Senaste kommentarerna i forumet

tid du nu har tagit ! 14 månader är för oss en rätt lång tid men ändå är vi bara barn i början :-))

Heja dig! Jag kommer läsa och låta mig bli inspirerad av dig!!

Jag slutade dricka i februari. Jag bara bestämde mig efter en snefylla och så blev det. För några veckor sedan vacklade jag lite och tänkte att kanske är jag en av de som kan ta några glas?

Som tur är så tystade jag den rösten ganska snabbt. Det bästa med att sluta är att slippa suget och alkoholtankarna när man väl tagit första glaset. Då riktas mitt fokus på A och bort från annat. Därför kan jag aldrig mer ta första glaset, för den kampen vinner jag sällan.

Man får kraftiga dopaminkickar av alkohol, men också av andra saker såsom mat, rörelse, värme och närhet. Kanske inte lika kraftiga men man slipper bakfyllan. Själv så joggar jag. Att springa lopp ger en så himla häftig kick :) och i flera dagar kan man känns sig duktig och bra istället. Ser fram emot din resa, kommer följa den! Du är grym! Och lika beslutsam som jag var, jag är snart inne på 6 månader.

Tack snälla Sannah. Och detsamma ?

Jag tittade på en dokumentär om alkohol. En amerikansk https://youtu.be/dja8Zx39Jks

Den var väldigt bra tycker jag och visade olika former av missbruk. Den festande unga tjejen, vindrickande mammorna, nersupna pappan (helt fruktansvärt att se honom fyllesnacka med sin femtonåriga son), den gravt alkoholiserade äldre mannen. Mycket bra dokumentär om än jobbig att se på.

Den rekommenderar jag er att se på när ni blir sugna på A. Suget borde försvinna en liten bit in i filmen....

och "Vad ska jag göra nu när jag inte dricker"? - tristess frågan övergår snart till "Jisses vad mycket jag hinner med och orkar (och har råd med) nu när jag inte är bakis. Jag har fullt upp med att leva, känna tacksamhet och vara lycklig.

Kram till dig

Jag tror inte att de försvinner, tankarna, nånsin om man har klivit över till beroende sidan. Det blir dock lättare att hantera tankarna och styra bort dom.

Om jag tittar på bilder på mig själv när jag var som värst och nu 10 månader senare så ser jag 10-15 år yngre ut nu. Fylltants looken är borta. Även om jag är långt ifrån en tant, så ser mitt ansikte mindre rynkigt ut. Folk undrar om jag har botoxat mig: Nä jag har bara slutat att dricka är ju svaret. Så visst förändras utseendet till det bättre, mycket bättre.

Kämpa på - det är värt det.

Kram

MM

Sitter jag här med insikten att jag trillat dit igen.
Jag,nyss svårt sjuk i mitt medberoende inbillar mig att jag är kapabel att hjälpa en knarkande ung man.

Just för att jag känner att det jag säger ramlar in i honom som någon sorts upplysningslampa och han suger i sig varje stråle.

Stärkt av det fortsätter jag att ge av min samlade kunskap.

Men jag orkar ju inte.
Jag bytte forum för att det skulle vara slut med dessa konster.

Låt honom rädda sig själv, ta nödvändiga steg.
Finns där att rådfråga och ösa ur sig ibland.
Men stoppa där,sätt en gräns och skydda dig själv ullabulla...

...men jag sa att jag gärna kör hem på kvällen på grund av en massa åtaganden. Just nu har jag inte lust att sitta och titta på när andra dricker vin. Det känns dumt att utsätta sig i onödan när man är nynykter. Jag har inget sug men jag tänker mycket på vin och på att aldrig dricka mer. Tankarna får komma och gå. Om jag inte ger dem näring då försvinner de väl till sist?

Ska testa postafen och se om det lugnar ner mig så jag kan somna in bättre. :)

Jag ser fram emot klar blick! Du skriver att fyllekroppen försvann, vad menar du med *fyllekropp*? Hursomhelst låter det bra :). Jag är lite röd i ansiktet också och hoppas att det lägger sig inom några veckor. Jag undviker socker och stärkelse och jag vet att det tar min ner i vikt om jag samtidigt avstår A. Just nu har jag emellertid unnat mig lite mer mejerier än normalt men när jag skurit ner på det med kommer det att börja märkas ganska snabbt. Lite positiva affirmationer framför spegeln skadar nog inte heller, bara jag kommer mig för. :)

