Senaste kommentarerna i forumet

Jag kom på ett skav nu. Jag blev sugen på att lyssna på alkispodden, fortsätta där jag slutade i höstas på avsnitt 65. Något undermedvetet har pockar på mig och nu vågar jag erkänna för mig själv det jag tänkte i helgen som jag ville låtsas att jag inte tänkte. Jag tänkte att ”ska jag känna mig såhär nere och utanför är det kanske bättre jag dricker” jag har blivit bjuden på flera fester både i vår och i sommar och jag har börjat känna mig utanför. Jag har varit så stolt över min nykterhet och inte ifrågasatt den men nu i helgen ifrågasatte jag den flera gånger och fattade att dricker jag så blir jag full och pinsam och det kommer sluta med att jag dricker varje dag och jag förstör hela mitt liv men jag kände att jag orkar inte må så dåligt så det kanske är lika bra eller att typ dö och slippa lidandet av utanförskapet. HUR SJUTTON HAMNADE JAG I DETTA? Jag blir helt förvånad över mina tankebanor, vad har hänt? Har jag blivit så deprimerad av mitt jobb att jag hamnat här eller är det allt alla runt om mig planerar som jag inte känner mig som en del av, alla vill hitta på grejer men dom vill dricka alkohol för dom vill ha guldkanten och jag har ingen guldkant. Jag har inte saknat den och saknar inte att vara full, vill absolut inte dricka men vill heller inte känna mig ensam.

Försökte prata med maken igår om oss. Här o nu, och framåt. Det blev inte det vuxna samtal jag hade hoppats på. Han gick väldigt snabbt in i det gamla ältandet/ skällandet på mig om dottern. Hon har ju varit borta nu i 7 veckor, men hans känslor är lika starkt negativa som om de nyss mötts i köket. Ömsom arg o kränkt, ömsom anklagande mot mig att livet här inte blev som han hoppats. Han sa att han är konstant arg. Att han vill härifrån fortast möjligt. Jotack, jag har känt att det är något men varje gång jag frågat har han svarat att det är bra.
Det här går ju inte. Inte nu, och inte på längre sikt. Och han vägrar ta hjälp med sina känslor. Betala för något någon annan orsakat (dvs i hans värld betala psykolog för att min dotter orsakat att han mår dåligt). Jag når inte fram. Men att försöka få ett äktenskap att fungera på 40 mils avstånd på dessa premisser är ju knappast möjligt.

@Ljusmorgon Ja, det är en härlig årstid, tog ut lite utemöbler under påsken men tog in dem idag igen! Typ storm och snö, får se hur mycket det blir till slut. Men våren den kommer i alla fall, någon dag framöver😁. Ett riktigt aprilväder, burr!

Ha det gott!❤️

@Ljusmorgon Ja, det är väldigt hjälpsamt att sätt ord på sina tankar och känslor, att skriva ned dem. Det kommer upp i ett annat ljus och man kan tydligare se det man känner utifrån. Det skapar nya tankeprocesser och reflektioner. Ibland kan jag säga högt för mig själv hur jag mår för att få upp det på ytan, prova det är verksamt!😁.

Vad gäller att prata med maken om hans drickande eller med vänner om sanningen om det egna drickandet, är svårt. Tänker att det har mycket med den egna självkänslan att göra. Tankarna om sig själv om vem man är. Att man måste träna på det liksom. Att man kan stå för vem man är, vara stolt för den man är och se till sina egna behov. Då känner man inte skam för sig själv. Skammen kan stå i vägen och hindra oss från att gå framåt. Jag har gått i terapi om pratat om min skam och det har hjälpt mig mycket i mina tankar om mig själv. Jag tror att nyckeln är att stärka sin självkänsla, då har man bättre tankar om sig själv och ett ständigt pågående arbete. Men det är en spännande resa att närma sig och undersöka sig själv. Det är bara sig själv man möter och reser med.

