Senaste kommentarerna i forumet

tycker inte om katter. Det blev extra tydligt igår. Det började bli läggdags och jag satt på förstubron och rökte en cigarrett när jag hörde ett fasligt liv nere på den del av tomten jag brukar kalla naturtomt, det vill säga den del som jag är för lat för att göra något åt själv. Hunden vägrade komma när jag kallade och oväsendet fortsatte, så jag drog på mig ett par stövlar och trampade ut i växtligheten, som är såpass hög att jag inte kunde se hunden, allt jag såg var ett par öron som stack upp bland Lupiner och annat. När jag kom fram sprang hunden i cirklar och i svansen hans hängde en väldigt liten och väldigt gammal katt som en slägga i en släggkastares stadiga grepp. Jag försökte få fatt i katten, men det var som att försöka hoppa på en snurrande karusell; det tog ett tag innan jag lyckades.

Med katten i famnen och hunden förtvivlat argumenterande för att jag skulle låta honom ta hand om kattkräket försökte jag få dom att lära känna varandra och lägga sina meningsskiljaktigheter åt sidan, men det var en fåfäng förhoppning. Just den här katten bor i en familj med fyra hundar så han kände sig nog ganska trygg i en situation med bara en och min hund var lika orubblig i sin ståndpunkt. Så jag satte ner katten utanför staketet och trodde naturligtvis att han skulle ge sig iväg, men icke. Han satt kvar och försökte låta som ett lejon allt medan hunden frenetiskt försökte bita av ståltråden. Att få med sig hunden in var inte att tänka på, inte förrän jag slängde en spann kallt vatten över honom gav han med sig och lommade in. Jag då? Tja, jag kan intyga att t-shirt och mjukisbyxor är inte en ideal klädsel när man medlar i den här typen av konflikt.

Ha en bra dag!

Är så tacksam för att jag hittat din tråd miss lyckad! Det du skriver har hjälpt mig otroligt mycket. Har ett liknande förflutet som du, faktiskt nästan identiskt. känner igen hela processen. Är totalnykter sedan 11 mån tillbaka med hjälp av arbetsgivaren. Snart är behandlingstiden slut och jag har många gånger kämpat med tanken på att äntligen kunna ta ett återfall. Tack vare din tråd har den tanken alltmer försvunnit, tänker läsa igenom den om och om igen när den tanken dyker upp hos mig. Du är så brutalt ärlig om hur det verkligen var under din missbrukstid. Nu siktar jag på två år, har hört någonstans, vet inte om det stämmer, att efter två nyktra år ökar chanserna till att fortsätta ett helnyktert liv. Ha en fin dag!!

Men du har rätt tänk. Är det meningen att du ska huset så är det! Annars finns det ett annat som väntar på dig.

Jag blir väldigt rörd och glad. Detta stöd behöver jag idag. Är ledsen och nervig. Men nu lättar det tack vare att ni finns..Jag önskar er allt gott Varm kram ML..

Ps. Anledningen till att jag inte längre vill stötta de som dricker genom att säga att jag inte dömer osv är inte för att jag VILL göra dem obekväma utan det är för att jag vill sluta trycka ner mig själv. Sluta avfärda mitt eget viktiga beslut. Ett beslut jag måste få stå för eftersom det stundtals är svårt att gå mot strömmen. Vi som inte dricker är ju de udda på nåt sätt. Det är ju vi som behöver stöttning och pepp och ett hejarop. De som dricker i sociala sammanhang följer ju strömmen och behöver väl inget pepp av oss som kämpar? Ska JAG som sitter på en middag som den enda nyktra behöva övertyga de som dricker om att det är okej och att jag inte tycker det är fel? Jag tycker det ju är fel. Och synd.

Jag tror att jag ska börja yoga. Det gjorde jag förut och jag mådde väldigt bra av det. Jag tycker att man respekterar sig själv, både fysiskt och själsligt, när man yogar. Det är nåt fint med det och som med all form av träning går det inte ihop med alkohol. Med den respekterar man varken sitt inre eller yttre.

Jag funderar på hur det var att dricka. Hade jag druckit hade jag alltid grym hjärtklappning när jag sov. Sov superdåligt och vaknade mkt. Jag har aldrig förstått hur en del kan sova med hjälp av alkohol? För mig funkar det helt tvärtom.

Alltid också om jag druckit innan jag lade mig så började oron kring om jag skulle vara bakis dagen efter. För det vet man ju inte säkert. Alltid lika rädd för det var jag.

På morgonen smakade kaffet dåligt. Magen var dålig. Ångesten kom.

Oftast drack jag inte så sent på kvällen just för att undvika att bli bakis. Men det funkade ju inte alla gånger.

