Senaste kommentarerna i forumet

och välkommen hit till forumet.
Du är medveten om att du utvecklat ett beroende, det är en bra start. Du har gjort tidigare försök att sluta med alkoholen. Det är inte ovanligt att man får göra flera försök, innan man lyckas.
Du dricker inte för att döva eller stänga av negativa känslor, utan bara för effekten. Du har säkert märkt då att den positiva effekten avtar, och den negativa ökar, ju längre in i beroendet du har kommit. När det blir riktigt illa dricker man bara för att dämpa suget och behovet av att dricka. Drickandet sker viljelöst och maktlösheten inför alkoholen har blivit fullt utvecklad.

Förhoppningsvis har du mer motivation nu och kan kämpa mer än vid förra försöket. Under den första tiden efter att man slutar dricka brukar det vara extra tufft. Först abstinens i några dagar, sedan ångest i några veckor. Det är självklart individuellt hur svårt det upplevs och hur länge dessa tunga bitar varar.
Men man blir bättre ganska snabbt, och vinsterna med alkoholstoppet brukar ganska fort visa sig. Kroppen börjar återhämta sig, sömnen börjar rätta till sig, sinnena blir känsligare, man känner sig piggare. När man börjar känna sig säker på att man kommit bort från beroendet, är det inte ovanligt att man känner av starka positiva sinnesstämningar. Man har lyckats befria sig från beroendets alkoholbojor, och kan leva i frihet.
Här gäller det nu att inte börja laborera med tankar på att man nog kan klara att börja dricka i små mängder igen och under kontrollerade former. Det är få, om ens någon, som kan lyckas med något sådant.

Genom att läsa här inne kan du få många bra tips och råd. Ta gärna annan hjälp också om du behöver.

Lycka till med kampen. Med stark vilja och mycket kämparanda kan du lyckas, precis som många här inne har gjort.

mår jag bra. Var barnvakt i helgen. Full rulle från morgon till kväll. Fick lite känsla av, när min dotter var 4 år. Hon ville sova i min säng. Är glad, att jag kan passa mina barnbarn. Förutsättning, att jag lever nykter. Och detta är verkligen belöningen. Även om jag blir trött. Men idag gym. och vila. Lever i 12-stegs-programmet, som går att applicera på det mesta, som händer. Det är min terapi. Blir bättre och bättre.

Jag önskade inget hellre än att exet skulle ha fått hjälp av sådana kloka personer som ni här på forumet men med en allmän vård och myndigheter som inte alls förstår alkoholism gör de många gånger situationer värre då fel eller ingen behandling ges, även när personen själv inser sitt missbruk och ber om hjälp. Det verkar vara lättare då flr vården och myndigheter att galenförklara oss anhöriga, till och med när missbrukaren öppet berättar och tar på sig saker som hänt. Säkert finns fall där man i fula vårdnastvister drar till detta kort i onödan men i mitt fall var det inte alls så. Missbrukaren gav bara själv upp då ingen hjälp tycktes finnas att få även när han bad om den, då myndigheterna sedan hellre ser åt andra hållet då de också vet behandling inte funnits tillhanda så står man sig ganska slätt i kampen som anhörig med barn mitt i allt detta. Så ni har allt mitt stöd att man borde ta in fler konsulter i behandlingarna, folk som av egen erfarenhet vet hur missbrukaren funkar för teoretikerna ger inte jag heller mycket för.

Förstår att det är orimligt svårt att nå fram med dessa problem, och otryggheten när barn tillbringar tid med en förälder som dricker. Det är säkert olika hur mycket ansvar de beroende tar för sina barn, eller om de faktiskt håller sig nyktra. Detta är en mycket svår fråga, då det säkert även tyvärr förekommer att föräldrar nekas umgänge på grund av dessa anledningar, och i vissa fall används argumentet kanske i infekterad situation vårdnadshavare emellan. Med detta vill jag inte förminska problematiken.
//PP

Du vill bryta ett mönster i din livsstil, att du druckit 1/2-1 flaska vin varje kväll i 15 år. Du märker att konsumtionen ökar och vill stoppa detta och välja en ny väg för din livsstil. Du har tidigare varit hos beroendecentrum och det var hjälpsamt för dig, nu skriver du här för att få upp din motivation igen. Klokt, du tar vara på dina tidigare erfarenheter, det som då fungerade och kommer att fungera igen.

Det låter som du trivdes mer med dig själv när du kunde bryta detta mönster och vill tillbaka till det.

