Senaste kommentarerna i forumet

jag tog hjälp av statistiken när jag presenterade den siffran. Det är forskare vid John Hopkins University som presenterat nya rön som visar att så mycket som 40% av alla cancerfall beror på slump, eller otur om man så vill. Jag valde att ignorera det faktum att olika cancerformer har olika orsaker, just lungcancer till exempel har en större andel livsstilsorsaker, men genom att presentera den övergripande siffran fick jag det att se bättre ut. Elegant, eller hur?

Var kommer den där siffran 60% ifrån? Hur vet man att den är sannare än siffran 95%? Att göra och att tolka statistik är inte helt lätt som bekant. Men läst med urskillning, – visst är den en fingervisning?
Beträffande sjukvården, – det tar mellan 20-40 år att utveckla en lungcancer, så effekten där blir ju inte omedelbar.
Med statistik är det som med så mycket annat; den kan användas och den kan missbrukas.

och så finns det statistik. Jag vet inte hur många gånger jag har hört folk säga det där, men jag kan inte låta bli att se ett visst mått av sanning i det. Statistik kan fås att bevisa vad som helst; allt handlar om urval och presentation. Jag läste en artikel om det där för inte så länge sedan, man presenterade till exempel ett litet samhälle i USA där det var livsfarligt att vistas, dödstalen var skyhöga, långt över medeltalet för resten av landet. Nu föll det sig så att där låg en klinik som specialiserat sig på att behandla patienter med obotlig cancer i slutskedet av sjukdomen, men tar man inte med det i sin presentation så verkar det ju onekligen som en mycket farlig plats att besöka.

Som rökare läser jag varje gång jag tar en cigarrett om hur farligt det är, rökning orsakar allt från nageltrång till hög bensinförbrukning. All den här informationen är baserad på statistik och presenterad på ett ensidigt, snudd på löjeväckande sätt. Jag är självklart medveten om att det är farligt att röka, men måste man hålla varningstexterna på en så låg nivå? Ska man tro dem så måste ju de som inte röker vara oerhört friska människor och eftersom bara lite drygt nio procent av Sveriges befolkning fortfarande röker så borde ju inte sjukvården vara så hårt belastad som man läser om nästan dagligen. Tydligen så ursäktar det goda syftet en hel del manipulation av det vilseledande slaget; man skriver till exempel att rökning orsakar 95% av alla lungcancerfall när den verkliga siffran är 60%. Fortfarande en hög siffra, det medger jag gärna, men det handlar om trovärdighet.

När jag läser de här texterna vaknar rebellen i mig, jag är inte förtjust i tjat och får en ologisk men stark lust att göra tvärtom, enbart för att bevisa min självbestämmanderätt. Så jag fortsätter att röka som någon slags butter protest mot samhällets beskäftiga mamma-mentalitet. Och så är det ju så förbaskat svårt att sluta. Kan man inte bara höja minimiåldern för att få köpa cigarretter till femtio år och låta oss som har rökt i hela vårt liv få dö ifred?

Ha en bra dag allihop!

Så märkligt... kommer just hem efter ett besök i mitt hus där i norrland... grannarna i samfälligheten har kommit i diskussion om att avverka stora delar av byns förväxta skog, så man får in lite ljus och luft och kanske tjänar en slant. Jag är lite tveksam eftersom mitt hus då kommer att stå lite oskyddat och med en tunn remsa vindutsatta träd närmast huset...! Får se hur vi gör.

Å tack snälla Gunda, vad glad jag blev att läsa din fina kommentar! En stor kram till dig!

Och bedrövadsambo, förstår att hundköp är ett av dina bästa beslut. Jag tittar varje dag efter någon som kan passa just min familj.

Jag har tittat på några dokumentärer och intervjuer om alkoholism ikväll. Det är egentligen så fascinerande hur det drabbar alla typer av människor. Unga, gamla, rika, fattiga, framgångsrika och misslyckade, med en lycklig barndom, med en olycklig, i rika länder, i fattiga länder. Ja, alla kan drabbas och gör det verkligen.

Jag tycker att de som ställer upp och berättar sin historia i sådana dokumentärer är så modiga och generösa! Sådana som jag som håller allt sånt här mer eller mindre hemligt kan hitta stöd i att människor som liknar mig också bär på liknande förflutet. Med samma skam i bagaget. Men skammen blir lite mindre när man inte känner sig ensam. Jag minns när jag hittade det här forumet. Jag var i chock att så många saker jag kände fanns nedskrivet av andra människor! Trodde knappt att det var sant. Det var så skönt.

