Senaste kommentarerna i forumet

Hej aeromagnus,
jag kikade in på forumet och såg ditt inlägg. Så tråkigt och så trista människor du har runt omkring dig.
Ge inte upp, magnus.
Kör ditt race.
Kör ditt race.
Och låt din arbetsgivare harva omkring och tro att hen är nåt. Men låt inte din låga bli kontaminerad av strunt. Du är till för dina elever!!! Vad jag kommer ihåg har du berättat att de tycker om dig och uppskattar dig. Eller hur, är det inte så?
Jag önskar att du kunde strunta i viktigpettrarna (zombierna).
God natt från Ursula.

Att vara vid vatten är härligt så det ska jag absolut försöka vara i sommar ?

Nu har jag varit helt fri från A i tre månader. Det känns varken långt eller kort. För det är inte tiden som är det viktigaste utan det är känslan och beslutsamheten som är det viktiga. Om jag hade satt ett mål att vara nykter i bara tre månader så hade de månaderna inte betytt nåt, om jag hade börjat dricka igen. För då vore jag ändå fast i alkoholens vidriga fängelse. Och samma film hade spelats upp igen. Jag är glad för dessa tre månader. Men jag var glad också efter en månad. För beslutet var förankrat i mig lika mycket då som det är idag. (Även om det i och för sig är lättare nu i och med att min kropp är avgiftad).

Jag tycker jag ser pigg och frisk ut även när jag är trött och förkyld. För jag är renad från giftet och jag är äntligen fri.

Jag vet att jag inte skriver om hur jag var när jag drack. Alla pinsamheter och idiotiska saker jag gjort. Men då och då tänker jag på dem och får ont i bröstet av ånger. Jag skriver mer om hur bra det känns utan alkohol, för det känns mer peppande för mig att tänka på. Ångest över det förflutna har jag haft så mycket redan så en sådan ångest ska inte min framtid präglas av. Jag ska aldrig dricka igen så några nya anledningar till ångest pga alkohol ska jag aldrig skaffa mig.

Jag har dock några specifika minnen jag plockar fram ibland när ett litet sug kommer. Minnena är som slutscener av hur kvällen slutar om jag exempelvis dricker vin när jag donar i trädgården. Jag kan inte ens skriva ner dem. Men tänker jag på det så förvinner suget fort som blixten.

Godnatt alla, var rädda om er själva.

När vänder det? När kan min bitterhet släppa? Just nu lever jag för min son. Han ska få en bra uppväxt. Jag fick inte denna gång eller en förstelärartjänst. Vem vill ha en alkoholist? Vem vill ha någon som inte säger ja till allt och som ställer krav? Vem vill ha någon som slåss för allas välbefinnande? Inte min rektor och arbetsgivare. Hade ett koncept klart om studieteknik och motivation som jag nu deletade från min skolas konto. Imorgon kommer jag avsäga mig mitt jobb i trygghetsteamet och göra som alla mina andra kollegor. Ägna mig åt mig själv, aldrig protestera, svälja allt och bli ja-sägare. Kommer inte lyckas med detta så jag får väl låsa in mig i kemisalen.

Nästa fredag 19e maj ska jag ha uppföljning av min rehabilitering. Min arbetsgivare vill inte säga upp mitt kontrakt trots att jag lämnat blod en gång i månaden, tagit antabus 3 gånger i veckan under övervakning. Jag vet inte mer vad jag kan göra.
Nu kryper jag ned hos min son, håller om honom och försöker ta nya tag men glädjen just nu att leva är inte så hög.

Förnuftet säger gå, hjärtat säger stanna. Just nu ger relationen mig inte något men jag hoppas på att det ska bli bättre.
Jag är dock på väg att sakta, sakta förbereda mig för ett avslut.

du blivit tryggare och säkrare i din nykterhet när man läser dina senare inlägg/texter AlkoDHyperD.
Det är bra. Och det är så det fungerar om man arbetar med, eller bygger på, nykterheten.
Det går att nå ett tillstånd där man känner sig helt säker. Sedan rullar tiden på.
Då räcker det med att avdela nån promille av uppmärksamheten mot felaktiga tankar, när
det gått såpass lång tid att allt negativt med tidigare aktiva perioder börjar falla i glömska.

Så fortsätt att bygga på tryggheten.

Önskar dig en bra dag AlkoDHyperD.

