Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek Låter som många bollar på dig på en gång och som landat på din planhalva. Bollarna måste över nätet men svårt att få över alla på en gång. Varje boll behöver sitt slag och sin speciella skruv för att hamna i rätt riktning. Du behöver även få tid för att fundera ut varje bolls riktning och bana. Det tar energi och sockermonstret vill gärna hjälpa till, du vill inte och även det tar kraft att värja sig mot.

Du är bra på att systematisera och stå på dig i rätt saker. Med behövande mammor kan det vara mer utmanande på ett annat sätt, men även där får man försöka hitta en lagom nivå för vad man mäktar med och hitta sitt egna välbehövda utrymme. Försöker själv hitta en bra nivå till detta gällande min svärmor, en större insats ibland och mindre där emellan och fundera på vad samhället kan hjälpa med framöver om behovet skulle uppstå.

Bra jobbat och dansa och pausa😁. Kram❤️

@Mrx Heja dig! Ett gympass kommer göra dig så mycket starkare och håller med om AW, jag vill inte se mina kollegor fyllna till. Jag är också rädd om min fritid och vill umgås med dem jag själv väljer🥰

@JHL Tack för att du ville bollplanka lite med mig ❤️

@LAO Håller med. Alla jobbsaker borde vara nyktra. För att inte exkludera en stor grupp människor som inte mår bra av att dricka alkohol. Att som arbetsgivare möjliggöra fortsatt missbruk är big nono i min värld. Nu. Så därför bojkottar jag sådant. Och tar gärna diskussionen om någon frågar.

Kram 🐘

@Mrx Klokt beslut. Det blir liksom tydligare när man tar bort alkoholen ur ekvationen att den typen av alla-pratar-i-munnen-på-varandra-event faktiskt inte är så kul. Jag gillar att umgås med släkt och vänner lite mer på tu man hand, på promenad, lunch eller brunch. (Pga att jag är kvällstrött). Max fyra personer. I mitt tidigare liv tackade jag ja till allt sånt jobb-hittepå. För att ställa upp. För att de andra inte skulle tycka att jag var tråkig. Men mitt liv är för värdefullt för att göra saker som ANDRA vill.

Kram 🐘

@Mrx snyggt! AW är ett jäkla gissel. Om man vill umgås utanför arbetstid kan jag tycka att arbetsgivaren föreslår alkoholfria aktiviteter och vill några på jobbet dricka ihop kan dom arrangera det själva.

Det är AW idag. Jag hoppar över den av olika anledningar. Min arbetsgivare förväntar sig att vi anställda ska betala allting själv när det är AW. Jag har ingen lust att betala för att umgås med människor som jag i normala fall får betalt för att träffa på arbetstid. De senaste åren har arbetsgivaren arrangerat AW en gång i månaden. Alltid ska vi ses på någon sportbar i stan. Ingenting ingår allt ska betalas ut egen fika. Jag har varit med nån gång. Det slutar alltid på samma sätt med mycket alkohol. Jag är en social person men har väldigt svårt att umgås med pratkvarnar som älskar att höra sin egna röst. Jag väljer bort detta spektakel och kör ett gympass istället. En dag i taget 😀
/Mrx

Ja @jhl mycket spel för nån HR-processgrupp som ska ha att göra… jag är iofs stor vän av hr, som chef kan de vara ett stöd i bollning av idéer och utmaningar. Men lite knasigt är det med dessa formulär och ”check in”- samtal, när organisationerna är så slimmade att vi faktiskt behöver jobba- inte ha förpreppade formulär, samtalet gör vi bra på egen hand.
Mitt inre pussel är min hobby just nu, det ska få ta mycket tid och tankar. Drar ner på bullbakandet till småbarnen i helgen och går på tänk-promenad och rafsar i rabatterna har jag tänkt för att komma framåt. Mina tankar och min inre utveckling känns just nu som en bångstyrig förskoleklass som ska med i samma skrinda, och färden går över väglösa klippor. En prövning för vagndragaren. Fint att du kikade in hos mig 🥰