Ha en fin fortsatt dag!❤️

@Himmelellerhelvette Man tillbringar så mycket tid på sitt arbete så det är svårt att undgå att inte påverkas av dålig arbetsmiljö. Jag har skrivit mycket om min arbetsmiljö med en narcissistisk kollega som har påverkat och dränerat mig på massor av energi. Jag har lyckats få det så att vi inte har ett nära samarbete längre, men innan det skedde har jag försökt använda mig av olika strategier. Till att börja med så pratade jag med min chef om läget, som delvis lyssnade men på något sätt ändå tog kollegan i försvar. Hon kan vara så känslostyrd och nyttja det strategiskt och som blir svår att komma åt, vilket jag tror påverkar min chef. För det blir då synd om kollegan. Sen charmar hon alla, vilket man kan falla för i början. Sedan har jag även pratat med skyddsombudet om läget jag var i. Även fler på min enhet har drabbats av henne, men har mynnat ut i som ett arbetsmiljöproblem på enhetsnivå. På något sätt kommer hon undan det personliga problemet som hon faktiskt är.

Jag har använt mig av ”dit uppmärksamheten går sker tillväxt”. Att om jag fokuserar på kollegan så växer det i omfång och drar in mig och mitt fokus i det. Typ vilken jävla idiot hon är och hur kan hon bete sig som hon gör. Jag flyttade mitt totala fokus på mitt arbete som ska utföras, i samtal med henne. Försökte dela upp så vi kunde göra eget arbete så mycket som möjligt. Jag ”boxade” in henne i en föreställd kub, för att hon inte skulle kunna påverka mig, såg liksom på sidan av henne. Föreställde mig även att jag satte en ”clownnäsa” på henne för att minimera påverkan😂. Att det hon säger betyder inget för mig. Hon kunde trigga mig mycket och för att få andrum sade jag att jag behövde en paus. Gick på toa och andades för att inte dras in i triggandet. Bad om utförligare svar på hur hon tänkte, innan jag reagerade. Reflekterade över vad som hon triggade i mig och kunde upptäcka att det var sådant som fanns i min ryggsäck. Försökte att inte blanda ihop dessa och tänka att hon ska inte lyckas få mig ur spel. Höll en distans till henne och satte en föreställd gräns.

Med all träning på att distansiera och göra henne obetydlig har jag blivit stärkt i mig själv. Jag försökte så många gånger att förstå, förlåta och hjälpa men det var värdelöst. Jag tänkte att det var dags för ”handskarna av” att stå på mig och förvara mig. Jag tillät att hon kunde påverka mig och det var jag tvungen att ta tillbaka makten i och inte låta mig själv påverkas. När jag tänkte att hon får mig att känna mig och så, vände jag det till att hon gör inte si och så, jag gör och tillåter det själv. Jag är så tacksam för att jag är så stabil i min nykterhet, det hade inte gått annars. Mycket av mina strategier jag använt är hämtade från min nykterhetsprocess. De liknar varandra, kollegan skulle kunna vara alkoholdjävulen😂.

Du kommer att hitta lösningar på något sätt, ge det tid och stanna upp emellanåt, allt är möjligt!
Sköt om dig❤️

@Himmelellerhelvette Ja, det är jobbigt nu och tvivlar mycket. Tagit med hjälp och skrivit mycket här för att dels minnas dels få stöd. Forumet är fantastiskt och vi lite tilltufsade själar som hänger här har alla hjärtat på rätt ställe vilket är smått unikt idag. Kram

@himmelellerhelvette. Det är hemskt att vantrivas så på jobbet och det känns orättvist på något sätt att må dåligt trots att man tycker att man inte borde det när man slutat dricka.
Jag har själv inte mått så bra trots drygt två års nykterhet och det mesta tror jag beror på stressen i jobbet och att jag känner mig ensam i min nykterhet.
Men ibland försöker jag påminna mig om att jag i alla fall inte dricker och det förmodligen hade varit ännu jobbigare om jag druckit. Så heja oss som i alla fall inte dricker. Kram🥰

Tack fina @Andrahalvlek ❤️ Ja reptilhjärnan aktiveras då och då under arbetsdagarna och jag jobbar aktivt för att inte fastna i känslohjärnan också för att kunna komma på bra lösningar men jag fastnar mycket både i reptil och aphjärnan tyvärr. Tack för ditt stöd❤️ Det är en tyngd som släpper bara av att skriva och få respons. Jag ska försöka vila mer från negativitets tänket och göra sånt jag tycker om men energin är slut så det får bli lätta saker som att läsa böcker efter jobbet, bara slappa och återhämta hjärnan i några dagar. Kram

