Senaste kommentarerna i forumet

Tack Ellan för pepp och hälsning i min tråd :-))
Ja när jobbet säger ifrån så är det riktigt illa ..känner att vi har gjort en liknande resa du och jag ,
Ser att du ofta hälsar nya välkomna och delar med dig av dina erfarenheter ..
Såå inspererande att höra att det finns en väg ut ..
En väg till friheten ..utan A ..
Ha en fortsatt H ( ärlig ) Vit sommar ,
Kramar Ler

Hallå...? Var håller du hus? Ett litet livstecken vore toppen <3

Makten,övertaget som vi anhöriga ibland tycker oss ha rätt till.

Att liksom vara lite förmer än den som missbrukar.

Det ger i alla fall mig en missriktad form av kontroll.
En chans att "ge igen för gammal ost"
Eller vad jag ska säga.

Rätten att skälla och gnälla över min egen rätt bedrövliga livssituation som jag tycker alkisen ska ha all skuld för.
Det rättfärdigar att jag får stanna kvar i situationen med min alkis och slippa förändra mitt eget liv.

Jag har åtminstone koll Jag vet vad som försiggår.
Mig lurar han inte osv.

Men egentligen cementerar jag bara rollerna som rättfärdigar min egen brist på ansvar för mitt eget liv.

Att gömma sig bakom missbruket som inte är mitt.
Att förstå och förlåta den missbrukande övergrepp och dumheter i fyllan ger mig ett övertag

Jag inbillar mig någonstans att jag är bättre än den som är sjuk.

Visst finns det undantag.
När det är hot och våld inne i relationen så sätts andra krafter i spel som försvagar en.

Men om man har en vanlig snäll "fyllgubbe" så kan man ju dessutom trösta sig med det.
Han gör mig i alla fall inte illa,verbalt eller psykiskt.

Jag vet att jag på många plan är lika sjuk som alkisen i min sjukdom,.medberoendet.

Men likt arbetsnarkomanen så kan jag tom få credit för att jag stannar kvar.
Hur orkar du.
Vad duktig du är

Och där står vi mitt i vårt beroende och behöver inte flytta oss en millimeter.
Alkisen gör jobbet åt oss.
Och förändras inte han,så är vår roll också ibland rätt bekväm att vara i.

Vi är ju aldrig den som kan beskyllas för något ont.
Vi är levande änglarsom slipper ta ansvar för våra egna liv.

Ja, det är en av de många saker jag kommit att inse under bl a min tid här på forumet: man får skilja på sak och person, men inte mellan personen i berusat, respektive nyktert tillstånd, – det ligger något i uttrycket In Vino Veritas. Det är Borg, den stackarn, ett lysande exempel på. Det är inget som bara hänt honom, det är inget som "bara blev", shit happens, och allt det där tramset, när han uttrycker sina sexistiska värderingar typ "just grab them by the pussy!"

När jag får sug efter alkohol letar jag på youtub efter lämpliga filmer eller info om alkoholmissbruk. På svtplay finns en film som handlar om en mamma som har alkoholproblem. Fast filmen är gammal så ser problemet exakt likadant ut fortfarande.Dvs vi missbrukar och är beroende av ett medel som heter alkohol. Vi gör mycket idiotiskt för att kunna få i oss medlet(kör fulla, ljuger, smusslar, struntar i egna och familjens aktiviteter, använder pengar som kunde gått till roliga saker mm mm) Vi gör ännu mer katastrofala saker påverkade av alkoholen: här kan du räkna upp dina egna situationer som orsakats av fylla...Vad bra skogsfrun att du vet vad du vill och har strategier för att hålla dig nykter..Bra med ett hästntresse som tar mycket tid och ger dig energi..Kram.

Var 7.e person i Sverige har a-problem sa min förra chef när hon hade samtal med mig om mitt problem. En av mina döttrar hade mailat henne om situationen vi hade. Tack vare det så står jag nykter här idag. Det är klart att det är mitt eget intresse som har gjort nykterheten hållbar. Våra a-problem ser olika ut men det gemensamma är att vi är maktlösa mot vårt alkoholberoende. Läs på trådarna. Det finns anhörig sidor och "att förändra sitt drickande" där många skriver om sin kamp och hur man kan lösa sina problem som beroende. Du är inte ensam och med varandras hjälp tar vi en stund eller dag i taget..Styrkekram till dig...

får man höra sanningen. Eller något i den stilen. Herr Borgs göranden och låtanden har ventilerats en del, både här och i andra sociala media. Oavsett om han är alkoholist eller inte så tror jag nog att hans uppförande nyligen speglar hans inre, om än i karikerad form. Jag hävdar ofta att jag som missbrukare har två personligheter, men de omfattar bara mitt förhållande till alkoholen; när det gäller mina åsikter, politiska, sociala och professionella, är jag bara en enda person. Nu är det ju inte första gången en offentlig person oavsiktligt råkar avslöja sig själv, vi kommer väl alla ihåg uttrycket "fittstim".