@Amanda L Ja, det som händer i världen är väldigt oroande och det påverkade mig än mer när jag var i min svacka. När man är deppig så blir man mer sårbar och är det även svajigt i familjen tar man lätt in allt med hull och hår och påverkas. Då försöker jag börja sortera det som påverkar mig världen, familjen eller vad det kan vara. Det som händer i världen är svårt att påverka direkt, men det man kan göra är att själv försöka påverka det man kan på olika sätt tex bemöta folk med respekt, hjälpa till där man kan och liksom genom godhet visa och vara en god medmänniska. Vi är ändå många som tillsammans blir starka och jag vill tro att det som sker i världen kan svänga om några år och bli lite bättre. Sett till historien så är det det som sker, det går upp och ned och pendeln kan slå tillbaka. Folk gör motstånd, det är i alla fall mitt hopp. Sedan tar jag paus emellanåt genom att inte läsa och sluka in allt hemskt som sker.

Så att sortera, ta paus och vila från saker är bra. Nu vet jag inte riktig vad som sker i din familj, men det man kan göra är att ibland bara finnas där och lyssna. Inte blanda ihop egna känslor med andras, försöka separera dem. Jag kan lätt gå in för mycket och blanda in mina känslor med barnens när jag är i obalans, men de har ju egna erfarenheter och känslor. Och att ta hjälp o, det finns behov. Att fokusera på att hitta sin egna balans är det bästa man kan göra, som du gör med långpromenad. För mig har dagliga andningsövningar varit hjälpsamt och fått mig i balans, liksom promenader eller löpning i skogen, styrketräning och att skriva av mig och sätta ord på tankar och känslor och samtala med maken och nära vän om dem. Då kan jag bättre reflektera och få syn på det ur fler perspektiv. Har även varit på ett psykologsamtal och ska fortsätta efter sommaren. Så att samtala är skönt och det lättar på trycket.

Sköt om dig! Kram❤️

@Andrahalvlek du har superkoll på läget!!! Tyvärr så är det ingen immunitet mot vissa typer av kollegor.
Ha en trevlig kväll

@JHL Jo, det är ett välkänt problem. Därför har vi omorganiserat lite, inte bara för det men vi hoppades på att det problemet skulle lösas också.

Rent hierkiskt och organisatoriskt ska han överlämna till mig, och sen tar jag skutan i hamn ihop med andra kollegor. Men han har svårt att släppa kontrollen, lämnar sena besked, ångrar sig och lämnat nytt besked. River upp sådant som redan är gjort osv. Vilket inte är okej, för då hinner inte jag göra mitt jobb, och de andra kollegorna får tidsnöd som fan. Vilket väcker mycket irritation. Alla irriteras, alla pratar om det. Men få vågar prata med honom.

Sen jag började i min nya roll i slutet av januari har det gått över förväntan. Jag har med tydliga direktiv och mandat styrt upp skutan. Men i fredags blev det ett rejält bakslag, som jag var tvungen att hantera. Vi har lärt känna varandra såpass bra att jag tror att allt landar rätt i honom till slut. Att reagera med bortförklaringar är så klassiskt. Och mänskligt.

Jag vidtalade min egen närmaste chef idag, sa åt honom att backa mig, att ta upp diskussionen med xx igen. Med tiden tror jag att xx släpper kontrollen, när han märker att jag verkligen förvaltar det han lämnar över till mig väl. Det har som sagt gått bra i två månader med endast ett rejält bakslag.

Personligen tror jag att han reagerar på stress med att få tunnelseende och springa på 17 bollar samtidigt. Han skapar liksom drama runt sig. Karismatisk, dedikerad, men inte speciellt välorganiserad. Just därför behöver jag ta över skutan i sista ledet. Helt. Kan inte ha honom gloende över axeln på mig.

