Senaste kommentarerna i forumet

har jag gott om:

Gamla damer i kassakön står och plockar upp varorna ur vagnen en och en och gör sig stort besvär med att ställa streckkoden åt rätt håll. Det här gör dom med en hand eftersom den andra är fullt upptagen med att hålla ett stadigt tag om handväskan. Kassörskan, som skulle kunna ta sig igenom den här processen på halva tiden även om varorna låg i en stor hög på bandet, sitter lugnt och väntar allteftersom prylarna kommer lunkande på bandet med en halvmeters mellanrum, hon uppskattar pausen i arbetet. Så, när det hela är färdigt och kassörskan nämner summan; då, och först då, börjar den gamla damen rota igenom handväskan efter plånboken. Sedan drar hon sitt kreditkort åt fel håll tre gånger innan hon slutligen lyckas, varefter hon inleder en trevlig liten konversation med kassörskan, fullständigt omedveten om högröda ansikten och spända muskler i kön bakom henne. Så när jag ser en gammal dam på väg mot kassan förvandlas jag till en racerförare; jag är beredd att gå över lik för att komma före henne i kön.

Gamla gubbar i bil kör nittiofem på motorvägen, gärna i vänsterfilen. När dom kommer ifatt en långtradare kör dom upp bredvid den, sedan ligger dom kvar där och funderar på livets förgänglighet en stund. När dom sent omsider kommit om ser dom ingen anledning att flytta på sig; vägen framför dom är ju tom så det måste ju vara så även bakom dom eller hur? Backspeglar är ett modernt påfund som dom inte har brytt sig om att lära sig bemästra. Och så undrar Trafikverket varför folk har börjat köra om till höger på våra motorvägar!

Unga tjejer står gärna kvar vid grönt ljus i våra korsningar. Dom måste ju twittra färdigt innan dom kan lägga i en växel och få tjuvstopp gubevars. Det har dom läst på nätet; att skriva på telefonen när man kör är farligt så då väljer dom att stå kvar, varhelst dom råkar vara när andan faller på.

Unga män i dyra bilar har aldrig fått lära sig vad blinkersspaken är bra för, och även om dom har en vag aning om dess funktion, vad ska allt det här blinkandet vara bra för egentligen? Alla andra ska ju ändå flytta på sig när dom kommer. När dom sedan ska parkera använder dom gärna två parkeringsplatser, på så vis finns det gott om plats för pöbeln att beundra deras fina bil.

Alkoholister är skitiga människor som sitter på parkbänkar och skriker på varandra, eller sjunger. Lite farliga är dom också, man ser det på hur vanligt folk går omvägar när dom får syn på ett sådant gäng. Ok, just den här fördomen har jag väl fått revidera en aning, själv har jag aldrig suttit på en parkbänk men jag har träffat ett par av de här människorna när dom är nyktra och då är dom hur trevliga som helst, men min fördom finns kvar och jag måste säga att det gör det svårt för mig att sortera in mig själv i den kategorin. Jag kallar mig alkis en gång emellanåt, men alltid med glimten i ögat. Jag skäms för det, men jag känner mig nog lite förmer än de där som tillbringar sitt liv i städernas parker; ändå är det nog där jag hade hamnat till slut om jag inte hade lyckats bryta mitt beroende. Salongsalkis och parkbänksalkis är ju trots allt bara olika stadier av samma sjukdom.

Ha en härlig söndag!

Mulliga tant.

för att du är en bra förebild, och går före och visar vägen.

Grattis till fem år i frihet!

för det mulletant!

Jag läste din tråd när jag fortfarande var aktivt beroende. Du har hjälpt mig mycket.. Att det faktiskt går att sluta dricka alkohol. Att det inte är så svårt att leva utan alkohol. Att det finns ett friskt fint liv efter alla år i alkoholdimman! Fortsatt gott liv till dig.. Kram <3

och nykterheten består. Självklar men kan inte ta den för given. Ja du minns kanske gjorde ett hyfsat bra försök 2010, men gled tillbaka och det tog mig tre hela år att återvända. Gläds då åt dig, och är tacksam att jag då småningom hittade min väg som nu hållit fint i över 3,5 år. Önskar dig en fantastisk sommar!
//PP

