Senaste kommentarerna i forumet

för respons! / mt

För att du skriver ibland. Jag behöver sanna historier där någon som du behåller din nykterhet.

Gott nyktert nyår!

För att du skriver ibland. Jag behöver sanna historier där någon som du behåller din nykterhet.

Gott nyktert nyår!

Har läst hela din tråd nu på morgonen och känner att, ja, det går! Jag kommer också att klara det. Jag har verkligen slutat dricka!

Din berättelse är viktig, den ger hopp och du är en förebild för mig!

Gott nyktert 2018!

för respons. Jag önskar er båda ett Gott Nytt År! / mt

för din fina fastän ledsamma berättelse om Peter och Rudolf. Jag befarar att många barn skulle känna igen sig i berättelsens kärna.
Jag önskar dig en trevlig nyårsafton och ett riktigt Gott Nytt År! / mt

Det dröjde ända tills nyårsafton innan Peter kände sig kry igen. Vid det här laget var han lite sur på föräldrarna; dom hade fortfarande inte kommit sig för med att byta hans nya overall trots att dom hade åkt och handlat flera gånger. Hur skulle han kunna vara förståndig och klä på sig ordentligt när allt han hade var de gamla slitna skidbyxorna? Visserligen hade han fått nya fina moon boots i julklapp, så fötterna frös han inte om, men rumpan kändes nästan bar på grund av hålen i byxorna. Hursomhelst tänkte han inte sitta inne längre; han måste ju ändå släppa ut Rudolf så varför skulle han inte kunna göra hunden sällskap? Och kanske leka lite med kälken. Han skulle säkert hinna åka i en timme eller två och ändå hinna in innan föräldrarna vaknade. Han bestämde sig för att göra det och också för att inte säga något till dem.

Banan han hade kört upp på födelsedagen hade snöat igen, men han kom tydligt ihåg hur han hade kört så det behövdes bara några få turer så var den fin igen. Problemet var Rudolf; han ville inte åka med på kälken, men gjorde ändå sitt bästa för att hänga med nerför backen. Följden blev att han kom farligt nära ibland och Peter var rädd att han skulle köra omkull om hunden kraschade in i honom. Han kom ihåg hur svårt det hade varit att ta sig fram i den djupa snön och eftersom ingen vuxen var vaken än kunde han bli kvar där ute ett bra tag. Så efter bara ett par åk smög han sig in i stugan igen, det skulle säkert bli tid att åka mer senare.

Så mycket mer blev det nu inte, det var ju nyårsafton och gästerna började anlända redan innan det blev mörkt. Nog fanns det frivilliga till att följa med honom ut i backen, men de pratade om att de också ville prova och det räckte för att Peter skulle ställa undan kälken i ett hörn i garaget och gå in till sina böcker och sin TV. Inte tänkte han låta några vuxna åka på hans fina nya kälke inte! Han mindes förra året då de hade kört sönder hans pulka; dessutom trodde han inte att hans bana skulle hålla för de vuxnas vikt, risken fanns att han hade blivit tvungen att göra en ny. Resten av nyårsafton blev rätt jobbig, maten var av det lite mer exotiska slaget; Peter hade föredragit korv med mos. Fast visst var det kul att sitta med de vuxna och äta och skåla, och han fick ju också skicka iväg några raketer vid midnatt även om han undrade varför han fick göra det just nu, resten av året fick han ju knappt cykla ensam på gården ens. Vid det här laget var de vuxna så skräniga att han tyckte det var rätt skönt att få gå och lägga sig.

Fortsättning följer…

Stort grattis till dig som verkligen hittat rätt :)
Du har en viktig historia att berätta i din livstilsförändring.
Hoppas många läser din tråd.
Kram.

Är tacksam och ödmjuk för att jag blivit nykter..Hela livet börjar kännas underbart just nu..Jag är pigg, glad, frisk och fräsch..Barnen med respektive mår bra..Ekonomi och jobb är stabilt..Den nya mannen längtar jag efter jämt..Känns ömsesidigt?AA grupperna känns bra..Inget att skämmas över, känna skuld för..Alllt känns härligt nästan jämt..Att våga lita på att livet kan vara underbart är en utmaning..Men om man aldrig vågar det så känner man aldrig känslan..Allt kan ske..Både bra och dåligt..Nu flyger jag in i 2018 på nya sköna vackra vingar..Nykter, förälskad och glad..Kram❤️??✨

Har precis börjat här i det här forumet. Men att få min man nykter är min högsta önskan. Så det är skönt att läsa en tråd där det går gått bra. Men min man erkänner inte att han har problem. Han inte insett hur illa det är. Det är väl just det som jag har ett brottas med. Han blir arg när jag tar upp det.

