Senaste kommentarerna i forumet

Skönt att läsa att det går bra för dig när man själv ligger med bakisångest och nyligen bestämt att sluta med alkoholen. Då finns det hopp för mig med. Förut har jag inbillat mig att jag kunde lära mig att kontrollera det men insett att det enda alternativet är att bli helt nykter resten av livet.

Hej,
Till att börja med kan vi hålla oss nyktra och på så vis, med tiden. vinna tilliten tillbaka. Det är ju det absolut viktigaste. Sedan behöver barnen få hantera sina känslor och tankar kring vårt missbruk. Är ju lite individuellt så klart men genom trygghet, tillit kommer det finnas möjlighet att prata, prata och prata. Självklart blir våra barn ledsna (arga, frustrerade, maktlösa etc) och det är ok. Går också att ta hjälp utifrån så att barnet får bearbeta sina upplevelser och känslor. Beror ju lite på hur länge du har varit nykter då det gäller att stå kvar i nykterheten när barnen äntligen öppnar upp sig för oss.
Kram Ellan

...och i och med att sexet vaknar så höjs dopaminnivåerna och det blir full fart på livet igen! Utan a som hjälpmotor.

sa Bull...
Kommer att tänka på när jag tog min jungfrufylla; ett helrör vin borde väl kunna fälla en a.oskuld tänkte jag. Jag hade längtat efter någon slags fyllereaktion som jag ännu aldrig känt, men – ingenting! hände! Jag bara spydde. Först långt senare lärde jag mig (tyvärr)... att reagera adekvat på drycken, giftet. Alkohol är ju som bekant ett nervgift, och det verkade som om mina nerver behövde tid för att fatta det.
En annan gång, många dryckesår senare, satt jag med en nykterist till vän på en servering och drack fruktsoda som omväxling där jag annars satt med vänner och hinkade a. Efter en stund pekar han skrattande på mig, eftersom jag plötsligt börjat bete mig salongsberusat; skrattande, skämtande, visade jag alla tecken på att det funnits alkohol i mitt glas. Vilket det ju bevisligen inte gjorde. Han sa: du är den första människa jag sett som blir full på fruktsoda!! Kan det ha varit själva situationen som lurade hjärnan att det var a i glaset och att det hela blivit automatiserat? En betingad reflex av Pavlovskt märke?
Ja det där med hjärnan, nervsystemet, etc är fascinerande. Och bitvis outforskat.

Nu generaliserar jag förstås, men
Dopaminnivåerna är ju lägre och det tar ett tag innan nervsystemet hämtat sig. Allt kan kännas grått och trist ett tag eftersom alkohol höjer nivåerna så mycket mer på kemisk väg. Utan alkohol sjunker sedan dopaminnivåerna till lägre än tidigare och nervsystemet har vant sig vid den kemiska "hjälpen" för att lust och välbehag ska infinna sig.
Låt kropp och hjärna reparera sig ett tag så kommer lusten tillbaka, tillsammans med en ökad självkänsla.
Sämre först och sedan bättre med andra ord ?

Inte bara kräver mer än högsta rekommenderade dosen när det kommer till "sinnesförändrande" mediciner, utan får sällan eller aldrig heller några biverkningar. Och då väger jag bara 50 kg.
Kanske den "motståndskraften" bidragit till beroendet. Den genvariant som vissa har, som minskar vissa ämnen för att bryta ner alkohol och gör att man mår väldigt dåligt av att dricka kanske även påverkar nedbrytningen av andra substanser. Det kanske finns flera olika liknande genvarianter på en skala mellan "väldigt lite av" till "väldigt mycket av" dessa ämnen.
Krävs det stora mängder för att bli påverkad samtidigt som man inte mår så dåligt efteråt ökar ju sannolikheten för att man konsumerar mer.
Finns säkert massor av andra förklaringar också. Hjärnan och nervsystemet är komplext - och väldigt intressant.

Det är frågan jag gått och funderat på idag. På nittiotalet, när mitt drickande var som värst, hade jag också tillfälle att prova droger. Marijuana hade en liten, nästan försumbar effekt på mig och kokain kände jag överhuvudtaget inte av. Jag minns också ett par tillfällen då jag kom i kontakt med vårdens droger; vid ett tillfälle skulle jag slås ut för att få en kamera nerkörd i magen, strax innan jag slocknade hörde jag läkaren säga: "en häst hade varit nere för räkning nu". En annan gång drabbades jag av tarmvred och läkaren som pumpade mig full av smärtstillande uttryckte sig så här: "nu är vi uppe på klart olagliga nivåer".

