Senaste kommentarerna i forumet

Fick precis idag veta att jag har järnbrist, trots att mitt hb är okej. Mina depåer behöver fyllas på. Värt att kolla kanske? Det behöver ju inte alls hänga ihop med nykterheten!

Stort grattis Miss Lyckad!

Glad blir man ju!! Inspirerad!

Vad kul och spännande. Vad glad jag blir.
STORT GRATTIS!

Varm Kram Miss Super Lyckad!

Det är alldeles, alldeles underbart att du vann budgivningen ? SÅ glad för din skull!

Det är alldeles, alldeles underbart att du vann budgivningen ? SÅ glad för din skull!

Jag vann budgivningen!! Tack för all support <3 Priset blev högre än vad jag trodde, men hade lånelöfte på summan.Skriver papper imorgon. Lite förväntansfull och lite sorgsen. Men tänker på oss a-beroende och varför jag gör detta. En annan sak är att nu blir min ekonomi min. Ingen kan köpa alkohol för pengarna och jag stå för maten..Tack igen alla fina på forumet, ni betyder mycket för mig.. Stor kram från Miss Lyckad som snart är ensam husägare för första gången i mitt liv...

Morgondag, tack för ditt svar också! Mitt långa svar ovan var riktat som svar även till ditt inlägg men vill bara tillägga att det finns saker jag tyckt varit kul. Jag känner bara inte längre lysten att göra dem. Brukade spela gitarr och sjunga förr men efter en förkylning i april tappade jag sångrösten och den vill inte å terhämta sig. Sätter mig ned med gitarren ibland men inspirationen infinner sig inte och den åker undan.

Det känns lite grann som att vara i en vänthall. Man bara väntar men i det här fallet vet jag inte vad jag väntar på och är för trött för att ta reda på..

Åh vad ditt inlägg träffade i hjärtat..! Jag kommer nog att få läsa om det några gånger.. Jag kände i alla fall igen mig och visst är det så att jag är nedstämd och att det överskuggar förmågan att hitta glädje i annat.

Hela den här processen har gjort mig förskräckligt osäker på mig själv och jag ifrågasätter det jag gör säger konstant. Känner mig bortkommen, obekväm. Ibland känner jag mig löjlig, ibland dum och ibland när jag plötsligt vågat stå för mina åsikter eller varit väldigt rakt på sak får jag i stället ångest över att jag kanske sagt något olämpligt. Jag har svårt att kontrollera min osäkerhet och det sköljer bara över mig. Det här gör att jag nog håller mig undan socialt också..

Jag var ensam redan innan jag slutade dricka. Har i vuxen ålder sällan haft nära vänner även om jag verkar vara omtyckt på ett mer ytligt plan av kollegor och bekanta. Jag har bara inte någon umgängeskrets eller någon som det känns naturligt att höra av sig åt när jag skulle vilja hitta på något. Det här har jag ofta skamkänslor över. Vuxen och inga vänner. Det känns ibland som att det är mer tabu kring det än alkoholen.. Har man inga vänner måste det ju vara fel på en på riktigt, ungefär.

Kände VERKLIGEN igen mig i att kroppen reagerar på hot. Jag har t.o.m. reflekterat över det själv för i och med min osäkerhet upplever jag att jag instinktivt i varje situation reagerar med oro. Eller oron finns i kroppen hela tiden egentligen, ett sug och fladder i magen, utan anledning. Som att jag hela tiden är beredd på det värsta. Blir även paranoid och tror att människor jag knappt pratat med på jobbet tycker illa om mig, försöker motarbeta mig etc. Jag kan logiskt förstå att det är hjärnspöken i alla situationer men kroppen reagerar och osäkerheten kommer åter igen som ett brev på posten.

Jag vet inte om det finns hjälp att få. Samtalsterapi? De gånger jag gått hos någon har de ju varit peppade och jag hör dem men det är en helt annan sak att förändra en dålig självkänsla sedan barnsben.

Ja, nu blev det långt och kanske osammanhängande men det känns bra att kunna få ur sig och i samband med det reflektera lite..

Kram!

