Senaste kommentarerna i forumet

Kom hem i går och sista kvällen i huset i söder drack jag ingenting trots att det fanns vin kvar. Den stora skillnaden när man går och lägger sig nykter är för mig hur jag sover. Det är som en helt annan sömn och en helt annat känsla när jag vaknar. Så skönt. Men de ringde från psykmottagningen där jag går och berättade att jag hade blodvärden som visade på inflammation i sköldkörteln. Så nu är det läkarbesök i veckan och jag ska dessutom på anställningsintervju så det där med vin och härliga grillkvällar som hela sverige verkar leva för får vänta ett tag. Har inte tänkt så mycket mer på A men känner att jag mår bättre utan, det blir en sådan jakt efter nästa glas och nästa tillfälle när jag är inne i det.

Hej Sannah och tusen tack för din kommentar! Och stort lycka till med nykterheten och en nykter semester. Du klarar det ❤

Och tack Sisyfos för att lite klämkäckighet får vara ok ibland ?? och tack Dionysa för ditt inlägg. Det är helt som du säger.

Idag har vi haft en fantastisk dag. Likaså igår. Vi har varit vid havet och jag har fått mkt kvalitetstid med mina nära och kära. Det har varit underbart.

Mot kvällen skulle jag och barnen åka hemåt. Då såg jag många som drack både i parker och på uteserveringar. Då tänkte jag att herregud vad pågår?? Är folk galna. De drack till och med i lekparker med barnen. Jag blev lite illa till mods. Fick för mig att hela Sverige är hjärntvättat. Men sedan när vi passerade busshållplatser med nyktert folk på väg hem eller bort så insåg jag att man måste försöka se förbi de som dricker. Låtsas att de inte finns. Och fokusera på tonåringen som är ute med hunden, mamman som joggar, paret som handlar på Ica, gubben som sitter på en bänk. Tänka på att busschauffören jobbar och är nykter. Alltså inte ge sin energi åt att stirra sig blind på alla som super. Det är helt för deppigt. För summa summarum var vi fler nyktra. Men jag såg för ett tag åt fel personer. Idag gav det mig inget sug men jag blev ändå frustrerad. Av masspsykosen. Som till och med tog sin in i lekparken ?

Hur som helst. Klarar man en sommar i Sverige nykter klarar man det mesta ?

Många varma kramar till mina medkämpar! Vi är vinnarna i det hela.

Startanew, Sisyfos, Mulletant. Jo bygga blir det både fysiskt och psykiskt. Men tänker att jag först flyttar in och sen går runt på mina "ägor" och inspekterar. Har ju massor av projekt i huvudet, men här gäller också 1 dag i taget..Ska kolla huset en sista gång med någon som kan lite om hus. Tänkte fråga en släkting som också har a-problem. Ska kolla först så han ej är bakfull eller full för då blir det inget. Han har småbarn och bägge föräldrarna har problem.. Skulle önska att han också tar tag i sitt liv och ev. skiljer sig om inte frun är med på att bli nykter. Sisyfos exet har varit ganska ego hela sitt liv, tror det blir värre vid a-beroende och dåligt mående... Ha en fin sommardag.. Kram..

om du lägger upp strategier och förbereder dig mentalt inför kommande svackor, frestelser eller impulser, så blir du säkrare och tryggare. Du behöver inte riskera att bli överrumplad
Du har kommit långt med att analysera dig själv, att förstå dig själv. Att analysera sitt inre är bl.a. att upptäcka vår ensamhet. Vår inre ensamhet.

Det är bara jag själv, jag ensam, som kan känna hur jag egentligen mår och bäst kan försöka förstå mitt inre. Det är ju bara jag som har full tillgång till mitt inre. Det är jag ensam om. Det kan kännas ensamt.

Du kommer att klara av det här AlkoDHyperD. Tack också för all klokhet du delar med dig av.
Ha en bra dag. Kramar.

