Senaste kommentarerna i forumet

Vad jag kan komma ihåg i alla fall.
Känner att jag vill skriva något. Jag har läst dina inlägg och ofta fått mig ett gott skratt.
Också sett en stor tänkare och kännare bakom raderna.
Dina 70 år eller lite mindre? så är du en levande och fortfarande nyfiken människa som vill och försöker uppleva livet.

Att även du faller som verkar ha så mycket insikter och klokskap och tjurighet.
Det säger bara ännu mer om vilken djävlig sjukdom detta är.

I morgon är en bättre dag och även om denna är nog så djävlig så kommer den också att ta slut.

Recept på vätskeersättning för vuxna

Koka upp 1 liter vatten. Låt det svalna av.
Blanda i 6 teskedar socker och 1/2 tesked salt
Smaksätt gärna med pressad citron för att få en godare smak

Jodå, tillståndet är lika bekant som avskräckande. Förutom magsmärtorna. Brukar du få så där ont? Om det inte släpper bör du nog åka in. Magsmärtor ska tas på allvar. Har du prövat koka vätskeersättning (en matsked salt, en socker i vatten som kokas upp)? Att ta matskedsvis.

beskriva hur jag mår just nu, på ett så målande sätt att jag kunde gå tillbaka hit och återuppleva det när sugen kommer. Alla här inne har väl varit där jag är nu, mer eller mindre, och jag har ju läst andras berättelser, ändå är det så evinnerligt svårt att beskriva misären man upplever i hela kroppen. Det gör ont överallt, nu är jag i ett läge då jag inte ens får behålla vattnet jag dricker, jag törs inte lägga mig ner för då hör jag hjärtat så tydligt att jag inte förmår göra något annat än lyssna på det och undra hur länge till det orkar hålla på. Jag kan inte sitta still någon längre stund så jag vandrar en hel del mellan datorn och sängen och soffan. Värst är ändå magen; den värker och hugger som om jag har svalt en kniv, och jag har en konstant känsla av att jag kommer att kräkas när som helst. Det är svårt att inte slå på sig själv i det här läget.

Kan du inte få någon att skjutsa dig /ta ambulans in? Kan någon se till, ta hand om, hunden medan du är borta?

Det berörde mig
Mycket att du mår så,dåligt. Jag läser mycket här inne men har inte skrivit mer än en gång tidigare. Borde kanske skaffa mig en egen tråd. Brukar läsa det som du skriver heueh och det är så intressant och jag tycker att du besitter så mycket klokskap. Har själv varit många gånger i din situation som du är nu, vet hur överdjävligt det är. Kan du inte ringa efter en ambulans, det gjorde en vännina tiill mig när jag var dålig och behövde avgiftning som ju är ett farlig tillstånd. Jag blev väl omhändertagen och fick fin omvårdnad. Min historia är att jag för ganska många år sedan fick behandling och var efter det nykter i åtta år. Sedan trodde jag att jag kunde dricka alkohol igen men som för så många andra fungerade det inte. De senaste fyra åren har jag kämpat och försökt sluta nu har jag varit nykter i två veckor och vill fortsätta med det. Jag vill inte uppleva bakfyllor och ångest igen, det är minnande av dessa som får mig att låta bli alkohol. Jag tänker på dig och skickar styrkekramar.

jag brukar se det som att jag får fnatt i hjärnvindlingarna i brist på bättre förklaringar.
Har man inte rätt att ringa ambulans om man inte kan köra själv? Man kan i alla fall alltid ringa sjukhuset och fråga vad man skall ta sig till.

jag visste vad som drog igång det hela. Jag blev som en zombie med ett enda mål i sikte. Det förekom inga resonemang, inga diskussioner med mig själv, inte någon punkt då jag kunde ha hejdat mig. Jag får väl analysera lite mer sedan, just nu skakar händerna så att jag har lite svårt att skriva. I det här läget är det inte bra att vara ensam, men det är tio mil till sjukhuset så det blir lite dyrt att ta en taxi.

Om det blir för illa med abstinensen så ta en taxi till sjukhuset och be grannarna se till din fyrbente vän.
Ibland måste man ha hjälp. Det är ingen lätt sjukdom detta.
Det gör mig så ledsen. Själv har jag tappat motivationen flera ggr i år och vet hur fruktansvärt dålig man känner sig. Men vi är inga dåliga människor som skall skämmas!

AlkoHyper - skrev ett fint ord i ett du kan tänka lite på...
Självmedkänsla

Kram

Vi är inte mer än människor. Vi faller.
Jag tänker ändå att hjälp av läkare är kanske ett bra beslut.
Kanske akut men också för att få hjälp med att slippa återfall i framtiden....
Eller undvika/hantera kanske är ett bättre ord...