Tack:) känns redan bättre:)
Det va inte kul fick gå hem från skolan för att sova 1-2t. B.la. så det va mycket trötthet. Men tror den börjar avta nu. Är så lycklig för varje dag just nu! Känner mig som en helt ny person. Nu försöker ja dricka alkohol fri öl på olika ställen. Och försöker hitta mina favoriter. På nyår blir det Herrljunga cider alkoholfri så klart å alkoholfri öl som ja köpt. Ser framemot ett nytt år med mycket möjligheter och ett helt nytt kapitel!!

Gott nytt år!

... lyckas med konststycket att ge mig perspektiv. Plötsligt, när jag läst en stund, har jag inte bara en vidare omloppsbana; det är som att jag kretsar runt en helt annan planet. Allt det vi dras med, vi människor, är jordiskt och tungt och sliter. ET visar på ett alternativ och ett enkelt förhållningssätt gentemot smärta som funkar alldeles utmärkt på mig - tills jag glömmer bort alltihop och åter vandrar krumryggad med tunga, packade plastpåsar som skär in i handflatorna. Det är liksom något helt annat. Ja, läser du Tolle så ser du hur du påverkas, Stingo. Jag ska inte tjata ihjäl dig om hans förträfflighet.

Tack själv, Renée! Lycka till på din resa!

Ja, jag fortsätter på den snitslade banan och hoppas att ingen tagit bort några band. Om så är fallet tar det mig faktiskt bara lite längre tid att hitta rätt igen, för helt vilse tänker jag inte irra omkring.

Lena Nyman,
va bra skrivet!!

Ska läsa om (och om) igen.
Tack!

Vänliga hälsningar / R

LenaNyman! Trevligt att höra från dig. Jag har försökt titta efter då och då om du är kvar här, men inte sett något. Stor kram tillbaka och ett riktigt fint 2018.

Själv upplever jag att det jag nu skrev om är något annat än den inre domaren. Han är så mycket större, starkare och styggare och håller sig till all lycka mest borta nuförtiden. Men kanske du har rätt, det kan vara en annan sida av samma mynt. Tack för den tanken, skall se vart den leder. Måste kanske ta mig en närmare titt på Tolle också något tag. Han dyker upp litet varstans.

Vilka problem jag har i detta ögonblick? Jag behöver verkligen gå på dasset :)

Vilken bra liknelse att du inte körde över den helstreckade linjen.
Det är ingen fara skedd, du kommer att klara dig och vara mer observant framöver tror jag!
Kram ?

Ullabulla: Intressant att få så stark igenkänningsfaktor från medberoendesidan - Men visst! Jag har varit starkt medberoende i mitt förhållande också. Även om problemen där mera handlat om annat än alkohol- eller substansberoenden.

Hej Stingo!
Jag minns - som igår nästan - hur du i ett tidigt skede här skrev om den inre domaren. Jag tänker på hur färgad man kan gå runt och vara, kanske utan att ens reflektera över det, av sin barndom och uppväxt. Nån klok människa sa att "om du tror att du befriat dig från barndomens bojor; prova att spendera dom nästa två veckorna med dina föräldrar". Nåt i den stilen. Själv har jag förbjudit mig själv att inte ha några direkta fritidsintressen. Att det är alldeles för självförverkligande och "farligt". Pappa var rigoröst emot det mesta jag ville hitta på så för det mesta låg jag i sängen med en bok. Det gör jag fortfarande.
Det slår mig hur otroligt mycket i huvudet vi är för det mesta. Eller i dom känslor våra tankar föder. Ett citat av Eckhart Tolle kommer för mig:
"Fokusera din uppmärksamhet på nuet och berätta sedan för mig vilka problem du har i detta ögonblick."
Vad händer om jag går upp i det allestädes närvarande ögonblicket? Så till den grad att jag andas med varje por i min kropp. Det är ... det är bortom ord. Där finns ingen plats för det vi upplever som problem. Vi har alltid klart vatten i vår målarfärgsmugg.
Jag finner det trösterikt att ta del av Tolles ord. Det är svårt att styra tankarna, dom är bara där, som ett bevis på att vi är utrustade med mänskliga hjärnor. Visst har vi ett personligt ansvar också, men mycket av all smärta våra tankar vållar oss; det är ett masstillstånd, en global folksjukdom, som har sin upprinnelse i det kollektiva medvetandet. Det går att dra paralleller, tycker jag, till det faktum att vi alkoholister bär på en sjukdom; alkoholism.