Min undran är huruvida jag är mer tolerant mot droger än genomsnittet och om det är orsaken till att mitt drickande är så intensivt som det är, eller om mitt drickande har lett till att jag har utvecklat en hög tolerans mot droger rent generellt. Vetenskapen anser sig ju ha bevisat att alkoholister, liksom drogberoende, utvecklar en slags immunitet mot den drog dom använder, men jag undrar om det kan vara så att kroppen med tiden utvecklar en förmåga att handskas med alla typer av sinnesförändrande droger; kanske ligger den förhöjda toleransen i hjärnan snarare än i kroppen. Det skulle vara intressant att veta om det bara är jag som upplever det här eller om det är en allmän uppfattning bland oss som är beroende. Här finns utrymme för vetenskap tycker jag.

Ha en bra dag!

börja med antabus det kan hjälpa! kram

Hej och välkommen!
Känns som att du verkligen behöver bryta detta farliga mönster. Att isolera sig för att dricka gjorde jag också och det är vanligt i en aktiv fas av drickandet. Ta hjälp på något vis! Skriv här, prata med någon, sök upp ett AA-möte med likasinnade som har stor erfarenhet, ta hjälp via VC, arbetsgivare eller via kommunen alt beroendecenter. Alternativen är många och vi här på forumet har valt lite olika vägar. Vi finns här och stöttar men beslutet är ditt och endast du själv kan ta beslutet att det är nog. Att sitta fast i skiten med all ångest, smärta och skam är hemskt. Det går att ändra på.
Styrkekram
Ellan ?

Tänker mycket på det!

För mig fungerar det utmärkt med alkoholfritt vin, i alla fall vitt och rose'. Har inte hittat något bra rött.
(Nu är jag ingen öldrickare så det vet jag inget om.)
Det triggar inte igång något sug efter alkohol hos mig i alla fall, men det är säkert olika för alla.
När jag tar första glaset vanligt vin flyger någon mörk kraft in i hjärnan och jag vill ha mer och mer tills jag mer eller mindre däckar.
Bra jobbat med en nykter vecka.

Ha en skön kväll! ?

För mig är det viktigt att jag har alkoholfria drycker hemma som jag tycker är goda annars ökar risken att jag dricker alkohol. Jag dricker ofta alkholfri öl och det har inte lockat mig att dricka starkare öl utan tvårtom gjort mig glad att jag kan dricka öl och fortfarande vara nykter. Jag dricker både 0,0 och 0,5 öl och det gör ingen skillnad för mig.

Tänker på chocken man kan få av att ha stoppat någon "böna" som till form och färg verkar vara söt (=god), i munnen och det sedan smakar helt annorlunda... vinäger, salt, ingefära,... you name it! Gaaah! Något som med rätt inställning, rätt förförståelse normalt smakar utmärkt smakar nu som skit! Man äter med ögonen, det stämmer. "Fördomarna", förförståelsen ställer till det. Vi är ett trögt släkte.
Slutsats: man ska inte döma hunden efter håren.

Det går lite i perioder, ibland får jag lust att titta in här. Kanske nu i samband med årsdagen. Fem år om några dagar och det är ett datum som sitter i minnet. Tyvärr har jag ännu inte lyckats med sockret men jag kämpar vidare med det.

Så roligt att se spår av dig här igen! Och läsa att allt är bra med dig?
Jag önskar dig en härlig och glad sommar☀️??/ mt

Bra tänkvärda ord att ta med sej, passar vid alla tillfällen. Såklart påverkar inställningen resultatet! Redan då man lagar mat känns skillnaden om man har inspiration eller bara slänger ihop nåt för att man måste. För att klara av att bli nykter måste man troligen ha nått botten för att få rätt inställning.
Det där med bönorna vet jag däremot inte om det stämmer. Lite skämtsamt sagt men det finns väl inget som säger att det är lika många bönor av varje sort? Tänk om 8 av de 10 bönorna man fått är sura? Eller kan det också ha med inställning att göra? Man blir härdad, erfaren, och så tycker man att de beska är ok i alla fall.
Lite funderingar på morronkvisten. Så intressant att gå in på detta forum, man hittar alltid nånting givande.