Vad triggade igång det? Om Du inte misstycker att jag frågar.

"Fall seven times, stand up eight"

Och massa varma kramar

MM

Bra jobbat AlkoDHyperD! Sluta snusa var det värsta jag gjort. Klättrade nästan på väggarna. De första två veckorna var värst och jag slutade tvärt med nikotin. Nu har jag inte snusat på 25 år och saknar det verkligen inte. Nykter har jag varit lite drygt ett år. Det har också gått bra än så länge och min målsättning är att det ska fortsätta så. Är periodare och nu är jag inne i en bra period. Vet att jag kan trilla dit igen och det vill jag inte. men nu flyter det på!

Vad är väl lite tandvärk när du har så många positiva nyheter att delge oss ? Grattis till nya jobbet, med kanonlön! Och grattis till en fin, nykter sommar! Härlig läsning ?????

för dina vänliga ord AlkoDHyperD. Spriten tog slut igår och nu sitter jag här med bakfyllornas bakfylla. Det var länge sedan jag drack så som jag har druckit de här senaste dagarna. Magen värker och hjärtat bankar som om det vill ut ur bröstet. Jag borde nog in på avgiftning egentligen men törs inte köra, så det får nog bli att lida mig igenom det. Jag vandrar runt i huset som en osalig ande, vill inte stå, vill inte sitta, vill inte ligga. Jag svettas och fryser om vartannat, kräks fast magen är tom, törs knappt se mig i spegeln. Jag tror jag trillade i trappen igår, huvudet är ömt men jag vågar inte se efter. Vilket liv man lever, jag är så besviken på mig själv.

Hej allihopa!
Sommaren går. Jag har fått nytt jobb, eller nygammalt jobb på min skola där jag jobbade innan med en riktigt bra lön 40000 som lärare. Känns riktigt kul men mina elever grät och mina kollegor var chockade. Hade inte riktigt väntat mig denna reaktion. Det var oerhört känslosamt men även ganska så härligt att man är så omtyckt ändå. Ja min chef hon var allt annat än glad. Hon har tappat tre legitimerade lärare nu. Vi får se om hon hör av sig.
Familjen har varit i Kroatien i sommar, med stopp i Budapest, Zagreb och Lodz i Polen. Kan bara rekommendera Kroatien, vi var på ön KRK, helt fantastiskt. Vilket väder, vilket vatten och NYKTER var jag (äter ju antabus än). Så underbart att inte behöva jaga sprit eller öl. Var vid grottorna i Postjnska också på vägen ned. Fantastiska grottor. Nu har vi varit i husvagnen och vi har städvecka på campingen nästa vecka men den får jag ta frugan börjar jobba.
Måste ringa tandläkaren för jag har fått tillbaka min tandvärk, håller på att rotfylla en tand men de blir ju aldrig klara. De skulle återkomma förra året men gjorde så inte och jag tänkte inte på det när man inte har ont. Ha en fin söndag alla där ute.

Plåstret sitter på, ingen snus hemma och jag känner mig fri. Tänker använda det ordet när saknaden och suget dyker upp. Vill vara fri.
Nu, efter lunch, sträcktes handen reflexmässigt efter dosan. Nähä...
Tur att jag behöver gå upp några kilo, det får bli en chokladbit till kaffet istället
För mig är detta svårare än att vara nykter

Det bekymrar mig att du skriver: "Den här gången är det illa" inte var, är...
Jag hoppas att du skrev nu för att du haft ett återfall och brutit det. Hoppas att du just nu skriver att du mår dåligt för att du är bakis. Att du använder skrivandet här som en livlina för att ta dig upp igen, ett sätt att få distans, koppla in förnuftet genom orden. Att responsen hjälper dig.
Jag tror inte du mår som du förtjänar, för ditt inlägg vittnar om att du mår dåligt. Du förtjänar inte att må dåligt, du förtjänar att må bra. Du förtjänar respekt och omtanke - från dig själv framför allt.
Dina grannar var förstående och erbjöd hjälp. Vad är det som säger att de är annorlunda än andra i det lilla samhälle där du bor? Kanske är det bra att du blivit sedd. Den ensamhet du lever i kan visserligen vara rogivande och jag tror mig komma ihåg att den förmodligen är självvald. Men ibland blir den en fälla, för lätt att börja tänka i cirklar och luras av beroendehjärnan. Inte vet jag, bara en tanke utifrån min egen ensamhet (som bara sitter på insidan visserligen).
Snälla, fortsätt skriv och låt inte skamtrollet frodas i mörkret. Och du, drick inte mer (om du inte redan slutat)
Kramar i massor

