Senaste kommentarerna i forumet

Jag håller så fullständigt med dig! Frustration är en välbekant känsla också för mig. Jag skrev inget denna gång om barnens situation i familjer med missbruk men det upprör mig alltid.
Jag väljer att tro att vi långvariga har något att tillföra och bidra med trots att det blir "fel" ibland. Hoppas att du stannar kvar, både du och jag vet att dina inlägg har varit till hjälp och nytta många gånger. Ibland förr och ibland senare. Men, jag noterar att du skriver "för din egen skull" och ditt välbefinnande - eller sinnesro om jag tar mig friheten att använda det ordet - är givetvis det viktigaste.
Allt gott också till dig santorini!

Och inspirerande! Tack för det!
Ja, guldkant vill vi ha!! Skönt att tänka aldrig bakfull mer också!! Samt 10 år som nyktra! Häftigt!
Kram till dig Lim?

Uppgiven är det ord som kommer för mej. Maktlös, för all del. För man kan inte hjälpa nån som inte själv bestämt sej för att sluta dricka. Man kan heller inte förhindra återfall hos den som, kanske ännu omedvetet, bestämt sej för att börja dricka igen. Uppgiven blir man därför att man vet att det inte kommer att fungera. Har man druckit sej till ett beroende så kan man inte ändra det längre.
Vi som har lång erfarenhet, både personlig och från detta forum, vet också att så länge man skyller på yttre omständigheter, på andra eller tycker synd om sej själv så funkar det inte. Man kan inte heller sluta missbruka för andras skull. Det måste vara ens eget beslut, för ens egen skull. Det hjälper inte vad andra säger om man själv inte är redo.
Frustrerad är ett annat ord för vad jag känner. Så för min egen skull så är det bäst att jag inte medverkar här. Jag behöver det inte för min egen nykterhet och att kunna hjälpa nån annan, tja, det är diskutabelt. Jag har så svårt att se det uppenbara utan att reagera. Plus att det är tråkigt att se hur stark missbrukets makt är över förnuftet.
Allt gott till dej mulletant!

Mitt nyktra liv är skönt. Är ensam hemma för tillfället. Vill inte följa med min man på resa. Han dricker öl varje kväll. Tråkigt. Så jag går på AA-möte nästan varje dag under några veckor, medan min man är bortrest. Lever livet lugnt. Men saknad av kon, när båset är tomt gäller, trots allt. Jag gör mina val. Och så ser mitt liv ut.

Att inse sin maktlöshet är det första av de tolv stegen. Jag har försökt förstå missbrukets makt över förnuftet genom att iaktta mig själv, när jag väljer att handla emot det jag vet är det bästa för mig. På samma sätt har jag försökt förstå något om sorgen i att lämna bort något som ger tillfällig glädje/avkoppling/flykt från verkligheten. Så mycket, det mesta, har jag lärt mig genom att läsa här och verkligen försöka inse och förstå. Lärt på djupet genom ärliga inlägg.

Efter de senaste veckornas och dygnens inlägg har jag sökt ett ord som klargör för mig själv vad som väcks i mig när jag läser om längtan och frestelser som lockar till återfall. Eller när jag konstaterar att någon oväntat blir borta... förr eller senare kommer tillbaka med berättelsen om återfallet. Ordet vettskrämd ligger nära tillhands men det blir jag inte. Inte nu längre. Uppgiven? Tvehågsen? Beslutsam?

Mammy Blue beskriver hur hon såg den röda tråden genom att läsa här: "De flesta som drack kände sej nästan "fjärr-styrda" när de tog sej till bolaget eller krogen, de ville egentligen inte, men hamnade där ändå." Och den lömska lockelsen "det var den gamla hjärnan som tagit över drickandet, gjort det till auto-pilotstyrt. ... Det nästan ohörbara viskandet ..." Det är skrämmande att läsa och gång på gång bekräftas i insikten att alkoholen/drogen är "listig, falsk och stark". Det är också utmanande att inse kraften i alla känslor av skuld och skam som kommer emellan människor där alla inblandade är berörda och sargade djupt in i själ och kropp. Mer eller mindre, men dock. Hur känsligt det kan vara att skriva här i försöken att ge uppriktigt stöd. Att hitta (den nödvändiga?) balansen mellan naken ärlighet och omsorg och tröst.

Skrämmande att inse att lockelser och viskningar kan röra sig djupt inne i hjärnan hos den jag älskar utan att jag ser, förstår.... och att jag är vanmäktig.

För att bevara mig medveten, förnuftig och klok på djupet behöver jag detta forum. Här påminns jag om att de finaste kämpar. Att de finaste kan falla. Och att det är möjligt att resa sig igen.

