Senaste kommentarerna i forumet

Trainingcamp-blues...
Innan jag fortsätter min resumé av träningshelgen skulle jag vilja backa tillbaka några månader, till dagen jag bestämde mig för att åka med.
Det var inte bara för att jag tycker om att träna med klubben, eller för att en helg fylld av det roligaste jag vet är svår att motstå, även om det är skäl nog.
Jag behövde en anledning att styra upp och fokusera på att komma i form.
Dagen jag anmälde mig var 29 januari. Jag var så marinerad att ingen som helst träning var möjlig. Kanske var det just det, att jag supit bort det planerade träningspasset, som fick mig att förstå hur långt det gått den här gången. Kanske fick jag även en varningssignal av återställaren på morgonen som fick händerna att sluta skaka.
Återfallet var det värsta jag haft och jag insåg att ett till av den här sorten kan betyda katastrof. Det blir bara värre för varje gång hur många månader eller år jag än klarat av att hålla mig nykter. Enda vägen är att aldrig börja igen, aldrig väcka demonen inuti.
Att låta bli alkohol är egentligen väldigt lätt, eftersom jag aldrig varit socialdrickare.
Men min hjärna är opålitlig. När som helst kan den få en impuls och jag är förlorad, alla strategier, allt förnuft försvinner i tvånget att radera hårddisken, supa bort alla tankar och i slutänden gå vilse labyrinten för alltid. Jag fruktar destruktiviteten och lockas på samma gång.
Jag ville ha säkrare strategier än "en dag i taget" fram till sommaren då tävlingssäsongen är min broms och livlina.
Datumet för lägret var satt till vecka efter påsk. Precis vad jag behövde. Man kan inte supa bort träningspass om man vill ha en chans att hänga med med de vassaste.

I takt med att veckorna gått har kroppen känts allt starkare och trots att jag klämt in allt för många träningspass i hopp om att täppa till alla luckor och förhindra mig själv att falla igen har jag förskonats från skador. Varje gång jag känt en dragning åt fel håll har jag hoppat på cykeln, sprungit till skogs eller åkt till simhallen.

Jag vill inte det andra livet. Jag vill det liv jag har och har haft under de senaste två decennierna. Jag vill känna orken, styrkan, luften i lungorna, glädjen i den fysiska ansträngningen. Om jag måste välja mellan beroenden är valet lätt. Jag skiter i om jag är beroende av träning, för jag VILL vara det. Alternativet finns inte.

Nu kommer jag äntligen till min fortsättning på den här fantastiska och känslomässigt omtumlande helgen. För den gav så mycket mer än träningsvärk och bättre kondition.

Lördagens sista pass var löpning. Trötthet kan trollas bort med lite uppfinningsrikedom och intervaller maskerade till lek.
Middagen på kvällen föregicks av soffhäng i vågrät ställning och hosta från helvetet. Lungorna trötta också?
Konstaterade förundrat att man runt omkring mig kunde sitta och dricka en flaska öl utan att behöva tänka på morgondagens träningspass. För folk i allmänhet behöver inte tänka så!
I min värld innebär "dricka någon form av alkohol" att nästa dags träning blir lidande. Och i värsta fall resten av veckan eller månaden. Men så är det ju inte om man kan dricka en eller två öl och sedan stanna där. Jag drack vatten.

Vad som sedan hände efter middagen lämnade mig helt försvarslös inför mina egna känslor. Jag var tagen.
Föreläsningen var gripande i sig, framställd på ett fantastiskt, naket och inspirerande sätt. Mina egna tankar pågick parallellt. Hopp, förundran, lättnad och någon slags rädsla. Vad rädslan handlade om?
Här lämnar en person ut sitt liv och sitt inre och blir fullkomligt accepterad. Inte bara det. Han imponerade genom sin styrka och insikt.
Tänk om jag skulle gjort samma sak? Tänk om det i det här sällskapet skulle vara helt ok att tala om det svåra och ändå bemötas på samma sätt som innan? Ja, så skulle det faktiskt vara. Vilket innebär att jag faktiskt måste ge mitt bidrag till att bryta tabun, slänga bort den onödiga fernissan och låta solen spräcka skamtrollen.

