Senaste kommentarerna i forumet

Ni har rätt i att det handlar om att välja väg. Jag har av olika skäl valt att slå in på en annan väg sedan en vecka tillbaka. En väg där jag nu upplever livet utan stödhjul. Det är vingligt som tusan då jag är ny på det men än så länge har jag inte kört omkull. Och jag både älskar det och hatar det samtidigt men jag tvekar inte för en sekund över att det är rätt för det är rätt. Fick igår en underbar belöning av min dotter i form av ett "bra pappa" och ett leende när jag drack vatten till maten.

Snabbt bilda synapser, plasticitet, förmåga att ta in ny information och forma nya kunskaper. Förmåga att utvecklas m a o. Precis så beskrivs intelligens i en av de böcker om hjärnan jag läste och fastnade för. Att kunna repetera något är inte samma sak. När jag möter någon som är nyfiken och har förmågan att spinna vidare, utforska och ifrågasätta tänker jag genast - en intelligent person. Inte samma som faktakunnig.
Så, om du odlade äpplen, eller på något sätt löste matfrågan för en afrikansk urstam skulle det förmodligen bero på att du kunde tänka flexibelt. Stereotypa tankemönster och enkelspårighet skulle inte klara uppgiften.
Intressanta inlägg, förresten.
Vad gäller förmågan att se sina problem och försöka göra någonting åt dem tror jag att det krävs den typen av "intelligens" - förmåga att se verkligheten, anpassa sitt tänkande och välja annorlunda. Enkelspåriga människor skulle antagligen fortsätta stoppa huvudet i sanden och fortsätta dricka - för att tillämpa resonemanget i ämnet för forumet
Tester i all ära. Vem som helst skulle med tillräckligt många bakom sig kunna memorera och upprepa rätt svar. Ställd inför helt okända problem löser den som tänker utanför boxen och har förmåga att lära in nytt allt eftersom dessa mycket bättre. Tror jag.
Att vara tvivlande på sina egna kunskaper är en bra egenskap. Tror jag....

AlkoDHyperD. Intelligens är subjektiv tycker jag nog. Jag har gjort ett Mensa-test en gång och det gick ju bra, men inte känner jag mig klokare för det. Resultatet av ett sådant test speglar nog mer vad de som utformat testet tycker är intelligens snarare än något slags absolut värde på hjärnans kapacitet. Ville man få ett sådant mått fick man nog titta på hur snabbt man bildar synapser eller hur snabba de interna kommunikationerna är eller något i den stilen. Jag tvivlar på att ett urfolk i Afrika skulle vara särskilt imponerade av att jag vet vad ett primtal är; däremot skulle dom nog hylla mig som en hjälte om jag lyckades odla äpplen i öknen. Jag tror nog ändå att vi alla föds med en V12'a under huven, det är mer en fråga om vad vi gör med den sedan som avgör. Richard G. Rosner, med ett IQ på 192 och en av världens smartaste människor, har jobbat som strippa, dörrvakt och kypare innan han blev manusförfattare i Hollywood. Se där; jag har motsagt mig själv kan man tycka.

Ändå tror jag inte att ens val av karriär har så mycket med det hela att göra. Jag tror det mer handlar om en slags nyfikenhet, en vilja, nästan ett tvång, att lära sig nya saker. Det där blir självförstärkande; ju mer man lär sig, ju mer inser man att det finns kvar att lära. Även om jag själv är rätt bra på det jag gör står jag handfallen inför uppgiften att förstå mig på människor. Måhända har det gjort mig till en cyniker med åren; jag har i mitt jobb sett så mycken potential bara rinna ut i sanden, så många människor som inte fått, eller tagit, chansen att utvecklas. Kanske är det ett resultat av att föräldrar vars liv inte blivit som dom hoppades nu överför sin besvikelse och frustration till sina barn, kanske föds vi med en själ som lägger hinder i vägen, vad vet jag? På något sätt får jag ändå för mig att det finns en koppling mellan öppenhet, tolerans, medmänsklighet och intelligens, kanske är det lättare att utvecklas om man inte lägger så mycket energi på att vara misstänksam. Eller så är jag bara dum i huvvet, det fick jag i alla fall ofta höra som barn.
Kanske är det bästa måttet på intelligens hur medveten man är om hur mycket man inte vet.