Jag funderar över min maktlöshet. Jag kan acceptera att jag är maktlös inför drogen. Men jag är ändå inte utan redskap. Jag kan välja att göra det som är gott för mig och jag kan välja att göra det jag vet eller tror är gott för den andre.I berättelsen om den gamle indianen som talar om konflikten i sitt inre med sitt barnbarn och beskriver den som en kamp mellan två vargar frågar barnbarnet vilken varg som vinner? Den vise gamle svarar: Den som du matar.

Idag ska jag göra det som är gott för mig och det som är gott för oss båda. Det är möjligt att ta makten i sitt liv. Och att använda den makten till det jag tror är det bästa. Det finns möjligheter. Och det finns hopp. Alltid. / mt

min hund en övervakad permission igår. Ända sedan han smet har han haft husarrest, han har inte fått komma ut utan att ha koppel på sig. Jag väntar fortfarande på material till ombyggnaden av staketet, så jag har helt enkelt inte tordats släppa honom lös. Tyvärr har ju det här inneburit att även jag har haft utegångsförbud, jag har inte kunnat förmå mig att själv gå ut i trädgården och lämna hunden att försmäkta i husets hemska innanmäte. Det låter i alla fall så på honom när jag går ut. Men nu har jag gått hela varvet runt med röjsågen och gjort en stig längs med staketet så att jag kan se vad han har för sig. Jag har också förgäves letat efter det ställe där han tog sig ut.

Så jag släppte ut honom igår. Han fick ha selen på sig men slapp kopplet. I gengäld hängde jag efter honom som en släpkärra efter en åsna, jag ville se om han möjligen skulle röja sin hemlighet och på något vis indikera var han tog sig ut. Han tyckte det hela var lite underligt, jag brukar ju aldrig hänga efter honom; det brukar vara tvärtom. Han fattade dock snabbt galoppen och började testa mig; han gick igenom täta snår och buskar, sedan vände han sig om och tittade efter mig som om han tänkte "ta dig igenom det där om du kan, pucko". Det blev en, låt oss säga uppfriskande, galopp över delar av tomten som jag aldrig tidigare har satt min fot på. När vi sent omsider kom in igen var hunden hur glad som helst, själv var jag full med rivsår och myggbett och hade delar av grönskan innanför kläderna. Aldrig mer tänkte jag.

Men nu är det en ny dag, såren har börjat läka och myggbetten kliar inte längre, så jag tänker "så farligt var det väl inte, jag tror vi försöker igen".

Ha en härlig dag!

Jag är också ny här, har lite samma a-beteende som du hade och jag har också nyss slutat, den 22 juli. Känns bra! Tre veckor är superbra, jag är inne på min andra nu. Saknar a ibland men för det mesta är det faktiskt helt lugnt. Kanske för att jag bestämde mig "för resten av livet". Får hitta på annat som är kul istället och handen på hjärtat, det är inte så kul att vakna med ångest, ont i huvudet, torr i halsen och munsmak som om man svalt en levande skunk och hjärtklappning så man tror att man snart ska "klappa ihop" på riktigt. Och pengarna som tar slut innan nästa lön har kommit. Och den ständiga debatten: dricka-inte dricka, köpa-inte köpa osv. Smygandet, egoismen, den beroendeperson man håller på att utvecklas till osv. Usch!

Nä, no more a!

Lycka till! Jag kommer att följa dig :)

Tack bedrövadsambo ❤️

Jag tror att jag faktiskt märker en skillnad i ekonomin sedan jag slutade dricka. Jag kan inte påstå jag lade väldigt enorma summor på alkohol per månad men i alla fall kanske 400-500 när jag var en period. Fastän det inte är en enorm summa så märks det. Jag lägger de pengarna på barnen nu rakt av. Och eftersom det ger något roligt varje månad till dem så märks det så mycket skillnad. Nu beställde jag nytt spel och tillbehör till Playstation. Istället för att lägga de hundralapparna på öl. Och det ger ju så mkt mer glädje. Köper jag inte nåt till dem så kanske jag unnar mig en dyr hårolja eller smink etc. Och de här grejerna ger lite guldkant på tillvaron. Till skillnad från alkohol som gav en sorgkant.

Kram!

Jag är så glad för din skull ?

Du och jag Santorini har ju hängt här ganska länge, så skönt att höra från er "gamlingar", men jag blir också glad för ny vänner.
Det du skriver allra sist rabbitgirl är ju en fantastiskt bra fråga och det är svaret på den jag måste lista ut.
Hur vill jag njuta resten av mitt liv?
Det är det jag måsta hitta svaret på.
Hur vill jag leva??
Vill jag leva?

Haha ja en ganska virrig chef isåfall. Men en pigg och fräsch en! Jag är med på den idén ???

Det låter faktiskt inte gott med vin. Vad skönt att vi slipper dricka det.

Många kramar!