Trots alla olikheter kände jag igen mig i så mycket.
Hur träningen, kickarna, upplevelsen av att vara levande här och nu ger så mycket glädje och energi att jag utan framtvingad positivism ärligt kan säga "jag har ett gott liv 90% av tiden, om bara 10% är en kamp är det inte illa, alltså mår jag bra"

Jag öppnade fönstret när jag kom in på hotellrummet innan jag skulle gå och lägga mig. Stod och andades, tittade på stjärnhimlen, gav frisk luft och syre åt känslorna som överväldigade mig.
Sedan sov jag längre än jag gjort på länge.

Jag tänker inte beskriva söndagens träningspass mer ingående än att det var lika kul som dagen innan och jag kunde pressa kroppen över min egen förväntan trots att den genomfört nästan lika många träningstimmar på två dagar än vanligtvis en vecka.
Energin inombords tog inte slut även om kroppen kollapsade några minuter då och då. Jag behövde verkligen de där två doppen i den kalla sjön efter sista passet. Behövde kylan.

Det jag också kan säga är att innan vi skulle åka iväg från hotellet låg jag i gräset och andades. Fann mig själv plötsligt gråta. Tårarna rann ner för kinderna. Jag vill inte härifrån!
Den bubbla jag befunnit mig i var en lucka i verkligheten. Allt bortkopplat. Här och nu. Tiden gick fort och stod stilla på samma gång. Jag vill inte härifrån. Jag vill leva i den här bubblan. Om någon ställt en flaska sprit framför mig skulle jag tittat oförstående på den. Även om jag öppnat korken och luktat skulle jag skakat på huvudet och krökt läpparna i avsmak. Behöver det inte. Inte här. Inte nu. Inte sedan. Springer hellre. Jag tränar för att överleva.

Idag har jag efter-träningsläger-blues. Kan inte träna för kroppen måste återhämta sig. Låg på endorfiner.
Imorgon simmar jag igen. I min bubbla.

Miss lyckad, jag vet vad du går igenom och jag förstår hur jobbigt det måste vara.

Min man har haft mycket värre alkoholproblematik än mig och jag är rätt säker på att detta bidragit en hel del till mina dilemman kring alkohol (har inte skrivit detta i min egen tråd) och vi var mycket nära att skiljas. Vi levde åtskilda ett par månader på mitt initiativ men tillslut fick han en ny chans. Så nu lever vi båda nyktra, vilket är så skönt och bra, precis som du beskriver tiden när din sambo inte drack.

Om min man nånsin dricker igen tänker jag lämna honom. All plåga som jag levt igenom i många år pga. Hans drickande tänker jag aldrig genomleva igen. Dessutom är min nykterhet värd så mkt och jag vet att det är svårare att hålla kvar vid den om han dricker.

I mitt äktenskap är det verkligen noll tolerans för alkohol nu. Så jag måste nästan också önska för din skull att du orkar ställa det kravet på din sambo, även fast sånt är svårt. Men din sons oro och din egen är något att ta på allvar. Vill någon hellre dricka än att göra sin familj lycklig och trygg så behöver den personen skakas om. Få sina prioriteringar rätt... Att leva med nån som dricker för mkt är faktiskt nästan värre än att själv dricka för mycket... ? så känner jag det i alla fall. Det är en sån jobbig stress och oro och den äter upp en inifrån på ett helt overkligt sätt. Samtidigt som man vill skydda alla. Det är för mycket för en människa att tvingas bära på för att ens partner inte kan ta rätt beslut.

Styrkekramar ???

Ofta är det ju så att få är så negativa vad det gäller andras rökning som just ex-rökare. Gäller nog ex-drickare också! Man vet ju hur stor skada det gör.

Ja bedrövadsambo, jag håller helt med angående spelreklam!! Det är åt h-lvete att det får göras reklam för spel och alkohol. Spelreklam är nog den reklam jag ser mest på tv. Helt fruktansvärt och jag kan inte fatta det är lagligt... Har heller ingen erfarenhet av spel men förstår ju att sådan här reklam är katastrof för spelberoende och deras anhöriga. Precis som alkohol i tv är ?

Miss lyckad och MondayMorning, visst är det vansinnigt?! Och leder till sådan normalisering av alkohol att det är nätt och jämnt omöjligt att gå igenom livet utan att nångång falla för normen att dricka. Det var så jag kom att ens börja dricka sista året på gymnasiet... det gick inte då att passa in annars och jag orkade inte kämpa emot mer. För nästan alla runtom mig drack. Precis som de gör på nyhetsmorgon och allt vad det är.