Men fastän man är helt anonym här så tog det lång tid innan jag registrerade mig. Jag vågade inte ens det. Men jag fann mycket tröst i att läsa vad andra skrev. Det är generöst det med, att skriva såhär!

Idag tänkte jag på hur jag var en period mellan 20 och 22 års ålder. Jag som avstått alkohol fram tills jag blev 19 blev knäpp nångång efter 20. Jag drack mer och mer och tyckte det var helt underbart att bli berusad. Minnen från den här perioden är mina absolut mest skamfyllda. Jag mår på riktigt illa när jag tänker på det. Hade jag inte blivit gravid efter det vet jag inte vart det hade slutat alltså. Jag gjorde så mkt galet. Jag som alltid varit så ordentlig. Som tur är har det aldrig blivit så illa igen som då även om jag tycker att jag periodvis druckit helt för mycket och för ofta. Men minnena från den där första galna tiden är så skamfyllda att de verkligen får mig att aldrig vilja hamna i något liknande igen. Jag är så glad för att jag stoppat det där tåget som var på väg mot en krasch. Även om jag varit lite trög och återfallit regelbundet. Men det är det slut med. Nu har jag gjort samma misstag så många gånger att jag lärt mig! Så måste det vara!

Vad skönt det är att vara klok som en bok nu då .... ????

Godnatt allesamman ❤❤ vi lär oss av våra misstag tills vi inte orkar göra om dem fler gånger!

Jag har också haft några fighter med A-djävulen senaste tiden. Samma här, att jag inte klarar ett glas utan att vilja ha mer. Att det ska vara så svårt att lära sig! Nej, du är verkligen inte ensam :-). Skammen är jobbig att bära, men grejen med AA är att där finns sådana som du och jag, som vet hur det är. Ge det en chans! Jag var lätt onykter på mitt första AA-möte. Inget att rekommendera, men jag gick åtminstone dit. Hade diverse fördomar, men jag menar att allt som kan hjälpa oss är värt att prova. Stort lycka till!

Då kommer man ut i ur och skur. Och man får uppleva innerlig härlig kärlek i mängder varje dag ❤️ Bli sambo med en hund tillhör mina topp fem-bästa beslut i livet!

blir då jag läser din tråd. Du har så mycket både humor och glädje.
En föreblid är du.
Kram

Tack snälla skogsfrun!

Ja visst är det så att man lätt tror att rastlösheten behöver lugnas. Men egentligen behöver man göra något som kräver lite energi. Jag tycker att min rastlöshet i princip alltid botas om jag går ut. Varsomhelst.

På vintern (vad jag tjatar om denna vintern mitt i sommaren) är jag rastlös nästan hela tiden pga mörkret. Trots att jag jobbar och har fullt upp med barn och hem osv. Det bäddar ju för en risk att vilja dricka men jag är ju beredd på det så jag ska nog kunna stå emot.

Jag ska kanske till och med tillåta mig att sola solarium nångång i vinter (gör aldrig det pga hur skadligt det är). Men känslan efteråt botar lite vinterdepression. Plus att jag ska försöka hitta en hund att köpa ?

Jag tänker kanske mkt på vintern nu för att jag gör mig redo med strategier till att inte falla. Fastän jag just nu har jättesvårt att se framför mig att jag skulle kunna falla. Det känns väldigt avlägset. Men sug kan ju komma snabbt och oväntat. Då är det bra att ha planer i bakhuvudet att ta hjälp av.

Idag har vi badat hela dagen och jag har promenerat över en mil. Känner mig alldeles mör i kroppen. Skönt! Såhär skulle jag vilja känna mig alltid. Det är ju problemet för mig på vintern. Då känner jag mig motsatsen till detta.

Men nu ska jag njuta sista månaden av underbar sommar.

Kram!

"Det finns massa runda människor med tråkiga jobb som lever sina liv fullt ut." Så fantastiskt bra skrivet och så tänkvärt för mig, jag ler rakt in i hjärtat!!

I dag är en så skön dag för mig, den första dagen på hela sommaren som jag känner mig lugn. Hela sommaren har varit som en berg-och-dalbana.
Först en arbetsintervju, stress och oro och velande, sedan fick jag reda på att jag hade hypotereos, stress, prover, oro igen. Bestämde mig då för att sluta ta mitt Litium (för depressionen, jag är inte bipolär "so far"). Oro igen, hur ska det gå, hur känner jag mig, hur mår jag, märker jag något?