På sjuttiotalet var jag en del av progg-rörelsen, eller rödvinsvänstern om ni så vill. Vi lyssnade på Nationalteatern och Hoola Bandoola och diskuterade till långt in på nätterna. Här kom jag också i kontakt med den konfronterande feminismen och även om jag inte helt höll med dem så hade vi många och långa diskussioner som fick mig att omvärdera mig själv till stora delar. Häri ligger pudelns kärna tror jag; det är bra att sådant här kommer ut i ljuset och kan diskuteras; inget är så farligt som en dold agenda. Jag tror att Borg bara är toppen på isberget, skulle man vända på en eller annan sten skulle man nog finna att antikverade åsikter om kvinnor, ras och religion existerar lite varstans.

Ändå är jag tyvärr inte bättre än någon annan. Jag hade en kollega en gång, han var i min ålder, högutbildad och ruskigt bra på sitt jobb. Jag lärde mig mycket av honom, vi trivdes bra ihop och umgicks en del även på fritiden. När han tyckte han kände mig tillräckligt väl började han öppna upp, till min fasa insåg jag att han var övertygad nazist. Jag ville inte ha mer med honom att göra, men sade jag det till honom? Nej, som så många andra svenskar är jag konflikträdd så jag ljög för att slippa träffa honom mer. Jag till och med flyttade till ett annat projekt för att inte behöva jobba med honom. Jag skäms för det där än idag, många gånger tänker jag på alla de destruktiva idéer vi låter frodas bara för att vi inte vill höra dem.

Ändå måste jag känna en tacksamhet över att leva i ett samhälle som åtminstone försöker ta itu med det som flyter upp till ytan. På andra sidan Atlanten kan man ju uttrycka sina fördomar offentligt och bli belönad med ett ovalt kontor.

Ha en bra dag!

Att folk bagatelliserar det Borg har påståtts gjort/sagt med en axelryckning är allra värst tycker jag. Sen vet vi ju faktiskt inte exakt vad han gjort, och det är bekymmersamt i sig. När han bad om ursäkt trodde jag att det var klarlagt, men tydligen gjordes ursäkten "för säkerhets skull".

Trodde inprincip det var mina egna ord :) Känner SÅ igen mig, har varit ifrån alkohol 6 månader och började efter 4-5 månader att tänka "det här hanterar jag ju", ja, för att jag inte tar första glaset.
Kämpa på!

Ångesten kommer och går lite titt som tätt...
Tänker tankar på alkohol som jag motar bort och påminner mig istället om tacksamhet(!) Att jag slipper A, försöker slappna av, försöker se och känna efter varför jag tänker på a just nu. Vilket syfte skulle a ha just nu om jag drack... Stressa ner, tristess, ensamhet..
Jag påminner mig om att a skulle förvärra allt, att a är ett gift som förgör mig och bryter ner mig. Alkoholen äter upp min själ och mitt genuina jag.

Det slår mig att, oj! Så ofta jag tänker på a och förknippar vardagen med att dricka av olika anledningar.

Jag vill njuta av livet som det är, utan giftet. Jag känner att viljan finns att låta bli a.. men vanorna är tuffa att bryta. Illusionen av vad alkohol ger i positiv bemärkelse måste jag slå hål på om och om igen!!

Jag behöver bara andas och ta det lugnt..

Skulle kanske bli det, har ju varit "alkoholisthustru" innan jag själv blev beroende. Då var sambons supande mitt mående många gånger..Som du sa värre än att missbruka själv, kanske för att man är så maktlös? kram

Undrar om det är vanligare att barnen blir det? Tänker på att dom får kanske ljuga för vänner, ej tar hem kompisar, missar kalas osv. Känner flera vuxna medberoende som haft missbruksföräldrar. Dom har typiskt medberoendebeteende. Vet inte om något av mina syskon är medberoende, kanske för att vi förstod problemet med vår alkoholberoende far. Det var inget någon dolde. Hela kvarteret visste att han drack för mycket. Vår mamma sa till oss också att det inte går att leva med honom på grund av supandet. Skilsmässan har aldrig varit någon stor grej, men däremot en saknad av min pappa...

Bra talat!! Mitt "like"!