Så där ja. Var bara tvungen att bemöta din text om den inre kritikern. Är du på riktigt elakt och dåligt humör kan du ju bara vråla att domarjäveln ska ut, eller hur?

Stor kram och med önskan om ett rikt, blomstrande och fröjdefullt år 2018.

Bra jobbat med 9 dagar!
Vi måste komma ihåg hur underbart det är att vakna nyktra!

Det är inte alltid så lätt men det är helt klart värt det.

Kram och kämpa på! ?

Så länge man är på tå,igång eller på väg så är allt ok.
Så länge läget är lite halvkärvt,helt ok osv.

Men om man av misstag lyckas slappna av,njuta eller må bra av egen maskin eller yttre stimuli så kommer skuldbördan dragandes med sin rullvagn med strunt.

Varför skulle du få?
Varför tror du att du är värd..

Jättetuffa demoner att slåss mot.
Sunt förnuft och normal intelligens räcker ingenvart.

Läste någonstans om reptilhjärnan och tänkarhjärna.
Att de liksom slåss med varann.
Kanske är man så inpiskad med skam och skuld i reptilhjärnan att tänkarhjärnan inte har en suck.

Köp och gör lyxefterrätter och avnjut långsamt.
Hitta andra överdrivna lyxerier att ösa på dig.
Få din ångest över det och så småningom kanske vänja lillpojken som bor i dig att du också är värd.

Som nykter är över. Ingen längtan, ingen sorg över det. Märker att jag läser lite mer än vanligt här i samband med "alkohelger". Kanske för att uppdatera mig, kanske för att inte glömma. Nyårsdagens morgon har blivit till något riktigt bra. Då och på midsommardagen kan jag riktigt mysa i tanken av hur väl värt det är att avstå alkoholen!
Hoppas allt fler av oss får lyckas med att bryta med missbruk, och ett riktigt Gott nytt år alla!
//PP

Hej Mulletant!

Jag läser dina tänkvärda inlägg
och uppmuntrande svar
till hopp och tröst i olika trådar här.
Tacksam att jag får förmånen att läsa.

Jag ska göra som du;
”Se och ta vara på det goda
och lämna det som var
och det som inte kan bli annorlunda”.

Önskar Dig och Din familj ett Gott Nytt År!
Varma hälsningar ♡ / R

när du berättar det och när du nämner det här med ansträngd ekonomi och skam- skuldbeläggande ringer det en klocka hos mig! Själv kommer jag från trakterna av Tornedalen där både Leastadius och Stalin var starka. Född i brytningstiden mellan krig, armod och framväxande välfärd, anar jag något av den speciella problematik du antyder. Den kan gå i arv på ett försåtligt vis. Ett obehag som ofta är svårt att förstå och som man lätt kan få ett behov att dämpa med till buds stående medel....

Det är nånting inom mig som spärrar emot. När det gäller sånt som kostar pengar kan man kanske försöka förklara med att jag är finländare och mina föräldrar var med om kriget och de knappa åren efteråt. Spåren av sådant kan gå i arv väldigt länge. Men det kan knappast förklara varför jag inte låter mig sitta ned med en bok.

"Lilla lata Stingo" - så definierades jag ofta när jag var barn. Jag tror inte jag var särskilt lat, men jag var mycket yngre än mina syskon, hade lätt att drömma bort mig och hade litet svårt att komma igång. Vilket ledde till att det ofta behövde sägas till åt mig före jag gjorde saker hemma. Dessutom styrde min mamma familjen med skuldbeläggande.

Samtidigt som jag var sladdbarn, så var min familjs ekonomiska situation betydligt bättre, då jag var liten, än den varit för mina syskon. Det här ledde till att mina föräldrar kunde ge mig saker, som mina syskon inte fått. Jag lärde mig tidigt att själv begränsa vad jag bad om, antagligen för att inte reta upp syskonen.

Grunden ligger med andra ord i barndomen. Säkert finns det mycket mera som inverkat, men de där kom jag på just nu.

Tack för frågan, Surkärring.

9 dgr nykter. Sover bra nu. Känslorna svajar lite. Tänker på mitt beteende med a. Gömt, smygdruckit, ja listan kan göras lång. Hur kan man egentligen förneka så starkt. Man vet ju att det inte är ett normalt beteende?? Sanningens kranka blekhet är ikapp mig, men väljer idag att gå ut i solen med mannen. För att senare ta en bio med mina barn. Ha det gott o vitt nu alla kämpar, en dag i taget. O tack för pepp vinäger:-)