Tack fina @Ny dag ❤️ Det kan absolut vara så att alla skav jag döljt med alkohol kommer ett efter ett för att benas ut under nykterheten för dom har verkligen avlöst varandra i mina snart 20månader som nykter. Tack för dina rader, var inne och läste hos dig förut, så jobbigt du har det också, stor kram❤️

@Charlie70 Glömde skriva detta men hade ändå tänkt göra det…en kollega berättade att hon hade skjutsat din dotter t tåget. Dottern skulle åka vidare utomlands för att vara på en fem veckors utbildning. Jag glädjas för min kollegas skull men det blir en påminnelse vad min dotter inte kan göra.

@Charlie70 Här hos mig snöar det för fullt! Och igår satt vi ute i solskenet! Typiskt aprilväder!

På mitt jobb brukar vi rekommendera patienter m föräldrar att åka t Ågrenska. Det brukar vara en mycket positiv upplevelse. Innan pandemin kom var jag anmäld t några dagar utifrån att vara personal men blev tyvärr sjuk. Nu har inte ngn varit där fysiskt på länge ngn enstaka gång varit med digitalt. Jag har åkt utanför och det ligger väldigt vackert vid havet.

Du är en sådan förälder som jag skulle kunna träffa i mitt jobb dels för samtal dels för att avlasta i mycket som du roddar med. Min chef brukar ge fria händer men nu när jag är sjukskriven har hon ifrågasatt mer hur många gånger jag träffar föräldrar. Så ibland gör jag samma saker privat som jag gör på jobbet. Ser saker som falerar som jag vet skulle kunna fungera mycket bättre. Dessutom vill min dotter vara mycket självständig trots att hon behöver mycket hjälp.

Något som kan göra mig så ledsen är ju att min dotter har velat göra så många saker. Saker som skulle varit möjligt om hon inte fått bipolär sjukdom samt att inte ha vissa kognitiva svårigheter. Hon är normalbegåvad men ändå kan det finnas svårigheter. Det maniska tillståndet ställer till det så otroligt mycket för henne det får sådan efterföljder som tex ekonomin.

Kram!

@Charlie70 Min dotter har också en sällsynt diagnos: hypofysinsufficiens. När hon var liten gjorde jag en hemsida om hennes diagnoser (även läpp-käk-gomspalt) och genom den fick jag en massa kontakter. Det föds ett barn på 45.000 med fosterskada på sin hypofys, en så kallad anläggningsskada. Ett tag var jag aktiv i en patientförening för personer med hormonsjukdomar.

När den lades ner startade jag två facebookgrupper; en för föräldrar till barn med diagnosen och en för vuxna med diagnosen. Idag gör jag inte mer än godkänner nya medlemmar och ser till att de håller en god ton och inte marknadsför svindyra kosttillskott som undermedel. Medlemmarna i gruppen har oerhört god ton och gamlingarna vägleder nykomlingarna. Man kan även få diagnosen i vuxen ålder, då oftast pga godartad hjärntumör. På vissa barn upptäcks inte skadan förrän senare i livet heller. Kräver daglig medicinering, typ 4 gg/dag.

Det var en lång inledning för att bara säga: Leta vidare! Googla och leta på facebook, där finns fan allt typ. Jag är inte längre så aktiv men när dottern var liten ordnade vi i patientföreningen familjeträffar. För att barnen skulle träffa andra barn med samma diagnos och för att vi föräldrar skulle få stöd i varandra. Folkhögskolan på Visingsö (Gränna) var en bra plats, dit kunde alla köra hyfsat snabbt, förutom norrlänningar då.

Och en sak till. Min dotter vågade inte heller träna på att cykla tvåhjuling, pga urusel motorik, så vi köpte en trehjuling i vuxenstorlek till henne. Med stort utrymme där bak för alla gosedjur som också behövde ”frisk luft”. Det är fortfarande hennes standardkommentar när vi ska ut och promenera. ”Ja, jag behöver frisk luft”. Det säger hon till andra också ”du behöver frisk luft”.