Starkt att berätta här och sätta ord på hur det varit för dig.

Fortsätt gärna läs och skriv här, ibland behöver man skriva flera gånger innan man får svar.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

Förstår att det är orimligt svårt att nå fram med dessa problem, och otryggheten när barn tillbringar tid med en förälder som dricker. Det är säkert olika hur mycket ansvar de beroende tar för sina barn, eller om de faktiskt håller sig nyktra. Detta är en mycket svår fråga, då det säkert även tyvärr förekommer att föräldrar nekas umgänge på grund av dessa anledningar, och i vissa fall används argumentet kanske i infekterad situation vårdnadshavare emellan. Med detta vill jag inte förminska problematiken.
//PP

Bra skrivet, du har ju ett genuint engagemang, och när vi uppnår stabil nykterhet, tror jag många både vill och kan tänka sig att våga hjälpa till och stötta andra. Ni inom AA har ju mentorskapet, tyvärr är det ju en del som inte känner sig helt bekväma där.
Hoppas i alla fall att forumet kan utvecklas, och att personer som kommer från missbrukssidan, kan göra detta i samarbete med de som ser på problematiken mer ur ett "teoretiskt" perspektiv. Så mycket resurser läggs på beroendeproblem, och vad vore mer logiskt än att nyttja de med praktisk erfarenhet. Den samlade kunskapen finns här inne, tyvärr svårt tillgänglig för de nya som hittar hit.
//PP

Jag håller till på anhörigsidan men kan bara hålla med er ovan om att vården inte klarar av att ge den hjälp som behövs, varken till den som missbrukar eller till oss anhöriga som har familjen i upplösningstillstånd och barn som far illa pga alkoholen. Min exman är alkohlist och vår gemensamma son manglades hos myndigheter i fem år efter vi separerade då han for illa hos pappan men aldrig att jag skulle mötts av en enda person som förstod det egentliga problemet - att pappan dricker. Han hade ju jobb och bostad och kunde oftast bete sig på mötena med myndigheterna, och så fort han nyktrat i så var problemet löst enligt dem. Varje gång. Och så skulle barnet igen skickas till pappan följande helg. Ni som tagit er ur missbruket skulle ha så mycket att ge till behandlare, sjukvård, social och andra myndigheter och med mångden alkoholister är det ofattbart att inget blir bättre. Antagligen för att man inte känner igen problemet som alkoholism så länge personen har jobb, bostad och familj. Tänk vad mycket lidande som kunde besparas både missbrukaren och anhöriga om vården fungerade? De som verkligen vill ha hjälp måste kunna få det och tyvärr är nog ibland detta forum det enda som finns om man så träffande uttryckt har sin parksoffa hemma. Men vi får vara glada för alla, inklusive mig själv, som får hjälp och stöd åtminstone här! Men jag har också tänkt på att tex ett personligt mentorskap via sidan kunde vara bra, någon att skriva med bara mellan två personer men under skydd av anonymitet med forumnamnet men med en kunnig behandlare som kunde jobba för forumet. Distansterapi eller vad man skulle kalla det men tror att det kunde hjälpa många.

Och ett stort hurra till er som verkligen satt korken på flaskan för gott, kräver mod och styrka som person oavsett med vilken hjälp man åstadkommit nykterheten!

du sätter fingret på en öm punkt i det ömtåliga system som befolkas av förståsigpåare utan egen erfarenhet.
Jag har ett flertal gånger försökt "få in en fot" i kommunala/statliga organisationer som ska tala om för oss beroende HUR vi ska göra för att bli "normala". Även en stor nykterhetsorganisation spjärnar emot men börjar "vackla" och tar emot beroendemänniskor som ledare.
Det finns ett stort event med ca 1000 deltagare som turnerar mellan städer i Sverige en gång per år och vad jag vet så är det fortfarande inga alkisar med där. Brukarföreningen (narkomaner) har varit med eller iaf anmälda men nu är de väl satta i konkurs.

Generellt sett så är det mer politiskt korrekt att prata om narkomaner än alkoholister och min personliga uppfattning är att det inte kommer så in på skinnet som alkoholberoende gör.

Kommuner litar helt på sk evidens, vetenskapligt styrkt, men ingen tar nån som helst notis om oss som utbildat sig över 20 år i alkoholism och tagit oss ur det. Mycket märkligt. Kunskapen om hur vi fungerar är otroligt usel hos de som ska "hjälpa" oss.
När jag för första gången tog det svåra steget att be om hjälp hos soc så blev det den klassiska kommentaren : Du kan ju inte vara alkoholist ?! Du har ju både familj, jobb, snygga kläder och ser bra ut.

