Senaste kommentarerna i forumet

Bra talat!! Mitt "like"!

Där har vi beskrivningen. Hjärnan blir kidnappad!! Tack! Detta ska bli mitt mantra när stegen styr mot alkoholen. Jag är kidnappad.!! Inte fan ska jag låta ngn ta mig !

Och längesedan jag läste trådar härinne.
Det har gått framåt och jag har kunnat låta bli alkoholen förutom vid några tillfällen sommaren -16. Men nu är jag på den nyktra vägen..och så ska det förbli ☺. Tänker övervinna mina baktankar som smugit sig in någonstans i min hjärna 'nu har jag varit nykter så länge..ett glas vin är väl inte så farligt?'. Nej, det kanske inte är så farligt den 1:a gången efter en lång period av nykterhet, men mina erfarenheter säger, när jag tar ett enda glas så triggar det i gång något som jag inte har kontroll över. Och jag vet aldrig när det omåttliga slår till. Så jag fortsätter min nyktra väg och håller mig till alkoholfritt.
Tack för att ni alla finns på forumet och kämpar på med alllt det innebär vad gäller alkohol. Det hjälper mig att komma ihåg varför jag väljer att hålla mig nykter. Heja oss, tillsammans är vi starka!

Tack Sannah ??⚘

Jodå många känslor är vi människor förmögna att känna. Min värsta känsla är irritation. När allt irriterar mig. Då hatar jag att leva alltså för jag det blir så svårt att inte ta ut det på andra. Och varje grej stör. Ljud, röra, att behöva prata... Jag är hellre ledsen eller arg.

Idag är jag på gott humör. Än så länge haha. Det regnar idag igen.

Meditation låter också bra. Kanske något jag kan ta till när humöret svajar. Tack för tipset!

Kram!

Jag upplever inte heller dig som medberoende. Än. För jag tänker att om du skulle stanna i relationen så skulle du kanske utveckla ett medberoende. Med tiden. Hjälpa sambon att röja undan spåren av drickandet. Ursäkta honom inför barnen. Göra saker som underlättar för honom och börja ha koll på hans konsumtion osv.

Det är också därför jag tror det är så bra att du får ett eget hem. För då slipper du förhoppningsvis nånsin leva som medberoende. Det tar mkt på krafterna. Eftersom din sambo dessutom inte tänker sluta dricka så är ju risken där om du skulle stanna kvar.

Jag ser att min kommentar verkar mena att du lever i ett medberoende redan men jag skrev för kortfattat och otydligt.

Många kramar!!

Tack Gunda jag tänker på dig också och är imponerad av att du går på aa❤Ja Sannah vi kan få svar från både drömmar och våra egna tankar. Jag funderar på medberoende. Inget verkar stämma på mig. Jag har bra självkänsla men självförtroendet pendlar. Jag vill absolut inte ha partners eller vännerjag måste hjälpa. Tvärtom eftersom jag jobbat med människor nästan jämt som behöver min hjälp, är mina vänner starka och vi hjälper varandra. Jag har alltid värjt mig för partners och vänner som verkar ha problem. Jag duger som jag är, behöver aldrig slå knut på mig själv för andra. Men mina känslor med sambon är nog tilltrasslade. Det kanske inte handlar om medberoende utan ett förhållande som varit indränkt av alkohol från alla håll? Hela vårt liv dom senaste åren har bestått av att dricka och införskaffa alkohol så fort vi var lediga från jobb eller att periodvis försöka avhålla sig från a.Är det någon som kan förklara medberoende för jag känner inte igen mig i symtomen...

Inlägg kring anders borg som fick lite motangrepp har suttit fast i mitt huvud.
Frågan om att "förlåta" en offentlig persons grova övertramp.

Hans kvinnoförakt och insida som liksom fick komma fram i ljuset pga för mycket alkohol.

Jag håller med bedrövad sambo.
Ingenstans är det ok att visa förakt för ett annat kön eller ras om man är politiker.
I mitt tycke är det inte ok om man bara är en vanlig dödlig heller.

