Senaste kommentarerna i forumet

Jo visst går det utmärkt att leva utan alkohol. Man lever då ett mycket gott liv.

Trevligt att du uppskattar min tråd och mina erfarenheter, jag önskar att du kommer att få uppleva alla positiva fördelar utan alkohol också.

Roligt att läsa att det går så bra för dig :). Jag kommer att följa hur det går för dig. Språket är väldigt påverkande. Att säga "Idag slipper jag dricka" är ett bra sätt att tala om för sig själv att man slipper beroendets bojor, och då kommer man lättare ihåg hur de bojorna fungerade. Bra tips! Att säga: "jag har slutat" är för mig en markering att jag gått över på andra sidan en skarp gräns. Därför är det viktigt för mig att kunna säga det här och till några av mina närmaste, som att befästa det för mig själv. Att till bekanta säga att man tagit en paus pg. av vikt eller hälsoskäl är är också jättebra. För min del vill jag gärna lägga till tyst för mig själv: "För resten av livet" också så att jag inte befäster det som något tillfälligt.

Tack för pepp och gonatt!

Jag har läst stora delar av din tråd nu. Tar särskilt till mej ditt inlägg #17, om den mentala kampen samt inre och yttre hjälp. Jag har börjat fundera över hur jag ska klara resten av livet utan alkohol, men tvivlar ofta på om det verkligen går. Men sen jag läst vidare i din tråd börjar jag inse att det ändå kan bli ett gott liv. Det kan fungera, med rätt redskap och mental inställning, samt med inre och yttre hjälp.
Roligt att läsa om dina upplevelser och betraktelser under din semesterresa också.
Ha en fin fortsatt semester! ?

Tack Sannah, miss lyckad, bedrövadsambo och Sisyfos för era svar. Det är så snäll av er att engagera er.

Det är ju så att jag stöttat min man i många år genom mycket. Mer än vad de flesta skulle ställa upp på. När det kommer till alkoholen så har jag verkligen kämpat och stöttat, förlåtit och sopat under mattan och jag har tagit emot så mycket dåligt, natt och dag. Men hans drickande har drabbat mig hårt och i slutet drabbade det även barnen (mer än att de såg honom bakis). Jag lämnade honom då men efter några månader gav jag honom en ny chans med kravet att han är nykter. Så att han dricker igen är liksom mer än ett vanligt återfall och att det är synd om honom som vill vara nykter men inte lyckas. Han sviker verkligen mig. Men det tycker inte han alls. Han lovar att inte bli som förr. Men ett löfte från någon som ljuger ständigt kring alkohol är ett ganska fattigt löfte.

Vi får se hur det blir. Det är så svårt att lämna också för jag står inte ut med tanken på att inte ha barnen hela tiden.

Men det är så att om det fortsätter med att han dricker varje vecka så kommer min avsky växa så till den grad att det inte blir hållbart att leva tillsammans. Jag trodde att månaderna isär hade fått honom att äntligen fatta. Men ett halvår i trygghet med en glad fru verkar ha fått honom att glömma helvetet som var förut. Men jag har inte glömt och alla minnen har väckts till liv.

Men nu ska jag inte skriva mer om det kanske, det hör till anhörigsidorna mer antar jag.

Jag ska först och främst fortsätta hålla i min egen nykterhet. Den oroar jag mig inte för det minsta. Kanske till och med mindre nu. För det ska åtminstone finnas en förälder i det här huset som klarar av att välja familjen först.

Jag hoppas på en ljus framtid. Helst med min man. Så jag hoppas han bromsar sig själv nu.

Usch det är faktiskt mkt deppigare att bekymra sig för andras drickande än sitt eget. Maktlösheten blir så total. Denna känsla ska jag aldrig orsaka någon annan. Med andra ord ska jag aldrig dricka igen. Aldrig.

