Senaste kommentarerna i forumet

så spelar det ingen roll om det är midsommar, nyår, en regnig dag i oktober eller en solig dag i april.
Eftersom jag nått en stabil och varaktig nykterhet, så är det bara ytterligare en dag i frihet för mig i dag.

Jag tycker dock synd om alla som ännu är fast i alko-träsket, och som denna helg kanske dricker lite extra då det t.o.m. är legalt enligt tradition och almanackan.
Jag lider med alla som får denna helg, och även många andra helger, förstörd p.g.a. någon närstående eller anhörig som dricker för stora mängder alkohol.

Enligt SMHI ska det bli regn i större delen av vårt långa land. Kanske det har en viss dämpande effekt på alkoholintaget.

Trevlig nykter midsommar

önskar jag dig Mulletant. Även hos mig en nykter och skön midsommar. Ditt inlägg väcker tankar och minnen, berör. Du har varit och är, viktig för mig under de här åren.
Kram från Tilde

självkänslan växer så radikalt så man "törs" stå upp för sin sjukdom så är det ett ofantligt stort steg !! Grattis till det !!
Vet inte om du tänkte på hur vissa i publiken undvek ögonkontakt när du pratade ? "Roligast" är det om det följer en lunch efteråt när en del slår knut på sig själva för att få i sig en öl på ett "naturligt" sätt. Och de som sitter närmast inte törs ta en öl bara för att jag inte dricker, på nåt sätt är de rädda för att "smitta" mig :-)

Folks beteende när de får veta att jag är nykter alkoholist är en ständig källa till skratt fast det egentligen är tragiskt.

Ha det bra nu och njut av din alldeles egna tid ♥

2 kvinnor som jag faktiskt träffat irl tittar in här och sprider glädje :-)
Vilket underbart forum detta är och så mycket erfarenhet jag kan ösa ur för mitt egna nyktra liv !

Tack alla för det !!

Tack snälla fina du! Det värmer mitt hjärta att veta att veta att det man gör kan ha betydelse för någon där ute i landet. Nu har du givit mig en kanonbra midsommardag redan 07.30 på morgonen. :-)

Jag glädjer mig också åt din resa, och den frihet du upplever nu. Jag kan tänka mig att du för 6 år sedan inte trodde det var möjligt, och här står du nu. Stort! Det här forumet är verkligen fantastiskt, hur ni hjälper varandra och blir starka tillsammans.

Önskar dig en lugn och fin midsommar!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

och solljuset skimrar i lövverket utanför. Blir påmind om friheten i att inte alls behöva fundera över alkohol, inte vad som ska köpas, vad som passar/inte passar till sillen, till det grillade, till jordgubbarna .... och än mindre hur det ska gå, hur det ska bli.... Vilken lättnad självklarheten i detta är. Jag minns den första nyktra midsommaren, en plåga faktiskt. Jag sökte ganska desperat efter utvägar att det skulle vara trevligt, eller så lika 'som vanligt' som möjligt. En utopi. Efter ett halvårs självpåtvingad nykterhet var mannen .... ja vad var han? det vet jag egentligen inte, det jag vet är att han var trött. Somnade närsomhelst helst och sov, sov... Det var en både bra och svår tid. Orolig och ganska ansträngande. Sex år sen måste det vara, känns som ett annat liv.

På den tiden var forumet verkligen min livlina. Adde och Berra, två vuxna karlar som jag uppfattade det då - och nu, var mitt hopp. Så oerhört betydelsefulla. Leles som ständigt fanns här var mitt ankare. Kunskap var det jag hade tilltro till, faktakunskap. Jag läste allt jag kom över och det var bra. Fast jag vet idag att det var inte tillräckligt. Det jag senare fått från 12-stegarbetet är ovärderligt. Jag försökte också på allt sätt få mannen att göra samma erfarenheter .... han var inte alls intresserad vilket jag förstår idag men inte alls då. Så många lärdomar jag hade kvar att göra. Och fortfarande gör.