Utifrån det du beskriver ovanför verkar du nedstämd. Frågan är om dessa upplevelser kommit sedan du slutat dricka eller om de funnits där tidigare också. Jag tänker på avsaknaden av vänner att umgås med och ekonomi som inte tillåter massa aktiviteter. Ja, ekonomin förstår jag ju att den inte kan ha påverkats negativt av att sluta dricka, men vännerna? Var det någon/några som försvann i samband med att du blev nykter? Eller är det din trötthet som påverkar hur kontakten ser ut idag?
Varför jag undrar är egentligen för att det är lätt att känslor av nedstämdhet färgar hela tillvaron. Som en droppe bläck färgar hela kannan med vatten från klart till gråsvart.
Och om man då ser tillbaka kan livet verka ha varit så mycket ljusare tidigare. Vi har alla en tendens att bedöma, jämföra och värdera. Särskilt om man mår dåligt och längtan är stor efter att må bättre.
Du har gjort en stor förändring i ditt liv med motivationen (så som jag tänker att vi alla behöver motivera oss för att klara en förändring) och moroten att må bättre. Tro sjutton att man blir besviken när man sedan inte märker att man mår bättre utan snarare är tröttare och mer nedstämd!
Och vad händer med känslan då, om man dessutom blir besviken (på sig själv?) för att det förväntade resultatet av ens ansträngningar inte alls kom.
Nedstämdhet eller depression, eller vilket ohälsotillstånd som helst egentligen, är ju ingenting man önskar. Och rent instinktivt tar "statuscheck" allt större fokus - eftersom önskan är stark att upptäcka förbättring och oron/farhågorna för att obehaget finns kvar utgör ett hot. Våra hjärnor svarar med högre uppmärksamhet på alla hot, vare sig de är tankar eller rasande lejon...
Ofta får man rådet att hitta något som ger glädje eller göra något "kul". Det funkar inte riktigt så. För då behöver känslan av lust infinna sig och det gör den ju inte om man är mycket nedstämd.
Börja istället med att ge dig själv tillåtelse att känna. Sorg, oro, besvikelse, längtan, rädsla...
Gör det som är viktigt och nödvändigt. Det behöver inte kännas kul, det kommer förmodligen inte kännas kul. Men att göra "nytta" kan minska upplevelsen av meningslöshet. Även om du är trött är det kanske inte en trötthet som går att vila bort. Fundera på vilken slags trötthet det är. Kanske är det aktivering du behöver. Vänta inte på lust och inspiration, bara gör. Säg till dig själv "jag känner inte för något, men jag gör detta för att jag vet att det är bra/nyttigt/viktigt
kram

Ytterligare en dag har passerat. Nu har jag varit nykter i 5 månader och 2 dagar.

Det är förvånande hur lätt det gått för mig men plötsligt blev svårare. Inte för att jag faktiskt ens nånstans tänkte dricka igen. Men svårt för att jag plötsligt saknade nåt.

Men nu känner jag hur lugnet börjar komma tillbaka till mig. Det känns som att ett larm har tjutit i mig den sista veckan. Och varningslampor har blinkat. Hela jag har varit spänd som en fiolsträng och jag har varit på min vakt... rädd och orolig och irriterad. Det har varit så oharmoniskt inom mig.

Men idag kära vänner har jag faktiskt lyckats slappna av. Jag har inte tänkt på alkohol och jag har inte haft något sug. Alls.

Det har hjälpt jättemycket att skriva här varje dag och fått ert stöd. Det är nyttigt att få ur sig lite av det som stormar inombords.

Återkommer den jobbiga känslan igen så vet jag nu att den går över tillsist. Det är bara att härda ut, fokusera på det positiva och aldrig nånsin ta det första glaset.

Godnatt alla!

.... ibland har saker/aktiviteter som vi mått bra av fallit i glömska, kan du erinra dig något? Har du varit med i något sammanhang? Ibland kan det vara en gåva att få utföra någon form av ideellt arbete på något sätt, kanske kan det vara något?
Sen kan det ju också handla om att hitta nya roliga saker som gör att man mår bra.
Dessutom vet man ju numer att rörelse/motion är extremt viktigt på många sätt och vis. Motverkar depressioner, minskar stress/oro, ökar koncentrationen/minnet o s v.
Kan ju vara så att du behöver stöd i detta också i form av psykologhjälp och också kanske någon form av medicinering.

Fortsätt och skriv/läs och ha tron på att det blir ljusare och ljusare!

Kram!

..för era svar!

AlkoD: Jag har inte lyckats ersätta det med något, därav problemet. Jag känner mig inte lycklig i livet. Eller lycklig är en utopi. Skulle vara tacksam över att vara tillfreds men jag känner ingen livsglädje. Jag är så nedstämd att jag inte ens kan känna inspiration till att få inspiration att hitta något annat roligt. Jag tyngs ned av att jag saknar vänner att umgås med, att jag har en ekonomi som inte tillåter en massa aktiviteter och så den här tröttheten som gör att jag inte orkar göra något annat än sitta vid datorn efter jobbet, om ens det.

