Senaste kommentarerna i forumet

Hej!
Ni har så rätt i det ni skriver och jag känner att ni kommit några kliv längre än vad jag har på den här resan.
Som om jag har stått still medan fem år har gått.
Vet inte riktigt hur jag ska kunna få mig själv att se detta och gå i rätt riktning. Jag har alltid svårt att veta var jag ska. Just nu har jag sökt ett jobb som jag trodde var mitt drömjobb, väntar på svar men vet nu inte om jag vill, vågar och har råd (det är sämre betalt). Slog mig nu att jag inte vågar satsa fullt ut på något egentligen av rädsla att misslyckas...

sakerna som jag tycker är bäst med att sluta dricka är att slippa suget och besattheten av alkoholtanker (ska jag handla? när ska jag handla? hur mycket ska jag handla?)

du också heueh! Härligt att du är tillbaka på banan! / mt

Det har jag varit övertygad om ända sedan jag var ung. I den här vissheten har inte funnits de vanliga ingredienserna; hårt arbete, smarta placeringar eller målinriktat sparande. Nej, jag har alltid känt mig förvissad om att det kommer att hända snabbt och enkelt; jag vinner på lotteri, jag ärver en massa pengar av en släkting jag inte visste att jag hade eller jag räddar livet på en unge som visar sig vara barn till en arabisk kung. Den snabba enkla vägen alltså, den som inte kräver något av mig personligen. Det handlar inte om några drömmar; alla drömmer väl om att bli mångmiljonär ibland, nej; hos mig har det handlat om en övertygelse, en visshet som har varit bortom alla tvivel.

Det där har lett till att jag alltid har haft en sorglös inställning till pengar, jag har aldrig brytt mig om att samla dem på hög, eller ens planera framåt mer än en eller ett par månader i taget. De kommer ju att trilla in ändå, förr eller senare. Jag har varit i konkurs mer än en gång men alltid kommit tillbaka, alltid hållit mina borgenärer skadeslösa och aldrig grubblat över ekonomiska spörsmål. Det kan tyckas vara ansvarslöst, men det har gett mig ett rikt liv i stället. När barnen var små och jag fick ett kortvarigt men lönande jobb i USA så tog jag med dom och spenderade de pengar jag tjänade på Disneyworld i stället för på aktier. När jag var ung köpte jag en segelbåt och levde på blodpudding och havregrynsgröt för att ha råd med den, men herredumilde så kul jag hade. Jag har dejtat en filmstjärna, jag har hoppat fallskärm, jag har rest runt i världen och tagit mig tid att uppleva den; jag har levt kortsiktigt men gott.

Så nu, när jag börjar inse att den den lastbilen med pengar kanske dyker upp så sent att jag bara kan använda dem till att köpa en fin kista åt mig själv måste jag påstå att jag ändå är nöjd med min livsfilosofi, oavsiktlig som den är. Jag har fortfarande inga pengar att tala om, men varför börja tänka på det nu? Tids nog kommer jag att sitta där på ålderdomshemmet och muttra om fornstora dar, just nu lever jag ju, på riktigt.

Ha en bra dag!

Det låter som man ska vara lite försiktig. Jag vet inte om jag är en näckrossimmare eller ej, men just nu vill jag inte riskera något. Tack för tips!

Du har verkligen förmåga att vända oro till något positivt Rabbitgirl. En gåva! :) Ska läsa dina trådar!

Idag körde jag förbi systemet på väg till stallet. Då reflekterade jag över att bara för några dagar sedan hade jag debatterat med mig själv om jag skulle handla något eller ej, och när jag i så fall skulle göra det? På väg ut eller på väg hem? Jag vet inte hur många gånger jag handlat på vägen ut för att inte riskera att komma efter stängningsdags. Så skönt att slippa det.

Och pengarna... När jag kom hem gick jag igenom utgiftskollen från 25 december till 25 juli. Sju månader: drygt 7000 kr har gått till systemet. Det inkluderar nyår då jag hade gäster, men också två vita månader. De månader jag drack låg varannan månadskostnad på ca 800 och varannan på det dubbla. Alltså höll jag igen hårt varannan månad och det var en kamp hela tiden.

7000 kr. Vad mycket roligt man kan hitta på för de pengarna. N.Y en helg? Eller varför inte Miami? Jag har aldrig varit i USA. Jag ska starta ett sparmål. Ska bli kul att fundera ut vad jag vill göra. Jag skulle ganska lätt kunna göra en uppskattning på hur mycket jag lagt de senaste 10-15 åren men varför det? Det finns ingen anledning att se bakåt. Nej jag ser framåt.