Jag måste här och nu också uttrycka min glädje över att Carina är ny medarbetare här. Hennes blogg för anhöriga var en lika stark och viktig lina som forumet under mina första år som anhörig till en nynykter. Till den sidan har jag tipsat otaliga gånger. Carina, om du läser, ditt inlägg (från 7 eller om det var 11 februari 2011) om makt har haft en oerhörd betydelse för mig. Det har hjälpt mig att förändra mitt liv och blivit mitt valspråk, eller mantra: det är möjligt att ta, eller återta makten i sitt liv. Tack❣️

Min väg till att bli en helare människa, mera sann mot mig själv och andra fortsätter.... jag lånar lite fritt av Tranströmer och säger till oss alla: skäms inte för att du är människa. Var stolt! Du blir aldrig färdig och det är som det ska...
Glad midsommar??? / mt

Så bra att du tog dig hit till Det vidare livet när du inte fick napp på anhörigsidan. Ta det som en erfarenhet att när gensvaret inte kommer från andra får en göra förändring själv! Tack PP att du tipsade om min tråd. Jag känner så väl igen mig i det du skriver Yaya även om jag och vi säkert är äldre och i en annan fas av livet än du och din man. Jag har hängt länge här på forum och delat många livsöden. Trots totalt olika yttre omständigheter, som boende och ekonomi, har både missbruket, medberoendet och vägen mot tillfrisknande så många gemensamma drag.
Du är på rätt väg när du ser att du 'får jobba lite med dig själv'. Jag trodde, precis som du, att bara han blir nykter så.... eller först trodde jag faktiskt att han skulle kunna minska sitt drickande, hålla det socialt. Därefter har jag lärt om och nu tror jag lärt mera rätt. Mest har jag faktiskt lärt av att läsa på missbrukarsidorna. Där har jag förstått utmaningen och kampen i att bli nykter och framförallt att hålla sig nykter. Det har ökat min respekt alldeles enormt. Sen så småningom har jag alltmer på djupet i sett hur mycket som handlar om mig, mina val och mitt förhållningssätt. Till mig och till andra. Mitt livs mest spännande resa.
Min tråd heter Mitt nya år, i den finns många sammanfattningar av min väg mot ett friare liv. Jag tycker om att skriva och det här forumet var först min livlina sen har betydelsen varierat. Ibland uppstår perioder med intensiv närvaro och engagemang, emellanåt bara 'finns' forum som en plats jag tillfälligt besöker. Det som gjort att jag hänger kvar är den alltid närvarande äktheten och omsorgen. Önskan att det ska gå väl.
Läs och lär och ge tid till dig & honom och relationen om den är viktig för dig! Allt det bästa / mt

Att många målar upp bilder hur det ska bli när den missbrukande partnern nyktrar till. Men även om jag tror att det i början kan vara svårt, ja kanske till och med krisa, så kan det till slut nog bli bra. Viktigt att prata med varandra, och kanske till och med ta emot hjälp utifrån.
Mulletant är en forumvän som gjort hela den resan. Hon skriver både på den här sidan, och hos de medberoende. Läs gärna om hennes erfarenheter. Det kanske skulle vara hjälpsamt?!
Lycka till ni båda!
//PP

Ser att du som så ofta är inne på morgonen. Ja, vad läkaren sa är säkert rätt, och inte något att fungera över, men tror ändå inte att det är värt det. Du behöver styrka, positiva tankar och kraft. Det finns framöver säkert bättre sätt att hitta det än genom alkoholen. Förstår dina tankar att fokusera på ditt tillfrisknande och livet i vardagen, och att det inte finns plats att surra med andra om alkohol, som ju faktiskt för flera av oss blir mer och mer till en ickefråga. Självklart skulle jag sakna dig och möjligheten att läsa dina betraktelser om livet. Du är både vid och en rolig prick :-). Gör som du finner för bäst för din egen skull. Oss har du kvar ändå här inne, och mig kan du nå på annat sätt om du vill! Ta vara på dig, försök att på sikt vårda de positiva tankarna.
Stora kramen Vilja!
//PP

För ditt svar. Det har tagit tid innan jag har förstått hur insyltad jag själv är i det här och hur även mina beteenden måste ändras. Ja, det är relativt vad slå i botten innebär. Min man har varit alkoholist förmodligen de senadte tjugo åren. Jag har varit med honom tio av dem. Han har hela tiden varit mån om att hålla fasaden, men trots att han förlorat nästa alla "sina" vänner, kraschat ett företag och dragit på sig nästan en miljon i skatteskulder så har det inte varit skäl nog för stt sluta dricka. Det var nog inte förrän det rämnade inför hans egen familj (svåra daddy-issues), som han kom till insikt.
Jag får nog jobba lite med mig själv och mina problem. Jag har sedan länge målat upp en idealbild av vårt förhållande och hur det skulle bli bara han slutade dricka. Då skulle allt bli så bra och vi skulle ha så kul och börja sporta och resa, gå på konserter och gå ut. Nu sitter vi hemma, ensammare än någonsin och varken jag eller han tar oss för något. Vad är det man säger, en dag i taget...

