Senaste kommentarerna i forumet

Det kan vara dina försvar som sjunker undan? Nu när det är "normalt" för dig att vara nykter så är du inte sådär extraordinärt bra och duktig längre för dig själv? Det kan också vara en lätt höstdeppighet som slagit till? Jag märkte direkt att mitt sug tog vid nu efter några månader i samband med att jag provade en medicin som skulle göra det lättare att sova som jag inte "tålde". Jag blev deppig och då kom suget direkt. Det påminde mig om att det är dags att börja äta d-vitamin nu när mörkret kommer. En annan sak är att det faktiskt är en sorg att inte kunna dricka som många andra kan. Men vi är ju olika och man kan inte jämföra sig med andra. En del har nedsatt syn eller hörsel, andra är för tjocka eller för smala osv. En del kan dricka, andra inte. En del slutar och andra går ner sig. En verklig sorg är att drickandet är så utbrett, och att det förstör liv, familjer, relationer, skapar psykisk ohälsa osv. Kom ihåg att spela din film om varför du slutade dricka när sorgen kommer. Och spela den ända till slutet, med bakfylla och allt. Och gör något roligt. Umgås med nyktra människor och ha kul! Kram!

Inte särskilt produktiv, inte särskilt social, kan erkännas, mer introvert och i tystnad.
Men jag har vilat. Läst. Sovit. Umgåtts med barnen ett och ett. Tränat.
Huset är lika stökigt som innan.
Förberedelserna inför mörker och kyla som jag hade ambitionen att för en gångs skull avklara innan jag första dagen efter höstlovet i full panik springer och letar lampor och regnkläder innan barnen ska springa till bussen, nja, blev inte riktigt så...
Nöjd ändå. Mycket nöjd.
Jag har haft massor av tillfällen och förmodligen kunnat hitta anledningar att dricka. Men Mr Hyde har krupit tillbaka till den skamvrå hen hör hemma. Vrålar inte längre.
Trots att jag är vilsen och tyngd av alla föreställda tänkbara katastrofer.
Mycket av min terapi har handlat om acceptans och självmedkänsla. Teoretiskt är det inte svårt. Jag jobbar så med mina patienter.
Problemet har varit att leva det själv.
Inte så konstigt kanske, eftersom jag har behövt lära mig sådant som små barn (i bästa fall) får med sig från början.
Att få tillåtelse till sina känslor.
Att få tillåtelse att vara som alla andra människor. Varken starkare, bättre eller mer förfärlig och hopplös.

Övat på det i helgen. Att vara sårbar. Att bara vara jag.
Jag kommer nog behöva öva mycket och länge, men det är en början.
Och efter två helger känns det nu som att återfallet kom av sig/jag avstyrde det innan det ledde till katastrof och för första gången innan jag "druckit färdigt" (vilket egentligen alltid har handlat om att jag vaknat upp och förstått att det gått för långt och är riktigt illa för att viktiga värden i livet blivit mindre viktiga än att bli berusad)
Den tanken stärker också. Jag slutade för att jag ville och inte för att jag var tvungen.

Bara kolla på t ex solsidan, där dricker de i varje avsnitt och man får det verkligen att se så "normalt ut".

Hej, det finns sulfiter i öl och vin som kan ge allergiska besvär. Testa att sluta helt så ser du. Min astma blev klart bättre.

<3 <3

Vad jag vet så spricker dom bara!

Ogillar skarpt ljus. Blir nog bara farligare?! Muuhaaaa ;-)
/PP

Fast då Bedrövadsambo är man ju exponerad.., bättre att smyga i mönstret tycker jag..,?????.

men i det långa loppet är det ju inte bra, det vet vi väl alla :-) Man får försöka hitta andra nedvarvningar, jag brukar t ex lyssna på den pod eller ljudbok i sängen innan jag somnar.

Tja, har känt likadant själv. Jag har ingen motivation eller inspiration alls längre i grunden. Trött konstant, smått orolig. Det kommer ju vända, har ju känt såhär förut. Det kommer vända för dig också! Inatt hade jag dock sjukt med energi och kreativitet, dock som bortblåst nu. ?

