Senaste kommentarerna i forumet

står i kallförråd, möbler som jag inte använder. Jag har också vintergäster i form av möss, de är som svenska pensionärer; när vintern kommer flyttar dom till varmare breddgrader, i just det här fallet in i mina möbler. Det vore väl inte så farligt om jag bara inte visste om det, men åtminstone de som bor hos mig bryr sig inte om att städa efter sig när de flyttar ut framåt våren. Då blir det hela lite för uppenbart för min smak, så igår bar det iväg till tippen. Jag hade hyrt en kärra och tänkte att nu ska jag passa på och slänga en massa annat när jag ändå är igång. Men när jag gick där och plockade bland skräpet så förvandlades varenda liten pryl till något som ju kan vara bra att ha någon gång i framtiden. Den där spruckna plast-tamburinen till exempel, den som jag inte har en aning om var den kommer ifrån, den går ju att laga. Eller de där högtalarna som jag spelade sönder på en midsommarfest för länge sedan, de kan man kanske reparera. Så det blev inte så många vändor till tippen som jag hade planerat, å andra sidan riskerar jag ju inte att gå och förbanna mig själv någon gång i framtiden, för att jag slängt något jag kunde ha haft användning för.

Ha en fin dag!

Så modigt och fantastiskt gjort! Hur kändes det?
Du ska vara superstolt :)

Tack Ellan. Jag ska nog kolla på att börja i någon form av terapi, jag gick i samtal i våras för stresshantering men känner behovet av att prata om den bakomliggande ångesten också. Går du hos vanlig terapeut eller på alkoholmottagning typ?
Bubbelvatten har blivit mitt substitut på vardagar, fanta citron var ett bra tips! Det brukar jag dricka på sommaren. Jag var ute med familjen igår och drack Cola, det räckte :)
Kram!

Du är en kanonbra förebild!

Hej igen,
Jag jobbar vidare med mig själv just nu. Går hos en terapeut och försöker få "rätsida" på mig själv. Hur jag reagerar och varför osv. Det hjälper mig att förstå mig själv bättre. På så vis kommer jag underfund med den ångest jag burit på så länge jag kan minnas. Alkoholfria alternativ är jag usel på. Jag har inget behov av substitut till öl och vin utan håller mig till bubbelvatten, Cola och just nu fanta citron. Den sistnämnda känns somrig och lite festlig. Så höga krav har jag på festligheten numera.?
Kram
Ellan

Hurra för dig, kommer ihåg dig. Underbar text. Jag tror att jag är på väg efter ett antal återfall.
Tusen kramar Konstnären

tack nu vet jag läget. Allt kommer att bli bra. Det där med stressen får jag jobba med varje dag, men vi kanske inte har samma stress, min är inre. Jag måste även hålla mig till rutiner annars spårar allt ur, mycket att hålla reda på. Ja, du den förbannade kronjuvel med alla fulla människor, undrar oxså varför det måste vara alkohol jämt och ständigt. Har bara en vän som kanske unnar sig 2 glas rödtjut till helgen, precis som jag haha går icke. Jag kan säga dig att Gagarin kommer att dricka och jag blir fullständigt vansinnig, när rösten höjs ett par snäpp och han ska vara så himla rolig, men det kan han väl inte när vi ska till bossen, vet vet, men jag kommer inte ta hand om någon som blir full. Muränan jag skriver ju i min egen tråd kom jag på nu. Flyttar till dig.

Hej där!

Tack - jo det gick helt ok hos psykologen. Hen var bra. Det vet jag ju att hen är. Men jag blev så himla nervös och uppstressad. Höll på att krypa ur skinnet i väntrummet. Men mitt i allt blev jag full i skratt. Jag brukar sitta på samma plats i väntrummet och vänta. Nu hade tyget slitits ned till trådarna, så stoppningen nästan syntes, just där. Ja, det verkar som det har varit fler här sedan jag avslutade förra året. ;-) Psykologen gick i vart fall igenom dagsform och alla "checkpunkter" och konkluderade med att vi nog inte behövde ses så mycket mer. Kanske bara en gång till. Jag måste helt enkelt (...) jobba med min stresshantering. Eller snarare inte jobba med stress... och det har jag ju redan fått alla verktyg för. Bara till och öppna verktygslådan och börja tillämpa, istället för att stoppa huvudet i sanden och köra på som vanligt. Lättare sagt än gjort...

Skrämmande ändå att jag mådde så dåligt när jag var hos läkaren första gången för några veckor sedan. Jisses, vad mörka tankar som seglade omkring i huvudet. Jag ville bara lägga mig ner och dö, men ändå inte. Jag får inte låta det gå så här långt igen...

