skrev PP i Åtta år sen jag slutade dricka alkohol

Hallo Santorini!
Trevligt att se dig. Allteftersom vi gör vår alkoholkarriär går vi oftast igenom en ganska lång utveckling. Det kann ju -som i mitt fall röra sig om årtionden med ganska häftigt festande och stor konsumtion innan problemen gör sig tydliga, och det som i efterhand blir klart för oss blir en tydlig resa ner i mörkret av missbruket. I mitt fall handlar det om totalt dryga 30 år, där synonymer med att han kul, resor, romanser, lyx, njutning har varit direkt kopplat till att jag druckit alkohol. Det är lätt förståeligt att processen med att se det positiva i att välja bort alkoholen tar rejält med tid, det är ett otroligt starkt invant mönster. Samtidigt tycks det som om hela världen delar den synen. En lycklig person är en person som tar en drink, en paraplydrink på en palmstrand vid ett azurblått hav. Hade det varit med måttligt jag njutit av detta idet förgångna, hade det ju inte blivit något problem. Nu blev det ett problem, och skulle jag fortsatt hade det inneburit sjukdom, ensamhet och ett raserat liv på sikt. Så valet har varit både lätt och svårt. Jag har överkonsumerat alkoholen. Levde intensivt och mycket under många år - jag har med råge fyllt min kvot.
eftersom "glädjen" med alkoholen med tiden blev allt mindre, och de negativa konsekvenserna allt större, ter sig valet att ta bort detta som en självklarhet idag. Efter ett antal år är det viktigt att påminna sig varför beslutet fattades. Ibland kan det ju fortfarande de invanda tankarna dyka upp, och en längtan att återuppleva den ungdomliga sorgfria berusningen gör sig påmind. Men det är inte så det skulle vara. Det skulle snabbt, mycket snabbt bli lika illa, eller förmodligen värre än när det var som värst. Den insikten är guld värd för mig.
Önskar dig en härlig sommar!
//PP


skrev Sisyfos i Att stå för nykterheten

Helt fantastiskt Ellan! Tänk vilken nytta du faktiskt gjort bars genom att våga göra det. Det är så oerhört viktigt tror jag att chefer och kollegor är uppmärksamma på ett tidigt stadium och förstår hur man kan hjälpa. All min respekt till dig ?.


skrev Sisyfos i Reflektioner

Ja, det där var verkligen ett dilemma Heueh. Ibland vill jag vara en sådär god generös människa som bjuder in alla, men precis som du tvekar jag mycket. Väldigt mycket! Och då inte ens över nåt sånt stort som att bo en tid tillsammans. Hoppas det ordnar sig ändå. Kanske går det jättebra om det måste dithän... förresten så skrev du stadsmänniska. Han kanske t.o.m. Föredrar gatorna framför ett tak i tystnad på landet.
Hoppas du är kvar här! Jag läser sporadiskt. B


skrev Lim i Äntligen på rätt väg!!

Hej mitt i natten. Jag måste svara fast jag också måste sova. Men jag vill skriva att jag tror absolut du känner alkoholen som så nära pga att din sambo har alkohol hemma. För då är det ju liksom inte borta ur ditt liv fastän du inte dricker.

Det är där och stör din ro och din frid du får av alkoholfriheten. Och jag tror att det är sånt man behöver vara utan för att själv fortsätta sitt nyktra liv.

Jag har otaliga gånger varit nykter långa perioder men alltid fallit tillbaka och jag tror att jättemycket berodde på att min man drack. Och han hade ju inget emot att jag började igen. Även om han tyckte det var bra för mig att inte dricka.

Jag tycker du förtjänar att få känna dig så alkoholfri som du faktiskt är. Och slippa förgiftas på håll som någon form av passiv rökning fast med alkohol.

Du är 100 procent nykter och det innefrån och ut, oavsett vad som sker runt dig. Du är så stark och duktig!!

Jag tycker nästan du kan säga till din sambo att du inte går med på att alkohol finns i ditt hem. Förstår att det kanske är lätt för mig att säga men jag blir liksom sorgen över att du som har varit nykter så länge inte kan få ha en helt alkoholfri hemmiljö.

Hade min man haft alkohol här hade jag ju dels lämnat honom men det hade kanske också funnits risk att jag åter igen lämnade min nykterhet fastän jag är helt säker på att nykterhet är mitt öde.

