Senaste kommentarerna i forumet

Jag är där också. I min ensamhet så virrar jag runt i träskmaskerna av det som är jag.
Som inte alls är det blanka glatta som tar hand om allt och alla.
Tvärtom är hon mörk dov och dyster och inte ett dugg underhållande.
Jag är inte en gåva för någon och definitivt inte för mig själv.

Jag vet att det inte är sant med mitt förnuft. Men i mitt innersta där är det sant till 100%
Och först nu kan jag kanske börja gå åt rätt håll.
Där jag ger mig själv och de jag älskar plats på rätt sätt.
Tack mulletant för alla dina fina rader.

De sätter igång saker i mig och gör mig ytterligare sårbar,istället för att vända mig utåt uppåt och vidare som jag alltid strävat mot.
Allt i kampen för att slippa detta mörker och denna vånda som jag måste skopa bort utan att egentligen veta vad det är jag jobbar med.

Ordlöst,tyst och molande som en värk som angriper mig inifrån och pressar mig hårt mot mig själv.
Och däremellan stråk av lätthet och frid som ändå lovar någon sorts förbättring.

Så ja,jag ska kämpa vidare med mig själv.

Det verkar som du verkligen hittat strategier, och att du funderar och planerar innan är svinbra! Den där sommarfesten kan du lika gärna slippa, det är deprimerande att se sina kollegor så fulla och dumma när man själv är nykter. Under många år undvek jag alla personalfester av just den anledningen. Jag körde oftast eftersom jag bor en bit bort. Men jag blev ledsen å mina kollegors vägnar av att se dem göra bort sig.

Bra jobbat! Behöver precis som du strategier för att hålla mig sysselsatt. Inte så mycket för att distrahera mig, som för att få tillfredsställelsen av att få nåt gjort. Det ger mig nog ungefär samma kick som alkohol. Och mörkret, tröttheten är farlig även för mig. Får ha nån bra strategi nästa vinter. Nu är det ljus sommar som gäller. Det känns bra. Just alkoholromantiken runt sommaren har jag släppt i alla fall. Allltid något.

Hej alla.

Ja det där med HALT är bra att tänka på och precis som Sisyfos säger så är nog stress mer en trigger för mig än vad ledsen är.

Mina strategier är nog motion och att fixa med något hemma, sätta upp en hylla kanske. Nu när våren kommer är det lättare för då kan jag också greja utomhus på gården och det är lättare att ta en springtur etc. Vintern är svårare och det är oftast när den kommer som jag börjar dricka... för att jag inte hittar möjligheter till avledning lika lätt. Plus att jag under vintern blir så rastlös och låg av mörkret. Men att dricka gör det ju mycket värre och gör mörkret mörkare. Så det ska inte hända kommande vinter.

Nu har jag inte druckit på två månader. Det känns jättebra på alla sätt och vis. Var bjuden på en middag nyligen och där skulle det serveras vin fick jag veta innan, då fick jag alkoholfritt vin när jag bad om det. Jag blev inte sugen på vin med alkohol i överhuvudtaget.

I sommar ska det vara en liten fest med mitt jobb, men den tänker jag faktiskt inte gå på. Inte för att jag inte kan säga nej tack eller för att någon skulle tjata om att jag ska dricka men där känner jag faktiskt att vinet är klistret som håller ihop tillställningen. Och romantiseringen kring att dricka vin i solen syns redan när det pratas om den här kommande tillställningen. Så den sommarkvällen ska jag spendera på annat sätt.

Nu är det skönt med fyra lediga påskdagar. Imorgon på släktmiddag kommer det finnas vin för den som vill men jag kommer inte att ta. Och skönt nog kommer ingen fråga mig varför. Det finns flera i min släkt som inte dricker, några ammar, andra är träningstokiga och skulle aldrig dricka något som kan sänka prestationen. Och sedan finns det flera som dricker vin och det tycker jag är okej med. Jag tänker inte bli dömande på något sätt. Även fast jag ärligt talat hade varit glad om inget vin fanns där. Det måste jag erkänna. Jag vill ju helst att all form av alkohol slutar existera på jordens yta med tanke på all förstörelse den ger ? men det är ju en utopi...

Vill önska er alla en glad påsk och extra styrka att kunna säga nej tack om ni blir bjudna på något ni inte vill dricka under påskhelgen. Och styrka att inte köpa hem själva. Var snälla mot er själva ❤

"Bara nykter helt enkelt." Grattis till dina fyra-snart fem nyktra år! Sockret gör inte på långa vägar lika stor skada, även om jag förstår att det bekymrar dig. Men allt har sin tid. Tack för att du delar med dig!