Fnissade när jag läste din beskrivning av dig själv. Antabustant.... hur kul som helst. Vad fint att du känner dig trygg i nykterheten i alla fall. Den där jäkla kronjuvelen till högtid kan ju rubba den bäste. Jag känner mig splittrad. Å ena sidan finns det inte på världskartan att jag skulle dricka, å andra sidan är jag ju inte helt stabil och blir lite orolig för mina egna infall. Egentligen är jag inte orolig PÅ RIKTIGT, men det gnager. Helst av allt hade jag verkligen velat fira midsommar med nyktra människor. Det hade varit så himla skönt. Vi kommer vara med vänner, men det kommer inte bli vitt, om jag säger så. Jag är så heligt less på att det MÅSTE vara alkohol inblandat så fort man ska göra något.

Hur känner du för att Gagarin kommer att dricka på midsommar? Vilket jag antar att han kommer göra? Jag kan fullkomligt reta ihjäl mig på mannen när han dricker och blir "så där rolig och skojfrisk"... Gah!!! Men det kanske är för att min egen butterhet och surhet framstår än tydligare då...

27 grader...? Är du och PP på samma ställe eller??

Bamsekramar

Åh vad roligt att höra av dig, minns dig väl! Underbar läsning, tack för detta hopp. Hjärta & tummen upp skulle man kunna säga :-).

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hoppas det går bra hos hjärndoktorn för dig idag.
Returnerar en stor bamsesommarkram till dig Muränan ?

Kikar in här och vill bara skicka en kram till dig. Det är mycket klokskap, värme och humor som kommer fram i den här tråden! :-)
Ha en toppendag Pi!

Hej på dig vännen!

Så himla roligt att höra ifrån dig! Jätteroligt att det går så bra för dig också. Det är så otroligt skönt att få läsa när det går bra för någon också, när livet bara lunkar på - men utan alkohol. Fortsatt utan alkohol. Det är så vanligt med återfall, förhandlande och försöksdrickande att jag misströstar ibland och ärligt undrar om det inte är möjligt att avstå alkohol för gott. Men visst är det möjligt! Visst går det! Och du är ett bevis på det.

Ta väl hand om dig och grattis på treårsdagen i förskott! Bamsekramar

Hmmm... du har nog rätt. Spontanitet är väl kanske inte riktigt min grej. Nog för att jag kan ha problem med impulskontrollen, men jag har nog aldrig blivit benämnd som en spontan person... Jag är väldigt inrutad (läs: tråkig) och har rutiner för allt, ordning & reda liksom, så en spontanresa till solen är tämligen osannolikt. Kanske dock inte mindre behövligt för det!

Ha nu världens finaste dag! Kram på dig

God morgon vännen,

jag skrattade verkligen åt ditt sista inlägg hos mig. Klart man blir intressant när man inte längre är lika "tillgänglig"... ha ha ha... Eget sovrum? Ja, det skulle onekligen kunna vara skönt. Mannen drar enorma timmerstockar hela nätterna, så det skulle nog förbättra min nattsömn i alla fall. Men sedan är det ju gott och sova med någon, även om det för närvarande är ganska långt ifrån varandra...

Blörk... ska till psykologen nu på förmiddagen. Jag är riktigt nervig för det. Egentligen vet jag inte varför, men usch nä fy blä vill inte...

Ser ut att bli väldigt fint väder här idag. Får passa på och försöka få lite färg, så man inte skrämmer slag på alla vänner till midsommar. Hua!

Ha nu världens bästa dag vännen! <3<3<3

Skönt att läsa och du har så rätt angående normen. Och den kanske även börjar förändras. Det kommer mycket alkoholfritt och det finns mer exponerat nu i affärerna. Snart (om inte nu) kan du köpa ditt a-fria bubbel på ICA. Det har hänt mycket på två (år när jag "la av". ) affärerna reade folköl hela sommaren. A-fritt alternativ var säkert 4 ggr dyrare. Tack och lov var folköl inte min last. För att både ha a-djävulen och "snåljåpen" tjattrande hade kanske lett till dåliga val.

Jag tror att det är möjligt att få tillbaka förtroendet. Men det blir ett hårt arbete. Jag har själv blivit sviken så många gånger av min alkolist dom senaste 8 månaderna... Så jag orkar inte längre. Men om du vill bolla tankar med mig så är du välkommen . kanske kan vi lära något av varandra.
Jag hoppas att du kommer att vinna tillbaka förtroendet.
Kram sessi

Jag har inga problem med alkohol men min pojkvän har. Han har som du ingen sexlust när han är nykter och han tycker att det innerst inne är jobbigt. Han har stora problem att vara bland människor . och har börjat träna .
Dessa rader är kanske ingen större hjälp för dig . men jag hoppas att det löser sig...
Kram sessi

Tack för era fina kommentarer. Jag blev väldigt rörd!