Idag har jag drabbats av den där inställsamma rösten igen som påminner mig om hur trevligt det är med alkohol i sociala sammanhang och som inte tycker mitt missbruk är "så farligt". I gengäld påminner jag rösten tillbaka om hur oroad jag är för min hälsa, om hur det är att vakna bakis och hur jobbigt det är att hela tiden kämpa mot suget.

För de här dagarna har jag inte haft något sug, bara för att jag bestämt mig. I mitt fall verkar det vara helt psykologiskt. När dörren är på glänt så har jag sug hela tiden, när den är stängd så försvinner det. Det kan säkert komma någon dag men jag är tacksam för att jag inte behöver kämpa med det nu i alla fall.

En kompis trillade ner i skiten igen när han drack alkoholfri öl. Hans läkare hade också varnat honom att det kan trigga suget. Men det är nog olika - en annan kompis som inte var lika långt ner i träsket klarade sig utmärkt på alkoholfri öl. Efter tre år återgick han till alkohol och hanterar det bra idag. Men han var inte i träsket utan simmade nog mest kring näckrosorna...

fungerade aldrig att säga "idag ska jag inte dricka". Då drack jag dagen därpå. En dag sa jag till mig själv: jag ska aldrig dricka mer, aldrig mer i mitt liv. Och det funkar. Jag vet vad jag vill, jag vill avstå alkoholen resten av mitt liv, oavsett vad som händer, för att alkoholen förstör för mig.
Ja, känslan av tomhet... den försvann ganska snabbt. Det gäller att fylla upp tomrummet med annat och du verkar ha en plan för det. Däremot känslan av svaghet, hopplöshet, meningslöshet ersattes hos mig med den enorma känsla av styrkan och beslutsamhet. Jag vill, jag kan. Jag klarar det. Två av mina närmaste personer som visste om min kamp sa till mig, att de beundrar mig att jag klarade att sluta dricka, just by myself :)
Ibland kommer någon nostalgi över mig, när jag t ex serverar vin till gäster i mitt hem, går ut och äter mysmiddag med mannen, firar någonting... Då tänker jag att jag inte saknar vin, jag saknar känslor som uppstod vid dessa tillfällen och de känslorna kan jag få på ett annat sätt, finns många, ha ha.
3 månader efter att ha slutat dricka var jag tvungen att sluta äta socker. Detta var svårare, för att det var ett måste (diabetes) och för att jag rasade i vikt, så samtidigt som jag inte äter socker, tränar varje dag, måste jag få i mig annat mat för att inte svälta ihjäl. Denna kamp är pågående, inte helt lätt faktiskt.
Naturlig dopamin kommer efter ca 3 månader :)

Tack Ellan och morgondag för era fina ord och kloka tankar!!

Jag är så himla rädd för vad alkoholen kan göra och jag är så rädd för att skada mina barn. Nu måste det vara slut på a. Desto mer jag läser och reflekterar över hur mitt liv faktiskt har sett ut med a så inser jag att jag har problem och att det måste vara noll och ingen alkohol. Känns läskigt och samtidigt skönt. Är också så himla trött på a. Vilken galen drog det egentligen är. Så många liv som blir förstörda!

Tack igen och kram!!

Drömmar är rätt vanligt att få om man slutar med något. Drömmer ofta om att jag står och trycker i mig godis när jag slutat med det. Och samma gäller väl alkohol även om det var ett tag sen jag hade en längre nykter period om jag inte räknar tre veckor nu i juni!

Tack båda för peppen!

Startanew, hur länge har du varit nykter nu? Jag funderar på när de känslorna av tomhet försvinner... Jag har förstått att de kan bero på låga dopaminnivåer, och att det kan rätta till sig efterhand? Eller om det är så att man fyller livet med naturligt dopamin istället för det konstgjorda? Kommer ej ihåg hur det var riktigt.

Miss Lyckad! Tack för dina insiker. Jag följer din tråd med spänning :) Ska kolla detta med filmer ockå.

Många människor är dömande och förstår inte alls. Försök hitta några som du kan prata med och som förstår. Det blir mindre kaos då!

Och hoppas att det ska reda ut sig för dig. Att från ett långt förhållande gå utan
att känna något är nog mer konstigt än att gå med både sorg och glädje.
Vore det inte att det fanns stunder då man haft det bra, så hade ni kanske
separerat för länge sen, det viktiga är nog att bara se på känslorna och låga dem
komma och gå.
Tänker på dig, du har en tuff tid framför dig, men nya tider kommer.
Kram

Du har verkligen börjat landa mentalt inför hösten redan ? Jag gillar hösten, det är nystart för mig. Lever fortfarande mentalt i "läsår" fast det är evigheter sedan jag gick i skolan.