Jag har rätt god erfarenhet av att just chefa historiskt, så det är inte så att mina chefer slänger mig framför bussen. Och efter vårt samtal igår känner jag mig nöjd med att säga ifrån istället för att knyta näven i fickan som många kollegor gör.

Kram 🐘

@Se klart usch och fy gör arbetslivets processer. Jag har många år på chefssidan men har nyligen sadlat om till arbetstagarsidan igen. Jisses så mycket enklare det var att ha målsamtal som chef då det var ”jhl, din produktorganisation ska leverera % vinst” och det var den bonusgrundande delen. Övriga delar brydde man sig inte om.
Som icke chef då ska det sättas mål på ditten och datten, hålla cv uppdaterat, komma med uppslag på affärer och delta i utformandet, skriva white papers mm och jag blir galen på detta. Lämna mig ifred och så länge jag debiterar och fyller i tidrapporten så kund kan faktureras då har jag inget intresse av div processer och krafs.

Vi bör nog alla kika på och joxa med våra pussel, tyvärr finns det för lite tid för någon djupare kontemplation (yupp, jag känner andra som jag känner mig själv)

Idag var jag på jobbet efter en jäkligt seg vecka med mega-förkylning, som jag delar med väldigt många medarbetare.

Jag hann med ett medarbetarsamtal med min chef. Jag kände mig som 60 kilo brynt smör som på något märkligt sätt lyckats komma till ro med att ha denna små-inkompetenta människa till chef, samtidigt är jag 100% självständig och självgående- och sköter mitt (rätt så bra). Så jag är helt fine med läget. Trivs bra. Försöker putta undan ett och annat- kanske lyckas jag med det projektet och det skulle vara väldigt skönt.
Fattar inte hur såna här inre processer går till men nånstans känner jag att min energi har viss begränsning och jag vill inte gärna spendera den på en organisation som är rätt tafflig.
Jag blev själv lite förvånad, och fick dessutom väldigt bra feedback på det jobb jag gör. Win win på något vis.

Håller på och joxar med mitt inre 1000-bitarspussel, endast kanterna känns klara 😁Men det är ganska spännande att se bilden ta form. ☺️

@Andrahalvlek
Svårt läge med åldrande mamma, sockersabstinens och dryg kollega. Det är väldigt fint att läsa att du är för för din mamma även om det inte alltid är enkelt. Det är bra att du står på dig på arbetsplatsen men att chef säger att chefen ser fram mot att se dig ta dig an xx kan visa på att xx har ett känt attitydsproblem eller liknande som inte har hanterats. Dvs dåligt ledarskap. Men nu verkar det vara delegerat ner på kollegial nivå, blir det problem så lämna över problembilden till chef då det blir lätt dålig stämning om kollegor hamnar att lösa ut problem som de inte har mandat att göra. Nu övertolkar jag säkert situationen och du verkar ha kontroll på situationen.

Efter helgens sockerorgier (förstås) är jag på dag 2 som sockerfri. Känner mig helt värkbruten, har noll energi, allt känns som en uppförsbacke. Lite störig beslutsångest i jobbsaker, plus en störig lågfrekvent irritation som inte blir bättre av att jag får fortsatt hantera min mamma.

Hon är hemma, men har blivit förkyld och har fortsatt besvär med magen. Äter som en fågelunge och är ängslig över typ allt.

Idag slutade jag en timme tidigare för att promenera med henne till närmaste apotek. Där var det stängt, så vi fick gå lika lång väg tillbaka för att ta min bil till ett annat apotek. Sen ville hon passa på och handla lite.

Och jag promenerar så långsamt jag kan, och får upprepa allt jag säger flera gånger. Men ut ska hon, och i kontakt med kassapersonal får hon klara sig själv. Nya bankkortet fick hon aktiverat också, och visst ja hennes ID-kort går ut i april. Jippi. Har nu bokat tid hos passkontoret på tisdag, då får jag ta ledigt några timmar och hjälpa henne med det.