Att sen som han gör komma med klena ursäkter och att han minsann nu ska ta tag i problemet ändrar inte faktum.

Inne i Anders Borg så ryms det ett kvinnoförakt.
Måhända är han inte ensam om det.
Kan det vara därför många svenskar (män?) Sluter upp och tonar ned eskapaden.

"Vi har väl alla.."
Nej,Vi har inte alla.
Vi som gemensam nämnare har och när inte detta kvinnoförakt i vårt inre.

Att det pyser ut i samband med för mycket alkohol är bara ett symptom i mina ögon.

Att i daglig dags hålla detta lugnt och litet.
Men under press och stress och förstås alkohol,river hål i skyddslagren och föraktet kommer

Att som människa säga "shit happens"
Och sen inte stå för det innersta i handlingen är svagt.

Kanske är man för luttrad som anhörig.
Hört för mycket dumheter,svaga ursäkter och bortförklaringar av alkisen i våra liv.

Kanske önskar man i egenskap av anhörig en äkta ursäkt,från hjärtat där insikten om vad man faktiskt gjort står tydlig.
Det gör det inte i borgs fall.

Han skyller på yttre omständigheter som lett till detta.
Han tar i mina ögon inte fullt ansvar för sina handlingar.
Basta!

Tur att jag är så bra och gör allt så rätt.?

Var så talande.
Att se en människa brytas ner av alkoholen måste vara så svårt, att inget man säger går in, att personen inte tar några argument till sig, väljer flaskan istället för kärleken.
Man hittade varandra och blev förälskad känslorna har funnits och i viss mån finns de kvar. Sen väljer personen att ta stigen mot en för tidig död är verkligeninte inte lätt.
Du är stark som orkat ta dig ut ur.
Det finns både sorg och lättnad i situationen.
Tänker på dig!
Kram

Känner igen att det kommer de mest konstiga drömmarna! Själens sätt att säga något!
Kram?

Du tillåter dig känna! Ena stunden lycka och nästa stund skit! Du flyr inte!
Tror att det är en av nycklarna till nykterhet. Även jag yogar lite lätt här hemma, det är skönt! Rekommenderar meditation med! Typ 10 min, finns många bra appar tex Insight timer (gratis)
Kram ?

Farlig fåfänga, är en av de få deckare jag någonsin läst. Stockholmskildringen är fantastisk och bidrog säkert till att jag sedermera kom att flytta till den staden. Så nu vet vi det.

En känd gästbeställning på andra- och tredjeklassrestauranger var ”två vita, en brun, La Paloma och notan”. Det vita och bruna var då spritransonen, La Paloma (duva på spanska) var en omskrivning för restriktionsrätten som ”flög” mellan kök och matsal och notan innebar att man då inte vill ha något mer utan skulle betala direkt.

*kontrollsystemet med serveringsrestriktioner tillämpades i Sverige, åren 1922 (i några lokala fall tidigare) till 1 oktober 1955. Serveringsrestriktionerna var resultatet av en politisk kompromiss efter folkomröstningen om rusdrycksförbud i Sverige 1922.
(Jag blev tvungen gå in på Wikipedia och fräscha upp minnet.)

att det tar så lång tid för ny kunskap att spridas i samhället. Just nu läser jag Stieg Trenter, det är en författare jag ibland återkommer till, mest för hans målande och livfulla beskrivningar av Stockholm från förr. Boken jag tillbringade gårdagen djupt försjunken i är skriven 1949 och är en pusseldeckare av det slag som gjorde honom berömd bland konnässörer i kriminalromanernas krets. En av huvudpersonerna är alkoholist och hjälten, fotograf Harry Friberg, nämner vid ett tillfälle att "alkoholism betraktas numer som en sjukdom".