Sista tiden jag drack började jag också kräkas innan jag sov. Med flit alltså. För att jag var så rädd för hur jag skulle må dagen efter. Alltså vad är det ens för liv? Leva så bara för att man så gärna vill ha det där giftet. För att man tror att det ska hjälpa en att må bättre.

Nä herregud... det ska aldrig ske igen. Jag vet det helt säkert. Det är i alla fall skönt att jag vet det. Jag är faktiskt bättre än så och värd mer.

När jag når mitt årsdatum ska jag officiellt börja kalla mig själv nykterist. Det ska bli jag. Jag ska fanimej vara stolt. Jag ska bannemej skylta med det. Jag är trött på att man måste förtydliga att man inte dömer någon som dricker bara för att man själv inte dricker. Liksom försäkra alla som super att det inte är nåt fel på dem. Att de kan vara lugna. Att jag inte är en polis. Men varför ska jag behöva övertyga dem om det?? Hjälpa dem att vara bekväm med att de häller i sig det gift som sabbar så mycket för så många.

Jag ska börja säga, om jag är med folk som dricker, - Nej jag dricker inte. Usch, det är äckligt och gör att jag mår skitdåligt. Det kommer du också göra imorgon. Men inte jag.

Jag ska sluta linda in det för andras skull. Gör de ingen grej av det måste jag ju inte säga så mycket men de gånger de undrar om jag saknar det etc ska jag vara mer rak och inte så himla artig för deras bekvämlighets skull.

Haha jag vet inte om det skiner igenom att jag är arg och irriterad på alkohol och på de som oreflekterat dricker den. Jag är så less på det. Så less på folks ignorans och på hur de helt blint matar A-djävulen. Och deras beteende påverkar barn och unga som i sin tur slussas in i ett eventuellt framtida alkoholmissbruk.

Jävla skit alltså. Jag måste ta mina barn och flytta till månen tror jag.

tummarna och hoppas stt universum lyssnar på dig! ?????

Kära Universum - Ge huset till Miss Fina Lyckad.
Hon sliter så och hon behöver det mer än den andra
budgivaren. Jag slänger med mitt magiska
trollspö. Och håller tummar och tår.

Kramar

MM

Hoppas priset stannar på en rimlig nivå och du lägger sista budet. Vad skönt när du kan packa och flytta.

Kram!

och hoppas att huset blir ditt Miss Lyckad!

Känner en jättenervositet idag. Har budat mot en budgivare än så länge. Får se hur det blir imorgon. Det finns en maxgräns hur mycket det är värt. Hoppas jag kan köpa huset för rimlig summa. Annars kommer det ett annat passande hus, hoppas jag. Exet full igen, men har varit hjälpsam och trevlig. Jag planerar för flytt. En dag i taget..kram..

Känner en jättenervositet idag. Har budat mot en budgivare än så länge. Får se hur det blir imorgon. Det finns en maxgräns hur mycket det är värt. Hoppas jag kan köpa huset för rimlig summa. Annars kommer det ett annat passande hus, hoppas jag. Exet full igen, men har varit hjälpsam och trevlig. Jag planerar för flytt. En dag i taget..kram..

Tack skånetösen, AlkoDHyperD och miss lyckad... jag blir så rörd och tacksam att ni bryr er och svarar mig när jag har det jobbigt!!

Ja miss lyckad, tyvärr har han till och med druckit två gånger. Jag som var så säker på att jag skulle lämna honom om han gjorde det. Men nu vet jag inte vad jag ska ta mig till. Vi har haft ett så fint sista halvår. Vi får se vad som sker. Men här hemma kommer ingen alkohol in. Det är helt strängt förbjudet.

Det är såklart hans idiotiska beslut som påverkar mig. Får mig att tänka och undra.

Skånetösen, det var smart att jämföra känslorna sådär. Jag väljer också rastlösheten först!!! Istället för allt vidrigt alkohol får en att känna.

Idag känner jag mig starkare igen. Har haft en jättemysig dag med barnen. Varit i leksaksaffären, fikat, lekt i en rolig lekpark och promenerat. Sedan hemma har jag gråtit lite men känner mig stark ändå. Starkare än igår.

En annan människas dumhet ska inte dra mig ner i dumhetens träsk.

Vad fint du skrev AlkoDHyperD ❤ och jag känner igen mig så mkt!! Jag grämer mig redan inför vintern. För att sommaren är så vacker och så kort.

Nä nu behöver jag kanske gråta lite mer. Men helt nyktert. Jag lovar. Jag ska inte släppa in monstret i mitt liv.

Tack igen allihopa. Ni är så snälla!