Hej,
Och välkommen hit. Du har påbörjat en spännande resa och möjligheten att lära känna dig själv. Det är både tufft och utmanande men du är värd det. Jag känner igen mycket i din beskrivning och jag har oxå barn. En sak är säker, det blir inte bättre om du fortsätter dricka. Konsekvenserna blir värre... men det tror jag att du redan har insett.
Jag har gjort en behandling för mitt beroende men det jag har nu är AA och det fantastiska 12-stegs programmet. Alla som har en önskan att sluta dricka passar in. Det är en väldig blandning av personligheter men istället för att se olikheter så ser jag på det vi har gemensamt. Klart du vågar gå dit. Bor du i en större stad finns det flera olika grupper och flera städer har även kvinnomöten. Min drivkraft i början var att jag jämförde med de saker jag gjort på fyllan och den ångesten jag kände då. Då gick det ganska lätt att gå på möte.
Styrkekram
Ellan❤️

Hej,
Tiden är din bästa vän i detta. Ångesten är vidrig i början. Jag kan fortfarande komma ihåg den och att inte hamna där igen har blivit min drivkraft. I början är det svårt att skilja på vad som är vad. Får jag ångest för att jag dricker eller dricker jag för att jag har ångest?! Att vara ensam i detta kan kännas hemskt då de enda vi har att prata med är våra hjärnspöken. Har du någon att dela detta med och/eller kan du tänka dig att söka upp en AA-grupp? Det kan lätta den värsta ångesten genom att få prata. När vi dricker stänger vi ju av alla våra känslor och när vi slutar så vaknar känslorna till och ofta slår det tillbaka med full kraft.
Modigt av dig att söka dig till VC och be om hjälp. Berättade du allt för läkaren? I så fall extremt dåligt bemötande. Men det finns annan hjälp. Du är så värd att må bra. Ge dig själv chansen.
Styrkekram
Ellan

Du verkar målinriktad med ditt beslut, bra! Inget" jag vill dricka som alla andra" Det vet dom allra flesta att det är omöjligt när man hamnat i träsket en gång. Det är spännande och givande att kolla sin tråd efter ett tag. Och att ..jaha då tänkte jag så..Det finns massor av filmer att se på youtube t ex om a-missbruk, men det kanske du visste? Kram..

Tack Anders!

Ditt svar betyder så mycket! Det känns som man famlar runt i ett mörker och att man behöver något ljus någonstans. Jag var på vårdcentralen idag och frågade om man kunde få något mot min ångest. Men läkaren sa nej och "du behöver lida" och "du har fortfarande en chans att komma tillbaka". Det är ju inte precis vad man behöver höra när man har ångest. Hur som helst det spelar ingen roll. Återigen, tack för hjälpen Anders!

och av allt som gör livet gott. Jag minns när jag skrev i en vän-bok som barn. "vad vill du bli?" Jag skrev lycklig. Då frågade en kompis mig "hur då" Jag vet inte men jag ska försöka i alla fall..Svarade jag. Tycker det stämmer fortfarande. Vi får göra förändringarna som krävs för att vi ska bli lycliga. Vad det gäller jobb, beroenden, relationer, hus och hem, och intressen. Sen är ju inte varje dag magisk, men att se på livet från den ljusa sidan hjälper. Kram till starka fina Lim...

Kul att du skrev i min tråd också och tack för din berättelse. Ja, det vi ger oss ut på när vi vågar och väljer den fria och oberoende vägen är märker och tror jag en häftig och spännande resa mot något nytt! Jag vill i alla fall se det så. Jag är så j-a less på den romantiserande delen av alkohol och att det i princip ska alkohol så snart man ska ses.
Jag har varit på möten i grupp där samtliga vill sluta (eller göra ngt åt sina alkoholproblem) och mina erfarenheter är att de är mycket nyttiga på många sätt. Har dock aldrig varit på ett AA-möte, men kommer att gå när det blir lite mera vardag igen. Det jag har hört är att de som går på dessa möten är vem som helst, så passar in tror jag definitivt att du gör. Kram och styrka även till dig, på återhörande!

Det är som att ena dagen är allt sorgset, nästa dag är det framåtanda och glädje. Jag får acceptera att livet är sådant just nu. idag hjälpte sambon mig med att bygga en garderob i nya huset. Det kändes bra. Jag sa till sonen att sånt här samarbete hade varit bra om vi kunde ha framöver. Att vi hjälper varandra och kommer överens. Sonen trodde att det skulle bli både bra och dåliga stunder mellan oss i framtiden. Tack för feedback skogsfrun. Ja det vore lättare om sambon var otrevlig hela tiden, men tråkigt för både mig och barnen. Tänker på vad min mamma(död) sa en gång. En jättebra man som spriten tog. Om en vän till henne. Det stämmer nog på många av våra män, men även kvinnor. Alkoholberoendet är ett helvete både för drinkaren men i allra högsta grad även för familjen..Jag funderar på någon anhörigvecka eller liknande. Även min pappa var ju a-beroende...