Kram 🐘

@Varafrisk en hälsning från mig kommer här. Funderar på om du skulle kunna förmå dig att släppa tankar på alla "borden" för att i stället lyfta fram det du faktiskt har gjort? Att du har lagat en god middag, att du hade ett fint samtal med din dotter, att du gjort en utflykt med din man och allt annat du faktiskt gör? Kan du lyfta det för att tränga ned alla borden? För du gör faktiskt väldigt mycket - som du skriver om - men du lyfter inte de sakerna utan de blir ett bihang till allt du "borde" göra. Testa?
Kram!

@Vinäger stort grattis till 500+ dagar! Otroligt bra jobbat! Hoppas ni haft en fin påsk.
Kram!

@Vjlo Grattis till 1 år! Wow alltså! Och att du klarat det trots jobbig händelse i ditt liv toppenbra jobbat.
Kram!

@Andrahalvlek @Varafrisk Precis så är det att hur sliten man än är kan man aldrig välja bort sina barns behov. Och de hamnar alltid först på prioriteringslistan. Det där med städhjälpen känner jag att jag kan unna mig nu. Dels, har sonen haft sin upplärningstid - han kan städa ett badrum och allt det där, dels känner jag att det lättar lite i min ekonomi nu när han kommer lösa sin framöver med jobbet han fick.

Dotterns diagnos går under sällsynta diagnoser (just fattat det) men de har inte hunnit eller prioriterat att få med den i registret. Eftersom jag tror det är en fördel på många sätt att den finns med där så mailade jag dem. Och de kommer ta upp frågan, men det kommer så klart att ta tid innan den finns där. De måste finna en läkare som kan åta sig att skriva en text som därefter kvalitetsgranskas på flera nivåer.

Jag har inte varit på Ågrenska. De finns på västra sidan av Sverige. Har läst på hemsidan och försökt förstå mig på deras aktiviteter, tycker inte det är helt enkelt. Anmält mitt intresse för föräldraträffar men oklart när det kan bli för oss som är på östra sidan. Familjevistelse hade varit toppen men de är diagnosspecifika och flickans diagnos finns inte med (kanske för att den inte finns i registret). Det finns ju så otroligt många sällsynta diagnoser så det är inte enkelt att hantera kan jag tänka mig.

Habiliteringen hos oss skriver in och ut flickan på löpande band. Nu är hon inskriven igen då de ska bistå med fysisk aktivitet kopplat till sjukdomen. Men jag har ingen kuratorkontakt där. Tidigare hade jag psykologkontakt men hon skrev ut mig efter ett tag (påtryckningar från ledningen) tror att jag bedöms som för självgående. Däremot tog jag kontakt med kuratorn som är kopplad till flickans avdelning på sjukhuset. Dels för att jag behöver prata men också för att hon kan vara lite spindeln i nätet i det som pågår, eller inte, där. Har träffat henne en gång och har nästa möte på fredag. Då ska jag bl.a. be henne om hjälp att tillgång till journalen där. Får se hur det går, hon visste inte ens att varken jag eller flickan ser journalen mellan 13-16 år.

I dag ska det visst snöa. Flickan och jag har cykling på schemat. Hon kan men har av någon anledning blivit rädd. Varje vår hoppas jag på att vi ska komma i gång så vi kan ta lite längre turer. Men det brukar bli några träningsturer på gatan utanför, sedan vill hon inte mer. Vi får se hur det går i år, skam den som ger sig!

Kram!

@Himmelellerhelvette På ett sätt är det skönt att prövningarna kommer till oss när vi är redo för dem. Du har haft så många andra saker att bena ut och komma till rätta med. Jag tänker på nykterheten som en stor teaterscen, med många tunga dammiga draperier. Man drar undan ett draperi i taget och gör livets scen allt större. Man får sopa och plocka undan gammal bråte efterhand.