Jag känner mina triggers väl. Oro, trötthet, otillräcklighet. Ensamhet. Och då menar jag inte ensamhet som i att vara själv utan den själsliga ensamheten. Jag har vänner, massor av intressen, alldeles för mycket som jag vill göra under dygnens allt för få timmar. Lever ett bra liv. Inom de flesta områden är jag precis där jag vill vara och precis den jag vill vara.
Och så slår impulsen till, mot slutet av cykelturen hem från jobbet (fjortonde träningstimmen på fem dagar och formen är toppad inför årets tuffaste tävling) impulsen som börjar hamra i mitt huvud likt en tvångstanke. Jag vill dricka. Klådan inuti vill stillas.
Kommer på att jag är trött nu. Kroppen skriker efter vila och jag tror inte att den kommer om jag bara lägger mig ner en stund när jag kommit hem. Jag tror att jag behöver mer.
Endorfinerna fungerar som en medicin men samtidit kan de trigga igång en längtan efter mer, en högre, starkare känsla.
Jag dricker inte. Än är jag säker. Men tankarna...oron som leder till panik.
Till hösten är jag sårbarare än någonsin. Heltidsjobb och kvällsmöten, den årliga känslan av tomhet när sommaren och tävlingssäsongen - mitt liv när jag lever min dröm varje dag - är över. Varje år en svacka som liknar depression men är mer som tomhet och sorg. Och nu som ensamstående, ensamt ansvar, ensam försörjare...kommer jag att orka?
Igår var jag ensam och trött. Jag kanske kunde ha druckit redan då, ville det. Lekt med tanken på att öppna en av sonens ölburkar som han lagt i kylen. Gott till pizzan, i solen ute på altanen, gott efter fem mil hård cykling. Äh, ingen idé. Räcker ändå inte. Jag skjuter på tillfället.
Där och då hörde jag mig själv, i huvudet, planera för ett återfall (eller ska vi kalla det period) till hösten. Oj, vad hände nu?
Jag har varit trött många gånger i sommar. Stressad och orolig också. Tänkt att jag skulle vilja sänka mig och dämpa mig, men avstått och gått vidare utan att fortsätta spåret till - senare. Att jag kommer att ta det senare. Spåret har slutat i NEJ, jag kan inte, aldrig mer.
Jag tror att det kommit ikapp mig nu att jag är ensam på riktigt. Inte bara fri utan även ensam. Skrämmer mig en hel del faktiskt.
Hösten är inte här ännu och mycket kan hända innan dess. Jag hinner bygga strategier.
Skönt att redan nu bli förvarnad om hur det skulle kunna bli om jag inte formar andra strategier och tankar att möta impulserna att döva, hittar en nykter väg att hantera ensamheten och sorgen

Så roligt att du vann budgivningen och får flytta in till eget! Vilken resa du gjort!
Allt det bästa inför framtiden? / mt

Så skönt att du kan flytta!
Tänk att du måste säga till om att prioritera barnen! No1 finns ju inte på min karta. Där finns barnen. Det är lite tröttsamt att lära vuxna människor att handlande får konsekvenser.

Nu kan du bygga nått bra!!!

Tack Ellan, Sannah, Pi, MM, Lim, Dionysa, Bedrövad sambo, Gunda, Piasava m fl som kanske läst och hoppats för min skull <3 Fortfarande lite spänd.. Det lättar dag för dag.. Får huset i mitten av Augusti. Kan lämna dit grejor tidigare. Delat upp det mesta med "sambon". Fotona har vi delat upp tidigare så det blir inte så känsligt denna gång. Tycker att "sambon" är ganska egoistisk när han ska köpa nya möbler. Köper säng och annat till sig, frågar inte ungarna om dom behöver något. Jag säger till honom att han måste prioritera barnen, annars blir inte han deras prio när han blir gammal och sjuk. Alla har vi våra val i livet. Mitt val är ett liv i nykterhet varje dag..Så glad för er på Forumet... Ert stöd är otroligt viktigt för mitt nyktra liv... Kram..

En depression går alltid över, även om det inte känns så just då. Är den inte alltför förlamande kan det hjälpa att aktivera sig. Göra sådant som man vet att man brukar gilla, även om det känns tungt. Ett husdjur är en stor källa till glädje också. Sen jag skaffade hund känner jag mig aldrig ensam ❤️ Skönt att alla prover var normala, även om jag förstår att du gärna velat ha ett riktigt svar på vad som är fel. Ett kosttillskott som hjälpt mig under motiga perioder är Rosenrot. Ska enligt egen utsago ge "ökad energi, lust och glädje". Funkade bra för mig, jag orkade lite mer faktiskt.