Så hur ska en alkoholist stå emot om denne inte verkligen orkar kämpa? Eftersom det kastas i ansiktet till och med i morgonsoffan!! Usch jag blir så ledsen. Ledsen över att samhället bara fortsätter med samma blinda alkoholnorm. Till och med ungdomar som aktivt väljer att inte dricka just idag kan hamna där vi hamnat om några år. Eftersom det är en kamp att stå emot en norm!

Nä nu orkar jag inte vara arg såhär på kvällen så jag ska skriva lite positivt med. Jag är alltså just nu egentligen irriterad och lite låg. Men en väldigt glädjande sak i detta är att jag trots detta inte alls vill ha ett glas vin eller så. Tvärtom blir jag förbannad när jag tänker på det. Alltså hjälp vad arg jag blir. Det jag vill ha är en natts sömn, kanske gråta lite först till en sorglig bok eller liknande. Vin är min största fiende bara och jag är så rädd för framtiden om mina barn börjar dricka ?? Hur känner ni andra föräldrar om detta? Era barn och alkohol? När man vet alkoholens baksidor?? Jag vill inte att mina fina barn nånsin ska må som jag gjort så ofta. Mitt hjärta går sönder av tanken. Jag blir så rädd.

Nåväl... jag är i alla fall glad åt min nykterhet och min ilska kanske är en fas i processen? Kanske man ska igenom glädje, ilska och sorg.

Och tack miss lyckad för dina fina ord. Jag känner mig stark ❤ hoppas du med. Nykterheten är värd allt. Och den gör oss till bra förebilder och trygga vuxna för våra barn.

Kram till er alla ❤

Och vänta inte till hösten.

Känner likadant när jag ser all spelreklam på tv. Har ingen personlig erfarenhet, men spelmissbruk förgiftar mångas liv, både brukare och anhöriga. Liksom alkoholmissbruk.

alkoholen flödar i vårt samhälle och i media. Till priset av barn som är hungriga, svikna, ledsna, uppgivna, skamfyllda, slagna och måste se på fylla och slagsmål. Jodå de flesta kan dricka måttligt . Men alla dom som inte kan? Var 7;e person i Sverige har a-problem. Dom i sin tur har familjer och anhöriga runt sig. Det blir många människor som far illa. Varför så mycket reklam och PR för alkohol?. Jo det är en ofantligt stor industri där miljadärer frodas och reklamintäkter trillar in på människors konton. Det är väl inte deras ansvar!! Eller? Det vore underbart om jag under min livstid fick uppleva motkrafter mot detta. Fint Lim med din nykterhet. Jag hör på din ton att du mår bra och är stark och pigg.. Kram <3

Med "ful" menar jag att kontakta sambons chef. Det svåraste för mig är denna osäkerhet. Att inte veta vad han vill. Ingen ide att fråga för det vet han inte själv. Vårt förhållande är stundtals stiltje. Jag har hittat mina sätt att få energi och glädje. Tror för sambons del att han också gjorde det en period när han var nykter (11 månader?) Han lovade inte att vara nykter resten av livet eller något sådant. Jag ska göra som du säger Pi. Sätta tidsgräns . Vill han inte vara nykter så blir det separation. Jag har i dåliga stunder tittat efter annat boende. Men vill ju helst leva nyktert med sambo och barn. Tiden visar hur det blir. Nej, jag vill inte riskera mitt mående eller nykterhet för någon annan. Kram..

i inläggen #208 och #210 miss lyckad, så tycker jag inte att du på något vis ska "känna dig ful" om du ger en klar och tydlig valmöjlighet till din sambo. Att han får möjlighet att välja mellan dig och familjen eller alkoholen. Då är det upp till honom och visa vilket han värdesätter mest. Vad som är viktigt och betyder mest för honom.
Du har ju både kommit till rätta med ditt eget beroende, och försökt "rädda" familjen. Då ska väl han kunna ställa upp för familjen och sluta med alkoholen.

Sätt upp en tidsgräns och ge honom en tydlig valmöjlighet. Och vänta inte för länge så du riskerar ditt eget mående och nykterhet.

För mig skulle det vara enkelt att göra rätt val i en sån situation. Ingen tvekan.

Hoppas det utvecklar sig i en positiv riktning för dig och din familj, miss lyckad.

ena dagen framtidstro... Nästa dag flykt, dvs flytta. Så länge sambon inte bestämt sig hur han vill göra med sitt beroende, känner jag ingen ro och harmoni. Lite jobbigt att en annan person får bestämma hur jag ska känna? Jag vill leva och bo med sambon, men enbart om han väljer nykterhet. Kanske ska tidsbestämma detta. Har det inte stabiliserats till hösten, så måste jag avsluta förhållandet...