Ute på landet med släkten. Kära gamla BIB:ar åker fram och jag dricker och dricker, kan inte sluta när jag börjat. Hatar detta, varför blir det så här och varför lät jag inte bli nu när jag kämpat i nästan fem år?? Pappa min är med och han är ok tycker jag när jag dricker, men när jag själv inte dricker så ser jag honom för vad han är, en alkoholist som bestämt sig för att inte sluta dricka. Nykter i går kväll och så skönt att vakna idag och vara mig själv, men ändå inte. För jag är så arg, ledsen och besviken. Orkar inte med mig själv, mina barn och min sambo, vill dö. Kan inte se mig själv eller någon annan i ögonen. Känner sådan skam för att jag inte kan kontrollera detta. Somrarna är värst.

Ja herregud vad det händer saker rent fysiskt när vi slutar dricka. Även fast jag var väldigt tillåtande mot mig själv i form av choklad, fika, mat osv så förändrades kroppen. Blicken, ansiktet och kroppen blev förändrad och det uppmärksammades av omgivningen. Jag gick inte automatiskt ner i vikt men ändå blev jag annorlunda. Det blev en vaken och nykter blick jag mötte i spegeln. Utan ångest och med en insikt om att det gick att må bra bara jag gjorde rätt saker för mig och min nykterhet. Min dotter satte upp lappar på badrumsspegeln som vi läste högt för oss själva. Positiva affirmationer fungerar. Och fyllekroppen är borta. Visst är det motiverande med det fysiska men det psykiska måendet jag känner idag slår det mesta.
Önskar dig en fin dag.
Kram
Ellan

Och du har varit en bra förebild för mig.

Med 14 månader! Så befriande. Det har varit värdefullt att få följa dig för min del, sedan du hittade hit! Fortsatt fin sommar!
//PP

Tycker du gör ett fantastisk bra jobb!! Det räcket verkligen att säga nej tack! Ska komma ihåg det :)
Fortsätt din väg fram och jag tror många blir imponerad av dem som säger nej! Många kämpar med alkoholen!
Kram

att jag kan ha gjort ett misstag. I över tjugofem år har jag bott i lägenhet i stadsmiljöer och har anpassat mig till det livet. Jag har aldrig varit någon sommarperson, jag uppskattar inte värme och jag uppskattar definitivt inte att trängas med tusentals andra människor i parker och på stränder, så somrarna har jag tillbringat inomhus, framför datorn, med att jobba. Så, min vana trogen har jag tagit på mig en hel massa jobb även denna sommar men mycket tidigt insåg jag att jag trivs alldeles för bra här ute på landet. Det är svårt att få något gjort när man har en alldeles underbar natur precis utanför fönstret.

Så jag har levt med konstant dåligt samvete hela sommaren, jag vet att jag borde sitta inne och jobba men det är ju så härligt där ute, bara några steg bort. Här där jag bor är det dessutom tämligen svalt även när solen tittar fram, jag tror inte jag har sett termometern visa över tjugotvå grader någon enda gång hittills. Perfekt för mig. Jag skulle vara lycklig som en ko på vårbete om det inte hade varit för det där mörka molnet av jobb som hänger över mig. Jag kan inte riktigt njuta av varken det ena eller det andra, är jag ute i trädgården så skäms jag för att jag inte jobbar; jobbar jag så längtar jag ut.

Frågan är om inte det här har spelat en roll i mina återfall dessutom, jag inser nu att det är viktigt för min nykterhet att må bra; jag kan ta motgångar om dom är temporära eller möjliga att lösa över en förutsägbar period, men att ha den här gnagande olustkänslan i bakhuvudet under en längre tid är dåligt. Så nu har jag bestämt mig; jag ska klara av de åtaganden jag har, men när det är klart någon gång nästa år ska jag gå i pension, på riktigt. Jag ska lägga min plikttrohet åt sidan och satsa på mig själv. Jag är definitivt redo.

Ha en bra dag!

för dig Konstnären?
Längesen du uppdaterade här inne på forumet nu.

Hoppas att du har en bra och skön sommar. Var rädd om dig. Kram!

Det hade varit trevligt. Nu har jag rött ansikte och bröstrygg, bruna underarmar och kritvita ben ha ha. Inte så snyggt. Men jag har inte heller känt mig motiverad att ligga på stranden och exponera hullet. Nästa år kanske det blir annorlunda :)

Tack Morgondag och god natt!

Hej skogsfrun och lycka till med ditt livs bästa beslut!