Ha en skön lördag!

Som du skrev så har du upplevt saker genom ett filter,
och det kommer en annan glädje när man möter livet utan det där filtret. Ett tips är att inte tänka för långt fram,
utan sätta mindre mål. Tex "fram till midsommar och på midsommar ska jag vara nykter" Och belöna dig på andra sätt vid dessa tillfällen, någon god läsk, något lyxigare att äta eller liknande. Belöna även sig själv om man klarar sina mål!
Men som föregående person sa så handlar det också om ett tydligt beslut som man behöver backa upp.

Jag har aldrig varit någon öldrickare men dricker ginger beer alkoholfri och alkoholfri cider,
det triggar inte mig, men man får absolut vara försiktig!
Hur har det gått för dig?

Just nu har Du inget sug men jag tror att alkoholen tar och tär om man dricker mycket år ut och år in. Man lägger till beteenden efterhand: dåligt spritsinne, fysiska skador mm! Vill du stå där en dag och upptäcka att Du är fast i eländet :har sug som du inte har makt och kontroll över, blir otrevlig och aggressiv? För det är nog oundvikligt så småningom. Du verkar fortfarande vara i en fas när Du kan ta kontroll!! Så ta kontroll och sluta medan Du kan!

Min särbo är alkoholist och har svikit och gjort mig ledsen, arg och upprörd många gånger! Det är handling över tid som behövs och absolut INGA återfall för då hamnar du/ni på ruta ett igen. Men absolut att Du kan vinna tillbaka förtroende och tillit men det tar tid, kräver handling och engagemang. Du måste ha tålamod med dina anhöriga precis som de säkert har haft med dig! Bra att du verkar bry dig så mycket om hur DE känner! Det visar att du är på rätt väg. Alkoholister upplever jag som väldigt ego när de är i sitt missbruk, verkar mest tycka synd om sig själva! Varmt lycka till! Kram

Det verkar viktigt för dig att etikettera, gradera. Allkoholist eller alkoholproblem, vad är skillnaden och spelar det någon roll? Du vill se dig själv som unik, jag lovar, det är du inte... Bra att du hittat hit, lycka till!

ALLTSÅ... du sk ADHD är så klok! En gåva... precis som jag och Heueh, m.fl! Låt oss alla blomma!

Vissa människor har svårt för det sociala smörjmedlet - kallprat om du så vill - för att det finns så mycket annat som pågår i huvudet. Viktigare saker. Jag tillhör själv den kategorin. Svarar rakt på en fråga, men missar att linda in svaret och fråga tillbaka så som man tydligen bör göra...Tycker att allt tjafs som folk lindar in sina budskap i är onödiga. Konverserar inte för sakens skull - varför ska man göra det?!?
Jag har ju kombinationen ADHD och hög IQ och fick förmodligen redan i skolåldern en känsla av att ingen förstod vad jag pratade om.
Kanske är det så även för dig, heueh, att ditt sätt att tänka kan gör över en del människors förmåga och att du då väljer att inte säga så mycket av erfarenheter av att inte bli förstådd? Dina texter vittnar om att du tänker och reflekterar en hel del, men att du ibland ställer dig utanför sociala sammanhang - eller väljer att vara tyst. Inget fel i det. Och man behöver inte vara en sämre medmänniska eller ha sämre empatisk förmåga för att man väljer sina ord, sällskap eller sammanhang. Tvärtom kanske just reflektionsförmågan gör dig observant och inkännande.

Det låter som att du är beredd att prova olika vägar för att nå ditt mål. Bra! Hoppas att andra användares erfarenheter kan bli hjälpsamma för dig nu.

Jag gissar att din uppmärksamhet, trots glömt kort...på hur du mår är hjälpsam. Att vara alert på skillnader är ofta avgörande, alkoholproblem kan smyga sig på och man kan missta nya konsekvenser för undantag. Fint att du sätter ord på hur det är för dig, tydliggör.

Fortsätt gärna skriv här, det kan ta lite tid innan en ny tråd får fart. Häng kvar!

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Håller med de ovan att man kan behålla festkänslan men slipper bli full.
Mitt största problem är att jag har svårt att säga nej och rycks med när andra är på festhumör, men med alkoholfri öl kommer jag undan fler såna situationer både på privata tillställningar och ute på krogen.
Ha det fint!