är det söndag nu. God morgon heueh, njut av dagen! Hoppas den bjuder på välsmakande bönor?
/ mt

man läser något tänkvärt på Facebook, men härom dagen kunde jag läsa följande: "Vad du än tar dig för så kommer din inställning att påverka resultatet." Visst stämmer det, i min värld åtminstone. Sista gången jag var på behandlingshem så fanns det på sedvanligt vis en hel palett av människotyper där och jag får nog medge att jag hade åsikter, kanske fördomar, om en del av dem; jag fann det svårt att tro att dom som inte deltog helhjärtat skulle ha samma chans som oss andra att klara sig efter avslutad behandling. Jag har alltid funnit det lättare att utvärdera olika anfallsvinklar, både i mitt yrke och i mitt privata liv, om jag helhjärtat går in för det och gör precis som kursledaren, eller gurun eller vad det nu kan handla om, vill att jag ska göra och dessutom har som mål att få det att fungera. Ibland blir det bättre än jag förmodat, ibland blir jag gruvligt besviken, i vilket fall som har jag i alla fall försökt på riktigt och vet med större säkerhet hur jag ska förhålla mig till det i framtiden.

Gunilla Bergström (som skapade Alfons Åberg) sade i en intervju att livet bjuder oss på olika upplevelser på en bricka, vi kan inte välja bort dom vi inte tycker om utan det är bara att gilla läget och ta de goda med de onda. Ungefär som ett serveringsfat fyllt med Bertie Bott's Every Flavour Beans från Harry Potter-böckerna. Man vet aldrig vilken smak man kommer att få men man kan vara säker på en sak; för varje böna med kräksmak man får i munnen så finns det en större andel violsmakande bönor kvar på brickan. Jag har tuggat i mig ett antal riktigt läskiga bönor i mitt liv, så jag ser det som så: nu är det inte många sådana kvar, nu har jag mest bara goda kvar. Jag har svalt den där beska som förde med sig mitt återfall, nu har jag en himmelskt god en i munnen och den ska jag suga på så länge jag kan.

Ha en härlig söndag allihop!

Så bra att du fixat det! Jag hade precis samma tankar, en dag i taget funkar inte utan jag mäste inse direkt att detta är för gott. Enkelt och bra när det funkar. God fortsättning!

Det fina är att jag behöver inte alls kämpa. Jag har bestämt mej för att aldrig nånsin tro att jag kan dricka ett glas vin eller begränsa mitt drickande. Det är enkelt och bra.
Mina värden var alltid bra medan jag också hört om såna som haft höga värden av andra skäl. Om du är alkoholist eller inte, det sitter nog i ditt huvud. Känner du inte sug eller behov så låter du inte som en alkoholist för mej. Jag visste nog i många år att mitt drickande var fel, att det var ett beroende som jag inte kunde styra.
Jag har hört om nån som hade höga levervärden pga borrelia.

Inte druckit så mycket i mina ögon, men ändå tillräckligt för att cdt och b-peth skulle vara förhöjt till 2.1 och 0.4 så läkaren tror att jag är alkis nu och inte utbränd. Kanske är det för att jag druckit så lite som jag inte märker av några skillnader.

Känner inget sug eller behov av att dricka, är mest förbannad på alkoholen för att den har förstört för mig.

Alla dina positiva skillnader låter toppen! Kul att du tog dig ur missbruket. Fortsätt kämpa!