Det här kom som en fullkomlig överraskning för mig. Att denna kunskap funnits i den vetenskapliga världen i sjuttio år men ännu inte helt sipprat ut i samhället i övrigt verkar bisarrt tycker jag. Man har känt till rökningens faror under kortare tid men där har man satsat enorma resurser på att minska på den, det finns till och med ett mål att Sverige ska vara helt rökfritt inom en inte alltför avlägsen framtid. Det investeras väldiga pengar på att bota sjukdomar som någon enstaka procent av befolkningen drabbas av men alkoholismen som ju trots allt drabbar var tionde människa får nöja sig med smulor. Kanske för att vi alla är alkoholister, bara i olika grad, även de som bara tar ett par glas på helgen har ju väldigt svårt att avstå från sin snuttefilt.

Låt mig avsluta med en anekdot från förr: Min far berättade att när han var ung fattig student kunde han, som brukligt var bland män på den tiden, inte laga mat, så han var hänvisad till att äta ute. Vid ett tillfälle hittade han en ölstuga som serverade en pyttipanna till priset av några ören; en bråkdel av vad mat kostade på restaurang. Så han tog in den och upptäckte att den var helt oätlig. Det visade sig att lagen stipulerade att för att få ta in en öl måste man också ta in mat. Pyttipannan i fråga var den maten; tallriken kom ut tillsammans med ölen, men ingen åt den, den tillbringade hela dagen på olika bord i lokalen utan att någonsin konsumeras. Så när min far satte gaffeln i den blev servitrisen helt förskräckt; inte tänkte han väl äta det där? Han kunde ju bli sjuk!

Ha en skön söndag alla!

Så fint, hejja dig!! "Resan" går vidare hör jag, livets resa alltså! ..som tycks handla om att utvecklas, och förmå leva i kärlek kanske?

Men det får nog vänta ett tag. Jag har yogar i detta huset ibland men det blir inte av i nuläget. Mediterat har jag gjort då och då. Ska testa din yogalänk vid tillfälle?Kram

Å vilken läskig dröm. Och som en sanndröm, bara det att det var en annan sjukdom i drömmen.

Det är så bra för dig att du slipper leva ett fortsatt liv som medberoende. ❤ du kanske kan göra ett yogarum i nya huset ??

Kramar!

Nu har jag yogat och det känns bättre allting nu.

Miss lyckad, vad härligt att du också gör det. Jag gör det hemma eftersom jag inte har riktigt tid för pass. Jag tror det är nästan livsviktigt att göra nåt bra för kroppen och själen om jag ska klara att fortsätta vara nykter. Det motiverar mig och tar udden av krypet i kroppen.

Jag har gjort den här förut och ska göra igen nu har jag bestämt https://youtu.be/oBu-pQG6sTY

Jag är inte speciellt duktig med huvudsaken jag mår bra av det.

Jag tror jag behöver försöka äta mindre mackor haha. För det ger en sån konstig halvfalsk mättnad. Magkatarr hade jag nyligen lite också.

Många godnattkramar ?

Nädå men när jag yogar regelbundet så mår jag jättebra. Jag betalade precis in för höstens yogakurs som börjar snart. Jag är inte så duktig som du lim att få till yogan hemma speciellt ofta. Kanske sen i mitt nya hem... Hunger och mättnad..hm.. Du har inte magkatarr? Det kan ju kännas så..Kram..

Nu är det sista semesterhelgen för sambon. Han dricker och jag försöker vara neutral. Minns att någon på forumet hade samma läge för ett tag sedan, och jag tänkte, vilken jobbig situation. Jag fixar detta tack vare att jag ska flytta snart. Hade aldrig stått ut annars..Jag är öppen med nykterheten med mina vänner. Men avvaktar med okända. För att många har förutfattade meningar om oss alkoholberoende. Bor i ett litet samhälle och ryktena kan bli vad som helst. Tack morgondag för lyckönskningarna. Det värmer❤Jag hade en dröm i morse som var otäckt sann på något sätt. Sambon hade fått stora leverfläckar över hela kroppen, vissa av dom satt lösa. Sambon var avmagrad och ramlade ihop. Åh du har ju hudcancer skrek jag i drömmen förtvivlat. Då kom en sköterska fram till oss och sa" jasså han har inte berättat det? Åh det visste jag inte sa hon. Han tog bara en halv dosering av medicinen, sen vill han inte fortsätta utan väljer att avsluta livet istället. Jag skrek förtvivlat och sen vaknade jag. Det stämmer ju med verkligheten. Sambon avbröt sin nykterhet och blir såsmåningom sjukare och sjukare....Det finns inget för mig att göra när han väljer den vägen..Skönt för mig att veta..Kram..