Och jag känner mig starkare för varje dag. Starkare mentalt och fysiskt och suget kommer väldigt sällan. Jag har varit nykter i perioder innan men denna gången behöver jag bara fortsätta säga nej tack och tänka på vilket gift a är! Att alkoholen levererar en illusion och är bara väldigt falsk och jävligt. Alkoholen förstör allt i sin väg, snabbt eller långsamt..

Har gått på mitt första aa-möte. Vilka fina människor jag fick möta!! Och vilka berättelser. Tror det kan vara bra att bli påmind om att man är inte ensam, bra att få höra allas historier och tankar för att komma ihåg att säga nej tack till a.

Jag vill säga ja till livet!! Jag Har förträngt så mycket med alkohol... men Allt får komma nu, jag är redo att hitta mig igen:)

❤️

Ja miss lyckad, jag håller med dig. På alla punkter.

Jag tycker om mitt jobb och vill inte byta. Har längtat och kämpat flera år för att ha det yrke jag har nu. Däremot har jag svårt för "ekorrhjulet". Tidiga mornar, borta många timmar från barnen etc. Det är nåt jag förmodligen aldrig kommer tycka om men fördelarna väger såklart upp. Försörjning måste man ha och trivs man dessutom finns det ju inget att klaga på egentligen. Men ändå.... lite ångest (nja rätt mkt) kommer när jag ser hösten och vintern framför mig. Mornar när mina barn frågar om vi är lediga och jag säger nej. De undrar när de ska hämtas och jag säger 17. Säger jag 17.30 börjar minsta gråta. Men jag har ett lite bättre schema i höst så det kanske blir bra. Hoppas. Eftersom jag är nykter varje dag så kommer i alla fall helgerna vara kanon. Jag kommer orka och vilja gå upp i bra tid både lördagar och söndagar och hitta på saker. Aldrig nånsin bakis. Tjohej!! Det känns kanon ju att veta!! Aldrig bakis igen. Aldrig nånsin. Lättnaden i det.

Kram alla!!

Jag kan tycka att mitt jobb verkligen är kul. Trivs man inte på jobbet så bör man nog fundera på byte. Det är ju väldigt mycket tid man lägger på jobb. Jag var och hjälpte till i en butik nu i sommar. Sålde leksaker och inredning. Oj vad slitigt det var, men kul. Skulle ändå inte vilja byta mot det jag har. Fördelarna med att ha jobb är ju, rutiner, pengar, arbetskamrater, utveckling. Ja Lim tror att det hade varit svårare med nykterheten också..Kram

Precis nu så dricker sambon vinet tre apor som jag också köpte tills det blev för svagt för mig. Förpackningen stämmer verkligen när vi druckit vinet. Hörseln försämras, tunnelseende, och ur munnen kommer en massa sludder som både sårar och förstör.. Ett nyktert kollektiv, suverän idé. Jag har jobbat på färjor och resturang. Så vi hade kunnat ha lite hotell verksamhet också Du kanske vill vara chef Lim? Kram..

tårar i ögonen när jag läser din historia. Det känns igen så väl, semester, sug, smygdrickande, spy någonstans, så att ingen ser.
Det som gör mig ledsen, det är denna oförmåga att njuta av resan, för att man letar efter tillfälle att supa, så att andra inte ser.
Jag har förstört många fina resor för mig själv på det sättet.
Min nykter tid är "under ett år". Men jag vet att så blir det för resten av mitt liv, för att jag inte kan dricka ett glas.
Min hjärna går igång på etanol, belöningssystemet blir trasig och funkar inte alls då.
Men hjärnan är också flexibel och vi kan bygga upp nya synapser, nya förbindelser och omprogrammera ganska mycket. Det ger hopp :)

Hur vill du njuta av resten av ditt liv?

Självklart surkärring ?

Nu sitter jag på baksidan i den behagliga värmen och dricker kaffe och äter mörk choklad. Börjar känna lite jobbångest tyvärr men tror jag ska bota det med nån liten utflykt imorgon.

Jag har storstädat och rensat en del de senaste två dagarna. Jag gör det liksom inför hösten när det är svårt att hinna sånt. Men det gör också att jag känner sommaren ta slut och det ger mig panik nästan.

Jag är alltså en person som hatar vinter och allt vad det innebär. Det känns som att gå in i en mörk grotta och stanna där ett halvår. Hemskt. Men nu är det fortfarande härligt.

Jag längtar lite till jag varit nykter ett år. Vet inte varför men det ska bli härligt att ha gått igenom alla årstider och månader helt nykter. Det har jag ju gjort förr men det var längesedan nu. Ett år. Tänk när man kan säga tio år! Dit ska jag absolut ??

Ha en fin fortsatt dag allihop.

Jag tror du kommer att få det jättebra ❤?tillsist perfekt rent utav tack vare din styrka och beslutsamhet angående alkoholen. Vi borde starta ett nyktert kollektiv allihop. En nykter stad ?? vad fint vi skulle ha det! Den tryggaste staden.