Igen. Och den här gången är det illa. Riktigt illa. Hunden smet igår och jag var packad så grannarna fick ta hand om honom. Jag har just varit över och talat med dom och det var ingen rolig konversation, även om dom var väldigt förstående och erbjöd all hjälp jag kunde önska mig. Jag var helt ärlig om mina problem och dom tog det väldigt bra, tack och lov. Ändå är det lika plågsamt varje gång jag får sitta med hängande huvud och erkänna för någon jag inte vet hur dom kommer att ta det. Det är ett litet samhälle jag bor i så jag antar att alla vet inom en snar framtid. Kanske är det lika så gott. Mår som jag förtjänar just nu så jag slutar här och återkommer senare.

Nu jäklar! För drygt två år sedan började jag snusa efter 17 års nikotinfrihet. Intressant att det var precis innan jag gick in i periodsupande efter att ha varit i princip nykterist med enstaka och mestadels måttliga dryckestillfällen under samma tidsperiod...(storrökare, snusare och svårt alkoholberoende innan dess).
Precis som med alkoholen kan jag inte använda nikotin måttligt. Kedjesnusar den starkaste varianten. Och har sagt till mig själv att jag ska sluta. Varje stock ska bli den sista. Och så har det fortsatt, månad efter månad.
Sitter nu med den sista dosan framför mig. En prilla kvar. Den sista? Jag vill att det ska vara den sista. Skulle kunna klara det nu. Jag bor en mil från närmaste affär och har nikotinplåster hemma. Tänkte sätta på mig ett när jag har tagit den där sista. Det var så jag slutade förra gången. Plåster på precis efter jag stigit upp på morgonen, dagen redan bestämd. Som antabus ungefär. Ändå inte. Man kan ta av sig ett plåster...
Jag tror jag kan klara det här. Problemet är att jag måste åka och handla nu på förmiddagen. I affären finns snus. Hur ska jag göra för att motstå impulsen när jag står i kassan och tycker synd om mig själv för att jag inte har en personlig assistent som handlar åt mig när min ADHD gör det så stressande i affären;-) (så gick det till sist jag försökte sluta snusa)
Kanske ett litet problem, detta. Kanske därför det är svårt också. Jämfört med att dricka är det ju inte så stora konsekvenser om jag fortsätter med nikotinet. Men ändå. Självkänslan skulle få en boost och sonen skulle bli glad, för han gillar inte lukten. Och stora tävlingar framöver. Räcker det som motivation?

Håller med! Det är för sorgligt egentligen med alkoholkulturen vi har i Sverige, Å andra sidan finns det också många fler som inte dricker, som aldrig dricker med barn, som inte dricker på helgerna, som istället går upp tidigt på morgonen. Vi vänder blicken åt rätt håll.

Kom hem i går och sista kvällen i huset i söder drack jag ingenting trots att det fanns vin kvar. Den stora skillnaden när man går och lägger sig nykter är för mig hur jag sover. Det är som en helt annan sömn och en helt annat känsla när jag vaknar. Så skönt. Men de ringde från psykmottagningen där jag går och berättade att jag hade blodvärden som visade på inflammation i sköldkörteln. Så nu är det läkarbesök i veckan och jag ska dessutom på anställningsintervju så det där med vin och härliga grillkvällar som hela sverige verkar leva för får vänta ett tag. Har inte tänkt så mycket mer på A men känner att jag mår bättre utan, det blir en sådan jakt efter nästa glas och nästa tillfälle när jag är inne i det.

Hej Sannah och tusen tack för din kommentar! Och stort lycka till med nykterheten och en nykter semester. Du klarar det ❤

Och tack Sisyfos för att lite klämkäckighet får vara ok ibland ?? och tack Dionysa för ditt inlägg. Det är helt som du säger.

Idag har vi haft en fantastisk dag. Likaså igår. Vi har varit vid havet och jag har fått mkt kvalitetstid med mina nära och kära. Det har varit underbart.

Mot kvällen skulle jag och barnen åka hemåt. Då såg jag många som drack både i parker och på uteserveringar. Då tänkte jag att herregud vad pågår?? Är folk galna. De drack till och med i lekparker med barnen. Jag blev lite illa till mods. Fick för mig att hela Sverige är hjärntvättat. Men sedan när vi passerade busshållplatser med nyktert folk på väg hem eller bort så insåg jag att man måste försöka se förbi de som dricker. Låtsas att de inte finns. Och fokusera på tonåringen som är ute med hunden, mamman som joggar, paret som handlar på Ica, gubben som sitter på en bänk. Tänka på att busschauffören jobbar och är nykter. Alltså inte ge sin energi åt att stirra sig blind på alla som super. Det är helt för deppigt. För summa summarum var vi fler nyktra. Men jag såg för ett tag åt fel personer. Idag gav det mig inget sug men jag blev ändå frustrerad. Av masspsykosen. Som till och med tog sin in i lekparken ?

