Senaste kommentarerna i forumet

Heueh med Hund! Ska bli spännande att följa din följetong under helgen!

Tack för läsning såhär på julaftonsmorgon! En god jul önskar jag dig och hunden!?☃️??‍♀️

Ska följa berättelsen om Peter med intresse!
God Jul??? / mt

Tack för hälsningar! ? En extra julkram till dig, Skillnad, den behöver du.

I går kväll blev jag ensam en liten stund med vin lättillgängligt. Tankarna hann fara runt: "Ska jag eller ska jag inte?". Hade visserligen inte kunnat bli mer än max två glas, men ändå... Som tur var vann Nej-sidan. Tänk så sjukt ändå att jag ens tänkte på alternativet. Känner ju mig ganska säker i mitt beslut. Frestaren är stark, men... ?= 0 ✔

Nu håller vi i det här! ?❤?

Tidigt vaken, har tänt ljus, lyssnar på radio och njuter av lugnet och stillheten. Läser några olika trådar på forum.

Min Fb-tråd påminner mig om dagar som varit, igår mitt inlägg från 2010. Då skrev jag vad jag höll på med inför julafton och avslutade med att stämningen kändes bra och att det är det viktigaste. Inte många, eller mycket få, visste innebörden av de avslutande orden, att jag i början av december hade lämnat min man och vårt hem och vänt tillbaka med mitt krav och hans löfte om nykterhet. Den julaftonen var stämningen verkligen inte lättsam. Nej. Men han var nykter. Med vita knogar och symboliskt knutna nävar - det förstod jag inte innebörden av då. Det gör jag nu.

Jag blir berörd och lite sorgsen när jag läser anhörigsidorna. Att det ska vara så svårt, så lång väg för så många att komma till sin egen brytpunkt. Att vi kvinnor, ja det är ju absolut oftast kvinnor som skriver på anhörigsidan, finner oss, accepterar, jämkar, slätar ut oss så till den milda grad. Jag känner nu att jag är inte bara sorgsen och berörd utan arg och upprörd också. Inte på kvinnorna som stannar utan på de kulturella mönster som även i vår västerländska kultur hållit kvinnorna på plats. Jag blev, när jag läste, påmind om min egen barndom och hur jag upplevde att även min mamma svek mig. Till exempel minns jag inte en enda julafton med en nykter och vaken pappa. Han låg slocknad på soffan och det bara hörde till.... Våldsam var han inte på den tiden, då ännu.... det kom senare.

Hela #metoo med alla berättelser som vällt fram har, parallellt med vittnesbörd om det sexualiserade våldet, belyst alkoholens roll i sammanhanget. Och kvinnors utsatthet. Nu kanske jag rör mig på minerad mark. Måste säga, jag också, att jag vet att det inte är alla män som tafsar eller värre saker.... varken nyktra eller på fyllan ...Jag tänker just nu särskilt på vikten av att stärka kvinnors tro på sig själva och sin egen förmåga att klara sig och sitt liv.

Idag ska vi två fira julafton i sällskap med varandra och inga andra. Vi ser fram emot det, att vara ansvarslösa och göra som vi vill utan hänsynstagande till olika behov och önskemål. Att vara två och ha det bra förutsätter att var och en kan vara sig själv och att kunna vara tillsammans. Det har vi övat på de senaste åren - trots många års samvaro före alkoholen förstörde så mycket och trots att vi båda hade kunskaper som jag trodde var tillräckliga. Det var de inte. Jag har behövt mycket mer kunskap om vad missbruk gör med en människa och hur medberoende fjättrar en i dysfunktionella mönster. Vilket arbete det är att se mina egna medberoendemönster och så mycket mod det krävs att utmana dem. Men så värt.

Än en gång kan jag tacka för den här platsen, ett tryggt och seriöst forum som gett mig en plattform där jag kunnat bearbeta och dokumentera en del av min livsresa. Jag vågar säga att forumet varit den hjälp som mest bidragit till att jag kunnat skapa det goda liv jag har idag. Att få följa mänskors framsteg och tillkortakommanden har också bidragit till en fördjupad respekt för andra. Det är jag oändligt tacksam över.

God Jul alla forummänniskor❤️??

Tidigt vaken, har tänt ljus, lyssnar på radio och njuter av lugnet och stillheten. Läser några olika trådar på forum.