Godnatt alla ❤

Detta inlägg ska vara under anhörig hamnade fel

Hej och välkommen hit skogsfrun! Det andas beslutsamhet kring ditt inlägg tycker jag och motivationen kring vad som än ska förändras är ju förmodligen den viktigaste nyckeln. Detta med att säga "Jag ska aldrig mer dricka!" har det resonerats/diskuterats i många forum, bl a detta. En del menar/säger att detta uttalande kan ställa till det. Själv gillar jag och har stöd av att varje dag, eller rättare sagt morgon när jag vaknar säga till mig själv: "Idag slipper jag dricka!" och sen såklart påminna mig om vilka vinster detta val innebär, ock också ibland komma ihåg alla nackdelar med giftet.
En annan sak är vad man ska säga till personer som erbjuder en alkohol. Hittills har jag sagt att jag har en hälsoperiod och där ingår inte alkohol, får se vad jag säger framöver. Kanske att jag blivit beroende av att må bra... ;-)
Hur som helst, välkommen hit och på återhörande!

Idag kände jag mig lite svajig för en stund faktiskt. När jag berättat för min mamma så tog hon det så avslappnat och icke-moraliserande att jag för en stund fick för mig att mina problem kanske var inbillade? Men jag tror att det bara är min beroendepersonlighet som jävlas med mig genom att säga typ "det inte är så farligt" och "...andra dricker ju lika mycket utan att göra nåt åt det" osv. "Håll käften!" säger jag tillbaka till den. Jag vet att jag inte vill brottas med sug eller skada min kropp längre. Nu får det vara nog.

Tack för tips om både skyddslinor och mer läsande i trådarna. :)

Underbart! Du har den väl kvar hoppas jag.

Och det tar dig hela vägen! Vilja att sluta och ett bra tips är att ta en dag i taget! Skriv av dig och läs de som gått före!
Känslor och sug kommer komma och det är helt normalt och ofarligt så länge vi inte agerar på de!
Ta hand om dig extra och tillåt dig att nykterheten går först i alla lägen!
Kram!

Ju fler du berättar för desto fler "skyddslinor" att ta till. Konstigt nog är det alltid lättare att svika sig själv än andra. Och har man sagt det så har man gjort det på riktigt. Ska liksom mycket till för att svika då liksom. Varmt lycka till med ditt nya nyktra liv!

Hej Liv,
Har din man problem med alkoholen? I så fall kan du absolut prata med någon annan om det. Att bära hela bördan själv håller inte i längden. Då går du under...
Kram
Ellan

Det var nästan mer än ett år sedan jag skrev senast. Då kallade jag mig mod60 men jag kom inte ihåg mitt lösen, surprise, så nu kallar jag mig för nyatider.
Ett bra användarnamn för det är det som gäller. Nya tider och dags att dra på bromsen igen. Året har varit ok men jag känner att jag sakta är på väg tillbaka i gamla dåliga spår. Så nu tar jag tag i mitt drickande igen. Kul att du har det bra. Jag ska leta upp alla gamla kontakter om de fortfarande skriver och hoppas de mår bra de oxå. kram mod...menar nyatider

Jag är glad för ditt inlägg och pepp! :)

Idag har jag ringt en kompis som jag har haft mycket roligt tillsammans med genom åren. Vi hade tidigare pratat om att ses och hon skulle sova över hos mig. Det betyder att vi skulle äta gott och dricka vin också såklart. När vi nu pratade så sa jag bara att jag har tagit en längre paus eftersom jag druckit så mycket på sistone, men att jag gärna vill ses ändå. Jag sa att hon gärna får dricka vin men jag kommer att dricka alkoholfritt vin. Hon sa att hon förstod precis. Jag tror hon sitter i samma båt som mig men inte är redo att själv ta en paus än. Ikväll ska jag berätta hur det verkligen ligger till för den person som står mig närmast. Att jag har slutat.