Då det kan bli, det hänger i efter tre år ;-)
För de som inte orkat läsa vad som startade hösten 2013 Kan jag avslöja att vi ojade oss inför hur vi skulle hantera Jul, Nyår, Påsken, Valborg ja varje högtid, som för de flesta av oss var kopplad till att dricka i familjens och glad vänner lag.
Fast drack gjorde åtminstone jag nästan alla andra dagar med...
Å så Kronjuvelen-Midsommar. Den högtid när vi i Svea rike inte ens behöver försöka vara måttliga, utan helt och fullt, som traditionen bjuder. Kan - om vi vill- ägna oss åt en rekorderlig tvådagars fylla. Jösses så skönt att slippa den tycker jag idag, och jösses va skönt att aldrig mer behövs ställa till med det elände jag gjort. Drattat i sjön, bränt mig på grillen, snubblat och blödat ner, cyklat omkull, legat med tjejer, som egentligen inte var i min smak, tjafsat med vänner och familj, och sist men inte minst rattfylla dagen efter, och huvudvärk från helvetet. Jo, det är just snyggt hur ungdomens midsommrar sett ut. Fast numera har jag märkt att inte alla är packade redan till grodorna. Inte alla blir dyngfylla framåt natten. Men jag blev, och det tror jag alla alkisar blir.
Känner en gubbe som driver campingen hemma. Han önskar regn från klockan 21.00 då slipper han mycket problem. Tror räddningstjänst och polis tänker ungefär lika dant?!
Glad Kronjuvel på ett alla!
//PP

Helt och fullt faktiskt. Med ditt kontrollbehov är det säkert precis som du beskriver, och just därför den "goa" alkoholen som gjorde dig wild &crazy...
Jobbar fortfarande på att lära mig vara spontan, gå ut och träffa vänner, flirta med en läcker tjej. Ja, det finns då mycket som nästan bara gjorts under inflytande av alkoholen. Just därför behöver vi nog provocera oss själva, och kliva ur komfort-cirkel ibland. Oftast hände inget läskigt-och allt som ofta upplever jag underbara överraskningar!
Kram på dig!
//PP

Fint att du skriver här. Hör finns ju de som haft problemen, och de flesta befinner dig en bit in i tillfrisknandet.
Jag tycker det är mycket bra att du försöker hämta in kunskap, även hur det kan vara för den beroende. Men det är lite klurigt att svara på. Först och främst är det säkert individuellt, hur tillfrisknandet ser ut, sedan naturligtvis hur långt tid det pågått och säkert även i vilka mängder. Du skriver att han typ gick i botten, det är relativt. Jag själv drack redan i unga år ofta och mycket. Jag klarade mig förvånansvärt länge, kanske 15 år innan problemen började bli uppenbara för mig. Säkert hade andra märkt, men ingen direkt konfronterat mig. Sedan började hastigheten på fallet öka, jag misskötte mycket, och toleransen steg. Säkert under 10 år forsatte jag så, innan jag efter ett misslyckat försök 2010, så i november 2013 tog ett nytt beslut. Mycket om mig, men det är för att du ska kunna dra eventuell parallell.
Drickandet ger ändrad personlighet, och jag har själv kännt att den förändras efter en tid i nykterhet. Inte direkt, då var jag mest "hög" på att räkna dagar, humöret gick upp och ner första året. Efter det har jag varit lite dämpad, och en tid även känt mig deprimerad. Drivet finns inte kvar som tidigare, och märkligt nog var jag nog mer på medan jag drack.
Det har sagts här inne att tillfrisknandet tar lika långt tid som resan ner i missbruk tog. I mitt fall skulle det innebära ytterligare dryga 20 år....
Önskan att kunna normal dricka finns hos de flesta. Vissa klarar detta, men andra med min bakgrund ska nog så det ut håren direkt! Att falla tillbaka, dricka ett par år till, nej det är inget alternativ, och även om det kan vara tråkigt att inte kunna vara som alla andra, så är v det alternativet att föredra. Jag förstår din Maggan ganska väl. Drickandet var en vidrig del(kanske den viktigaste) på midsommar, på krogen, på resor. Därför känns det olustigt. Det är som att allt roligt vi gjort har varit förknippat med alkohol. Då tar det tid att kunna ha kul utan. Tror att det kallas inlärda beteenden, och vi måste lära på nytt.
Vidare är det tyvärr ingen självklarhet att relationer automatiskt blir bättre när missbrukaren slutar med alkoholen. Ibland tyvärr tvärt om. Åtminstone i början. Ja, jag tror du får ge detta lite tid ,
Och jag är väl medveten om att detta är minst lika svårt som för den alkohol-sjuke. Men håller tummarna för er.
Långt blev det, hoppas du kan ta med dig något av detta?!
//PP

och här kommer jag efter Muränan. Fin Kronjuvel till dig. Allt går bra men lite arg, du kan läsa i muris tråd om du känner för det.
Många kramar Konstnären