All styrka till dig och många kramar!


skrev miss lyckad i Äntligen på rätt väg!!

Det är konstigt men ibland känns alkoholen så nära för mig som att jag druckit nyligen? Svårt att förklara men det känns inte som om jag varit nykter 1 år och 7 månader. Kan det vara för att sambon har alkohol hemma hela tiden? Tack för svar pi och lim känns skönt att ha forumvänner som stöttar. Pi när man bastar så blir känslan av renhet inte bara kroppen utan man får en ro i sig som är speciell. Förutsatt att man tycker om bastu. Det menar jag är en ren själ. Nu joursömn på jobbet. Kram❤️


skrev MondayMorning i Vill inte - kan inte

Vad har det med vår alkoholproblematik att göra?
Bara undrar.........


skrev veggoPer i Vill inte - kan inte

Jag märker en del av att ha ändrat min kost.
Nu mera äter jag Vegansk mat.

### tagit bort länk - reklam är inte tillåten /magnus, alkoholhjälpen###


skrev Evigt ung i Åtta år sen jag slutade dricka alkohol

..att sluta tycka synd om sig själv har du helt rätt i! ?
Jag har inte sett det på det viset innan, men börjar förstå att det är sant.
På midsommarafton drog jag en "vit lögn" om att jag åt penicillin och inte kunde dricka alkohol.
De andra tyckte så synd om mig men JAG tyckte att det var så skönt att "slippa". Ingen fylla och ingen bakfylla, underbart! ?
Stort Grattis till fem nyktra år!
Det är så bra att ni som kommit så långt fortsätter att hänga här på forumet. Det ger oss nya hopp om att det går och att det ger mer livskvalitet att leva nykter. TACK! ?


skrev santorini i Åtta år sen jag slutade dricka alkohol

Det slår mej när jag läser lite här att grunden till en bestående nykterhet är att sluta tycka synd om sej själv. Att sluta se sej som ett offer. Att man slutar tänka på allt man missar (då är det bara det positiva man minns). Allt man inte kan göra längre. Att man inte får dricka. Vänd och se på allt man slipper. Baksmälla, ångest, skam, black outs, köer till systemet. Hur mycket som helst. Fokusera på vad man får istället. Friheten är enorm. Att alltid vara klar och redig. Körbar. Pålitlig. När man slutar tycka synd om sej själv så har man heller inga problem med att förklara varför man inte dricker. Man vill helt enkelt inte. Och jo, det går att komma dit. Och vara där, med korta glimtar av saknad ibland efter vad man minns som det goda. Fast det nog inte var så gott de sista åren då missbruket tog över hjärnan.


skrev santorini i Steget vidare

Så tråkigt att du inte mår bra. Jag minns dej mycket väl, vi hängde här tillsammans sommaren 2012 och framåt. Du hade svårt med suget minns jag, du hittade inte riktigt glädjen över att slippa dricka. Du höll dej nykter på vita knogar upplevde jag det som.
Du har varit väldigt nere skriver du. Har du sökt hjälp? Kanske du har en depression? Att dricka är inte en lösning, det vet du nog. Provdricka, det kommer inte att fungera när man har ett beroendeproblem. Alkohol bara förstärker känslan när man redan är nere. Sök hjälp på nåt sätt tycker jag.
Kram.


skrev Lim i Äntligen på rätt väg!!

Vad jag känner igen det pi31415 skriver om att provocera fram sug. Precis så gör jag ibland. Det är konstigt men verkar som att det behövs för att åter igen befästa det man tror på (att inte dricka).

Vad tråkigt att husen är presenterade som så fina men i själva verket inte är det. Många borde ju bli besvikna när de ser det i verkligheten då. Knäppt. Hoppas du hittar ett du vill ha!! Det förtjänar du.

Kram!


skrev Lim i Nykterist och alkoholist i en kropp

Jaa Sisyfos, jag köpte faktiskt en liten flaska jättegott bubbel på Coop. Delade den med min syster på midsommarafton. Det var fint.


skrev Pi31415 i Äntligen på rätt väg!!

Jag uppfattar din nykterhet som stabil. Det är glädjande. Och du gör helt rätt, detta att köra konsekvenstänk om sug, eller frestande tankar, dyker upp. Du har dessutom gjort rätt och stängt A-dörren helt, alltså bestämt att det är slut med A för alltid.