Jag tog prover på vårdcentralen för 2 veckor sedan, de kollade allt som tänkas kan, lever, njurar, vitaminer, järn, sköldkörtel m.m. Allt var normalt. Hade nästan hoppats att det skulle visa brist/fel nånstans för att veta vad jag ska göra men jag ska väl vara tacksam för att jag uppenbarligen är fullt frisk fysiskt det.

Jag tror mer på depression. Har dock sprungit så mkt hos vården senaste året för ångest, nedstämdhet och alkoholen att jag inte har lust att gå dit igen. Det kanske är dumt men inte ens när jag mått som sämst och gråtit på plats har jag fått mer hjälp än "du kanske borde prata med npgon" och Atarax utskrivet. Men det är ju så. Köerna är långa till psykologhjälp så där skulle jag ändå få vänta minst i ca 1 år innan det blev min tur. Så jag härdar för mig själv.

Mm..Jag borde väl hitta något som känns givande för jag skulle träffa människor. Då skulle väl orken och glädjen kanske öka också.. Och jo, i cybervärlden finns det alltid folk..Det tycker jag känns tryggt. :)

Kommer ihåg dig väl. När jag läser ditt sista inlägg påminner det mig om hur jag är är själv ihop med alkohol. Har ju tagit många återfall, och varje gång har det eskalerat med ångest och hela skiten som kommer med alkohol. Första återfallet kanske inte var så farligt och en del ggr kunde resa upp mig ganska hyfsat. Men nästa gång hemskt, hemskt. Nu sista gången i början på maj gick det så långt och snabbt utför för mig, så jag var tvungen att få akutvård. Det var riktigt hemskt o förnedrande och jag vill aldrig mer hamna på botten för jag var verkligen på botten, men jag fick en chans till och den tänker jag ta.
Många kramar Konstnären

Ja, dom kommer och går, somrarna. Låter inget vidare. Vet själv hur jobbigt det är att se problemen bestå, efter år av kämpande, eller som i mitt fall, ett riktigt försök till förändring, sen ytterligare tre "förlorade" år i fortsatt missbruk. Det är helt enkelt inte värt det! Kampen, experimenterade, ångest. I det läget fanns bara en möjlighet kvar. Satsa på total avhållsamhet, och mål i total nykterhet. Ja, allt detta vet du ju själv ;-) du är ju ingen gröngöling längre!!
Lämna inte vin och tobak, släng bort skiten, och ta ett nytt grepp. Förstår det är svårt när mående är dåligt, men filmen som rullar nu är du väl ganska trött på?!
//PP

Tack alla ni "gamla" vänner här på forumet. Efter att jag skrev sist åkte vi till Italien på semester en vecka och då "hör det ju till" att man dricker vin. Så det gjorde jag och det gick väl sådär.... Klarade mig på restaurang när mängden begränsades av sambon, men när jag köpte hem vin så var jag tillbaks i samma sits som förr. Tycker så här i efterhand att veckan gick ut på att hitta tillfällen när jag kunde dricka och/eller smygröka för barnen. En natt tillbringade jag i toastolen.... Nu är vi i huset vid havet längst ner i Sverige och även om jag är på det ställe jag verkligen tycker om att vara på så är jag såå rastlös. Kan inte njuta av vallmo, öppna fält och havet utan tänker på nästa cigg eller glas. I går var jag själv en timme och cyklade till en liten vinbar och stjälpte i mig ett glas vin, tog ett dopp och sedan tillbaks till vinbaren för att stjälpa i mig ett glas till, cyklade sedan hem med blött hår och pratade om badet.... Fortsatte dricka under kvällen och fick smyga ut mitt i natten för att spy i potatisodlingen. Jag skäms så mycket. Har inte berättat för sambon och vet inte om jag ska, vad tycker ni? I morgon åker vi hem och då tänker jag lämna vin och cigaretter här.
Jag tar lithium, voxra och escitalopram för min depression men det hjälper ingenting. Har haft strul med jobbet hela våren och ska på anställningsintervju på tisdag så jag är förstås nervös och stressad av den situationen. Så otroligt rastlös och oförmögen att njuta av livet. Har hela tiden tänkt att bara jag kan dricka som "alla andra" så kommer jag bli gladare. Men det är ju bevisat nu att det inte stämmer, förutom de två första glasen som ger den där härliga avslappnade känslan. Jag känner mig som en sån otrolig förlorare som efter fem år är tillbaks på ruta ett.