Fast egentligen vill jag bara ligga i sängen och gråta. Har huvudvärk också. Svinhungrig. Svinsugen på choklad och glass. Och bullar. Abstinensen efter socker är inte heller att leka med. This too shall pass.

I fredags hade jag en incident med en kollega. Han klev in i mitt ansvarsområde på ett för mig oacceptabelt sätt. Undergrävde min auktoritet. Hela helgen har detta malt i skallen på mig. I måndags morse hade vi morgonmöte på tu man hand och då fick han lite feedback. Han gick direkt i försvar, det gör de flesta, men mina argument landade nog bra till slut. När vi avslutade vårt möte var vi på god fot. Nu hoppas jag att han aldrig gör om det. Nästa gång säger jag direkt ”Backa xx. Nu.”

Det är vanligt i många branscher att män bara bösar på, helt tondöva. Tar cred för vad andra gjort, tar över när det inte går tillräckligt snabbt, tar förhastade beslut och måste sen backa för att det blev fel osv. Men jag kan inte vara tyst, jag säger ifrån. (Och ja, jag generaliserar nu. Inte alla män.)

Jag påminner mig att min närmaste chef sa ”jag ser fram emot att se dig ta dig an xx.” Och nu gör jag det.

Så de senaste dagarna har mitt tålamod fått lite extra träning. Allt man övar på blir man bättre på.

Kram 🐘

@vår2022 Ingen fara, ta det när du har tid och lust 🥰

@Stor-Babs ser att du inte fått något svar här, brukar tyvärr kunna vara lite vanskligt att få den här typen av medicinska råd på forumet. Hur mår du så här en månad senare, hur gick det med stoppet? Ta hand om dig!

@58-åringen vad fint att du blev hjälpt av att skriva här, du hjälpte garanterat många andra genom att göra det också. Fortsätt gärna rapportera om hur du du har det nu för tiden!

@Charlie70 Jag hör att du befinner dig i situation som känns mycket påfrestande. Inget stöd fr pappan känns det som. Du skrev att din dotter hade fritids på högstadiet men var inte det korttidstillsyn? Man har ju bara rätt till fritids tom årskurs sex därefter om man behöver korttidstillsyn/fritids så ansöker man om det h LSS-handläggaren.I vissa små kommuner finns det inte ens ett korttids. Jag tänker att det finns en lagstiftning men kommuner gör olika och handläggare gör olika. I en kommun där en del av våra patienter kommer ifrån har korttidsboendet en lägenhet där man får träna på olika saker inför att kunna flytta hemifrån. Jag hoppas verkligen att det ska lösa sig på bästa vis för dig/er. Fortsätt och skriv, berätta hur det går.

Kramar🥰

@Amanda L Hej! Ser att du skrivit. Återkommer när jag har mer tid. Sköt om dig! Kram❤️

@Se klart Ja, EMDR användes mest vid komplexa trauman förr, men allt fler lär sig tekniken och hjälper många med även andra psykologiska ”åkommor”. Det är så häftigt att du hittat ett sätt att arbeta med ”blinda fläckar” genom kontrollfrågan ”hur blir det för mig”. Jag är helt med på det, det hjälper till att stanna upp och känna efter sina egna behov. Det är blinda fläckar hos mig och kör jag över dem hårt, så påverkas jag. Det jag tror är att EMDR kan hjälpa mig ännu djupare med bland annat detta och att även hjärnans strukturer påverkas. Det sker saker i hjärnan genom ögonrörelserna och att samtidigt göra en intervention. Som jag förstår det kan man inte helt förklara vad som sker, men att genom att arbetar med båda hjärnhalvorna så händer saker i hjärnan.