Hur som helst. Klarar man en sommar i Sverige nykter klarar man det mesta ?

Många varma kramar till mina medkämpar! Vi är vinnarna i det hela.

Startanew, Sisyfos, Mulletant. Jo bygga blir det både fysiskt och psykiskt. Men tänker att jag först flyttar in och sen går runt på mina "ägor" och inspekterar. Har ju massor av projekt i huvudet, men här gäller också 1 dag i taget..Ska kolla huset en sista gång med någon som kan lite om hus. Tänkte fråga en släkting som också har a-problem. Ska kolla först så han ej är bakfull eller full för då blir det inget. Han har småbarn och bägge föräldrarna har problem.. Skulle önska att han också tar tag i sitt liv och ev. skiljer sig om inte frun är med på att bli nykter. Sisyfos exet har varit ganska ego hela sitt liv, tror det blir värre vid a-beroende och dåligt mående... Ha en fin sommardag.. Kram..

om du lägger upp strategier och förbereder dig mentalt inför kommande svackor, frestelser eller impulser, så blir du säkrare och tryggare. Du behöver inte riskera att bli överrumplad
Du har kommit långt med att analysera dig själv, att förstå dig själv. Att analysera sitt inre är bl.a. att upptäcka vår ensamhet. Vår inre ensamhet.

Det är bara jag själv, jag ensam, som kan känna hur jag egentligen mår och bäst kan försöka förstå mitt inre. Det är ju bara jag som har full tillgång till mitt inre. Det är jag ensam om. Det kan kännas ensamt.

Du kommer att klara av det här AlkoDHyperD. Tack också för all klokhet du delar med dig av.
Ha en bra dag. Kramar.

Jag känner mina triggers väl. Oro, trötthet, otillräcklighet. Ensamhet. Och då menar jag inte ensamhet som i att vara själv utan den själsliga ensamheten. Jag har vänner, massor av intressen, alldeles för mycket som jag vill göra under dygnens allt för få timmar. Lever ett bra liv. Inom de flesta områden är jag precis där jag vill vara och precis den jag vill vara.
Och så slår impulsen till, mot slutet av cykelturen hem från jobbet (fjortonde träningstimmen på fem dagar och formen är toppad inför årets tuffaste tävling) impulsen som börjar hamra i mitt huvud likt en tvångstanke. Jag vill dricka. Klådan inuti vill stillas.
Kommer på att jag är trött nu. Kroppen skriker efter vila och jag tror inte att den kommer om jag bara lägger mig ner en stund när jag kommit hem. Jag tror att jag behöver mer.
Endorfinerna fungerar som en medicin men samtidit kan de trigga igång en längtan efter mer, en högre, starkare känsla.
Jag dricker inte. Än är jag säker. Men tankarna...oron som leder till panik.
Till hösten är jag sårbarare än någonsin. Heltidsjobb och kvällsmöten, den årliga känslan av tomhet när sommaren och tävlingssäsongen - mitt liv när jag lever min dröm varje dag - är över. Varje år en svacka som liknar depression men är mer som tomhet och sorg. Och nu som ensamstående, ensamt ansvar, ensam försörjare...kommer jag att orka?
Igår var jag ensam och trött. Jag kanske kunde ha druckit redan då, ville det. Lekt med tanken på att öppna en av sonens ölburkar som han lagt i kylen. Gott till pizzan, i solen ute på altanen, gott efter fem mil hård cykling. Äh, ingen idé. Räcker ändå inte. Jag skjuter på tillfället.
Där och då hörde jag mig själv, i huvudet, planera för ett återfall (eller ska vi kalla det period) till hösten. Oj, vad hände nu?
Jag har varit trött många gånger i sommar. Stressad och orolig också. Tänkt att jag skulle vilja sänka mig och dämpa mig, men avstått och gått vidare utan att fortsätta spåret till - senare. Att jag kommer att ta det senare. Spåret har slutat i NEJ, jag kan inte, aldrig mer.
Jag tror att det kommit ikapp mig nu att jag är ensam på riktigt. Inte bara fri utan även ensam. Skrämmer mig en hel del faktiskt.
Hösten är inte här ännu och mycket kan hända innan dess. Jag hinner bygga strategier.
Skönt att redan nu bli förvarnad om hur det skulle kunna bli om jag inte formar andra strategier och tankar att möta impulserna att döva, hittar en nykter väg att hantera ensamheten och sorgen