Själva konceptet med himmel och helvete är tämligen genialiskt egentligen. I en tid när det inte fanns ordningspoliser eller brottsplatsutredare uppfann man ett allseende öga uppe i himlen som såg allt, visste allt. Om man inte höll sig i schack så hamnade man i helvetet, var man däremot dygdig så fick man uppleva en evighet i paradiset. Som en försmak av helvetet straffade man folk på ett sätt som skulle ge dem en idé av vad dom hade att vänta om dom inte gjorde bot och bättring. Att kyrkan tjänade en hel del pengar på det här var ju ingen nackdel direkt, avlatsbrev var ett slags prästerskapets sätt att låta individer köpa sig ansvarsfrihet. Himlen var lite mer problematisk, medans de flesta hade en ganska tydlig bild av hur det kunde kännas att sitta i mitten av en brinnande vedhög så var, och är, visionen av paradiset lite mer individuell. Visst erbjöd prästerskapet en tolkning av vad himlen kunde tänkas bestå av; gröna ängder, små gulliga kattungar överallt, värme och solsken men där fanns också ett stort utrymme för individuella tolkningar. Kyrkan visste bättre än att pracka på folk en stereotyp; föreställ dig allt du någonsin velat ha: det är så det är sade man. Smart, eller hur?

Så vad är då paradiset för en alkoholist? Att gå från bar till bar, utan att någonsin bli trilla-omkull-full, att vakna upp morgonen därpå fräsch som en nyponros, att aldrig få ångest? Självmordstankar är naturligtvis uteslutna, är man i himlen så är man ju redan död så det borde ju också lägga sordin på ångesten. Eller kanske är det att aldrig behöva bli full; att kunna leva ut sin evighet utan att någonsin känna sug, utan att behöva genomlida det där förlamande tvånget att dricka? Det är knivigt det där; som alkoholist vill jag ju helst av allt dricka av hjärtats lust men som alkoholist vill jag ju också helst av allt slippa dricka. Personligen har jag alltid haft svårt med det senare, jag har många gånger tänkt att om jag drabbas av någon obotlig sjukdom som mäter ut min tid här på jorden så ska jag dricka mig till döds. Det ligger en demonens finurlighet bakom det där; jag anfäktas fortfarande av den märkliga idéen att det är kul att dricka, att det är något eftersträvansvärt, något jag kan unna mig om jag ändå ska dö.

Samtidigt är det kanske ett hälsotecken, det att jag behöver en dödsdom för att gå igång igen. Men ändå; om jag nu trodde på himlen och lever mitt liv som nykter under föresatsen att jag kommer att få dricka hur mycket jag vill när jag är på väg att göra entré i paradiset, är inte det ett slags vita knogarnas nykterhet? Som en unge som är oroväckande snäll veckorna innan jul enbart för att försäkra sig om många och dyra julklappar? Hur blir mitt nyktra liv då? Då känns det som ett bättre alternativ att lägga alla tankar på ett liv efter detta åt sidan och försöka hitta nirvana här och nu. Jag har ju faktiskt hittat ett litet paradis just här och även om det inte uppnår den perfektion som prästerna hävdar existerar i livet efter detta, så är det det bästa jag har upplevt hittills. Jag har dessutom en tendens att göra en sak i taget, jag vill nog klara av den här livstiden först innan jag börjar tänka på nästa, så jag tror nog att mitt bästa alternativ är att lägga alla tankar på framtida excesser i supande åt sidan och fokusera på att ha det så bra som möjligt idag. Och det utesluter alla former av alkoholhaltiga drycker, nu och för alltid.

Ha en bra dag allihop!

NykterDHyperD? Nääää, blir ju fel ...AntialkoDHyperD? Krångligt....AwesomeDHyperD...för långt...ApelsinjuiceDHyperD?
Asch, nu blev det överdrivet igen??

har man, mig veterligen, slutat med för länge sedan, eftersom det visat sig verkningslöst. Antabus ska man ta i samband med en pågående vårdkontakt. Den är enbart ett stöd, inte en lösning. Så jag är enig med dig AlkoD (snart dags att byta nick, förresten....?)

Varför inte istället regelbundet träffa någon på en beroendemottagning och i samband med stödsamtal få antabus?

För din egen skull. Om hwn redan planerar att börja dricka igen, om han efter ett halvår i behandling fortfarande lägger ansvaret för sitt mående i stort och för sitt drickande utanför sig själv låter det som att stanna i förhållandet kan bli mer destruktivt än givande för din del. Lämna nu, innan det är för sent, tycker jag!

Ja! I sommar ska jag ro ut och fiska, meta ... i stilla ljummen sommarkväll med regn i luften, då det nappar som bäst...