Jag har känt mig stark i min nykterhet och haft små tankar på att dricka, i sociala situationer. Men häromdagen hade jag ett storbråk med sambon och när ångesten går in i benmärgen så skriker hjärnan desperat "dämpa ångesten med alkohol".
Så det har blivit ganska tydligt vilka situationer som är mina akilleshälar och jag kommer få passa mig riktigt noga, kanske söka stöd utifrån, om jag står inför någon kris i livet.
Hur hanterar ni ångest? Och vad för alkoholfria drycker är era favoriter?

Jag har inte varit inne här på ganska lång tid. Har nog inte haft behov. Har varit helt nykter i drygt 2 år och 10 månader nu. Och att sluta dricka är ett av mitt livs bästa beslut, jag har absolut inga planer på att börja igen och jag har det definitivt bättre nu än jag hade innan jag slutade.
Min kamp mot alkoholen handlade mycket om att inse att mitt drickande var ett hinder från att nå mina mål. När jag väl började tänka tanken att det jag ska sluta - det var inte möjligt att göra, man gör liksom inte det – och fattade beslutet så började också annat falla på plats. Sammantaget så har det givit mig bättre möjligheter att utvecklas som människa och bättre förmåga att hantera motgångar.
Till det yttre är min tillvaro sig lik, ingen större skillnad. Men inombords jublar jag när jag går till jobbet en grå höstdag, när jag klipper gräs i regn eller jobbar över och längtar till familjen. Alla glas är halvfulla, inga är halvtomma.
Vad är det då som har hänt, egentligen? Min livscocktail består av nykterhet, daglig meditation och att utmana mig själv i vardagen. För mig, just nu, ett fungerande recept.
Är då allt bara bra? Nej, det är klart att jag har mina inre och yttre strider. Min hustru dricker fortfarande, några av mina barn har det jobbigt, jag har äldre släktingar jag inte mäktar med att ta hand om som jag borde. Men ingen av striderna blir enklare eller bättre om återtar några av mina sämre vanor som att börja dricka eller att gå upp på mornarna utan att meditera.
Ju tuffare inre kamp, desto bättre känns vinsten. Min jobbiga och långvariga kamp var definitivt värt priset.
Ta hand om er
Akvariet

Varit inne här och läst en del här för första gången på länge. Gamla bekantas trådar, och fastnar i det du skriver. Du verkar verkligen bottna i dig själv och dina ord andas harmoni och välmående. Själv kämpar jag samma grottekvarn som tidigare, inga storslagna planer, inget som sticker ut. Mycket arbete och lite fritid. Men det är mitt val, min grottekvarn med guldkant, en tillvaro som ställer krav som jag trivs med att försöka leva upp till. En tillvaro som periodvis är utmanande, men också givande och rolig. Annorlunda mot mot din, men jag trivs verkligen (också) och har inga tankar på att dricka igen. Tack!
/Akvariet

Den här helgen har varit stärkande för mig. För flera gånger har jag behövt möta människor både mitt på dagen i solen, sent på eftermiddagen, på kvällen och till och med mitt i natten. Och jag har kunnat göra det utan att oroa mig för om det märks att jag druckit tre öl eller en flaska vin. Till och med när det hände en sak mitt i natten och jag fick rycka in kunde jag vara där helt utan oro för mig själv och vad de andra närvarande skulle tro.

Och jag har märkt att fler än jag trott faktiskt är nyktra i min närhet. När jag förut trott att alla dricker vin i sommarkvällen så har jag insett att det inte är så. För plötsligt tar någon bilen nånstans eller kommer ut på trappen med en cola etc. Det uppmuntrar mig och får mig att känna mig lika mkt norm som de som dricker vin.

De som dricker har jag också sett och de ser läskiga ut på ögonen. Och de ser lite svettiga och ofräscha ut i den fuktiga värmen. Blä.

Jag kan däremot tänka mig att köpa hem en flaska alkoholfritt bubbel inför semestern. Det är synd att det godaste av dem finns på systemet för dit tänker jag inte gå. Jag vill inte stödja en sådan verksamhet utan då köper jag hellre på Ica.

Önskar er alla en hälsosam söndag ❤

har blivit min nya drog. Jag har alltid druckit för bedövningens skull, jag har aldrig varit intresserad av själva fyllan. Målet har varit att snarast möjligt komma förbi "the buzz" som jänkarna uttrycker det och in i det där stadiet strax före medvetslösheten då jag bara är nätt och jämnt medveten om mig själv och min omgivning. Jag tror det beror på att jag vill ha en stunds lugn i min ständigt snurrande hjärna, alltid på högvarv. Nu när jag har plockat bort alkoholen ur ekvationen blir det lite komplicerat. Ofta fungerar det bra att bara sitta en stund ute i trädgården men ibland behövs det starkare doningar.

