Senaste kommentarerna i forumet

Tack för era svar❤️ Jag vistas inte i miljöer med alkohol särskilt ofta längre men vid högtiderna är det gamla gänget som träffas i flera dagar och gör som vi alltid gjort där alkoholen är en central del. Jag trivs inte men ser inte att jag kan göra särskilt mycket åt det. Alternativet är att sitta ensam. Mitt största problem just nu är att jag stör mig på alla som dricker. Jag önskar att dom kunde sluta också eller åtminstone hålla det till kvällstid. Det är tur att det inte är så många högtider per år. Tråkigt när jag känner att det är skönt att det är över. Hade sluppit mycket irritation om jag bara hade kunnat koppla bort irritationen… blir bättre med tiden säkert….

En fortsatt nykter påskhälsning kommer här från mig. Ledig några dagar då flickan har lov. Känns skönt. Mycket positivt i livet nu! Flickan har mycket lättare att komma utanför lägenheten (förmodligen bl.a. p.g.a. att vi höjt sertralinet) vilket gör livet tillsammans med henne mycket trevligare, enklare och för mig mindre ångestframkallande. Också för mig eftersom jag känner mig mindre bunden. Sonen är glad och harmonisk, har körkort, träffat flickvän och skaffat jobb. En otrolig lättnad att han inte kommer vara en av dem som bidrar till arbetslöshetsstatistiken när han går ut gymnasiet i sommar. Jag har bestämt mig för att skaffa städhjälp igen. Vi är numera mer eller mindre fyra i hushållet och jag vägrar lägga en helg i månaden på den där storstädningen som tar av min värdefulla tid.

På minussidan ligger orken för jobbet som inte finns där för en heltid. Kommer den någonsin tillbaka? Och flickans autoimmuna sjukdom som hon inte mår bra av alls. Hon tar starka mediciner som hon går upp i vikt av. Hon är väldigt trött och sjukvården säger att hon har fatigue. Hon behöver träna dagligen med både det ena och det andra och sjukvården är kanske inte handfallen men väldigt tyst. Har förstått nu att hennes sjukdom går under beteckningen sällsynta hälsotillstånd. Och i mig håller faktan, att det inte finns medicinsk hjälp för alla tillstånd, på att landa inom mig. Ågrenska förvaltar ett register över dessa sjukdomar men flickans finns inte med där. Mailade dem om det och de kommer ta upp frågan. Söker andra föräldrar som har drabbade barn men finner dem inte. Är i kontakt med patientförening men får inte komma till deras diagnosträffar eftersom det inte är jag som har diagnosen. Så, lite bakbunden känner jag mig i jakten på information och att möta likasinnade.

Som ni ser och läser är det ju en himla tur att jag inte häller vin på denna situation. Har så mycket att vara tacksam över och känner det genuint inom mig också. Men känner också ofta att jag skulle vilja få vara bara förälder till mitt barn. Skulle vilja slippa vara den som samordnar sjukvården, letar medicinsk information, vara flickans personliga PT och allt det där. Vill bara få vara en sådan mamma som bakar med sin dotter eller går och handlar lite vårkläder. Få göra bara vanliga saker med mitt barn.

Kram!

Första april….ny månad ny vecka och ny dag….kan alltid innebära nya möjligheter🌺🙏🏻Måtte april månad bli en bättre månad än övriga månader på detta år🙏🏻
Jag vet….mycket beror på mig…men den otydlighet som finns runtomkring mig..den styr jag inte över…den förvirrar….men …jag måste förstå att livet är inte för evigt utan det är föränderligt…och hur kan jag själv påverka det idag? Var ska jag hämta energi? Var ska jag lägga min energi? Jag är så mycket mer värd än låta onödiga saker människor ta min energi. Lättare sagt än gjort….så mycket lättare sagt än gjort..men….

