Senaste kommentarerna i forumet

Vi får väl hjälpa varandra hörinne så gott det går ?. Känner väl igen det där med att förstärka sina egna tankar. Och vikten av att se positivt på saker. Inte alltid lätt. Avskyr när jag hamnar i en negativ spiral. Umgås helst med såna människor där man kan prata allvar och om dystra saker, men där man sen lyfter upp varandra ur hålet, med skoj och skämt och lite positivt. Det är därför jag är så förtjust i dina inlägg, tror jag. De beskriver och betraktar världen på ett humoristiskt sätt och med lite självironi. Stringtrosor? Vi får hoppas att du inte travar vilse på damavdelningen... och hur tror du att du och hunden skulle hantera en sån klädsel.

Vilken bra liknelse med diabetes 1! Precis så är det ju! Det vi har att jobba med är att acceptera det, inte att försöka lära oss dricka "normalt". Det är varken nödvändigt eller en mänsklig rättighet att dricka vin :)

Sensitieringen i hjärnans nervsystem som beroende/substansmissbruk (när en viss gräns passerats) leder till är irreversibel.
Jämför med diabetes typ 1. När bukspottskörtelns insulinproduktion skadats/upphört återkommer den inte.
Att som alkoholist sträva efter att ha ett "normalt" dryckesbeteende för att "alla andra kan och jag borde också få leva så" är att plåga sig själv i onödan. Som att undvika ta insulin om man har diabetes i syfte att känna sig normal "för alla andra kan ju äta utan att ta en spruta så jag borde inte behöva..."
Livet blir lättare om vi accepterar verkligheten och gör så gott vi kan med de kort vi har.
Med det säger jag inte att vi inte får känna sorg. Helt ok att inte gilla läget, så länge vi förstår att anpassa oss efter det.
Kram

Prata med honom, tycker jag. Har han ambitionen att sluta? Hur kommer det sig att han drack? Det är ju inte så lätt att lägga av, det går inte spikrakt för alla och man har son egen resa att göra. Din resa, Lim, inkluderar en reflektion över triggers, över mående, över alkoholen i stort. Det tror jag är jättebra! Jag känner för övrigt väl igen måendet. De där tankarna om att inte vara nog bra. Hemskt! Att lösa såna tankar med a, är dessutom kontraproduktivt, men jag försöker ändå göra det ibland när jsg blir stressad.
Jag respekterar och förstår att du är arg och besviken, men våra resor ser olika ut härinne, vår problematik likaså. Du tvingar kanske in honom i din vagn, men det är inte alls säkert att han måste hela vägen ner för att börja om på en nykter resa. Du kommer inte att kunna tvinga honom, du kommer inte att kunna fatta besluten åt honom. Hans drickande handlar inte om dig alls, så mycket vet vi ju. Men om vi låtsas att han är nån sv oss härinne. Att han har ambitionen att vara nykter, men att det inte funkade igår... vad skulle vi skriva då? Hur skulle vi tänka? Jag menar inte att rakt av försvara honom, men innan man kan skriva lämna honom, han är svag etc, etc så kanske man behöver lite mer bakgrundsinformation. Och jag skulle själv bli oerhört störd över om hag skulle behöva ta hand om partnerns besvikelse och ilska också om jag föll trots ambitionen att vara nykter. Han kanske behöver stöd. Nu menar jag inte att du ska bära honom, ev sopar du redan och bär för mycket. Det låter lite så också. Du vet bäst själv vad som gäller, jag ville bara ge lite andra perspektiv.

gjorde en skarpsinnig observation tidigare som jag har funderat mycket på, och som jag tror är helt korrekt. Där fanns en indikation på att ett återfall var på gång; det var när mitt fokus skiftade från de positiva sidorna med nykterheten till de negativa sidorna av drickandet. En himmelsvid skillnad, åtminstone för mig. Jag har alltid försökt se positivt på livet, att hitta en liten guldkant även i den dystraste av gråa dagar. Det här kommer inte av sig själv, jag måste aktivt jobba med det. Jag har en tendens att förstärka mina egna känslor, så om dagen börjar dåligt så kommer den bara att bli sämre, enbart för att jag ser till att den blir det.