Sedan bryter sonen handleden och semesterplanerna blir helt konstiga, sedan en annan jobbintervju, fick jobbet men då vill jag inte ha det, stress, oro, ältande, kan inte äta, bara röker och dricker kaffe...

Och emellan detta dricka för att jag ju provdricker och det är sommar, blir för full på landet, pinsamt, gör samma sak som jag hatar min pappa för där ute på landet. Ångest, ångest, ångest och hat i flera dagar. Ska sluta dricka och röka 1 augusti men fortsätter ändå. Drack i går.

I morse bestämde jag mig, ringde och tackade nej till jobbet, vill vara kvar där jag känner mig trygg och har vänner, orkar inte med fler förändringar nu.
Har bestämt mig för att jag ska tillbaks till mitt liv utan A. Den 4 augusti för fem år sedan bestämde jag mig och har kämpat och kämpat för att hålla mig nykter. Vet inte vad som fick mig att nu fem år sedan bara ge upp detta? Herregud jag vet ju att jag inte dricker normalt!!

Nu är det "back to basic" - mål inför hösten är:

1. Vara nykter.
2. Vara rökfri.
3. Jobba lagom, uppskatta jobbarkompisar.
4. Krama mina barn och min man.

Otroligt bra jobbat!

Låter ju bättre! Fint att du verkar må bättre och till och med börjar jobba så smått, men ta det varligt så du inte ger "duktiga Murisen" fritt utrymme.
Din omgivning sätter säkert stort värde på att ha glada Fisken tillbaka!
//PP

Är gladare
Vet vad jag gör och därmed sviker jag inte mig själv och kära/nära.
Lugnare för att jag är mer pålitlig
Behöver inte vara bakis och skakis iaf inte skakis av alkohol...jobbar på självkänslan som orsakat en släng av social fobi men sedan jag blivit nykter har jag gått KBT för att hantera fobin, vilket har fungerat till viss del.
Säger saker som jag menar och kan stå för det också.
Allt har sakta men säkert blivit bättre. Jag tog beslutet att fortsätta mitt liv nykter den 1augusti 2016. Har inte återfallit sedan dess, men har haft en lång resa före dess att sluta med alkohol och provat alla möjliga varianter på att dricka måttligt. Det fungerade inte för mig att dricka alls..

Har han varit här 4 dagar igen.
Idag är den dag som han kanske faller igen.
Och vis av tidigare erfarenheter så ska jag nog bara låta honom välja/falla om det är det han ska göra.

Jag har erbjudit honom en drogfri miljö och han har tagit emot den.

Själv har jag efter tillfälliga nedhopp i medberoendetänk lyckats häva mig upp.

Vilat mkt och haft en ro trots den situation som råder.

Att möjligen kunna göra skillnad för en människa som har det svårt gör gott för de flesta.
För en medberoendesjäl som min är det en fara.
Jag leker med mitt eget förstånd och kan lätt trilla dit på tanken att hans nykterhet faller på mig.

Men det gör den inte.
Har aldrig gjort och kommer aldrig att göra.

Jag får försöka se mig som en klok gumma som han kan söka stöd och förankring i och tro att det kanske gör en liten skillnad.

Hej!
Har inte varit inne här på länge. Har haft fullt upp med slåss mot alkohol djävulen. Har förstått nu att det inte funkar för mig att ta ett glas. Det triggar igång nåt i min hjärna. Att avstå helt från alkoholen är troligen min enda väg att gå. Har gjort min man besviken igen. Jag har verkligen ett osunt förhållande till alkohol och kan få ångest eller känna mig obekväm i situationer där det finns alkohol. Vill helst bara slippa dom situationerna. Era inlägg gör mig gott och tröstar mig. Att jag inte är ensam i denna kamp. Jag har också fått modet att kolla på var jag skulle kunna gå på AA träffar. Är helt skräckslagen av tanken att gå dit och blotta denna skam som jag känner. Tack alla ni som finns här. Det ger mig styrka att fortsätta min kamp mot alkoholen. Kram❤

Skönt att du inte tänkte på alkohol, är ju ett tecken på att hjärnan börjat läka. Tänk dig vad många gånger/dagar man lagt ner en hel del tankeverksamhet på alkohol..... och hur man ska hitta situationer/ursäkter för att dricka. Dock är det viktigt tror och tänker jag att vara lite vaksam när man börjar glömma alla negativa konsekvenser med alkoholen. Vår hjärna (och speciellt beroende-delen av den) har en tendens en glömma och romantisera. Den kommer alltså ihåg de positiva och kommer ibland att viska att du ska unna dig ett glas. "Det var väl inte så farligt!" " Så stora problem hade du väl inte!"... Av den anledningen är ju detta forum och det man skrivet fantastiskt. Ha en skön och bra dag!