Pratade med en arbetskamrat om alkohol. Hennes pappa är a-beroende, hon berättade, hur han efter 4 års nykterhet började dricka igen. Hon beskrev att han började med några öl och att det snabbt blev mer och mer. Till slut åkte han dit för rattfylla vid 74-års ålder. Hon berättade också, att det var svårare än tidigare att ta sig upp igen. Detta berättade jag för min 13-åriga son. Han sa att "då är det som att åka snabbhissen ner och försöka klättra upp via hiss-vajern igen"! Vilken bra liknelse. Jag är inte sugen på att klättra..

att Sockerbomben föll 'rätt'!
Lycka till och glad vår & sommar! / mt

Jag är i paradiset.
Det vill säga på träningsläger. Två dagar av träning, träning, social samvaro, träning, powernap, träning, goda hotellmåltider och kuuuul.
En ficka i tiden, bort från vardagen, här och nu. Kroppen är skittrött och ändå är jag hyper, inuti. Glädje och trötthet på samma gång.
Det här är jag. På och av. Maxad ansträngning och sedan pang! raklång och utmattad i sängen, om och om igen. Tillsammans med folk av samma sort, liknande intressen, samtalsämnena går att hänga med i för jag blir inte uttråkad. Här är det inte konstigt att älska ansträngningen, fartvinden, känslan av att kunna använda kroppen.
Halvtid nu, synd att det inte är en hel vecka.
Dagen har varit intensiv. Upp tidigt för en första frukost följt av simning i en och halv timme och sedan en frukost till.
Inte utan att jag funderad på om det skulle vara möjligt att ligga i cykeln med den magen och en blåsa som av kroppens uppsugningsförmåga i bassäng ständigt pockar på uppmärksamhet. Det verkar som vattnet kommer in genom huden med tanke på hur kissnödig man är i timmar efteråt.
Cykling blev det, nästan fyra timmar. I mycket väder. Blåst, solsken, hagel, snö, mer blåst. Tiden och vädret försvann ur fokus och ersattes av känslan av att vara en gasell löpandes med flocken på savannen. Jag må ha varit den där smått förvirrade individen i flocken som behöver fösas in då och då, förmodligen ett lätt byte för rovdjur om vi varit betesdjur och inte cyklister.
Plötsligt var den lilla rundan på drygt åtta mil över och nu, efter en stunds vila, stundar löpning, hur nu det ska gå.
Kanske springer jag några tjugometersintervaller i joggningsfart. Såg att det stod en rullstol i receptionen, kan komma till användning innan dagen är över. Man har haft träningsnördar här förut och kan sina saker.
Den i resturangen kvarglömda väskan hade tagits omhand och väntade i receptionen, maten är i form av buffé och inte såna där fjantiga bantningsportioner på stora fat med två salladsblad som prydnad, nej, rejält med nyttigt och ekologiskt. Fem stjärnor på den!

Man skulle kunna tro att det är omöjligt att springa intervaller efter en sån här dag. Jodå, det går faktiskt. En i taget. Tröttheten sitter i lungorna men kroppen klarar en liten bit till, och en liten bit till.

På kvällen, under middagen, gick en kille upp och hade en storslagen föreläsning om sitt liv men psykisk ohälsa.
Vad springer du till? Vad springer du ifrån? Jag lever inte för att träna - jag tränar för att leva.
Rubriken gav mig gåshud. Jag ville ställa mig upp och berätta även min historia. Hade inte varit rätt läge där och då, men.
Jag kände mig tagen och på samma gång. Det finns fler! Och det finns förståelse och medkänsla!
Skulle jag bli bemött med samma gensvar om jag berättade också? Att jag inte bara tränar för att leva, utan för att överleva. Att jag redan räddats till livet så många gånger av träningen. Här, ett otvetydligt ja!
Känner att det är dags nu. Att visa, dela, berätta. Kanske bland dessa människor till att börja med.