Kram t er alla…tänk vi finns för varandra….vilket fantastiskt nätverk…tack till er som gör det möjligt att forumet finns🙏🏻❤️🌺

Jo, en sak kom jag på. Hösten 2019 när min mamma var så sjuk blev hon liggande länge, med hemtjänst och hemsjukvård varje dag. I den vevan kunde hon inte gå till bolaget och köpa vin. När hon blev friskare och började kunna promenera med rullatorn igen så hade jag precis slutat dricka. Då tyckte hon typ ”kan hon låta bli så kan jag”. Så min mamma blev spontant nykter samtidigt som jag. Hon hade nog inte jättestora problem, men drack några glas vin per vecka tror jag. Och den alkoholen förvärrade sannolikt hennes grundoro.

Kram 🐘

@aeromagnus Lider med dig. Dina tankar och känslor om ditt jobb färgar av sig på hela ditt sinne och liv. Jag hoppas att du får snabbt napp på andra jobb! Styrkekramar i massor till dig!

Kram 🐘

@Sattva Min mamma har förändrats mycket senaste åren. Hon var otroligt ängslig och orolig innan, skulle dubbelkolla och trippelkolla, utgick alltid från det värsta. Ett tag trodde jag att hon hade GAD. Hon var svinjobbig att ha i sin närhet. Nu är hon lugnare och faktiskt tacksam över att jag finns nära henne, och att vi träffas relativt ofta. Och hon både visar och uttrycker tacksamhet.

Varför hon förändrats vet jag inte. Jag är bara tacksam och njuter av den lugnare perioden, laddar energi inför sämre perioder. Hon har haft många sämre perioder. Hösten 2019 var hon så dålig att jag inte trodde att hon skulle överleva julen ens.

Det är lite märkligt bara att det för henne är självklart att vi har nära kontakt när hon själv hade urusel kontakt med sin mamma. Att jag fått utstå en hel del under min uppväxt pga min pappas missbruk förtränger hon på något sätt. När jag försöker prata om dåtid minns hon inte, hon blir irriterad och säger ”nu lägger vi det bakom oss”.

Typiskt medberoendebeteende.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Känner igen de där tankarna av tacksamhet över att man har givna personer i sin närhet. Oavsett om de är blodsbundna eller inte. Jag har tre syskon, och vi ses ganska sällan, kanske varannan månad max. Men varje gång känner jag en tacksamhet över att vi har varandra. Snart är vi den äldsta generationen. Helt ofattbart!
Mamma finns fortfarande, men är ganska sjuk.
Jag tror absolut att msn kan förändras till det bättre. Alltid. Men indikt o viljan måste finnas där.

Påskfirande x 2 är nu över. Mycket god mat och många goda kakor, bakade av den äldsta dottern, blev det. Men inget godis och ingen choklad, tjoho!

Jag känner en oerhörd tacksamhet för att jag har en släkt att fira högtider med. En släkt som egentligen tillhör barnens pappa, men jag och min mamma är också hjärtligt välkomna att delta.

Påsk, midsommar, jul, nyår och födelsedagar firar vi ihop. Punkt. ”Min släkt är lika mycket din släkt” sa barnens pappa när vi separerade för tio år sedan. Otroligt generöst av honom.

I bilen dit pressade jag min mamma litegrann på hur hennes relation till sin mamma såg ut genom åren. Urusel. ”Hon var en jävla kärring, jag blev glad när hon dog.” Hoppsan. Lite jobbig stämning i bilen sen.

På vägen hem började jag prata om att det finns så otroligt mycket folk som inte har någon att fira med. Syskon och barn som aldrig hör av sig. Att man ska vara tacksam för att man har det. Och att alla kan förändras, att man med åldern kan bli mjukare och inte vara lika kategorisk längre. (Även om det motsatta är vanligare tyvärr.) Att hullingarna i försvarsstaketet kan bli mer nednötta med åren. (Min mamma hälsade inte ens på sin mamma de två sista åren då hon kämpade med cancer.)