Du verkar vara både en hetlevrad och cool person, Intelligent och begåvad och det kan ställa till det. Om du vill kan vi spegla dig här så du får en skymt, kanske.

det där. Jag tror att få människor kan besvara den frågan med någon större säkerhet. Hur man är som medmänniska är ju upp till dem att bedöma som har en som medmänniska. Om man inte har drabbats av en vänkrets som är hundraprocentigt, brutalt ärlig så tror jag inte man någonsin får ett betryggande svar på den frågan. Jag har fått en del mindre smickrande omdömen om mig själv genom åren, men det har varit i stridens hetta, som till exempel under ett gräl i en relation och då har man ju en tendens att linda in sina uttalanden i malört på samma sätt som man har en tendens att linda in dem i viol och honung under lugnare omständigheter. Jag undrar jag, vill jag verkligen veta?

Jag vill tro att jag inger ett slags förtroende, ofta får jag höra väldigt privata saker när jag sitter och pratar enskilt med någon. Det kan bero på att jag inte säger mycket själv, jag framstår nog som en god lyssnare skulle jag tro. I själva verket har jag sällan så mycket att säga, jag är som jag har sagt tidigare en enstöring, en åskådare i livet. Jag tycker om att iaktta människor och deras beteenden utan att själv delta, jag tror det kan vara det som gör att folk öppnar upp sig inför mig. Däremot är jag mycket sparsam med att ge råd och kommentarer, det kommer väl knappast som någon överraskning för er som läser här; jag skriver nästan aldrig i andras trådar. Måhända har jag en förhoppning att jag en dag kommer att förstå hur människor fungerar, men för vart år som går känns den dagen alltmer avlägsen. Faktum är att jag börjar misströsta om huruvida jag någonsin kommer att komma underfund med hur jag själv fungerar.

Ha en härlig dag allihop!

känns otroligt bra att ha ert stöd här på forumet. Både Pi, MM, och Lim mfl. Kollade på forumet och såg kommentarerna, och kände mig genast stolt och glad!! Lim, tror vår kärlek har dött och kvar finns bara tomhet. Jag känner mig inte bortvald. För jag väljer ju att gå. Ser klarare på vårt liv. Min sambo och jag har vuxit ifrån varann. Han vill supa och festa. Jag tycker bara det är tragiskt och löjligt. Men det är klart att en separation känns på alla möjliga sätt. Jag tänker på att om jag träffat sambon nu, så hade jag aldrig valt honom med den alkoholkonsumtionen. Oavsett om jag själv var beroende eller ej. Jag kommer att klara mig själv. Ska jag ha en ny man i mitt liv, så visar det sig..Ingen person med aktivt beroende i alla fall.. Kram på er <3

.

Fint att du har ett par drömresor kvar! Vad gör man när det inte finns drömmar kvar. Sättet vi reser på, och vad föredrar är ju individuellt. Jag är nog med Konstnärstypen, gillar att bo i mitt eget, och hotell har jag kanske sett mer av i livet, än vad som är sunt. Får kolla din FB söker på "AlkisAdde" och kollar vad som dyker upp ☺
Ha en fin sommar broder!

Ja, tyvärr kanske ganska vanligt. Man säger att bitterhet är summan av ej uppfyllda förväntningar på livet. Det är väl som en offerkofta som sitter som en tvångströja kanske. Vem vet vad han egentligen stör sig på? Skit i vinterförvaring av husbilen vettja! Ett par hundra mil så kan ni ju tillbringa en vinter i södra Europa. Finns ju så mycket att titta på på vägen. Ska bli trevligt att höra vad ni hittar på. Nej, solen skiner och gör så var dag. Racerbåt? Aldrig i livet Konstnären!

Om detta egentligen inte gav dig nått vettigt svar utan bara var mitt svammel

Det e svårt. Inte lätt. Vissa säger att det e lätt jag håller inte med.
Sanningen är att man måste verkligen vilja.
Man har ett val hela tiden. Du kan dricka 15 öl om du vill. Men vad ger det dig? Om du tycker allt som händer under och efter detta är värt det så kör.
Jag kan bara säga att för mig så är det verkligen inte värt det. Jag kan oxå nu i helgen på lördag tex, dricka mig dyngrak. Frun och barnen är borta. Jag har chansen . Ska jag ta den? Om svaret är ja hur kommer jag må på söndag? Vill jag det? Nej nej nej. Jag hoppar över

Pi31415 och miss lyckad, tack för era kommentarer.

