Senaste kommentarerna i forumet

Så fint, hejja dig!! "Resan" går vidare hör jag, livets resa alltså! ..som tycks handla om att utvecklas, och förmå leva i kärlek kanske?

Men det får nog vänta ett tag. Jag har yogar i detta huset ibland men det blir inte av i nuläget. Mediterat har jag gjort då och då. Ska testa din yogalänk vid tillfälle?Kram

Å vilken läskig dröm. Och som en sanndröm, bara det att det var en annan sjukdom i drömmen.

Det är så bra för dig att du slipper leva ett fortsatt liv som medberoende. ❤ du kanske kan göra ett yogarum i nya huset ??

Kramar!

Nu har jag yogat och det känns bättre allting nu.

Miss lyckad, vad härligt att du också gör det. Jag gör det hemma eftersom jag inte har riktigt tid för pass. Jag tror det är nästan livsviktigt att göra nåt bra för kroppen och själen om jag ska klara att fortsätta vara nykter. Det motiverar mig och tar udden av krypet i kroppen.

Jag har gjort den här förut och ska göra igen nu har jag bestämt https://youtu.be/oBu-pQG6sTY

Jag är inte speciellt duktig med huvudsaken jag mår bra av det.

Jag tror jag behöver försöka äta mindre mackor haha. För det ger en sån konstig halvfalsk mättnad. Magkatarr hade jag nyligen lite också.

Många godnattkramar ?

Nädå men när jag yogar regelbundet så mår jag jättebra. Jag betalade precis in för höstens yogakurs som börjar snart. Jag är inte så duktig som du lim att få till yogan hemma speciellt ofta. Kanske sen i mitt nya hem... Hunger och mättnad..hm.. Du har inte magkatarr? Det kan ju kännas så..Kram..

Nu är det sista semesterhelgen för sambon. Han dricker och jag försöker vara neutral. Minns att någon på forumet hade samma läge för ett tag sedan, och jag tänkte, vilken jobbig situation. Jag fixar detta tack vare att jag ska flytta snart. Hade aldrig stått ut annars..Jag är öppen med nykterheten med mina vänner. Men avvaktar med okända. För att många har förutfattade meningar om oss alkoholberoende. Bor i ett litet samhälle och ryktena kan bli vad som helst. Tack morgondag för lyckönskningarna. Det värmer❤Jag hade en dröm i morse som var otäckt sann på något sätt. Sambon hade fått stora leverfläckar över hela kroppen, vissa av dom satt lösa. Sambon var avmagrad och ramlade ihop. Åh du har ju hudcancer skrek jag i drömmen förtvivlat. Då kom en sköterska fram till oss och sa" jasså han har inte berättat det? Åh det visste jag inte sa hon. Han tog bara en halv dosering av medicinen, sen vill han inte fortsätta utan väljer att avsluta livet istället. Jag skrek förtvivlat och sen vaknade jag. Det stämmer ju med verkligheten. Sambon avbröt sin nykterhet och blir såsmåningom sjukare och sjukare....Det finns inget för mig att göra när han väljer den vägen..Skönt för mig att veta..Kram..

Hej i kvällen.

Idag har det regnat HELA dagen. Så tråkigt!! Vi har ändå tagit oss ut. Gått på stan och till och med promenerat lite i regnet. Och barnen har gått ut några minuter i taget... De har liksom gjort små försök till att leka ute men rätt snabbt vänt in igen.

Jag har varit på ganska dåligt humör av och till. Varvat med gott humör. Kanske är det pms. Eller så är det skitvädrets fel.

Börjar inse att det kanske inte är så dumt att jobba sedan igen ändå... iallafall när vädret är såhär . Fast samtidigt känns det så smärtsamt att inte få vara såhär mkt med mina barn. Jag kommer att sakna dem så vansinnigt mkt. Åh det blir en krock inom mig som framkallar dåligt humör.

Känns dessutom som att jag äter hela tiden?? Vet inte om jag ens gör det men det känns så. Mackor och frukt hela tiden. Känner mig proppmätt och hungrig på samma gång.