Tack alla fina!!!❤️ Jag tror att det krävs ett sjuhelsikes mod av alla oss för att komma tillrätta med våra beroenden. Sedan behöver inte alla gå ut med det för allt och alla. Hur det kändes? Jag kände mig oväntat trygg. Jag vet min historia, jag vet vad som krävdes för mig för att bli fri, jag hade en fantastiskt klok herre vid min sida, så det kändes väldigt naturligt. Sjukdomen är så starkt förknippad med skam och skuld. Att vi som har den är misslyckade, har dålig karaktär, är dåliga människor helt enkelt. Jag känner att jag vill dela med mig för att möjligtvis kunna hjälpa någon annan. Mina barn gör en otrolig resa tillsammans med mig och det och min nykterhet är nummer ett.
Jag har inte hittat min framtid kring detta ännu. Sitter fortfarande framför min dator hela dagarna, excelarken hopar sig och siffrorna är bara... siffror. Så kan jag dela med mig av mina erfarenheter, att arbetsgivare, chefer, kollegor förstår mer vad det handlar om, så har jag tagit ett steg framåt.
Idag ska jag njuta av dagen och känner en enorm tacksamhet. Jag önskar er en fin dag.❤️
Kram
Ellan

God morgon vännen,

Du har rätt. Det ligger verkligen något i det du säger. Men jag antar att om man (jag) har ett väldigt starkt kontrollbehov, så tenderar man att trygghetsknarka, att gardera sig med både hängslen och livrem, att tänka att man vet vad man har men inte vad man får osv. Sett ur det perspektivet, så kanske det inte är så konstigt att spontaniteten kan bli lidande emellanåt. Spontanitet och kontrollbehov går väl inte alltid hand i hand, antar jag... Där spelade alkoholen en stor roll tidigare. Då var det så enkelt att släppa kontrollen, men det gick ju också gärna överstyr istället. När jag slutade dricka var det många som besviket menade att jag blivit skittråkig, eftersom jag blev helt hämningslöst galen av upptåg på fyllan. Alltid mest och värst liksom... Det skapade dock en extrem ångest dagen efter sedan. Det jag får jobba på nu som nykter är väl att det är ok att släppa kontrollen och vara lite galen ibland, eller åtminstone inte låta alla möjligheter gå mig förbi i livet...

Lev på idag hörru! Kram

Hej vännen,

ja, skriv i vilka trådar du vill - bara du skriver till mig! Hi hi hi... ;-) Blir det många trådar inblandade så kan du kanske ge mig en liten tankekarta som jag följa. :-D

Igår var jag på systemet inför Kronjuvelen. Det blev så himla mycket av både det ena och det andra. Var tvungen att packa i kartonger och sedan släpa ut vagnen till bilen. Det är ju för f-n ett skämt... Men å andra sidan slog jag på stort - när det gällde den a-fria biten. Jag plockade på mig massa olika saker och hur mycket jag än plockade, så var det liksom inte den delen av inköpet som kostade något. Jisses vad pengar man kan spara genom att vara nykter...! Om man inte handlar åt andra förstås... När jag radade upp allt på bandet (det som gick att baxa upp från vagnen vill säga), så såg det inte klokt ut. Tanken som slog mig - ska allt det här gå igenom kroppen och levern på oss alla?! Tänk om det varit mjölk i alla flaskor, burkar och boxar istället! Då hade vi kunnat försörja en hel gård med kalvuppfödning! Tänk om det var saft istället - då hade folk trott jag var knäpp och som inte brydde mig om tänderna! Jag roade mig med att byta ut innehållet till både det ena och det andra och glömde nästan betala... Expediten tittade länge på den halvt förvirrade personen som jag är... 'Hallå är det någon hemma här eller?!'

Ser du fram emot midsommar? Eller hur känns det nu med "chefsbesöket"? Jag har INGEN som helst lust att fira midsommar. Har du läst Addes inlägg - väldigt tänkvärt. Kommer du ihåg vad jag skrev för något år sedan - om stångjäveln som skulle upp... Så känns det i år också. Helst skulle jag BARA vilja vara med mina barn och mysa...! Kloka, roliga, knasiga, härliga och alldeles underbara små (egentligen inte längre) barn...