Om jag i stället ägnar min morgonpromenad åt att tänka positiva tankar, att hitta något som gör mig glad och rofylld, om det så bara är hur solens strålar bryts när de skiner genom lövverket, så blir dagen bra. Den där lilla grodden av positivt tänkande kommer att växa och hjälpa mig att ta livet med ro, att inte jaga upp mig i onödan över småsaker. Ta till exempel det här strulet med hunden; efter några dagars grubblande var jag helt övertygad om att jag skulle bli tvungen att döda min hund, i stället för att se det som det är: Han kan vara hur folkilsken som helst, om jag bara ser till att han inte under några omständigheter kan lämna tomten så är det ju inget problem. Vi har bott i lägenhet i fyra år, vad spelar det för roll om han får hålla sig inomhus i någon månad till?

Jag är lättlurad, en duktig säljare skulle kunna pracka på mig stringtrosor trots att jag bara gått vilse i köpcentrat, men det innebär att jag kan också lura mig själv. Om jag bara övertygar mig själv om att det finns något positivt i allt som händer så kommer jag att tro det. Som när jag fick fortkörningsböter för inte så länge sedan, det är ju trist men om jag tar det lite lugnare framöver så kommer jag ju att spara en massa pengar på bensin.

Däri vill jag nog påstå att en av de stora fördelarna med det här forumet ligger; om jag skriver ofta så kan jag följa mitt eget mående och kanske i framtiden undvika att en negativ känslospiral leder till ett återfall.

Ha en bra start på veckan!

Hej, jag är ny här och har läst hela din tråd. Jag är så imponerad av din resa och hur du berättar om den. Låt inte separationen förstöra för dig och ditt nya liv. Separationer är alltid smärtsamma. De behöver vara det för att man ska orka släppa taget om varandra. Att de där osynliga trådarna man sitter ihop med behöver slitas av. Det är bara smärta och ilska som kan göra det. På ett vis är det bra att han beter sig illa så att du verkligen kommer att kunna gå vidare. Fortsätt håll hög svansföring och tänk framåt, tänk på vad du vill och hur bra det kommer att bli för dig och dina barn.

Hej, jag är ny här men jag har läst hela din tråd. Du har haft en oerhört tuff tid tycker jag. Stort grattis till nya jobbet. Skönt att lämna det gamla bakom sig. Du skriver inte så mycket om intressen och vänner men jag kände att du kanske skulle behöva en fristad? Utveckla din hobby med bilar t ex tillsammans med andra? Det var bara en tanke. Sköt om dig!

Det viktigaste du kan göra är nog att prata med honom tills han själv vet vad han ska göra. Du ska inte göra mer än så, lyssna och bollplanka, men inte komma med några färdiga lösningar.

Det var en fin prövning... Sänder er mina tankar och välgångsönskningar! Fint att han vågade och ville berätta!!!

Du förstår säkerligen nu vad Santorini menar?! Santorini, stötarna du sätter in är som vanligt så bra, ärliga och väl menade! Hur skulle det kunna vara för hårt och tufft? Precis så känner jag med idag, inte alls synd om mig, enkla val egentligen, och bara så djävla skönt att slippa. Tillbaka på den svenska semesterorten. Pust, att folk bara orkar kan jag tänka ibland...
Ta vara på er, och ta vara på er!
//PP

Du har gjort en otrolig resa inombords Lim ????? Du får helt enkelt säga till din man att om han vill följa med på din resa får han sluta dricka helt NU, annars är det adjö.

ända tills jag förstod att sambon(litet tag till) inte hade tänkt på nykterheten som jag. Jag sa till honom olika saker om beroendet så fort tillfälle gavs. Han lyssnade, jag trodde att han begrundade infon..Det känns nu som om han struntat i allt. Han vill in i ruset. Förmodligen svårt att känna känslor utan? Jag är trött på att vara terapeut åt min man, som han inte bett om..Jag vill lära mig mer om den friska personen man är utan alkohol. Jag vill leva livet nykter..Jag vill köpa annat för mina pengar än alkohol. Jag vill vara frisk länge. Vi får se hur du väljer när det gäller mannen, Lim. Du kan ju börja med att tala om för honom att du inte vill mörka om hans a-intag längre? Livet är inte lätt, men vi vuxna kan välja. Det kan inte barnen...Stor kram till fina dig...