Jag måste börja träna. Måste det för det botar en del av den här irriterade känslan jag har inom mig. Hade jag inte varit så jäkla full med mackor hade jag gjort nåt yogapass nu med detsamma. Kanske ska prova ändå. Det kryper i kroppen på mig.

Äsch nu blev jag trött också. Eller lat. Jag vet inte ens. Nä nu ska jag köra ett pass. Normal sysselsättning en lördag 21.45? Bättre än att bota denna känsla med vin i alla fall va?

Och tackar för att du delar med dig.

Har ännu ingen egen tråd så jag hoppas att det är ok att reflektera lite i din tråd.

Mitt senaste och förhoppningsvis det sista återfallet var för ett år sedan och varade inte alls i många dagar, men det var destruktivt och precis som många redan vittnat om när man återfaller, så tog jag igen all den alkohol som jag inte druckit under den nyktra perioden före återfallet. Det blev en del. Jag fick återhämta mig under en ganska lång period efter det. Fick åter igen bygga upp en hållbar situation med att ha strikta regler kring mat, sömn och promenader. Orkade inget annat än att sköta jobb och hålla mig i schack samt var allmänt dyster och hade länge en känsla av meningslöshet.
Idag kan jag känna små stunder av glädje. Mest känner jag mig tacksam över att inte behöva dricka.
Du skriver någonstans om att hotet om ett återfall alltid hänger över dig och att du aldrig kommer att gå helt fri.
För egen del tänker jag nog att jag aldrig kan bli riktigt fri från den personlighet jag har/är. Jag anser mig inte vara alkoholberoende idag, men jag har en personlighet som lätt kan bli beroende av alkohol och annat. Har
lyckligtvis haft förmågan att tänka 'jag kan bättre än så här' och då slagit sönder allt för att kunna bygga nytt.
För mig är frågan; hur kan jag bygga upp min personlighet på ett snällare sätt eller..hur kan jag tona ned de delar av min personlighet som inte leder till något bra, till en nivå som inte skadar mig sälv och andra. Undersöker det.

Allt gott!

Sitter jag här lite ensam, lite bakis efter två intensiva veckor med en ung narkoman och hans fina pappa som är min senaste kärlek som efter krasch i vintras gett mig ny chans.

Jag har med tillfälliga nedhopp i medberodetänk ändå hållit mig på banan.

Men min trötthet igår var monumental.
Att vara beredd på alla tankar reflexioner och insikter från den unge mannen och samtidigt vara neutral har tagit på krafterna.

Jag har många gånger under dessa veckor funderat över mina syften.

Varför gör jag detta?
Vad ger det mig?

Och någonstans så ger det en djup känsla av tillfredsställelse att kunna använda sin samlade kunskap kring missbruk och kanalisera det till något gott.

Att kopplingen till den unge är lagom "stark" eftersom det är hans pappa jag är i relation till.

Nu vid drygt 50 års ålder har jag också börjat kunna skaka av mig en massa av de roller jag haft som bundit upp mig i någon sorts duktighetsfålla som jag inte tagit mig ur.

Därför har jag på många plan denna resa med en missbrukare kunnat lägga mig mer platt.

I möte istället för i överläge.
Jag hoppas att jag ska fortsätta förhålla mig sunt till detta.

inte helt och hållet tillbaka efter mitt återfall tidigare. Det var ett, för mig, kort men väldigt intensivt återfall. Om jag ser några år tillbaka i tiden så skulle det ha tagit mig några månader att nå till den nivå som jag nu uppnådde på bara en vecka. Det stämmer alldeles utmärkt det där som så många veteraner har sagt här tidigare; oavsett hur lång nykterhet man har: tar man ett återfall så blir det minst lika illa, eller värre, än något man upplevt tidigare. Så ock för mig. Vad jag inte var helt beredd på var att återkomsten till livet skulle bli så besvärlig.