Ha en jättefin dag vännen. KRAM

Jag har en bekant som snart kommer att vara hemlös. Jag har bara känt honom i fyra år, så jag kan inte påstå att han är en nära vän, han bor långt bort men vi har hälsat på varandra några gånger. Att man blir hemlös är väl inte så konstigt i dagens Sverige; han är stadsmänniska och vill man bo i stora städer så är eget boende inte självklart nuförtiden. Vad jag sitter och funderar på just nu är om jag ska erbjuda honom att bo här eller inte. Vi har olika personligheter, han och jag, inget som har stört vår relation hittills, men det blir ju något helt annat om man delar samma tak. Visserligen kan jag erbjuda en egen liten lägenhet åt honom så att vi slipper den där konstanta friktionen, men, tja jag vet inte. Att jag överhuvudtaget funderar på detta är att han inte dricker.

Han har ingen beroendeproblematik, han bestämde sig helt enkelt i unga år för att alkoholen inte tillförde något till hans liv så han avstod. I sociala sammanhang kan han ta in en öl, mest för att slippa tjatet, och bara dricka halva, om ens det, under loppet av en kväll. Så nu sitter jag här och väger för och emot. Vi har haft många långa och givande diskussioner de gånger vi har träffats, vi tycker inte lika men har så där lagom olika åsikter, tillräckligt olika för att en diskussion ska ge något utan att det för den skull blir en tvekamp. Samtidigt kan han vara lite krävande ibland och eftersom jag är undfallande kan det lätt bli att jag går och gnisslar tänder i tysthet. Och så är jag ju lite rädd för att han ska trivas så bra här att jag inte blir av med honom. Tack och lov för Facebook, jag kan ju faktiskt vänta och se om han får några andra erbjudanden först; kanske löser sig det hela utan att jag behöver fatta ett beslut.

Ha en bra dag allihop!

joo tack det hjälpte, har insett att jag måste ta bort porren i mitt liv, för den gör att jag tappar dragningskraften till verkliga tjejer, återfall på porr leder till alkohol.. hoppas att det hjälpte dig, kram

Modigt, och förstår du är nöjd!
Stort grattis att du har tagit steget hit, och till ett helt år. Vet ju ganska väl hur mycket som krävs. Önskar dig en fantastisk sommar och en pigg midsommardags morgon
//PP

Låter riktigt jobbigt, och jag tror att du innerst inne förstår att det inte fungerar. Har du inte tagit hjälp än så tror jag det är en bra idé. Alkohol och all kamp kring dricka eller ej är så jobbig. Hoppas du kan klara en nykter väg vidare!//PP

Senaste året har jag varit väldigt nere, har börjat röka, fortsätter tröstäta och har även rispat, skrapat mig på armleden. Har tänkt att jag mår så dåligt att det inte spelar någon roll om jag dricker eller inte. Men det blir lite som ett experiment, jag kan inte riktigt koppla av och undrar om det är värt besväret. För det är redan nu som en balansgång...ska jag åka till bolaget eller ska jag inte? Ska jag ta ett glas till eller ska jag inte? Bara efter några dagar är jag tillbaks i gamla mönster, tänker på kvällen, funderar på klockslaget när man kan ta ett glas vin, och gömmer undan flaskor. Tänker att de här dagarna är som ett slags test om jag kan eller inte kan fortsätta. Är det någon som varit där jag är nu som kan hjälpa?

Bra gjort! Vad starkt:)

Är inte lätt att ändra, och om vi trivs med resultatet de för med sig, varför skulle vi ens vilja?
Fast tänker vi till och från att det som hindrar oss från att hitta på sponta saker, som kanske - vem vet -
Leder till de upplevelser som i sluttampen är minnesvärda, så kan de bli till något som håller oss tillbaka.
Har själv upplevt detta, och beslutat mig för att vara mer välkomnande till de möjligheter som faktiskt dyker upp i livet.
För egen del tror jag att det är de möjligheter jag inte tar, och har tagit, som i efterhand är det jag ångrar. De chanser jag gripit
i flykten har ofta visat sig som positiva, ibland även dumt beslut, men då har jag åtminstone levt en smula!
//PP

Du är ju en bra förebild här på forumet. Ja, inte bara förebild, du ger ju dessutom mycket stöd, råd och tips.

Nu börjar du med det i verkliga livet också. Starkt och mycket bra gjort.