Ja, en resa är väl en typ av flykt och funkar på så sätt precis som alkohol. Man kan lämna alla måsten och vara i nuet. Bara man reser nånstans där man inte har ett stort program. Jag har gillat de resor vi gjort i Sverige eftersom vi tagit dagen som den kommer. Då har det verkligen varit "här och nu".
Ja, vissa åker och fiskar för att få ro... man kan fly på så mycket sundare sätt, det ver vi ju båda två. Lycka till!

Tack själv för att du skriver och delar med dig. Alla som delar med sig av råd, stöd och erfarenheter skapar denna varma väv som forumet utgör.

Att man får eller känner ångest en bit in i nykterheten kan ha flera orsaker, eller är en kombination av flera orsaker. En är sorgen och saknaden efter "vännen" alkohol, som en gång i tiden skänkte så mycket positivt. En annan är den som både du och Rövarkulan2 skriver om i hennes tråd, detta att man gjort sina nära, och andra människor, illa med sitt drickande. En tredje orsak är detta att man misshandlat sin kropp under många år med drickandet.
Saknaden efter alkoholen kan vi med sunda förnuftet bearbeta bort, när vi nu vet att alkoholen blev vår värsta fiende.
Närstående kan förhoppningsvis delvis förstå att det inte var våra sanna jag som de levde med under vårt missbruk, när dom ser oss tillfriskna från vår sjukdom.
En del skador kan våra tåliga kroppar reparera. Många av oss börjar också leva sundare när vi blir en nykter och äkta upplaga av oss själva. Bättre mat och mer motion ger även förutsättningar för bättre mående.

Det kan också vara bakomliggande orsaker, som t.ex. depression, som inte orsakats av alkoholen. Men med rätt hjälp är förhoppningsvis utsikterna fören fungerande behandling betydligt bättre utan alkoholen.

Vi har också de vanliga naturliga variationerna i måendet. Vissa dagar mår man bättre, vissa sämre. Men dessa naturliga svängningar märks inte så mycket när man omsluts av alkoholens bedövning eller tunga ångestfilt.

Slutligen, vanliga göromål i den grå vardagen kan vara mindre spännande att göra. Att t.ex. städa, tvätta och betala räkningar nykter kan vara ovant för en del.

När man är på toppar eller i dalar av måendet, är förrädiska tankar och sug närmare. Då gäller det att köra med konsekvenstänkande. Vad skulle det första glaset leda till?

Sammantaget mår man i genomsnitt betydligt bättre när man kommit en bit ut i nykterheten. När man når en stabil nykterhet klarar man de vanliga svängningarna i måendet på ett naturligt sätt.

Ha en bra dag

Du ger mig styrka och hopp i mitt beroende och det var härlig läsning du delade med oss. Tack för att du gör det.
Läste åter igen dina svar till mig och jag måste hålla dem i minnet då jag har en sån här dag som jag har i dag.
Nykter men med sug och förstår inte varför ångesten har kastat sig över mig.
Tack för att du finns här för din och för våran skull.

Det är sant. Han säger ofta att i december nästa år kan jag börja dricka igen osv.
Jag viftar bort det då jag inser att han har lång väg kvar.
Däremot kan jag inte vifta bort att han vill kasta bort mig istället för att se mig som något positivt och som ett stöd. Det är kanske jobbigt att hålla igång en relation under behandlingen, vad vet jag då jag är helt utanför allt.?

Han går behandlingen för han måste och inte fö han vill om man tolkar det du skriver lite hårt. Det är vanligt att man skuldbelägger sin partner för att egentligen inte skylla på sig själv. Din pojkvän har inte kommit till insikt om sitt beroende.

till Det vidare livet!
Ha en härlig dag! / mt

Ens sanna jag - Exakt det uttrycket använde jag många gånger och konsekvent tiden före jag lämnade min man. Jag sa att jag inte vill leva med den han blir när han dricker, jag vill leva med den som jag uppfattar att är den sanna X. Förändringen, under de år drickandet eskalerade, skedde så långsamt så att jag inte riktigt märkte. En del drag förstärktes också. Han var aldrig fysiskt våldsam mot mig men psykiskt våld förekom definitivt och viss mån ömsesidigt. Även ett par tillfällen med materiellt våld om än ringa.
Jag fick mycket insikter om detta, om förändringar i hjärnan och hur långsamt de läks, när jag läste... och läste.... och läste för att förstå. Jag har också många gånger beskrivit här hur fantastiskt det var när jag började känna igen det sanna i honom efter att han valde nykterheten. Efter att han sedan började i AA och jobbade med stegen har han ytterligare förändrats, dvs den resan är också ömsesidig eftersom jag satt mig in i stegarbetet och jobbat på samma sätt. Till saken hör kanske att vi båda hade mycket insikter i mellanmänskliga relationer även innan både alkoholism och nykterhet men de kunskaperna var inte tillräckliga även om de har varit, och är, bra.
Summa summarum, mina erfarenheter om ens sanna jag: en ska inte underskatta hur alkoholen förändrar en människa men förändringen på djupet kom i och med stegarbetet. Missbruk är ofta den enkla vägen att fly från olika känslor och utmaningar, även det sätt en firar, och för att välja andra vägar till tröst eller belöning måste en vara, vilja bli, herre över sina impulser - och vägen dit är ett annat arbete än att avstå alkoholen.
Idag lever vi två helt nyktert, vi njuter av vår samvaro och livet och hanterar konflikter på ett långt bättre sätt än innan både missbruk och nykterhet. Förstås har det betydelse, tror jag, vilka människor båda var innan och vilken vilja det finns att satsa på ett fortsatt gemensamt liv.
Lycka till med livsvalen och minns att det är mycket viktigt - det viktigaste - att vara sann mot sig själv / mt