Kram alla som kämpar!

påminde mig om en annan episod som faktiskt har hänt, för länge sedan. Jag var på semester i glasriket och gick och botaniserade i ett av glasbrukens presentbutiker när en säljare visade mig en glaskaraff. Klumpen i botten var lite asymmetrisk och den var överhuvud taget lite annorlunda i formen, men säljaren sade att den prydde sin plats på varje matbord, så jag köpte den. Den påminde mig om något, men jag kunde inte komma på vad. Först när jag hade gäster och såg damernas blickar insåg jag att där, mittpå matbordet, fylld med vitt vin, tronade en gigantisk penis.

Så har det gått tre år sedan jag avbröt mitt missbruk. Här har jag inte skrivit mycket under det senaste året, så jag tittar tillbaka på min uppdatering för ett år sedan. Det jag tycker mig märka är att mitt förhållande till alkoholen avdramatiserats en hel del under ett år till av måttlighet. Visst finns det fortfarande en medvetenhet och viss spänning i allt som har med alkohol att göra, men jag känner inte mera av det lika starkt som jag skrev förra året. Hemma kör vi ändå nära nolllinje och då semestern tillbringats mest på stugan så har det bara blivit enstaka finska treor under de senaste veckorna.- helt nöjd med det.

Under resor kan det bli en öl varje dag och i gott sällskap kanske till och med tre - helt nöjd med det också.

Grattis till jobbet. Hoppas strulet på den sidan nu är över.

Du har helt rätt tänk tror jag. Aldrig mer. De flesta som velat hit och dit brukar landa i det till slut. Det ska bli spännande att följa din resa!

Du kan göra som Madonna (eller är det Lady Gaga?) – ha stringen utanpå jägarbrallorna när du är ute och går med hunden!?

Låter mycket bra det där, med att skriva regelbundet! En positiv spiralbörjan på dagen, både hos dig och oss.

Vi får väl hjälpa varandra hörinne så gott det går ?. Känner väl igen det där med att förstärka sina egna tankar. Och vikten av att se positivt på saker. Inte alltid lätt. Avskyr när jag hamnar i en negativ spiral. Umgås helst med såna människor där man kan prata allvar och om dystra saker, men där man sen lyfter upp varandra ur hålet, med skoj och skämt och lite positivt. Det är därför jag är så förtjust i dina inlägg, tror jag. De beskriver och betraktar världen på ett humoristiskt sätt och med lite självironi. Stringtrosor? Vi får hoppas att du inte travar vilse på damavdelningen... och hur tror du att du och hunden skulle hantera en sån klädsel.

Vilken bra liknelse med diabetes 1! Precis så är det ju! Det vi har att jobba med är att acceptera det, inte att försöka lära oss dricka "normalt". Det är varken nödvändigt eller en mänsklig rättighet att dricka vin :)

Sensitieringen i hjärnans nervsystem som beroende/substansmissbruk (när en viss gräns passerats) leder till är irreversibel.
Jämför med diabetes typ 1. När bukspottskörtelns insulinproduktion skadats/upphört återkommer den inte.
Att som alkoholist sträva efter att ha ett "normalt" dryckesbeteende för att "alla andra kan och jag borde också få leva så" är att plåga sig själv i onödan. Som att undvika ta insulin om man har diabetes i syfte att känna sig normal "för alla andra kan ju äta utan att ta en spruta så jag borde inte behöva..."
Livet blir lättare om vi accepterar verkligheten och gör så gott vi kan med de kort vi har.
Med det säger jag inte att vi inte får känna sorg. Helt ok att inte gilla läget, så länge vi förstår att anpassa oss efter det.
Kram