Själv drabbas jag inte längre av regelrätta sug. Bara lätta mikro-sug, och oftast provocerar jag fram dessa själv genom att tänka förskönande tankar kring A. När (om) det då börjar spira ett litet lätt sug, kör jag konsekvenstänk, och då upphör dessa eventuella mikro-sug genast .

Man kan också tänka som så att sugen bara är en slags känsla, en i och för sig onaturlig känsla som man får p.g.a. att man druckit sig till ett beroende. Men lika fullt en känsla jämförbar med andra känslor, t.ex. hunger och trötthet. Och, inte börjar vi göra saker som riskerar vår hälsa eller vårt jobb, eller göra våra nära och kära illa, om vi blir lite trötta eller hungriga.
Sugen som uppstår inom oss kan inte ställa till med något om vi lär oss att bemästra dem. Det är alkoholen som ställer till allt elände. Men den kan vi inte få inom oss, om vi tänker bort sugen och aldrig sträcker ut handen efter första glaset.

Jag tror att du kommer att slippa sugen så småningom, om det nu inte redan är så. Men att motionera och hålla försvaret med konsekvenstänket alert, det är bra.

Hoppas du hittar ett lämpligt hus (som inte är photoshoppat) snart.
Vasta var ett nytt ord för mig. Var tvungen att googla lite på det.

Men du miss lyckad, hur i all världen kommer du åt själen med "bastukvasten"?
Och din själ är väl redan frisk och vit, eller?

Önskar och hoppas att det fortsätter att gå bra för dig, miss lyckad. Varma sommarkramar!


skrev miss lyckad i Äntligen på rätt väg!!

på att flytta till eget..Sambon dricker nästan dagligen. Smyger med det för att visa hänsyn? Ganska bra tycker jag. Hade varit sämre om han satt i soffan med flaskor och burkar. Varit och tittat på ett hus igen. Tyvärr har även mäklarna börjat "fotoshoppa" tror det heter så. Huset såg ganska fint ut på bilderna. I fantasin satt jag redan i huset och bastade (fanns bastu!) Tyvärr så stämde bilderna inte med verkligheten. Ganska nergånget och inte alls som på bilderna. Får fortsätta att leta.. Midsommar jobbade jag. Ganska skönt och tjänar ju extra på storhelg.. Sug på a har gjort sig påmint ibland. Tror att det är svårast i början med sug, men att det efter ett tag kan dyka upp tankar på a. Jag frågar mig själv: Är jag sugen på a? Varför? Vad händer om jag dricker? Varför har jag a-problem. Osv. Jag ställer massor med frågor till mig själv och det hela slutar med att det klarnar för mig att det "gamla" beroendet försöker göra sig påmint. Jag har sagt till mig själv att jag hellre dör än dricker a igen. Tankarna mot alkohol och hur mycket skada den gör för oss, barn, familjer mm. är mitt bästa vapen mot sug..Nu ska jag ut och hämta björkris och göra en "vasta", björkris-knippe som jag ska friska upp min kropp och själ med i bastun.. Dricker iskallt bubbelvatten med frusen mango...


skrev PP i Den nyktra vägen

Och kanske den på hela året som gör att jag värdesätter mest?! Lite sadistisk i mina tankar när det kommer till hur ute vissa har det - och inte minst hur jag själv mått dessa midsommardagsdagar. Så skönt att slippa numera. Vaknade iofs. Med huvudvärk vid 5 tiden. Festen pågick på avstånd. Huvudvärk är lätt att uthärda om det inte är kopplat till en massa annan skit man ställt till med ;-)
Ha det så fint alla!
//PP