Min Fb-tråd påminner mig om dagar som varit, igår mitt inlägg från 2010. Då skrev jag vad jag höll på med inför julafton och avslutade med att stämningen kändes bra och att det är det viktigaste. Inte många, eller mycket få, visste innebörden av de avslutande orden, att jag i början av december hade lämnat min man och vårt hem och vänt tillbaka med mitt krav och hans löfte om nykterhet. Den julaftonen var stämningen verkligen inte lättsam. Nej. Men han var nykter. Med vita knogar och symboliskt knutna nävar - det förstod jag inte innebörden av då. Det gör jag nu.

Jag blir berörd och lite sorgsen när jag läser anhörigsidorna. Att det ska vara så svårt, så lång väg för så många att komma till sin egen brytpunkt. Att vi kvinnor, ja det är ju absolut oftast kvinnor som skriver på anhörigsidan, finner oss, accepterar, jämkar, slätar ut oss så till den milda grad. Jag känner nu att jag är inte bara sorgsen och berörd utan arg och upprörd också. Inte på kvinnorna som stannar utan på de kulturella mönster som även i vår västerländska kultur hållit kvinnorna på plats. Jag blev, när jag läste, påmind om min egen barndom och hur jag upplevde att även min mamma svek mig. Till exempel minns jag inte en enda julafton med en nykter och vaken pappa. Han låg slocknad på soffan och det bara hörde till.... Våldsam var han inte på den tiden, då ännu.... det kom senare.

Hela #metoo med alla berättelser som vällt fram har, parallellt med vittnesbörd om det sexualiserade våldet, belyst alkoholens roll i sammanhanget. Och kvinnors utsatthet. Nu kanske jag rör mig på minerad mark. Måste säga, jag också, att jag vet att det inte är alla män som tafsar eller värre saker.... varken nyktra eller på fyllan ...Jag tänker just nu särskilt på vikten av att stärka kvinnors tro på sig själva och sin egen förmåga att klappra sig och sitt liv.

Idag ska vi två fira julafton i sällskap med varandra och inga andra. Vi ser fram emot det, att vara ansvarslösa och göra som vi vill utan hänsynstagande till olika behov och önskemål. Att vara två och ha det bra förutsätter att var och en kan vara sig själv och att kunna vara tillsammans. Det har vi övat på de senaste åren - trots många års samvaro före alkoholen förstörde så mycket och trots att vi båda hade kunskaper som jag trodde var tillräckliga. Det var de inte. Jag har behövt mycket mer kunskap om vad missbruk gör med en människa och hur medberoende fjättrar en i dysfunktionella mönster. Vilket arbete det är att se mina egna medberoendemönster och så mycket mod det krävs att utmana dem. Men så värt.

Än en gång kan jag tacka för den här platsen, ett tryggt och seriöst forum som gett mig en plattform där jag kunnat bearbeta och dokumentera en del av min livsresa. Jag vågar säga att forumet varit den hjälp som mest bidragit till att jag kunnat skapa det goda liv jag har idag. Att få följa mänskors framsteg och tillkortakommanden har också bidragit till en fördjupad respekt för andra. Det är jag oändligt tacksam över.

God Jul alla forummänniskor❤️??

Peter vaknade av att Rudolf satt på hans säng och slickade honom i ansiktet. Han visste inte om hunden hade fått sitt namn efter en av Tomtens renar på grund av att han var född just på denna dag, på självaste julafton, eller om det berodde på att han hade små rosa fläckar på nosen. Egentligen spelade det ingen roll, Rudolf var ett namn så gott som något och Peter älskade honom. Han var en Old English Sheepdog; med lång tät päls och med ett milt och stabilt psyke var han sinnebilden av den perfekta familjehunden. När Peter var yngre hade han ofta grabbat tag i Rudolfs päls och fått en slädtur på husets nybonade golv. Hunden verkade också tycka att det var kul, han drog glatt iväg så där lagom fort och Peter gjorde sig aldrig illa under deras gemensamma turer i det vinterlandskap som pojkens fantasi målade upp. Han lärde sig till och med vad "Mush" betydde.

Peter skulle snart fylla sju år och var stor för sin ålder. Han hade tjockt, kolsvart hår, bruna ögon och ett grovt utmejslat ansikte med markerade kindben och kraftig haka. Redan nu kunde man se att han skulle komma att bli en imponerande ung man så småningom. Ingen i deras umgänge kunde tvivla på vems barn han var; hans far kanske inte var så lång men kraftigt byggd, svarthårig och med en mustasch som kom honom att se ut som en gårdfarihandlare från svunna tider, eller kanske en cirkusartist; en sådan där stark man som stod på en liten scen vid sidan av cirkustältet och lyfte vikter. Hans mor var av slaviskt ursprung och mycket vacker, brunögd med långt hår som gnistrade i blålila nyanser när han såg henne mot bakgrund av ett solbelyst fönster. Hon var väldigt snäll och alltid glad.

