Senaste kommentarerna i forumet

Tveksamt om jag tycker systembolaget sköter sig så väldigt bra. Varför uppmuntrar man och importerar läskigt fermenterade, sötade och smaksatta produkter som man sedan marknadsför som Fina Viner, – man kan nästan få för sig att dom fottrampats och hunnit mogna naturligt! Vilket dom alltså inte har. Sötad läsk, spetsat med nervgiftet alkohol är vad det är. Varför gör vår stat så mot oss? Snöd vinning? Behov av att söva ned medborgaren? Döda vissa av oss i förtid? Jag förstår ingenting. Någon vinning är väl knappast att räkna med; kostnaderna för alkoholrelaterade sjukdomar måste ju vara större än vinsten. Söva ned? Opium för folket? nu när religion släppt sin makt över de stackars medborgarna. Nej, jag är inte konspirationsteoretiker, – jag bara undrar.
Förresten tror jag det kan vara en bra idé att införa frivillig motbok på bolaget. Allt som förhindrar ett drickande som gått överstyr borde uppmuntras.

I att stötta de som hamnat i missbruk, eller riskerar att göra det. Gillar personligen inte alls "storebror ser dig" tanken, även om det är för ett bra syfte.
Detta är min personliga åsikt, och jag håller individens frihet för värdefull. Om priset blir att supa ihjäl sig kanske du undrar? Ja, tycker det faktiskt är viktigt, och anser att vi är mer än väl informerade, och styrda av myndigheter.
Anser att staten -via systembolaget - sköter sitt ansvar gentemot befolkningen föredömligt. Resten bör vi själva ta ansvar för.

Prata väder o vind är inte min grej heller, blir ofta allvarligt prat ganska snart med nya vänner så jag känner igen mig ?
Sen att börja planera när nått nytt händer kännerjag verkligen igen. Jag tror det är rätt vanligt stt vi är så. Så rita på fantisera det är så härligt.
Ha en mys fredag ???

I alla fall tyckte min mage det för den returnerade rubbet med fart och fermitet, sedan ville den inte ha mer med mig att göra den dagen. Och jag drabbades av ganska påtagliga sug, kanske för att mitt mående igår påminde om hur jag brukade må som bakfull och det har jag ju så många gånger "botat" med mer sprit. Så jag satte mig och läste här på forumet och hittade en länk till en dokumentär om en ung amerikansk alkoholist och hans väg mot graven. Sedan var jag fast, nätet dräller av dokumentärer om alkohol och alkoholister; där finns korta hemmavideos och där finns långa professionella produktioner fullmatade med statistik. Jag har tittat på dokumentärer från Australien och Ryssland, från England och Irland och naturligtvis från USA.

Det jag har fått ut av det här är till del en skrämmande visshet att vilken som helst av de där alkoholisterna jag sett på TV kunde ha varit jag. Det kunde lika gärna ha varit jag som legat där på sjukhusbädden med förstörd lever och magen uppblåst som en ballong, det kunde lika gärna ha varit jag som låg på den där skitiga sängen i en härbärge någonstans, utan pengar och utan hopp. Vad jag också har insett, är att problemen verkar vara desamma överallt i världen, ta Storbritannien som ett exempel: de senaste trettio åren har priserna på alkoholhaltiga drycker mer än halverats och konsumtionen per capita har fördubblats, uppemot 40% av den vuxna befolkningen har förhöjda levervärden. Och det verkar inte vara någon unik situation, man rapporterar liknande siffror nästan överallt.