Ja tänk om det är så att min tråd löper längs ett nyktert liv! Vad fint det vore! Så himla fint! Jag önskar det av hela mitt hjärta.

Jag har haft så mycket att göra hela våren. Alltså mer än nånsin förr egentligen vilket gjort att jag varit ledig i knappt en dag per vecka. Allt som jag gjort och klarat av kommer leda till nåt väldigt bra och jag kan verkligen säga med hundra procents säkerhet att om inte den här våren också varit nykter hade jag inte varit i mål nu. Men det är jag nu. Jag har jobbat heltid och studerat heltid samtidigt i ett par månader nu och trots det faktiskt haft ork och kraft över till hem och barn osv. Trött, ja! Men hade jag varit i en period av drickande hade jag behövt ge upp. Jag hade inte klarat det. Och hade jag gett upp pga. Alkohol kan ni ju gissa hur dåligt jag hade mått nu?!

Jag är en ganska orolig person och har fortfarande ångest ibland både med och utan anledning, men jag känner mig ändå i grund och botten som en trygg person nu och utan lik i garderoben att ha ångest över.

En sak dock, om jag känner mig risig, ful, upplåst pga pms, grå... då blir jag lite extra nere av det. Det är nog för att jag förväntar mig att jämt känna mig lite skinande. För det gör jag oftast. Inte så att jag går omkring och känner mig snygg, men jag känner mig frisk och sund och jag tycker mina ögon har ett sken av välmående. Så när jag inte ser mig själv så i spegeln så tänker jag att jag ser ut som när jag drack. Men jag måste lära mig att acceptera dåliga dagar även som nykter. Man kan inte alltid skina som jag ?????

Hur som helst. Snart ska jag ta ett stort glas isvatten och lägga mig och läsa medan barnen leker i sommarkvällen.

En stund i alla fall. Sedan måste jag sova för jobbet finns ju kvar imorgon trots att jag klarat av mina studier!

Och vet ni en sak.... jag har funderat lite på det här med att vara öppen med sina alkoholproblem. Jag har ju varit det delvis med min närmaste familj och jag har beskrivit mitt förhållande till alkohol och får stöttning. Men jag har aldrig nånsin berättat om hur ofta jag faktiskt druckit mig full och hur ofta jag varit bakis och vad otroligt många minnesluckor jag har haft ibland. Och hur besatt jag varit av alkohol i perioder.

Men nångång, kanske när jag når min årsdag av nykterhet, ska jag berätta sanningen. Så att alla förstår hur viktigt det är att jag fortsätter vara nykter. Anledningen till att jag vill vänta med den ärligheten är inte för att jag tror jag ska ångra mig utan för att jag vill att alla jag berättar för ska se mig som nykterist innan de ser på mig som alkoholist.

Nykteristen är den jag är och alkoholisten är den jag var nära att bli.

Kram på er alla och kämpa på ❤ Det är värt allt med denna sinnesfrid.

Du gör helt rätt och tack och lov för dig och dina barn att du är så stark och klok ❤❤

Jag har börjat drömma på natten ibland att min man börjat dricka igen. De drömmarna är värre än de drömmar jag har om att jag själv dricker. För maktlöshet över någon annans drickande är för mig ännu mer ångestfyllt. Men skulle den drömmen bli sann tänker jag göra samma som du och separera.

Hejar på dig och hoppas din sambo inser nångång vad han gör.

Kram!

Du skriver ju som ett proffs! Du är en duktig författare, men hur är du som medmänniska? (Det ständiga problemet. Det är där a kommer in?)

❤️ Stark du är ❤️

en bra lösning för dig miss lyckad.
Jag menar om separationen kan ske utan ovänskap och bråk.
Och separation är ju den enda vettiga lösningen när inte din sambo klarar att välja dig och barnen i stället för alkoholen.

Väldigt positivt också att din nykterhet verkar stabil och säker. Men det är naturligt också, nu när du har ett stort tidsavstånd, samt att du får uppleva alla positiva vinster med nykterheten.

Hoppas du snart hittar ett fint hus, och att separationen avlöper på ett bra sätt.

Många kramar till dig miss lyckad!