Att läsa vad du skriver! Jag är själv mamma och har druckit i smyg i min ensamhet förut. Jag har haft otrolig ångest över detta och kämpat länge med att vända mina tankar! Leva mer här och nu och inte stressa och vara duktig jämt!
Jag har fått jobba mycket med medveten närvaro och se vilka värden i livet som är viktiga för mig!
Jobbar med att inte romantisera den där ölen som leder till kaos!!
Jag har denna dag varit nyheter i en månad :) och detta är min första semester på år som jag är nykter!

Kram och tack?

Det låter som om du landat på ett stabilt och bra sätt i den verkliga verkligheten; precis så småtråkig men ändå mysig som den ofta är. Rätt vad det är kan den bli småhäftig också, och det utan giftiga substanser..!

Ingen fara! Skönt med lite positiva tongångar tycker jag. Man måste ju få skriva när det är bra också och vad som är bra. Få lite djupare insikt helt enkelt. Låter skönt det där! Jag behöver också njuta i stunden, inte ständigt vara på väg.

Ja bedrövad sambo, jag tror precis som du, att man måste uppleva det själv. Det är då man kan tro på att det går. Annars känner mig sig bara som undantaget som bekräftar regeln... så har jag känt det den senaste veckan. Som att många som varit nyktra länge blir fri från suget men att jag råkade bli undantaget som bekräftar regeln. Men tack och lov klarade jag mig förbi det vidriga suget och rastlösheten det för med sig.

Jag har ju bestämt mig för att vila mkt denna sommar. Men jag har också insett att nån liten grej måste vi göra varje dag för att det inte ska bli tråkigt i längden. Det behövs inte så stora utflykter men en fika på stan eller en tur nånstans på några timmar. Då tar jag vara på ledigheten på ett sätt som känns bra just nu.

Vi ska åka iväg nästa vecka till en annan stad också. Och så ska vi ordna i barnens rum när lite nya möbler levereras. Det är sånt jag tycker laddar mina batterier och samtidigt har barnen det bra. Synd att jag hade sån ångest innan semestern. Tyckte den skulle bli så innehållslös. Men jag inser nu att det var ju också alkoholen som spökade. Jag var helt enkelt rädd att ta ett återfall. Jag litade inte på mig själv och såg framför mig hur jag skulle dricka och att det skulle bli vad semestern skulle handla om..... alkohol, sug, att försöka inte dricka efter ett återfall etc.

Men nu när alkoholdjävulen insett att han inte kan ta mig igen så njuter jag av det stilla lunket. Och jag tycker vi har en jätteskön semester helt lagom innehållsrik. Ska tillägga att där vi bor finns det så mycket barn att man kan tro det finns en förskola och en skola på gården så mina barn har det så roligt när vi är hemma.

Jag gillar deckare och mordhistorier mycket och det har jag återupptagit nu. Jag läser och jag tittar på rysliga dokumentärserier. Det låter väl morbit men jag gillar spänningen och mystiken och obehaget. Gillar inte skräckfilm så mycket men deckare och thrillers. Och i dokumentärer blir det så spännande och intressant. Så när jag inte har annat för mig så ligger jag i skuggan och tittar och läser. Det blir inte långa stunder eftersom barnen och deras kompisar ofta behöver nåt men ändå. Det hindrar mig dessutom från att tänka på alkohol och det är skönt för jag är så trött på det.

Hoppas jag inte låter klämkäck nu plötsligt i mina inlägg. Det menar jag verkligen inte. Jag försöker bara fånga och anamma det positiva för jag har tyvärr en tendens att älta det dåliga. Och det ger så mkt onödig magonda och stress.

Just nu är det bra. Och det är tack vare att jag inte bestämde mig för att dricka när jag ville det.

Kram!