Jag törs lova att du kommer att må bättre - men det tar tid! Låt det ta lite tid. Om du under lång tid (flera dagar) har druckit väldigt mycket så tar det åtminstone lika många dagar innan kroppen och, framförallt knoppen börjar återgå till någon slags normalitet. Det är precis som du skriver i början: ångest, oro, rädsla skam och panik. Men det BLIR bättre! Önskar dig tålamod att "stå ut" ett tag till - och invänta att dessa känslor sjunker undan.

I min värld gör du helt rätt!
Att syssla med annat och inte sitta hemma och älta är bra tycker jag.

Att om man känner som du och även jag att man försökt skära ner men misslyckats då är det bättre att bryta helt.

För mig känns livet lite tomt och meningslöst vissa dagar men vad är alternativet? Att fortsätta leva med en sorts tickande bomb i sig. Att inte kunna styra över när man bör sluta och riskera att vakna med minneslucka och ångest? Nej tack!

Tror även på det du säger tyst för dig själv "för resten av livet". Den känns mera verkligt på nått sätt än dag för dag. Iaf för mig

Hej!

Idag är det lika grått väder som de flesta denna sommar. Jag börjar så sakteliga göra mig mentalt redo för hösten. Med betoning på sakteliga. Ska fortfarande njuta av lediga dagar trots att vädret gör att det känns som höstlov snarare än sommarlov.

Tänker på de som druckit större delen av semestern, vilket ju är många i vårt avlånga land. Hemskt många. Jag är så tacksam att jag inte är en av dem. Jag är säker på att min ångest inför hösten hade varit enorm nu om jag dessutom hade mitt alkoholbruk att tackla. Nu kan jag ändå tänka på hösten utan panik. Jag vill såklart inte att ledigheten ska ta slut men jag får inte samma stresspanik.

Jag känner att jag kommer att orka med allt. Det är mycket som kommer hända i höst och utan ork och kraft hade det känts som ett enormt berg att klättra över. Men tack vare nykterheten kommer jag att orka. Och jag kommer kunna vara ett bra stöd för mina barn, som båda två ska börja nya skolor i höst. Jag kan bara ana hur värdelös jag känt mig om jag drack nu och skulle försöka sköta mitt jobb som mamma. Nu kan jag finnas för dem på det sätt det är menat.

Kram till er alla!

mitt förråd av invektiv. Jag är lite gammaldags och använder dem inte dagligen, så när något går snett kan man höra mig använda uttryck som "nedrans", "attans" eller "jäsiken". Det där får sällan avsedd effekt, folk har en tendens att börja fnittra när de hör dem. Jag minns en gång då jag kallade en person för "luspudel" och resultatet blev att han snabbt vände sig om varpå jag såg hans axlar skaka på ett misstänkt sätt. Jag tror inte han grät. Problemet är att hitta rätt miljö för denna min expedition till svordomarnas förlovade land. Förr kunde man köpa några wienerbröd och ta en fika ihop med ett gäng borstbindare, men dagens borstbinderier är inte vad de har varit; de är automatiserade och befolkas av timida människor som uttrycker sig med emojis.

Så nu ska jag börja spela golf. Jag har förstått att Sveriges golfbanor utgör den mylla utifrån vilken en formlig springflod av nya kreativa invektiv emanerar. Visserligen riktar sig dessa uttryck i första hand till bollar, klubbor och sand men kan lätt appliceras på bilister och tanter i kassaköer. Jag var iväg och köpte klubbor, bollar och små träpinnar igår och ska gå en kurs om ett par veckor. Egentligen ska man också bära rutiga, mångfärgade byxor och skor med spikar under men det får vänta ett tag. Jag vill först se vilken ipm-rating jag kan uppnå (Invektiv Per Minut). Hur många gånger man slår på bollen och missar lär ska ha en viss inverkan på kreativiteten i ens uttryckssätt, såväl som om man träffar och ser bollen flyga ut i skogen eller ner i en sjö. Det sägs ska finnas ett övningsområde hos den lokala golfklubben, jag ska åka dit endera dagen och tjuvlyssna lite tänkte jag. Jag vill ju inte komma helt oförberedd till kursen.

Ha en härlig dag alla!