Jag har inga sug, ingen önskan att dricka över huvud taget, men som någon annan redan har skrivit; euforin uteblev. Ingen lättnad över att jag äntligen är fri, inget njutande av det nyktra livet, bara en slags dysterhet som jag har svårt att skaka av mig. Visst, den här gången fick jag konsekvenser, men väldigt marginella, egentligen. Ok, hunden sprang bort och råkade i slagsmål, men hur många gånger har inte det hänt andra hundägare? Jag blev inte av med körkortet, jag har inte eldat upp huset, jag hamnade inte i förvar, vad har jag att gnälla om? Inget, om jag tänker efter.

Ändå har jag svårt att komma igen, allt blir besvärligt; jag har ingen riktig lust att göra någonting, dag läggs till dag och allt det jag borde göra läggs på hög. Jag har fått delarna till staketet nu, det borde inte vara mer än en dags jobb att fixa det, men jag har hållit på i tre dagar nu och det är fortfarande inte klart. Samtidigt har jag ett jobb att sköta, men det ligger också i träda, jag vill bli färdig med staketet först. Allt jag gör hela dagarna är att läsa och vila och det verkar som om det gör mig bara tröttare. Jag hade nog väntat mig att när jag väl var färdig med mitt återfall skulle jag hoppa direkt tillbaka in i den goda nykterhet jag hade innan, men så blev det inte. Så, i mitt fall åtminstone, kan jag nog formulera det så här: ett återfall efter lång tids nykterhet blir värre än något av de tidigare jag upplevt; dessutom blir det exponentiellt mycket jobbigare att komma tillbaka. Så, ju längre nykterhet jag har, ju viktigare blir det att vårda den.

Ha en härlig lördag!

Precis det är vad jag kämpar med nu. Jag glömmer det dåliga. Jag tänker inte så mycket på alkohol just nu öht vilket är bra, men som jag skrev till Rose så skulle jag vilja ha det dåliga inspelat med känslor och allt så man aldrig glömmer varför man slutade. Ha en fin natts sömn!

Så fantastiskt att du lyckats hålla dig nykter så länge. Bra jobbat! Jag har hållit upp två veckor nu. Jag var kanske inte den största drinkaren på det här forumet men jag drack mer än som var bra för mig och jag har hållit på länge, för länge. Jag tar till mig av dina tips. Det svåraste för mig just nu är att jag glömmer bort hur det var. Alkoholtankarna är nästan borta men också hur det var att ha dem, bakfylla, trötthet, ansiktsrodnad, magproblem, den konstanta rädslan att skada mig själv, you name it... Jag önskar nästan att det hade gått att spela in allt det med känslor och allt som ett motgift. Jag tror man behöver se framåt och skaffa sig antikänslor gm alkohol och föreställa sig leva ett gott liv utan.

Så starkt av dig att vara nykter ett helt år! Bara fortsätt, det blir bara bättre :)

Ett tag sen jag läste din tråd, men vill bara säga dels stort grattis till den långa tiden du varit nykterist. Jag gillar inte hellre att benämna mig, eller andra, alkoholist. "Jag har slutat dricka, jag mår inte bra av alkohol!", har jag nog sagt ett par gånger, även om jag också sagt något i stil med "Har hälsoperiod etc" Hörde av en vän att i USA är det tydligen en helt annan attityd till de som är nyktra alkoholister, där man stolt och öppet gärna skriver det t ex på Linkedin och liknande. Statusen på nyktra alkoholister är där väldigt hög och man kan ju förstå att de som anställer dessa personer, vet att de gått igenom en tuff och utmanande resa med sig själv och att de säkert också av den anledningen också är mera disciplinerade och ödmjuka.

Stort grattis också till det nya huset. Take care!

Ja ellerhur, sug kan man ju ha till mkt men ändå låta bli att agera på det. Så är det väl med A också när man väl tagit sig så långt.

Jag har nog egentligen inte haft jättemkt sug i sommar om jag jämför med vad jag TRODDE jag skulle ha. Jag hade enormt sug första semesterveckan och det var vidrigt och jag trodde det skulle forsätta så. Men eftersom det gav med sig efter det så har det ändå inte varit så starkt. Däremot har jag tänkt mkt på A. I början med en jobbig känsla och jag blev irriterad på mig själv som tänkte på det så sjukligt ofta. Men nu känner jag att tankarna är på ett annat sätt. Mer lugna och mer i bakgrunden. Jag tror att det hjälper mig MYCKET att jag skriver här i princip varje dag och vissa dagar flera gånger. Det fungerar så lugnande på mig. Känns som att alla tankar landar nånstans och jag slipper dividera med mig själv.