Dagen var mörk, snöfri och förhållandevis varm, Peter var van vid att det var på det viset där de bodde. Han såg inte särskilt mycket fram emot just julafton; visst var det kul att få presenter och så, men det riktigt roliga skulle inte börja förrän dagen därpå. Familjen hade en stuga i fjällen och det var dit de skulle styra kosan då klapparna var öppnade och ännu en natt låg bakom dem. Peter älskade fjällen, han älskade snön och alla de lekar han och Rudolf kunde ägna sig åt i den. Han hade börjat åka slalom redan som treåring och eftersom han växte som ogräs så var en ny skidutrustning den givna julklappen vart år. Inga överraskningar där.

Fortsättning följer…

Önskar alla på forumet en underbar och nykter Jul. Det ska i alla fall jag ha.?

Jag har länge velat berätta Peters historia, men jag har alltid tyckt att han förtjänar lite mer än det begränsade format som är rimligt på detta forum, så det har inte blivit av. Nu kan jag emellertid inte hålla mig längre, jag har skrivit den i form av en liten följetong i nio delar. Detta är inget för den som vill komma i feststämning, det handlar om ett livsöde som jag har iakttagit från sidolinjen, men som berört mig djupt. För att skydda de inblandade har jag ändrat och broderat ut vissa detaljer så mycket att berättelsen närmast är att betrakta som fiktiv. Själva kärnan i historien är dock intakt.

Och Varm Julekram ?

Håller med föregående talare. Det är väldigt konstigt hur alkoholhjärnan skapar ”sanningar”. Men orka hålla ut, helvetet går över. Efter ca 3-4 månader kände jag till min stora förvåning att jag inte behövde alkoholen längre. Det som tidigare varit min livlina visade sig bara vara en obetydlig repstump...
Hur omöjligt det än låter så är förälskelsen kemisk och avtar med tiden. Om du inte fyller på vill säga...
En vit dag i taget, börja med det.
Stort lycka till!
??‍♀️Amanda

Tänker mycket på dig lim och barnen..Vill inte göra dig ledsen, men funderar på dina möjligheter att ställa krav på mannen.,Angående hans missbruk..Vad är bäst för era barn? Du är en stark tjej och mamma..Tror inte din man kan ta hand om barnen varannan vecka med hans konsumtion avalkohol..Du behöver inte lyssna på mig alls..Jag tycker om dig och vill att du och barnen ska ha det bästa..Vet du att det finns både män och kvinnor där ute som bryr sig om andra och som slutat dricka alkohol..I vårt missbruk bryr vi oss bara om nästa gång vi kan berusa oss..Det viktiga i livet struntar vi i..Tex våra nära, våra barn våra partners osv..Du skulle klara dig själv utan din missbrukande man..Han kanske hade kommit till insikt om du ställer krav..Julkramar till dig❤️

Så glad för din skull!
En riktigt God Jul!
//PP

Ja, ibland kan den egna känslan te sig som en sanning som alltid kommer bestå. Kan med glädje meddela att du har fel. Just nu känns det inte så kanske, men framöver kommer det du skriver te sig som obegripligt och knasigt. Du ska få se, när en tid gått så känns nykterheten självklar, ljus och lätt att bära. Men fy fasiken vilket ok missbruket var...
God Jul!
//PP

Så bra att du har barnen hos dej och att det börjar kännas bättre. Fint med nytt år och nya möjligheter. Du klarar det!

Huset fullt vill jag lova ? Kan jag få låna några släktingar av dig ?? Älskat jul med många runt dignande bord och hoppas det blir så igen i framtiden. Nu blir vi få, väldigt få, men det får gå.

Nykterheten är ett straff och ett kors att bära. Det bara är så. Det blir enklast så här. Har barnen hos mig i julhelgen och även ett måttligt drickande skull nog skapa oro. Om jag var själv hemma - och inte åt antabus - skulle jag knäppa upp öl och snapsa fortlöpande vid spisen och må bra. Men det skulle nog ha blivit en 10-12 glas från eftermiddag till kväll. Utspritt så blir jag påverkad, men inte berusad. Och jag skulle vara lite inkapslad i mig själv.