Har jag fått en 1.5 timme lång delning av den unge mannen.
Det vi trodde var cannabis ibland är i själva verket dagligt bruk av cannabis sen 16 års ålder.

Nu har han gått över på morfin amfetamin och tabletter.
Han vill förändra sitt liv och nu sitter jag här med hans sanning i mitt knä.

Jag ska låta det sjunka in och sen se vad jag ska göra,eller framför allt inte göra.

Jag var rädd att jag var för hård. Du ska veta att jag mycket väl förstår dej och vill dej väl. Jag vet också att man inte blir hjälpt av medlidande eller ens sympati. Det här är svåra saker. Jag önskar att du ska bli tillfreds med att vara nykter. Inse att det är helt ok. Att du kan sluta sträva efter att lära dej hantera det. Det är så mycket enklare att ge upp alkoholen helt. Man slipper planera och fundera och framför allt slipper man misslyckas. För det blir aldrig som man tänkt med drickandet. Inte är det så svårt att säga det heller om nån undrar. Vi behöver inte skämmas för att vi är nyktra, tvärtom väcker det väl en viss beundran. Den som är spydisk har själv problem som den inte vill kännas vid. Inte många bryr sej.
Det som jag upptäckt då jag rest och varit nykter är att väldigt få är berusade. Jag är inte ute så sent och inte på klubbar och sånt. Men då jag drack så drack jag redan under dan, till lunchen, och så fortsatte det. Det är hemskt att tänka på nu hur mycket av tidigare resor som försvann i ett rus. Så mycket mer jag får ut nu.
Jag hoppas du kan göra dej fri så livet slutar vara en kamp.

Tack för ditt stöd och tack för att du satte fingret på mina problem, det du skriver får mig att se klarare på min situation.

Jag känner igen detta så! Ditt sista inlägg kunde varit jag själv som skrev!
Kram❤️

Känner jag mig oerhört strak och svag på samma gång :)
Jag känner mig svag för att jag mår inte 100% bra, problemem kommer och går och det vanliga livet tar på krafterna.
Stark för att jag kunde sitta vid borde med de som drack vin, jag kunde även servera vin många gånger, jag had 1000 möjligheter att dricka när ingen såg och jag gjorde det inte.
Jag bestämmer. Jag klarar av det. Jag är äntligen mig själv.

Trodde nog det. Fast som jag lärt genom åren så ligger där ett uns av sanning?.

Tack snälla miss lyckad, ditt svar värmer ❤

Och tack Sisyfos för svar ❤ Jag har nog i ganska många år sett på hans drickande med avsmak. Och jag har själv slutat dricka många långa perioder med hopp om att han ska göra samma. Men han har alltid brutit sina löften och plötsligt dykt upp full mitt i natten. Jag kan inte lita på honom när det gäller det här.

Idag känner jag mig trots allt okej. Har inte sett min man än för han sover och jag tänker inte väcka honom. Han kan få sova bort sin lediga dag.

Jag läser tidningar på nätet. Diverse alkoholrelaterade brott dyker upp. Folk är tagna för rattfylla, bråk på krog, ung tjej LOBad efter att ha kastat flaska i huvudet på en annan tjej... etc. Och så mannen som ligger bakis och stinker. Idag är jag så jäkla glad att jag slipper det där. Jag mår prima. Men jag känner medlidande för alla de jag läser om i nyheterna. Hoppas de blir fria en dag.

Men senare ikväll ska jag prata med min man. Få honom att inse att trots att han lovat mig och sig själv nykterhet så har han de sista tre veckorna druckit tre gånger och varje gång mycket. Inte en öl eller två utan jag är säker på att hela han kommer se hemsk ut idag. Jag vill inte ens se honom.

Vad olika vi beter oss i drickandet. När jag drack gick jag upp tidigt ändå jämt för att kompensera. Städa, hitta på nån aktivitet för dagen, handla etc. Mina barn drabbades inte av en bakfylla. Jag drabbades själv bara. Men min man kan sova bort en hel dag. Har inga skuldkänslor gentemot oss. Han kan ångra att han dricker men inte på samma sätt som jag alltid gjort.

Nu menar jag inte att låta som att mitt drickande var okej eller bättre. Det var illa nog. Men jag gjorde det inte på bekostnad av mina barns rätt till min tid. Jag gjorde allt jag skulle men med en dålig självkänsla och hälsa samtidigt. Jag mådde uselt.