Tack PP och Muränan för era hälsningar! Ni är också fantastiska! Tack mulletant för att du styrde in mej på sockeravvänjande igen. Jag gick med i Fbgruppen och skickade efter nya versionen av Sockerbomben. Så skönt att vara på gång med det igen. Jag fick så bra hjälp med min nykterhet tack vare att jag samtidigt började äta enligt LCHF. Jag tror så starkt på det men ändå spårar det ur. Men tillbaka på banan. Tänk att det är en kamp hela tiden med än det ena än det andra. Nå alkoholen är i alla fall ingen kamp längre, det är naturligt att vara nykterist. Lika naturligt som att jag inte röker :). Men sockret är lurigare, det finns dolt överallt.

Hur kommer det sej att jag fick impulsen att skriva och läsa här på forumet nyligen? Tja det verkar inte vara en slump. Jag fick tipset om Sockerbomben 3,0 som mulletant läser och beställde den. Jag har naturligtvis läst boken tidigare då den utkom. Jag var på ett föredrag med Bitten Jonsson för många år sen och det öpnade verkligen mina ögon för sambandet mellan alkoholism och socker. Jag är helt klart sockerberoende. Min mamma har nyligen berättat att då jag var liten på 50talet så blandade man modersmjölksersättning av vatten , vitt mjöl och mängder av socker! Milde tid, inte konstigt att min hjärna kidnappades på ett tidigt stadium. Men så gjorde man då och gjort är gjort. Bra att få ökad förståelse.
Det är aldrig för sent även om det känns som en livslång kamp. Idag läser jag den nya versionen av boken och känner mej väldigt motiverad att ta upp kampen mot sockret igen. Så glad att jag klarat av att sluta med alkoholen, känns ändå att detta med socker är enklare att hantera. Ger inte samma negativa konsekvenser för min omgivning, inte samma baksmälla och ångest.
Så tack för tipset, mulletant, nu jobbar jag vidare!
Ha det gott alla!

Så fint att läsa dina rader, och att livet är gott.
snart där med mina egna 4 år ;-)
//PP

Fina firren! Lever vidare, det mesta är ok. Alkoholen inget bekymmer mera. I alla fall inte för mig, men duktigt med folk runtikring som befinner sig i olika stadium av förfall ;-)
Det har varit en händelserik tid i mitt liv, kan inte avslöja mer än så här ;-)
Läste att du inte känner dig som någon Terminator mer.... tror att jag själv med alkoholen höll uppe tempot på konstgjord väg. År ut, år in. Allt är annorlunda nu. Jag har inte känt mig bekväm i att inte orka gå på som en duracellkanin i nykterheten, men nu känns det ok. Jag har nog liksom accepterat att jag har förändrats, och att den alkoholmarinerade, högpresterande killen faktiskt behöver en viloperiod. Hur framtiden blir med det vet jag inte, är det priset av nykterhet så är det något jag gärna betalar. Det är ny snart 3,5 år sedan jag korkade igen. Tänk dig allt elände som hade hunnit hända om jag fortsatt. Kanske hade de jag dött på kuppen?! När jag tänker på det relativerar det mina bekymmer över lite seghet, :-)
Ta vara på dig vännen och bamse kramen!
//PP

är jag road av ord och betydelser. Inte bara road - ord är viktiga. Din fundering gav mig en tankeställare just för att 'makt' varit ett ord och fenomen som jag tidigare haft svårt att komma tillrätta med. Ett ord med viss negativ laddning och innebörd som jag ändå inte kunnat undgå att förhålla mig till. Att partnern till en missbrukare kan sägas vara maktlös i dubbel bemärkelse tror jag många på anhörigsidan skulle hålla med om. Det kan en läsa in både på och mellan raderna i inläggen.
Det är fint att fundera tillsammans. Trevlig helg önskar jag dig också! / mt

Hoppas du har det bra och fortsätter i rätt riktning.

Ha en trevlig helg. Sköt om dig!

Som nästan alltid har ett ord eller begrepp olika innebörd i olika sammanhang.
Förutom att läsa din intressanta text googlade jag runt lite och läste om ordet/begreppet makt,
och på bl.a. Wikipedia fanns två distinkta betydelser av makt.
När minst två personer är inblandade kan makt innebära "härska/bestämma/styra över" när det gäller deras inbördes förhållande till varandra. Men man kan då också tänka sig en person som utvecklat alkoholism, där alkoholen styr över den personen, som då blivit maktlös inför alkoholen. I ett parförhållande där den ene är alkoholist, skulle man då kunna tänka sig att den andre, den medberoende, på sätt och vis är maktlös i dubbel bemärkelse. Både inför partnerns drickande, och för dennes maktlöshet under alkoholens ok.
Den andra betydelsen av makt är att "ha förmågan till" att ändra på t.ex. ett felaktigt beteende eller skadligt leverne. Det var detta du avsåg i det tidigare inlägget, med "ta makten över sitt liv". Det förstod jag, och det var inte för att rätta dig jag skrev som jag skrev. Det var mer för att det är intressant att vrida och vända på ord och begrepp lite.