Alkoholindustrin är stark, så fort en undersökning dyker upp som pekar på problematiken så svarar industrin med att dränka den i alternativa fakta, lite likadant som tobaksindustrin gjorde i så många år. Jag får nog säga att vi har det ändå ganska bra här i Sverige, jag kan livligt föreställa mig hur svårt det hade varit att hålla mig nykter om mackar och livsmedelsaffärer hade sålt sprit dygnet runt, om varannan reklampelare hade haft förföriska bilder på det vackra folket med glas i hand. Faktum är att jag har aldrig i mitt liv varit så djupt nere i träsket som när jag jobbade i USA och kunde handla en flaska vodka på den närbelägna macken för några tior. Finns det då något mer vi kan göra? Tja, jag kan numer inte lämna in en tipskupong utan att visa legitimation; det intrånget i vårt privatliv tog vi ju utan knot, så varför skulle inte Systembolaget kunna göra samma sak? Kopplat till en möjlighet att frivilligt svartlista sig själv skulle det ge åtminstone mig ytterligare ett kraftfullt verktyg för att bibehålla min nykterhet.

Ha en fin dag allihop!

Som vanligt fantastiskt bra skrivet, hoppas många på forumet läser detta. Kanske kan lägga det under rubriken 'Förändra sitt drickande'? Där många med mig känner igen sig i detta med tomhet, om man inte fyller ovanan (som ändå gett en del och definitivt en dopamin-kick) med ngt nytt.

jag kan inte prata väder och vind för länge. Går gärna in på djupare ämnen snabbt. Pratar om mig själv och frågar om andra. Sen kan man inte vara för utlämnande så man är distans och gränslös heller. Flyttar jag dit så blir vi nog goda grannar.. Kram på dig :)

Det känns spännande. Tänkte faktiskt att jag skulle börja snickra i huset om jag köper det.. Exsambon har snickrat här hemma mest. Men jag har allt hjälp till. Har tankar kring att rita en bastu också. Jag är ju sån ibland att jag går händelserna i förväg. Blir det inte verklighet sen så tänker jag bara att det skulle inte vara så denna gång.. Positivt tänkande kanske det heter..Ska faktiskt börja på en ritning. Har aldrig gjort det förut. Kan ju träna på det i alla fall. Vill ha ett fönster i bastun.. Det blir fint.. Kram alla fina forumvänner...

Oj vilket behov av att skriva jag plötsligt fick. Började tänka tillbaka på min senaste värsta drickperiod. Det var ett par år sedan. 2,5 kanske? Jag har druckit efter det men inte lika långa perioder och inte lika mkt. Utan det var för 2,5 år sedan som jag nådde min botten.

Jag kanske har skrivit om detta, det har jag nog helt säkert. Men nu fick jag behov av att tänka på allt igen.

Jag pluggade och jag köpte öl var och varannan dag. Det var mörkt och deppigt och jag drack och läste. Jag mådde så otroligt psykiskt dåligt och var helt säker på att jag hade en depression. Sa det till min mamma och jag bestämde mig för att snarast kontakta vården för att få antidepressiva. Jag var helt säker på att jag hade en depression.

Sedan insåg jag mitt alkoholbruk hade övergått i ett allvarligt riskbruk. Jag slutade dricka och ganska direkt var min "depression" borta.

Efter det har jag inte fallit in i så långa perioder av drickande. Snarare har jag varit nykter mycket mer än jag druckit. Men beteendet har kommit i skov och även korta perioder har gett mig mkt ångest.

Fy f*n vad sorgligt egentligen. Jag var övertygad om att jag behövde medicin för att må bra. Men i själva verket var alkoholen orsaken till allt och den drack jag för att jag försökte må bättre.

Aldrig igen. Aldrig aldrig aldrig.

Vilka trevliga grannar! Och vilken bonus att de är nyktra och så gott som nyktra.

Hoppas du vinner budgivningen!!

Tack miss lyckad och Sisyfos för ert stöd. Och ja Sisyfos, igår var det bensin för att orka lite till som jag ville ha.

Idag har jag lite ångest. Jag märker att jag dövar nåt inom mig och när jag inte dricker så försöker jag byta flyktsätt. Jag är i vanliga fall en väldigt sparsam person men nu när jag haft ett par dagar av oro så har jag plötsligt börjat spendera mer pengar än vanligt. Inga stora summor men ändå mer än vad jag brukar under en sån kort period. Allt jag köpt har varit sånt som jag behövt köpa länge men snålat på. Så sakerna är inga onödiga köp men däremot köpte jag dem på samma gång nästan och det var för att få en liten kick tror jag. Bli lite glad.