Nu gör jag varken mer eller mindre men allt jag gör görs med en god självkänsla i grunden. Jag oroar mig inte lika mkt och jag går inte runt och hatar mig själv och tycker att allt jag gör är sämre än vad alla andra gör.

Jag glömmer aldrig när jag målade om sovrummet. Barnen fick hjälpa till när de ville. De tyckte det var kul. Men jag kände mig så dålig samtidigt för jag tänkte att de hade en skitmamma som försökte måla över sin dåliga personlighet. Hade jag målat sovrummet idag hade jag haft en helt annan känsla i mig. Det här exemplet säger ju inte så mkt för er kanske men vid just det tillfället minns jag så tydligt hur min självkänsla var i botten. Jag hatade mig själv. Jag drack inte när jag målade men jag hade druckit nån dag innan. Men ville sluta.

Sådana tillfällen är bra att tänka på när jag får för mig att en flaska vin till projekten vore trevligt.

Alkohol äter upp en inifrån och det blir värre och värre. I slutet räckte en folköl för mig för att jag skulle avsky varje millimeter av mig själv. Jag drack mig sällan särskilt berusad ens. Men det räckte med så lite.

Å om bara fler kunde värdesätta sig själv högre och ge sig själv tid att läka. Varför ska min man och andra ge upp så lätt? Han mådde toppen utan alkohol men trots det så gör han såhär igen. Varför? Han var ju fri. Ska han sluta nu kommer han nog inte klara det förrän han når botten igen. Självplågeri är vad det är.

Och förresten ska jag bli snål nu också. Han ska inte påverka min ekonomi för att han väljer att slösa pengar på gift.

Så, nu ska jag tänka positiva tankar. Ska ta med barnen ut på nåt roligare än att vänta på pappan att vakna.

Ha en fin dag alla kämpande ❤

så är ju sexualiteten ett laddat ämne, relationer komplicerade. Så... det finns en och annan man som hörs tänka – känna– som du gjorde, Pi. Inte lätt att veta om det är skämt eller inte.

Rosen.
Det bör ju vara lite skoj o skämt ibland här inne, som lite motvikt till allt tungt o allvarligt som avhandlas.

Märklig kommentar från en annars sansad och verserad herre!
Skämtar du?

Hej Annie54,
Grattis till 4 mån och till vändningen i ditt liv. Jag tror att det handlar om tid. Det tar olika lång tid för oss i tillfrisknandeprocessen. En del blir av med suget ganska så snabbt och andra kan känna sug från och till under en väldigt lång tid. Så fortsätt med det du gör och ta en dag i taget. Det går inte att påskynda ett tillfrisknande och stressa på våra hjärnor och kroppar. Den läker i den takt den klarar av.
Det handlar ju mycket om att förändra våra tankar, beteenden och attityder och det görs inte omgående. Med hjälp av de 12 stegen är detta möjligt men det är oxå något vi behöver arbeta med kontinuerligt. Så ta det lugnt och låt tiden ha sin gång.
Kram
Ellan

Dom hundar och katter jag känner som har blivit kastrerade blir mycket lugnare och mer tillgivna. Jag har två katter nu , men förr hade vi i många år hund. Det var alltid tikar som ju inte sticker
iväg på samma sätt. Hanhundar tror jag faktiskt mår bra av kastrering med tanke på hur vi människor väljer att ha dom som sällskapsdjur. Tror inte du behöver tänka dig in i situationen för egen del.

Idag är en fin dag, just nu i alla fall. Sålde ett skåp idag via en säljgrupp på FB. Vad tror ni hon som köpte det, hade för make?? Jo en pensionerad snickare. Och visst han kunde hjälpa mig att bygga bastu!! Suveränt..Sa att frugan också kunde följa med om hon vill och dricka kaffe hos mig. Ibland är Fru fortuna underbar.."Sambon" och jag kommer överens om möbeldelning osv. Vi ska inte känna oss förfördelade ej heller känna bitterhet när jag har flyttat. Det är min önskan..Lizzbet jag fotade "sambon" igår när han sov. Syns att han är full. Röstmemon verkar också bra.Har aldrig testat..Kram..