Jag vet inte hur mycket du druckit eller hur länge. Du har tydligen fått konsekvenser av det eftersom du avhållit dej i 25 dagar. Att du inte märker nån skillnad låter lite konstigt. Fast just de kroppsliga effekterna tar lite längre tid att hela. Har man supit länge blir man så klart inte som ny efter några veckor. Det tar tid att återhämta sej. Jag har varit nykter i fem år ganska exakt. Efter att ha druckit för mycket i många år, med ett ökande missbruk de sista åren. De effekter som märktes tidigt var ju att ångesten över att ha druckit för mycket försvann. Att jag visste varje morgon att jag kunde köra bil utan oro. Baksmälla tyckte jag inte att jag led av de sista åren. Jag kunde dricka 1,5 flaska vin och ändå gå på jobb. Men- som nykter kände jag tidigt skillnaden. Klarare i huvudet, ingen huvudvärk, den hade jag trott hörde till men den försvann med vinet. Nåja ibland förstås. En stor fördel är också att slippa köpa hem en massa vin. Skammen att bli igenkänd på systemet, jag bor på en mindre ort. Att slippa vara rädd att det inte ska räcka. Över storhelger, t.ex. Det blev oftast lite för lite på söndan. Oron för vilken skada man gjorde på kroppen. Rädslan att bli sjuk, självförvållat. Ont i levertrakten. Sömnen blev bättre så småningom. Jag kände mej ofta euforisk av glädje över att jag lyckats ta mej ur missbruket. Känslan satt i länge, stolthet istället för skam. Den känslan kan jag fortfarande få efter fem år, wow, jag klarade det. Jag klarade att stoppa och hela min kropp och själ. Jag har inga svarta hål i minnet, inga black-outs. Jag behöver inte kolla telefonen och med fasa se att jag pratat med min syster kl 23.30 och minns ingenting! Varför? Om vad? Mess till nån annan, felstavat. Jag är alltid redo om det händer nåt. Klar i huvudet, kan rycka ut till gamla föräldrar eller barnbarn om nåt händer. Jag är PÅLITLIG. Jag gillar att jag alltid är klar i huvudet. Tja det finns hur mycket som helst, hur många fördelar som helst.
Ha tålamod och håll ut.

Intressant att just pension kom upp. Jag ska gå i pension i höst, efter semestern. Känns väldigt spännande och skönt men det kan ju komma bakslag i höst och vinter. Då får jag väl hitta på nåt. Räknar med att jag ska orka träna och a hand om mej på ett annat sätt. Nu är energin slut efter arbetsdagen trots att jag inte har nåt fysiskt krävande jobb utan i kontorsmiljö/kundtjänst.
Jag är tacksam över att jag är nykter sedan fem år tillbaka. Den aspekten behöver jag inte vara rädd för, att jag ska börja dricka för mycket. Det finns så många skäl att vara tacksam över nykterheten, så många fördelar och faktiskt inga nackdelar alls.

parkerar jag på ICAs parkeringsplats och får en reflex att leta efter tomma flaskor i bilen som jag ska slänga i smyg att min man inte ser.
Jag går förbi bolaget och ler och säger hej till tiggaren, som var källan till min oändliga skam förut, för att han visste hur ofta jag var där.
Jag renoverar mitt kontur och med lite symbolik har jag rivit ur det gamla skåpet, där jag gömde vinflaskor under de sista åren. Jag behöver den inte längre.
Livet är absolut inte lättare och enklare bara för att jag har slutat dricka.
Jag är däremot starkare, kaxigare, bättre och roligare.
Jag vet inte hur ger man hopp för andra, men jag vill säga att det går och funkar att sluta. Man måste hitta sin väg, min var att sluta helt och jag behövde ingen hjälp utifrån, men det spela ingen roll. Bara att man slutar vara besatt av drogen, då funkar det.
Förresten, idag kan jag servera vin till mina gäster, se flaskan, känna doften, hälla upp åt dem och jag tar inget själv :)

– för att ta en av delarna i helheten–, är ingen enkel process. Många av oss har nog märkt det runtom oss. Min svärfar t.ex började supa på heltid när pensioneringen blivit ett faktum, och dog i förtid. Hans son, som längtat efter pensioneringen och gått i förtid, blev mest sittande, passiviserad, och började dricka alltmer.
Speciellt män tror jag kan hamna där, eftersom deras liv varit mer upphängt på förvärvsarbete än kvinnornas.
Själv har jag alltid spridit ut mina gracer på både förvärvsarbete och frivilligt arbete, så för mig var det ingen katastrof att lämna förvärvsarbetet. Jag startade ett lite företag i kultursektorn som jag nu jobbar luststyrt med och i den omfattning jag själv vill. Samtidigt har jag min ålderspension och ekonomin är minst lika bra som förr. Jag har bättre hälsa, mer fritid, utvecklas mer, etc. Jag är förstås i många avseenden privilegierad, men jag inser att lösningarna måste vara individuella och många. De som har slitsamma arbeten ska naturligtvis inte behöva skjuta upp pensioneringen utan snarare få gå tidigare, typ som balettdansare, piloter, och några till får göra. Livet är för kort för att levas okänsligt.