Senaste kommentarerna i forumet

Det är ena dagen uppförsbacke nästa dag nerför..Mitt drickande kommer i skymundan..Tänker inte på alkohol här hemma..Här är vitt..Ska måla vita väggar också, men inväntar inspiration..Har fått problem med vattenläcka..Fick som från ovan en slant av förra ägaren, som tyckte det var tråkigt för mig❤Hade en mikroskopisk kort tanke på att ringa exet om råd, men avstod..Behöver inte hans taskiga energier här.Ut med det gamla in med det nya...Har kontakt med mannen från daitingsidan, som också är nykter..Kanske vi får till ett möte om en månad..Avståndet är långt som tur är..Annars är det svårt att låta bli att träffas..Jag börjar hitta lugnet igen..Det är en egenskap jag tycker om, men inte att det är slöhet, det är skillnad.Första julen separerad känns bara bra..Behöver inte tänka på om någon partner är sugen på alkohol eller ej.Mitt sug verkar ha försvunnit, härligt..Men alltid på sin vakt mot det inkapslade beroendet...Varm kram till alla som behöver..

Skulle aldrig delta i en publik till varken manlig eller kvinnlig striptease. Jag tror på tillgång och efterfrågan. Finns det en publik så finns efterfrågan - så sådant bidrar jag inte till. Och jag har inte fyllt 50 år.

Min nästan namne här. Jag mår prima i dag och tyckte, som säkert framgått, att det var helt ok att vara sjuk då jag blev tvungen att avstå alkohol. Knäppt, men sant.

I helgen lyckades jag mitt i allt gömma undan vin i en plastflaska. Då jag jobbat hemifrån i dag och varit ensam hela dagen, låg den och pockade på min uppmärksamhet från i morse. Med olika knep lyckades jag förhala intresset från timme till timme.

Hade jag börjat redan i morse hade jag ju varit "tvungen" att fylla på. Nu klarade jag mig ändå till 20-tiden, vilket är en seger för mig, då det nu inte finns chans till mer. Visst, jag hade självklart önskat att jag klarat mig helt, men just nu väljer jag att glädjas åt att det gick bra så långt.

Känner att det är en strategi detta, att vänta och vänta tills det inte går att göra FÖR många fel. Komma hem senare från jobbet än min man är ännu en strategi, då kan jag inte lika lätt smygdricka. Jag fyller på med nya saker varje dag som ska försvåra det dagliga pimplandet.

En fördel med att inte ha berättat är att jag inte kan dricka så mycket att det märks. Dock blir toleransen större och större, så det är mer och mer jag får i mig utan att bli jättepåverkad. Tragiskt - och farligt!

Hoppas att du mår bättre idag!

Motion i den friska höstluften. En ny skön och fräsch vecka väntar i novembermörkret.... ?

Nä, UllanBullan,

du tillhör inte 1800-talet... Burlesk... ok... jag är inte särskilt pryd av mig, om jag säger så. Men stripp - NEJ tack. Jag tycker faktiskt att det är förnedrande att sitta och dregla över en ung (eller gammal...) människa som söker göra underhållning av att klä av sig inför publik. Saken är den att jag tycker att det är lika förnedrande - oavsett om det är kvinnor eller män som strippar. Visst, alla får göra som de vill. Klä av sig, kolla på någon som klär av sig - men jag själv betackar mig för denna typ av sk underhållning. En intressant liten detalj är att jag har flera vänninor som tycker att det är förskräckligt med kvinnlig striptease, däremot kan samma personer låta sig underhållas av män som klär av sig. Dubbelmoral i mina ögon.

Vänliga hälsningar från en som kanske också tillhör ett annat århundrade emellanåt

rätt turbulent situation i helgen.
Den väckte en massa frågor och funderingar och jag har inte landat i detta än.

Jag var inbjuden till fest med mitt manliga sällskap.
En burlesk artist skulle komma och uppträda.
Jag i min enfald trodde på någon plymviftning och krinolinkjolar.

In släntrar en ung tjej som börjar strippa.
Jag känner omedelbart ett starkt obehag och säger till mitt sällskap att Nä,detta grejar inte ullabulla.
Så jag kliver ur lokalen på bara 18 personer och går hem.
Mitt sällskap kommer efter någon timme och hade fått frågan av arrangören om det blev för mycket för mig och han svarade ja.