Min mamma fattade piken så långt att hon flera gånger uttryckte sin tacksamhet för att hon fått fira påsk med oss. Att hon säger det till mig är nästan skitsamma, att hon verkligen uppfylls av den tacksamheten känns viktigare. Att hon bär tacksamheten med sig i sitt väsen, för den har en positiv påverkan även på vardagslunken.

Min ex-svägerska brukar ha med sin mamma på våra gemensamma firanden. Nyligen har man dock upptäckt spridd cancer i buken på henne, så hon orkar inte delta längre. Sorgligt 😢

Kram 🐘

Läste i aeromagnus tråd om hur tungt det känns hur livet är. Att man borde känna tacksamhet. Nu när det verkligen känns som vår då får jag också känslor av borden. Borde vara ute, borde gå promenader i synnerhet jag som har fått det ordinerat av läkaren borde fixa i trädgården. En kollega frågade mig om promenaden m hunden var mysig. Å jag känner mig så negativ….nej 20 minuters promenad i villaområdet var ett måste inget annat. När min energi är så här låg så känns inget så väldigt kul…känns jobbigt med jobbet…nu skulle jag verkligen vilja fly….men inte in i alkoholens värld utan in i en värld där jag mår bra… där det finns positiva möten…men det är bara jag som kan förbättra mitt mående. Är väldigt van att ha kontakt med dottern varje dag el att hon är hemma var och varannan dag. Så det är liksom en berg- och dalbana att förhålla sig till. Jag behöver en enkel plan att förhålla mig till som jag klarar av att hålla…att lita på att det vänder en dag… 🙏🏻

Kram🥰

@aeromagnus Det låter som att du har det väldigt tungt just nu. Och jag lider verkligen med dig. För oss som är sköra i nykterheten blir det extra jobbigt eftersom vi också har adjävulen att tampas med. Styrkekramar till dig ❤️

Påsken är snart över.... Skönt. Vädret är kyligt och bistert. Jag mår skit. Ingen livsglädje och allt känns bara jävligt just nu. Jag borde tänka på tacksamhet och kärlek men just nu tänker jag på annat än just utom detta. Orkar inte vara den som ska ro allt i land. Nu skiter jag i detta.

@Sattva Ännu ett klokt inlägg fr dig❤️Ja, det är precis så det är! Jag blir ledsen både som medarbetare och privatperson! Och, allt är så otydligt och rörigt!

@Tombor Så är det jag jobbar som kurator. Och alkoholen är demokratisk, jämställd….alla kan drabbas oavsett ålder, kön, etnisk tillhörighet, utbildning, jobb mm. Jag förstod ganska tidigt att sättet som jag drack alkohol på var fel. När jag ville söka hjälp så var det svårt eftersom jag bor i en liten stad och därmed kände många av dem som jobbade på rådgivningscentrum både i min kommun och grannkommuner. Så det drog ut på tiden …helt klart!

Ofta går jag över min gräns under veckorna vilket innebär att jag blir så trött på helgen. Igår var jag illamående, ont i huvudet och mage.. trodde jag skulle bli magsjuk men det var nog stress över min situation. På kvällen kom barnen några timmar. Känner stark oro inför veckan som kommer. Jag blir sämre av situationen på jobbet. Avstämning m chefen på onsdag, telefonsamtal m läkaren på torsdag. Känner viss skam att jag inte följt hans rekommendationer fullt ut men så är det.