Jag känner mig bara riktigt riktigt ledsen och vilsen i livet. Och väldigt ensam. Jag vet inte ens var jag ska börja för att hitta tillbaka.

för dig och huset. Precis som du skriver så står inte du och faller med just det huset men det vore skönt för dig om den pusselbiten föll på plats. Du är stark!
Kram
Ellan

Tack för allt DU (också) ger!
Kram!
/D

13 månader närmar sig. Över 1 år. Livet hjälper mig inte direkt men jag känner mig ganska stabil.
Kan fortfarande bli avundsjuk av att höra kompisar berätta om hur de ska/har druckit. Men allra oftast räcker det med att tänka ett steg längre så e saken borta.
Var nyligen en vecka på ett all inclusive hotell med tillgång till fri öl/sprit/vin. Kände mig aldrig särskilt lockad.
Jag vet att jag aldrig mer kommer kunna dricka alkohol. Försöker tänka det ofta och det hjälper. Jag kommer aldrig mer dricka alkohol! Varför börja nu liksom? Bortkastat så inåt helvete. No fuckin way.

En liten lustig grej e att folk verkar tycka det e konstigare att man inte dricker alkohol än att man dricker för mkt och gör bort sig. Jag tyckte nog själv så oxå förut men vad e det? Jävligt skevt iaf!

För dig!!! Och som du skriver annars kommer det ett annat passande hus! Rätt tänkt, håll fokus! Vill dig själv väl!
Kram?

tunga idag där jag bor, men vad gör det sinnet är lätt och livet är härligt, visst finns det problem, men ack så lätt att lösa när man är nykter. Minns när jag var inne i en period av drickan hur tungt allting var, bara att gå ut med min hund var ett stort besvär, hua när jag tänker tillbaka. Gottar mig i allt sjukt som hände med mig, och det gör att jag verkligen inte vill tillbaka. Hade ett ganska stort sug i lördags eftermiddag vid 4-tiden, först fick jag panik sedan tog jag emot suget och bearbetade det, och se det var inte så farligt denna gången heller det gick helt enkelt bort och jag blev glad o lugn igen. Jag ska lära mig att ta emot sugen för dom kan dyka upp när man minst anar det, välkommen då för faan, för denna gången ska jag ta kommandot och vinna.
Kramar och tack för allt ni ger
Konstnären

Varelse detta hus blir ditt eller ett annat så är du på väg mot något fantastiskt tror jag. Du kommer kunna leva ditt liv exakt som du vill och som det är menat.

Kramar!

God morgon vänner!

AlkoDHyperD, beroende av att vara nykter stämmer ju faktiskt. Det är ju det som vi är beroende av för att kunna leva vidare ett värdigt liv. Det låter skönt också på nåt sätt att anamma det beroendet. Ett positivt som inte ger långvariga negativa konsekvenser.

Jag umgås inte heller med så många som dricker egentligen kanske. Och ofta har vi barn med så det har aldrig fallit sig att vi druckit. Det har jag mest skött hemma i smyg. Men då och då är det umgängen där alkohol finns med på ett "tjusigt" sätt och där har jag känt att jag inte vill komma och förstöra deras stämning genom att säga att jag tycker att alkohol är djävulens påfund liksom ? Men jag har ändå haft tur för den person som oftast är värd för det här sällskapet tycker mycket om att hitta alkoholfria alternativ. Det finns nästan alltid alkoholfri öl eller ett gott alkoholfritt bubbel redo när jag kommer.

Idag hade jag planerat en heldag vid poolen men solen är puts väck. Får se vad det blir istället. Det kanske är varmt nog för pool ändå.

Ha en fin dag allihop!

Packar lite idag. Ska ju flytta även om jag inte vinner budgivningen. Kram..

Tack för dom fina orden Piasava. Vad fint att vi kan hålla varandra nyktra. Det är heller ingen ide att försköna helvetet som det är att ha ett alkoholmissbruk. Du ska vara stolt att du klarat av att hålla dig nykter. Nu fortsätter vi på resan som kallas livet. Utan alkohol som förstör oss. Det är vi värda.. Stor fin kram till dig..

Dagens första skratt!

som inte hällde vattnet på katten ;-)

Så säger jag. För mig är inte alkoholist ett laddat ord. För mig stämmer det bättre än beroende, för jag är inte beroende av alkohol för att klara vardagen. Beroende ser jag mer som något man måste tillföra kontinuerligt. Jag är träningsberoende och nikotinberoende men har en kronisk, latent sjukdom - alkoholism - som jag hanterar genom att inte dricka. Så i själva verket är jag beroende av att vara nykter...
Om jag talar om det i sällskap där det dricks - vilket i och för sig sällan är aktuellt eftersom jag bara umgås med idrottsutövare som på sin höjd dricker en öl och som aldrig skulle ifrågasätta att man avstår - möts jag bara av respekt. Jag tycker du gör rätt som inte lindar in utan står upp för dig själv, Lim. De som har problem med det behöver antagligen höra dina ord och de som inte har problem blir inte upprörda över huvud taget.
Ju mer vi vågar visa oss, desto mindre skam för alla i vår situation
kram