... är min favorit. Känns så underbart att känna hur gott det gör med kroppen och törsten. Citron har ju tydligen en lite mättande effekt också. Jag är inte heller någon som gillar alkoholfria drycker. Ja drack i o f s en kall och god alkoholfri öl för någon vecka sedan, men det var ingenting som triggade. dricker heller det ovanstående. På återhörande

som äger skogen som gränsar till min tomt åt väster ska slutavverka. Det innebär att jag får ett kalhygge som närmsta granne; det innebär också att jag kommer att bli tvungen att fälla den smala remsa med träd som står på min tomt. Skogen har ju gett ett skydd mot vinden, mina träd är inte vana vid att stå upp på egen hand när det blåser, så de kommer troligen att trilla omkull som en berusad ryss på en isig trottoar så fort det blåser upp. Och plötsligt kommer vinden att ha fritt spelrum rakt in på min tomt.

Å andra sidan kommer jag att få en fin utsikt i den riktningen. Min tomt ligger högt och det finns ingen bebyggelse däråt så med en öppen korridor kommer jag att ha fri sikt över den vilda, om än något friserade naturen. Bredsidan på mitt hus vetter åt det hållet så alla mina fönster på den sidan kommer att erbjuda en vidsträckt vy över skogarna i fjärran. Har jag tur kommer jag till och med att ha sjöutsikt från balkongen. Inget ont....

Ha en fin dag!

Ja personkemi är a och o. Bra att du har stöd runtomkring nu när du är på resa! Fortsätt vara stark :)!

Jag älskar te, ska testa Oolong. Tack för bra tips att servera det kylt. Kom nu på att Yunnan är mitt favoritte och det var länge sedan jag hade nåt hemma. Kanske dags att besöka en te affär. :)

Tack Startanew.

Idag har varit en bra dag. Har inte haft några alkoholtankar alls, möjligen någon som jag inte kommer ihåg nu?

Var starka därute alla!

Jag håller med dig bedrövadsambo. Ojuste. Att de inte tänker in att det kanske finns folk som varken kan eller kanske inte vill dricka eller ens ha med alkohol att göra? Så urdumt. Bra att du klarade både alkohol- och sockerutmaningar Rabbitgirl.

Förbannat dum samarbetsövning. Alkohol är inblandat i många "jobbaktiviter" kvällstid som är exkluderande för den som inte tål alkohol, och socker.

är inte alltid lätt :)
Denna vecka är jag på en kurs. Väldigt bra kurs.
Men som kvällsaktivitet valde ledarna att göra en övning i samarbete. Vi skulle göra marängsviss och drinkar med alko, massa frukt och sprite.
Perfekt misslyckad för mig som är alkoholist och har diabetes och borde inte ens äta så mycket frukt, ha ha.
Jag hjälpte till med att skära jordgubbar och bananer och åt några skivor, har hemskt dåligt samvete nu.
Sedan smet jag därifrån, de får väl njuta på sitt sätt.
Det var så himla mycket lättare att avstå alkoholen än sockeret. Livet är överraskande ibland.

Och det är så skönt. Fungerar nog likande som "rabbitgirl" och har sagt till mig själv att jag ska aldrig mer dricka alkohol. För mig var det så tydligt eftersom jag provat allt. Hur jag skulle dricka..vad jag kunde dricka. Köpte småflaskor vin för att jag inte skulle dricka så mycket..det fungerade under en tid men triggade a l l t id igång ett omåttligt och hejdlöst drickande. Efter att ha hamnat på akuten och en annan jobbig händelse, så fick jag nog.
Nu när jag är nykter, dricker jag ibland en alkoholfri öl, vilket inte triggar igång något sug hos mig.
Däremot har många års trötthet och känslor som jag inte ens visste om att jag hade, kommit ikapp och jag får ta hand om det helt enkelt. Ibland är det lättare och ibland behöver jag bara vara ifred under täcket..men det går faktiskt fortare över när meningslösheten slår till. Numera kan deppigheten gå över ganska omgående. För mig har det fungerat med att äta bra hemlagad mat på bestämda tider, dra ned på raffinerat socker och mjöl. Och att få tillräckligt med sömn. Försöka promenera en stund varje dag och stressa ned.
Jag säger bara Kämpa! Allt blir bara bättre utan alkohol!
Kram