- har du låtit undersöka saken?

Tack Sisyfos för ditt svar. Och du har förstås helt rätt. Man får värdesätta det lilla för förmodligen är de sakerna de mest betydelsefulla i slutändan. Även under en utlandsresa är det ju tiden med sina kära som är det viktigaste med det hela. Och det kan vi ju åstadkomma här i närmiljön också.

Men mkt är väl en flykt? Alkohol är en flykt och den har jag inte längre (tack och lov). En resa är ju också en flykt (inte bara givetvis för en resa är ju underbar oavsett). Så jag kanske snarare ska se denna sommar som en övning i att försöka vara i nuet och inte fly. Anamma dagen som den kommer. Och när jag känner att jag börjar jämföra mig med andra så ska jag komma ihåg att denna sommar har sin mening och en del i det kan stärka mig i min nykterhet.

I helgen hade en av mina grannar lite fest och hon bjöd in mig men jag sa nej tack för jag var upptagen med något. Senare satt jag och min man ute och han drack en alkoholfri öl och jag drack Pepsi. Grannarna blev fulla och gick sedan iväg. Jag tyckte faktiskt synd om dem... De hade kul med det var fake. Alla var inne i sin egen fulla hjärna och de lyssnade inte på varandra när de pratade. Jag kände mig så lugn inombords. Och barnen lekte med sina kompisar bredvid oss utomhus.

Jag är helt säker på att jag kommer vilja dricka ibland i sommar. Och det kommer att vara när jag vill fly. När jag blir trött på alla grannar (vi är en stor gård med hus med många barn och vuxna som är upp i varandra mycket på gott och ont. Oftast gott men under ledigheten kan man bli lite trött av det tillslut). Men då ska jag försöka hitta andra sätt att hantera känslorna på. Jag känner bara jag tänker på det att det kan bli en utmaning. Men inte en utmaning jag inte ska klara.

Idag blev det mycket pladder från mig känner jag men jag vill ha mina röriga tankar på print så att jag kan läsa senare och påminnas om hur jag tänkte och vad jag har lovat mig själv.

Vi har ett liv att leva och det ska inte levas i en dimma av flykt.

Bra kämpat, in på den vita, raka vägen, upp på hästen, i sadeln som det heter, etc, etc. Du passar alltså in bra på den här sidan. Meen,... måste livet vara en sån kamp hela tiden? Vita-knogars-kamp? Kan man inte bara chilla; vara? Är det möjligt? Nu när vi kommit upp lite i åren borde det kanske vara möjligt, om sjukdomarna bara håller sig borta.
Rabarbern kan du förresten skicka till mig. Finns knappast bättre grönsak / frukt. Jag brukar blanda den i hjortronsylten, tillföra den spänst och syra, lindra hjortronens unkenhet och drygar dessutom ut. (Jag åker snart till hjortronland...)

Det känns fint att höra. Vi hjälper varandra mot ett bättre och friskare liv. Läser nu en av AA,s böcker. Intressant att läsa som nykter. Jag har läst den när jag fortfarande drack. Finns en hel del bra saker i den. Har lite funderingar om att uppsöka AA-gruppen som finns närmast här. 3 mil att åka. Vi får se... Funderar på gruppen för att träffa liksinnade. Kram..

bra att vi får veta när du har det bra också!

Hej
Nytt jobb på g och nu vill dom ha utdrag ur registret ..
Åkte dit 2015 för grov rattfylla efter separation tänkte jag försvinna
Kan dom säga ifrån när dom ser detta?
Orolig ..
Vill även ta om körkortet men hur ?

att du med din långa nykterhet och alla läsvärda inlägg, betytt mycket för många här på forumet. Däribland mig.