Och nu var det jobbet-spöket som visade upp sin fula nuna för dig. Kom ihåg - det är inte bråttom med någonting, ta din tid. Det första du måste göra är att lugna ner reptilhjärnan, som triggar fight or fly. Det gör du enklast genom att sparka på vd:n i frontalloben. ”Hörru, styr upp det här nu.” Vd:n vaknar till av strategier, matte och sånt nördigt.

Börja med att göra plus och minuslistor - en lista över plus och minus med att stanna på nuvarande jobb, en lista med plus och minus över att söka nytt jobb. Jämför - finns det likheter, svårigheter, utmaningar? Med båda listorna. För kom ihåg: Man vet vad man har, men inte vad man får.

Sen listar du på ena sidan vad DU kan påverka, rent faktiskt konkret göra något åt, och vad du inte kan påverka. Jämför listorna och försök att inte bry dig om de saker du inte kan påverka. Tänk att du har en hylla i skallen där du lägger undan sånt som du inte aktivt ska tänka på just nu. Det får ligga där och osa bitterhet. Vissa saker är inte din apa.

Försök sen koka ner alla listor till 3 saker du kan göra nu, och kanske 3 saker du kan göra på sikt. Bara att få till alla dessa listor kräver att Vd:n vaknar till rejält 🤩

Och berätta för oss hur det går!

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Fina forumvän det gör mig ont att läsa hur du mår. Har inte mycket till råd att komma med men kanske du behöver prata med någon (typ psykolog) för att bena ut tankarna och hitta orsaken till skavet. Du skrev att detta varit så ett längre tag. Kan det vara så att nu när du verkligen är stabil sedan länge i din nykterhet kommer de skav som doldes i missbruket fram. Jag vill bara skicka ❤️🥰. Och tänk på att du inte är ensam om att känna så. 🥰

Så mycket ångest! Hur kan det vara möjligt att vakna med ångest varenda morgon trots att jag inte dricker alkohol?!
På jobbet är det fortfarande fullständigt vedervärdigt! Hur vanligt är det att det att man vantrivs på sitt jobb i den utsträckningen att man mår psykiskt dåligt av det?

På AA pratas det om Harm, att man ska lära sig att inte göra det på folk. Jag stör mig på nästan allt och alla nuförtiden! Det är inte jag! Jag avskyr att vara bitter och blir ännu mer bitter av att prata skit och framförallt tänka dåligt om min omgivning.

Jag sitter dessutom fullständigt fast! Hur sjutton kan jag få nytt jobb? Inom min bransch är det inte lätt kan jag lova, då får jag ta något helt annat och gå ner väldigt mycket i lön och det fixar jag inte ekonomiskt nu.

Detta har smugit sig på så sakteliga under hela min nykterhet hur dåligt jag mått av jobbet men jag har haft så många andra processer som behövt bearbetas före så det är nu först för ett par månader sedan som backen börjat luta mer och mer och jag snart anser det omöjligt att ta mig upp för att överhuvudtaget klara av mitt jobb!

Jag funderar väldigt mycket på falska människor, hur många finns det? Hur vanligt är det att människor är elaka och lömska? Kolla bara på Robinson hur falska folk kan vara och sedan applicera detta på arbetsplatser, föräldrarna på barnens förskola, folk på gatan där man bor. Jag tänker att det är folk som mår väldigt dåligt själva som utsätter andra för att må dåligt men jag blir så ledsen över att människor beter sig så, kan inte alla bara vara snälla och fina med varandra. Bry sig om och ta hand om varandra.

Jag vill leva i en snällare värld, där egot inte har övertaget och så hamnar jag själv där och tänker elaka tankar om dom som är elaka.

Har tröstätit i mängder i ett par veckor nu också, gått upp i vikt och känner mig plufsig och äcklig! Hur ska jag rycka upp mig själv när jag måste fortsätta gå till jobbet? Ska det bli bra där tillslut?