Jag har varit utan alkohol i ett år. Har också varit jättetrött..det börjar bli bättre..nu kan jag känna mig stundtals piggare, men fortfarande trött för ett socialt liv. Och om jag är social, så behöver jag återhämta mig ordentligt. Förmodligen fungerar jag så och har nog alltid gjort det..så för mig, tror jag, att jag använde alkohol för att piggna till för att jag var så mentalt trött av olika orsaker. Jag drack inte särskilt ofta..men när jag drack kunde jag inte sluta och det blev jobbiga konsekvenser som att hamna på sjukhus, minnesluckor och gjorde många dumma saker på fyllan.
Tror att återhämtningen kan ta tid och att det måste få lov att göra det.

Jag älskar sommaren. Älskar att vara ledig. Längtar hela vintern efter värmen och ljuset.
Nu kom jag på mig själv, idag, under en underbara långcykling på vägar kantade av sommarens grönska, att jag kände panik. Obehag.
Varför? Just här och just nu lever jag min dröm.
Paniken kom för att jag insåg att det redan är juli och sommaren är så kort. Nästa tanke: jag får inte kasta bort en enda sekund, måste hålla fast varje ögonblick! Maximal utdelning av varje dag, maximal njutning...då får ingenting, verkligen ingenting, skava någonstans. För om jag inte mår fullständigt bra just nu, när ska jag då göra det?
Förväntningarna kan byggas upp till ångest. Var det inte mer än så här?
Ledighet kan leda till stress över att det är nu det gäller att verkligen ta den tillvara.
Backa, säger jag till mig själv. Stanna upp! Bara var här och nu. Tiden går inte att manipulera. Dagen kan inte fångas, bara levas. Varje minut är en evighet om man stannar upp och är i den.
Så nu låter jag dagen gå. Kanske klipper jag gräset. Kanske lägger jag mig en stund och bara njuter. Kanske kommer någon av barnen att fråga om vi ska göra något och då är jag fri att gå med dem i deras "leva-i-nuet-för-det-är-sommarlov".
Jag ser för egen del panik och otillräcklighetskänslor som en farlig fallgrop. Har även jag ett halvårs nykterhet precis som du Lim.
Var glad åt att du observerar suget och faran med det. Du kommer inte falla. Inte jag heller. Skönt att vara nykter!

Var nåt i nyheterna igår om att äldre dricker allt mer alkohol. Pensionärer. Det är inga nya nyheter, jag ser om jag googlar på det att såna rapporter finns tidigare men det stämmer säkert. Inga tider att passa eller jobb att sköta, visst blir det lättare att dricka mera då. Och dom som tillbringar längre tid i Spanien eller Portugal där alkoholen är billig och lättillgänglig dricker säkert mer. Det fattar jag ju hur det skulle gå för mej. Jag går i pension i höst och min nykterhet känns återigen som en stor förmån. Att jag slutat i god tid. Tacksam för det.

har din man/sambo också sug tror du? Här gick vi omkring vankandes båda två tidigare för att försöka tänka på annat än alkohol. Det gick aldrig många timmar förrän den ena sa att "jag sticker in till stan" och den andra sa att köp åt mig med. Vi kände båda varandras sug. Nu är det bara exet som vankar. Jag gör annat. Blir jag sugen läser jag och skriver på forumet, tittar på dokumentärer om missbruk, gärna barn till missbrukare. Lim, vad gör dig lugn? Vad gör dig glad? Vad gör dig tillfreds? Fundera på det och gör den aktiviteten eller vad det nu är. Du klarar det. Styrkekramar till en fin tjej, partner, och mamma <3

När jag känner den där rastlösheten (vilket är skitjobbigt) brukar jag jämföra känslan med hur jag mår efter jag supit till.
För då ter sig rastlösheten som det mindre onda. Håll emot!
Det är en kamp men för varje gång man vinner den kampen så blir man starkare.

När jag känner den där rastlösheten (vilket är skitjobbigt) brukar jag jämföra känslan med hur jag mår efter jag supit till.
För då ter sig rastlösheten som det mindre onda. Håll emot!
Det är en kamp men för varje gång man vinner den kampen så blir man starkare.

Sisyfos och MondayMorning TACK. Alltså stort tack för era råd. Det hjälper mig så himla mycket!!!

Allt från listorna till att tänka ett steg längre. Och att läsa om en annan "periodares" erfarenhet av återfall.

Stort tack!!!

Jag ska absolut inte falla in i skiten igen. Det där med självkänsla är för viktigt. Jag vet ju hur jag hatar mig själv om jag dricker.

Jag är en väldigt engagerad och närvarande mamma och en stor del av min identitet är kopplad till min roll som förälder. Men till och med den förstörs om jag dricker. Dessutom är mina barn nästan ett halvår äldre nu än när jag sist drack och de förstår nog ännu mer nu. De är i den åldern då mkt händer på kort tid.

Kram till er och tack för ovärderligt hjälp.