Jag delade också om detta på ett öppet aamöte igår och fick kvinnornas stöd i att jag agerat helt rätt.

När man normaliserar en sexualisering av kvinnokroppen som någon sorts hedervärd handling så går jag i spinn.
Pornografi och sexualisering av kvinnokroppen är och har alltid varit för mannen.
Att då dra det ytterligare ett steg och dra fram "den lyckliga horan" som någon sorts parallell gör att jag helt tappar koncepterna.
Var är vi på väg.
Vad är ok?
har vi inte kommit längre?

När en ung kvinna exponerar sig själv för att få folkets jubel och samtidigt förnedrar kvinnorna i publiken och "tänder" deras män och kallar det underhållning?
Borde jag flytta tillbaka till 1800-talet eller?

Tack så mycket ?

oro och funderingar kring sitt liv är så läkande..Jag märker på oss alla att vi skriver i perioder.Vissa gånger vill man ha mer stöd.Andra gånger vill man stödja..Perfekt!!Förstår lim att du är i en lite turbulent situation.Din mans problem och dina egna..Jag tycker du är jättestark och duktig.Heja dig.Dina barn kan vara glada att ha en mamma som vill förändra sämre beteenden till bättre.Skriv på om allt möjligt..Jag och många vill gärna läsa om dina kunskaper om mående och beroende..Även när livet inte är så lätt..Jag har en del materiella problem just nu..Men det ordnar sig.Har jag kunnat supa upp en massa pengar utan att blinka, så ska väl detta lösa sig, bara jag tar det lugnt..Stor varm kram❤

Fint att höra från dig Mange. Hoppas att du kommer trivas på din nygamla arbetsplats och att du får lite lugn och ro med arbetslivet. Det behöver du verkligen. Skönt också att alkoholtankarna börjar ge med sig. Min egen upplevelse är att det tar tid och att det måste få ta tid. Men det blir bättre och det går bättre och bättre. Ta väl hand om dig!

Grattis till världens bästa PP! Fyra fantastiska år! Det är så himla skönt att se att det är möjligt. Du är verkligen en förebild för oss andra. I min del av världen så lyser solen idag från en klarblå himmel. Det glittrar över hela gräsmattan (läs: de ouppkrattade löven) och det är så himla fint. En sådan här morgon är det svårt att tänka att man skulle kunna vakna bakfull. En sådan här morgon är det svårt att tänka att huvudet skulle fyllas av tankar på alkohol. Men det har varit vår verklighet. Därför är det så viktigt att uppmärksamma sådana här årsdagar. Att tänka efter hur det skulle kunna ha varit. Att uppdatera sin nykterhet, så att säga. Men det absolut bästa med historien och det som har varit - det är att det HAR varit. Det ÄR inte längre. Vi lever nu och varje dag kan vi vakna och göra ett val. Idag väljer jag att leva livet vitt. Idag väljer jag att glädjas med dig PP.

Bamsekram

God kväll!

Ja bedrövadsambo det är helt rätt!

Lerigen, tack för stödet. Ska verkligen sänka kraven och försöka njuta av det lilla. Så som det ska vara för jag ska må bra.

Idag har jag varit nykter i 9 månader och 2 dagar. Känns som en himla tur... för jag är fortfarande förkyld efter över 2 veckor och barnen är sjuka och jag har knappt sovit. Alkohol på det och jag hade ju varit ett vrak. Nu är jag bara lite halvtrasig ?

Nu kommer en period då jag faktiskt brukar vara nykter. Inte alla år men flera år. Och alltid över jul de senaste åren. Det känns lite tröstande att veta att det finns ett parallellt universum tidsmässigt där faktiskt även mitt alkoholmissbrukande jag var nykter. Och jag minns verkligen hur bra jag mådde de perioderna.

Det här forumet borde få ett pris eller nåt. Det är så skönt att erkänna sina brister och även få fortsätta "älta" allt även när man kommit en bit på vägen. Det är svårt att vara öppen med sådana här saker så det är så underbart att det finns en sån här fristad.

Visst censurerar man sig en del men inte lika mkt som i verkligheten.... Inte jag i alla fall.

Kram till er alla och godnatt ❤

Alla välkända Forumvänner! Känns i och för sig inte som en stor grej, men ändå är det ju så. Lätt att den tidigare kampen försvinner i glömska, men ni alla har ju egen erfarenhet av hur det är/var. Tacksam att ni fanns här, och alla andra som stöttat under resans gång. Ta vara på er Alla!
//PP

till din tid i nykterhetens tecken !!