-

Lycka till med att göra dig fri från sockerslaveriet?
Glad sommar / mt

tog jag ett beslut att nu måste det vara nog. Ett beslut jag visseligen tagit många gånger förut men den här gången kändes det verkligen att jag nått botten. Jag minns alltför väl känslan efter en bedrövlig helg med blackout och känslan av att vara oerhört misslyckad. Det var ett vägskäl, sluta eller gå under. Och jag har lyckats hålla alkoholen borta. Jag har just läst om några som haft återfall, hur de kan kännas som att man styrs av autopilot. Ja så är det, det är en listig drog. Man bygger upp motståndskraft med tiden men jag har inga generella råd för hur man står emot. Bara att jag verkligen hade nått botten hjälpte mej. Minnet av den hemska känslan av det som hände. Jag klarade mej lyckligtvis ur det utan större skada men minnet kvarstår.
Under mina år med alkoholen har jag slagit upp ögonbryntvå gånger och tvingats uppsöka akuten. Krossat leden i ena tummen och brutit lillfingret. Slagit sönder glasögonen. Tappat glasögonen och fått leta i timmar efter dom, inte lätt då man är närmast blind som en fladdermus utan. Allt detta vid olika tillfällen dessutom. Den som känner mej skulle aldrig föreställa sej detta hämda mej. Jag är en respekterad yrkeskvinna och farmor. NU stämmer jag helt med den bild jag vill att man ska ha av mej.
Fortsättningen, ja, den är given. Fortsatt nykterhet, finns inget alternativ. Jag tog den 10 juni 2012 beslutet att fr.o m imorron (naturligtvis imorron, jag hade lite vin att dricka upp först!) så är det slut för gott. Samma sommar som Per Holknekt åkte dit för att han börjat dricka igen och bedrog LenaPh. Han och jag, hmm, jag undrar hur det riktigt går för honom. Men jag ska hålla mej på den nyktra vägen. Korta glimtar har jag nog av att det vore trevligt med lite vin. Det kommer vid speciella tillfällen; sommar, semester, resor. Lite saknad och lite harmfullt att jag vet att jag inte kan dricka som normala människor. Inte dela en flaska vin med mannen till middan. Men det är saker som det går väldigt lätt att leva med och den frihet jag fått nu är värd så mycket mer.
Idag tar jag beslutet att ta itu med mitt sockerberoende på allvar. Där har jag också tagit beslut många gånger förut och det är samma sak, lika svårt men har inte samma konsekvenser ändå som alkoholberoendet. Men jag vet att jag kan vad jag vill bara jag verkligen bestämmer mej. Ska äta upp sista glassen nu;)

Jag tog ett återfall för ett par månader sen och det var precis som du beskriver det. Kändes som jag blev en robot, benen gick in på bolaget, det var som att jag själv inte hade någon kontroll. Allt konsekvens tänkade var som bort blåst. När jag betalade i kassan var det som jag såg mig själv utifrån ett ögonblick och jag tänkte "herregud vad är det som händer". Hemsk känsla. Kunde inte stoppa. Men det var väl så att jag hade redan bestämt mig för att dricka. I ett svagt ögonblick sänkte jag garden och sen var det kört.
Men man ska inte låta sig nedslås av det. Det är svårt att bryta missbruk och det är fullt normalt att man faller på vägen.
När jag blir sugen brukar jag tänka bortom den där härliga känslan av berusning och gå igenom hela förloppet. För det slutar ju alltid på samma sätt, paniken när alkoholen tar slut och helvetisk ångest som sitter i flera dagar. Det brukar funka, har bara tagit ett återfall på snart ett år.

Det ska du vara stolt över!! Upp på banan igen, det grejar du!

Jag tror att det handlar om att du tyckte du skött dig bra och belönade dig med ett glas vin som blev flera! Jag fungerar på samma sätt och var även jag på AW och drack 10 öl. Döm dig inte själv! Vi ska upp på banan igen! Skriv gärna och berätta!

i all enkelhet och tack för din närvaro / mt

Många klarar av att leva rätt ensamt, kanske trivs bäst med det, trots att vi är flockdjur; sociala varelser. En sorts anomali. Men att ha någon, gärna några, vid sin sida, ha en liten flock,... visst är det underbart? När det funkar, när det är utan alltför mycket dysfunktionalitet. Så tänker jag, längtar jag.