Jag tycker dock ett en mkt obehaglig sak med missbruk/riskbruk eller beroende av alkohol är så känslostyrt. Jag kan må kanon nu och klara mig så bra i nykterheten. Men vad som händer om jag är med om nåt hemskt vet jag inte. Kan nån känsla eller händelse trigga mig i framtiden och få mig att överge nykterheten? Det tycker jag är läskigt att tänka på.

Men å andra sidan känner jag mig så säker. Dubbelheten är så skum tycker jag. Men det är väl också därför jag tänker att jag borde öppna mig ännu mer för mina närmaste. Berätta den fula sanningen så att de kan vara med och stötta om jag nångång får för mig att börja dricka. För då och då får jag minnesbilder av jättemysiga stunder med vin osv. Men mkt oftare hemska minnesbilder förstås. Det gäller att låta de minnena ha överhanden. Och försöka minnas hur illa jag sov efter den mysiga vinkvällen. Och hur bakis jag var efteråt.

Men herrgud det är ju inte lätt heller. Eftersom att alkohol finns överallt. Och är lagligt och populärt till och med.

Jag tror tyvärr att vintern blir en större prövning än sommaren för mig. Men samtidigt som jag tror det så vet jag också att jag har vidrigaste minnen att plocka fram som utspelat sig just på vintern. Det är då jag druckit på ett sätt som gjort att jag blivit deprimerad och trott jag behövt medicin för det.

Heja oss alla säger jag bara. Vi är så jäkla bra!!

Vad fint att du också ska köpa en tavla miss lyckad. Jag tycker det är en fin peppande sak att göra. Så man påminns om att man måste ta hand om sig själv och även sina barn.

Jag känner mig lyckligt lottad just ikväll. Att jag klarat semestern. Och faktiskt mått rätt bra. Jag tror också att mina barn har haft ett fint sommarlov med mig. Min man har ju mest jobbat. Vilket också på ett sätt kan ha varit räddningen. Hur han hade agerat i sommar om han var ledig törs jag inte tänka på. Det var meningen att jag skulle vara ensam med barnen i sommar. Det har gjort att det har gått så bra tror jag.

Å nu får jag sånt där lyckorus igen. Fan vad SKÖNT det är!!! Om några dagar har jag varit nykter ett halvår!!! Det var så längesedan jag var det. Nu börjar jag faktiskt lite kaxigt se fram emot att säga till folk att jag inte dricker. Alltså om jag går ut och äter med jobbet etc. Då ska jag stolt säga att jag inte dricker. Ingen skam här inte. Bara stolt och nykter.

Kram!!

Verkligen inget mera a!!
Still going strong! Idag vaknade jag pigg och lycklig. Jag kände mig starkare än innan och så otroligt tacksam att jag är nykter och att jag inte vaknade bakis.
Jag har läst Alen Carr, äntligen full kontroll. Wow!! Den gav insikter och styrka!!

Men Det är inte alltid lätt, ångest har kommit och knackat på rätt rejält.. och jag har känt mig ledsen emellanåt och väldigt stressad. Nästan panikångest som har lurat ..
Men jag försöker acceptera att nu kommer alla känslor som jag har tryckt undan, nu får jag känna på riktigt utan att fly in i a.
Jag försöker verkligen vara i nuet, inte stressa iväg(jättesvårt!).

Idag åkte mannen iväg, första jag tänkte på var att nu kan jag dricka a.. men snabbt tänkte jag om(flera ggr)!! Tacksam att jag inte dricker den giftiga skten!!
Jag vet att det kommer bli bra!!

Tack fina ni för era ord?

