Senaste kommentarerna i forumet

Tack snälla Bedrövadsambo ❤❤

Du visste precis varför du fick suget, och kunde stå emot. En enorm seger! Sträck på dig och var stolt ?

God kväll allihop!

Idag hade jag sug! Och jag vet exakt varför. Jag hämtade barnen efter en lång dag på jobbet. Jag längtar efter semester och vila. Det var kaos hemma när vi kom hem och samtidigt ville barnen göra saker som de behövde min hjälp med. Samtidigt behövde jag laga mat. Där och då kände jag att om jag fick en öl hade jag kunnat ta en paus en kvart och ladda batterierna. Men självklart gjorde jag inte det och jag visste hela tiden varför suget kom. Och det försvann snabbt som vanligt.

Hade jag inte varit nykter nu så hade den känslan jag hade idag lett till att jag åkt till Ica och köpt öl, det kan jag lova. Jag hade sett det som den enda vägen till lugn. Och jag hade gjort det fast jag inte egentligen hade orkat åka till Ica och fastän jag inte hade tid. Sedan väl på affären hade jag skämts i kassan. Skyndat hem och njutit en timme max innan ångesten hade kickat in.

Istället har jag lagat mat och sedan lekt med barnen. Det är fortfarande kaos hemma men vi är mätta och barnen har fått min uppmärksamhet och tid. Och jag har noll ångest och kommer inte gå till jobbet bakis imorgon. Tjohej!

Godnatt allihopa! ❤

9/9 :-)

Välkommen hem igen, Heueh!!

Fem månader. En fis i rymden egentligen. Har förhoppningsvis sådär 4-500 nyktra månader kvar innan jag lämnar in av hög ålder.
Inte fan stannade jag upp i fysisk mening idag - men - tog dagen som den kom och i värderad riktning. Nöjd och trött efter lagning av dörrlås, jäkligt pilligt men egoboost när jag lyckades, kanotpaddling, grillning och de vanliga "springa som en iller mellan alla behövande barn"
Imorgon drar jag iväg med fem barn/ungdomar på spontan roadtrip till Sommarland.

Jodå Sisyfos, tror han döljer sin a pga både skuld och för att jag sagt att han inte kan ha den synlig. Tidigare så täckte vi upp för varann som vilka missbrukare som helst.Framför allt inför dom äldre barnen. Nu kan jag inte begripa hur någon, överhuvudtaget som inte själv har missbruksproblem kan leva med en missbrukare. Fy för att aldrig kunna räkna med vederbörande som en vuxen. Kan inte följa med någonstans, inte köra bil, inte ha en diskussion utan att sluddra. Luktar illa och blir mer nedgången både fysiskt och psykiskt. Min "sambo" har sett bra ut och har tränat så han har hållit sig i form. Jodå han ser hyfsad ut nu med, men jag ser hur hela han har förändrats till en man med missbruksutseende. Psykiskt mår han också dåligt. Han fattar nog inte sambandet med depressioner man får av alkohol. och den falska glädjen man får av fyllan. Och tillbaka till depression. Jag hoppas för hans egen skull men även barnens att han en dag förstår sig på a-beroendet och sina känslor som han har dövat hela livet. Själv vill och ska jag vara fri resten av mitt liv. Hoppas jag får leva många år till, nu när jag har vett att ta vara på livet... Kram.

Jag kommer inte på något svenskt uttryck som beskriver det bättre. Jag har varit i Kroatien, långt österut, nära gränserna till Ungern och Serbien, på en plats där tiden verkar ha stått stilla sedan eran bakom järnridån. Jag brydde mig inte ens om att ta med datorn och om jag hade haft en smartphone så hade jag inte haft någon som helst nytta av den, här fanns bara det där lilla H-et bredvid mottagningsstaplarna i displayen, där det hos oss brukar stå 3G eller 4G. Vad just den bokstaven betyder har jag sedan länge glömt, Hedenhös kanske? På dom stora vägarna ut från Zagreb hade jag hjälp av en gammal hederlig gps; en sådan där som man sätter fast på vindrutan med en sugkopp och som sedan pratar med en på bruten engelska. Det blir rätt festligt det där; att höra den datoriserade damen försöka uttala Kroatiska vägnamn.