De tog mig ca 1 månad och 3 dagar till den här SKITNA dagen! Är nykter så har inte druckit! Men tårarna har runnit nästan hela dagen började igår, kännt mig så sorgsen och ledsen! Stunder av hopplöshet! De är sådan röra i hjärnan just nu! Har märkt den sista veckan lite längre att jag är trött konstant och sover! Är orkeslös/handlingsförlamad! Känner mig bakis när jag vaknar osv! Känns som allt bara har brustit idag!! Jag känner inget sug men det känns ändå som om de vore enklast att dricka! För jag vet inte varför jag känner så,varför de är så hära.! Jag vet att de vore den enkla vägen! Och jag kommer inte dricka. Men vet inte vad jag ska göra!

Köp en pannlampa, både till dig och hunden ?????

Lycka till på din resa i verkligheten. Omställningen kan vara ganska tuff men ge dig själv chansen och prioritera nykterheten först, ALLTID.❤️
Jag lämnade Nämndemangården för ca 1,5 år sedan och attans vad det har hänt grejer med mig och på så vis för omgivningen. AA och efterbehandlingen är fina verktyg nu när det du kommer hem.
Kram
Ellan

Det är lite som när man jobbar inom vården: på akuten där allt det värsta redan hänt eller händer, kan man känna sig märkligt trygg och kompetent; flyt, resurser, finns oftast. På en lugn, lågitensiv avdelning däremot, kan det kännas märkligt otryggt. Så sällan något händer att man hinner bli både osäker och nervös, ringrostig som man ju blir. Du får alltså ta och uppsöka lite konkret fara emellanåt? Välkommen till oss i huvudstaden, t.ex! Här finns en del fala kvinnor att ta itu med dessutom.

Ha en underbar nykter helg!!

Två helger nu, och jag tänker att det är över. Tiden hjälper. Självmedkänsla, vänner, skriva, prata, tillåta mig känna.
Pustar ut och ska fortsätta jobba med förebyggande av paniktankar och stress.
Idag löpning, städning, handling och kanske, kanske lite mysig nykter samvaro i kväll (hoppas)...på sällskapet alltså, nykterheten behöver jag inte hoppas på, den är säker

har sänkt sig som en våt, svart filt över mina hemtrakter. Under den sitter jag med en liten lampa och törs knappt titta ut. Jag får medge att jag är nog lite mörkrädd; här uppe är det verkligen becksvart så här års. När jag och hunden går ut på vår morgonpromenad kommer vi från ett upplyst hus rakt ut i skogen och mörkerseendet tar en stund på sig att återkomma. Även därefter ser jag mest bara konturer och skuggor på mörk botten så fantasin får fritt spelrum; jag ser vargar och björnar och ett och annat troll. Hunden är inte till mycket hjälp, han är lika feg som jag. Det händer ibland att han spetsar öronen, står still en stund med all uppmärksamhet riktad framåt, för att sedan vända tvärt och dra iväg hemåt. Då blir det fart på gubben; likt en skrämd älg bär det iväg så stickor och strån ryker. När jag väl står i tryggheten innanför dörren ser det ut som om en meteor har slagit ner och röjt en gata genom skogen bakom mig.

När jag bodde i Den Stora Staden var jag aldrig rädd, vilket är löjligt; där finns det ju faktiskt anledning att ängslas. Kanske är det alla gatljus och upplysta fönster som gör att man invaggas i en falsk känsla av säkerhet. Statistiken talar här sitt tydliga språk: de senaste hundra åren har bara ett par människor dödats av björnar, och då i samband med jakt, fritt levande vargar har inte dödat någon människa sedan år 1821. Bovar och banditer däremot, de tullar på populationen med jämna mellanrum. Så nog kan jag med lugn i sinne traska runt på min mörka morgonpromenad men försök säga det till min gelémjuka ryggrad. Och så är det ju de där trollen; dom är lite luriga dom...

Ha en bra dag alla!

Jag har också använt mig av A för att hantera stress. Dock så är det något annat du behöver ändra, förändra något på jobbet, prata med en chef (och då syftar jag på att prata om jobbet, om du nu har en chef och inte är din egen chef), gå hos terapeut för att få hjälp med stresshantering eller träna! Skulle jag säga :)
Jag försökte ett tag att balansera upp mitt alkoholintag och tänkte att jag kunde hålla mig till ett par glas, men förr eller senare så gick det åt skogen. Hoppas du hittar en bra väg! Ha en fin helg.