Stod nyss och plockade ur diskmaskinen och kände en klump i magen. Extremt lättad över att jag inte druckit OCH köpt mer än vad jag brukar. Då hade jag mått värre och säkert dövat det med mer alkohol. Ja, gått in i den vanliga gamla onda cirkeln.

Jag måste stanna upp nu och tänka på mitt beteende. Analysera det jag gör och vara noga med att inte falla in ett beteende av att döva mig själv. För när jag inte kan köpa saker för att bli glad kanske nästa steg vore att dricka igen? Det är mitt eget ansvar nu att ta ansvar för mig själv och mitt eget beteende.

Jag måste jobba med mig själv. Jag vet bara inte riktigt hur. Att söka glädje och små kickar i vardagen är väl knappast nåt konstigt. Men de måste vara bra kickar och inte snabba och snabbt övergående.

Jag menar inte att jag är osäker på min nykterhet och tror att jag är på väg att falla. För så är det inte. Jag tänker absolut inte dricka och jag vill det inte heller alls. Men jag gillar inte oron inom mig och jag känner igen den och vet att det är precis den här oron som förut fått mig att dricka. Sedan tror jag min ångest är större idag pga jag var så sugen på vin igår. Som miss lyckad skrev så blir man inte full av en känsla. Men jag känner ändå att det var jobbigt att känna sådär. Att vilja ha det man hatar. Usch.

Jag tror att jag ändå nu en period måste bestämma mig varje dag för att fortsätta på den här vägen. Ta ett beslut varje dag. Så har jag inte gjort hittills för det har inte behövts. Men just nu behöver jag ge mig själv en boost. Påminna mig själv om vilket grymt beslut jag har lyckan att få ta varje dag. Jag måste se det som en gåva och det allra bästa och finaste. Så att jag kan få en kick av DET.

Jag kommer nog snart ur den här "svackan".... Måste bara jobba lite extra med mig själv.

Tror att jag ska läsa lite böcker kring alkoholmissbruk och nykterhet etc. Kunskap är makt.

Jag tror förresten att jag just nu också är trött på att vara så duktig hela tiden. Och viljan att bara släppa allt finns där. Strunta i allt liksom. Men när semestern börjar kanske det lägger sig lite för då måste jag åtminstone inte vara duktig på jobbet för ett tag.

Jag lovar och svär att den här sommaren ska vara helt nykter. Handen på mitt hjärta. Hur jag än känner det under semestern ska jag inte dricka en droppe alkohol. Min kropp ska fortsätta vara ren och fri från gift.

I september har det gått 2 år sedan jag hittade det här forumet. Jag läste och jag grät i en vecka. Jag ska aldrig må så igen. Känna mig så vansinnigt maktlös inför min egen dumhet ? Så när denna sommar når sitt slut ska jag inte vara på samma plats som för två år sedan.

Kram till er alla!

Att ni direkt började prata om nykterhet kändes ju spännande ? Vi andra brukar prata väder och vind och åska med nya bekantskaper!

Håller med dig, är det meningen så blir huset ditt. Håller tummar och tår för det!

Tummen tillsammans med universum ??
Trevligt med bra grannar och kul att du fick lite kontakt.
?????????

Snart budgivning..på huset. Det känns perfekt, ju mer jag kollar och läser om det, desto säkrare blir jag. Fick tips av jobbkompis att höra med grannar om det hörs buller från crossbana i närheten. Åkte dit idag. Knackade på hos grannen och sa att jag var intresserad av huset. Jag blev inbjuden på kaffe. Mannen varit nykter i 6 år, kvinnan drack någon gång om året men aldrig hemma!! Kan man få mer perfekta grannar i mitt läge.. Vi pratade om allt möjligt. Mannen kände släktingar till mig. Lite lustigt faktiskt. Sa till en vän häromdagen att fast jag bott här på orten i 30 år så har jag knappt aldrig druckit kaffe hos någon..Visning imorgon igen.. Har lite lust att gå och kolla och prata om det negativa med huset med intressenter hehe.. Tror jag avstår. Ska jag ha det huset, så får jag det. Tror jag har lite tumme med Universums krafter just nu.. Kram..