Sedan man kom med i EU har man moderniserat mycket, den motorväg som löper i öst/västlig riktning till exempel är väldigt fin, men med ett pris på drygt sju kronor per mil var det mest bara utländska turister som körde där. Det verkar också som om moderniseringen upphör en bit utanför de stora städerna. Så småningom tog motorvägen slut och damen i min gps gav upp hoppet om att kunna leda mig rätt, så det blev att ta till de gamla hederliga metoderna: papperskarta och väganvisningar från folk i mackar, postkontor och livsmedelsaffärer. Jag kände mig som ung på nytt; det var faktiskt uppfriskande att upptäcka att jag klarar mig alldeles utmärkt utan elektroniska hjälpmedel.

Det är vackra trakter det där; solrosor verkar vara den stora lokala produkten, de stod i stora fält med små traktorvägar löpande genom dom med jämna mellanrum. Alla var de vända mot solen och de blommor som stod närmast vägkanten stod och lutade sig ut för att fånga lite solsken över axeln på den framförvarande blomman, ungefär som folk i en kö som försöker se varför den rör sig så sakta. Folket jag jobbat med har bekräftat mina förväntningar; jag har alltid tyckt om Kroater, de har ett öppet och nyfiket sinnelag som jag finner synnerligen tilltalande. Enda malörten i bägaren har vädret stått för: trettiotvå grader är lite för varmt för mig, särskilt när man jobbar i en gammal byggnad från kalla krigets dagar, plåttak och ingen luftkonditionering är inte en optimal miljö för tankeverksamhet.

Men nu sitter jag i alla fall på min farstubro och njuter av min alldeles egna trädgård och jag tänker på hur rätt han hade; han som myntade den gamla klyschan: borta bra men hemma bäst.

Ha en härlig dag allihop!

och passa på att njut av livet lite AlkoDHyperD. Du får inte förta dig med alla måsten och sysslor.
Man måste ha lite lugn ibland.

Du uppnår väl 5 månaders nykterhet i dagarna nu? Grattis! Och sköt om dig.

Mönstret "överbelastning-känsla av otillräcklighet-trötthet-uppvarvning-längtan efter hårddiskradering" är kartlagt sedan länge. Jag är just nu på sista länken i kedjan. Stopp nu!
Idag vilar jag och gör vad som faller mig in och utifrån vad mina barn önskar hitta på. Där har jag min värderade riktning.
Inte bevisa för mig själv och omgivningen att jag minsann klarar av att ha full kontroll på ekonomi, husskötsel, alla barnen och uppgifter utifrån genom att fixa till allt som är eftersatt med en illers hastighet, ge 100% uppmärksamhet till alla barnen samtidigt, jobba 120% och vinna varenda tävling jag anmält mig till....mitt i en skilsmässoprocess.
Det som kommer det kommer.
Nu vill jag gå ut i sommaren och njuta av fågelkvitter. Sedan ett lugnt långt löppass i skogen tills alla barn och tonåringar behagar vakna sådär framemot lunchtid. Två dagar ledighet nu. En dag jobb och sedan helg. Ingen radering av hårddisken kommer att ske. Sjön är härlig att simma/meditera i just nu

Ser att du inte fått något svar, men jag vill bara skriva att det är så bra att du lägger märker till sådana här mönster hos dig! Det gör det mycket lättare att hitta alternativa sätt att bryta mönstren.
Jag kan också tänka mig att det är många som känner igen sig, det är lite som att täpper man till ett hål så börjar det pysa någon annanstans, gällande mat, porr, spel eller något annat. Det kan ta lite tid att upptäcka detta, och hantera vad det står för, och du verkar vara på god väg!

Hoppas du vill fortsätta läsa och skriva här!