Jag tror det stämmer för många! Fint att du är med i båten.... / mt

har länge varit ett begrepp i USA. De flesta jag känner där jobbar hårt i veckorna och festar minst lika hårt när fredagen kommer. Många jobbar tolvtimmarsdagar så om man räknar in två timmars pendling varje dag blir det inte mycket tid över för annat, när fredagkvällen äntligen kommer är det som om dom exploderar, som ett kosläpp ungefär eller som när skolklockan ringer ut den där sista gången innan sommarlovet börjar. För dom blir fredagen den hägrande oasen långt borta vid horisonten, den dag som hela veckans arbete leder fram till. Kanske ligger det i generna, när vi människor var jägare levde vi ju så, på sätt och vis. När vi var hungriga jagade vi, när vi hade jagat färdigt kunde vi slappna av och äta oss mätta.

Kanske är det så vi fungerar, vi behöver en belöning för varje pass av hårt arbete vi tar oss igenom. För mig var det nog så i alla fall, jag har många gånger funderat på hur jag kunde jobba så intensivt som jag gjorde, trots att jag drack, men kanske var det just där som hemligheten låg. Jag tog mig igenom dagen med ett enda mål i sikte, de där första glasen på kvällen. Nu när jag är nykter är livet lite svårare, jag har inte den där belöningen som ligger och väntar så jag har svårare att motivera mig själv under arbetstid. Jag har försökt ersätta den med diverse andra former av belöningar, såsom att äta godis framför tv'n eller bara sitta och göra ingenting ett tag men jag undrar om det är rätt väg att gå. Kanske behöver jag bara lära mig att livet är annorlunda nu, jobbet är ju inte alls lika betungande när jag inte är bakfull hela tiden så egentligen behöver jag ingen belöning bara för att jag har tagit mig igenom dagen. Under alla omständigheter är det en stor omställning att gå från ett liv med extrema svängningar mellan aktivitet och avkoppling till en jämn, stabil lunk, som en fiskebåt på väg ut till Doggers bank. Nåväl, det ska väl gå det också, jag behöver bara ha tålamod.

Ha en fin lördag allihop!

Tack för respons!

Det var precis det som hände, att autopiloten var inkopplad och vid tillfället, gick det inte att stänga av och tänka andra tankar. Jag kunde inte i stunden, manuellt styra mina steg åt ett annat håll. Men autopilotens inställningar går att ändra med argument innan, som du säger, t.ex Jag behöver inte gå till systemet, det finns inget där att hämta.Det är ingen sysselsättning som stämmer, inget du vill ha, det duger inte längre. Du har ju bestämt dig och satt upp ett mål!

Vem kan hjälpa mig i situationer som triggar sug? Vet inte!
Vilka situationer triggar sug?Jag får sug när pengar kommer!
Men jag har inte fallit för något mer sug, jag har lyckats att ändra tankegångarna, de har gått att argumentera eller varje fall slå undan. Men sanningsenligt vet jag att det kommer att komma fler situationer!

I så fall behöver jag inte vara så hård mot mig själv, det är bara att fortsätta och vara nykter, ha överseende mig sig själv. Till slut blir det helt stopp.

En riktigt trevlig helg
Önskar
Kanel bullen
☺

slänger iväg en kram till dig Dionysa! / mt

Mt: Läser din beskrivning och hummar instämmande. Så där måste det få vara! Så är det inte här. Kom hem för ett litet tag sedan till en partner stadd i berusning, och ställer mig att laga fredagsmiddag. Han har varit sysslolös under dagen, men bryr sig inte om den detaljen; maten. Hävdar t.o.m. att det inte behövs någon mat nu... Nej han dricker sig ju mätt! Jag får lust att ta ett glas – eller några... men vet att då gör jag det bara för att stå ut. Jag vill inte behöva stå ut med hjälp av a! Det skulle bara spåra ur precis som du beskriver. Faktiskt kan jag säga att jag genuint inte saknar a! Det är en lycka! Desto sorgligare att se den väg partnern tycks ha valt, och att det ska sluta? så här efter ett helt liv tillsammans. Sorgligt. Jag vänder mig till forumet och berättar, det känns naturligt. Känns som om jag får viss distans till här och nu och kan vända mig utåt om en stund. Men först en ensam fredagmiddag. Wienerschnitzel med råstekt potatis. Gott, i normala fall.