Hon hade inte en susning om att jag hade min parkbänk hemma i vardagsrummet.

Enhetschefen på Beroendemottagningen som analyserar min situation : Du är inte alkoholist ! Du har familjeproblem ! Sök hjälp hos familjerådgivningen. Hur många liv har inte den kärringen förstört ???

Detta var några år sen men tyvärr hör jag folk som blir bemötta på samma sätt idag.

Men att använda oss som idag har en stabil nykterhet är helt tabu. Tyvärr.

God sommar på dig
Idag kanonväder här och det är så himla skönt efter ett antal dagar med regn och blåst. Håller för övrigt med om allt du skriver, anställ miig en gammal pensionär med mycket erfarenhet av våra ädla drycker, har väl i stort sett provat allt till och med hembrännt, hua. Vad tycker du om det.
Kramar konstnären

Jag håller med! Även jag kan nog säga att detta forum har haft en avgörande betydelse för mitt tillfrisknade. Känner att AA inte skulle passat mej, det passar inte alla. Detta forum är verkligen så anonymt som man själv vill,samtidigt som det känns väldigt personligt.
När man skrivit och läst här ett bra tag och känner att man hittat nykterheten så är det inte så angeläget längre. Man har gått vidare. När jag ibland tittar in här så blir jag frustrerad över alla livsöden, alla som kämpar. Jag känner att jag borde svara fler, respons är så viktigt. Men samtidigt blir jag på ett smärtsamt sätt påmind om tiden när jag själv kämpade. Plågsamma minnen kommer upp. Det kan vara bra om man känner sej i farosonen för återfall men annars blir det lite jobbigt. Jag vill inte tänka på det som varit.
I början av 2000-talet då jag gjorde mitt första försök med nykterhet hittade jag en amerikansk sida, SmartRecovery. Den fungerade i princip som den här och med dess hjälp höll jag mej nykter i 1,5 år. Fick goda vänner där också men allt gick ju på engelska förstås. För all del, jag lärde mej samtidigt mycket engelska men det var nog skönt att denna sida fanns sen. Lättare att uttrycka sej.

Jag håller helt med om att denna sida borde utvecklas. Jag vet inte riktigt hur den är uppbyggd men bra vore om det följs upp lite mer kanske.

Detta forum har faktiskt kanske det varit det som räddade livet på mig. Det är snart sju år sedan jag hittade hit, och efter ett första misslyckat försök försjönk jag ytterligare tre år i den nedåtgående spiral som drickandet innebär. Nu är jag alkoholfri i mer än 3,5 år, vilket jag är glad för. Detta har jag forumet att tacka för, och alla ni som engagerade i mitt kämpande att ta mig ur det. Belastningen på samhället hitills har förutom nyttjanet av detta forum, varit två besök hos en psykolog. Haha, sägr inte att jag är helt frisk, men jag har inte tagit annan vård i anspråk. Jag anser att detta forum varit det som gjort hela skillnaden för mig. Och åtrigen vill jag tacka för att det funnits, och mina forumvänner som varit helt fantastiska.

Ja tror inte att jag är ensam,om att se värdet i detta, samtidigt ser jag potential att förbättra. Det MÅSTE helt enkelt var möjligt att göra mer av all den samlade kunskap som finns här, så att nya i forumet får mer klara svar?! Jag har redan eftr frågat detta och admin svarade då "vi är inne i ett försök, så snart vi är klara med det..."

Ibland har jag tänkt: anställ Berra, Pi, Adde, Mulletant, eller någon som har egen erfarenhet, och skrivandets gåva, istället för folk som kommer från "rätt" sida, och inte haft egna missbruksproblem. ( hoppas ni kan ta detta, och förstår att det inte är illa ment, utan med glimten i ögat ?

Jag tycker det vore bra att faktiskt söka resurser för att "kreativa hjärnor" nu kan jobba med detta och ta det ett steg vidare. Enskilda svar från er som jobbar med detta är kanske hjälpsamt, men jag skulle vilja höra era åsikter på hur detta kan utvecklas.

Vi vet ju alla att de som tagit sig ur eländet förr eller senare kroknar på att skriva. "Svaren" till de som kommer som nya, försvinner i gamla trådar. Hur kan detta nu lösas??