skrev konstnären i Den nyktra vägen

jippi för en nykter midsommardag. Kramar vännen konstnären


skrev AlkoDHyperD i Tappa inte sikte på målet och se verkligheten som den är

Hur jobbar jag med nykterheten i en vardag där den är så naturlig att jag inte behöver kämpa för den?
Genom att förstå mina tidiga triggers och förstå hur just min personlighet fungerar. Genom att gå igenom tidigare fallgropar och förebygga redan innan jag kan se faran. Och genom att ta alkoholberoendet på största allvar. Även om jag säkert skulle kunna dricka en cider, eller ta mig en punktfylla utan att direkt tappa kontrollen måste jag förstå hur mitt beroende fungerar och har fungerat tidigare. Aldrig väcka rovdjuret. Aldrig mata det med minsta lilla. Låt vara att min försiktighet kan verka överdriven - här kommer min mammas röst inom mig om att jag bara vill vara speciell och få uppmärksamhet (äh, slappna av, det kan väl inte vara så preciiiiis...) och jag lyssnar inte på den, vet att det inte stämmer efter åratal i terapi.
Livet just nu går fort och långsamt. Utmattning varvat med eufori. Då och då kommer tanken att jag ligger alldeles för nära gränsen. Jag märker det genom att det plötsligt kan komma ett starkt sug. Suget ser inte ut som lojt sippande på ett glas vin, utan hävande av ett dricksglas med sprit. Jag ser det framför mig, kan till och med känna smaken och känslan i kroppen, men det stannar där, för jag har kopplat ihop den tanken med en stor stoppskylt. Kan vilja hur mycket som helst, men gör det inte.
Ändå. Det är ett tidigt varningstecken att ta på allvar genom att täppa till alla tänkbara möjligheter.
Här hjälper det att redan vara färdig med skammen. Alla jag känner, inom alla områden, vet att jag är alkoholist. Att inte kunna dricka någonting någonstans utan att det blir reaktioner från omgivningen är en bra livförsäkring, även om alla vet att de inte kan stoppa mig om jag vill dricka.
Mina äldsta barn vet också. Jag kan dessutom använda mig själv när jag pratar med dem om deras egna alkohol och drog-"vanor".
Igår var det dryckeshelgen med stort d, och sonen på 18 skulle på fest. Innan hade vi varit hos min snart fd man (och barnens pappa) på midsommarlunch. Jag rörde inte ens 2.25% cidern som dracks av ungdomarna och dem som körde. Däremot förbjöd jag 9 och 12-åringen,något som det till och med höjdes på ögonbrynen åt. Vadå, det är väl inget i den? Jo, en burk motsvarar en halv starköl, och jag vägrar mata barnens såbara gener med detta!
På hemvägen ville sonen att jag skulle stanna till hos en kompis för han skulle hämta en grej. "Sprit,eller?" frågade jag. Jo, det var det ju. Moraliskt dilemma, sa jag till honom, jag vill inte att du dricker sprit och du vet varför. Samtidigt är han vuxen, så, jag lät honom hämta sin flaska.
När jag såg enlitersflaskan med vodka sa jag till honom att jag skulle ge vad som helst för halva. Han kunde ge mig halva, sa han, men nej, jag vill och ska inte. Därför är jag tjatig på dig, svarade jag, för jag vill inte att du ska behöva känna det begäret som så lätt väcks i unga år, under resten av ditt liv och jag vill att du ska kunna tvätta händerna med handsprit utan att riskera en suparperiod.
När vi kom hem hällde han över lite av spriten i en petflaska - då jag bad honom vara försiktig och inte ta med för mycket till festen. Så frågade han, ska jag behöva gömma resten nu också!?! Ja, svarade jag, jag vill helst att du låser in den i din bil och gömmer nycken. Jag är övertygad i att vara nykter och skulle inte stjäla av dig, men just nu vågar jag inte vara ensam en hel kväll med den.
Så han låste in flaskan.
Och det fina i detta är otvungenheten i samtalen. Jag är ärlig och det kommer naturligt. Det blir så enkelt. Så sakligt. Jag förminskar inte mig själv och jag vet att min auktoritet är intakt. Barnen har inte förlorat tillit eller respekt för mig. Och för tonåringarna finns det ingenting de måste dölja eller skämmas över när det gäller sina egna snedsprång. Sonen ringde vid midnatt för att bli hämtad, för att vara midsommar i rätt gott skick.
Vad vill jag säga med det här inlägget?
Respekt och ärlighet inför sig själv och utåt ger samma gensvar tillbaka. Att visa sårbarhet är en styrka och en nödvändighet för beroendepersonen i hjärnan lever och växer när den får verka i skymundan. Det är i hemlighet som tankarna får fäste och i det undangömda beroendet hittar sina kryphål.


skrev MondayMorning i Nykterist och alkoholist i en kropp

Ett väldigt vackert inlägg.
Det somnar jag med....

Tack

MM


skrev Lim i Nykterist och alkoholist i en kropp

Skriver samma som i en annan tråd om midsommar. För jag vill spara känslan jag har nu. Skriva ner litegrann.