Hur gick det med huset? ?
Kram

Känner så väl igen just det där.., när man måste kämpa lite till fast man är för trött. Och då bara vill orka och hälla på lite bensin. Tror att det är viktigt att ta tröttheten på allvar. Vad kan man minska ner på. Hur kan man vila sig. Så bra att du inte hällde i dig ditt vin. Vi vet ju båda att just det inte hjälper alls.

Att ta bort någonting som varit centralt i ens liv lämnar ett tomrum efter sig. Oavsett om konsekvenserna varit negativa fanns det ju en anledning till att du drack, ett behov som blev fyllt av drickandet. Kan du lista ut vad det behovet var? Kan du hitta något annat som skulle kunna fylla det behovet?
Du nämner att du saknar peppen du fick av att dricka. Finns det annat som kan peppa dig? annat som kan ge dig en kick? Något du brukat se fram emot och som har kunnat ge dig någon liknande känsla?
Sedan kan jag tänka mig att även om man tagit ett beslut om att göra sig av med en vana för att det fått för många negativa konsekvenser uppstår en saknad. Saknaden kan kännas som att ingenting längre är roligt, eller att livet känns tomt. Dopaminkickarna som olika berusningsmedel ger är också högre än "normala" kickar. Allt annat känns då mindre kul, eller spännande i jämförelse. Kanske är du också fortfarande i en reparationsfas då kroppen återhämtar sig. Det kanske är en sund trötthet du känner.
Fast, att livet är tråkigt är inte skadligt. Flyt med i tristessen. Tänk tanken "jag gör i alla fall inte någonting som förvärrar mitt liv eller andras just nu"

ett stort steg på vägen med din insikt om ditt tidigare liv.

I alla år har jag sagt till mig själv och andra att min hustrus bortgång var startpunkten för mitt missbruk. Jag har tänkt igenom det där nu och det är inte sant. Det har nog bara varit den enklaste vägen; även om väldigt många människor har svårt att förstå varför man missbrukar alkohol så kan de flesta förstå en sådan förklaring: min hustru tog livet av sig och jag kunde inte handskas med det, så jag började dricka. Ämnet självmord är så pass tabubelagt att ingen vill gräva djupare i det, samtidigt verkar de flesta kunna sätta sig in i hur de själva skulle reagera i samma situation, och där finns alkoholen med som en möjlig väg även för de som inte har ett missbruksproblem. Skillnaden är väl att de skulle kanske dricka sig igenom den första svåra tiden för att sedan, så småningom, återgå till sina gamla vanor.

Den händelsen har blivit en slags mur i mitt förflutna; jag har svårt att tänka mig tillbaka till tiden före den, det är som om jag, den jag är idag, började existera först då. Den person jag var, och det liv jag levde innan dess är något helt annat, jag var någon annan och den personens minnen känns främmande, lånade på något sätt. Jag har så smått börjat försöka riva den muren nu och jag kan konstatera att jag har aldrig haft ett sunt förhållande till alkoholen. Mitt drickande har alltid varit fokuserat på att bli full, jag har aldrig riktigt tyckt att någon form av alkohol har smakat gott, det har alltid varit effekten jag har jagat. Däremot har jag, fram till min hustrus död, tvingat mig själv till vissa restriktioner av sociala skäl. Jag har alltid velat passa in och den önskan har varit starkare än längtan efter fyllan, så jag gjorde likadant som alla andra i min omgivning, drack bara på helgerna och ransonerade mig själv så att jag inte var så mycket fullare än någon annan.