Prata med honom, tycker jag. Har han ambitionen att sluta? Hur kommer det sig att han drack? Det är ju inte så lätt att lägga av, det går inte spikrakt för alla och man har son egen resa att göra. Din resa, Lim, inkluderar en reflektion över triggers, över mående, över alkoholen i stort. Det tror jag är jättebra! Jag känner för övrigt väl igen måendet. De där tankarna om att inte vara nog bra. Hemskt! Att lösa såna tankar med a, är dessutom kontraproduktivt, men jag försöker ändå göra det ibland när jsg blir stressad.
Jag respekterar och förstår att du är arg och besviken, men våra resor ser olika ut härinne, vår problematik likaså. Du tvingar kanske in honom i din vagn, men det är inte alls säkert att han måste hela vägen ner för att börja om på en nykter resa. Du kommer inte att kunna tvinga honom, du kommer inte att kunna fatta besluten åt honom. Hans drickande handlar inte om dig alls, så mycket vet vi ju. Men om vi låtsas att han är nån sv oss härinne. Att han har ambitionen att vara nykter, men att det inte funkade igår... vad skulle vi skriva då? Hur skulle vi tänka? Jag menar inte att rakt av försvara honom, men innan man kan skriva lämna honom, han är svag etc, etc så kanske man behöver lite mer bakgrundsinformation. Och jag skulle själv bli oerhört störd över om hag skulle behöva ta hand om partnerns besvikelse och ilska också om jag föll trots ambitionen att vara nykter. Han kanske behöver stöd. Nu menar jag inte att du ska bära honom, ev sopar du redan och bär för mycket. Det låter lite så också. Du vet bäst själv vad som gäller, jag ville bara ge lite andra perspektiv.

gjorde en skarpsinnig observation tidigare som jag har funderat mycket på, och som jag tror är helt korrekt. Där fanns en indikation på att ett återfall var på gång; det var när mitt fokus skiftade från de positiva sidorna med nykterheten till de negativa sidorna av drickandet. En himmelsvid skillnad, åtminstone för mig. Jag har alltid försökt se positivt på livet, att hitta en liten guldkant även i den dystraste av gråa dagar. Det här kommer inte av sig själv, jag måste aktivt jobba med det. Jag har en tendens att förstärka mina egna känslor, så om dagen börjar dåligt så kommer den bara att bli sämre, enbart för att jag ser till att den blir det.

Om jag i stället ägnar min morgonpromenad åt att tänka positiva tankar, att hitta något som gör mig glad och rofylld, om det så bara är hur solens strålar bryts när de skiner genom lövverket, så blir dagen bra. Den där lilla grodden av positivt tänkande kommer att växa och hjälpa mig att ta livet med ro, att inte jaga upp mig i onödan över småsaker. Ta till exempel det här strulet med hunden; efter några dagars grubblande var jag helt övertygad om att jag skulle bli tvungen att döda min hund, i stället för att se det som det är: Han kan vara hur folkilsken som helst, om jag bara ser till att han inte under några omständigheter kan lämna tomten så är det ju inget problem. Vi har bott i lägenhet i fyra år, vad spelar det för roll om han får hålla sig inomhus i någon månad till?

Jag är lättlurad, en duktig säljare skulle kunna pracka på mig stringtrosor trots att jag bara gått vilse i köpcentrat, men det innebär att jag kan också lura mig själv. Om jag bara övertygar mig själv om att det finns något positivt i allt som händer så kommer jag att tro det. Som när jag fick fortkörningsböter för inte så länge sedan, det är ju trist men om jag tar det lite lugnare framöver så kommer jag ju att spara en massa pengar på bensin.

Däri vill jag nog påstå att en av de stora fördelarna med det här forumet ligger; om jag skriver ofta så kan jag följa mitt eget mående och kanske i framtiden undvika att en negativ känslospiral leder till ett återfall.

Ha en bra start på veckan!

Hej, jag är ny här och har läst hela din tråd. Jag är så imponerad av din resa och hur du berättar om den. Låt inte separationen förstöra för dig och ditt nya liv. Separationer är alltid smärtsamma. De behöver vara det för att man ska orka släppa taget om varandra. Att de där osynliga trådarna man sitter ihop med behöver slitas av. Det är bara smärta och ilska som kan göra det. På ett vis är det bra att han beter sig illa så att du verkligen kommer att kunna gå vidare. Fortsätt håll hög svansföring och tänk framåt, tänk på vad du vill och hur bra det kommer att bli för dig och dina barn.