Jag känner med dig. Sitter i samma sits just i detta nu. Det är svårare än man tror. Men i mitt fall så kommer jag vara stolt efteråt när jag inser att jag låtit bli. Men jag tänker på alkohol varje millisekund. Lika självklart som alla andra jultraditioner. Men vi vet att det skadar oss. Och dom i vår närhet. Och ska låta bli. Det fixar vi ☺?

Dag 2, känner mig varm och lite orolig. Var ingen 7 dagars jag drack, men inte mår jag så bra direkt. Ser fram emot en vit jul, med nära o kära. En dag i taget. Kämpa, kämpa det blir lättare efter hand. God vit jul i alla bemärkelser.

Jag var och handlade förut. Jag kom på mig själv och stod och stirrade på tanten i andra kassan hade köpt tre Mariestad folköl. Sen satte jag mig i bilen då reflekterade jag över att det låg en uttrycken ölburk vid vägkanten. Hur fan kan man lägga märke till sånt. Jag saknar denna förrädiska dryck. Den ska vara med på jul likt Kalle Anka.julgran.tomte. Jag saknar den dryck som förstör så många liv. Jag sörjer att inte få dricka. Hur sjukt är inte det? ? ingen jul utan sprit. Ingen jul med sprit heller. Varför vill kroppen och knoppen ha detta gift.och hur kan man para ihop en god mysig jul med sprit. Spriten förstörde min barndom och även stora delar av mitt vuxna liv. Jag borde hata den. Lite tankar om min inre konflikt jag brottas med.

Ja nu håller vi i det här?
En ritkigt god jul till dig❤️

Så här en dag före julafton räknar jag in min femte nyktra helg. Då vi alltid haft vita julaftnar innebär just den dagen ingen prövning.

Storfamiljen kommer redan i dag och i morgon räknar vi 20 personer runt bordet. Vilken rikedom att få ha så många nära och kära hos sig. ♡ Det är självklart intensivt och jag brukar bli helt slut. Vet dock att mycket beror på att vi druckit alkohol de andra dagarna förr om åren. Tror att det blir stor sjillnad nu, bara det att orka gå upp vid 7-tiden, när småbarnen vaknar, och kunna äta frukost. Det är livskvalitet om något.

Önskar alla en fin och förhoppningsvis vit julhelg! ? En extra tanke till er som måste kämpa hårt för att ta er igenom de närmaste dagarna. Nu håller vi i det här! ?? ? Kram

God morgon,
Vaknar upp mitt i en dröm och känner ett obehag i kroppen. Det tar en stund att skingra tankarna... Jag börjar tänka tillbaka på hur det har sett ut. Att vakna med en klump i magen och ångest över gårdagen. Vad har jag sagt? Vad har jag gjort? Hur arg är min man? Hur känner mina barn sig? Minnen kan göra mig gråtfärdig. Jag stannar i känslan en kort stund men släpper den sedan. Det är en påminnelse inte mer.
Jag har känt av en enorm stress de sista veckorna och jag vet att det inte är bra för mig. Gamla beteenden dyker upp och jag styr och ställer och vill ha koll på allt och alla. En vän fick mig att bryta tankemönstret. Jag tog ledigt från jobbet ett par dagar. Företaget går inte under för att jag inte är på plats. Har ingen direkt julkänsla i år men det får väl vara så. För ett par år sedan hade jag druckit vin för att den rätta känslan ska infinna sig. Det är ju jul och då ska man för f-n vara glad och julig. Inte i år... har fixat julklappar och hängt med barnen. Tacksam över att jag idag kan bryta tankemönster.
Jag njuter av att känna dotterns sparkar i sömnen. Hon är inte liten längre men vi ”sover över” hos varandra ibland. Lite egentid med varandra. Ska snart starta dagen, ducka för negativa tankar så som jag ”måste”, det ”ska” vara, vi ”borde”. Maken tar hand om julmaten i år. Det är första gången jag inte har koll på den biten. Känns riktigt skönt att ha tillit till att andra vuxna kan tänka själva och att mitt sätt inte alltid är ”rätt” sätt.? Dan före dopparedagen, 632 dagar i nykterheten.
Ha en skön jul allihopa.
Kram
Ellan❤️

Känns hoppfullt att läsa! Ser fram emot en och annan uppdatering framöver.
Julkram! / mt

En varm julhälsning till alla gamla vänner på forumet och till alla nya, som jag inte lärt känna.

För mig känns det som det mest akuta i min kris äntligen börjar släppa. Jag har barnen med mig under största delen av julhelgen och ser fram emot att själv få uppleva en riktigt god jul och ett nytt år med nya upplevelser och personlig tillväxt.