Där har vi beskrivningen. Hjärnan blir kidnappad!! Tack! Detta ska bli mitt mantra när stegen styr mot alkoholen. Jag är kidnappad.!! Inte fan ska jag låta ngn ta mig !

Och längesedan jag läste trådar härinne.
Det har gått framåt och jag har kunnat låta bli alkoholen förutom vid några tillfällen sommaren -16. Men nu är jag på den nyktra vägen..och så ska det förbli ☺. Tänker övervinna mina baktankar som smugit sig in någonstans i min hjärna 'nu har jag varit nykter så länge..ett glas vin är väl inte så farligt?'. Nej, det kanske inte är så farligt den 1:a gången efter en lång period av nykterhet, men mina erfarenheter säger, när jag tar ett enda glas så triggar det i gång något som jag inte har kontroll över. Och jag vet aldrig när det omåttliga slår till. Så jag fortsätter min nyktra väg och håller mig till alkoholfritt.
Tack för att ni alla finns på forumet och kämpar på med alllt det innebär vad gäller alkohol. Det hjälper mig att komma ihåg varför jag väljer att hålla mig nykter. Heja oss, tillsammans är vi starka!

Tack Sannah ??⚘

Jodå många känslor är vi människor förmögna att känna. Min värsta känsla är irritation. När allt irriterar mig. Då hatar jag att leva alltså för jag det blir så svårt att inte ta ut det på andra. Och varje grej stör. Ljud, röra, att behöva prata... Jag är hellre ledsen eller arg.

Idag är jag på gott humör. Än så länge haha. Det regnar idag igen.

Meditation låter också bra. Kanske något jag kan ta till när humöret svajar. Tack för tipset!

Kram!

Jag upplever inte heller dig som medberoende. Än. För jag tänker att om du skulle stanna i relationen så skulle du kanske utveckla ett medberoende. Med tiden. Hjälpa sambon att röja undan spåren av drickandet. Ursäkta honom inför barnen. Göra saker som underlättar för honom och börja ha koll på hans konsumtion osv.

Det är också därför jag tror det är så bra att du får ett eget hem. För då slipper du förhoppningsvis nånsin leva som medberoende. Det tar mkt på krafterna. Eftersom din sambo dessutom inte tänker sluta dricka så är ju risken där om du skulle stanna kvar.

Jag ser att min kommentar verkar mena att du lever i ett medberoende redan men jag skrev för kortfattat och otydligt.

Många kramar!!

Tack Gunda jag tänker på dig också och är imponerad av att du går på aa❤Ja Sannah vi kan få svar från både drömmar och våra egna tankar. Jag funderar på medberoende. Inget verkar stämma på mig. Jag har bra självkänsla men självförtroendet pendlar. Jag vill absolut inte ha partners eller vännerjag måste hjälpa. Tvärtom eftersom jag jobbat med människor nästan jämt som behöver min hjälp, är mina vänner starka och vi hjälper varandra. Jag har alltid värjt mig för partners och vänner som verkar ha problem. Jag duger som jag är, behöver aldrig slå knut på mig själv för andra. Men mina känslor med sambon är nog tilltrasslade. Det kanske inte handlar om medberoende utan ett förhållande som varit indränkt av alkohol från alla håll? Hela vårt liv dom senaste åren har bestått av att dricka och införskaffa alkohol så fort vi var lediga från jobb eller att periodvis försöka avhålla sig från a.Är det någon som kan förklara medberoende för jag känner inte igen mig i symtomen...

Inlägg kring anders borg som fick lite motangrepp har suttit fast i mitt huvud.
Frågan om att "förlåta" en offentlig persons grova övertramp.

Hans kvinnoförakt och insida som liksom fick komma fram i ljuset pga för mycket alkohol.

Jag håller med bedrövad sambo.
Ingenstans är det ok att visa förakt för ett annat kön eller ras om man är politiker.
I mitt tycke är det inte ok om man bara är en vanlig dödlig heller.

Att sen som han gör komma med klena ursäkter och att han minsann nu ska ta tag i problemet ändrar inte faktum.

Inne i Anders Borg så ryms det ett kvinnoförakt.
Måhända är han inte ensam om det.
Kan det vara därför många svenskar (män?) Sluter upp och tonar ned eskapaden.

"Vi har väl alla.."
Nej,Vi har inte alla.
Vi som gemensam nämnare har och när inte detta kvinnoförakt i vårt inre.

Att det pyser ut i samband med för mycket alkohol är bara ett symptom i mina ögon.

Att i daglig dags hålla detta lugnt och litet.
Men under press och stress och förstås alkohol,river hål i skyddslagren och föraktet kommer

Att som människa säga "shit happens"
Och sen inte stå för det innersta i handlingen är svagt.

