förstår att när man är sjukskriven att saker och ting inte är som vanligt men jag känner mig ensam. Fast jag måste vara vaksam för börjar jag tänka så blir jag lätt ett offer och tappar min styrka mitt jag. Men ikväll känner jag mig trött och lite ledsen…..fast jag borde vara jäkligt stolt!!

Kramar🌺🥰

Nu är våren på g o solen skiner ,o va ut med husvagnen i påskas o då kom suget efter en kall kom fram öl men de gick bra, o man såg många grannar på campingen som satt med alkoholen o man tänkte tillbaka på förra sommaren. Hade planer på sälja husvagnen trodde inte ja skulle fixa åka iväg utan alkohol, känner mig stolt nu när ja pantar mina alkohol fria flaskor o behöver inte blåsa i alkohol mätaren.

@Himmelellerhelvette Tror att det ligger mycket i det du säger. För mig känns det meningsfullt att ge vidare här på forumet och det kanske är därför jag är kvar efter flera år och jag får tillbaka så mycket också. En del i min värderade riktning, att vara en del av samhället och ge det jag kan ge till någon som behöver stöd, så gott jag kan i detta forum. Ibland orkar jag mer, ibland mindre.

Jag har ännu inte upplevt något slags tvivel eller så kring att vara nykter, blir bara mer och mer övertygad när jag tex läser om hur svårt det är att ta sig ur beroendet, återfall och allt olyckligt som kan ske kring alkohol. Då kan jag känna mig så oerhört tacksam över att jag fick en sådan enorm styrka och kunde ta mig ur alkoholträsket och hoppas att det stöd jag kan bidra med här gör att fler kan ta sig ur skiten. Ibland kan jag fundera över hur mitt liv skulle sett ut idag om jag hade fortsatt att dricka och det hade nog varit ett rent helvete för jag kan idag inte riktigt fatta hur jag orkade leva så. Men det gjorde jag iofs inte.

Så vi får aldrig glömma, aldrig ta första glaset! ❤️

@AndyAndyAndy Det är lätt att man blir förblindad av sina egna negativa och hopplösa tankar och tar dem för en sanning. Det är därför det är så bra att skriva av sig här och att få höra andras reflektioner. Då kan man stanna upp, komma tillbaka lite och tydligare se vad som behöver göras eller fattas. Det blir så tydligt att ryggsäcken tynger dig och att du behöver lätta på den bördan.

Ha en fin dag!🌞

Stort tack för svar! Ni båda skriver vettiga saker och jag håller med om allt! Jag tror känslan jag hade i helgen var "har jag inte kommit längre på 4,5 år".. Har massor av saker i ryggsäcken som jag måste bearbeta. Gjorde det aktivt tidigare i terapi. Det har blivit en oavsiktlig paus det senaste året..

@Himmelellerhelvette Det tror jag jättemycket på. Få och ge vidare. I allt typ. Jag har varit engagerad i en patientförening. Fick jättemycket hjälp initialt, och har sen gett hundratals andra samma hjälp och lite till.

Att hjälpa andra tillhör förundranseffekterna, som vi behöver fylla våra liv med. Andra förundranseffekter är tex konst och upplevelser som uppfyller dig så du känner wow 🤩 Eller naturupplevelser. God mat. Umgänge. Skratta.

Och genom att hjälpa andra påminner man sig själv. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Kram 🐘

I helgen har jag gått hundkurs, lektion 1 av totalt 8, första gången var det teori utan hund. Allmänlydnad. Efter det tänker jag gå kurs i spår, sök eller nosework. Men först måste jag få lillprinsen lite mer allmänlydig. Jag och lillprinsen gick också en långrunda och njöt av både hav och bokskog (icke utslagen än). Och vitsippor 😍 Och svanpar och fågelsträck med gäss.

Jag har också städat min balkong, tjoho! Besökt en sängaffär med yngsta dottern och hennes pappa och beställt en svindyr säng till till dottern (vilket också innebär att jag tar över hennes tre år gamla 160-säng, då jag inte är lika kräsen med sängar som dottern och hennes pappa är pga ryggvärk.) Lagat matlådor, bakat bröd, inhandlat hundleksaker till hundkursen och ätit middag hemma hos ex-svärisarna. Grillpremiär 😎 Och vi hade 19 grader varmt igår, så jag njöt massor av sol och värme hela helgen.

Om 40 min inleder jag min tredje kvällsvecka av sex, och hittills trivs jag jättebra med att jobba långa arbetspass och njuta av långledigheter. På ons-tor är jag ledig igen, tjoho! Och på onsdag hämtar jag min nya bil, nice 🤩 Tömma bilen på prylar har jag gjort också, men jag slipper städa den, skönt. Jag gör fortfarande mentala hoppsasteg av glädje över den nya bilen, men mest över alla bekymmer jag slipper i och med bytet.

Kram 🐘

Lite tankar och funderingar denna förmiddag surrar kring vad som gör att vissa klarar förbli nyktra och andra faller tillbaka efter nått år, två eller flera? Kan det vara att man tror sig sitta för säkert i båten? Kan det vara för att man slutar ha kontakt med jobbet om nykterheten? Jag tror att koden kan vara att man behöver ge vidare det man ”fått” alltså nykterheten. Jag har på något sätt fått en massa nycklar och verktyg för att vara nykter och dom behöver jag dela med mig av till andra för att dels inte glömma varför jag inte dricker alkohol och dels att det är en bricka i spelet om livet. Att försöka hjälpa, vara en fin medmänniska. Jag har fått gåvan med redskap, när jag inte delar med mig kommer jag sakta, långsamt ifrån varför jag är nykter. Jag börjar inbilla mig att jag är nykter bara för att jag är så hälsosam och bygger min fasad efter mitt hälsosamma liv men i grunden slutade jag dricka för att jag blev beroende, det börjar suddas ut med tiden som jag inte är i jobbet med nykterheten.