Fin läsning! Allt man går igenom ger möjlighet till utveckling. Om än smärtsam. Jag har också läst mycket och även gått i terapi på grund av mina upplevelser av en narcissist i min närvaro. Terapi var mycker bra, man tvingas se på sej själv också.

Jag gläder mej åt dina 4 år! Själv firar jag 5 år i juni, den 11 juni för att vara exakt:). Jag bestämde direkt att det är för gott. Inte en dag i taget utan aldrig mer. Jag tror, och hoppas, att du efter dina 7 nyktra år kommer att fortsätta din nykterhet. Jag har läst så mycket om andras försök och själv också varit nykter 1,5 år tidigare. Det är så jäkla svårt att ta tag i det på nytt. Och det gick så fort att åka dit igen då jag trodde jag skulle klara att ta bara ett par glas. Ville tro det men bara ett par glas har aldrig räckt för mej. Inom några veckor drack jag mer än tidigare. Så nej, det här vill jag inte börja om med. Ha det så bra, snart dags för 4,5 års check!

Ibland poppar det upp lite tankar kring alkohol. Eller snarare kring frånvaron av alkohol. Inte ofta men större helger kanske väcker minnen från en annan tid. Jag konstaterar hur mycket som har ändrats sedan första tiden, första nyktra året. Då var det sug efter vin som dök upp ibland. Tankar och oro kring vad folk skulle säga eller tänka. Vad ska man hitta på för bortförklaringar. Kan man dricka alkoholfritt vin utan att väcka suget? Massor av tankar kring alkohol. Det var ständigt närvarande på nåt sätt, tanken att jag inte dricker alkohol. Då var var verkligen en nykter alkoholist.

I juni blir det fem år sen jag slutade dricka alkohol. Så annorlunda allt har blivit. Sedan länge är jag numera bara nykter helt enkelt. Det är alldeles självklart och det finns inte på kartan att jag skulle dricka. Tanken som slog mej nu då jag handlade inför påsken är att jag inte ids köpa nåt alkoholfritt vin. Vad ska jag med det till egentligen? Det var ju effekten jag ville ha, värmen, känslan av att domna bort lite, ja eller mycket var det ju på slutet. Det alkoholfria röda smakar mest saft. Vitt vin eller cider finns det riktigt goda men nej, det känns onödigt. Det är ingen effekt med det.

Så mycket annat är självklart numera men ändå nåt jag ibland gläder mej åt. Att alltid vara nykter och klar i huvudet. Alltid körbar. Att inte behöva köa och köpa hem vin till helgen. Oron över om jag köpt tillräckligt. Ofta tog det slut för tidigt. Stressen över det. Maken får skaffa sitt själv och vi har sällan gäster. Alla i min omgivning vet att jag inte dricker alkohol. No big deal.

Helt fri från droger är jag ändå inte. Jag för en liknande kamp mot socker. Jag gömmer godis ibland och kan smygäta då min man somnat. Det är samma beteende och jag vet att det inte är bra. Jag mår inte bra av det men konsekvenser är ändå betydligt mindre än med alkohol. Summan av laster tycks vara konstant. Om jag håller mej till lågkolhydratkost, LCHF, mår jag bra men så faller jag av vagnen igen. Nå jag kämpar vidare med det.
Ha det så gott alla!

är tillbaka på den nyktra stigen och blickar framåt Jullan. Ångesten och det dåliga måendet klingar av.
Javisst ska vi hjälpas åt här inne. Enade vi stå mot A-monstret.

Trevlig påsk och kramar

Tack för respons??, känner mig bra, fysiskt. Men drack ju bara en dag. Psykiskt däremot är värre. Känner mig ångestfylld och ledsen. Ska ta till mig era ord och bli blicka framåt. Härligt skånetösen att du e på banan igen. Vi får hjälpas åt med kampen mot adjävulen. Kram till alla

Tillgång till medicinsk expertis kräver ju någon form av journalförning. Om inte annat för patientsäkerheten
Men skriv hur du mår och anledningen till att du tror du behöver läggas in. Kanske går det ändå att vägleda dig lite här

För att du delade med dig. Den ingav mig hop, jag vill också vara där men är inte där än.
Kampen i mig är jobbig men tar halmstrån och läser, skriver här.
Tack

Mycket stort med första "varvet". Det är ju då man har varit nykter på jul, nyår, påsk, valborg, födelsedagar, helger och sist men inte minst, man har betalt räkningar 12 gånger utan bedövning ;)
Bra jobbat, men som du säkert märkt så är det nog inte så jobbigt längre..