Kram🌺

@Himmelellerhelvette Det är inte så ofta jag känner att jag saknar alkoholen. Ibland kan det vara vid ett sådant tillfälle då ett glas vin kunde skänka mig snabbt avslappning. Har inte arbetat fram ngt annat som ersätter den känslan. Kan sakna kanske ett glas gott rött vin. Fast känslan är snabbt övergående eftersom jag inte dricker. Om jag går tillbaka i tiden ca tio, femton år hade jag varit i oftare i miljöer m människor som dricker numera är jag inte det. Jag skulle ha svårt för att vara bland människor som blir berusade. Och jag vill inte ha det så i mitt hem. Vi dricker aldrig alkohol med barnen hemma h oss men när vår son bjuder bestämmer han fast det brukar vara ett par öl. Så jag är så tacksam över att befinna mig i miljöer som är alkoholfria🙏🏻

Önskar dig en fortsatt fin Påsk🐣🐔❤️

@Geggan Visst är det det vuxet och moget 🥰

@Se klart Önskar dig detsamma ❤️

@Smillans Glad påsk! 🐣🐣🐣

@Smillans Glad påsk!🐣 Det är så härligt att läsa om hur bra du mår och hur du står i❤️. Min påsk är riktigt skön och vilsam. Det är mest jag och min man och våra hundar, ingen större bjudning och det passar mig bra. Det har varit så mycket senaste tiden och njuter av lite lediga dagar. Det blir lååånga promenader med fika i skogen, lite städning inne och i trädgården, löpturer med maken, god enkel mat och serie eller film på kvällen. Såg en serie om Moses i gamla testamentet på Netflix, och varför judar firar påsk, intressant och bra! Ska se om jag kan hitta något om nya testamentet om Jesus och varför vi firar påsk. Har bara fragment om bibeln och det är spännande historier. Det berikar min kunskap. Idag mest vila och lite mer vårstädning i trädgården och ladda för en lång löptur imorgon och barn som kommer på middag.

Ha en fin fortsatt påsk!🐣❤️

@Ljusmorgon Hej och grattis till dina 2 år som nykter!🥳. Jag har varit nykter i 2 år och 5 månader och det har verkligen förändrat mitt liv och jag är så tacksam. Min man och jag drack tillsammans men han kunde sluta i tid vilket jag inte kunde. När jag hade fått nog bad jag om att vi inte skulle köpa hem alkohol mer annars skulle jag inte klara av att sluta. Han gick med på det men ville kunna dricka 3,5 öl, vilket jag tycket var ok. Jag tänkte inte då på att en 3,5 öl motsvarar en enhet vin. Han har slutat helt med starkare drycker. Det har istället blivit att han kan dricka många 3,5 öl, men det syns aldrig att han skulle vara påverkad. Det började smått att irritera mig, att höra hur han knäpper upp sina öl, så onödigt och en oro på om han är beroende och att det ska påverka hans hälsa. Jag har tagit upp det flera gånger, men han vill göra som han vill och bestämma själv över det. Det är en sak som skaver hos mig. Inser också att han själv måste besluta, att det måste komma från honom själv. Som sagt, det märks ingen påverkan och han sköter allt som han ska och är inte otrevlig på något sätt. Jag har tänkt att tjat inte hjälper från min sida så jag bidar min tid. Så fick han högt blodtryck, lade då in att ölen kan vara en orsak och det fick honom att dra ned mycket, mest troligt för att läkaren sade det. På ett sätt är jag glad över att det fick honom att tänka till och det är så skönt att knäpps det så mycket mindre😁. Jag sade, häng på mig! Vi har det så otroligt bra tillsammans för övrig, bästa kompisar och delar intressen, men skavet har hängt med flera år, tills nu, så förstår ditt bekymmer. Nu går det lättare att prata om det och jag hoppas att han till slut lägger av helt.

Vad gäller pensionen, är något äldre än dig, så var det en av orsakerna till mina tankar om att vilja sluta dricka. Jag ville inte se mig som en panschis som pimplar vin och går ut med mina hundar vinglandes. Att jag skulle ha helt fritt fram att dricka när jag vill. Såg en bild över hur jag till slut börjar dricka vin ur mugg på morgonen och håller mig lagom påverkad tills jag går i säng. Vaknar med ångest och skam, och fyller på. Drar mig undan allt och alla för att dricka mitt jävla vin. Dåliga relationer med mina barn, make och alla. Pluffsig med dålig kondition och värk i kroppen. Usch!