Jag tänker att vi som varit nyktra länge har gjort förändringar i våra hjärnor, i signalsubstanser och kopplingar bl.a. genom att inte inta giftet men också genom positiva tankar och ändrat förhållningssätt. Nu ska jag fortsätta att skapa nya kopplingar och det ska bli spännande, bar möjligt utan vingeggan! Kram❤️

@Varafrisk Låter som att du/ni hittar något i behandlingen, då tårarna kommer. Det är precis det som jag är ute efter, att känna efter var det känns i kroppen och sedan observera det. Jag tänker också att när psykologen har bakgrundshistorian så kan denne guida till att hitta och även koppla samman olika händelser/känslor, att något undertryckt kan yttra sig i olika skepnader i olika händelser, i olika tider, men bottna i samma bakomliggande känsla. Om du förstår vad jag menar. Så fascinerande! Jag får berätta sen hur jag upplever det😁

Ha en fin kväll!❤️

@Charlie70 Det är bra om hon blir trygg på Korttids först, så kan man bygga på mer efterhand. Min dotter gick på gymnasiet när hon började sova där en natt per vecka.

Du vet ju inte riktigt hur allt slutar med pappan till dottern, så det är viktigt att du har en backup. Var rädd om dig ❤️

Kram 🐘

@Andrahalvlek @Varafrisk Jodå flickan har gått på fritids på högstadiet, på samma skola som hon gick på. Fritidset är en avskiljd del från resten av skolans fritids. Efter 12 eller 13 år kallas fritids för KTT (korttidstillsyn). Så det vi söker nu är alltså KTT. I samma veva har vi nu fått utökat timmarna för ledsagarservice och avlösarservice. Då var övernattning på KTT som ni har haft för er dotter AH på tapeten. Jag tackade nej eftersom jag vet att det kommer bli en kamp att få iväg flickan till ett nytt ställe och dessutom med övernattning (hon sover med mig fortfarande). Detta efter erfarenhet med kollovistelser som inte gått bra och inneburit så ofantligt mycket jobb på förhand i förberedelser och flickans ångest månader i förväg. Dessutom i ljuset av att hon ska börja på ny skola till hösten så känner jag att det räcker med förändringar för henne just nu. Hon är superpepp på att flytta hemifrån och när den dagen kommer är min övertygelse att det kommer gå bra. Är i samtal med LSS-handläggare om det också men har fått veta (så klart) hur svårt det är. Vi får ha något möte/mail till sedan lämnar jag nog in en ansökan. Flickan behöver flytta hemifrån när hon fyllt 18 år och det är nästa år. Jag är deltidssjukskriven igen och jag måste få en chans någon gång att få återta mitt yrkesliv på riktigt.

Efter att jag skrev här förra gången fick jag veta att sonen skulle hämta pappa och flickan på restaurang och köra hem dem. I måndags lovade X att han inte skulle dricka när han har flickan. Jag överdriver och det är helt onödigt med Familjerätten. På söndagen efter sitter han på restaurang och dricker öl med flickan. Hur vet jag det? Jo jag frågade sonen som varken ville bekräfta eller dementera. Alkohol är ett jävla skit helt enkelt. Men det vet ju vi redan.

Kram

Jag har faktiskt blivit erbjuden EMDR för ett antal år sedan. På den tiden användes metoden i huvudsak för traumatiserade personer från krigszoner och jag kände väl där och då att jag inte riktigt var i målgruppen.
Jag känner väl igen det du skriver om @vår2022 att vara verbal och ha hyfsad koll på sina både inre och yttre flanker. Men att man har som blinda fläckar inombords som är svåra att komma åt.
Jag vet inte riktigt själv hur jag ska arbeta m det, men den här kontrollfrågan ”hur blir det för mig” har visat sig vara överraskande hjälpsam.
Den ger som ett litet utrymme mellan mig och världen- där jag liksom har tid att reflektera o h inte agera på autopiloten som oftast säger ”ja” och ”jag orkar”.
Livet är spännande, sån tur vi har som får uppleva det utan vingeggan runt fötterna.
Kram 🥰