Det regnar ute och jag har fönstret lite öppet. Barnen sover bredvid mig i samma säng och i olika sovrum i huset ligger mina nära släktingar och sover. Vi har firat många, barn, unga och gamla.

Och vi sover borta inatt. Här där jag ligger nu har jag sovit oroligt förut efter sammankomster där jag druckit vin. Det har aldrig varit mycket men lite räcker för att förstöra sömnen ordentligt för mig.

Det har varit blandat idag när det gäller andras drickande. Flera av oss drack alkoholfritt men de flesta vuxna drack någon alkohol. Men det var jättelätt för mig att dricka annat och inte någon frågade om det. Jag har tur på det viset... det är ingen som tycker det är märkligt att välja alkoholfritt. Och sedan råkar ju dessa personer vara van vid att jag inte dricker på midsomrar överlag.

Men inte ens en enda gång blev jag sugen på deras vin eller så. Önskade inte att jag kunde ta ett glas. Saknade inte känslan av att dricka ETT DUGG. Jag kan nästan börja gråta nu av lyckokänslor. Jag har varit helt fri hela dagen, mått så bra och känt mig så harmonisk i mitt val.

Några här har ett stort alkoholintresse och köper dyra ölsorter och whisky etc men alltså jag finner det helt absurt. Hur kan det finnas intressanta saker med detta? Med gift inblandat i olika vidriga jästa äckliga vätskor? Vari ligger det intressanta? Köpa 33 cl öl för en summa man kan få 6 liter mjölk för. Det ter sig alltmer sjukt för mig ju längre tiden går.

Alltså jag dömer inte de som dricker här. De har alla varit skötsamma och alla som har barn här har varit extremt måttliga eller alkoholfria. Men. Jag mådde ändå dåligt av att se alla tomflaskor efter firandet. Det hade varit så fint att se bara läskburkar och flaskor från alkoholfritt.

Men jag är oerhört glad över att mina barn har turen att ha en nykter mamma. Som inte alls luktar vin eller som ser konstig ut på ögonen. Jag är så stolt över mig själv som lyckas ge dem den mamma de förtjänar.

Jag känner mig också stolt över att barnen i framtiden (vad jag hoppas och ber om) kommer säga saker som "min mamma drack aldrig när jag var liten" och "nej jag vet inte hur det känns med en mamma som är full för min mamma var aldrig det". Det skulle vara så stort för mig.

Trots att jag är vuxen nu så tycker jag inte om när min mamma blir berusad eller jag märker att hon druckit några glas vin. Hon beter sig inte illa alls på något sätt och har inga alkoholproblem, men ändå. Så vad känner inte barn kring en berusad mamma? Det är en otrygg känsla även för mig som vuxen. För ett hjälplöst barn är det ju tusen gånger värre.

Å andra sidan har nog alla som dricker alkohol ett alkoholproblem. Varelse de dricker mycket eller lite. För alkohol är ett problem oavsett mängd. Alkohol är samma sak som problem. Det skulle kunna byta namn till det.

"Vill du ha ett glas problem?"

Vem säger ja till det? Inte jag längre i alla fall.

Glad midsommar! Och godnatt ?


skrev mulletant i Mitt nya år

Så glad att få en hälsning från dig, minns dig med värme. Så fint att du har det nyktert och skönt. Ha en god fortsättning på sommaren? / mt


skrev MondayMorning i Tredje gången gillt

min hjärna bryr sig inte heller om vilken dag eller timme det är, mitt sug kommer när det kommer och påverkas inte av yttre faktorer.

Kram för en nykter midsommar Pi

MM


skrev Pi31415 i Tredje gången gillt

så spelar det ingen roll om det är midsommar, nyår, en regnig dag i oktober eller en solig dag i april.
Eftersom jag nått en stabil och varaktig nykterhet, så är det bara ytterligare en dag i frihet för mig i dag.

Jag tycker dock synd om alla som ännu är fast i alko-träsket, och som denna helg kanske dricker lite extra då det t.o.m. är legalt enligt tradition och almanackan.
Jag lider med alla som får denna helg, och även många andra helger, förstörd p.g.a. någon närstående eller anhörig som dricker för stora mängder alkohol.

Enligt SMHI ska det bli regn i större delen av vårt långa land. Kanske det har en viss dämpande effekt på alkoholintaget.

Trevlig nykter midsommar