Min bild över min pension när jag slutade dricka var en pigg, fräsch, glad kvinna som motionerar regelbundet med sina hundar. Som har god fysik och klart huvud. Med goda relationer till sina barn, ev barnbarn, make och övriga. Som man alltid kan ringa och be om råd eller som bara lyssnar och hjälper till. En fin förebild för mina barn. Som är aktiv och engagerad i något jag tycker om. Som orkar gå på långa skogs- och fjällturer. En nykter pensionär som vaknar tidigt på morgonen och dricker sitt kaffe och funderar på vad den här dagen har med sig😁. Det var en stor motivator till att sluta dricka och det är det fortfarande efter 2,5 år! Varför fördärva sig och sitt liv med alkohol som pensionär, istället för att skapa sig en fin ålderdom, fylla den med glädje och ta vara på sitt liv. Det gör man verkligen inte med alkohol. Det förstör och förgör.

Oj, det blev lite långt! En sak till, varför inte berätta för dina närma vänner om ditt liv, våga vara ärlig om hur det egentligen är. Om en öppnar upp sig brukar andra följa efter. Vi har alla oftast något som vi döljer för vi känner skam. Det kan öppna upp för en djupare relation och samhörighet. När jag får någons förtroende känner jag mig tacksam för att ha fått ta del av det, att denne har känt en tillit till mig och berättar. Det är en häftig känsla.

Ha en fin påskdag!🐣❤️

Tack detsamma @vår2022! Ja, vi pratar och det är bra. Hon är lessen för att våra bröder undviker henne, vilket de gör. Jag hamnar ofta mittemellan, vilket ibland är stressande. Skulle faktiskt vara skönt om det fanns en riktig diagnos med i spelet.

Åh vad fint det låter @andrahalvlek, önskar dig fortsatt sköna dagar, kram 🤗

@Andrahalvlek låter toppen! Jag umgicks också med barnens pappa igår, skönt att man kan vara vänner!

@vår2022 Glad Påsk! 🌼🐣hoppas du har en riktigt go och fin helg!😍

@Andrahalvlek Glad Påsk🐣🐥mysigt att umgås med familjen och att mamsen blir med❤️

Jag känner inte som du längre- @himmelellerhelvette men kan kände så mycket längre än vad jag trodde, och även för mig var det något förvirrande för jag älskade också att vara nykter. Att acceptera att en är en sån som inte KAN dricka, och inte en sån som de flesta- kan dricka när det passar och aldrig blir för fulla. Ja, den sorgen kommer på besök med lite ojämna mellanrum och ställer till det lite smått.
En grej som har varit väldigt bra för mig är att skapa/hitta intressen som inte hör ihop med alkohol över huvudtaget. Jag har min kör som jag älskar. Jag har min trädgård som jag åtminstone lägger ner en viss tid på att läsa om och planera för. Jag umgås med mina barnbarn mycket och där är ju nykterhet ett krav, liksom med katterna - tror jag.
Nu har det varit påskfirande i dagarna tre här på landet, två dagar var det tyst i huset vid 23, ikväll blek det spel och ett ÄNDlöst öldrickande som jag tycker är så tröttsamt att jag är med en ytterst kort stund, sen gör jag annat som roar mig mer.
Att ösa in. Och fylla på, hitta de roliga grejerna utan alkoholen, tror jag är en av flera nycklar. Kram till dig.

Men man kan ju älska att vara nykter men ändå känna sorgen över det man förlorat.... Det är ju en sorg att sluta med ett beroende. Och ingen gång blir det väl så tydligt att man är nykter som på heldagsfester som storhelger när folk dricker hela dagen Och jag tror att även om man inte behandlas som annorlunda eller utanför så är man ju det. Man är ju i två olika världar. Men tur att du kommer ihåg och kan föreställa dig hur det egentligen hade varit..och imorgon bitti så är den sorgliga känslan över när du vaknar och mår så bra så bra...kram och tack för dina svar i min tråd