Känner igen mig i det du skriver om festen..
Vid förra julbordet frågade inte ens kyparen, han bara hällde upp vin i mitt glas trots att jag tydligt bett om Cola zero. Jag gav glaset till en glad granne vid bordet och beställde Cola zero igen. Då fick jag upphällt alkoholfritt vin. Och alla som varit nykter en tid vet hur det smakar. Skit. Men samtidigt vin. Men jag beställde min cola en gång till och använde det alkoholfria vinet till alla symbolskålar. Jag får inte sug av alkoholfritt, känner bara ingen mening med att låtsas vara någon jag inte är. Jag dricker hellre vatten eller läsk och sitter med rak rygg om någon frågar varför jag inte tänker dynga ner mig.

Precis som du skriver är det roligt att gå på fest igen. men på ett annat sätt. Jag vet hur mycket kaffet på morgonen efter betyder för mig, och sedan lite träning. Jag får liksom ut den "friska delen" av festen, tiden fram till 11-12 på natten, sedan hem i egen bil och samtidigt som morgonen efter blir perfekt.

Visst är det underbart att styra skutan själv, att ha energi över till allt annat, visst känns det konstigt att efter så lång tid som fastkedjad plötsligt känna sig fri?

Kram, och gått nytt år Ellan :)

Hej pärlan! Varit tyst från dig ett tag nu. Hur går det för dig? Kram

Jag tog också ett återfall. Hade varit nykter i 9 och en halv månad.
Släppte garden, stängde av allt konsekvens tänkande och lät suget ta över. Men man är inte mer än människa.
Kan rekommendera dokumentären Risky Drinking som MondayMorning tipsade om.
I den sas det att 80 procent av alla som slutar dricka tar ett återfall under första året av nykterhet.
Och att återfall kan vara en del av tillfrisknandet då man lär sig av det, vad som triggar en och vad som får en att falla tillbaka i dom gamla tankebanorna.
Så det är fullständigt normalt att man tar återfall. Men visst känns det jobbigt och jag ångrar det sim fan. Gjort är gjort och vi har ändå klarat lång tid utan alkohol vi kan nå dit igen! Var inte för hård mot dig själv, du tog ett snedsteg och nu har du rest dig.

Jo man tar nya tag och skiter blött i det negativa. Man ser de åtta månaderna som en positiv händelse, du har ju varit nykter den stunden.
Man börjar om igen och stålsätter dig, du blir ju visare av dina misstag.
Inbilla dig inget annat, än att du ska klara det denna gången???

//Pantani

Förresten...antabusen är tagen och gubben är informerad. Gubben talade jag med redan igår. Viktig del till ÄRLIGHET. Kram

Jag tar omtag och fattar allvaret i sjukdomen. Man går aldrig säker. Och isolering är livsfarligt. Iallafall för mig, det är då tankarna på a börjar gro, det tar lite tid. En flyktig tanke här och en där. Våren , första grillningen, alla andra som tar ett glas....ja sen börjar beroendehjärnan förhandla, en gång bara. Jag har ju varit så duktig. Ingen behöver märka nåt. Nu har jag kontroll osv. Sen kommer tillfället som ett brev på posten. Det är otroligt lockande och för mig är det nog isoleringen som är farligast. Dvs att inte jobba med min nykterhet varje dag och att inte träffa andra, läsa, skriva här som gör att jag ovillkorligen glömmer bort hur det var. Ska försöka att inte gräva ner mig allt för mkt. För det hjälper inte mig heller, självömkan är väldigt förrädiskt för alla oss alkoholister tror jag. Denna gång kan jag ta upp tråden någorlunda lätt (tror jag) och återuppta min nykterhet, en dag i taget. Men vem vet, hur och om det blir en nästa gång, hur går det då??? Blir verkligen livrädd när jag tänker tanken. kämpa mot adjävulen är ett heltidsjobb...

men tråkigt att du haft ett återfall.