Tycker det verkar intressant. Vet inte riktigt hur eller var? Tack för pepp skogsfrun. Många dagar känns lite kaotiska. Allt ska delas, eventuellt nya saker införskaffas, grejor säljas osv. Tänker på ekonomin. Vet att jag fixar det sen, men nu ska pantbrev lagfart osv betalas. Ska bli så skönt att komma in i huset...Kanske ovant till en början..Men hoppas och tror att det blir bra. När jag ser alkohol här hemma tänker jag på det som varit. Jag känner sorg och skuld. Viktigt att tänka tillbaka för att aldrig mer dricka alkohol igen. Nya tider väntar för oss som vill ha ett nyktert liv.. kram..

Tack för filmtipset!

Jag känner med dej och förstår precis hur det är. Jag minns mycket väl känslan. Så svårt är det att ta sej ur. Du skriver att när du inte dricker så ser du din pappa som han är. Det är väl själva haken med det hela, att när man inte dricker ser man också sej själv precis som man är och det orkar man inte. Då är det lättare att gå in i dimman igen. Fast ångesten blir starkare hela tiden.man vet ju att det är fel, att det går utför. Det verkar bli svårare att ta sej upp igen då man tagit återfall. Jag har inga förslag, önskar att du ska nå din botten utan att slå i alltför hårt. Det går att sluta men man måste inse att man aldrig kan dricka alkohol igen. Ge upp alla tankar på att kunna dricka. Det är en glansbild du ser för dej av de lyckliga grillkvällarna alla andra har.

Jag befinner mej i en liknande kapning beträffande sockret. Det är samma känsla av maktlöshet men konskevenserna är betydligt lindrigare. Jag vet att socker inte är bra, jag går upp i vikt och är missnöjd med mej själv. Ändå faller jag gång på gång. Samma uppkörda motorväg i hjärnan. Jag fortsätter kämpa mot det men det är oerhört starka krafter.

Ge inte upp!

Jag läste någonstans, eventuellt i någon AA-bok, att man mognar och/eller åldras inte mentalt när man dricker/missbrukar.
I så fall skulle jag vara ung i sinnet, och det stämmer nog för jag känner mig nästan lite barnslig ut i tänkandet ibland.
Fast om det är någon fördel ska jag låta vara osagt :)

gäller i en vidare bemärkelse här ute på landet än det gör i de städer och samhällen jag bott i hittills. I en lägenhet innefattar det dem som bor på samma våningsplan, plus de som bor ovanför och under en. I ett villaområde kan man väl säga att ens grannar är de man delar staket med, plus möjligen dem som bor tvärs över gatan. Här på landet är det svårare att göra en avgränsning, skulle jag gå efter staketprincipen så har jag bara en granne; men jag vill nog påstå att jag har fler. Måhända skulle jag kunna definiera det som att mina grannar är de som har sina brevlådor på samma ställning som min, men så är det ju de där tre husen som ligger på andra sidan den stora vägen, de presenterar sig som "din granne" när de ringer. Svårt det där, ändå vet jag intuitivt vilka som är grannar och vilka som inte är det, en uppfattning som jag verkar dela med resten av dem som bor här.

Så, under det här utvidgade begreppet har jag en granne som har alkoholproblem. Jag har hört det av mina andra grannar, och jag har också sett honom mer än en gång, cyklande de åtta kilometrarna hem från bolaget, kassen på styret, aningen vingligt men målmedvetet. Jag känner så väl igen mig själv i det där, det var en tid när jag hade kunnat gå genom eld och vatten för de åtråvärda dropparna. Grannarna säger att han är ok, han blir ju inte elak eller slåss eller så när han är full, så dom låter honom vara ifred. Jag tror det är en universell inställning det där, så länge man inte blir störd så bryr man sig inte. Och ändå gör dom ju helt rätt, det finns inte mycket de kan åstadkomma så länge han inte själv har bestämt sig, mer än att hålla lite koll så att han inte ligger och sover i en snödriva på vintern. För egen del tror jag nog det är bäst att jag håller mig på avstånd, jag har nog med mig själv just nu.

Ha en fin dag allihop!

Skogsfrun!
Hade tänkt svara i din tråd men blev visst aldrig av.
Nostalgi tror jag är en stor del av problemet. Man har så mkt minnen med alkohol och visst är vissa bra. Samtidigt romantiserar man bilden och suddar bort all skit som hänt. Eller man kommer ihåg endel men mycket läggs i glöm bort korgen. Tror det e beroendehjärnan som försöker lura en
Tror även att sommaren e mkt svårare än höst/vinter. Man ser alla uteserveringar och sånt nu.
Jag har ett par gånger googlat "kändisar som inte dricker". Vet inte varför men det hjälper faltiskt löjligt nog . Haha