Som periodare så kommer dessa känslor alltid dyka upp. Det gäller att alltid ha färskt i minnet hur det blir efter de där två ölen. Det stannar ju inte där. Jag var nykter i två år, drack inte en droppe. Tog två öl och det var kört igen. Sabbade två år för mig själv och det höll på att gå rakt åt helvete. Det jag upplever är när man har hållt uppe ett tag så kan det bli ett väldigt kraftigt återfall.

Tänk på att en öl (kan) leda till - vakna svettig, ångest, bakfylla, vilja dricka mer (för det suget dra du ju igång..igen) uppförsbacken som man ska upp för igen, självförtroendet som slängs ner i botten, barnen som man sviker. Och A-djävulen väcks ur sin sömn. Igen.

Eller vakna pigg, fräsch till en ny fin sommardag, nykter.

Kämpa igenom detta för det kommer vara SÅ värt det.

Ps läs ditt första inlägg igen, där har du ditt svar :D ds

Kramar

MM

Nåt som skaver... ja, vad är det egentligen som skaver? Eftersom jag känner igen mig lite i det du skriver så undrar jag om vi är lite lika i att vi lever i planer, i framtiden och är dåliga på att leva i nuet. Jag är nästan alltid på nästa steg. Och det är lite svårt då att njuta i stunden även om jag sitter ner med röran omkring mig så skaver det litegrann. Jag vet att jag behöver/förtjänar/ska vila men i tanken är jag nån annanstans och inte helt nöjd. Listor i huvudet är en katastrof, men fysiska listor med saker som man skulle vilja hinna men aldrig hinner ner till är bättre. Att beta av på de listorna är psykiskt stärkande. Nu vet jag inte om du har den typen av "drömmar" , men det blir en annan effekt när du kan "bocka av" något istället för att säga att du "skrotat"
Ett projekt låter bra, men du kanske har små saker redan du kan ta itu med, en i taget... städa ur en hylla... ta med barnen till ett speciellt/spännande ställe, åka till återvinningen och kasta saker (och det är otroligt befriande).... ja, säkert sånt som du redan gör, men gör en liten lista att bocka av. Gräsklippningen kan ju vara med den också.

Tack snälla miss lyckad. Jag ska försöka ge mig en klapp på axeln.

Idag känner jag mig rastlös. Jag har solat, badat, tvättat, dammsugit, lyssnat på poddar jag gillar och egentligen haft en jätteskön dag. Egentligen. Men nåt skaver. Jag blir så irriterad på mig själv!! Varför tänker jag på alkohol hela tiden nästan nu helt plötsligt? Jag kan inte låta bli att tänka att en öl skulle förstärka nåt. Göra det lite härligare. Härligare att njuta i solen och härligare att skrota runt hemma. Göra sånt jag längtar efter när jag är på jobbet 40 timmar i veckan. Jag får panik på mig själv.

Jag kanske behöver komma in i semesterlunket bara och min psyke tror att en öl skulle hjälpa mig dit. Jag har trots allt inte ens haft min första semesterdag. Den är ju imorgon.

Imorgon ska vi lämna huset i alla fall och göra lite saker på stan. Då får jag göra av med lite rastlöshet.

Jag ska ha is i magen nu. Kanske skulle jag kunna ha nåt litet sommarprojekt för att jag inte ska tänka så mkt på alkohol. När barnen är upptagna med sina kompisar måste jag ha nåt att fokusera på. Nu vill jag bara ha en öl ?

Jag inser att den här känslan jag har idag egentligen är en känsla många många många har i Sverige nu. När semestern kommer. Några öl för att komma i stämning. Skillnaden för mig och andra på forumet är ju att vi vill undvika ölen och vi behöver och vill klara oss utan!

Jag vet att jag klarar det. Men det är tråkigt att känna mig frustrerad och irriterad en fin dag som den här.

En dag i taget...

Heueh, jag bor i USA... det är inte lätt med all tillgänglig alkohol. Önskar att det fungerade som i Sverige här, jag dricker ALLTID mycket mindre när jag är på besök hemma. Lätt med spontanköp här klockan 9/10/11 på kvällen.

Jag har ibland känt att jag är sugen på något. Snabba tankar. Är det cigaretter? Nej, slutade för ca 10 år sedan. Är det snus? Nej slutade för 10 år sedan. Är det alkohol? Nej har slutat..Konstigt att få flash-backs på beroenden man haft tidigare..Äter mycket frukt och bär när jag är sugen, men även en del godis. Kan vara som jag läst på forumet, en form av sockerberoende. Tycker ändå att det är fullt hanterbart. Åker inte iväg endast för att köpa godis. Dessutom blir jag varken full eller dum av det heller. Är jag sugen på någon mat, så köper jag det. tex skaldjur eller annat gott. Nu kan jag unna mig, för slösar inte längre bort mina surt förvärvade slantar på alkoholmissbruk...