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej,
När jag läser din beskrivning av din man så tänker jag att om vi alkoholister bara tar bort alkoholen, "allt annat lika", så blir det inte särskilt roligt och framförallt inte enkelt. Frågan är ju om han håller sig nykter för sin egen skull eller för omgivningen har ögonen på honom. Det måste vara extremt tufft för dig som står bredvid. Hela familjer blir sjuka i denna sjukdom och ni anhöriga fastnar i alkoholistens berg o dalbana.
Ett liv som nykter behöver inte vara tråkigt det blir roligt på ett nytt sätt. Men det krävs att han inser det för sin egen skull. Jag tycker du gör helt rätt i som försöker fylla ditt liv med glädjeämnen. Ditt liv, ditt ansvar. Hans liv och hans tillfrisknande är hans ansvar.
Ta hand om dig!
Kram
Ellan

Hej,
Du är långt ifrån ensam i detta. Jag är numera en nykter alkoholist och jag har precis som du en make som står kvar vid min sida. Det är ingen självklarhet att våra nära och kära gör det. Jag har sårat honom och barnen många gånger så det jag kan göra nu är att jobba med min nykterhet. Den kommer liksom inte gratis bara för att vi vill. Klokt av dig att inse att du, liksom jag, inte tål alkohol. Jag antar att din man inte dricker särskilt mycket? Det underlättar massor, särskilt i början av nykterheten. Sedan handlar det mycket om vilka val du gör för din egen skull. Undvik sammanhang som kan trigga dig till intag. Vi är sköra i början så det kan hjälpa att faktiskt avstå vissa saker i början. Kan du tänka dig att gå på ett AA-möte? Där finns det många kloka personer med erfarenhet och du behöver inte vara religös för att gå dit. Eftersom du inte dricker så ofta så kanske du kan försöka se vilka situationer som triggar dig.
Ta hand om dig, du är inte ensam i detta.
Kram
Ellan❤️

Nej Sinikka, du är verkligen inte ensam om problemet! Vi vet hur det är. Det var en stor lättnad för mej att hitta hit och inse det. Här finns så många kloka medkännande människor. Det är inget fel på oss förutom att vi blivit beroende av alkohol. Och det går att få bukt med. Det är bra att du siktar på nolltolerans. Det är mycket enklare än att försöka begränsa sitt intag. Skulle det fungera så skulle vi inte sökt oss hit. Jag läste nånstans att dom som har vita veckor eller en vit månad, det är bara såna som har beroendeproblem. Dom andra funderar inte över sin konsumtion och behöver inte ha nån vit månad.
Det verkar som att du nått din botten. Bra! Då finns bara en väg och det är upp. Du klarar det.

Eftersom du verkligen vill låta bli! Tror precis som Bedrövadsambo att Du skall tänka att Du inte tål aljhohol och inte KAN dricka alls! Tror också att man behöver gå i terapi och få riktigt proffs stöd när man skall sluta dricka! Kan du få hjälp med på Vårdcentralen. Va skönt att du har en man som älskar dig mycket, en bra motivation för dig att sluta dricka! Lycka till!

Otroligt jobbigt för både dig och familjen. Hjärnan blir liksom "kidnappad". Bästa sättet att tänka är nog att du faktiskt inte tål alkohol. En nötallergiker skulle ju aldrig få för sig att äta liiite nötter. Efter att ha läst här på forumet ett tag verkar nolltolerans vara enklast. De som vill dricka ibland verkar ha det tuffast. Välkommen hit!

Jag kommer också väl ihåg dig, jag var också med från sommaren 2012. Tänker som Santorini, spontant tänker jag att det är tristessen och depressionen som vore så gott för dig att bli av med. Då skulle inte vinet finnas i dina tankar tänker jag. Att reda ut vad tristessen handlar om. Ofta klarar man inte det själv utan behöver hjälp. Söka annan hjälp om den hjälp du fått inte varit bra.
Kram Tilde