Min hustrus bortgång blev startskottet för det missbruk som egentligen alltid funnits där under ytan, jag fick den perfekta ursäkten. Jag drog mig undan med mina vänners goda minne; det hela var ju tämligen plågsamt även för dem och ingen ville väl egentligen ha den där dystra figuren med på festerna. Så jag drack i min ensamhet, satt och tyckte synd om mig själv på kvällarna. Men nu när jag börjar se förbi den där muren så inser jag att jag har alltid varit alkoholist, det hade bara varit en tidsfråga innan mitt missbruk hade eskalerat även om min hustru hade levt vidare. Jag hade redan börjat så smått; ibland lyckades vi inte ta ut semester samtidigt och om hon åkte och hälsade på föräldrarna med barnen en vecka så drack jag varje kväll. Jag smög aldrig med det, gömde aldrig flaskor eller så när hon var hemma, men även där var det nog bara en fråga om tid. Så hur jag än vrider och vänder på det är jag inte ett offer för omständigheter; jag har levt med den här sjukdomen ända sedan det där första glaset för femtio år sedan.

Ha en bra dag!

Tankar och känslor är ju inte farligt, det blir man inte full av. Och Lim du agerade inte! Det är riktigt bra gjort.. Kram, och hoppas morgondagen blir lättare.

För min egen skull vill jag skriva att suget är borta nu. Och jag inser vad jobbigt det skulle kännas att vara berusad nu. Och jag minns hur det känns att lägga sig att sova med vin i kroppen. Inte alls mysigt. Hemskt rentav. Så tack mig själv som står emot ?

Hej allihopa. Idag är det fem dagar kvar tills jag varit nykter i fem månader. 10:e varje månad är dagen jag klarat mig ytterligare en månad från alkoholdjävulen.

Ikväll är jag så sugen på ett glas vin ? Jag har så mkt att göra hela tiden och nu ikväll är jag helt slut men nu måste jag göra massa sysslor hemma. Jag skulle verkligen vilja ha ett glas vin medan. Alltså sjukt gärna. Ikväll skulle det hjälpa mig faktiskt, jag vet det. Men som vi alla vet.... det hade gått bra ikväll. Och imorgon hade jag tyckt att det vore ju naturligt och trevligt att dricka ett glas igen. Och på fredagkväll börjar min semester och det borde ju firas med lite vin. SÅ tack Gud säger jag stopp innan det sker.

Jag blir lite ledsen nu över att jag känner såhär. Men jag får vara glad över att jag åtminstone inte tänker agera på känslan. Varken idag eller imorgon eller nästa vecka. Aldrig i livet. Jag måste ta mig igenom känslan och hitta ett annat sätt att hantera min trötthet, stress och oro på.

Jag hoppas det blir en solig semester för då ska jag samla D-vitamin och ta hand om mig själv. Jag ska fortsätta på den här stigen jag börjat gå på och jag ska inte svika mig själv.

Ikväll är det bedövning jag behöver så det är väl därför jag vill ha ett glas vin.

Men nu ska jag ställa mig upp, göra det som ska göras och spara lite till senare. Jag måste faktiskt inte göra allt på en gång.

Suck.

Kram till alla och kämpa på!!

för hälsningarna.
Det stämmer Dionysa att det är kallt och blåsigt. Men det ska bli lite varmare har de lovat. Till skillnad mot alkohol och nykterhet kan man dock inte påverka vädret, hur mycket vilja man än besitter.

Jo visst finns det knott. Är det vindstilla några minuter, så kommer de små elakingarna farande. Myggen håller sig dock borta. Ännu :)

tipsen om sevärdheter. Det kanske blir någon annan gång. För nu jag ska besöka andra platser, bl.a. två vackra norrlandsstäder, varav den ena jag har bott i för några år sedan.
Sedan blir det norska fjällvärlden.

När min sambo kom hem asplakat den där lördagen i början av mars tänkte jag faktiskt tanken att filma honom, och visa den för honom. Gjorde dock aldrig det, då hade han nog dött av skam. Han minns ingenting själv, har bara fått det återberättat av mig. Skämmigt nog.