i den vildvuxna trädgården är det dags att laga middag. Det börjar bli många år nu sen matlagningen (åtminstone) till helgen började med att öppna en flaska vin. I början av mannens nykterhet avstod jag både av solidaritet men också för att jag inte såg det minsta nöje i att dricka ensam. Vinet, när det var som bäst, var fest och gemenskap. Sen blev det spänning och oklarheter som inte gick att reda ut och i värsta fall slutade i stora dramer.
Idag är alkoholen en ickefråga i vårt liv och det är så befriande. Vi kan dricka alkoholfritt och jag tycker numera att det smakar riktigt bra, i synnerhet det vita. Till kött är 100% blåbär det bästa. Men lika gärna kan det serveras vatten, med eller utan bubblor och eventuella citron- eller gurkskivor.
Att leva i tillit till att trassel, besvikelser och meningsskiljaktigheter inte vänder upp och ner på världen och oftast går att reda ut är ovärderlig. Och de intensiva samtalen, glädjen, upprördheten över ett och annat en möter har kommit tillbaka och blivit lika naturlig som i vindimmorna... men utan att situationen går överstyr. Det nyktra livet är okomplicerat på så många sätt.
Fick bara sån lust att skriva det så här i sommarsolen när Fb översvallas av immiga glas. Allt det bästa till dig som läser / mt

Så förunderligt glad jag blev av detta inlägg! Att bli påmind om min/vår litenhet är på något sätt också att bli påmind om min/vår potentiella storhet. Tack för det och tack för att du är med oss.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Så klokt av dig att se ditt återfall som en situation att dra lärdom ur! Du nämner flertalet saker som du redan nu vet:

* Du behöver förbereda dig på "argument" när autopiloten tar över (det finns två andra piloter).
* Du behöver stöd av andra (vilka/vem?)
* Du mår bra av att vara uppriktig i dina reflektioner (tack för att du är det här inne)
* Du behöver inte "hålla i" dig hela tiden men samla kraft till de situationer som kan trigga sug (vilka?)

Jag hoppas andras berättelser kan bli hjälpsamma för dig nu! Många har riktigt bra tips och säkerligen passar något dig.

Önskar dig en bra helg,

Li-Lo
Alkoholhjälpen

för de som är intresserade, och om vädret tillåter, så kan man ikväll se ett sällsynt fenomen på himlavalvet. En så kallad dubbelsol, det vill säga månen och solen står precis mitt emot varandra och ser i stort sett likadana ut, lika stora och samma färg. Går man ut en kvart innan solnedgången och har fri sikt mot horisonten i nordväst och sydöst så är det bara att titta och säga Åååh och Aaah...

Härligt! Kämpa där du behöver och koppla på alla dina försvar, mota Olle i grind så att säga!

Önskar dig och alla er användare en fin fredag!

Li-Lo
Alkoholhjälpen

har konsekvent jagat bort alla obehöriga, det vill säga alla andra djur från vår tomt. Så fort ett rådjur eller något annat oönskat har närmat sig vårt territorium har han varit framme och hållit det på respektfullt avstånd från vårt staket. Det är väl egentligen bara räven som fortfarande visar på en hisnande brist på respekt för min hunds revir. Följden har blivit att vi sällan ser några djur nuförtiden, de verkar ha modifierat sina vanor så att de undviker vår tomt. Och hunden går runt och undrar "var är alla?" Han förstår nog inte riktigt att när man har skrämt bort någon så kommer dom sällan tillbaka, hur kul det än kan vara att skälla på dom.

Story of my life, kan man nog säga. Jag har alltid varit en enstöring, jag tar aldrig initiativ till att träffa mina vänner, jag tackar ofta nej när jag får inbjudningar och jag håller mig lite på avstånd i sociala sammanhang, sådana som involverar många människor samtidigt i alla fall. Ansikte mot ansikte fungerar jag nog skapligt, folk verkar gilla att sitta och prata med mig på tu man hand, men på det stora hela har denna min egenhet resulterat i att jag inte har särskilt många vänner. Och ibland sitter jag där, precis som hunden gör nu, och undrar "var är alla?" Ändå trivs jag bra med mitt liv sådant det är, men vid de tillfällen då jag till exempel inte har varit inne på jobbet på ett tag och fått påfyllning i den sociala bägaren, kan det kännas lite ensamt. Tur att jag har hunden.

Ha en bra dag allihop!