Jag inser att jag levt alldeles för mycket genom och för honom. Ibland försöker jag skapa mitt eget liv, träffa vänner och ta mig för saker. Han säger att han uppmuntrar mig, men samtidigt klagar han ofta på att jag lämnar honom ensam och bara tänker på mig själv. Ibland har han, under nyktra perioder, använt det som en ursäkt för att börja dricka igen - senast när jag var på en weekendresa med några tjejkompisar. Det ser helt sjukt ut när jag ser mina egna ord i skrift, men när jag lever mitt i det så har jag en tendens att acceptera vad som helst. Det är ju dessutom samma man som legat med ett otal andra kvinnor, misshandlat mig verbalt och stulit pengar iftån mig. Och ändå är jag fortfarande här. Jag är inte mycket för att ställa ultimatum, men har gjort det den här gången. Och han har lyssnat och hållt sig nykter. Och om jag sagt att jag stannar om han slutar så får jag stå vid mitt ord. Men det känns som om jag gått från ett fängelse till ett annat. Ni känner till citatet; alla dessa dagar som paaserade, inte visste jag att det var livet.

Inga fästingar, eller andra bekymmer? Och hans husse är också ok hoppas vi!

Det du beskriver låter som psykisk ohälsa. Vi är många som självmedicinerat med alkohol. Kanske borde han faktiskt söka hjälp för sitt mående? När man druckit så länge fattar man kanske inte varför och man har helt enkelt inte nån referens till hur man bör må utan stimulatia. Men du beskriver en ohållbar situation vad gäller hans mående tycker jag. Och ev beskriver du också anledningen till att han en gång började.

varit svår att hålla på en jämn nivå för mig. Oftast passerade jag det stadiet ganska snabbt, tidigare när jag var aktiv.

Nykterheten är däremot lätt att hålla på en jämn och fin nivå. Det räcker att undvika att sträcka ut handen efter det första glaset.
Då är det alltid noll promille. Nolltolerans.
Dessutom ger det högre livskvalité och mycket större frihet.

Så det fortsätter jag med.

Först och främst: jag är så imponerad av dig!
Smyger han av hänsyn till dig tror du? Det tror inte jag. För mig har det aldrig varit ok att dricka mig berusad ensam hemma el med sambon. Därför har jag alltid fått smyga. Kanske är det viss hänsyn han visar, men på sätt och vis tror jag också att det är att han VET att det är jävligt dumt att dricka som han gör och att han skäms. . Att du inte dricker gör att ni inte förstärker varandra och är två i eländet. Han väljer a och du väljer livet och att må bra. Du väljer barnen! Vet att du dragit vinstlotten här. Grattis!

att det är så, som Lim skriver och som du funderar på. Att detta med en person i din närhet som dricker och missbrukar stör din nykterhet. Därför är det jättestarkt av dig att kunna bevara nykterheten, och jättebra att du försöker skaffa nytt eget boende. Bra också att du försöker att vara hemma så lite som möjligt i sommar.

Kram!

Har inte tänkt på det själv, men nu känns ditt svar Lim, som klockrent. Jag har undrat och tänkt att det kanske blir så här efter en tid. Att a-beroendet kommit närmare mig fast det borde vara tvärtom. Men det har ju smygit sig på sen sambon började dricka regelbundet. Det är som att jag också blir a-indränkt på något vis. Men vad bra att du kunde sätta ord på det åt mig! Tack.. Nu känns det lättare att hantera. Tyvärr så super sambon varje kväll. Det som ger mig lite "skadeglädje" är att han har trott att man kan dricka lite socialt, efter ett långt uppehåll. Nu är ju det bevisat att det är omöjligt. Ingen ide längre att säga att han inte kan ha a hemma. Då säger han bara att jag ska flytta. Jag har planer för sommaren att vara hemma så lite som möjligt. Det blir nog bra. Tror också att det är bra för mig att se eländet med egna nyktra ögon. Så jag inte får för mig i mitt nya hem att "det var nog inte så farligt hans drickande"! . Sonen och jag är väldigt överens. Nytt hus och nytt liv. Dottern flyttar också med. Skönt med semester om några veckor. Kram..

Härligt!!! Jag har träffat några stycken som upplevt precis samma sak. Det händer massor med oss när vi lägger av med alkoholen både fysiskt och mentalt. Just när det blir en sådan påtaglig förändring som du skriver är ju en belöning om något.
Kram
Ellan!