Kram !!!

Så glad för din skull! Vi var här en hel del samtidigt, du var här då jag hittade hit. Hösten 2011 skrev jag in mej. Det går att bli nykter. Och visst är det ett billigt pris att betala att vara lite udda ibland. Vi har vår frihet och helt andra valmöjligheter. Mera möjligheter än begränsningar. T.ex kan jag åka och handla nu utan att behöva fundera på om jag har alkohol kvar i blodet. Det tycker jag är en stor frihet.

Ser att det är sju år sen ditt första försök att bli nykter. Tänker på att det snart är sju år sen jag satte ner foten och känner mig "jämngammal" - det blev starten till förändring också i vårt liv.
Ha det gott och njut av livet! / mt

4 nyktra år PP!

Ja Lim , det gäller att inte dras med i julstressen .. utan behålla lugnet och kunna njuta av december o alla ljusen ⭐️ Det känns som även stress är en farlig fiende och i kombination med A .. så är det verkligen risk att det inte blir så bra .. det har både du o jag fått erfara .. Försök att sänka kraven ... fixa o greja med det som du tycker är kul .. drick julmust och ät lussebullar .. och kom ihåg att de behöver inte vara hembakta .. går lika bra att med köpta .. ?

.

Karma så till vida att din strävan mot ett bättre liv och mående nu börjar ge lite tillbaka till dig...
Du är värd det!

Låter också väldigt likt honom, att tänka på hur han var när han drack är ett sätt att hålla sig borta från att dricka och spelar rysk roulette om han skulle av någon anledning få för sig att ta ett glas samt att det går bra att vara bland folk som dricker bara det inte blir för mycket.
Jag vet hur jag ska göra och kommer inte backa. Vet också vad jag ger mig in på och hoppas på att vi kommer fortsätta prata lika öppet om det.

Tack för omtanken <3
Kram

Jo jag är medveten om att risken som finns, aldrig kommer försvinna. Men jag anser att vi pratar väldigt öppet om det och det hoppas jag ska fortsätta. Tänker dock att om han skulle trilla tillbaka så sluter han sig nog mer och kommer inte vilja prata om det.. risken finns. Åandra sidan finns det risker med det mesta, att kliva upp ur sängen är en risk och köra bil.. bl.a.

Tack för ditt svar, jag kommer fortsätta följa min magkänsla ?

Och jag känner mig stabil mitt i min osäkerhet, labilitet, rädsla, ensamhet, mitt tvivel, min sårbarhet. I min livslust och styrka. Min mänsklighet. Värdighet.
Jag behöver inte dricka. Vill inte.
Ibland mår jag skit, för det mesta är jag glad - mitt i all kaos.
Jag tar smällarna när de kommer.
Det som hänt, tror jag, är att jag följer med istället för att kämpa emot. Känslorna, livet, det som kommer. Accepterar. Ser mig själv med mer värme och medkänsla.
Varandet, när mitt naturliga sätt att hantera genom att agera är uttömt, är inte längre lika livsfarligt. Plågsamt, ja, men acceptabelt.
Jag är fortfarande en ”doer”. Och rastlös.
Ha en go lördag!

Är jag men jag har lovat mig att aldrig jobba ihjäl mig för eleverna. Vem tackar dig för det när du som du nu gjort kraschat? Ingen endaste tyvärr. Starkt av dig att ta tag i detta med körkortet. Visst du ska vara tacksam över att ingen blev skadad. Jag tror att psykologen vill få dig att inse vad som kunnat hänt för att du OM det kanske mot all förmodan skulle ens tänka dig att sätta dig i en bil onykter så ska du tänka tillbaka. Som fackligt aktiv också kan jag bara säga att det du inte hinner på jobbet får du ta nästa dag, Sänk kvaliten, inte du som ger dig förutsättningarna för en god arbetsmiljö. Var egoistisk, tänk på dig själv och ditt mående samt familj.

Inget ont som inte har något gott med sig. Det gäller att tänka positivt.

Vad nu? ?

Ligger i magsjuka. Och det finns få saker som kan få en att vara mindre sugen på alkohol. ? Särskilt bra en fredagskväll.

Trevlig helg på er!