Hej i kvällen.

Idag har det regnat HELA dagen. Så tråkigt!! Vi har ändå tagit oss ut. Gått på stan och till och med promenerat lite i regnet. Och barnen har gått ut några minuter i taget... De har liksom gjort små försök till att leka ute men rätt snabbt vänt in igen.

Jag har varit på ganska dåligt humör av och till. Varvat med gott humör. Kanske är det pms. Eller så är det skitvädrets fel.

Börjar inse att det kanske inte är så dumt att jobba sedan igen ändå... iallafall när vädret är såhär . Fast samtidigt känns det så smärtsamt att inte få vara såhär mkt med mina barn. Jag kommer att sakna dem så vansinnigt mkt. Åh det blir en krock inom mig som framkallar dåligt humör.

Känns dessutom som att jag äter hela tiden?? Vet inte om jag ens gör det men det känns så. Mackor och frukt hela tiden. Känner mig proppmätt och hungrig på samma gång.

Jag måste börja träna. Måste det för det botar en del av den här irriterade känslan jag har inom mig. Hade jag inte varit så jäkla full med mackor hade jag gjort nåt yogapass nu med detsamma. Kanske ska prova ändå. Det kryper i kroppen på mig.

Äsch nu blev jag trött också. Eller lat. Jag vet inte ens. Nä nu ska jag köra ett pass. Normal sysselsättning en lördag 21.45? Bättre än att bota denna känsla med vin i alla fall va?

Och tackar för att du delar med dig.

Har ännu ingen egen tråd så jag hoppas att det är ok att reflektera lite i din tråd.

Mitt senaste och förhoppningsvis det sista återfallet var för ett år sedan och varade inte alls i många dagar, men det var destruktivt och precis som många redan vittnat om när man återfaller, så tog jag igen all den alkohol som jag inte druckit under den nyktra perioden före återfallet. Det blev en del. Jag fick återhämta mig under en ganska lång period efter det. Fick åter igen bygga upp en hållbar situation med att ha strikta regler kring mat, sömn och promenader. Orkade inget annat än att sköta jobb och hålla mig i schack samt var allmänt dyster och hade länge en känsla av meningslöshet.
Idag kan jag känna små stunder av glädje. Mest känner jag mig tacksam över att inte behöva dricka.
Du skriver någonstans om att hotet om ett återfall alltid hänger över dig och att du aldrig kommer att gå helt fri.
För egen del tänker jag nog att jag aldrig kan bli riktigt fri från den personlighet jag har/är. Jag anser mig inte vara alkoholberoende idag, men jag har en personlighet som lätt kan bli beroende av alkohol och annat. Har
lyckligtvis haft förmågan att tänka 'jag kan bättre än så här' och då slagit sönder allt för att kunna bygga nytt.
För mig är frågan; hur kan jag bygga upp min personlighet på ett snällare sätt eller..hur kan jag tona ned de delar av min personlighet som inte leder till något bra, till en nivå som inte skadar mig sälv och andra. Undersöker det.

Allt gott!

Sitter jag här lite ensam, lite bakis efter två intensiva veckor med en ung narkoman och hans fina pappa som är min senaste kärlek som efter krasch i vintras gett mig ny chans.

Jag har med tillfälliga nedhopp i medberodetänk ändå hållit mig på banan.

Men min trötthet igår var monumental.
Att vara beredd på alla tankar reflexioner och insikter från den unge mannen och samtidigt vara neutral har tagit på krafterna.

Jag har många gånger under dessa veckor funderat över mina syften.

Varför gör jag detta?
Vad ger det mig?