Det finns olika benämningar på allt. Jag tycker att ordet alkoholist är fult. Precis som att jag hellre använder orden person med funktionsnedsättning istället för utvecklingsstörd. Det handlar om samma sak men i min öron låter det bättre. Det är som att man sätter stämpel på människor, istället för på problemet/hindret man har. Här är det ruskväder och vi har stopp i avloppet..Usch det är bland det värsta jag vet. Hoppas avloppet i det nya huset funkar bättre..Ikea i Jönköping imorgon. Jag ska köpa lite nya saker till huset. Inte så mycket, för jag måste betala lagfart och sådant snart. Jag klarar mig ändå, det viktigaste först.. Alltid......I det undermedvetna har jag handlat upp grejor så det finns nästan dubbelt av sänglinne, handdukar mm.. Bra gjort av mig. Jag hade nog på känn att det skulle bli separation trots allt..ett tips till er som kanske ska separera. Spara pengar så du har råd att flytta, köp grejor så det finns extra. Jag har hamstrat både hygienartiklar och kläder också. Så jag klarar mig ett tag..Kram..

som man inte måste anamma. Det är bra att komma ihåg. Jag har alltid varit en som blir sugen på lite av varje, vare sig jag var gravid eller ej :) Skaldjur är något jag hade jättesug på tidigare. Ibland har jag handlat efter suget, ibland har jag avstått. Suget försvinner...Så är det med alko-sug med. Jag har tänkt mycket på alkohol och drickande. Det beror nog på sambon som dricker och nu åkt till gamla vänner på "vår" gamla camping. Jag känner mest avsky och skam när jag tänker på campingen. Där drack vi som mest. Vänskapen var inget fel på. Men supandet. Där såg man att alkoholberoendet drabbar vem som helst. Där fanns chefer, egenföretagare, pensionärer, ja alla kategorier som var beroende. Lim har ditt sug också ökat i sommar? Eller tankar på alkohol? Vad fint med din tavla <3 Jag ska också ha en tavla i mitt nya sovrum. Den handlar om att våga drömma och göra verklighet av sina drömmar..Kram.

Hej allihopa.

Idag hade jag ett Microsug. Alltså yttepyttelitet. Kanske inte ens ska kalla det sug. Men jag tänkte att jag skulle kunna köpa en folköl. En bara. Men sedan när jag tänkt klart så var det över och jag köpte mjölk istället som planerat. Vad praktiskt det är när suget är så litet att det knappt är där. Men det hälsade på. Försökte lite smått dra i mig. Men fick ge upp.

Jag har köpt en tavla. En tavla jag beställde när jag ville klistra upp "sober quotes" på alla väggar. Eftersom det kändes lite drastiskt och en aning smaklöst (?) så beställde jag en målning istället med ett motiv som motiverar mig utan att någon annan kan ana vad den betyder för mig. Jag har ramat in den och ska sätta upp den i sovrummet. Den är så vacker. Och jag ska se den varje morgon jag vaknar och varje kväll när jag lägger mig. Och påminnas om vilket beslut jag tagit. Det känns fint.

Hoppas ni alla har en fin fredagkväll. Och nykter! Skål i kaffe från mig till er ❤

Det blir kanske en bucklig resa.
Men för mig har den varit otroligt lärorik.

Jag ser nog alla människor som fullt kapabla att tänka och agera efter eget huvud.
Ibland blir det fel för både den missbrukande och den anhöriga.

När jag går in och tar över.
Tror mig veta mer hur en annan människa ska leva sitt eget liv så begår jag ett litet eller stort "övergrepp"

Jag gör det även mot mig själv om jag väljer att vara kvar i en situation som inte är bra för mig.

Men när man lever i en missbruksrelation så blir det i alla fall för mig så att trådarna på mig och missbrukaren trasslade ihop.
Till slut är det svårt att särskilja vad som är han och vad som är jag.

Så jag ser nog ingen som ett barn eller mindre vetande egentligen.
Jag tar mig däremot rätten att ibland behandla dom så.

Och det är just det beteendet i mitt fall som jag försöker backa ifrån.
Men det är svårt,ibland väldigt svårt.