Ha en trevlig helg mulletant

Har tänkt på det många många gånger. På fredagarna är det vin och provsmakningar på varenda jävla tv kanal. Gärna kl 09.00.
Så galet irriterande.

Idag har jag semester. Tittar på SVT. De rekommenderar diverse viner till maten just nu. Innan 10 en fredagsmorgon i tv som jag och alla andra betalar tvavgift för. Nu är jag väl tråkig och präktig som tycker det här är så dåligt!!! Eller?

Hur många tittar nu och överger sin intention att ha en alkoholfri fredag? Det presenteras ju så sofistikerat och fint, så då kan det ju inte vara nåt fel med att dricka sig lite full ikväll. Till och med de kostymklädda och välsminkade i tv dricker ju på morgonkvisten.

Hur många barn får titta på sina föräldrar fyllna till i eftermiddag tack vare svt? Det är nog en hel del. Barn som kanske kunde skonats just ikväll eftersom mamma eller pappa föresatt sig att inte dricka mer. Men som fick den chansen förstörd pga att till och med svt legitimerar och uppmuntrar alkohol. I morgontv.

Dessa fina tanter och gubbar i tv kan köra upp sina fina vinflaskor nånstans.

Jag vet inte varifrån uttrycket att ta makten över mitt (sitt) liv kom*. Under den största delen av mitt långa yrkesliv har jag haft positioner som inneburit makt. Spontant har jag ryggat för att ha makt ”över” och sökt och funnit andra organisationsmodeller. Tidigt insåg jag också den oupplösliga förbindelsen mellan makt och ansvar.
Den som lever i en relation där en är invuxen och intrasslad i medberoendemönster är vanligen maktlös... ja, just det - det är ju också det första steget i 12-stegsprogrammen. För att ta det första steget ut ur medberoendeträsket, eller över det staket jag själv låtit växa runtom mig, krävs en oerhörd kraftansträngning. Det innebär också att göra sig fri från en annans starka påverkan.
Det anses, och jag håller med om, att våld – fysiskt, psykiskt m.fl former – handlar om att utöva makt och kontroll. Relationer som präglas av missbruk, inrymmer ofta någon form av våld och maktutövning. Vanligen, tror jag, är det en ömsesidig fångenskap där man binder varandra med många olika trådar. De flesta relationer har ju en början i kärlek och vilja att göra varandra väl – en önskan/längtan som kan finnas kvar men där förmågan och medlen att göra det goda har drunknat i destruktiva mönster och besvikelser.

*Nu minns jag – det var Carina Bång... på hennes sida (i februari 2011) hittade jag en lista över det jag inte har makt över – en annans missbrukande – och en lång rad med förslag på allt jag har makt över... om jag bara tar den. Den har jag delat många gånger här. Där kan ursprunget till "mitt" uttryck ha sina rötter. http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html

Min främsta inspiratör när det gäller innebörden i ordet makt är Margareta Melin. Hon säger: ”Det ligger i vår makt som människor att välsigna eller förbanna, att bygga upp eller bryta ner – att göra skillnad.” Hon har också skrivit dikten som, jämte Sinnesrobönen, alltid funnits på mina olika anslagstavlor:

Din skicklighet
hämmar
eller uppmuntrar.

Din hjälp
binder
eller befriar.

Din sång
får andra att sjunga
eller tystna.

Ditt ljus
kan Du sprida till andra
eller som strålkastare
rikta mot dig själv
och så mörklägga omvärlden.

Om din makt
är liten eller stor
gäller ditt val alltid detsamma:
att öka ljuset omkring dig
eller mörkret.

Tack Pi för din input! / mt

Javisst borde det giftfria livet vara det naturliga! Jag bara håller med.

Och till dig Pi, jag funderar:) Makt är ett hårt ord i de flestas öron, det är vackrare och ligger närmare också mig med ord som ansvar och hänsyn. Att ta omsorg om sitt liv kanske? Ändå funderar jag vidare... och ska skriva lite mer om makten både över det egna livet och att leva i skuggan av andra. Återkommer - livstråden är just den rätta för livsfrågor som denna. / mt