Jag fick en väckarklocka när jag i påskhelgen kände mig så rastlös, utanför och deppig att tanken slog mig att det kanske är lika bra att jag dricker!
Jag blev rädd för tanken och började nysta, vad är fel, hittade saker som jobbet och umgänget privat men insåg sen att det är sånt som ligger utanför mig. Det är något annat som är väldigt fel när jag får tanken om att det är lika bra att jag dricker! Jag hade börjat glida ifrån forumet mycket, detta med att ge vidare, jag hade mer och mer gått in i rollen som ”den hälsosamma” och nästan börjar ljuga för mig själv om grundorsaken till varför jag är nykter.

Jag är nykter för att jag blev beroende, jag gömde alkohol, jag drack i smyg, jag drack i veckor i streck varenda dag, jag bestämde mig för att inte dricka på vardagarna men klarade det bara två till tre dagar.
Jag drack när jag läste godnattsagor, jag drack när jag satt och diskuterade med mina barn och deras kompisar, jag tog återställare, planerade dagen innan att ta återställare för jag viste att jag är för full och kommer må skit när jag vaknar så jag ställde vin eller öl bredvid sängen som jag kunde klunka i mig när jag vaknade innan jag kände att jag mådde så dåligt som jag förtjänade, jag hade alkohol i handväskan som jag svepte på någon toalett om jag var iväg. Jag var inte lite beroende som kanske kan bli att jag kan dricka igen. Jag var totalt beroende och mentalt besatt av alkohol! Jag kan aldrig mer dricka! Det handlar inte om att jag är så duktig och hälsosam, det handlar om att jag är alkoholist!

Jag måste inte berätta det för alla men jag måste veta det själv! Aldrig glömma! Aldrig ta första glaset!

@Geggan Ett tips. På de flesta orter brukar det finns en Pensionärspool. Ett gäng pigga praktiskt lagda pansjisar som mot rimlig summa hjälper sina medmänniskor. De kan lätt fixa ditt avlopp. En sådan pool tänker jag nyttjat om/när jag köper hus, för jag har tummen mitt i handen. Pga ointresse och bristande övning.

Kram 🐘

Veckoslutet och helgen har förflutit i stilla mak, inget sug efter alkohol och inga dramatiska uppträden från något håll. Mycket aktivitet utomhus och träning på gym har stått på agendan. Hunden har varit risig i kistan, så det har blivit en hel del spring in och ut med henne. Igår gjorde jag en sjukt god kasslergratäng till mig och skonkost till vovven (kokt fisk, ris och mixade morötter). Imorse en klar förbättring av magen, det känns lugnt och skönt överlag. Mitt problem brukar återuppstå efter en längre tid, det är som att jag blir nöjd och "glömmer" bort mina löften till mig själv och till andra. Så det jag gör annorlunda denna gången, förutom att vara aktiv här är att jag ska fortsätta påminna mig om varför jag vill förändras. Tänka på vad jag riskerar att förlora och värdet i att det finns kvar i mitt liv.

Jag väljer att vara snäll mot mig själv, det är den enda personen som jag garanterat ska leva resten av livet tillsammans med.
Önskar alla kämpar en bra måndag. 🏖️

@AndyAndyAndy Hej och vad bra att du skriver av dig här. Fantastiskt bra gjort att du hållit dig nykter i över 4 år! Du berättar om en separation som tagit hårt på dig, att du har barnen varannan vecka och att jobbet är det som håller din ångest borta. Att ”lyckan” inte kommer med nykterheten. Tänker att lyckan eller lugnet kommer genom att man får en kontakt med sig själv och sina behov. Det första steget för att få kontakt med sig själv är att vara nykter, sedan behöver man bearbeta sin ryggsäck och få en kontakt med sig själv om vem man är. Det kan finns mycket outrett som ligger där under ytan som yttrar sig i ångest, stress, panik och ensamhetskänslor.

Det verkar som att du flyr på ett sätt genom ditt arbete, flyr bort från känslor då du får ångest, stresspåslag och panik känslan när du stannar upp utan jobb och barn. Att få dessa känslor är en signal om att dina verktyg inte räcker för att hantera denna situation. Tror du behöver komma i kontakt med varför du får dessa känslor och det underliggande om vad som utlöser dessa känslor. Ett sätt är att bearbeta detta tillsammans med en psykolog. Det kan vara svårt att själv få syn på detta. Få ett stöd och hjälp i att bolla och reflektera. Jag har tagit hjälp av psykolog för att reda ut min ryggsäck och det har hjälpt mig att komma framåt, inte fly, inte känna samma ensamhetskänslor och känna ett lugn.

Sköt om dig och var inte rädd för att ta stöd utifrån. Det är spännande resa att närma sig och nyfiket undersöka vem man är där innerst inne, det är bara sig själv man möter och reser med.❤️

@Geggan Oj! Vilken vurpa och tur att det ändå verkar ha gått relativt bra❤️. Ta det lugnt och kanske kan du få hjälp med avloppsreningen. Sköt om dig och bli bra❤️