Tänkte komma med ett tips som kanske låter konstigt men jag tar ibland en postafen (åksjuketablett) på kvällen. En biverkning av den är trötthet. Känns ganska harmlöst och dessutom håller den i 12 h så ska jag åka bil eller buss dagen efter slipper jag åksjuka som jag annars lider av.

Lycka till med allt ?

..., du fick heta Skogsbrun...., kanske stämmer så här i sommartider..., nu har jag ändrat i alla fall ;-)!

En anhörigvecka är nog aldrig fel, man kan nog få bra verktyg att hantera medberoende där. Jag tänker att det är jättebra om du kan sätta dig själv i första rummet för du har kommit så långt och kämpat så hårt för att komma dit du är nu. Ta vara på det och njut av sommar, sol och bad och att du alldeles snart har ett eget hem. Kram!

... så kan det vara. Jag har lite svårt att öppna mig så skulle jag prata med nån i vuxen ålder skulle det verkligen behöva vara rätt person. Annars skulle jag mest sitta och släta över och försköna verkligheten.

Idag blev jag erbjuden ett glas vin av en vän. Jag sa bara nej tack, det är bra för mig. Hon har vant sig vid att jag säger nej och förut märkte jag att hon tyckte jag var lite tråkig. Idag frågade hon om jag bantade ? Jag har sagt att jag inte dricker och att det är väldigt skönt. Men inte mer än så. I hennes värld är det otänkbart att aldrig dricka, det vet jag. Som i så många andras värld.

Jag minns när jag träffade min systers man första gången. Då hade jag inte druckit på nästan tre år. Han var helt fascinerad och kunde inte förstå hur jag inte saknade att dricka. Han frågade ofta frågor kring det och det var som om jag sa att jag avstod från mat eller syre eller sömn eller nåt. Jag kände mig som en konstig människa varje gång och som att jag gjorde nåt jätteknäppt. Jag var kanske 24 då. Nåt sånt. Så jag var ju i den åldern när "alla" dricker. Ja sen föll jag ju och började dricka. Vilket inte är så konstigt när man blir som en alien bland folk.

Jag var alltså nykter 3 år. Aldrig sa någon nåt positivt om det. Jag fick aldrig lite pepp eller hejarop. Aldrig alltså. Fick bara höra vad jag missade. Men nu däremot när det gått ett antal år så får jag faktiskt lite mer stöd. Och jag tror att några till och med önskar de klarade att ta samma beslut.

Nåväl... det finns väl en mening med allt. Men jag önskade att fler kunde heja lite på de som inte dricker. Det är ju inte det lättaste beslutet att fullfölja alla gånger. Men jag tror inte många fattar att nykterhet ofta har en orsak. Man sitter inte och tycker man är förmer eller bättre än andra bara för att man är nykter. Ofta snarare tvärtom. Särskilt när man är ung.

Oj vad långt jag skriver. Ibland flödar tankarna så mycket. Från dåtid till nutid och allt där emellan.

Godnatt alla coola roliga nyktra vänner ⚘ och alla som vill vara nyktra och försöker sitt bästa ❤

Grattis till 1 vecka! Bra att du är uppmärksam på din a-röst, som är en listig och falsk jävel. Ja, detta med utseendet, blicken och ofta plufsigheten är även för lite fåfängda mig en bra påminnelse. Vi fortsätter att njuta av ett fritt och fräscht liv!

Har ju alla. Det är när känslor och vår historia drar ner oss, gör oss ledsna i för stor omfattning som proffshjälp krävs. Detta är min åsikt som inte behöver vara sanningen för alla. Vissa saker behöver man tala om för den som gjort oss illa. Jag är glad för din skull lim att din make vill bli nykter igen. Bra att vi är nyktra trots allt. Kram

Där jag får lägga orden huller om buller.
Ingen att rättfärdiga mig för.
Jag kan när jag vill gå hit och lägga ned en funderation,ett probem eller en lösning för mig själv.

En tråd att plocka upp igen om jag önskar.
Eller låta falla.

För andra att inspireras eller avskräckas från.

Jag har nyss gått i i min dagliga övning.
En sorts meditation där jag plockar upp mig själv i barndomen.

Hon (jag) har varierat i ålder och varje gång är hon i olika sinnesstämning och har på ett barns vis något att säga mig.

Jag får lyssna noga,för ofta säger hon sånt hon tror andra vill höra.

Men jag spänner örat lite extra och försöker ge den känslan som kommer sitt erkännande.