Romantiska komedier finns det hundratals av, Hollywood spottar dom ur sig som en oändlig rad av andungar efter sin mamma, alla är dom likadana, samma intrig, samma början, samma slut. Miljöerna skiftar liksom rollistan, men mönstret är detsamma och jag har kommit underfund med att just detta har en bedövande effekt på mig. Jag sitter nedsjunken i min fåtölj med halvöppen mun och halvt slutna ögon, fånstirrande på tv-skärmen med hjärnan på tomgång. Just nu är det precis vad jag är ute efter. Min hund får spel ibland, han rusar runt, runt i trädgården i full fart utan något uppenbart mål eller syfte. Så känns det i mitt huvud ibland, har jag för mycket på gång så kommer jag in i en slags loop och tankarna bara rusar från ett ämne till nästa utan att få något nyttigt gjort; allt som händer är att jag blir trött och besviken på mig själv. Då hjälper en stunds bedövning.

Fast igår blev det lite fel, jag tittade på vad som beskrevs som precis rätt sorts film, men det visade sig vara en indiefilm av tämligen hög kvalité. Så det tog lite tid att somna igår; framförallt en replik fastnade; den kvinnliga huvudpersonen ställde denna fråga till en man som levt ensam hela sitt liv: "Lever du ensam? Vem berättar du då dina historier för?" För mig var det huvudet på spiken, det är vad jag upplever som det största problemet med att leva ensam. Jag har vänner, visst, men i den sortens umgänge är det ingen som har tid eller intresse av att lyssna på en lång historia, bor man ihop med någon så har man mer tid och förhoppningsvis också större intresse av att lyssna på varandra. Tur att jag kan skriva av mig lite här inne.

Ha en bra dag allihop!

Utanförskap kan orsakas av olika saker. Särbegåvade barn kan ha lika svår skoltid som barn som inte hänger med/klarar målen. Att hela tiden försöka bromsa, vänta in, tvingas lyssna på instruktioner som redan lästes in medan läraren presenterade sig (typ)...inte lättare heller i kombination med ADHD.
Anledningen till att jag flydde med alkohol och annat var dock inte detta utan själslig tomhet till följd av förvrängda känslomässiga speglingar. Att inte uppleva sig förstådd spädde säkert på tomhetskänslan. Och att vara intelligent kan försvåra vägen till nykterhet lika väl som att många egenskaper som förknippas med s k intelligens - nyfikenhet, målmedvetenhet, mm - kan vara en förutsättning för förändring. Man blir ju lika bra på att lura sig själv med alla möjliga trix och överanalyserande.

Mensa, antar jag! Antagligen ni andra också,... sk intelligens kan bil bli som ett handikapp? Förorsaka missbruk av ol slag för att sudda ut skillnaderna?

intelligent är nästan lika illa som att vara alkoholist. Man får inte sticka ut och skilja sig från mängden. Varken intelligenskvot eller alkoholism är någon fördel att ha med i sitt CV.

Men man kan inte rå för att man är intelligent, lika lite som man kan rå för sin kroppslängd eller utseende. Man kan heller inte träna upp eller påverka sin intellektuella kapacitet, lika lite som man kan träna sig till att bli längre eller få större fötter.

De vanligaste intelligenstesterna är så utformade att de ska vara oberoende av språk och kultur, samt inte bygga på tidigare kunskaper. De "matris"-tester som bl.a. Mensa använder kan man träna på så till vida att man snabbare upptäcker mönster och symmetrier, men då är det inte intelligensen man tränar upp, utan man blir mer van vid, och snabbare på, att lösa uppgifterna.

Att de som gjort båda inträdesproven till Mensa (som är maxantalet) i regel förbättrar sig på andra provet, beror till största delen på att man vant sig vid provmiljö och provsituation. Och att man då är mindre nervös.

Självklart kan inte sådana här tester mäta alla typer av intelligenser. Men resultaten brukar korrelera bra med hur samma personer klarar sig i andra sammanhang där det krävs att kunna upptäcka mönster, tänka logiskt och ha bra spatial förmåga.

Intressant fundering du har AlkoDHyperD. Om alkoholberoende med högre intelligens har större möjligheter att kunna sluta med alkoholen. I slutändan handlar det ju om att det sunda förnuftet ska besegra beroendehjärnan. I det avseendet kanske det inverkar. Men det är ju många andra bitar som spelar in också. Insikt, vilja och beslutsamhet m.m.
Sedan inverkar dryckesmönster och miljö också. De som i huvudsak druckit i "glada vänners" lag i krogmiljö, måste kanske säga upp bekantskapen med dessa "vänner" först. Medan en periodare som jag som mest tagit mina fyllerace i enskildhet, bara behöver säga upp bekantskapen med alkoholen.