Senaste kommentarerna i forumet

Att ha försökt så gott man kan och ändå bli "straffad", utestängd. Maktlösheten och upplevelsen av att vara oönskad, oälskad, missförstådd? De är sådant som triggat mina återfall. Och tron om att det "bara" är till skada för en själv. Spelar ju ingen roll om man skadar sig själv när känslan ändå är att man inte är värdefull för andra eller till och med sårar andra även om det inte varit ens mening...
Res dig och försök förstå vad som hände nu. Finns det ett mönster? Vilken känsla var det som triggade?
Jag har tvivlat själv de senaste dagarna, på om det är så farligt att vara periodsupare. Läste dina inlägg igen idag, och ser samma mönster. Lång tid i nykterhet, stress, känslomässig ensamhet, återfall som sedan leder till flera under en förhållandevis kort tid.
Du sökte behandlingshem, tog det på allvar, anade faran och vidtog åtgärder. Vad gjorde jag? Efter endast sex veckors nykterhet, med värsta återfallet sedan missbrukstiden i färskt minne börjar jag förminska allvaret och fundera på om det inte skulle kunna vara rätt ok med några sådana perioder om året ?
Tack för att du delar, du hjälper andra!
Kram

Visst är det så lizzbet. Jag lyfte frågan för 1½ år att jag ville skiljas och vi gick hos familjerådgivningen ett antal gånger. Min hustru tyckte att det blev bättre och enligt henne så var det verkligen så. I hennes självskattningar så blev det bättre och bättre medans mina självskattningar var jag kvar på samma nivå. Och det var då jag tog återfallen. Och som jag sa tidigare att det är nog det bästa att vi går skilda vägar. Att alkoholen var en utlösande faktor. Självklart är det det. Jag vill inte försköna något alls. Jag bara skriver av vad jag känner just nu.

Mår du bra nu Studenten?
?

...och påpeka att allt blir så extra stigmatiserat när A finns med i bilden. I ett "vanligt" förhållande tycks det mycket mer ok att ställa krav, vara egoistisk osv, nästan så det uppmuntras ibland. Kanske Thomas fru har tröttnat pga andra saker också... A kanske var "droppen"? Men då är hon extra elak som inte "ställer upp" för honom just nu? Har man fått nog så har man, så känner jag.

Ullabulla. Jag förstår dig i din situation som medberoende. Och har full respekt för att situationen är än värre för en medberoende. Att inte veta och att inte kunna hjälpa till. Maktlösheten är fruktansvärd. Jag visste att jag får all hjälp runtomkring mig och jag kan prata med en massa människor. Jag bad en terapeut ringa upp min hustru så att hon får prata av sig . Hon sitter inne med en massa olösta frågor och jag blev väldigt glad att hon ville ha den kontakten. Som jag beskrev tidigare så har mina återfall kommit när jag varit iväg på affärsresa. Resor utomlands eller när jag varit själv. I den tron att jag skadar ingen annan än mig själv. Men jag skadar alla runtomkring mig genom svek och bristande tillit. Jag har alltid redovisat för min hustru när jag tagit återfallen så situationen ser lite annorlunda ut. Hon har som sagt aldrig sett mig dricka. Och jag har aldrig druckit hemma. Så hon blev väldigt frågsam när terapeuten började fråga om olika mönster om mitt drickande. För hon visste inte vad hon skulle lägga märke till i mitt beteende. Såklart kommer inte ett återfall bara sådär utan det byggs upp av olika orsaker. Och i mitt fall har det varit stress under lång tid. Sovit dåligt och sedan bristande närhet från min hustru då hon själv har varit stressad under lång tid. Vi har dessutom ett företag ihop som har accelererat i rekordfart. Så våra förutsättningar har inte varit gynnsamma.

Tack snälla MM för dina värmande ord. Mitt återfall som jag tog för några veckor sen var för beslutet av att vi skulle skiljas. Såklart jättetråkigt och det känns som ett misslyckande. Men med dessa 2 veckor i lugn och ro med att sortera mina tankar och känslor så känner jag att det är rätt beslut att vi nu skall skiljas. Jag älskar min hustru för att vi fått en fantastisk son ihop. Men nu är det än en gång fokus på min nykterhet. Nu har jag människor runtomkring mig som hjälper och stöttar. Mina 2 veckor iväg har varit väldigt lärorika. Jag hade för avsikt att allt skall upp till ytan nu och inte dölja något. Det har varit väldigt jobbigt stundtals att möta sitt innersta men väldigt lärorikt också. Jag skall ta mig ur detta nu och avsluta mitt drickande för gott. Och jag ser fram emot att hitta lugnet igen.