Snart är det augusti och tillströmningen av nya "hjälprop" får ny säsong..

Samhällsnyttan för var beroende som lyckas tillfriskna är enorm. Enorma resurser läggs på missbruksvård i Sverige. Någon som ser en förbättringsmöjlighet, vitsen i att göra mer av det som redan är så bra, och den kunskap alla bidragit med?

I all välmening,

//PP

Så trevligt att höra om var och en av oss som känner att stabil nykterhet har blivt vardag. Vi har alla stor respekt för var och en som tar sig dit, och jag blir riktigt glad för din skull! Det samma till Ellan. Har läst sporadiskt om er resa, men som ni kanske förstår har jag inte läst allt som jag själv gjorde den första tiden. Forumet är en så bra plattform att ta sig genom den första riktigt svåra perioden. Instämmer även gällande dig Sannah, tre veckor är bra! Vill minnas att det efter det kom en period för mig som var ganska "lätt", tyvärr kan senare nya tuffareperioder dyka upp, var i alla fall beredd på att det kan inträffa.
Fortsätt och ta nytt beslut var dag, så har du snart ditt år i ryggen ;-)

//PP

Funderar ibland på de som gick före och hur kämpigt mycket kunde te sig. Nu var jag ju inte ens född, men det skulle vara intressant att veta hur de mådde på riktigt. Sedan kriget har vi fått det allt bättre på nästan alla sätt, men ibland ter det sig som om folk mår allt sämre? Ja det är svårt att veta hur det var då och om det är skillnad på nu. Tack Heueh för din fantastiska bekrivning av din bakgrund! Både rörande och hoppsfullt på en och samma gång.
//PP

En prestation och fortsätt kämpa! Du är fantastisk och var stolt över det du gjort hittills,
Styrkekramar ❤️

och min första tanke var "det är i alla fall inte baksmälla". Så slog det mej att det är det nog! Jag åt en hel massa choklad igårkväll i ett anfall av sockersug! Har inte hemma men med lite ansträngning går det att få tag i. Det var annars en välbekant känsla, att vakna med huvudvärk. Så var det nog rätt ofta förr. En trög känsla som satt i hela morronen. Kanske hela dan? Det här med socker har ju inte de konsekvenser som alkoholen har men ger mej en påminnelse om hur svårt det kan vara att stå emot sug. Jag är väldigt glad att det bara gäller glass och choklad ändå. Även om jag inte kan tänka mej att dricka vin igen så är det bra med en påminnelse om vilka krafter som ligger bakom. Att jag aldrig blir fri från det begäret. Att ett glas skulle dra igång hela karusellen igen.
Idag är en ny blank dag med alla möjligheter att göra rätt.

Tre veckor är en stor bedrift, de första veckorna är väldigt viktiga. Att komma över tröskeln, att inte falla tillbaka vid första tillfälle som kommer. Jag följer dej och tror på dej, du har rätt attityd!

Tack för din berättelse om din mamma, Heueh! Rörd blev jag.

Så fint du beskriver ditt senaste år. Ditt första år på ditt nya nykta liv. Så bra gjort! Du skriver att du funderat mycket på livet och hur du vill ha det. Så är det ju då man inte längre kan döva sej med alkoholen. Man tvingas tänka igenom istället för att bara döva och fortsätta. Och det kan vara smärtsamt också. Inget filter längre. Men en oerhörd möjlighet att skapa ett bättre liv! Så glad för din skull.
Själv nykter sedan fem år

med remmar runt, väl använd, kantstött och fläckig där den bruna ytan hade slitits bort, stod på perrongen i det lilla samhället. På den satt en flicka, blott tretton år gammal, och grät hejdlöst. Året var 1929 och hon hade just tagit examen från folkskolan efter att ha tillbringat sex år med att lära sig läsa och skriva, lite grundläggande matematik, geografi, historia och, självklart, en stadig dos kristendomskunskap. Hon var på väg bort från sitt hem, bort från sina fem syskon och sin mor, till ett jobb som husa i en fabrikörs hushåll. Resväskan skulle hon bli tvungen att skicka tillbaka när hon hade packat upp; det var den enda familjen ägde och eftersom hon var näst äldst i syskonskaran stod fler på tur att ge sig ut i livet. Hennes äldre bror hade gått till sjöss två år tidigare och de fyra brev han hade sänt dem sedan dess kunde hon praktiskt taget utantill. Nu var det hennes tur och hon var ledsen, livrädd och nyfiken.