Jag dricker lemonad, ginger beer alkoholfri och äppelmust. Iste är också gott :) I ett finare glas med isbitar och kanske någon citronskiva eller så, så känns det som fest. Jag drack också en grön te-iste som hade granatäpple i sig och var rosa, lite extra festligt. Men mycket socker i typ allt, kan vara värt att exprimentera och skapa iste, lemonad eller ingefärsdrycker själv faktiskt!
Jag klarar alkoholfria drinkar, viner och cider då själva smaken inte triggar mig utan berusningen i sig. Men man ska vara försiktig innan man lärt känna sig själv.

Jag är alkoholberoende och plötsligt insett att jag alltid varit det sedan den allra första klunken. Jag lever med en man som är alkoholberoende men hur han hamnade där vet jag faktiskt inte. Idag ska jag ta steget att berätta för honom att jag väljer att leva, att bli den jag kunde blivit utan alkohol. Vad han kommer att välja det vet jag inte men efter att ha läst ditt inlägg förstår jag att han måste välja själv, helt själv, utan att jag håller honom under armarna och curlar o servar som jag gör med allt annat som städning mat tvätt osv. Han måste slåss själv men med mig vid sin sida, stridandes mot mina egna demoner.
Önska mig lycka till, jag önskar dig all lycka Ullabulla❤️❤️❤️

Är det inte lite som med barn? I början kräver de extremt mycket vägledning men allt eftersom de bli äldre måste man växelvis pusha och släppa taget, för att till slut släppa taget helt. Tydlighet, att skilja på sak och person, och mottot "älska mig mest när jag förtjänar det minst" har varit mina ledstjärnor under barnens uppväxt. Å andra sidan är den äldsta otroligt skötsam, och har alltid varit, så det "jobbet" har varit väldigt lätt. Och ingen av döttrarna har någonsin gjort mig svårt besviken och vanmäktig, och det tror jag att man kan bli hela tiden ihop med missbrukare. Till slut blir man dödens trött, luttrad till likgiltighet. Helt mänskligt. Tålamod i massor krävs förstås. Och man kan inte "bära" varken missbrukare eller barn, inte ens fösa dem framåt. Då får man ingen förändring på djupet. De måste FÖRSTÅ varför man vill att de ska göra på ett visst sätt. Förstå och ta det till sig. Och det kan vara en svår pedagogisk uppgift. Jag tror också på att ställa öppna frågor - att låta dem komma på svaren själva istället för att servera dem. Varför blev det som det blev? Kunde du gjort på ett annat sätt?

Väcker ofta egna tankar.
Jag tänker på människans fria vilja att bestämma över sina handlingar och sin kropp.

Hur jag som medberoende tycker mig ha rätten att sätta mig över den.
Ta över,förmana och visa på effekter konsekvenser.
Hänvisa till bättre alternativ osv.

Jag vet att människor kan och ska tänka själv.
Men eftersom missbrukare ofta blir kidnappade av sitt missbruk så tappar de ibland sitt förstånd.

Likt en mindre bemedlad som behöver vägledning så tar jag mig då rätten att kliva in i den missbrukande liv.

Ibland så tas hjälpen tacksamt emot.
Då det fysiska eller psykiska måendet sätt stopp för livet.

Då är jag inbjuden att hjälpa till,eller skyffla ihop en tillfälligt svag människa.

Men sen,när personen är tillbaka på banan igen så bör och ska jag backa.

Men var går gränsen i detta?

När är återfaller nära?
När behövs det mentala stödet eller den praktiska hjälpen bäst?

Det är kruxet.
Och jag har nu efter många års sammanboende med en missbrukare börjat få till någon sorts egen sanning som verkar fungera.

Men ibland haltar och skevar den.
Och framför allt, när jag likt Märta Tikkanen bemötte missbruket med nonchalans och likgiltighet så gick det fort utför.

Inget ömkande eller pysslande,utan en bortvänd rygg och en trötthet inför problemet som inte var mitt att bära.

Att vara anhörig och stötta en missbrukare "lagom" är en konstform.
Kanske man endast kan ha en varm omsorg,men ingen kärlek inblandad i såna försök till hjälp.