Jag hade inte läst hela tråden.Fortsätt hålla fast vid nollan om du klarar det så har du i alla fall gjort vad du kan. Resten är ju upp till din fru.
Visst vore det bra om man kunde få den man älskar att se hela bilden,även den man själv lever i.
Men fast man lever i samma relation så finns ju ofta två helt olika sidor av saken.

Sitter själv nu som lämnad pga att mitt medberoende ställt till det på många plan och att jag inte velat fatta.
Men jobbar nu aktivt med mig själv.
Hoppas din resa fortsätter väl Thomas oavsett vad som händer mellan dig och din fru.

Jag tycker verkligen att du tar ansvar.
Och igen så ligger det i din hustrus intresse att se till att
du mår så bra som du bara kan just nu.
För barnen skull. Även om det är en kommande
skilsmässa så kommer du ju ända att vara ihop med
dina barn. Ni har ett liv ihop, då måste man hjälpas åt
så det blir så bra det bara kan bli. För alla parters skull.

Jag hade förstått om hon stängde dörren om du
var onykter men nu kom du ifrån ett behandlingshem.
Nykter, med vilja och med glädje....
Som jag kommer ihåg så åkte du iväg för att du hade
en otrolig ångest. Du mådde dåligt.

Vi är alla människor och att bli behandlad som ett djur när
man helhjärtat försöker är inte humant. Det är min åsikt.

Stå på dig Thomas67, jag tror på dig!!

<3

Jag har en rak nykterhet sen 2007 men har tagit några återfall de senaste året. När jag varit iväg på resa och när jag varit själv. Min hustru har aldrig sett mig dricka någon gång. Och jag valde själv att åka iväg på behandlingshem eftersom det har blivit 5 återfall de senaste året. Och vill verkligen stoppa i tid. De gånger som jag tagit mina återfall har varit 3-4 dagar. Vill inte försköna något alls. Det hade varit bättre utan några återfall såklart. Men av respekt till mig själv och till mina barn så åkte jag iväg i 2 veckor.

Jag kommer åka hem på tisdag. Det är det som är planerat. Så får jag se. En dag i taget är det som gäller.

Jag förstår fullt vad du skriver Ullabulla. Och det är jag som fattar besluten. Mitt återfall för ett par veckor sen tog jag efter att vi beslutat att skiljas.
Så det är vad som kommer ske.

Jag från andra sidan förstår ju också din fru.
Jag förstår att du Thomas var laddad,glad och full av hopp nu inför detta nya som kanske skulle grejja sig.
Din fru sätter fram kalla handen och det drabbar både dig och din dotter.

Visst kan det tyckas hårt.
Men i min värld så åker man inte på behandlingshem om man inte har druckit sig till ett rätt stort problem.
Din fru har säkert också hunnit tänka under tiden du varit borta.
Kanske hon inte på långa vägar tänkt klart.

Visst har ni ett gemensamt hem och gemensamma barn.
Men samtidigt så är kanske förtroendet för dig inte så högt just nu trots dina goda ambitioner.

Så jag vill bara säga att jag förstår din frus val även om konsekvenserna blev ödesdigra.
Sen var det väl kanske inte hon som var där och hällde upp åt dig.

Vill man som den drickande övertyga sin käresta om att man ändrat inställning och verkligen vill förändra sitt liv så finns det bara en sak som gäller.
Avstå alkohol och söka hjälp.

Inga andra åtgärder behövs om man som partner fortfarande vill leva med den som dricker.
Då är man oftast beredd på att själv också lägga ned mycket jobb på att få till relationen.
Jag önskar dig lycka till och att du och din fru når varann igen efter detta återfall.

Exakt! Det där är ju inte att stötta dig, vilket hon borde göra nu när du försöker komma på fötter.
För din och barnen skull.

Hur ska du göra nu?
När tänkte hon "släppa" in dig i ditt eget hem?

Det är DITT hem och det är DINA barn.
Glöm inte det.

Hon var rädd för att det skulle bli för mycket självömkan från mig och att jag skulle bli ledsen. Och jag förklarade för henne att jag tar hand om barnen så kan hon ta det lugnt och koppla av. Jag sa att jag kan inte garantera att jag inte blir ledsen över vad som skett och det får hon ta. Men tydligen så var det inget bra svar.

Ja jag tycker det också. Det är mina handlingar och det är mina beslut såklart. Men det tog knäcken på mig att min dotter for illa av detta. Visst bor jag där och äger huset. Och dagen innan visste hon att jag var på väg hem och då var det ok. Men sedan ändrade hon sig. Och det är klart att ett sånt beslut för en nynykter blir inte bra. Speciellt när jag var på väg.

Förlåt men det låter väldigt omänskligt av din fru.
Hur kan man göra så?
Du bor väl också där, hon kan ju inte bara stänga dörren i ditt ansikte?

Vad arg jag blir.

Ett glas är ett för mycket och tusen glas är inte tillräckligt.