När du får distans till det här snedsteget, kommer du att ha nytta av det. Det blir en viktig erfarenhet för dig. Du vet då att man ständigt måste vakta på nykterheten. Att inte beroendehjärnan får börja manipulera och leda tankarna fel. Du har nu lärt dig det sjukligt förrädiska med alkoholen, att trots att man har lång nykterhet och känner sig trygg, så finns den eländiga alkoholen bara en armlängd bort. Alltid. Det är den armlängden som man måste se till att aldrig sträcka handen förbi.

Men det viktigaste. Du vet nu, precis som flera andra här inne, att en person som utvecklat beroende av alkohol (alkoholism) aldrig kan börja måttlighetsdricka. Det är omöjligt.
Din möjlighet att leva nykter har nu förbättrats. Du kan bli starkare och säkrare av det här.

Så ta omtag nu, låt ångesten sjunka undan och blicka framåt Jullan65. Återuppta gärna dina tidigare rutiner att läsa och skriva här inne, gärna något trevligt inlägg på morgonkvisten, samt ett dagligt arbete med att bevara nykterheten.

Kramar, styrka och värme till dig Jullan65! Varmt välkommen tillbaka på den nyktra stigen.

Svarar i din tråd.

Hej, förresten, läste några av dina inlägg när jag var ny på forumet för ett par månader sedan. Jag skulle vilja veta hur du tänkte innan och vad som hände. Och hoppas du orkar börja om igen och fortsätta din långa nykterhet. Om du bröt återfallet direkt kanske det känns mer som ett lärotillfälle, en snubbling på vägen, istället för misslyckande. Och hur mår du nu?
Kram

Nu är jag tillbaka pi, stukad men inte slagen. Härligt att läsa dina kloka texter. Sköt om dig.

Ja då var man påt igen. Åtta månader nykter och sen pang, återfall. Inte direkt pang, utan målmedvetet planerat. Var så sugen och lurade mig själv, att det skulle gå denna gång. Har inget försvar att ta till. Har ju tagit avsteg från min planerade plan för nykterhet. Inte gått på möten, inte varit här inne o skrivit. Det blev som vanligt , jättefull fort, kan inte sluta när jag börjat... patetiskt. Har bara ångest idag och skäms. Vad fan gör man...

Hej Ellan,
Jag är rörd av din berättelse och ditt första inlägg där du beskriver din kamp och situation är så bra skriven och ger mig personligen så många igenkännande saker. Det märks på hur du skriver att du verkligen förstått och att du reste dig så starkt ur ditt hemska missbruk.
Jag brottas personligen med så mycket skit i mitt sätt att tänka och är också väldigt dålig på att ta hand om mig själv. Så destruktivt jag nyttjar alkoholen.
Våga släppa taget och acceptans är fina ledord men jag vet inte riktigt vad det ligger i dessa ord för mig personligen.
Erkänna att jag är alkis har jag gjort för länge sedan, vill kanske inte starkt nog ha en förändring även att det gör mig så otroligt illa?
Stort grattis till dig från LillPer!

Tack alla fina!❤️
Igår gick jag på min första riktigt stora tillställning som nykter. Ca 100 personer på fin middag med mängder av dryck. Jag tog bilen och var chaufför. Kändes lite ovant under minglet, tog en liten klunk av den alkoholfria skumpan men valde sedan vatten. Det luktade och smakade för mycket vin. Vill inte riskera något.
Middagen gick jättebra. Folk var mer fascinerade över min håruppsättning än vad jag drack. Nu vet ju chefer och närmsta kollegor om min resa. Det enda jag störde mig lite på var servitörerna. De frågade 6-7 gånger om jag inte ville ha något annat än vatten. Det fick dock vara så. Gudomlig mat, trevligt sällskap vid bordet och lite dans på det. Min bordsherre frågade hur det kom sig att jag valde att köra bil en sådan kväll. Jag svarade att jag inte ville vara trött i morgon och helt enkelt inte ville ha. Han fortsatte och prata om alkohol och att det hade blivit lite många dagar med A för hans del i och med representation och allt. Att han sov sämre etc etc. Han var väldigt fokuserad på drycken... Nåja jag hoppas att han mår bra.
Jag överlevde kvällen och ett par fina kollegor var så glada att jag var med och de var stolta över mig till och med. Det värmde och stärkte mig.
När folk började bli lite fööör trevliga valde jag att åka hem. Sammanfattning;
Jag hade en helt ok kväll. Inte lika berusande roligt som förr men trevligt. Jag kände mig fin, maten var utsökt, jag minns allt jag har sagt och har inte ångest för någonting.
Vid nästa tillställning väljer jag dock bekvämare skor. ?
Kram Ellan!