Och någonstans så ger det en djup känsla av tillfredsställelse att kunna använda sin samlade kunskap kring missbruk och kanalisera det till något gott.

Att kopplingen till den unge är lagom "stark" eftersom det är hans pappa jag är i relation till.

Nu vid drygt 50 års ålder har jag också börjat kunna skaka av mig en massa av de roller jag haft som bundit upp mig i någon sorts duktighetsfålla som jag inte tagit mig ur.

Därför har jag på många plan denna resa med en missbrukare kunnat lägga mig mer platt.

I möte istället för i överläge.
Jag hoppas att jag ska fortsätta förhålla mig sunt till detta.

inte helt och hållet tillbaka efter mitt återfall tidigare. Det var ett, för mig, kort men väldigt intensivt återfall. Om jag ser några år tillbaka i tiden så skulle det ha tagit mig några månader att nå till den nivå som jag nu uppnådde på bara en vecka. Det stämmer alldeles utmärkt det där som så många veteraner har sagt här tidigare; oavsett hur lång nykterhet man har: tar man ett återfall så blir det minst lika illa, eller värre, än något man upplevt tidigare. Så ock för mig. Vad jag inte var helt beredd på var att återkomsten till livet skulle bli så besvärlig.

Jag har inga sug, ingen önskan att dricka över huvud taget, men som någon annan redan har skrivit; euforin uteblev. Ingen lättnad över att jag äntligen är fri, inget njutande av det nyktra livet, bara en slags dysterhet som jag har svårt att skaka av mig. Visst, den här gången fick jag konsekvenser, men väldigt marginella, egentligen. Ok, hunden sprang bort och råkade i slagsmål, men hur många gånger har inte det hänt andra hundägare? Jag blev inte av med körkortet, jag har inte eldat upp huset, jag hamnade inte i förvar, vad har jag att gnälla om? Inget, om jag tänker efter.

Ändå har jag svårt att komma igen, allt blir besvärligt; jag har ingen riktig lust att göra någonting, dag läggs till dag och allt det jag borde göra läggs på hög. Jag har fått delarna till staketet nu, det borde inte vara mer än en dags jobb att fixa det, men jag har hållit på i tre dagar nu och det är fortfarande inte klart. Samtidigt har jag ett jobb att sköta, men det ligger också i träda, jag vill bli färdig med staketet först. Allt jag gör hela dagarna är att läsa och vila och det verkar som om det gör mig bara tröttare. Jag hade nog väntat mig att när jag väl var färdig med mitt återfall skulle jag hoppa direkt tillbaka in i den goda nykterhet jag hade innan, men så blev det inte. Så, i mitt fall åtminstone, kan jag nog formulera det så här: ett återfall efter lång tids nykterhet blir värre än något av de tidigare jag upplevt; dessutom blir det exponentiellt mycket jobbigare att komma tillbaka. Så, ju längre nykterhet jag har, ju viktigare blir det att vårda den.

Ha en härlig lördag!

Precis det är vad jag kämpar med nu. Jag glömmer det dåliga. Jag tänker inte så mycket på alkohol just nu öht vilket är bra, men som jag skrev till Rose så skulle jag vilja ha det dåliga inspelat med känslor och allt så man aldrig glömmer varför man slutade. Ha en fin natts sömn!

Så fantastiskt att du lyckats hålla dig nykter så länge. Bra jobbat! Jag har hållit upp två veckor nu. Jag var kanske inte den största drinkaren på det här forumet men jag drack mer än som var bra för mig och jag har hållit på länge, för länge. Jag tar till mig av dina tips. Det svåraste för mig just nu är att jag glömmer bort hur det var. Alkoholtankarna är nästan borta men också hur det var att ha dem, bakfylla, trötthet, ansiktsrodnad, magproblem, den konstanta rädslan att skada mig själv, you name it... Jag önskar nästan att det hade gått att spela in allt det med känslor och allt som ett motgift. Jag tror man behöver se framåt och skaffa sig antikänslor gm alkohol och föreställa sig leva ett gott liv utan.