Känns närmare till hands att det beror på betongen, fast alla gifter vi intar gör det väl det inte lättare flr kroppen att hantera allergier.

Vill du sluta dricka?

Gott att höra om din lyckade behandling. Lycka till på din resa!

Inte farligt att ha tankar om sug.Det är dom fortsatta tankarna och framförallt handling som räknas.Vi kan lära om våra tankar oavsett vad det gäller.Det är i idrottssammanhang man kallar mental målbild.Man vänder sina tankar till hur man vill uppnå vissa saker.Tex klara en viss höjd i höjdhopp..Då ser man sig själv i tanken hoppa över och hur glad man känner sig efteråt.Samma med vårt asug fast tvärtom.Här vänder vi dom positiva tankarna kring a till negativa konsekvenser och efter det hur glad och nöjd jag är att vara nykter, hur bra det är för ev.familj osv..Du kan det här lim..Ät honung på sked ev. vatten efteråt, mot förkylning..Inte gott men nyttigt.Kram❤

Två månader :)
Är jag jätte nöjd med
Skogsfrun, riktigt bra, snart hundra dagar då.
Stort grattis, visst är det skönt ?

Jag kommer att vara nykter.
Satt och pratade på fikarasten, om mitt stökiga hus och hur jag behöver ordning och struktur men saknar förmågan att skapa det.
Ja, ja, till helgen är simhallen stängd och det ska bli skitväder, och inte kan jag supa skallen av mig heller, så det får väl bli att röja i någon klädkammare då, konstaterade jag.
Och precis som när jag för en månad skrämdes av mina egna ord när jag sa att jag skulle hem och supa till för första gången på nästan åtta månader, blir det som jag sagt. När jag uttalat orden är det som ett löfte eller en försäkran till mig själv.
Du har rätt, Ullabulla. Det måste komma från mig själv.
En förbannelse eller en börda.
Oemottaglig för hjälp utifrån.
Men också säker när jag väl bestämt mig.

Att försöka kontrollera det man inte kan kontrollera.
Sitt mående,sina handlingar sina tankar.

Att då släppa taget skulle ju då i ditt fall kanske innebära en mindre katastrof.
Drickande,tränande eller annat som för dig allt närmare ravinens brant.

Men att tro att du bär. Ha tillit till dig själv och din egen förmåga.
Eller som de säger i Alanon och AA släppa taget och kontrollen till någon annan, den högre makten.
Kan det vara du själv?
Ditt bättre jag som du ju vet bor därinne.

Jag gjorde så bitvis att jag hade ett alterego som liksom fick bära upp det dåliga jaget som drog ned mig och fick mig att bara se allt i svart.
Som målade ned mig i mörka färger och inte tillät något ljus.
Då var jag tvungen att krafsa ihop ett bättre jag som jag gav näring istället.
Och sakta fick hon mer och mer plats i mig.
Henne ger jag så mycket tilltro som jag klarar.

Vissa dagar är hon svag och andra är hon stark.
Men eftersom du inte sätter så stor tilltro till andra än dig själv så kanske det kan vara svaret?
Även om hon inte alltid är att lita på ;-)

Ja visst är det ibland tröttsamt och jobbigt.
Men lika ofta utvecklande och nödvändigt med kriser.

Jag tänker också att kriserna i sig tvingar ned en på djupet.
Vem orkar gå och gegga i gammal dynga om de är nyförälskade,fulla av energi inte drabbats av sorger osv.
Då surfar man ju liksom på vågen hela tiden och guppar bara omkring och någon sällsynt gång ned i en vattenpöl
Nä det är i eländet,vanmakten sorgen och tröttheten som insikterna kommer till en.

De svarta mörka stunderna när man famlar efter ljus.
Pjopp så kommer då en liten blinkande lampa där i mörkret som man måste kolla in lite grann så man inte blir helt blind.

Och sen kanske man lyfter upp den alltför högt i sin glädje att tro att Nu vänder det.
Det kanske inte var sant,kanske jag måste låta lampan blinka vidare mot nya mål utan mig,men jag har i alla fall kollat in den för att se om den gäller mig.

Men när man är i balans och harmoni så lyser ju dagsljuset hela tiden.
Hur skulle man i det kunna se den där lilla lampan som vill säga en något?