Härligt att du haft en skön påsk och varit ute i trädgården. Det är verkligen ljuvligt så här års när allt börjar spira. Jag har också fått städat undan lite i trädgården och rensat så man kan se dom första lökarna komma upp. 😊🌷🌻🌷

@Ny dag Tack snälla för omtanken och styrkekramen❤️❤️

@Varafrisk ❤️ Vi tampas med vårt mående fast av olika orsaker. Viktigast är att Varafrisk fortsätter på den nyktra och nu så stabila vägen och jag tycker du är så strong som trots allt omkring dig fortsätter vara nykter. Vill bara skicka en styrkekram🥰

@vår2022 Tack för ditt trevliga mail och grattis själv till så lång tid i nykterhet. Skaver var ett bra ord. När maken kommer upp med sina whiskey, speciellt när det inte är fredag eller lördag så skaver det verkligen. Jag känner en irritation som jag försöker dölja när han alltid behöver det som tröst. Jag förstår ju varför men blir ändå irriterad. När jag hade läst ditt mail passade jag på att ta ett blodtryck på honom. 😉Jag hade lånat hem en apparat från jobbet för min egen skull. Det var lätt förhöjt på honom så jag försökte försiktigt föra alkoholen på tal. Tyvärr verkade han inte det minsta bekymrad. Men jag tänkte be honom ta upp det med läkaren när han ska dit för en annan sak så hoppas jag att han skrämmer honom lite. 😉
Tack för att du målar upp en annan bild av en pensionärsliv med för mycket alkohol. Förstår av ditt usch att du verkligen kan känna med hela kroppen hur det skulle bli. Jag ska också jobba på att överföra dom bilderna av hur det var till hur det kan bli igen. Jag vill ju också vara pigg och stark och gå till gymmet 5 dagar i veckan och ta danskurser och gå långa promenader med min framtida hund. Jag förmodar att jag romantiserar när jag tänker på det där vinet på terrassen i värmen... Men jag älskar ju verkligen att vakna nykter. Det är ett otroligt välbehag. Speciellt nu när jag äntligen fått ordning på sömnen efter en lång tids stress och flera sjukskrivningar. Och den bästa stunden på dagen nu är första kaffekoppen i lugn och ro på morgonen. Jobbar kvällar så det blir alltid i lugn och ro...så varför skulle jag egentligen inte vilja ha det när jag går i pension också? Det var ju verkligen inget vidare att vakna vid fyra-fem med hjärtklappning och huvudvärk och ångest. Och ännu värre när jag vaknade 2-3 med ångest och hällde i mig lite till...håller med dig vår2022, usch...
Ha! kände faktiskt obehaget mer nu när jag skrev det...det är visst bra att skriva
...Jag ska fundera på om jag vågar berätta det för mina väninnor. Det kanske hade kännts befriande. Åtminstone hade jag nog kunnat prata om det med den ena. Jag vet att hon inte skulle dömma i alla fall. Men ska jag berätta för en borde jag nog berätta för båda.
Vilken fin annandagpåsk det blev. Har fått rensat första rabatten och fått lite sol
Kram 🥰

@Charlie70 ❤️ Vad gott att det finns mycket positivt i ditt liv nu! Härligt att höra om din son! Gott att din dotter vill följa med ut men tufft med så mycket annat! Så din dotters diagnos går inte ens in under ”Sällsynta diagnoser”…har du varit på Ågrenska någon gång? Jag tänker att du roddar i så mycket på egen hand, finns det inget stöd i kuratorn på habiliteringen som din dotter tillhör? Jag har för mig att hon är inskriven på en habilitering? Min dotter är ju vuxen men jag känner igen mig i mycket i det du skriver. Det är SÅ slitsamt! Hon finns i mina tankar mer eller mindre hela tiden.

Ha det fint🌺Kram🥰

@Charlie70 Fint att höra att det finns mycket positivt i ditt liv ❤️ Men också tråkigt att höra om dotterns särskilda behov, som kräver att du är mer projektledare än mamma. Enorm igenkänning känner jag tyvärr också.

Att köpa städtjänster är svinbra! Allt som kan avlasta är av godo. Hur sliten man än är kan man ju inte välja bort sitt barns behov. Då får man försöka välja bort det mesta annat. Jag tror tyvärr att de flesta funkisföräldrar är på gränsen till vad de mäktar med. Man blir rätt duktig på att kasta sig emellan att planera för framtiden och leva i nuet. Just nu är det bra. Njut 😍

Kram 🐘