Hennes mor blev änka när det yngsta barnet var blott ett år gammalt och livet blev tungt. Modern fick jobb som städerska på en skola i närheten och barnen fick hjälpa till efter bästa förmåga; varje morgon gick dom upp tidigt för att tända i kaminerna så att skolbarnen inte skulle frysa under lektionerna. Att barnen skulle läsa vidare efter de obligatoriska sex åren var inte att tänka på, ekonomin tvingade dem alla att så snart som möjligt ge sig ut i världen och försörja sig själva. Så här satt hon och väntade på ett tåg som skulle föra henne ut i vuxenlivet och hon kunde bara hoppas att det skulle bli bra. Hon hade inga stora förväntningar; mat, husrum och en snäll husbonde var allt hon önskade sig. Turen stod henne bi, familjen hon hamnade hos var snälla och omtänksamma, på sin fjortonde födelsedag fick hon till och med en docka av dem. Hon var kanske lite för gammal för dockor men det var den första hon ägt som hon inte gjort själv av tygbitar och halm, så den blev hennes käraste ägodel; den följde henne genom livet och fick en plats bredvid henne i kistan när hon dog vid nittio års ålder.

Så kom kriget och för många blev livet om möjligt ännu svårare men återigen hade hon tur. Hennes husbonde ägde en fabrik som tillverkade motorer och han tjänade bra på ofreden, han kallades aldrig in till krigstjänst och hon fick behålla sitt jobb. Fritiden tillbringade hon med att sy fallskärmar för både Svenska och utländska flygare, ibland fanns det till och med tid att gå ut och dansa. Det var vid ett sådant tillfälle hon träffade en stilig ingenjör, han var i krigsmaktens tjänst och förlagd i närheten. Hon trodde nog aldrig riktigt att det var sant, en ingenjör! För henne var det som att bli uppvaktad av kungen själv, ett kliv in i en värld som hon bara sett på håll förut. Förälskelsen höll i sig, när kriget tog slut fortsatte han att uppvakta henne trots de då arton långa milen som skilde dem åt. Så småningom gifte dom sig men hon kom aldrig riktigt in i sin nya roll som hustru till en ingenjör. Han var och förblev i hela hennes liv hennes hjälte, han hade aldrig fel, kunde aldrig ha fel, och hon ägnade sitt liv åt att tjäna honom och det enda barn de fick tillsammans.

Jag står vid hennes grav ibland och tänker på hur glad hon alltid var, hur lycklig hon var över hur livet hade utvecklats för henne, och jag skäms lite över hur bortskämd jag själv är, hur jag låter petitesser irritera mig och hur jag har tappat förmågan att glädjas över de små sakerna. Jag tänker på att hennes bästa stunder var när det gick bra för hennes familjemedlemmar och hur hela hennes liv gick ut på att glädja andra och hur det gav henne den tillfredsställelse hon sökte och med fuktiga, tacksamma ögon säger jag stolt: Min mamma.

Ha en fin helg allihop!

För det är en bedrift!!!

Gör att jag också vill sitta här med ett års nykterhet i ryggen!
Jag går mot tre veckor... men det känns som tre år...
Tack för att du delade med dig! ?

Blir faktiskt tårögd när jag läser vad jag skrivit och ditt fina svar ❤️.
Skön sommar och kram på dig också!

Underbar lösning och ett varmt grattis till dig. Härligt att läsa om dina tankegångar och att du lyckats hitta nya mål i livet. Nya insikter och drömmar som faktiskt blir realistiska i nykterheten. Jag känner som du gjorde att det är ganska avgörande att vi stänger dörrar till alkoholen genom att ta hjälp och berätta om vårt beroende för arbetsgivare, familj och vänner. Det är ett stort steg men det var oerhört starkt gjort av dig. När väl poletten trillar ner så finns det en väg ur ångesten och besattheten. Tack för att du delar med dig. Det ger mig styrka att fortsätta på min nyktra väg. Jag har 15 månader i dag så vi ligger nästan i fas.
Ha en lugn och skön sommar.
Kram
Ellan!?

Fantastiskt modigt och respekt till dig Ellan ❤️?
Jag hoppas kunna hitta forum för att kunna berätta min historia, är mogen för det. Tanken att man kan bidra till att så ett frö som sen bidrar till någon annans hjälp värmer mitt hjärta och själ.