Du träffar verkligen rätt på många sätt med detta inlägg. Livet är inte glans som de framställs på fb och insta. Det fick mig att i samband med att jag för ett år blev nykter ta bort mitt fb konto. Senare även insta. De bilder och inlägg som läggs upp där, vilket jag själv var en del av är inte äkta. Iaf inte alla. Man ska mäta lycka och visa hur kul man har. Man checkar in med så många man kan gärna på en bar. Man visar bara glada bilder på sina barn.
Man tar bilder skålandes och leende. Sanningen är ju att många av de bilderna är tagna mellan kaos och bråk.
Vad är det man vill visa?
Samtidigt går vissa av oss runt och känner oss som skit. För vi klarar inte av att umgås med alkohol.
Jag har heller inte riktigt nått till det stadiet där jag kan känna glädje för någons "fantastiska utekväll med bästa gänget". Eller känna mig helt avslappnad och obrydd när folk skryter om en rolig fyllefest.
Min beroendehjärna vill fortfarande inget hellre än att lura mig tillbaka till kaos och galenskap.
Jag håller den kort men den är envis just nu. När mitt övriga välmående är sådär så blir det svårare.
Förlåt om det blev aningen långt. Din text fick mig bara att vilja skriva.
Tack

Till huset!! Och till ditt liv så som du väljer att leva det!!
Kram?

Nästa sug klarar du plättlätt, vis av den erfarenhet du själv skaffat dig. Ingen kan säga det till dig, du måste uppleva det själv. Så tror jag. Din självkänsla växer med stormsteg varje gång du står upp för dig själv och dina behov ?

Det bästa sättet att få vänner som vuxen är att engagera sig i föreningsliv. Ett gemensamt fokusområde. Allt som har med barnen att göra funkar också, alla ideella krafter behövs. Men för att orka med det måste man förstås orka. Och försök att inte "läsa mellan raderna" utan bara på vad folk faktiskt säger. Föreställ dig inte, var dig själv. Alltid. Det enda som funkar i längden. Och cyberrymden kan ge oss många goda vänner, man behöver inte ens träffas.

Vill också kika in och säga Grattis till huset! Så fantastiskt roligt. Förstår att känslorna är lite blandade dock. Det är ju så mycket inblandat i en separation. Livet är verkligen innehållsrikt på gott och ont. Hoppas du kan landa i alla känslorna ❤ det blir bra tillslut, detta är en bra början.

Kram!

Jag sökte hjälp för myrkrypningar i benen när jag ska sova, vilket är ett symtom. Andra symtom jag direkt kände igen var enorm mental trötthet, öronsus, nedstämdhet, muskelont trots noll träning, andfåddhet, huvudvärk, sårig tunga, och sprickor i mungiporna. Fick dunderkur med järntabletter av läkaren.

http://www.expressen.se/halsoliv/halsa/11-tecken-som-kan-tyda-pa-att-du…

God kväll allihop.

Nu har ju min storm lagt sig men jag vill ändå skriva. För att jag i framtiden kanske ska kunna utröna ett mönster. Se hur länge jobbiga perioder håller i sig osv.

Idag har jag haft en väldigt skön dag. Solat, badat, varit till en bäck och letat grodor, ätit glass, tagit en timmes promenad med mitt ena barn. Vi pratade massor och klättrade över staket för att komma dit vi ville. Det slog mig då igen vad skönt livet är nykter. Det är så härligt att ta in alla dofter och skapa fina minnen med mina underbara barn och veta att det vi gör ihop inte kommer att bestå av en minneslucka.

Jag är så glad att jag kämpat mig igenom en veckas sug utan att faktiskt överväga att dricka. Jag fantiserade om det men tänkte inte en enda gång förverkliga någon fantasi. Steget dit känns oerhört långt för jag vet hur mycket jag skulle hata mig själv om jag drack. Och jag skulle ångra mig så mycket att jag inte hade orkat med det nästan. (Obs! Menar inte att man förtjänar hat för att man faller utan jag vet bara att det är så jag reagerar mot mig själv).

Jsg funderar över hur jag skulle kunna inkludera nykterheten i mitt liv ännu mer. Alltså som i att gå med i nån klubb eller så ?

Jag känner åter igen en sådan enorm lycka över vägen jag valt. Jag är på de rosa molnen igen som jag var på för en vecka sedan. Känner mig lite nyfrälst nu när jag haft en sån skitvecka. Jag klarade det!

Det är inte farligt att få sug och det i sig betyder inte att man kommer att dricka. Jag var så rädd att jag från och med när suget kom skulle vara sugen på alkohol för alltid varje dag. Men så blev det inte tack och lov!!

Alla ni som kämpar mot suget, ge inte efter, det kommer att passera! Ge det bara lite tid.

Kram och godnatt!