Hejsan InteMera! Tack för dina tankar och medmänsklighet.
2 veckor på behandlingshem var fantastiskt. Jag försökte lägga alla problem åt sidan och fokusera på mig själv. Kände mig starkare och starkare. Och när jag skulle åka hem i fredags så var det lycka att få träffa barnen. Jag hade pratat med mina nyblivna vänner där jag var och alla visste hur mycket jag längtade hem till barnen. När jag väl satt på tåget hem så berättade min hustru att hon kände sig inte redo för att jag kom hem. Hon och barnen behövde några dagar till. Lite problematiskt när jag väl var på väg hem. Och min dotter som längtat så efter att få träffas igen sa nu att det är kanske bäst att jag inte kommer hem. Jag förstår min hustrus beslut men när jag sen fick reda på att min lilla dotter brutit ihop i skolan för att jag inte skulle komma hem tog så fruktansvärt hårt på mig. Jag var helt plötsligt hemlös. Så jag stannade på vägen och tog in på hotell några dagar och så började jag att dricka igen. Så fruktansvärt meningslöst. BP tog kontroll över mig igen. Så här sitter jag och dricker igen och mår inte så bra. Kommer åka hem på tisdag och ser egentligen ingen plan hur jag skall kunna sluta dricka själv just nu. Det har inte gått så långt ännu. Har druckit sen fredags kväll. Vet att jag måste sluta omgående. Men så kommer rädslan av alla biverkningar. Inte bra att sitta själv just nu. Har kontakt med min mentor och mina nyblivna vänner från rehab. Nertrappningen av drickandet har börjat iaf. Som det kan bli. Är ledsen för detta men jag har lärt mig att inte slå för mycket på mig själv. Så det är lite annorlunda i tankesättet än förra återfallet för några veckor sen. Förskönar inget just nu.

Hyr mycket tog du per dag? Behöver få ner mina värden och vill prova.

Det är en bra idé! Det är det jag brukar göra..fast förr har det såklart inte varit helt nyktert så då har jag ju inte bearbetat något på riktigt ändå..:/

Jag håller helt med om det du säger.. Jag översvämmas av känslor och insikter mer och mer i takt med att jag är nykter längre.. Jag blir lite överrumplad.. Liksom haha..jag tycker alltså OM dig..Fan..? Jag är urusel på att stänga av när jag har känslor för någon..jag kan liksom inte INTE ha känslor, men i det här fallet kommer de inte leda till något så jag måste försöka lära mig nu att låta bli att släppa fram dem..annars kommer saker sluta i kaos och det orkar jag inte just nu..

Läste det du skrev om att du hade kommit på att du nog hade känslor för någon... undrar hur mycket vi egentligen dövar när vi dricker. Och att sorgen kanske egentligen inte är en sorg över att inte kunna dricka a utan de känslor som faktiskt finns inom oss och som nu får utlopp. Vi måste kanske helt enkelt ge utlopp för de känslorna. Titta på en riktig snyftarfilm, läs en bok om elände och frossa lite i sorg ikväll kanske?

Vad roligt att höra av dig! Och tack för påminnelsen om övermod..det är en stor fiende för mig!

Idag vaknade jag glad men nu under dagen har en ledsenhet sköljt över mig.. Jag vet inte riktigt vad den beror på, jag är bara ledsen.. Jag tror jag sörjer alkoholen idag. Sörjer det faktum att jag faktiskt inte kan längre, inte ens lite.. Jag känner mig stressad idag, rastlös..vet inte riktigt vad jag ska hitta på.. Det är första nyktra lördagen utan barn på länge..

Sen en svag känsla av att jag kanske har lite mer känslor än jag förstått för en person jag inte riktigt vill ha känslor för..

Lite smårörigt emotionellt idag m.a.o..

Kram!

Jag har inte heller berättat för någon förutom min fru om mina problem. Jag brukar ofta använda bilen som orsak varför jag inte dricker. Har dessutom tonårsbarn så jag kan alltid säga att jag ska köra och hämta dem senare på kvällen.

Hej Pärlan.
Vad stark du är och vilken målmedvetenhet du har. Har följt dig sedan ditt första inlägg. Lidit med dig och glädjs med dig i din nykterhet.
Känner mångalikheter. Nu har jag varit nykter i över en månad och vågar se ljust på framtiden. Så länge man inte drabbas av övermod utan påminner sig om att a inte är något för oss. Varför sörja, det finns så mycket annat som är underbart i livet ,, att avstå a är igentligen ingen större förlust, utan en stor vinst, tänk så många fördelar:))
Lycka till Pärlan, du fixar, vi fixar detta.
Stor kram

Hoppas det fortsatt gå framåt för dig Thomas67! Kämpa på, vi här på forumet stöttar dig! Vill önska dig en trevlig helg!