Kanske är man för luttrad som anhörig.
Hört för mycket dumheter,svaga ursäkter och bortförklaringar av alkisen i våra liv.

Kanske önskar man i egenskap av anhörig en äkta ursäkt,från hjärtat där insikten om vad man faktiskt gjort står tydlig.
Det gör det inte i borgs fall.

Han skyller på yttre omständigheter som lett till detta.
Han tar i mina ögon inte fullt ansvar för sina handlingar.
Basta!

Tur att jag är så bra och gör allt så rätt.?

Var så talande.
Att se en människa brytas ner av alkoholen måste vara så svårt, att inget man säger går in, att personen inte tar några argument till sig, väljer flaskan istället för kärleken.
Man hittade varandra och blev förälskad känslorna har funnits och i viss mån finns de kvar. Sen väljer personen att ta stigen mot en för tidig död är verkligeninte inte lätt.
Du är stark som orkat ta dig ut ur.
Det finns både sorg och lättnad i situationen.
Tänker på dig!
Kram

Känner igen att det kommer de mest konstiga drömmarna! Själens sätt att säga något!
Kram?

Du tillåter dig känna! Ena stunden lycka och nästa stund skit! Du flyr inte!
Tror att det är en av nycklarna till nykterhet. Även jag yogar lite lätt här hemma, det är skönt! Rekommenderar meditation med! Typ 10 min, finns många bra appar tex Insight timer (gratis)
Kram ?

Farlig fåfänga, är en av de få deckare jag någonsin läst. Stockholmskildringen är fantastisk och bidrog säkert till att jag sedermera kom att flytta till den staden. Så nu vet vi det.

En känd gästbeställning på andra- och tredjeklassrestauranger var ”två vita, en brun, La Paloma och notan”. Det vita och bruna var då spritransonen, La Paloma (duva på spanska) var en omskrivning för restriktionsrätten som ”flög” mellan kök och matsal och notan innebar att man då inte vill ha något mer utan skulle betala direkt.

*kontrollsystemet med serveringsrestriktioner tillämpades i Sverige, åren 1922 (i några lokala fall tidigare) till 1 oktober 1955. Serveringsrestriktionerna var resultatet av en politisk kompromiss efter folkomröstningen om rusdrycksförbud i Sverige 1922.
(Jag blev tvungen gå in på Wikipedia och fräscha upp minnet.)

att det tar så lång tid för ny kunskap att spridas i samhället. Just nu läser jag Stieg Trenter, det är en författare jag ibland återkommer till, mest för hans målande och livfulla beskrivningar av Stockholm från förr. Boken jag tillbringade gårdagen djupt försjunken i är skriven 1949 och är en pusseldeckare av det slag som gjorde honom berömd bland konnässörer i kriminalromanernas krets. En av huvudpersonerna är alkoholist och hjälten, fotograf Harry Friberg, nämner vid ett tillfälle att "alkoholism betraktas numer som en sjukdom".

Det här kom som en fullkomlig överraskning för mig. Att denna kunskap funnits i den vetenskapliga världen i sjuttio år men ännu inte helt sipprat ut i samhället i övrigt verkar bisarrt tycker jag. Man har känt till rökningens faror under kortare tid men där har man satsat enorma resurser på att minska på den, det finns till och med ett mål att Sverige ska vara helt rökfritt inom en inte alltför avlägsen framtid. Det investeras väldiga pengar på att bota sjukdomar som någon enstaka procent av befolkningen drabbas av men alkoholismen som ju trots allt drabbar var tionde människa får nöja sig med smulor. Kanske för att vi alla är alkoholister, bara i olika grad, även de som bara tar ett par glas på helgen har ju väldigt svårt att avstå från sin snuttefilt.

Låt mig avsluta med en anekdot från förr: Min far berättade att när han var ung fattig student kunde han, som brukligt var bland män på den tiden, inte laga mat, så han var hänvisad till att äta ute. Vid ett tillfälle hittade han en ölstuga som serverade en pyttipanna till priset av några ören; en bråkdel av vad mat kostade på restaurang. Så han tog in den och upptäckte att den var helt oätlig. Det visade sig att lagen stipulerade att för att få ta in en öl måste man också ta in mat. Pyttipannan i fråga var den maten; tallriken kom ut tillsammans med ölen, men ingen åt den, den tillbringade hela dagen på olika bord i lokalen utan att någonsin konsumeras. Så när min far satte gaffeln i den blev servitrisen helt förskräckt; inte tänkte han väl äta det där? Han kunde ju bli sjuk!

Ha en skön söndag alla!